Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 19. I

Nr 19.

Ankom till riksdagens kansli den 14 april 1921 kl. 2 e. m

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 19,
i anledning av väckt motion angående idredning rörande
statens övertagande av utgifterna till löner åt lärarna
vid de till folkskoleväsendet hörande anstalterna m. m.

I en inom första kammaren väckt och till första kammarens första
tillfälliga utskott hänvisad motion, nr 25, har herr Johan Nilsson hemställt,
att riksdagen behagade besluta- att i skrivelse hos Kungl. Maj:t
anhålla om en utredning, dels huruvida staten bör övertaga utgifterna till
löner för alla lärare vid de till folkskoleväsendet i landet hörande anstalter,
dels huruvida till sådana, lärare hittills utgående naturaförmåner böra upphöra
och ingå i kontant lön.

I avseende å motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Den i förevarande motion gjorda hemställan överensstämmer väsentligen
med ett av motionären i motion nr 125 vid 1920 års riksdag framställt
yrkande. Sistnämnda motion • överlämnades för behandling till första
kammarens första tillfälliga utskott, som i över motionen avgivet utlåtande,
nr 14, anförde bland annat följande:

»Det kan synas, att, såsom motionären vill göra gällande i fråga om lärarlönerna,
utvecklingen tenderar till, att staten bör helt övertaga ansvaret och
kostnaderna för vårt folkskoleväsende. Enligt den mening, utskottet i denna
fråga företräder, är dock utvecklingen till folkskolans förstatligande endast skenbar,
då ju, trots den statliga medverkan, banden mellan folkskolan och lärarkåren
å ena sidan samt kommunerna å den andra icke i något principiellt
avseende ändrats. Vår folkskola har behållit sin kommunala karaktär oförändrad.
Dess angelägenheter skötas sålunda i första hand av kommunala organ. Lärarnas
ställning i förhållande till kommunerna har icke heller rubbats genom de ökade
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 12 samt. lavd. 13 käft. (Nr 19.) 1

Utskottet.

2 Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 19.

statsbidragen till deras avlöning — alltjämt tillsättes, övervakas och entledigas
lärarpersonalen av kommunerna, som ock ansvara för dess avlöning.

Det synes vid sådant förhållande icke befogat att under hänvisning till
den hittillsvarande utvecklingen hävda den meningen, att följdriktigheten kräver,
att staten påtager sig alla de med folskoleväsendet förenade kostnader och därmed
följande ansvar.

Motionärens förslag, att staten måtte övertaga utgifterna för lärarlönerna,
innebär till sina konsekvenser ett avsteg från den hittills strängt fasthållna
principen, att lärarna vid de till folkskoleväsendet hörande läroanstalterna böra
vara kommunernas tjänstemän och icke statens. Visserligen har i motionen
icke uttryckligen ifrågasatts, att kommunernas nuvarande befogenheter i avseende
å lärarnas tillsättning, entledigande etc. skulle upphöra med statens övertagande
av lärarlönerna, och folkskolläraren blivå en statens tjänstman. Men otvivelaktigt
skulle detta bliva följden, och därmed upprullas hela det tekniskt svårlösta
och till sina konsekvenser oöverskådligt kostsamma spörsmålet om folkskoleväsendets
förstatligande.

Statens övertagande av lärarlönerna och folkskollärarkårens förstatligande
skulle helt visst å de olika kommunerna återverka menligt i första hand på
skolväsendet men även i fråga om andra kommunala angelägenheter. Det förtroende,
som i stort sett utmärker förhållandet mellan lärare och kommun,
skulle säkerligen i många fall försvinna eller minskas och intresset för skolans
bästa inom kommunen slappna. Lärarens ställning i såväl disciplinärt som i
ekonomiskt avseende skulle helt visst icke heller bliva så god som nu. Den av
motionären eftersträvade likheten i fråga om storleken av lärarlönerna skulle
måhända till en viss grad uppnå3, men i så fall troligtvis därigenom, att de
särskilda kommunala tilläggen i stor utsträckning bleve indragna. Det är att
märka, att dessa och andra olägenheter från såväl skolväsendets som från kommunernas
och lärarnas synpunkter icke skulle uppvägas av särdeles betydande
ekonomiska fördelar för kommunerna. Det må nämligen ihågkommas, att det
icke är läraravlöningarna, som i mera betydande grad tynga den kommunala
budgeten.

Motionären har jämväl yrkat på, att de till folkskollärarna hittills utgående
naturaförmånerna böra upphöra och ingå i den kontanta lönen liksom för
tjänstemän i allmänhet. Utskottet kan icke anse detta förslag praktiskt. För
lärarkåren skulle dess genomförande helt säkert ställa sig ekonomiskt ofördelaktigt
utan att lämna kommunerna eller staten några motsvarande fördelar.
Särskilt för staten skulle det helt visst bliva synnerligen kostsamt, om den
skulle övertaga kommunernas skyldigheter i förevarande avseende. Och för att
locka sökande till lediga svårbesatta tjänster torde kommunerna eller staten
måhända ändock icke komma ifrån nödvändigheten att bygga särskilda boningshus
för lärarpersonalen.»

Utskottets utlåtande utmynnade i en hemställan, att motionen icke
måtte till någon första kammarens åtgärd föranleda. I avgiven reservation
hade tre av utskottets ledamöter tillstyrkt bifall till motionen. Första
kammaren biföll emellertid utskottets förslag med 49 röster mot 42.

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr It). 3

De skäl för avslagsyrkande å den vid 1920 års riksdag väckta
motionen, som då av utskottet förebragtes, synas alltjämt äga giltighet..

Utskottet anser sig därför även till det i nu förevarande motion
framställda yrkandet såväl i vad detsamma angår statens övertagande av
den kontanta läraravlöningen som i fråga om naturaförmånernas ersättande
med kontant lön böra intaga samma ståndpunkt som vid 1920 ars riksdag.
Av den i nu förevarande motion förebragta motiveringen, däri motionären
alternativt ifrågasätter naturaförmånernas bibehållande å .landsbygden men
ingående i den kontanta lönen i städer och industrisamhällen, föranledes
utskottet till det uttalandet, att det synes utskottet lämpligt, att enhetligheten
uti ifrågavarande avseende alltjämt bibehålies.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon första
kammarens åtgärd föranleda.

Stockholm den 14 april 1921.

På utskottets vägnar:

TH. BOEELL.

Närvarande vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet: herrar Boren, Lundberg,
Carlsson, friherre Barnékow, Orevesmiihl, Strida och Johansson i Tväråselet.

Reservation

av herr Lundberg.