Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 26.
1
Nr 20.
Ankom till riksdagens kansli den 13 maj 1921 kl. 2 e. m.
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande
nr 20, i anledning av väckt motion om åvägabringande
av utredning och förslag i syfte att fast anställda
befattningshavare vid av Kungl. Maj:t koncessionerade
eller oktrojerade företag må tillförsäkras förhandlingsrätt
genom befattningshavarnes fackliga sammanslutningar.
Till forsta kammarens andra tillfälliga utskott har hänvisats en inom Motionen.
samma kammare väckt motion av herrar Julin och Lindskog, nr 162,
med hemställan, att riksdagen måtte besluta, att hos Kungl. Maj:t anhålla,
att efter utredning måtte för riksdagen framläggas förslag i syfte att tillförsäkra
fast anställda befattningshavare vid av Kungl. Maj:t koncessionerade
och oktrojerade företag förhandlingsrätt genom befattningshavarnes
fackliga sammanslutningar.
Beträffande motiveringen till denna hemställan får utskottet hänvisa
till motionen.
Utskottet har inhämtat yttrande över ifrågavarande motion av kungl. Yttrande
socialstyrelsen, vilket yttrande såsom bilaga bifogas detta utlåtande. f™n kungl.
social
styrelsen.
Enligt socialstyrelsens uttalande står den möjligheten öppen, att Utskottet.
motionärernas syftemål kan uppnås enligt gällande lag om medling i arbetstvister
av den 28 maj 1920, och anser utskottet, att den möjligheten bör
prövas, innan vidare åtgärder vidtagas. Utskottet vill dessutom erinra
därom, att arbete för närvarande pågår med utformande av en förhandlingsordning
för staten och dess tjänstemän, samt att socialstyrelsen avgivit ett
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 12 samt. 2 avd. 13 käft. (Nr 20.) 1
2
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 20.
betänkande med förslag till lag i ämnet, och förmenar utskottet, att föreliggande
fråga under alla omständigheter bör anstå, till dess att’resultatet
av berörda arbete föreligger.
I detta sammanhang får utskottet meddela, att andra kammaren i
enlighet med utlåtande från dess fjärde tillfälliga utskott avslagit en i
nämnda kammare av herrar Starbäck och Block väckt motion, nr 242,
av i huvudsak samma innehåll som nu ifrågavarande motion.
Utskottet får på grund härav hemställa,
att motionen icke måtte till någon första kammarens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 12 maj 1921.
På utskottets vägnar:
E. von HOFSTEK
Närvarande: se utlåtande nr 19.
Reservation
av herr Julin, som, med åberopande av vad i motionen anförts yrkat
bifall till densamma. ’ J
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 20.
:i
Stockholm den 14 april 1921.
Till riksdagens första kammares andra tillfälliga utskott.
Genom nådig remiss den 18 sistlidne februari har socialstyrelsen blivit anbefalld
att till riksdagens första kammares andra tillfälliga utskott skyndsamt avgiva
yttrande över en i nämnda kammare väckt motion, nr 162, om skrivelse
till Kung! Maj:t i fråga om åvägabringande av utredning och förslag i syfte att
fast anställda befattningshavare vid av Kungl. Maj:t koncessionerade eller oktrojerade
företag må tillförsäkras förhandlingsrätt genom befattningshavarnas fackliga
sammanslutningar. Med anledning härav får styrelsen anföra följande.
Styrelsen anser sig till en början böra påpeka, att det med motionen angivna
syftet att tillförsäkra ifrågavarande befattningshavare förhandlingsrätt icke torde
låta sig med något praktiskt resultat förverkliga utan i samband med en lagstiftning,
som direkt eller indirekt ingriper reglerande på dessa befattningshavares
arbetsavtal. Enbart en formell rätt för befattningshavarna att nödga sin
arbetsgivare till förhandling skulle, såvitt styrelsen kan finna, ej medföra någon
avsevärd förbättring för dem. Arbetsgivaren skulle nämligen fortfarande kunna
ställa sig fullkomligt avvisande gent emot befattningshavarnas krav.
De i motionen anförda exemplen på lagstiftning rörande förhandlingsrätt
för offentliga tjänstemän jäva ej heller styrelsens nu angivna uppfattning, då
dessa tjänstemäns arbetsförhållande ju alltid är föremål för offentligrättslig reglering.
Även i de fall, där de anförda exemplen åsyfta enskild verksamhet,
torde förhandlingsreglerna såsom ett komplement ansluta sig till en förefintlig
ehuru genom avtal mellan parterna åvägabragt reglering av arbetsförhållandet.
Skulle statsmakterna finna skäl att komma ifrågavarande befattningshavare
till hjälp och undanröja de missförhållanden, som otvivelaktigt icke sällan äro
rådande i de av motionärerna åsyftade hänseenden, torde det sålunda bliva nödvändigt
att på ett mer reelt sätt ingripa reglerande på arbetsförhållandet. Möjligen
skulle det i sådant fall kunna ifrågakomma att endast offentligt fastställa
minimigränser beträffande det för arbetstagarna viktigaste momentet i arbetsförhållandet
eller avlöningen — ett exempel härpå giver den norska lagstiftningen
om minimilön för underordnade handelsbiträden.
Ehuru styrelsen, såsom förut berörts, ingalunda underskattar missförhållanden,
som givit anledning till motionen, anser sig styrelsen å andra sidan icke
kunna vitsorda, att missförhållanden av ifrågavarande natur äro särskilt svårartade
eller allmänt förekommande inom de verksamhetsgrenar, som motionen
avser, d. v. s. uti av Kung!. Maj:t koncessionerade eller oktrojerade företag.
Dylika missförhållanden lära göra sig mer eller mindre gällande jämväl för övriga
kontorsanställda i enskild verksamhet, och osannolikt torde ej vara, att desamma
i avseende å nyssnämnda företag med i regel organiserad personal äro
relativt mindre framträdande. Under sådant förhållande ställer det sig givetvis
svårt för styrelsen att förorda ett statsingripande enbart till förmån för befattningshavarna
i omförmälda koncessionerade eller oktrojerade företag. Att åter
för dessa befattningshavares skull påkalla ett statsingripande i ett så omstritt
4 Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr SO.
och ömtåligt avseende som det förevarande beträffande alla kontorsanställda i
enskild tjänst synes man å andra sidan icke ha tillfyllestgörande skäl till.
Såsom ett tillvägagående, vilket möjligen skulle kunna vara ägnat att främja
det med motionen avsedda syftet anser sig styrelsen böra ifrågasätta hänvändelse
till statens vederbörande förlikningsman. Ehuru förlikningsmännen förnämligast
sysslat med arbetstvister rörande kroppsarbetare eller med dessa socialt jämställda
arbetstagare torde de icke vara förhindrade att taga befattning ''jämväl med sådana
tvister beträffande högre stående arbetstagare. Den reviderade lagen om
medling i arbetstvister, vilken trätt i kraft med innevarande års ingång, synes
också bereda förbättrade möjligheter i förevarande avseende. Denna lag medgiver
nämligen förordnande av särskild förlikningsman för visst verksamhetsom~7
en med ifrågavarande befattningshavares verksamhet speciellt förtrogen
förlikningsman skulle sålunda eventuellt kunna tillsättas. Vidare må erinras, att
i den reviderade lagen införts en bestämmelse om skyldighet för parterna att på
kallelse av förlikningsmannen infinna sig till förhandling.
» Slutligen anser sig styrelsen i detta sammanhang böra meddela, att styrelsen
genom nådig remiss si3tlidne höst fått mottaga en framställning i förevarande
ämne från Svenska bankmannaföreningen, men att styrelsen, som hoppats att det
skulle kunne åvägabringas ett närmande mellan parterna, ännu ej avgivit utlåtande
över densamma.
GUNNAR BUSS.
A. Molin.
Stockholm, ö. L. Svanbäcks Boktryckeri, 1921.