Statsutskottets utlåtande AV SO.

1

Nr 80.

Ankom till riksdagens kansli den 22 april 1921 kl. 8 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
anslag för bekämpande av arbetslösheten samt lindrande
av nöd jämte i ämnet väckta motioner.

(4:e avd.)

I den till riksdagen den 7 januari 1921 avlåtna propositionen angående
statsverkets tillstånd ock behov, femte huvudtiteln, punkt 19, har Kungl.
Maj:t under rubriken »bekämpande av arbetslösheten» föreslagit riksdagen
att i avbidan på den proposition, som kunde komma att i ämnet avlåtas,
å extra stat för år 1922 till bekämpande av arbetslösheten beräkna ett
förslagsanslag, högst, 1,000,000 kronor, att utgå ur statsverkets fond av
rusdrycksmedel. Därjämte har i den samma dag avlåtna propositionen angående
tilläggsstat för år 1921, femte huvudtiteln, punkt 5, föreslagits beräknande
för samma ändamål av ett förslagsanslag, högst, 3,000,000 kronor,
att utgå ur samma statsverkets fond.

Vidare har Kungl. Maj:t under rubriken »särskilda åtgärder för lindrande
av nöd» under femte huvudtiteln av statsverkspropositionen, punkt 55,
föreslagit riksdagen att i avbidan på den proposition, som kunde komma
att i ämnet avlåtas, för särskilda åtgärder för beredande av lindring i
genom den allmänna krisen uppkommen nöd på extra stat för år 1922
beräkna ett förslagsanslag, högst, 2,000,000 kronor, att utgå ur statsverkets
fond av rusdrycksmedel. Tillika har å tilläggsstaten för år 1921,
femte huvudtiteln, punkt 11, för enahanda ändamål beräknats ett förslagsanslag,
högst, 5,000,000 kronor, att likaledes utgå ur meranämnda fond.

Sedermera har Kungl. Maj:t i en till riksdagen den 4 mars 1921
avlåten proposition (nr 150), vilken hänvisats till statsutskottet för förberedande
behandling,'' under åberopande av propositionen bilagt utdrag

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 6 saml. 38 käft. (AV 80.) 1

2

Statsutskottets utlåtande Nr 80.

av statsrådsprotokollet för socialärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
att för bekämpande av arbetslösheten och lindrande av nöd, i
huvudsaklig överensstämmelse med i statsrådsprotokollet angivna grunder, på
tilläggsstat för år 1921 anvisa ett förslagsanslag, högst, 11 miljoner kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.

I sammanhang med förevarande proposition har utskottet till behandling
förehaft följande inom riksdagen väckta motioner, nämligen
inom första kammaren:

nr 184, av herr A. 0. Frändén, vilken hemställt, att riksdagen måtte
besluta att av . det i Kungl. Maj:ts proposition nr 150 begärda anslaget
om högst 11 miljoner kronor för bekämpande av arbetslösheten och lindrande
av nöd en summa av minst 5 miljoner kronor måtte ställas till
väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förfogande för statsunderstödda vägbyggnader
och vägförbättringar att av styrelsen handhavas på samma sätt
som stadgas för statsbidrag till väganläggningar och vägförbättringar, brooch
hamnbyggnader samt upprensning av åar och farleder; samt

nr 186, av herr Hj. von Sydow, som föreslagit att riksdagen vid
beviljande av anslag för bekämpande av arbetslöshet och lindrande av nöd
måtte för sin del vid anslaget knippa det villkor, att kommun, som anordnar
nödhjälpsarbeten och därvid till de arbetslösa utbetalar avlöning,
som överstiger två tredjedelar av den i orten vid tiden vanliga avlöningen
för arbetare av samma arbetsförmåga och med liknande arbete, icke av
statsmedel må beviljas någon ersättning för vad av kommunen utgivits
till understöd eller hyresbidrag åt medellösa arbetslösa;
inom andra kammaren:

nr 89, av herr E. Johanson i Stockholm, vilken hemställt, att riksdagen
ville besluta

att på tilläggsstat för år 1921 anvisa för bekämpande av arbetslösheten
ett förslagsanslag av 15 mill. kronor;

att de understödsbelopp som äro angivna i Kungl. Maj:ts kungörelse
den 22 oktober 1920 (svensk författningssamling nr 696/1920) måtte förhöjas
och av statsmedel utgå för envar understödsberättigad med 2/3-delar av
det belopp, till vilket understöd tilldelas honom utav de av kommun eller
landsting för ändamålet anvisade medel, dock av statsmedel högst med
4 kronor pr dag för man och hustru tillhopa;

2: 67 » » » » ensam person som fyllt 18 år;

J;60 » » » » den som fyllt 15 men ej 18 år;

samt 80 öre för varje inom eller utom äktenskapet fött barn;

i § 9 andra stycket i kungl. kungörelsen av den 22 oktober

Stats utskott etu utlåtande Nr fiO.

1920 (svensk författningssamling 696/1920) förekommande 1 krona oeh
1 krona och 50 öra höjes till resp. 2 kronor och 3 kronor;

att i samma kungörelse § 9 tredje stycket förekommande 75 öre
höjes till 1 krona och 50 öre;

nr 154, av herr E. Hage m. fl., vilken föreslagit, att riksdagen måtte
anslå å 1921 års tilläggsstat, att anskaffas på i motionen angivet sätt, 20
millioner kronor som förslagsanslag till bekämpande av arbetslösheten samt
att arbetslöshetsunderhållet per dag måtte höjas till 10 kronor per dag å
dyraste ort, s med lämplig reducering å billigare ort samt med lämpligt
tillägg för familjeförsörjare;

nr 156, av herr E. Hage in. fl., vari under hänvisning till motiveringen
i motionen nr 154, hemställts, att riksdagen måtte å tilläggsstat
för 1921 anvisa 15 millioner kronor eller den summa, som respektive
utskott kan efter närmare utredning finna lämplig, att som lån utlämna
till kommuner och eventuellt åt enskilda företag för förhindrande av driftens
nedläggande, och efter grunder, som kunna fastställas av Kungl. Maj:t;

nr 279, av herr G. W. Hansson i Gärda in. fl., i vilken motion
hemställts, att riksdagen ville, i samband med beviljande av anslag för
arbetslöshetens bekämpande samt lindrande av nöd, uttala, att dagsinkomsten
vid nödhjälpsarbete måtte sättas till 7 kronor vid daglön och 9 kronor
vid ackordsarbete, vartill för familjeförsörjare må utgå familjetillägg
efter samma grunder som hittills;

nr 283, av herr E. Johanson i Stockholm, vilken hemställt, att
riksdagen1 måtte beträffande lönerna vid Skogssällskapets statsarbeten uttala
sig för viss i motionen angiven förändring, i huvudsak gående ut på införande
av tre dyrortsgrupper vid bedrivandet av nämnda arbeten, samt i
övrigt ett iakttagande av vissa förändrade grunder beträffande bestämmandet
av lönerna vid dessa arbeten, på sätt följande tablå utvisar:

Grupp

I pr dag

Grupp
II pr dag

Grupp
III pr dag

Tillägg

för

hustru

Tillägg
för varje
barn

Inkomst pr vecka

Grupp

I

Grupp

II

Grupp

III

Icke familjeförsörjare daglön

5: —

6:-

7:-

_

—

.SO:-

36: —

42:-

» » ackord

'' 7: —

8: —

9: —

—

—

42: —

48: —

54: —

Familjeförsörjare daglön . .

5: —

6: —

7: —

1: —

—: 50

42:-

48: —

54: —

> ackord. .

7: —

8: -

9: —

1: —

—: 50

54:-

60: —

66: —

I ovanstående tabell har räknats med 2 barn i genomsnitt per familj,
nr 285, av herr A. J. Bärg, som hemställt, att riksdagen vid angi -

4

Statsutskottets utlåtande Nr 80.

Utskottets

yttrande.

vandet av riktlinjerna för arbetslöshetsanslagets användande måtte beakta
i motionen anförda synpunkter, avseende ett framhållande av önskvärdheten
av att understöd av arbetslöshetsmedel skulle kunna beredas även
sådana personer, som genom arbetstidens förkortning erhållit en inkomst,
understigande arbetsförtjänsten vid nödhjälpsarbetena;

nr 289, av herr G. Strindlund m. fl., i vilken motion föreslagits,
att riksdagen måtte besluta, att av de i Kungl. Maj:ts proposition nr 150
till arbetslöshetens bekämpande begärda medel ett lämpligt belopp ställes
till domänstyrelsens förfogande för att förutom verkets egna tillgängliga
medel^ användas för beredande av sysselsättning åt ofrivilligt arbetslösa
mot åtnjutande av de avlöningsförmåner, som riksdagen finner lämpligt
att för nödhjälpsarbeten fastställa; samt

nr 290, av herrar A. Anderson i Saxtorp och A. Lindgren, vilka
hemställt, att riksdagen måtte besluta sådana ändrade grunder för användande
av de medel, som begäras i den kungl. propositionen nr 150 och
där avses till direkta understöd, hyresbidrag och dyrtid sbidrag, att dessa
medel i stället skola användas till anordnande av nödhjälpsarbeten i huvudsaklig
överensstämmelse med i motionen angivna grunder.

Beträffande de av motionärerna till stöd för deras framställningar
åberopade skäl får utskottet hänvisa till motionerna. I

I statsrådsprotokollet har lämnats en ingående redogörelse för de
åtgärder, som av det allmänna hittills vidtagits för bekämpande av arbetslösheten,
samt om förhållandena på arbetsmarknaden för tiden intill mars
månads början.. Då det för behandlingen av den nu föreliggande fråijan
vant av betydelse att erfara, huru dessa förhållanden sedan dess utvecklat
sig, har utskottet ansett sig böra från arbetslöshetskommissionen inhämta
närmare upplysningar härutinnan. Av dessa upplysningar har framgått,
att genom vårsäsongens tidiga inbrott arbetstillgången för grov- och lösarbetare
visserligen redan blivit förbättrad samt att utflyttning av industrioch
stadsarbetare till jordbruket och landsbygden äger rum i mindre omfattning,
men att depressionen inom själva industrien i stället förvärrats.
Nästan dagligen komma meddelanden om nya avskedanden och inskränkningar
av den ordinarie arbetstiden. På denna grund torde antalet arbetslösa
i nuvarande stund snarare över- än understiga den siffra på 60,000,
som arbetslöshetskommissionen angivit såsom sannolik under sistlidne
februari månad. Det ligger emellertid i sakens natur, att trots lågkonjunkturens
oförminskade tryck på näringslivet, den varma årstidens inträdande
kommer att medföra viss lättnad på arbetsmarknaden samt därigenom
någon lindring åvägabringas i de arbetslösas belägenhet.

Statsutskottet* utlåtande Nr 80.

5

Vad själva nödläget i landet beträffar, synes detta ännu icke vara
så svårt, som man med hänsyn till den begränsade arbetstillgången och
den omfattande arbetslösheten haft anledning befara. Till följd av förut
rådande högkonjunktur och genom därunder åtnjutna goda inkomster hava
lönarbetarna visat sig besitta en oväntat stor motståndskraft mot de första
månadernas arbetslöshet. Men å andra sidan är det givet, att ju längre
arbetslösheten varar, desto grundligare bliva de enskilda hjälpkällorna uttömda.
Då vidare framtidsutsikterna på arbetsmarknaden te sig synnerligen
ovissa och försiktigheten därför bjuder att räkna med arbetslöshet
i avsevärd utsträckning även under senare hälften av innevarande år, är
det enligt utskottets mening uppenbart, att riksdagen nu måste anvisa
betydande medel för arbetslöshetens bekämpande. Frågan om vilka belopp
därvid komma att slutligt krävas, föreligger icke nu till utskottets prövning,
utan kommer Kungl. Maj:t att senare förelägga riksdagen närmare
utredning och förslag härom, för närvarande har utskottet endast att
taga ståndpunkt till de i föreliggande proposition gjorda äskanden och
uttalade önskemål samt i samband därmed stående motioner.

Vad då först angår det begärda beloppet, 11,000,000 kronor, för
arbetslöshetens bekämpande, vilket är att betrakta som en försträckning i
förskott å det definitiva arbetslöshetsanslaget, föranleder detta ingen erinran
från utskottets sida. Behov av dess omedelbara beviljande torde också
föreligga, enär enligt uppgift hittills tillgängliga medel för arbetslöshetens
bekämpande lära bliva förbrukade före utgången av innevarande april
månad.

Nyssnämnda 11,000,000 kronor skola sålunda användas till arbetslöshetens
bekämpande i överensstämmelse med de principer och den praxis,
som under de gångna krisåren tillämpats från de statliga organens sida.
Denna arbetslöshetspolitik har flera gånger varit föremål för riksdagens
prövning och vunnit dess gillande. Såsom riksdagen tidigare uttalat, böra
sålunda alltjämt ansträngningarna i första hand inriktas på att bereda de
arbetslösa möjlighet att försörja sig genom eget arbete. Det vill ock
synas utskottet, att arbetslöshetskommissionen genom sitt verkställande
organ på detta område, '' skogssällskapets statsarbeten, hittills på ett förtjänstfullt
sätt lyckats lösa denna uppgift trots de svårigheter, som vållades
av den under årets första månader hastigt stegrade arbetslösheten. I
den mån nödhjälpsarbeten ej kunna eller hinna anordnas i tillräcklig utsträckning
samt hjälpbehovet -så oundgängligen kräver, torde även direkta
arbetslöshetsunderstöd fortfarande komma att erfordras. Enligt vad utskottet
erfarit, har också denna direkta understödsverksamhet under de
sista veckorna runt om i landet och särskilt i de större städerna fått en

6

Statsutskottets utlåtande Nr 80.

så betydande omfattning, att den synes påkalla såväl ytterligare ökning
av de statliga nödhjälpsarbetena som verksamma kontrollåtgärder från
centralmyndighetens sida. I det senare avseendet vill också utskottet giva
sin anslutning till det i propositionen framhållna önskemålet, att vid förestående
revision av nu gällande författning om arbetslöshetsunderstöd dels
grunderna för de lokala arbetslöshetsorganens sammansättning och verksamhet
där närmare angivas, dels ock dessa organisationer åläggas att
före igångsättande av direkt understödsverksamhet inhämta medgivande
av arbetslöshetskommissionen, vilken även skulle äga att, då giltig0 anledning
förelåge, vägra fortsatt statsbidrag till pågående understödsverksamhet.
Härigenom skulle arbetslöshetsorgånisationen förlänas större stadga och
arbetslöshetskommissionen erhålla den önskvärda vidgade befogenheten
gentemot de lokala organen, utan att därmed, såsom departementschefen
fi am håller, verksamheten förtoges sin karaktär av tillfällig krisanordning.
I samband härmed vill utskottet betona lämpligheten därav, att åt de länsstyrelsernas
revisorer, vilka i kommunerna hava att i detalj bevaka statens
intressen vid understödsverksamhetens utövande, i den blivande nya författning
inrymmes en ställning, som motsvarar deras viktiga funktion.

Det allmännas hjälp till de arbetslösa har hittills bestått dels i erbjudande
av nödhjälpsarbete, dels i direkta understöd. Under den första
krisvintern 1914—1915 lärer emellertid, särskilt i huvudstaden, av enbart
kommunala medel kunnat lämnas hjälp till familjens sammanhållande, i
främsta rummet genom bidrag till betalning av bostadshyra. På grund
av befarat nödläge bland de arbetslösa och till följd av rådande abnorma
förhållanden på bostadsmarknaden förväntas i händelse av arbetslöshetens
fortvara stora svårigheter uppstå för de arbetslösa att framdeles gälda sin
hyra med ty åtföljande fara för inassvräkningar. För att i någon mån
kunna förebygga en sådan utgång föreslås i propositionen upptagande av
en ny hjälpform, nämligen beviljande av statsbidrag till de kommuner,
som lämna hyreshjälp till arbetslösa familjeförsörjare. Denna nya hjälpform
skulle enligt i propositionen angivna grunder inordnas soni ett led
i den hittillsvarande understödsverksamheten. För sin del kan utskottet
icke finna annat än att ovannämnda farhågor för de arbetslösas svårigheter
med hyresbetalningen torde komma att visa sig befogade, och får
utskottet förty tillstyrka sagda hjälpform. I sakens natur ligger emellertid
att denna nya hjälpform endast bör komma till användning i särskilt
ömmande fall samt att den icke får anordnas så, att den motverkar arbetskraftens
önskvärda rörlighet. Utskottet får för den skull förorda att,
såsom av departementschefen förutsättes, Kungl. Maj:t skall äga att be -

StatnutsJcoltets utlåtande Nr SO.

7

stämma, hur stor del av arbetslöshetsanslaget varje kvartal får disponeras
för denna uppgift.

Då utskottet utgår från att hyresbidrag samt därmed jämförliga
understöd till hemmets och familjens sammanhållande endast skulle komma
sådana arbetslösa till del, vilka jämlikt gällande författning över huvud
äro berättigade att uppbära understöd, följer därav, att förstnämnda bidrag
komma att utgöra ett avsevärt tillskott till de mest behövande bland
de arbetslösa som åtnjuta hjälp från det allmänna. Den kritik, som hittills
riktats mot nu utgående statliga nödhjälpslöner och offentliga understöd,
torde därmed hava förlorat sin betydelse, vilket också redan skett
genom de sista veckornas starka sänkning av både livsmedelsprisen och
lönerna särskilt på den öppna arbetsmarknaden. De arbetslösa torde själva
i stort sett biträda denna uppfattning, ty de oförsvarliga strejker och
blockader, som på sina håll igångsatts mot skogssällskapets statsarbeten,
äro numera upphävda. Ställningen är också i själva verket sådan, att lönerna
vid skogssällskapets statsarbeten, vilka enligt utskottets uppfattning
i början av året varit väl avvägda, under den sista tiden till följd av lönesänkningar
på olika områden, på sina håll enligt uppgift, kommit att
överstiga de ordinarie arbetsförtjänsterna för fullt sysselsatta arbetare.
Fasthåller man vid den i propositionen uttalade grundsatsen, att lönerna
vid nödhjälpsarbeten vid varje tillfälle och på varje särskild ort i stället
måste understiga den vanliga lönemarknadens, vilken grundsats utskottet
anser vara av synnerlig vikt för nödhjälpsarbetenas rationella bedrivande
och begränsning, synes man kunna undvika de missförhållanden, som i en
del fäll uppstått.

På grund av det inre samband, som inom den nu tillämpade arbetslöshetspolitiken
förefinnes mellan nödhjälpslöner och gällande understödssatser,
nämligen på så sätt, att de förra böra te sig fördelaktigare än
de senare, torde emellertid en eventuell allmän nedsättning av nödhjälpslönerna
nödvändiggöra en motsvarande sänkning av understödssatserna, så
att det lämpliga avståndet dem emellan bibehålies. Nu gällande understödssatser
fastställdes hösten 1918; för närvarande har socialstyrelsens
levnadskostnadsindex den 1 april i det närmaste nedgått till dåvarande
nivå, och prisfallet på isynnerhet livsmedel har ytterligare fortsatt under
den sista månaden. Härtill kommer att hösten 1918 sammanföll med tidpunkten
för kristidens värsta livsmedelsbrist, medan däremot nu tillgången
på förnödenheter är god. Det torde därför icke kunna förnekas, att det
i och för sig knappa understödet nu kan möjliggöra bättre tillfredsställande
av det föreliggande behovet än under de närmast föregående åren.
Fortsätter prisfallet och därmed stegringen av penningens köpkraft, torde

8

Statsutskuttets utlåtande Nr SO.

enligt utskottets mening anledning föreligga för Kungl. Maj:t att vidtaga
en mot förhållandena och gällande nödhjälpslöner svarande revision av
understödssatserna.

Förutom genom nödhjälpsarbeten, direkta understöd och hyresbidrag
ifrågasätter departementschefen jämväl statliga bidrag till Lindrande av den
nöd, som vållats genom arbetslöshetens indirekta verkningar. Denna verksamhet
skulle träda i stället för de dyrtidslindrande åtgärder, som alltsedan
1916 vidtagits genom folkhushållningskommissionens dyrtidsavdelning,
och vilka åtgärder enligt beslut av 1920 års riksdag skulle upphöra
den 30 juni 1921. Med anledning av en framställning från sagda dyrtidsavdelnings
ledning i december 1920 om önskvärdheten av verksamhetens
fortsättande även efter den 1 juli 1921 har också i årets statsverksproposition
för ifrågavarande ändamål under titel »åtgärder för lindrande
av nöd» preliminärt upptagits 5 miljoner kronor å tilläggsstaten för år
1921 och 2 miljoner kronor å extra stat för år 1922. Dyrtidsavdelningens
framställning, som icke var enhällig, i det att en minoritet inom avdelningen
förordade verksamhetens avlösande genom användande av § 64
i 1918 års fattigvårdslag, remitterades emellertid till socialstyrelsen och
arbetslöshetskommissionen. Av deras i propositionen refererade yttrande
framgår, att styrelsen och kommissionen föreslå dyrtidsverksamhetens definitiva
upphörande den 30 juni 1921 och firma dess ersättande med den
föreslagna nya hjälpformen: hyresbidrag och därmed jämförliga understöd
till hemmets och familjens sammanhållande vara tillfyllest. Denna nya
hjälpform skulle emellertid begränsas till sådana arbetslösa familjeförsörjare,
vilka jämlikt gällande författning äro berättigade erhålla understöd
och därmed nödhjårsarbete. Departementschefen synes emellertid icke
vilja så snävt begränsa den ifrågasatta nödtidslindrande verksamheten, utan
synes önska en utvidgning av dess klientel till att omfatta jämväl personer,
som icke behöva vara kvalificerade att erhålla arbetslöshetsunderstöd.
Det synes likväl vara departementschefens mening, att verksamheten skulle
begränsas inom ramen av arbetslöshetskommissionens såväl anslag som
organisation. Donna senare utväg har också underlättats därav, att den
s. k. dyrtidsavdelningen vid folkhushållningskommissionens av år 1919
upplösning den 31 december 1920 genom Kungl. Maj:ts beslut av samma
dag blivit överflyttad till statens arbetslöshetskommission.

Då utskottet nu går att taga ställning till denna fråga, vill utskottet
först konstatera, att enighet torde råda därom, att dyrtidsverksamheten
och därav föranledd författning definitivt skola upphöra den 30 juni
1921. I konsekvens härmed bör enligt utskottets uppfattning det centrala
administrationsorganet, den s. k. dyrtidsavdelningen, därefter snarast möjligt

Statsutskottetx utlutande Nr SO.

it

avvecklas. 1 likhet med departementschefen finner vidare utskottet, att de
rådande ovissa förhållandena synas föranleda att möjlighet hör beredas att
direkt kunna lindra av arbetslöshet framkallad nöd hos personer, vilka icke
kunna inbegripas bland dem, som enligt gällande författning äro kvalificerade
att erhålla arbetslöshetsunderstöd. Med hänsyn till önskvärdheten av enhetlighet
i organisationssystemet för vinnande av bättre överblick över de
olika hjälpformerna synes dock handhavandet av denna nödlindrande verksamhet
böra såväl centralt som lokalt anförtros åt de nu förefintliga arbetslöshetsorganen.
Förtänksamheten torde ock bjuda att härför erforderliga
medel, som torde böra utgå av arbetslöshetsanslaget, fixeras till sitt belopp
och anser utskottet att en summa på 500,000 kronor torde vara tillfyllest
för senare hälften av innevarande år. Verksamheten i fråga torde
icke behöva regleras genom någon särskild författning, utan torde det
böra ankomma på Kungl. Maj:t att efter motiverad framställning av arbetslöshetskommissionen
för varje särskilt fall anvisa de behövliga beloppen.

Då utskottet härefter övergår till behandlingen av de i ärendet
väckta motionerna, vill utskottet beträffande först de i herr Hages m. fl.
motion nr 154:11 samt herr Johansons i Stockholm motion nr 89: II
framställda förslagen om bestämmande av arbetslöshetsanslaget till 20
millioner resp. 15 millioner kronor samt anslagets erhållande av natur
av förslagsanslag i stället för förslagsanslag, högst, framhålla, att
då dessa "förslag utgå från de av Kungl. Maj:t i propositionen om tillläggsstat
för ändamålet beräknade beloppen, vilka sedermera genom Kungl..
Maj:ts nu förevarande propositioner betydligt höjts, motionerna i denna
del numera måste anses hava -blivit i väsentlig grad tillgodosedda. De i
motionerna föreslagna betydande förhöjningarna av gällande understödssatser
synas för närvarande icke möjliga att genomföra med hänsyn till
under mellantiden inträffade förändringar i prisnivån och den grundsats
beträffande förhållandet mellan lönerna vid nödhjälpsarbeten och den vanliga
lönemarknadens, vartill utskottet i det föregående givit sin anslutning.
Utskottet kan heller icke biträda herr Johansons förslag om en generell
höjning av statsbidraget till kommunernas understödsverksamhet till av
de sammanlagda kostnaderna. Den hittills tillämpade fria behovsprövningen
ledande till att detta statsbidrag i vissa fall höjts upp till 90 / finner
utskottet mera rättvis och ändamålsenlig.

Vidkommande herr Hages motion nr 156: II angående lån åt kommuner
m. fl. för hindrande av driftens nedläggande, synes motionärerna
hava förbisett att man sedan länge här i landet tillämpat ett utbildat system
för arbetslöshetens bekämpande. Vid sådant förhållande lärer det

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 6 sand. 38 käft. (Nr 80.) 2

10

Statsutskottets utlåtande Nr 80.

varken vara nödigt eller lämpligt att beträda den fullkomligt oprövade
och till sina ekonomiska konsekvenser synnerligen vittutseende väg, som
av motionärerna för ändamålet förordas.

Av nyss anförda skäl kan utskottet icke heller förorda bifall till herr
Johansons i Stockholm och herr Hansons i Gärda m. fl. motioner (respektive
nr 283: II och 279: II). Herr Johansons förslag att tillämpa tre dyrortsgrupper
för skogssällskapets statsarbetens nödhjälpsarbeten finner icke utskottet
tilltalande, då det här icke är fråga om någon ordinarie statens
affärsverksamhet utan om rent provisoriska åtgärder. I praktiken skulle
dessutom ett sådant förfarande medföra ytterligare belastning för byråoch
arbetsledarpersonalen inom statsarbetena och kanske föranleda behov
av ny sådan arbetskraft, vilket icke kan anses önskligt. Trots de välgrundade
motiv, som av herrar Anderson i Saxtorp och Lindgren i motionen nr
290: II anföras för att hela anslaget till arbetslöshetens bekämpande skall
användas till anordnande av nödhjälpsarbeten, kan utskottet icke dela
motionärernas uppfattning; den direkta understödsverksamheten kan, såsom
ovan framhållits, under nuvarande förhållanden icke helt undvikas.

I fråga om de lämpligaste formerna för nödhjälpsarbetenas bedrivande
hava herrar Frändén och Strindlund m. fl. (motionerna nr 184: I
och 289: II) framkommit med olika förslag. Den förre hemställer sålunda,
att av arbetslöshetsanslaget en summa av minst 5 miljoner kronor måtte
ställas till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förfogande för statsunderstödda
vägbyggnader och vägförbättringar att av styrelsen handhavas''på samma
•sätt som stadgas för statsbidrag till väganläggningar och vägförbättringar,
bro- och hamnbyggnader samt upprensning av åar och farleder. Motionären
anser, att genom en sådan anordning riksdagen skulle erhålla full
garanti för att endast sådana företag, som redan av statens myndigheter
prövats vara av sådan nytta för det allmänna, att de böra erhålla statsunderstöd,
komma i åtnjutande av dylikt, samt att vidare härigenom nödhjälpsarbetena
framdeles skulle kunna verkställas under behövlig teknisk
och ekonomisk kontroll från statens sida. Enligt vad utskottet inhämtat,
hava dess bättre skogssällskapets statsarbetens nödhjälpsarbeten städse
blivit utförda under fullt beaktande av ovannämnda självklara önskemål.
För dessa nödhjälpsarbetens ledning måste givetvis anställas fackkunniga
ingenjörer vilka sålunda kunna påtaga sig ansvaret för arbetenas riktiga
utförande ur teknisk synpunkt. Statsarbetena hava vidare vid övertagande
av särskilt vägarbeten samarbetat med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
och dess distriktstjänstemän samt i fråga om kommunala arbeten med
vederbörande kommunala myndigheter. Vid val av vägarbete har i
regel också det tillvägagångssätt använts, som av motionären förordats,

Statsutskottets utlåtande Nr 80.

11

nämligen att länsstyrelsernas utlåtande angående arbetets lämplighet inhämtats.
Hänsyn liar därvid dock naturligtvis i främsta rummet måst
tagas till belägenheten av de orter, där arbetslöshet i större utsträckning
förekommit. Till grund för varje arbete har alltid legat ett kostnadsförslag,
upprättat av vederbörande tekniska myndigheter och granskat
av statsarbetenas ingenjörer. Avsyning har också i regel verkställts av
representanter för vederbörande vägstyrelse resp. kommunala myndighet
samt, då det gällt allmänna vägarbeten, i närvaro av vederbörlig distriktsingenjör.
Utskottet kan icke heller tillstyrka motionärens förslag att anförtro
uppgiften att planlägga och leda nödhjälpsarbeten direkt åt vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen, som nu icke är organiserad för fyllande av
förevarande särskilda uppgifter av mera tillfällig natur. En sådan organisation
bär däremot skogssällskapets statsarbeten, vilka efter sin nu treåriga
tillvaro utarbetat ett i det hela enligt utskottets uppfattning val
fungerande system dels för samarbetet med de lokala arbetslöshets- och
hjälpkommittéerna samt de offentliga arbetsförmedlingsanstalterna, dels för
anordnande av förläggning och utspisning vid arbetsplatser, upprättade på
större avstånd från de arbetslösas hemort. Enahanda skäl tala också enligt
utskottets mening emot ett bifall till herr Strindlunds in. fl. förslag, att
Kungl. Maj:t skulle av arbetslöshetsanslaget ställa ett lämpligt belopp till
domänstyrelsens förfogande för beredande av sysselsättning åt ofrivilligt
arbetslösa. Givetvis finnas många sådana lämpliga arbetstillfällen inom
domänverkets förvaltningsområde, vilka förvisso under nu rådande förhållanden
böra utnyttjas. Enligt vad utskottet erfarit, ämnar också domänstyrelsen
inleda ett samarbete med arbetslöshetskommissiorven och skogssällskapets
statsarbeten i det av nyssnämnda motionär angivna syftet.

I motion nr 285:11 har ^herr A. J. Bärg föreslagit den offentliga
arbetslöshetshjälpens utvidgande till bispringande jämväl av sådana arbetare
som på grund av arbetstidens förkortning inom resp. företag måste
nöja sig med en inkomst, som måhända understiger de vid nödhjälpsarbetena
förekommande arbetsförtjänsterna. Om utskottet rätt fattat syftet i
ifrågavarande motion, skulle sålunda nuvarande understödssystem kompletteras
med ytterligare en ny hjälpform till de s. k. korttidsarbetarna inom
näringslivet. Ur såväl principiella synpunkter som av statsekonomiska skäl
skulle det dock enligt utskottets åsikt vara synnerligen betänkligt att slå
in på en sådan väg. Med den inskränkning i driften, som den svenska
industrien för närvarande måste underkasta sig, skulle härigenom det offentliga
understödet framstå som ett bidrag till utgående arbetslön, vilket
enligt erfarenheter från äldre tider och i andra länder kommer att verka
i hög grad förryckande på lönenivån^till arbetarklassens uppenbara nackdel.

12

Statsutskottets utlåtande Nr 80.

För den händelse ett missförhållande av den art motionären angivit, verkligen
föreligger, kan hjälp på andra vägar lämnas en sålunda nödställd
familj, utan att man härom behöver utfärda några författningsenliga föreskrifter.
Motionären antyder själv, att i ett sådant fall medel från det
belopp, som föreslagits för lindrande av nöd, skulle kunna komma till användning.

Slutligen har herr von Sydow i motionen nr 186:1 föreslagit, att
riksdagen vid beviljande av anslag för bekämpande och lindrande av nöd
måtte för sin del vid anslaget knippa det villkor, att kommun, som anordnat
nödhjälpsarbeten och därvid till de arbetslösa utbetalar avlöning,
som överstiger två tredjedelar av den i orten vid tiden vanliga avlöningen
för arbetare av samma arbetsförmåga och med liknande arbete, icke av
statsmedel må beviljas någon ersättning för vad av kommunen utgivits
till understöd eller hyresbidrag åt medellösa arbetslösa. Ett sådant yrkande
skulle enligt utskottets mening hava fullt fog för sig, därest direkta
statliga bidrag utginge till ifrågavarande kommunala nödhjälpsarbeten.
De i motionen anförda exemplen på överdrivet höga nödhjälpslöner hänföra
sig emellertid samtliga till sådana arbeten, som utföras i enbart kommunal
régi och lärer därvid näppeligen någon direkt inblandning från
statlig myndighets sida kunna äga rum. Utskottet vill emellertid ingalunda
förneka, att missbruk på sina håll förekomma, men lärer arbetslöshetskommissionen
härvid i den mån statens intressen på något sått komma
att trädas för nära, genom den ovan föreslagna utvidgningen av dess kontrollbefogenhet
över sina kommunala organ kunna utöva nödig reglerande
verksamhet.

Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört, får utskottet
hemställa,

a) att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj:ts
förevarande proposition, och med avslag å herr Hages
m. fl. motion nr 154, samt herr Johansons i Stockholm
motion nr 89, för bekämpande av arbetslösheten
och lindrande av nöd, i huvudsaklig överensstämmelse
med av chefen för socialdepartementet i statsrådsprotokollet
den 4 mars 1921 angivna grunder, på tillläggsstat
för år 1921 anvisa ett förslagsanslag, högst,
11,000,000 kronor;

b) att herrar Frändéns, von Sydows, Hanssons i
Gärda m. fl., Strindlunds m. fl., Andersons i Saxtorp
och Lindgrens samt Bärgs ovanberörda motioner även -

Statsutskottets utlåtande Nr SO.

13

som herr Johansons i Stockholm motion nr 283: II må.
anses besvarade genom vad" utskottet här ovan anfört
och hemställt;

c) att herr Hages in. fl. motion nr 156: II icke
må vinna riksdagens bifall.

Stockholm den 22 april 1921.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S, //. Kvarnzelius, C. J■ G. Swartz, A. G. Lindblad,
Ollae A. Ericsson, H. F. Lamm, J. Nilsson i Skottlandshus, H. M. Bäckström, J. L. Widell,
O. U. B. Olsson, C. G. Ekman, O. Bergqvist och C. I. Asplund samt

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, A. Wiklund, J. Jönsson i
Revinge, O. H:son Waldén, P. Nilsson i Bonarp, C. R. Jansson i Falun, 8. Bengtsson i
Norup, L. J. Carlsson-Frosterud, S. E. J. Lubeck, W. Bäckström, K. E. W. Söderhielm och
K. A. Westman.

Reservationer:

av herrar II. M. Bäckström, O. U. B. Olsson, C. I. Asplund, A.
Anderson i Råstock, 0. H. Waldén, C. B. Jansson i Falun och L. J.
Carlsson-Frosterud, vilka ansett att utskottets yttrande och förslag bort
hava följande lydelse:

»I statsrådsprotokollet — — — — för denna uppgift.

(sid. 7). Då utskottet----från det allmänna. Den kritik,

som hittills riktats mot nu utgående statliga nödhjälpslöner och offentliga
understöd torde därmed, ävensom genom de sista veckornas starka sänkning
av både livsmedelsprisen och lönerna på den öppna arbetsmarknaden
till en viss del hava förlorat sin betydelse. De arbetslösa torde också
själva i stort sett numera biträda denna uppfattning, ty de strejker och
blockader, som på sina håll igångsatts mot skogssällskapets statsarbeten,
äro numera upphävda.

‘ Om man å ena sidan fasthålla* vid den i propositionen uttalade
grundsatsen, att lönerna vid nödhjälpsarbeten vid varje tillfälle och på varje
särskild ort böra något understiga den vanliga arbetsmarknadens, vilken

14

Statsutskottets utlåtande AV SO.

grundsats utskottet anser vara av synnerlig vikt för nödbjälpsarbetenas
rationella bedrivande och begränsning, men å andra sidan dessa löner ej
böra sättas under det belopp, som motsvarar de arbetslösas existensminimum,
synes det emellertid, med hänsyn till den stora skillnad beträffande
såväl arbetslöner som levnadskostnader, vilken råder på olika orter inom
riket, uppenbart, att en större smidighet beträffande lönesättning å olika
orter bör kunna genomföras än vad hittills tillämpade metoder möjliggöra.
I detta hänseende vill utskottet uttala sin anslutning till den i herr
Johansons i Stockholm motion nr 283 i andra kammaren föreslagna indelningen
i tre olika lönegrupper, vilket i realiteten endast innebär ett
medgivande för arbetslöshetskommissionen att vid anställande av nödhjälpsarbeten
å sådana dyrorter, där hittills tillämpade lönesatser resp. 5 och
6 kronor per dagsverke eller 7 å 8 kronor per dag vid ackord ligga så
långt under å orten gällande arbetslöner, att de även väsentligt understiga
där gällande levnadskostnader vid existensgränsen, kunna höja resp.
belopp med högst en krona per dag.

Ett sådant system synes vara ofrånkomligt, om man vill över hela
riket genomföra ovan anförda principer, att hålla nödhjälpslönerna på en
nivå, som på varje plats ligger under den vanliga arbetslönenivån utan
att dock någonstädes understiga existensminimum. Samtidigt öppnar detsamma
även möjlighet att i händelse av fortsatt sänkning av levnadskostnader
och arbetslöner i enlighet därmed omreglera nödhjälpslönerna å olika
platser. I den mån det allmänna prisfallet ytterligare framskrider, komma
därigenom de högre löneklasserna efterhand ur tillämpning.

På grund av det inre samband, som inom den nu tillämpade arbetslöshetspolitiken
förefinnes mellan nödhjälpslöner och gällande understödssatser,
nämligen på så sätt att de förra böra te sig fördelaktigare än de
senare, anser sig emellertid utskottet förhindrat att helt tillstyrka de i
herr Johansons motion nr 89 föreslagna ändringarna av i Kungl. Maj:ts
kungörelse den 22 okt. 1920 fastställda understödsbelopp för arbetslösa
familjeförsörjare. Men då å andra sidan de hösten 1918 fastställda understödssatserna
synas utskottet för knappt tilltagna med hänsyn till
då och^ nu rådande dyrtid, har utskottet ansett sig böra gå en medelväg.

Sålunda vill utskottet förorda dels att de understödsbelopp, som äro
angivna i Kungl. Maj:ts kungörelse den 22 oktober 1920 (svensk författningssamling
696 år 1920) måtte förhöjas och av statsmedel utgå för envar
understödsberättigad med 2/3 av det belopp, till vilket understöd utdelas
utav de av kommun eller landsting för ändamålet anvisade medel,
■dock av statsmedel för varje dag med högst 3 kronor för man och hustru
tillhopa, 2 kronor för ensam person, som fyllt 18 år, 1:20 kronor för

Statsutskottets utlåtande Nr 80.

5

ensam person som fyllt 15 men ej 18 år samt 0: 60 kronor för varje inom
eller utom äktenskapet fött barn; dels att i § 9 andra stycket i samma
kungörelse förekommande 1 krona och 1 krona 50 öre höjes till 1 krona
och 50 öre och 2 kronor och 25 öre resp.; dels ock att i samma kungörelses
§ 9 tredje stycket förekommande 75 öre höjes till 1 krona och
10 öre.

(sid. 8). Förutom genom nödhjälpsarbeten----de behövliga

beloppen.

(sid. 9). Då utskottet härefter övergår till behandlingen av de i ärendet
väckta motionerna i övrigt vill utskottet -----grad tillgodosedda.

Vidkommande herr Hages motion — — — — ändamålet förordas.

(sid. 10). Trots de välgrundade motiv----icke helt undvikas.

I fråga om de----utöva nödig reglerande verksamhet.

Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört, får utskottet
hemställa,

a) att riksdagen må i anledning av Kung]. Maj:ts
förevarande proposition och herr Johansons i Stockholm
motion nr II: 89 och 283 samt med avslag å herr
Hages m. fl. motion nr II: 154, för bekämpande av arbetslösheten
och lindrande av nöd, i huvudsaklig överensstämmelse
med av chefen för socialdepartementet i
statsrådsprotokollet den 4 mars 1921 angivna grunder,
med av utskottet härovan förordade ändringar, på tillläggsstat
för år 1921 anvisa ett förslagsanslag, högst,
11,000,000 kronor;

b) att herrar Frändéns, von Sydows, Hanssons i
Gärda in. fl., Andersons i Saxtorp och Lindgrens samt
Bärgs ovanberörda motioner må anses besvarade genom,
vad utskottet här ovan anfört och hemställt;

c) att herr Hages — — — — bifall.»

Av herr Ollas A. Ericsson.