Statsutskottets utlåtande Nr 87.
1
Nr 87.
Ankom till riksdagens kansli den 29 april 1921 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående
rätt för läroverksadjunkten Karl Gustaf
Harlin att för erhållande av ålderstillägg tillgodoräkna
sig viss tjänstgöring,
(2:a avd.)
I en till riksdagen avlåten, den 25 februari 1921 dagtecknad
proposition, nr 110, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att adjunkten vid
högre allmänna läroverket i Luleå Karl Gfustaf Harlin må för erhållande
av ålderstillägg tillgodoräkna sig den tid efter ingången
av år 1905, varunder han tjänstgjort som tillförordnad rektor vid
lägre allmänna läroverket i Söderköping, eller tiden från och med
den 1 januari 1905 till och med den 30 juni 1907.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till
åberopade statsrådsprotokollet.
I anledning av Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning beslöt
1920 års riksdag i fråga om ålderstillägg vid ordinarie anställning
inom den civila statsförvaltningen, bland annat, medgiva, att för
erhållande av ålderstillägg vid en befattning befattningshavaren
finge tillgodoräkna den tid, han i statens tjänst utfört arbete, som
kunde anses likvärdigt med eller av högre värde än det han hade
att å befattningen utföra; dock att, därest nämnda tid icke varit
sammanhängande eller befattningshavaren under samma tid för
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 6 samt. 42 käft. (Nr 87—93.) 1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 87.
arbetet åtnjutit vederlag, som varit mindre än i allmänhet för detsamma
utgående ersättning, på Kungl. Maj:t skulle ankomma att
efter särskild prövning i varje fall avgöra, om och i vilken mån
sådan tid kunde räknas befattningshavaren till godo. Riksdagens
beslut var närmast föranlett av en utav riksdagen år 1918 begärd
utredning i ämnet, varigenom riksdagen avsåg dels att tillgodose
rättvisa och likformighet i behandlingen av ålderstilläggsfrågor, dels
ock att vinna befrielse för riksdagen från handläggning av speciella
sådana frågor. Förenämnda grunder för lönetursberäkning hava av
Kungl. Maj:t fastställts genom kungörelse den 7 maj 1920 med
vissa bestämmelser angående ålderstillägg för civila befattningshavare
i statens tjänst (Svensk författningssamling nr 212).
Då den nu föreliggande framställningen faller under sådana
ålderstilläggsfrågor, beträffande vilka Kungl. Maj:t med stöd av
ovanberörda kungörelse äger att besluta, torde densamma icke böra
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Utskottet hemställer,
att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 29 april 1921.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, C. J. G. Swartz, Ollas A. Ericsson, N. A.
Nilsson, J. Nilsson i Skottlandshus, J. L. Widell, 0. U. B. Olsson, G. G. Ekman, 0. Bergqvist,
A. Pers, G. I. Asplund och J. Nilsson i Malmö samt
från andra kammaren: herrar A. Wiklund, 0. H:son Waldén, G. R. Jansson i Falun,
S. Bengtsson i Norup, TV. Bäckström, 0. Nilsson i Örebro, 0. Osberg, K. E. TV. Söderhielm, K. A.
Westman, S. E. Ljungkvist och J. D. Norman.