Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 21.
1
Nr 21.
Ankom till riksdagens kansli den 1 juni 1921 kl. 4 e. m
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande, nr 21,
i anledning av andra kammarens beslut rörande väckt
motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående upphävande
av Åkers styckebruk hittills tillkommande rått
att begagna vissa mot rekognition upplåtna allmänningsskogar
i Södermanlands län.
I en inom andra kammaren väckt och till dess fjärde tillfälliga ut- Motionen.
skott hänvisad motion, nr 123, har herr Johansson i Uppmälby hemställt,
»att riksdagen måtte hos regeringen anhålla om skyndsamt förslag om
upphörande av den rätt, som Åkers styckebruk hittills ägt till begagnande
av de mot rekognition anslagna allmänningsskogar i Åkers, österrekarne,
Daga och Selebo härad av Södermanlands län».
I fråga om motiveringen för denna hemställan får utskottet hänvisa
till motionen.
Andra kammarens utskott har i vederbörlig ordning inhämtat yttrande Yttrande
över motionen från kungl. kammarkollegium, som anfört följande: kammar
»Med ifrågavarande »allmänningsskogar» torde avses den till Åkers .(ff|
styckebruk anslagna i förenämnda härad belägna rekognitionsskog. Beträffande
arealen och belägenheten av denna rekognitionsskog ävensom de
villkor, varunder densamma blivit till styckebruket upplåten, får kollegium
hänvisa till sid. 30—41 av kommerskollegii och domänstyrelsens av trycket
utkomna underdåniga utlåtande den 23 november 1896 angående statens
till bergshanteringens understöd anslagna skogar (Bih. till 1898 års
riksdagstryck, 2 saml. 2 avd. 2 band).
Vad angår själva saken får kollegium allenast åberopa i tillämpliga
delar sitt till riksdagens andra lagutskott den 23 april 1920 avgivna utBihang
till riksdagens protokoll 1921. 12 saml. 2 avd. 14 käft. (Nr 21.) 1
2 Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr SI.
låtande i anledning av under 1920 års riksdag väckt motion angående
försättande ur gällande kraft av förordningen den 22 december 1898 om
upphävande av rekognitionshemmans oskiljaktighet från de bruk, varunder
de lyda m. m.»
kammarens fjärde tillfälliga utskott anförde i anledning av
utskott.
Andra kärn- Andra
marens moti0nen:
»I överensstämmelse med den hemställan utskottet — under åberopande
bl. a. av kammarkollegii ovan omtalade utlåtande till 1920 års andra
lagutskott gjort i sitt utlåtande nr 9 har andra kammaren för sin del
redan beslutat, »att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
om utredning snarast möjligt, huruvida åtgärder böra vidtagas för att till
kronan återföra rekognitionshemman och till bergsbrukets understöd anslagna
skogar samt om framläggande för riksdagen av de förslag, vartill utredningen
kan föranleda.» Genom detta beslut kunde i viss mån även föreliggande
motion anses besvarad. Emellertid råder så till vida en olikhet
mellan de i nämnda beslut innefattade rekognitionshemman och skogar
å ena sidan och Åkers styckebruk å den andra, som i fråga om det
senare kronans äganderätt till skogen måste anses obestridlig och heller
icke. av någon blivit bestridd. På grund härav har utskottet ansett, att
föreliggande fråga bör behandlas för sig, även om utredningen av densamma
lämpligen kan överlämnas åt samma myndighet, som eventuellt kan komma
att utreda den andra mera omfattande frågan.
. Utskottet delar i huvudsak de synpunkter, som av motionären framhållits.
Sedan kanontillverkningen vid bruket nedlagts på 1860-talet, då
tackjärnskanoner upphörde att användas, har kronan icke haft samma
behov^ som förut att anlita Åkers styckebruk. Utskottet kan icke finna,
att från statens sida numera skulle föreligga något särskilt intresse av att
på här. ifrågavarande sätt hava ett visst bruk bundet för eventuella
beställningar.
I fråga om själva yrkandet har utskottet ansett sig böra vidtaga några
formella ändringar, däribland den, att hemställan uttryckligen göres, att
det begärda förslaget föregås av en utredning; och synes denna utredning
även böra omfatta frågan, huruvida icke, med den rationellare skogsvård,
som numera är möjlig, brukets egen skogstillgång kan anses vara tillräcklig
för driften.
Med åberopande av det anförda får utskottet hemställa, att andra
kammaren ville för sin del besluta, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t
anhålla om skyndsam utredning med förslag om upphävande av den rätt,
Första hammarens andra tillfälliga utshotts utlåtande Nr 21''
3
som Åkers styckebruk hittills ägt till begagnande av den mot rekognition
anslagna skogen i Åkers, österrekarne, Daga och Selebo härad av Södermanlands
län.»
Andra kammaren beslöt för sin del bifalla sitt fjärde tillfälliga utskotts
hemställan.
Detta beslut har delgivits första kammaren, som hänvisat ärendet till
sitt andra tillfälliga utskott.
Andra
kammarens
beslut.
Utskottet får anföra:
Till en början är härvid att anteckna, att utgångspunkten för utskottets Utskottet.
uppfattning i den föreliggande frågan är en annan än den, som kommer
till uttryck i andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts åberopade utlåtande
nr 13, där sistnämnda utskott till stöd för sin hemställan om bifall till
motionen åberopar, att andra kammaren för sin del redan bifallit samma
fjärde tillfälliga utskotts utlåtande nr 9 »att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla om utredning snarast möjligt, huruvida åtgärder
böra vidtagas för att till kronan återföra rekognitionshemman och till bergsbrukets
understöd anslagna skogar samt om framläggande för riksdagen
av de förslag, vartill utredningen kan föranleda». Såsom bekant har första
kammaren, efter hemställan av dess andra tillfälliga utskott, beslutat att
för sin del icke biträda andra kammarens berörda beslut om en allmän
utredning angående återförande till kronan av rekognitionshemman och till
bergsbrukets understöd anslagna skogar. Utskottet kan icke heller för sin
del godtaga samma andra kammarens utskotts uttalande därom, »att kronans
äganderätt till skogen (till Åkers styckebruk) måste anses obestridlig och
heller icke blivit av någon bestridd». Utskottet har av föreliggande utredningar
ansett sig finna, att det icke torde vara osannolikt, att, i händelse
av tvist med eller rättegång i förevarande avseende mot ägarna till
Åkers styckebruk, jämväl ägarna till inom Åkers, österrekarne, Daga och
Selebo härad i Södermanlands län belägna häradsallmänningar, fiån vilka
ifrågavarande rekognitionsskogar synas vara avvittrade, skola hava intressen
att bevaka.
Andra kammarens berörda utskott åberopar ett från kungl. kammarkollegium
över motionen inhämtat-yttrande, däruti kungl. kammarkollegium
hänvisar till ett av kungl. kommerskollegium och kungl. domänstyrelsen
den 23 november 1896 avgivet utlåtande angående statens till bergshanteringens
understöd anslagna skogar, innefattande jämväl å sid. 30—41
en utredning angående »Åkers styckebruks rekognitionsskog, belägen i
4 Forsta kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 21.
Åkers, Daga, Selebo och österrekarne härad av Södermanlands län».
Ehuru för ärendets bedömande synnerligen upplysande och uttömmande,
torde det bliva för vidlyftigt att här intaga berörda utredning i sin helhet
och får utskottet därur endast åberopa följande förhållanden:
Sedan bruket blivit den 26 mars 1640 av drottning Maria Eleonora, till
vars livgeding det kommit att höra, försålt till enskilda, och bruket därefter
år 1654 erhållit privilegium att »gjuta kanoner och dem var som hälst
försälja», blev bruket därefter under 1700-talet av vederbörande myndigheter,
såväl Kungl. Maj:t och kronan som riksdagen genom dess »sekreta»
utskott, omhuldat och gynnat genom tilldelning av kolning å allmänningarna
och annorledes. Genom resolution den 7 maj 1802 bestämde därefter
Kungl. Maj:t att en areal av 14,500 tunnland skulle »bruket anvisas»
vilket område därefter blev år 1803 uppmätt och kartlagt genom förrättning,
som efter tvist emellan käradsborna och brukets ägare den 12 mars
1916 fastställdes, därvid bestämdes, att såsom häradsallmänningar skulle
kvarstå cirka 52,000 tunnland. I 1802 års berörda resolution uttalas
vidare: »att bruksägaren såväl hädanefter som hittills bör vara förbunden,
att, när någon rekvisition av kanoner och ammunition för Kungl. Maj:ts
och kronans behov göres, då i den mån inställa all annan tillverkning,
att Kungl. Maj:t och kronan i rättan tid erhåller sin beställning, anse
kollegierna honom även böra för de skogstrakter, styckebruket erhåller,
till Kungl. Maj:t och kronan erlägga den rekognitionsavgift, som enligt
författningarne bör betalas av allmänningsskogar vilka till tackjärnsblåsning
upplåtas.» I detta sammanhang omnämnes jämväl brukets skyldighet, att,
»när så påfordrades», lämna 1,500 skeppund kanoner och ammunition till
kronan, allt mot gängse priser. I berörda resolution den 12 mars 1816
åberopas såsom skäl, »att bruket genom tid efter annan utfärdade privilegier
och författningar alltid blivit bibehållet vid dess av ålder innehavda
rättighet till skogsfång från allmänningsskogarne, vilka utgjort den skog,
varpå styckebruket varit grundat». De myndigheter -—kommerskollegium
och domäustyrelsen — vilka utfört nu ifrågavarande utredning, betona
uttryckligen, att efter deras förmenande någon skyldighet, såvitt handlingarna
utvisade, icke före 1802 års resolution ålegat Åkers bruk att
efter rekvisiton leverera viss kvantitet varor till kronan och att brukets rätt
till skogsfång från allmänniugarna tillkommit långt innan den omtalade skyldigheten
omnämnts. Dessa myndigheter framhålla, »att det icke med fog
kan sägas, att berörda skyldighet, vilken för övrigt bruket uppfyllt
i den mån kronan sådan fordrat, utgör grunden för brukets privilegium».
Emellertid har i ärendet blivit upplyst, dels att leveranser till kronan,
Forsta kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande, Is r 21. f>
nämligen intill 1860-talet av kanoner och ammunition och därefter av ammunition,
allljämt fortgått, dock icke under 1920, och dels att brukets tillverkningskapacitet
är och alltid varit, sedan skogarne till biuket av vittrades,
många gånger större än vad, som ställdes såsom villkor eller 1500
skeppund och att detsamma dessutom under senaie ai betydligt ut\idgats.
Ur förevarande utredning bör jämväl antecknas, att Kungl. Maj:t
enligt nådigt brev den 2 april 1891 icke funnit skäl bifalla utav bruksägarna
gjord ansökan om rätt att efter skedd skattläggning till skatte
lösa de till Åkers bruk upplåtna rekognitionsskogar. Hushållsplan över
skogarnes avverkning är av domänstyrelsen fastställd.
Utskottet förmenar, att en sådan utredning, som uti andra kammarens
utskotts hemställan förordas, redan blifvit genom nyssberörda myndigheters
utlåtande förebragt och att i varje fall det rättsförhållande,o som
härvid föreligger mellan Kungl. Maj:t och Kronan samt ägame till Åkers
styckebruk, icke kan annorledes an genom tvist inför laga domstol piöfvas.
Utskottet anser sig böra vidare framhålla. Om den av andra kammaren
förordade utredningen skulle leda till någon positiv åtgärd i motionens
syfte, skulle detta otvivelaktigt innebära ett annoterande av en redan
existerande privat rättighet. Detta innefattar emellertid, såsom ock
utskottet i sitt utlåtande, nr 17, i anledning av väckt motion om återförande
till kronan av rekognitionshemman nr. m., anfört, ett frångående
av den, såvitt känt, i alla kulturländer i lagstiftningen hittills uppehållna
grundsats, att civillag icke bör givas tillbakaverkande kraft, en grundsats
som utskottet finner vara av fundamental betydelse för samkällslrvet. Utskottet
vill i detta sammanhang fästa uppmärksamheten på, att kungl.
kammarkollegium i sitt utlåtande till 1920 års riksdags andra lagutskott,
intaget i detta utskotts förenämnda utlåtande, nr 17, anfört, att de av
kollegium anförda principiella betänkligheterna mot en lagstiftning i syfte
att ingripa i redan förvärvade rättigheter gällde i samma utsträckning
beträffande de ständiga nyttjanderätterna till bergverksskogarne. Den omständigheten,
att dessa skogar icke innehades under äganderätt utan under,
visserligen villkorliga, men dock ständiga nyttjanderätter, kunde enligt
kollegii uppfattnining, icke giva anledning till modifikation i ovan
angivna grundsats, att civillag icke borde givas återverkande kraft. _ Utskottet
instämmer till fullo i vad kungl. kammarkollegium härutinnan
anfört. .
På grund härav och under åberopande av förut ofri form ärna utredning^
angående beskaffenheten av ifrågavarande Åkers styckebruk tillkommande''
rätt får utskottet hemställa,
Bihang till riksdagens protokoll 1221- 12 sand. 2 avd. 14 käft. (Nr 21.)
6
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 21.
att första kammaren icke måtte biträda andra kammarens
i ärendet fattade beslut.
Stockholm den 1 juni 1921.
På utskottets vägnar:
E. von HOPSTEN.
TÄi. he,Tar ^ H°f8ten’ AlMt> Maimber°> V- A Andersson, Je,person
Reservation
av herrar Almkvist, Malmberg och Julin.
Stockholm, O. L. Svanbäcks Boktryckeri 1921.