Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 14. 1
Nr 14.
Första kammarens första tillf ätliga utskotts utlåtande
nr 14, i anledning av väckt motion angående
kyrkomötets beslut rörande ny psalmbok.
I en inom första kammaren väckt och till utskottet remitterad
motion, nr 189, hava herr Sandegård m. fl. hemställt, att riksdagen
ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes
icke bifalla kyrkomötets i underdånig skrivelse av den 4 december
1920 gjorda hemställan om fastställelse till jämsides bruk med 1819
års psalmbok från 1 söndagen i advent 1922 av det av kyrkomötet
sagda dag med vissa ändringar antagna reviderade psalmboksförslag.
I avseende å motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.
Utskottet anser det vara självfallet, att Kungl. Maj:t vid avgörandet
av förevarande fråga, som berör vida och djupa intressen hos
hela vart folk, kommer att ägna densamma allsidig och ingående
prövning och alltså kommer att taga hänsyn jämväl till de beaktansvärda
omständigheter och synpunkter, åt vilka motionärerna givit
uttryck.
Vid sadant förhållande och då det enligt utskottets mening ej
kan vara lämpligt, att riksdagen hos Kungl. Maj:t gör hemställan,
att Kungl. Maj:ts avgörande i ärendet måtte utfalla i viss av riksdagen
angiven riktning, hemställer utskottet,
att förevarande motion icke måtte till någon
första kammarens åtgärd föranleda.
Stockholm den 7 april 1921.
På utskottets vägnar:
TH. BOKELL.
Närvarande vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet: herrar Borell,
Lungberg, Carlsson, friherre JBarnekow, Grevesmiihl, Struts och Johansson i Tväråselet.
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 12 sarnl. 1 avd. 10 höft. (Nr 14.) 2
Utskottet.
2
Första hammarens första tillfälliga utshotts utlåtande Nr 14.
Reservationer:
dels av friherre Bamekow, som ansett, att utskottets utlåtande
bort hava följande lydelse:
»Utskottet är övertygat därom, att Kung! Maj:t, vid avgörandet
av förevarande fråga, kommer att taga den största hänsyn till den
oro, varmed man, från olika utgångspunkter, i vida kretsar motser
ett ''sönderbrytande av den gamla psalmboken’. Då man således
vågar hysa den förhoppning, att ytterligare betänketid vinnes, innan
frågan definitivt avgöres, och då det dessutom kan sättas ifråga,
huruvida det vore Ämpligt, att riksdagen i ärendet avläte någon
skrivelse till Kung! Maj:t, hemställer utskottet,
att förevarande motion icke måtte till någon
första kammarens åtgärd föranleda.»
dels ock av herrar Lundberg och Carlsson, som anfört:
»Med hänsyn till den enastående betydelse, den Wallinska
psalmboken sedan mera än ett hundra år haft och ännu har icke
blott för kyrkan utan i minst lika hög grad för skolan och för den
enskilde, må det icke anses olämpligt, att riksdagen såsom svenska
folkets representation säger sin mening angående den föreslagna
revisionen av densamma.
Om den av kyrkomötet beslutade revisionen äro meningarna i
vida kretsar mycket delade. I syfte att pietetsfullt bevara Wallins
verk anse vi det vara riktigast, att vår nuvarande psalmbok bibehålies
men förses med ett tillägg, vilket tid efter annan må kunna
revideras. I alla händelser synes den föregående behandlingen av
denna fråga giva vid handen, att den icke nu bör avgöras, utan
att saken bör ytterligare övervägas. Då detta är, vad motionärerna
åsyfta, anse vi, att utskottet bort tillstyrka bifall till motionen.»
Stockholm 1921, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B.
210907