Första Icammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.

1

Nr 9.

Ankom till riksdagens kansli den 10 mars 1921 kl. 6 e. m.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande, nr 9,
i anledning av andra kammarens beslut rörande väckt
motion om skrivelse till Kungl. Maj:t i fråga om viss
ändring i förordningen angående försäljning av rusdrycker.

I eu inom andra kammaren väckt och till dess andra tillfälliga ut- Motionen.
skott hänvisad motion, nr 247, har-herr Nilsson i Landeryd m. fl. hemställt,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t begära utredning
och förslag till sådan förändring av gällande brännvinsförsäljningsförordning,
som av motionens motivering framgår.

Med avseende på densamma tillåter sig utskottet hänvisa till motionen.

Andra kammarens utskott anförde i anledning av motionen följande. Andra kam »

Såsom av motiveringen framgår, fästa motionärerna uppmärksamheten mafk”tt. ut
på och förorda viss ändring av de bestämmelser i gällande förordning angående
försäljning av rusdrycker, vilka röra ansökan av bolag om rättighet
att bedriva detaljhandel med sådana drycker. Enligt § 17 mom. 3
i nämnda förordning skall Konungens befallningshavande, då ansökan inkommit,
rörande densamma inhämta utlåtande från den kommun, där försälj
ningsrörelsen skall bedrivas; och bör ifrågavarande utlåtande innehålla,

»huruvida och i vilken utsträckning den sökta rätten till detaljhandel anses
böra medgivas, uppgift å det antal försäljningsställen, som bör få anordnas,
dels för utminutering och dels för utskänkning av spritdrycker,
vin och Öl, ävensom förslag till de inskränkningar med hänsyn till försäljningsställenas
förläggning och rörelsens bedrivande, som anses nödiga».

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 12 sand. 2 avd. 4 käft. (Nr 9.) 1

2 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.

Sedan utlåtande av omförmälda slag inkommit, »har Konungens befallningshavai^de
(enligt anförda § mom. 4), där ansökning ej genast varder
avslagen, att, om rörelsen kan antagas vålla olägenhet för angränsande
kommun, över ansökningen infordra yttrande från stadsfullmäktige eller
kommunalstämma i sådan kommun».

Anförda bestämmelser giva vid handen, att Konungens befallningshavande
vid ansökan om rättighet för bolag att bedriva. detaljhandel med
rusdrycker är pliktig inhämta utlåtande av bolagets hemkommun, men att
Konungens befallningshavande själv äger avgöra i vad mån övriga kommuner
inom bolagets försäljningsområde skola höras om den gjorda framställningen.

Enligt motionärernas mening har emellertid icke allenast hemkommunen
och närmast densamma belägna kommuner intressen att bevaka beträffande
den rörelse som här avses, utan här föreligger ett intresse, som sträcker
sig över hela försäljningsområdet. I motionen påyrkas därför, »att den
yttranderätt, som 3 mom. av ifrågavarande § tillförsäkrar bolagets hemkommun,
jämväl utsträckes att gälla alla övriga kommuner inom försäljningsområdet».

Utskottet kan för sin del till fullo instämma i den mening, som av
motionärerna gjorts gällande. Uet torde ej kunna bestridas, att både omfattningen
av och sättet för bedrivandet av den handel med rusdrycker,
som tillkommer bolag av här ifrågavarande slag, äger betydelse för hela
försäljningsområdet, varför det måste anses vara av vikt för alla kommuner
inom detsamma att få tillfälle att framföra sin mening både då fråga
är om nybildande av och om förnyad oktroj för dylikt bolag.

Med anledning av vad sålunda ovan anförts får utskottet, i anslutning
till det i motiveringen till förevarande motion gjorda yrkandet, hemställa,
att andra kammaren för sin del måtte besluta, att riksdagen ville
i skrivelse till Kungl. Maj:t begära utredning och förslag till sådan
förändring av gällande brännvinsförsäljningsförordning, att den yttranderätt,
som enligt § 17 mom. 3 av nämnda förordning är tillförsäkrad
spritförsäljningsbolags hemkommun, jämväl utsträckes att gälla alla övriga
kommuner inom bolagets försäljningsområde.»

Andra kärn- Andra kammaren beslöt för sin del i enlighet med sitt tillfälliga utrmllut
bS'' skotts hemställan.

Detta andra kammarens beslut har delgivits första kammaren, som
hänvisat ärendet till sitt andra tillfälliga utskott.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9. 3

Andra kammarens beslut måste anses innebära, att jämväl kommun, Utskottet.
som icke är försäljningsbolagets hemkommun, skulle äga att utöva samma
inflytande som hemkommunen med avseende å detaljhandel med rusdrycker.
Härigenom skulle en fullständigt ny princip införas i rusdrycksförsäljningslagstiftningen,
som för närvarande icke tillerkänner annan än hemkommunen
sådant inflytande.

Förändringen innebär alltså ett frångående av det av statsmakterna
år 1917 för hemkommunen beslutade s. k. kommunala vetot rörande försäljning
av rusdrycker. En sådan lagändring, vilken, på samma gång
dess värde ur nykterhetssynpunkt måste anses tvivelaktigt, även skulle
medföra betydande praktiska olägenheter vid avgörandet av frågor rörande
försäljningsbolags detaljhandel med rusdrycker, anser sig utskottet icke
kunna tillstyrka.

Utskottet får därför hemställa,

att första kammaren icke måtte biträda andra
kammarens i ärendet fattade beslut.

Stockholm den 10 mars 1921.

På utskottet vägnar:

E. von HOFSTEN.

Närvarande: herrar von Hofsten, Almkvist, Malmberg, Julin, Elof B. Andersson,
Rooth och J. A. Eriksson.