Sammansatta stats- och andra lagutskottets nr 2 utlåtande Nr 7.
1
Nr 7.
Ankom till riksdagens kansli den 31 maj 1921 kl. 4 e. m.
Sammansätta stats- och andra lagutskottets nr 2 utlutande
(nr 1) i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till dels lag om ändrad lydelse av 4, 6‘, 7, 13,
30 och 33 §§ i lagen den 30 juni 1913 om allmän
pensionsförsäkring, dels ock lag om ändrad lydelse av
1, 3 och 4 §§ i lagen den 8 juni 1915 om övergångsbestämmelser
i anledning av berörda lag den 30 juni
1913, ävensom i ämnet väckta motioner.
Närvarande: herrar C. G. Ekman, A. Wiklund, Nilsson i Kabbarp*), Nilsson i
Skottlandshus, von Sydow, von Koch, Petrén, Jansson i Falun, K.
A. Westman, Magnusson i Kalmar, Andersson i Knäppinffe och
Sehlin*).
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
I en den 18 mars 1921 dagtecknad proposition, nr 284, vilken efter
överenskommelse mellan stats- och andra lagutskotten blivit hänvisad
till förberedande behandling av sammansatt stats- och andra lagutskott,
har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet
och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga här
nedan intagna förslag till dels lag om ändrad lydelse, av 4, 6, 7, 13,
30 och 33 §§ i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring,
dels ock lag om ändrad lydelse av 1, 3 och 4 §§ i lagen den 8 juni
1915 om övergångsbestämmelser i anledning av berörda lag den 30
juni 1913.
Beträffande skälen för de i propositionen framlagda lagförslag får
utskottet hänvisa till vid densamma fogade utdrag av i statsrådet och
lagrådet förda protokoll.
I sammanhang med ifrågavarande proposition har utskottet till behandling
förehaft följande i anledning av samma proposition väckta
motioner, nämligen
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 6 sand. 2 avd. 4 käft. (Nr 7.) isoisi 1
2
Sammansatta stats- och andra lagutskottets nr 2 utlåtande Nr 7.
inom första kammaren
nr 193, av greve Lagerhjelke med hemställan att förevarande proposition,
nr 284, ej måtte av riksdagen bifallas,
nr 198, av herr Johan Johansson i Kälkebo m. fl. med hemställan
att riksdagen måtte, med uttalande dels att förhöjning av folkpensioneringsavgifterna
icke borde äga rum utan samtidig ändring i grunderna
för deras beräknande därhän, att äkta makar skulle erlägga lika
avgift, dels att ingen förändring borde tills vidare vidtagas i fråga om
pensionstilläggen, avslå den kungl. propositionen, och
nr 210, av herrar Wavrinsky och Björkman, däri yrkas, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t ville hemställa om utredning, huru
ökningen av avgiftspensionerna måtte komma även gifta och f. d. gifta
kvinnor till godo, samt
inom andra kammaren
nr 296, av herr Johansson i Bro m. fl., lika lydande med den inom
första kammaren väckta motionen nr 198, och
nr 309, av herr Pettersson i Södertälje m. fl., lika lydande med den
inom första kammaren väckta motionen nr 210.
Vidkommande de skäl, som av motionärerna framställts till stöd för
sina yrkanden, får utskottet hänvisa till motionerna.
Vid prövning av denna fråga har utskottet funnit bekräftat, att, om
det med pensionsförsäkringen -avsedda syftet skall nås, en avsevärd höjning
av pensionerna är ofrånkomlig. Detta har ock kraftigt framhållits
i den kungl. propositionen. Å andra sidan är uppenbart, att en sådan
höjning icke kan åstadkommas utan väsentligt ökade kostnader för det
allmänna och höjda pensionsavgifter för de försäkrade. För utskottet
har det därför gällt i första hand att tillse, huruvida den finansiella
ställningen medgiver erforderlig utgiftsökning.
Att under nuvarande synnerligen brydsamma ekonomiska förhållanden
binda det allmänna att svara för så starkt ökade utgifter, som
äro förenade med ett bifall till Kungl. Maj:ts förslag i oförändrat skick,
har utskottet ansett sig icke kunna tillstyrka. Och det så mycket mindre
som det av Kungl. Maj:t föreslagna värdet av full försörjning för äkta
makar, 1,160 kronor, i vissa fall synes kunna föranleda beviljandet av
pensionstillägg eller understöd, då sådant näppeligen torde vara tillräckligt
motiverat. Det är för övrigt icke nog med de i propositionen an
-
3
Sammansatta stats- edil andra lagutskottets nr 2 utlåtande Nr 7.
givna ökado kostnaderna för staten, vilka redan år 1926 beräknats överstiga
10 miljoner kronor, utan härtill kommer den kostnadsökning, motsvarande
V» av den på staten belöpande, som skulle påvila kommuner
och landsting på grund av bestämmelsen, att dessa skola svara för
sammanlagt eu fjärdedel av kostnaderna för pensionstillägg och understöd.
Om således utskottet funnit sig icke kunna förorda bifall till Kung],
Maj:ts förslag oförändrat, har utskottet dock med hänsyn till det trängande
behovet av en förbättring av pensionsförmånerna ansett sig icke
böra biträda de motionsvis framställda yrkandena om avslag å den kungl.
propositionen.
Vad till en början angår pensionstillägg och understöd föreslår
Kungl. Maj:t en höjning av dem från högst 150 kronor för man och
140 kronor för kvinna till respektive 300 och 280 kronor d. v. s. eu
fördubbling. Utskottet vill nu föreslå en förhöjning med 50 procent
eller till högst 225 kronor för man och 210 kronor för kvinna. En på
detta sätt begränsad förbättring av pensionsförmånerna kan åtminstone
med nuvarande levnadskostnader icke anses vara tillfyllest, men den
utgör dock — ehuru den väsentligt nedbringar kostnaderna för det allmänna
i jämförelse med Kungl. Maj:ts förslag — ett steg till utveckling
av pensionsförsäkringen och medför en ingalunda föraktlig hjälp åt de
i ekonomiskt hänseende sämst ställda pensionstagarna.
I sammanhang därmed att en väsentlig höjning av pensionstillägg
och understöd föreslås i den kungl. propositionen, hemställes däri tillika
om vissa lagändringar, som verka i motsatt riktning. Detta gäller framför
allt förslaget om ändring av 7 § första stycket pensionsförsäkringslagen
i syfte att jämväl avgiftspension enligt 6 § skall räknas som inkomst
vid bestämmandet av pensionstilläggs belopp ävensom förslaget
om upphävandet av den i 6 § fjärde stycket samma lag intagna bestämmelsen
om höjning av pensionstillägget med 0,08 procent för varje krona
av till fullo erlagda avgifter. I enahanda riktning, ehuru mindre starkt,
verka ock de i propositionen framställda förslagen att borttaga bestämmelsen,
att inkomst intill 50 kronor icke skall föranleda avdrag å pensionstillägg
eller understöd, att värdet av bostad ej får uppskattas till
lägre belopp än 70 kronor, samt att å förmögenhet, i den mån den överstiger
vissa belopp, ej får beräknas lägre avkastning än 10 procent.
Skulle samtliga dessa av Kungl. Maj:t föreslagna lagändringar, som
verka minskande på pensionstillägg och understöd, godtagas, och samtidigt
höjningen av dessa förmåner begränsas på sätt utskottet tillstyrker,
skulle följden efter någon tid bliva en försämring i pensionshänseende
för vissa grupper pensionstagare. På grund härav har
4 Sammansatta stats- och andra lagutskottets nr 2 utlåtande Nr 7.
utskottet i fråga om nyssnämnda ändringsförslag funnit sig böra biträda
endast förslaget om borttagandet av bestämmelsen om en höjning av
pensionstillägget med 0,08 procent för varje krona av till fullo erlagda
avgifter. Värdet av bostad synes dock lämpligen vid inkomstberäkningen
böra höjas från det fastställda beloppet, minst 50 kronor, till
minst 60 kronor, varigenom den av Kungl. Maj:t föreslagna höjningen
av bostadsvärdet kommer att nedsättas i direkt proportion till den av
utskottet föreslagna nedsättningen av pensionstillägg och understöd enligt
Kungl. Maj:ts förslag.
Här må anmärkas, att bestämmelsen om pensionstilläggens höjning
med 0,08 procent för varje krona av till fullo erlagda pensionsavgifter
icke förrän om åtskilliga år skulle medföra någon mera avsevärd förmån
för (de försäkrade. Genom ett borttagande av denna bestämmelse
skulle för övrigt vinnas en ej obetydlig lättnad i arbetet.
Bibehålies stadgandet att en inkomst intill 50 kronor icke skall
föranleda avdrag å pensionstillägg och understöd, finnes icke någon egentlig
anledning frångå den nu gällande bestämmelsen, att från högsta
pensionstillägget avdrag skall ske med sex tiondelar av det belopp,
varmed pensionstagarens årsinkomst må överstiga 50 kronor. Med ett
högsta pensionstillägg eller understöd av 225 kronor för man och 210
kronor för kvinna och med nu föreslaget avdrag följer, att nämnda
förmåner icke utgå i andra fall än där årsinkomsten understiger 425
kronor för man och 400 kronor för kvinna.
De av utskottet förordade ändringarna i Kungl. Maj:ts förslag
rörande årsinkomstens beräkning vid bestämmandet av pensionstilläggs
och understöds belopp medföra vissa modifikationer i den av Kungl.
Maj:t föreslagna lydelsen av 3 § 5 mom. i lagen den 8 juni 1915 om
övergångsbestämmelser. Någon ändring i den hittillsvarande lydelsen av
30 § första stycket pensionsförsäkringslagen blir vid bifall till utskottets
ifrågavarande förslag icke erforderlig.
Kungl. Maj:ts förslag om utsträckning av rätten till pensionstillägg
för barn finner utskottet väl motiverat. Däremot anser utskottet, att,
av kostnadsskäl, maximum för barntillägg bör höjas till endast omkring
100 kronor — siffran bör för att förenkla uträkningarna sättas till 102
kronor — samt att — i anslutning till vad utskottet föreslagit i fråga
om pensionstillägg och understöd — barntillägg skall utgå i fall, där
årsinkomsten ej uppgår för man till 425, för kvinna till 400 och för
äkta makar till 825 kronor jämte 170 kronor för varje barn, samt att
beloppet av barntillägg skall utgöra 102 kronor för varje barn med avdrag
av sex tiondelar av det belopp, varmed årsinkomsten må överstiga
425 krouor för man, 400 kronor för kvinna och 825 kronor för äkta makar.
Sammansatta stats- och andra lagutskottets nr 2 utlåtande Nr 7.
Utskottet har genom pensionsstyrelsens försäkringstekniska byrå erhållit
uppgift å storleken av de kostnader, som skulle åsamkas staten genom
ett antagande av utskottets förslag. Av nedan intagna tablå framgår dels storleken
av de beräknade kostnaderna för staten för pensionstillägg, understöd
och barntillägg enligt nu gällande bestämmelser, dels ock den beräknade
ökningen av dessa kostnader genom ett antagande av Kungl. Maj:ts och
av utskottets förslag. Utöver dessa kostnader tillkomma landstingens och
kommunernas bidrag, tillhopa motsvarande i genomsnitt Va av statens
kostnader.
Statens beräknade kostnader för pensionstillägg, understöd och barntillägg.
År. |
Enligt |
Kostnadsökning vid |
Summa kostnader vid |
||
Kungl. Maj:ts |
Utskottets förslag. |
Kungl. Maj:ts |
Utskottets förslag. |
||
Kr. |
Kr. |
Kr. |
Kr. |
Kr. |
|
1922 ......................... |
23,050,000 |
1,925,000 |
1,325,000 |
24,975,000 |
24,375,000 |
1923 ......................... |
24,150,000 |
4,175,000 |
2,525,000 |
28,325,000 |
26,675,000 |
1924 .......................... |
25,250,000 |
6,325,000 |
3,700,000 |
31,575,000 |
28,950,000 |
1925 ........................... |
26,325,000 |
8,350,000 |
4,825,000 |
34,675,000 |
31,150,000 |
1926 .......................... |
27,300,000 |
10,300,000 |
5,925,000 |
37,600,000 |
33,225,000 |
1931 ........................... |
31,525,000 |
19,700,000 |
10,750,000 |
51,225,000 |
42,275,000 |
1941 ........................... |
38,025,000 |
31,700,000 |
17,325,000 |
69,725,000 |
55,350,000 |
1951 .......................... |
43,200,000 |
35,850,000 |
20,025,000 |
79,050,000 |
63,225,000 |
Statens beräknade kostnader enbart för barntillägg.
År. |
Enligt |
Koi Enbart genom |
itnadsökning. Ytterligare genom höjning |
Summa kostnader vid |
||
Enligt Kungl. |
Enligt utskot-tets förslag. |
Kungl. Maj:ts |
Utskottets förslag. |
|||
Kr. |
Kr. |
Kr. |
Kr. |
Kr. |
Kr. |
|
1922.................. |
1,243,000 |
675,000 |
60,000 |
30,000 |
1,978,000 |
1,948,000 |
1923.................. |
1,268,000 |
693,000 |
169,000 |
84,000 |
2,130,000 |
2,045,000 |
1924.................. |
1,295,000 |
711,000 |
276,000 |
138,000 |
2,282,000 |
2,144,000 |
1925.................. |
1,321,000 |
733,000 |
380,000 |
190,000 |
2,434,000 |
2,244,000 |
1926.................. |
1,346,000 |
755,000 |
482,000 |
241,000 |
2,583,000 |
2,342,000 |
1931.................. |
1,449,000 |
777,000 |
1,038,000 |
519,000 |
3,264,000 |
2,745,000 |
1941.................. |
1,577,000 |
828,000 |
1,593,000 |
797,000 |
3,998,000 |
3,202,000 |
1951.................. |
1,700,000 |
865,000 |
1,918,000 |
959,000 |
4,483,000 |
3,524,000 1 |
6 Sammansatta stats- och andra lagutskottets nr 2 utlåtande Nr 7.
I likhet med departementschefen finner utskottet det önskligt, att
en höjning åvägabringas av pensionsavgifterna för högre inkomsttagare.
Ju högre avgifter erläggas, desto större bliva de en gång utgående
pensionerna; avgiftsbetalningen verkställes i den försäkrades eget intresse
och han får själv skörda frukterna därav. Aven om således starka skäl
tala för en väsentlig höjning av dessa avgifter, måste man emellertid
även här framgå med stor varsamhet, särskilt under nuvarande tryckta tider.
Det kan ju tyckas, som om den i propositionen föreslagna höjningen
vore ganska måttligt tilltagen. Utskottet anser det dock klokast att
jämväl i denna del göra en jämkning i Kungl. Maj:ts förslag och föreslår
därför sådan ändring däri, att, utöver grundavgiften 3 kronor, i tilläggsavgift
skall erläggas 10 kronor, om inkomsten uppgår till 1,200 men
ej till 3,000 kronor, 15 kronor för inkomster mellan 3,000 och 5,000
kronor, 20 kronor för inkomster mellan 5,000 och 7,000 kronor, 25
kronor för inkomster mellan 7,000 och 10,000 kronor samt 30 kronor
för inkomst av 10,000 kronor eller mera. Anledningen till, att utskottet
i stället för den av Kungl. Maj:t föreslagna procentberäkningen bibehåller
det nuvarande systemet med bestämda avgifter för vissa fixerade inkomstbelopp,
är den, att arbetet med påförandet av avgifterna därigenom förenklas
och underlättas. Utskottet anser sig i detta sammanhang böra
påpeka, att, därest enligt nu förevarande förslag pensionsavgift i vissa
fall kommer att utgå med högre belopp än 13 kronor, en ändring av
37 § i lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete torde
bliva erforderlig. Förslag därom torde kunna föreläggas 1922 års riksdag.
Den i 6 § pensionsförsäkringslagen av Kungl. Magt föreslagna uppdelningen
av de avgiftsplikriga i där angivna åldersgrupper finner utskottet
sig böra tillstyrka. Storleken av den procent å erlagda pensionsavgifter,
som inom varje sådan åldersgrupp kan påräknas, hänger tydligen
nära samman med den räntefot, som lägges till grund för avgiftspensionernas
beräkning. Denna räntefot har Kungl. Maj:t i likhet med
pensionsstyrelsen ansett sig böra sätta till 4,3 procent, d. v. s. något
högre än den, som nu ligger till grund för beräkning av pensionerna.
Departementschefen har därom yttrat, att han ansett sig åtminstone icke
för närvarande kunna förorda eu högre räntefot än 4,3 procent särskilt
av den anledningen, att detta vore ett spörsmål, som icke lämpligen
borde avgöras, innan den pågående utredningen rörande hela socialförsäkringens
organisation slutförts.
Förevarande fråga rörande räntefotens storlek är uppenbarligen av
genomgripande betydelse på samma gång som den är synnerligen invecklad
och svår att överblicka. Å ena sidan hava de försäkrade be
-
Sammansatta stats- och andra lagutskottets nr 2 utlåtande Nr 7. 7
rättigade anspråk att få räkna sig till godo en tillfredsställande avkastning
av sina inbetalade avgifter, men å andra sidan bör räntefoten icke
sättas så hög, att det kan medföra någon risk eller nödvändiggöra en
mera avsevärd ändring i grunderna för pensionsförsäkringsfondens förvaltning.
Det har emellertid vid övervägande av denna fråga förefallit utskottet,
som om en något större höjning i räntefoten än den av Kungl.
Maj:t föreslagna skulle utan olägenhet kunna göras. För att vinna
klarhet i frågan har utskottet jämlikt § 46 riksdagsordningen utverkat
Kungl. Maj:ts befallning till fullmäktige för pensionsförsäkringsfonden
att yttra sig i ämnet.
I sitt i anledning därav avgivna utlåtande hava fullmäktige anfört
följande:
»Genom att höja den räntefot, som lägges till grund för ifrågavarande
beräkningar, till 4,3 procent har man, enligt fullmäktiges uppfattning,
nått den högsta gräns, som i nuvarande läge kan anses försvarlig,
och synes därför någon som helst ytterligare förhöjning av denna
räntefot icke vara tillrådlig.
Enligt '' fullmäktiges förmenande bör någon ytterligare förändring i
den till grund för beräkningarna lagda räntefoten icke företagas utan
en ingående utredning angående samtliga de förutsättningar, vilka lagts
till grund för beräkningen av avgiftspensionerna, och lärer det kunna
förväntas, att en dylik utredning kommer till stånd i samband med utarbetande
av förslag till en mera enhetlig ordning för socialförsäkringen
i dess helhet.»
Utskottet har med hänsyn till innehållet i detta utlåtande ansett
sig icke kunna föreslå någon höjning av räntefoten. Utskottet har likväl
haft under övervägande att hemställa om skrivelse till Kungl. Maj:t
med begäran om utredning av frågan, men funnit sig kunna avstå
därifrån under uttalande av en bestämd förhoppning att den av fondfullmäktige
antydda utredningen snarast möjligt kommer till stånd.
I övrigt har utskottet icke funnit anledning till anmärkning mot
förevarande lagförslag, dock att utskottet föreslår ett förtydligande tilllägg
till ingressen till 3 § i lagen den 8 juni 1915 om övergångsbestämmelser
för att utmärka, att paragrafens bestämmelser icke under
några omständigheter äga tillämpning på personer, som före utgången
av år 1921 ej fyllt 15 år.
8 Sammansatta stats- och andra lagutskottets nr 2 utlåtande Nr 7.
Såsom redan i det föregående angivits, hava i de likalydande motionerna
nr 210 i första kammaren av herrar Wavrinsky och Björkman
samt nr 309 i andra kammaren av herr Pettersson i Södertälje m. fl.
yrkats, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om utredning,
huru ökningen av avgiftspensionerna måtte komma även gifta
och f. d. gifta kvinnor till godo. Denna fråga har ock berörts i de
lika lydande motionerna nr 198 i första kammaren av herr Johansson i
Kälkebo m. fl. och nr 296 i andra kammaren av herr Johansson i Bro
m. fl.
De gifta och förut gifta kvinnorna äro utan tvivel i jämförelse med
andra kvinnor för närvarande ogynnsamt ställda beträffande avgiftspensioneringen
och nu föreliggande förslag avhjälper icke detta missförhållande.
Pensionsstyrelsen har i sin till grund för propositionen liggande
framställning jämväl påpekat detta, men samtidigt framhållit, att en tillfredsställande
lösning av denna fråga i själva verket torde kunna ernås
endast i samband med eu väsentlig- rubbning i grunderna för den nuvarande
pensionsförsäkringen, i följd varav styrelsen ansett sig nödsakad
att låta med denna reform tills vidare anstå.
Enligt utskottets mening är en reform på detta område av behovet
påkallad, och utskottet finner därför skäl föreligga att hos Kungl. Maj:t
hemställa om sådan utredning, som i motionerna avses.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
l:o) att riksdagen, med förklarande att Kungl.
Maj:ts i propositionen nr 284 framställda förslag icke
1 kunnat av riksdagen i oförändrat skick antagas och
med avslag å motionerna i första kammaren nr 193
av greve Lagerbjelke och nr 198 av herr Johansson
i Kälkebo m. fl. samt i andra kammaren nr 296 av
herr Johansson i Bro m. fl., de två sistnämnda motionerna
i den mån de icke bär'' nedan under 2:o) bliva
besvarade, må för sin del antaga följande
Sammansatta stats- och andra lagutskottets nr 2 utlåtande Nr 7.
9
[Kung! Maj:ts förslag.)
(Utskottets förslag.)
Lag
om ändrad lydelse av 4, 6, 7, 13, 30 och 33 §§ i lagen den 30 juni 1013
om allmän pensionsförsäkring.
Härigenom förordnas, att 4, 6, 7, 13, 30 och 33 §§ i lagen den 30
juni 1913 om allmän pensionsförsäkring skola i nedan angivna delar
erhålla följande lydelse:
4 §•
Beloppet av den pensionsavgift,
som skall av envar avgiftspliktig
erläggas, utgör för varje år tre
kronor. Därutöver erlägges av den,
som under nästföregående år åtnj utit
inkomst av minst 600 kronor:
a) om inkomsten ej uppgår till
800 kronor, två kronor;
b) om inkomsten uppgår till
800 men ej till 1,200 kronor, fem
kronor;
c) om inkomsten uppgår till
1,200 men ej till 2,000 kronor, tio
kronor;
7 4
d) om inkomsten uppgår till 2,000
kronor eller mera, en halv procent,
dock högst femtio kronor, av inkomstbeloppet,
avrundat, där det ej slutar
å helt hundratal kronor, till närmast
lägre sådant hundratal.
Bihang till riksdagens protokoll 1921.
4 §•
Beloppet av den pensionsavgift,
som skall av envar avgiftspliktig
erläggas, utgör för varje år tre
kronor. Därutöver erlägges av den,
som under nästföregående år åtnjutit
inkomst av minst 600 kronor:
a) om inkomsten ej uppgår till
800 kronor, två kronor;
b) om inkomsten uppgår till
800 men ej till 1,200 kronor, fem
kronor;
c) om inkomsten uppgår till
1,200 men ej till 3,000 kronor, tio
kronor;
d) om inkomsten uppgår till 3,000
men ej till 5,000 kronor, femton
kronor;
e) om inkomsten uppgår till 5,000
men ej till 7,000 kronor, tjugu kronor;
f) om inkomsten uppgår till 7,000
men ej till 10,000 kronor, tjugufem
kronor; samt
g) om inkomsten uppgår till
10,000 kronor eller mera, trettio
kronor.
6 saml. 2 avd. 4 käft. (Nr 7.) 120121 2
10 Sammansatta stats- och andra lagutskottets nr 2 utlåtande Nr 7. _
(Kung!. Maj:ts förslag.) [Utskottets förslag)
Inkomst, som i denna paragraf avses, utgör det enligt gällande förordning
om inkomst- och förmögenhetsskatt heräknade taxerade beloppet.
6 §•
Å erlagda pensionsavgifter utgå i årlig pension följande procent,
nämligen:
å avgifter, påförda man i ålder av
16—19 år,....... 20—24 » ....... |
..... 70 procent ..... 60 » |
35—44 45—54 |
år,....... » ....... |
...... 30 procent ..... 20 » |
25—29 » ....... |
...... 50 » |
55—66 |
» ....... |
15 » |
30—34 » ....... |
...... 40 » |
|||
å avgifter, påförda kvinna i ålder av |
||||
16—19 år,...... 20—24 » ...... |
...... 56 procent ...... 48 » |
35—44 45—54 |
år,....... » ...... |
...... 24 procent 16 » |
25—29 » ...... |
...... 40 » |
55—66 |
» ...... |
...... 12 » ;. |
30—34 d ...... |
...... 32 » |
åldern beräknad till det antal levnadsår, som uppnås under det kalender -
år, för vilket avgiften påförts.
Därjämte utgår av allmänna
medel ett tillägg till pensionen för
pensionstagare, som är till arbete
varaktigt oförmögen och vilkens årsinkomst
ej uppgår för man till 600
och för kvinna till 560 kronor.
Pensionstillägget utgör för år
räknat för man 300 och för kvinna
280 kronor med avdrag av halva
årsinkomsten.
För pensionsberättigad änkling,
änka, frånskild make eller ogift
kvinna, som är till arbete varaktigt
oförniögen och har att försörja barn
eller adoptivbarn under femton år,
Därjämte utgår av allmänna
medel §tt tillägg till pensionen för
pensionstagare, som är till arbete
varaktigt oförmögen o^h vilkens årsinkomst
ej uppgår för man till 425
och för kvinna till 400 kronor.
Pensionstillägget utgör för år
räknat för man 225 och för kvinna
210 kronor med avdrag av sex
tiondelar av det belopp, varmed pensionstagarens
årsinkomst må överstiga
50 kronor.
För pensionsberättigad änkling,
änka, frånskild make eller ogift
kvinna, som är till arbete varaktigt
Sammansatta stats• och andra lagutskottets nr 2 utlåtande Nr 7.
11
(Kungl. Maj:ts förslag.)
ävensom för pensionsberättigad ogift
man, som är till arbete varaktigt
oförmögen och bar att försörja
adoptivbarn under femton år, ökas
pensionen, därest årsinkomsten ej
uppgår för man till 600 och för
kvinna till 560 kronor jämte 250
kronor för varje sådant barn, med
särskilt pensionstillägg för barnen.
Enahanda rätt tillkommer jämväl
äkta makar, av vilka mannen är pensionsberättigad
och till arbete varaktigt
oförmögen och vilkas sammanlagda
årsinkomst ej uppgår till
1,160 kronor jämte 250 kronor för
varje barn. Beloppet av sådant
pensionstillägg utgör 125 kronor
för vax-je barn med avdrag av hälften
av det belopp, varmed årsinkomsten
må överstiga 600 kronor
för man, 560 kronor för kvinna
samt 1,160 kronor för äkta makar.
Pensionsbelopp avrundas — —
7 §•
Årsinkomst, som i 6 § avses,
utgör all den inkomst av fast egendom,
kapital eller arbete, som någon
skäligen kan antagas komma att
tillsvidare årligen åtnjuta; dock att
såsom inkomst icke räknas pension
enligt 34 § intill ett belopp av högst
300 kronor.
Där inkomst, som i 6 § andra
stycket avses, helt eller delvis utgöres
av naturaförmåner, skall vid
uppskattning av dessa förmåners år
-
(Utskottets förslag.)
oförmögen och har att försörja barn
eller adoptivbarn under femton år,
ävensom för pensionsberättigad ogift
man, som är till arbete varaktigt
oförmögen och har att försörja
adoptivbarn under femton år, ökas
pensionen, därest årsinkomsten ej
uppgår för man till 425 och för
kvinna till 400 kronor jämte 170
kronor för varje sådant barn, med
särskilt pensionstillägg för barnen.
Enahanda rätt tillkommer jämväl
äkta makar, av vilka mannen är
pensionsberättigad och till arbete
varaktigt oförmögen och vilkas sammanlagda
årsinkomst ej uppgår till
825 kronor jämte 170 kronor för
varje barn. Beloppet av sådant
pensionstillägg utgör 102 kronor
för varje barn med avdrag av
sex tiondelar av det belopp, varmed
årsinkomsten må överstiga 425 kronor
för man, 400 kronor för kvinna
samt 825 kronor för äkta makar.
— — pensionstillägget.
7 §•
Årsinkomst, som i 6 § avses,
utgör all den inkomst av fast egendom,
kapital eller arbete, som någon
skäligen kan antagas komma att
tillsvidare årligen åtnjuta; dock att
såsom inkomst icke räknas pension
enligt 6 §, ej heller, intill ett belopp
av högst 300 kronor, pension enligt
34 §.
Där inkomst, som i 6 § andra
stycket avses, helt eller delvis utgöres
av naturaförmåner, skall vid
12
Sammansatta stats- och andra lagutskottets nr 2 utlåtande Nr 7.
[Kungl. Maj.ts förslag.)
(Utskottets förslag.)
liga värde iakttagas, att, där naturaförmånerna
räcka till full, om än
torftig försörjning, deras årliga värde
ej må uppskattas till lägre belopp
än 600 kronor för man och 560
kronor för kvinna, och att, där naturaförmånerna
ej räcka till full försörjning,
deras årliga värde uppskattas
till motsvarande lägre belopp, ävensom
att årliga värdet av bostad ej
må uppskattas till lägre belopp än
70 kronor. Där uppskattningen ej
kan ske med ledning av dessa bestämmelser,
verkställes densamma
efter de i orten gällande priser eller
efter andra grunder, som finnas
tillämpliga. A förmögenhet må ej
beräknas lägre avkastning än fem
procent och, i den mån förmögenheten
överstiger 1,800 kronor för man,
1,700 kr opor för kvinna och 3,500
kronor för äkta makar, ytterligare fem
procent.
I fråga om
uppskattning av dessa förmåners årliga
värde iakttagas, att, där naturaförmånerna
räcka till full, om än
torftig försörjning, deras årliga värde
ej må uppskattas till lägre belopp
än 425 kronor för man och 400
kronor för kvinna, och att, där naturaförmånerna
ej räcka till full försörjning,
deras årliga värde uppskattas
till motsvarande lägre belopp, ävensom
att årliga värdet av bostad ej
må uppskattas till lägre belopp än
60 kronor. Där uppskattningen ej
kan ske med ledning av dessa bestämmelser,
verkställes densamma
efter de i orten gällande priser eller
efter andra grunder, som finnas
tillämpliga.
person.
13 §.
Den — — — — kommunalutskylderna.
Den pensionsavgift utöver tre kronor, som enligt 4 § åligger vissa
avgiftspliktiga, debiteras och uppbäres i samband med kronoutskylderna.
Där — — — — kronouppbörden.
30 §.
Har någon på grund av varaktig
oförmåga till arbete gjort ansökning
om pension, skall pensionsnämnden
pröva de i ansökningen
lämnade upplysningar och åberopade
handlingar samt på grund av denna
prövning och kända förhållanden
30 §.
Har någon på grund av varaktig
oförmåga till arbete gjort ansökning
om pension, skall pension snämnden
pröva de i ansökningen
lämnade upplysningar och åberopade
handlingar samt på grund av denna
prövning och kända förhållanden
Sammansatta stats- och andra lagutskottets nr 2 utlåtande Nr 7.
13
(Katigt. Maj ds förslag.)
besluta, huruvida sökanden äger rätt
till pension, ävensom, där ansökningen
avser jämväl pensionstillägg,
bestämma storleken av den årsinkomst,
som skall läggas till grund
för beräkning av pensionstilläggs
belopp, dock endast i den mån denna
årsinkomst ej utgöres av pension enligt
6 och 34 §§.
(Utskottets förslag.)
besluta, huruvida sökanden äger rätt
till pension, ävensom, där ansökningen
avser jämväl pensionstillägg,
bestämma storleken av den årsinkomst,
som skall läggas till grund
för beräkning av pensionstilläggs
belopp.
Sedan — — — — pensionsstyrelsen.
Söker — — — — pensionsstyrelsen.
Där — — — — utfärdas.
Finnes pensionsnämnds beslut strida mot denna lag, äger pensionsstyrelsen,
där ej på grund av anförda besvär rättelse kan ske, att återförvisa
ärendet till förnyad prövning, dock att, där fel uppenbarligen
blivit begånget vid bestämmandet av storleken av sökandens årsinkomst
enligt 7 § samt detta fel antingen uppkommit allenast genom felräkning
eller ock icke överstiger ett belopp av 100 kronor, pensionsstyrelsen må,
efter vederbörandes hörande, utan återförvisning verkställa nödig rättelse.
Vad — -— — — sig.
33 §.
Den — — — — stadgat.
Gift man, änkling, änka, frånskild make eller ogift kvinna, som är
till arbete varaktigt oförmögen, men icke berättigad till pension, och
vilken har att försörja barn eller adoptivbarn under femton år, äger
erhålla understöd för sådant barn under villkor och med belopp, som i
6 § är stadgat angående pensionstillägg för barn. Enahanda rätt tillkommer
jämväl ogift man, som är till arbete varaktigt oförmögen, men
icke berättigad till pension, och vilken har att försörja adoptivbarn under
femton år.
Beträffande — — — — utbetalande.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1922.
14
Sammansatta stats- och andra lagutskottets nr 2 utlåtande Nr 7.
(Kungl. Maj:ts förslag.)
(Utskottets förslag.)
Lag
om ändrad lydelse av 1, 3 och 4 §§ i lagen den 8 juni 1915 om övergångsbestämmelser
i anledning av lagen den 30 juni 1913 om allmän
pensionsförsäkring. v
Härigenom förordnas, att 1, 3 och 4 §§ i lagen den 8 juni 1915
om övergångsbestämmelser i anledning av lagen den 30 juni 1913 om
allmän pensionsförsäkring skola erhålla följande ändrade lydelse:
1 §•
För den, som vid 1914 års ingång fyllt sexton år, utgå å sammanlagda
beloppet av de för ett år erlagda pensionsavgifterna, i den mån detta
belopp icke överstiger tretton kronor, i årlig pension följande procent,
nämligen:
för |
man, som |
fyllt 16, men |
icke 25 |
år. |
i............. |
..... 30 |
procent |
|
b |
B B |
B 25, B |
b 30 |
B |
..... 277a |
B |
||
b |
B B |
B 30, B |
b 35 |
B |
..... 25 |
B |
||
b |
B B |
B 35, B |
b 45 |
B |
..... 227* |
B |
||
b |
B B |
b 45 år ..... |
..... 20 |
B |
||||
och |
||||||||
för |
kvinna, |
som fyllt 16, men icke |
25 |
år, ...... |
........ 24 |
procent |
||
b |
B |
B |
B 25, B |
B |
30 |
B ....... |
........ 22 |
B |
b |
B |
B |
B 30, B |
B |
35 |
B ....... |
........ 20 |
B |
b |
B |
B |
B 35, B |
B |
45 |
B ...... |
........ 18 |
B |
b |
B |
B |
b 45 år |
........ 16 |
B . |
Den ökade kostnad, som av denna bestämmelse föranledes, bestrides
av statsmedel.
gen
3 §•
Angående den, som före utgånav
år 1921 blivit till arbete var
-
3 §•
Angående den, som före utgången
av år 1921 fyllt femton år och
Sammansatta stats- och andra lagutskottets nr 2 utlåtande Nr 7.
15
(Kungl. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)
aktigt oförmögen, skola följande blivit till arbete varaktigt oförmögen,
särskilda bestämmelser lända till skola följande särskilda bestämmelefterrättelse.
ser lända till efterrättelse.
1 mom. Rätt till sådant pensionstillägg, som omförmäles i G §
andra stycket i lagen om allmän pensionsförsäkring, eller till understöd,
varom stadgas i 33 § första stycket samma lag, inträder, då årsinkomsten
ej uppgår för man till 300 och för kvinna till 283 kronor; dock att
denna inkomstgräns utgör 280 kronor för kvinna, tillhörande den grupp
personer, som avses i andra stycket av nästföljande moment.
Beloppet av dylikt pensionstillägg eller understöd utgör, med undantag
för fall, som i 2 mom. här nedan sägs, för man 150 och för kvinna
140 kronor med avdrag av sex tiondelar av det belopp, varmed årsinkomsten
må överstiga 50 kronor.
2 mom. Där varaktig oförmåga till arbete inträtt före utgången av
år 1918 och inkomsten befunnits dessförinnan understiga för man 300
och för kvinna 280 kronor, utgör beloppet av pensionstillägg enligt 6 §
andra stycket i lagen om allmän pensionsförsäkring eller av understöd enligt
33 § första stycket samma lag för man 150 och för kvinna 140 kronor
med avdrag, där årsinkomsten överstiger 50 kronor, av halva årsinkomsten,
dock att, om årsinkomsten uppgår till 50 men icke till 100 kronor,
avdrag skall ske allenast med det belopp, varmed årsinkomsten överstiger
50 kronor.
För den, vilken vid 1914 års ingång fyllt sextiosju år, så ock för
den, vilken vid nämnda tidpunkt fyllt femton men icke sextiosju år och
redan då var till arbete varaktigt oförmögen samt år 1913 under sammanlagt
mer än fyra månader åtnjutit full försörjning antingen av enskilda
eller ock delvis av enskilda och delvis av fattigvården eller välgörenhetsinrättningar,
utgår sådant understöd, som omförmäles i 33 §
första stycket i lagen om allmän pensionsförsäkring, med i näst föregående
stycke angivet belopp, även om rätten därtill förvärvats efter
utgången av år 1918.
3 mom. Pensionstillägg, som i 1 och 2 mom. här ovan avses,
höjes med 0,08 procent för varje krona av erlagda pensionsavgifter; dock
att sådan höjning må äga rum allenast med hänsyn till pensionsavgift,
som jämlikt 14 eller 15 § i lagen om allmän pensionsförsäkring blivit
till fullo erlagd.
16
Sammansatta stats- och andra lagutskottets nr 2 utlåtande Nr 7.
(Kungl. Maj:ts förslag.)
(Utskottets förslag.)
4 mom. Rätt till sådant pensionstillägg, som omförmäles i 6 §
fjärde stycket i lagen om allmän pensionsförsäkring, eller till understöd,
varom stadgas i 33 § andra stycket samma lag, inträder, då årsinkomsten
ej uppgår för man till 300, för kvinna till 283 och för äkta makar till
583 kronor jämte 125 kronor för varje barn. Beloppet av dylikt pensionstillägg
eller understöd utgör 75 kronor för varje barn med avdrag
av sex tiondelar av det belopp, varmed årsinkomsten må överstiga 300
kronor för man. 283 kronor för kvinna och 583 kronor för äkta makar.
5 mom. Årsinkomst, som i 1
och 2 mom. här ovan avses, beräknas
på sätt i 7 § av lagen om allmän
pensionsförsäkring föreskrives, dock
att i årsinkomsten ej ingår pension
enligt 6 § samma lag, att till grund
för uppskattning av naturaförmåner
lägges ett värde å full försörjning
av 300 kronor för man och 283
kronor för kvinna, att lägsta värdet
av bostadsförmån utgör 50 kronor
samt att de i 7 § andra stycket sista
punkten meddelade särskilda bestämmelser
rörande avkastning av förmögenhet
ej äga tillämpning.
5 mom. Årsinkomst, som i 1
och 2 mom. här ovan avses, beräknas
på sätt i 7 § av lagen om allmän
pensionsförsäkring föreskrives, dock
att till grund för uppskattning av
naturaförmåner lägges ett värde å
full försörjning av 300 kronor för
man och 283 kronor för kvinna, samt
att lägsta värdet av bostadsförmån
utgör 50 kronor.
6 mom. Vad i 30 § femte stycket av lagen om allmän pensionsförsäkring
stadgas i fråga om rätt för pensionsstyrelsen att i vissa fall
utan återförvisning verkställa nödig rättelse i pensionsnämnds beslut
rörande storleken av sökandens årsinkomst äger icke tillämpning med
avseende å fel, som överstiger ett belopp av 50 kronor och icke uppkommit
allenast genom felräkning.
4 §•
I fråga om pensionstillägg eller understöd, vartill rätt inträtt före
den 1 januari 1917 och varom ansökan gjorts före den 1 januari 1919,
skall stadgandet i 31 § första stycket andra punkten av lagen om allmän
pensionsförsäkring icke äga tillämpning; dock att understöd, varom för
-
Sammansatta stats- och andra talj utskottets nr 2 utlåtande Nr 7.
17
(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
mäles i 3 § 2 mom. andra stycket här ovan, icke i något fall utgår för
tiden före den 1 januari 1916.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1922.
2: o) att riksdagen i anledning av förberörda motionerna
nr 198 i första kammaren och nr 296 i andra
kammaren samt med bifall till herrar Wavriuskys och
Björkmans motion nr 210 i första kammaren och herr
Petterssons i Södertälje m. fl. motion nr 309 i andra
kammaren ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
om utredning, huruvida icke en förbättring i gifta och
förut gifta kvinnors avgiftspensionering kan åstadkommas,
samt att Kungl. Maj:t därefter måtte för
riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen
må föranleda.
Stockholm den 30 maj 1921.
På det sammansatta utskottets vägnar:
CARL EKMAN.
Reservationer:
vid punkt l:o):
av herr von Kock, som anfört:
»Utskottets förslag innebär väsentliga förbättringar i pensionsförsäkringen
och har jag biträtt detsamma utom vad beträffar avgifterna till
avgiftspensionen. Det synes mig ha förelegat så mycket mindre skäl att
så väsentligt förminska avgiftpensionen, som utskottet sett sig tvunget
av statsfinansiella skäl beskära pensionstilläggens storlek. Det torde
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 6 samt. 2 avd. 4 höft. (Nr 7.) 120121 3
18 Sammansatta stats- och andra lagutskottets nr 2 utlåtande Nr 7.
böra erinras, att pensionsstyrelsen föreslagit, att de s. k. tilläggsavgifterna
skulle för inkomst utöver 1,500 kronor utgå med 1 procent på
inkomster med ett maximum av 50 kronor vid 5,000 kronors inkomst.
En av pensionsstyrelsens sakkunniga, herr Branting, hade föreslagit ett
något annorlunda beräkningssätt, så att maximum skulle utgöra 100
kronor och utgå vid inkomstbelopp om 10,000 kronor och däröver.
Kungl. Maj:ts förslag innebar en väsentlig inskränkning i pensionsstyrelsens
förslag, i det att där föreslogs en avgift å allenast 1h procent å
inkomst av 2,000 kronor och däröver, dock högst 50 kronor vid maximum,
som nås först vid 10,000 kronors inkomst (i stället för 5,000
kronor enligt pensionsstyrelsens förslag).
Nu har emellertid utskottet företagit en ytterligare inskränkning i
avgifterna, så att desamma i allmänhet skola uppgå allenast till omkring
1U procent å inkomsterna.
Det ligger'' i öppen dag, att härigenom avgiftspensionerna i hög
grad komma att reduceras. Såsom exempel härå må följande siffror,
som på begäran ställts till mitt förfogande av pensionsstyrelsens försäkringstekniska
byrå, anföras:
o
Man. Årsinkomst 10,000 kronor eller däröver under hela försäkring stiden.
Pension vid |
Årsavgift enligt Kungl. Maj:ts förslag 53 kronor. |
|
30 |
år |
439,90 |
50 |
» |
757,90 |
67 |
» |
906,30 |
Årsavgift enligt utskottets förslag 33 kronor. |
||
30 |
» |
273,90 |
50 |
471,90 |
|
67 |
» |
564,30 |
Det framgår härav, att den högsta avgiftspension, som enligt utskottets
förslag kan erhållas, är kronor 564,30, medan enligt Kungl.
Maj:ts förslag densamma uppgår till kronor 906,30. Den senare överstiger
sålunda den förra med omkring 38 %.
Utskottet anför inga övertygande skäl för denna betydande försämring
av Kungl. Maj:ts förslag. Tvärtom betonar utskottet, att starka
skäl tala för en Väsentlig höjning’ av avgifterna, ''emedan avgiftsbetalningen
verkställes i den försäkrades eget intresse och han får själv
skörda frukterna därav’. Att man, såsom utskottet säger, bör framgå
med stor varsamhet, särskilt undér nuvarande tryckta tider, är visserligen
Sammanfatta stats- och undra lagutskottets nr 2 utlåtande Nr 7. 19
riktigt, men ingen tordo kunna påstå att så icke skett jämväl i Kungl.
Maj:ts förslag. Att utkräva en hal v procent av inkomsten i premier för
ålderdomsförsäkring måsto betraktas såsom utomordentligt måttligt. För
eu person med 5,000 kronor inkomst betyder det en utgift av ungefär
2 kronor i månaden, och för eu person med 10,000 kronor inkomst
ungefär 4 kronor i månaden. Det är visserligen sant, att erläggandet
av tilläggsavgifterna icke sker månadsvis, utan eu gång om året, och
att detta betalningssätt försvårar inbetalningen. Men det torde, såsom
längre fram skall påvisas, allenast vara en tidsfråga, när en förändring
av det olämpliga uppbördssätt genomföres; och även om nuvarande
system bibehålies, torde någon svårighet ej behöva föreligga ifråga om
avgiftsbetalningen, för den händelse Kungl. Maj:ts förslag bibehålies.
Det torde även böra erinras om att de avgifter, som nu föreslås,
äro mycket små i jämförelse med dem, som erläggas av statens och en
del kommunala befattningshavare. Enligt uppgifter, som meddelats av
chefen för försäkringsinspektionen, erlägga statstjänare, även i de lägsta
löneklasserna, 2 å 3 % av sin avlöning såsom avgift för sin egen pensionering,
och därtill kommer en dryg avgift för familjepensioneringen,
vilken erlägges även av den som är ogift. En folkskollärare, vars lön
i högsta lönegraden är 3,000 kronor, erlägger en avgift av 2l/a % (75 kr.)
av denna lön för sin egen pensionering samt 3 V» % (100 kr.) för familjepensioneringen.
Här må även erinras, att socialförsäkringskommittén i sitt förslag
till obligatorisk sjukförsäkring, som avgavs den 1 oktober 1920, föreslagit,
att de försäkrade skulle åläggas betala en sjukförsäkringsavgift
av 2 Va % av arbetsförtjänsten, uppgående till 18 kr. för en arbetsförtjänst
av 810 kronor och 120 kronor för en förtjänst av 5,400
kronor. Vid en jämförelse härmed torde en avgift av V* % för ålderdomsförsäkringen
i själva verket vara mycket måttlig.
Att man i arbetarkretsar ingalunda står främmande för avgiftsbetalningens
betydelse i och för erhållande av pension, framgår bl. a.
därav, att när pensionering av extra personal vid statens järnvägar behandlades
år 1914 av en särskild kommitté, järnvägsmannaförbundet anhöll,
att personalen måtte få bidraga till pensioneringen, vilken eljes ’i
många fall skulle bliva alldeles otillräcklig för att kunna skänka vederbörande
en i ekonomiskt avseende tryggad ställning’. I enlighet härmed
föreslog kommitterade en månadsavgift av 3,5 % av månadsavlöningen.
Många liknande exempel torde kunna anföras på, att utan pensionärens
egna inbetalningar en tillfredsställande pension ej kan beredas.
20 Sammansatta stats- och andra lagutsJcottets nr 1 utlåtande Nr 7.
Att ifråga om folkpensioneringen denna uppfattning ej slagit igenom
torde väsentligt bero på, att avgifterna uppbäras i samband med skatterna.
Härigenom har skapats den föreställningen, att pensionsavgifterna
äro att likställa med skatter. Kunde i stället det riktiga förhållandet
tränga in i det allmänna medvetandet, nämligen att pensionsavgifterna
närmast äro att jämföra med försäkringspremier, skulle folkpensioneringen
vinna oerhört i popularitet. Vägen härtill är att ordna inbetalningen
på ett praktiskt sätt, men utan samband med skattebetalnitfgen,
exempelvis genom användande av försäkringsböcker och med anlitande
av postverket som mellanhand. Riksdagen har för några år sedan anslagit
medel till anskaffande av sådana försäkringsböcker (utan att medlen
kommit till användning), varav torde framgå, att riksdagen är angelägen
att väcka intresse hos allmänheten att ordentligt betala sina avgifter.
Åven genom den nu av riksdagen beslutade utredningen om åvägabringande
av en rationell skatteuppbörd, eventuellt i samarbete med intressekontoren
och postsparbanken i och för små belopps hopsamlande, öppnas
möjligheter att tillfredsställande ordna denna förvisso till sin betydelse
allt för förbisedda fråga om pensionsavgifternas inbetalning.
En närmare undersökning av folkpensioneringens hittills vunna erfarenheter
torde leda till det resultat, att det stora mål, som folkpensioneringen
satt sig före — att bereda åldringar och invalider en betryggad
självständig ställning — ej kan nås, med mindre avgiftspensionen blir
det väsentliga och grundläggande i systemet. Såsom ofta från sakkunnigt
håll påvisats, förmår vår produktion ej att skapa sådana inkomster,
att ensamt genom statsmedel tillräckliga pensioner skola kunna beredas.
Ett förslag i sådan riktning vad allenast ålderdomsförsäkringen angår
föreligger visserligen i Norge, men då det skulle kosta omkring 95 miljoner
kronor årligen, torde föga förhoppning finnas för dess antagande.
I vårt land skulle motsvarande belopp uppgå till ej mindre än 250 miljoner
kronor, ett belopp, som, det säger sig själft, ej inom rimlig tid
kan åstadkommas. För att bereda befolkningen tillfredsställande pensioner
måste man därför söka ordna vår folkpensionering i främsta rummet
enligt försäkringsprincipen. Endast härigenom kan så småningom uppnås,
att pensionärerna erhålla sådana pensioner, att de någorlunda kunna
uppehålla sin levnadsstandard och undvika att begära hjälp från annat
håll, samtidigt som statens kostnader begränsas.
Det är givet, att pensionsförsäkringens omgestaltning och utveckling
i sådan riktning ej kan ske annat än i sammanhang med den förestående
reformen av hela vår socialförsäkring. Men då redan nu en ändring
ifråga om såväl avgiftspensionernas storlek som beräkning är föremål
Sammansatta stats- och andra lagutskottets nr 2 utlåtande Nr 7. 21
för riksdagens prövning, och då det förslag, som i detta avseende framlagts
av den sakkunniga myndigheten, pensionsstyrelsen, otvivelaktigt
är ett steg i rätt riktning, synes det mig riktigast, att riksdagen så
nära som möjligt ansluter sig till detta förslag. Då emellertid något
yrkande om bifall till pensionsstyrelsens förslag motionsvis ej föreligger,
får jag inskränka mig till att yrka bifall till Kuugl. Maj:ts förslag till
ändrad lydelse av § 4 i lagen om allmän pensionsförsäkring.))
Av herr Andersson i Knäppinge, som anfört:
»I anledning av Kungl. Maj:ts den 18 mars 1921 avgivna proposition
nr 284 angående ändrad lydelse av lag om allmän pensionsförsäkring
samt övergångsbestämmelserna av samma lag har sammansatta stats- och
andra lagutskottet nr 2 fattat beslut om ändringar uti §§ 4, 6, 7, 13,
30 och 33 pensionslagen samt §§ 1, 3 och 4 övergångsbestämmelserna.
Dessa ändringar hava en vittomfattande räckvidd för såväl statens som
den enskildes allmänna och ekonomiska liv. Motivet för beslutet är det
vackra strävandet att kunna bereda alla pensionsberättigade en tillfredsställande
pension. För att fylla detta krav är dock nödvändigt att
samhällets ekonomi skall hava möjlighet och förmåga att fullgöra de
förbindelser, som dess representation ålägger den. Under det nuvarande
brydsamma läge, som stat, kommun och enskild befinnes uti, bör dock
skattebördorna avvägas på försiktigaste sätt. I denna fråga kan det
misstänkas, om den av utskottet beslutade ökningen är tillfredsställande,
även då det erkännes som ett välbekommet tillägg. Denna fördel, jämförd
med den ökade skattebördan för dem, som tvingas bära utgifterna,
kommer förvisso i mången familj att framkalla rätt så allvarliga bekymmer.
Betrakta vi siffrorna, som utskottet å sid. 5 angivit över beräknade
kostnader för staten, visar kostnadsökningen genom bifall till utskottets
förslag, för år 1922 1,325,000 kronor; år 1931 redan 10,750,000 kronor
och 1951 20,025,000 kronor. Om för dagen den försäkringstekniska
byrån kan matematiskt beräkna, till vilka belopp denna ökning jämte
redan befintliga utgifter för framtiden kommer att uppgå, så kunna de
ej garantera huru landets verkliga skattekraft i framtiden kommer att
fylla behovet. Lägga vi till statsutgifterna landstingens och kommunernas
bidrag, utgörande ungefär ‘A-del, blir årsutgiften redan nästa år för folkpensioneringen
över 32 miljoner och 30 år härefter över 84 miljoner.
De enskilda pensionsavgifterna ej här inräknade.
Beträffande själva grunderna för hela pensionsrörelsens organisation
göras många både berättigade och oberättigade anmärkningar, som ej
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 6 samt. 2 avd. 4 htift. (Nr 7.) 120121 4
22 Sammansatta stats- och andra lagutskottets nr 2 utlåtande Nr 7.
här vidröras. Erinras bör dock, att grunderna i § 7 för uppskattningen
äro dock till angivna lägsta belopp i avsevärda fall inom landets bygder
ej överensstämmande med verkligheten. Fördelningen av pensioner och
understöd mellan man och kvinna torde av rättvisa och billighet kräva
en revidering. Särskilt är den gifta kvinnans ställning till mannens
avgiftspension ej byggd på rättvis grund. Innan nya skatter pålagts
stat och folk uti en därför så olämplig tid som den närvarande, borde
redan gällande lag hava till sin organisation och tillämpning grundligt
reviderats. Därigenom hade förtroendet för lagens syfte stärkts och det
folk, som direkt eller indirekt får bära bördorna, skulle känt tillfredsställelse
med däri ålagd plikt.
Då jag är av den uppfattningen, att de av utskottet föreslagna
ändringarna i pensionslagen ej äro av trängande behov och att tidpunkten
för genomförandet av denna lagändring nu är högst olämplig, finner jag
anledning yrka,
att såväl Kungl. Maj:ts proposition nr 28.4 som
utskottets förslag må av riksdagen avslås.»
Stockholm, K. L. Beckmanö Boktr., 1921.