Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2.

1

Nr 2.

Ankom till riksdagens kansli den 8 mars 1921 kl. 1 e. m.

Andra hammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr
2, i anledning av första kammarens beslut angående
väckt motion om avskaffande av statsrådseden.

I en inom första kammaren av herr Hellberg väckt motion nr
36 har hemställts, att riksdagen måtte besluta, att den nuvarande
statsrådseden skall avskaffas.

Motionären, som betraktar själva edfästelsen såsom motbjudande,
finner statsrådsedens innehåll vara oförenligt med en modern
åskådning och anser, att eden därför bör avskaffas. Med anförande
av det danska statsrådslöftet uttalar han, att Danmark infört en
tidsenlig och tilltalande form för en statsrådens förpliktelseakt vid
ämbetstillträdet. Norge, som icke har någon särskild statsrådsed
utan endast en allmän ämbetsed, torde enligt motionärens uppgift
inom kort komma att avskaffa varje ceremoni vid statsrådens ämbetstillträde.
Ettdera av dessa båda sätt synes motionären naturligt
att välja, när den nuvarande svenska statsrådseden skall avföras ur
vårt offentliga liv.

I avseende på motiveringen i övrigt hänvisas till motionen.

Herr Hellbergs motion överlämnades till första kammarens första
tillfälliga utskott, som däröver avgav följande utlåtande:

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 13 saml. 1 avd. 2 käft. (Nr 2.) 1

Motionen.

Första kammarens
första
tillfälliga utskotts
utlåtande.

Första

kammarens

beslut.

Utskottet.

2 Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2.

»Formuläret till den nuvarande statsrådseden har fastställts genom
en i administrativ lagstiftningsväg utfärdad kungörelse av den 27
juli 1826 i anledning av riksdagens hos Kungl. Maj:t gjorda anhållan
om utfärdande av förändrade och efter dåvarande förhållanden
mera lämpade edsformulär i allmänhet.

Statsrådseden med sina från en nu länge sedan svunnen tid
hämtade uttryckssätt framstår för vår tid såsom i formellt avseende
omodern och överensstämmer ej heller till sitt innehåll med
nutida åskådning. En revision av densamma till såväl form som
innehåll synes därför utskottet i varje fall väl behövlig, men då
numera så gott som alla med statsrådseden jämförliga eder avskaffats
torde jämväl kunna ifrågasättas, huruvida icke densamma bör
utbytas mot en högtidlig försäkran utan edsfästelse.

Då utskottet således anser skäl föreligga för att det förslag
motionären i förevarande motion framfört bliver föremål för närmare
omprövning av Kungl. Maj b, får utskottet hemställa, att första
kammaren måtte för sin del besluta att i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes taga i övervägande, huruvida
en revision av den nuvarande, statsrådseden bör äga rum eller densamma
bör utbytas mot eu högtidlig ämbetsförsäkran utan edsfästelse.
»

Denna utskottets hemställan bifölls av första kammaren, varefter
ärendet i vederbörlig ordning delgavs andra kammaren, som
hänvisade detsamma till behandling av sitt första tillfälliga utskott.

I allt väsentligt delar utskottet den uppfattning, som i förevarande
fråga uttalats av första kammarens första tillfälliga utskott.
Härvid fäster sig utskottet mindre vid statsrådsedens ålderdomliga
språkform, ty på nu ifrågavarande område gäller, att då en sådan
ärvd form ej kränker oförvitliga medborgares samvetsfrihet, förtjänar
den all pietetshänsyn. Av större betydelse är för utskottet, att
statsrådsedens innehåll ej överensstämmer med nutida åskådning.

Utskottet har ingen anledning att i detta sammanhang ingå på
edsspörsmålet i allmänhet eller att taga ståndpunkt till de strävanden,
vilka med anslutning från mycket vederhäftigt och ansvarsmedvetet
håll framträtt i syfte att antingen helt och hållet avskaffa eller i möjligaste
mån inskränka det edsavläggande, som samhället vid särskil -

3

Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2.

da tillfällen avfordrar vissa sina medlemmar. Utskottet vill endast
framhålla, att om än i vårt rättsväsen edgångens bibehållande anses
nödvändigt för sanningens uppenbarande, så torde något dylikt
skäl icke kunna åberopas för statsrådsedens bibehållande. De skyldigheter,
som åligga statsråden, äro tydligt och utförligt angivna i
grundlagarna och den för statsråden gällande ansvarighetslagen, och
då numera så gott som alla med statsrådseden jämförliga eder tillhöra
historien, måste även frågan om statsrådsedens avskaffande
vara mogen att på riksdagens initiativ upptagas till omprövning.
En högtidlig försäkran i anslutning till ett nutida rätts- och pliktmedvetande
bör kunna fylla edens plats samt skänka den prägel av
högtidlighet åt statsrådens ämbetstillträde, som kan vara önskvärd.

I varje fall synes utskottet en revision av statsrådseden till såväl
form som innehåll väl behövlig, och utskottet kan alltså ansluta
sig till den hemställan, som i anledning av herr Hellbergs motion
gjorts av första kammarens första tillfälliga utskott.

I detta sammanhang vill emellertid utskottet uttala, att då det icke
kan betraktas såsom konstitutionellt tillfredsställande att på administrativ
väg förordna om statsrådsedens lydelse, förslag i anledning av
verkställd utredning om statsrådsedens revision eller avskaffande
böra föreläggas riksdagen för att behandlas som en statsmakternas
gemensamma angelägenhet.

I anslutning till vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att andra kammaren måtte biträda första
kammarens i ärendet fattade beslut.

Stockholm den 8 mars 1921.

På utskottets vägnar:

A. OLSSON.

Närvarande vid ärendets slutbehandling: herrar Olsson i Mora,
Björkman i Norrköping, Hedvall, Bergström i Högsön, Dalgren,
Larsson i Jonsjö, Paulsen, Wallerius, Öhman och Johansson i
Edsbyn.

4

Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2.

%

Reservation

av herrar Björkman i Norrköping, Bergström i Högsön, Larsson i
Jonsjö och Wdllerius, vilka anfört:

Frågan om revision av statsrådseden eller dess utbytande mot
en ämbetsförsäkran synes oss icke vara av beskaffenhet att erfordra
upptagande från riksdagens sida. Därest ändring härutinnan påkallats
av anledning att avläggande av eden i den formulering, den nu
äger, skulle verkat mindre tilltalande för dem, som avlagt densamma,
förutsätta vi, att detta haft till påföljd, att Kungl. Maj:t upptagit
frågan till behandling. Då emellertid så ej skett, lärer väl
detta varit beroende därav, att de män av olika åskådningar, vilka
icke sett sig förhindrade att avlägga statsrådseden, funnit, att denna
ed till sin innebörd uppenbarligen är liktydig med en högtidlig försäkran
av dem att fullgöra sin ämbetsplikt i enlighet med rikets
gällande grundlagar samt dess övriga lagar och författningar. Och
att eden är avfattad i ordalag, tydande på att dess formulering leder
sitt ursprung från äldre tid, bidrager enligt vår åsikt till att
åt statsrådens tillträde till sina ämbeten, rikets högsta ämbeten, förläna
en historisk solennitet, för vilken vår egen tid visat sig icke
sakna sinne.

Under åberopande av vad vi nu anfört hava vi inom utskottet
yrkat, att utskottet måtte hemställa,

att andra kammaren icke måtte biträda första
kammarens beslut.

Den svenska statsrådseden:

Bilaga.

Jag---lovar och svär, vid Gud och Hans heliga evangelium, att jag

städse skall vara min rätte Konung, den stormäktigste furste och herre---,

Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2.

Sveriges, Götes och Vendos Konung samt det kungliga huset huld och trogen.
Jag skall ock med liv och blod försvara det konungsliga väldet samt riksdagens
rättigheter; allt i överensstämmelse med rikets grundlagar, dem jag till
alla delar skall lyda och efterkomma. Och som jag blivit utnämnd att vara ,

så vill och skall jag, efter bästa förstånd och övertygelse, råda Konungen till det,
som med rikets grundlagar överensstämmer, samt, i enlighet med dem, Konungens
och rikets förmån befrämja; alltid vårda mig om Konungens makt samt riksdagens
och rikets innebyggares fri- och rättigheter, efter vad därom i rikets lagar och
författningar stadgat och förordnat är; ävensom jag om rikets gagn och bästa
självkravd skall påminna, samt i övrigt aldrig yppa vad hemligt hållas bör. Detta
lovar jag på heder och samvete hålla, så sant mig Gud hjälpe till liv och själ.

Den norska ämbetseden:

jeg — — — lover og sverger åt vise Konstitutionen og Kongen lydighet
og troskap, saa sandt hjselpe mig Gud den Almsektige og Alvidende.

Det danska statsrådslöftet:

jeg---Jer har modtaget Anseettelsebrev som---lover herved paa

Mre og Samvittighed, åt jeg vil holde Rigets Grundlov, og åt jeg med Trofasthed
og Nidkserhed vil opfylde de Tjenestepligter, som paahviler mig i mm fornaevnte
Tjenestemandstillmg.

den ........................................ 19