Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.
7
Nr 13.
»
Ankom till riksdagens kansli den 21 april 1921 kl. 4 e. in.
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande, nr 13,
i anledning av väckt motion om åvägabringande av utredning
och förslag rörande ett obligatoriskt sparsystem
för omyndig ungdom.
I en inom första kammaren väckt och till dess andra tillfälliga utskott Motionen.
hänvisad motion, nr 80, har herr Lundberg hemställt, att riksdagen ville
besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville
låta utreda, huruvida och på vad sätt genom statens medverkan ett obligatoriskt
sparsystem för den omyndiga ungdomen skulle kunna införas, samt
därefter för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kunde
föranleda.
I avseende på motiveringen till denna hemställan får utskottet hänvisa
till motionen.
Enligt vad utskottet genom kungl. socialstyrelsen inhämtat, torde för -Främmande
ordningar rörande spartvång för omyndig hittills hava förekommit endast länders
i Tyskland. I detta land utfärdades under världskriget av de militära la9stifinin3-myndigheterna vissa föreskrifter på detta område. Dessas giltighet synes
dock hava upphört med krigstillståndets slut. Genom förordningarna ålades
minderåriga arbetare att understödja sina anhöriga och insätta sina besparingar
i bank samt i allmänhet att göra ett ändamålsenligt bruk av sina
inkomster. I fråga om minderåriga arbetare, vilka gjort sig kända som
slösare, skulle en viss del av arbetslönen genom arbetsgivarens försorg
insättas i sparinrättning, varifrån medlen ej finge uttagas, förrän krigstillståndet
upphört eller ägaren uppnått tjuguett års ålder. Ifrågavarande
förordningar rönte emellertid ett så starkt motstånd ej blott från de minder
-
8
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.
Utskottet.
ånga arbetarna utan även från fackföreningarna över huvud taget, att
flera av förordningarna efter kort tid måste upphävas.
Utskottet behjärtar givetvis vikten av sparsamhet hos den omyndiga
ungdomen, men anser sig dock ej kunna förorda bifall till motionen.
Här förut relaterade erfarenhet från Tyskland — ett land, som dock
var synnerligen väl organiserat — verkar nämligen icke uppmuntrande
till försök att i vårt land genom statens medverkan införa ett obligatoriskt
sparsystem för omyndig ungdom. Det synes utskottet synnerligen anmärkningsvärt,
att försöken i Tyskland slogo så illa ut, fastän detta land var
invecklat i världskrig, under vilket förutsättningar för ett gott resultat
av åtgärder till spartvång bort förefinnas. •
Det synes utskottet uppenbart, att inga åtgärder hjälpa, om icke
ungdomen fostras till sparsamhet, och detta kan icke ske annat än genom
intresserat och målmedvetet arbete från skolornas och hemmens sida.
Statligt ingripande i avsikt att genom tvång åstadkomma sparsamhet torde
däremot på förhand vara dömt att mer eller mindre misslyckas.
Utskottet får därför hemställa,
att förevarande motion icke måtte till någon första
kammarens åtgärd föranleda.
Stockholm den 21 april 1921.
På utskottets vägnar:
E. yon HOFSTEN.
Närvarande: herrar von Hofsten, Almkvist, Malmberg, Julin, E. B. Andersson, Rooth och
J. F. Eriksson.
Stockholm, O. L. Svanbäcks Boktryckeri 1921.