Statsutskottets utlåtande Nr 37.
1
Nr 37.
Ankom till riksdagens kansli den 5 april 1921 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
anslag för b ammor skeunder visning en jämte i ämnet väckta
motioner. (3:e avd.)
I den till riksdagen den 7 januari 1921 avlåtna propositionen angående
statsverkets tillstånd och behov har Kungl. Maj:t under femte
huvudtiteln (punkt 105) föreslagit riksdagen att i avbidan på den proposition,
som kunde komma att i ämnet avlåtas, för år 1922 beräkna en
höjning i ordinarie anslaget till barnmorskeundervisningen och barnbördshusen
från dess nuvarande belopp 38,680 kronor till 75,708 kronor.
Kungl. Maj:t har vidare i samma proposition föreslagit riksdagen
(punkt 106) att i avbidan på den proposition, som kunde komma att i
ämnet avlåtas, till anordnande av repetitionskurser för barnmorskor och
utdelande av understöd åt de i kurserna deltagande, på extra stat för
år 1922 beräkna ett förslagsanslag, högst, 15,500 kronor.
Slutligen har Kungl. Maj:t i den ovanberörda dag avlåtna propositionen
med förslag till tilläggsstat för år 1921 (nr 2) under femte huvudtiteln
föreslagit riksdagen (punkt 27) att i avbidan på den proposition,
som kunde komma att avlåtas angående barnmorskeundervisningen m. m.,
utöver å ordinarie stat för år 1921 beviljat belopp, till bestridande av
vissa utgifter för barnmorskeundervisningen å tilläggsstat för år 1921
beräkna ett förslagsanslag, högst, 3,000 kronor.
Sedermera har Kungl. Maj:t i en den 4 februari 1921 dagtecknad
proposition, nr 65, vilken hänvisats till statsutskottets förberedande
behandling, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att
dels höja det under rubriken »Barnmorskeundervisningen och barnbördshusen»
upptagna ordinarie anslag med 34,023 kronor, varigenom
samma anslag, nu 38,680 kronor, kommer att uppgå till 72,703 kronor;
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 6 samt. 25 käft. (Nr 37.) in 21 1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 37.
Utskottets
yttrande.
dels å tilläggsstat för år 1921 bevilja ett förslagsanslag, högst, 3,000
kronor, därav 500 kronor till vardera barnmorskeläroanstalten för anskaffande
och vidmakthållande av undervisningsmateriel samt 2,000 kronor
till fullständigande av den till barnmorskeläroanstalten i Göteborg hörande
lärosalens möblering och utrustning in. m.;
dels och till anordnande av repetitionskurser för barnmorskor å extra
stat för år 1922 bevilja ett förslagsanslag, högst, 15,500 kronor.
I fråga om utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.
I sammanhang med förevarande proposition har utskottet till behandling
förehaft dels två lika lydande motioner, väckta den ena inom första
kammaren av herr H. Bogberg (nr 164) och den andra inom andra kammaren
av herr F. Block (nr 258), vari hemställts, att riksdagen vid meddelande
av anslag för barnmorskeundervisningen enligt Kungl. Maj:ts
proposition måtte beträffande lärotidens längd uttala sig för att densamma
ökas från ett år till ett och ett halvt år i stället för av Kung!.
Maj:t föreslagna två år, dels ock en inom andra kammaren av herrar
F. Kaijser och A. Gustafsson i Kasenberg väckt motion (nr 259), vari
föreslagits, dels att riksdagen måtte bevilja det av Kungl. Maj:t begärda
anslaget till barnmorskeundervisningen,
dels ock att riksdagen måtte uttala den önskan, att i en blivande
ny stadga för barnmorskeundervisningen måtte föreskrivas, att för inträde
vid statens undervisningsanstalter för barnmorskor skall fordras
dels fullständigt genomgången folkskolekurs, dels en mindre, genomgången
godkänd provkurs,
att denna provtjänstgöring skall så vitt möjligt äga rum omedelbart
före den ordinarie kursens början, samt
att utbildningskursens längd, provtjänstgöring och kursen i spädbarnsvård
inberäknad, ej må överstiga 1 V* år.
Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina förslag,
får utskottet hänvisa till motionerna.
Det förslag till reformering av nu gällande bestämmelser rörande
utbildning av barnmorskor, Kungl. Maj:t framlagt, har utskottet funnit
välbetänkt och av beskaffenhet att kunna bifallas.
I likhet med departementschefen anser utskottet sålunda, att det nuvarande
omständliga förfaringssättet vid barnmorskeelevernas antagande
bör kunna i väsentlig mån förenklas och synes det utskottet vara ur
praktisk synpunkt lämpligast, att antagandet i fråga överflyttas från
Statsutskottets utlåtande Nr 37.
3
medicinalstyrelsen till vederbörande lärare vid läroanstalt, där barnmorskoundervisning
bedrives. Det synes utskottet ock uppenbart, att ett
gott urval av elever icke utan svårighet kan komma till stånd, därest.
icke aspiranterna erhålla tillfälle till provtjänstgöring, på sätt redan med
tillfredsställande resultat äger rum i fråga om sjuksköterskor. Att denna
provtjänstgöring kommer att förläggas omedelbart före den egentliga
kursens början, anser utskottet vara självfallet.
Vad härefter angår inträdesfordringarna till de kurser, varom nu är
fråga, har utskottet funnit det av medicinalstyrelsen framlagda och av
departementschefen förordade förslaget härutinnan lämpligt avvägt. Mot
motionärerna Kaijsers och Gustafssons mening att fullständigt genomgången
folkskolekurs samt en mindre provkurs skulle vara fullt tillräckligt
att sätta eleverna i stånd att under den härför avsedda tiden
tillägna sig de kunskaper, som måste krävas av en .barnmorska, står
barnmorskelkramas och barnmorskornas erfarenhet om motsatsen. Det
må ock förtjäna framhållas, hurusom för ett flertal elever en avsevärd
tidrymd förlupit mellan folkskolekursens avslutande och tidpunkten för
inträdet vid barnmorskeläroanstalt och att sålunda dessas skolkunskaper
delvis förflyktigats. Utskottet, som på grund av ovan angivna skäl icke
kan biträda motionärernas hemställan, får sålunda, särskilt med hänsyn
till det sätt, varpå inhämtandet av det erforderliga måttet av kunskaper
enligt propositionen underlättas, tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag härutinnan.
I fråga om längden av den utbildningskurs, som för utbildande av
fullt kompetenta barnmorskor bör vara föreskriven såsom minimum, hava
olika meningar förekommit. Medicinalstyrelsen, föreståndarna för barnmorskeundervisningsanstalterna
i Stockholm och Göteborg samt ovanberörda
motionärer göra sålunda gällande, att utbildningstiden icke må
överstiga ett och ett halvt år, under det att ett flertal provinsialläkare,
läraren vid barnmorskeundervisningsanstalten i Stockholm, doktor E. Bovin,
samt barnmorskorna själva med skärpa hålla före, att utbildningstiden bör
bestämmas till två år. Departementschefen, som ansett ett bestämmande
av utbildningstiden för barnmorskorna till allenast ett och ett halvt år
icke stå i god överensstämmelse med den ståndpunkt, statsmakterna intagit
till frågan om sjuksköterskornas utbildningstid, har likaledes förordat
en tvåårig utbildningskurs. Enligt vad till utskottets kännedom kommit,
har ock f. d. barnmorskeläraren, professorn E. Essen-Möller i Lund,
som förut haft en annan uppfattning härutinnan, numera kommit till
samma åsikt. Svenska läkaresällskapets sektion för obstetrik och gynekologi
har likaledes i ett utskottet tillhandakommet meddelande uttalat,
4
Statsutskottets utlåtande Nr 37.
att sektionen, under betonande av den mycket självständiga verksamhet,
som tillkomme och alltid måste tillkomma barnmorskorna, beträffande
utbildningstiden särskilt ville framhålla, att den icke bör understiga
den av Kungl. Maj:t nu föreslagna av två år.
Vid det övervägande, u1 skottet ägnat denna fråga, har utskottet
ansett de starkaste skälen tala för, att utbildningstiden sättes till två
år. Med allt beaktande av, att studietiden och de därmed för eleverna
förenade kostnaderna icke ökas utöver vad som i sådant hänseende är
oundgängligen nödvändigt, måste det nämligen anses vara en angelägenhet
av största vikt, att barnmorskorna, vilkas verksamhet, särskilt
då de äro anställda såsom distriktsbammorskor på landet, ofta är av
självständig art, erhålla en så fullgod utbildning som möjligt och torde
utbildningstiden för den skull icke böra bestämmas kortare än den för
sjuksköterskor fastslagna. I praktiskt och organisatoriskt hänseende
måste ock, på sätt departementschefen uttalat, en tvåårig utbildningstid
äga avsevärda fördelar framför en kurs på ett och ett hälft år. En
svår olägenhet ur undervisningssynpunkt med kurser av sistnämnda
slag är sålunda, enligt vad som framhålles av medicinalstyrelsen, att
kurserna måste börja på olika tider olika år i perioder av tre år, så
mycket mera som ständigt tvenne kurser, en äldre och en yngre skola
vara i gång, vilket är för sjukvården å anstalterna erforderligt. På sätt
departementschefen framhållit, avlägsnas denna olägenhet genom utbildningstidens
bestämmande till två år.
Vad Kungl. Maj:t i övrigt i föreliggande proposition föreslagit angående
ändringar i den nu gällande kursplanen för barnmorskeundervisningen,
i fråga om repetitionskurser för barnmorskor samt rörande
anslag till barnmorskeläroanstalterna har icke givit utskottet anledning
till erinran.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen må
a) höja det under rubriken »Barrimorskeundervisningen
och barnbördshusen» upptagna ordinarie anslag
med 34,023 kronor, varigenom samma anslag, nu
38,680 kronor, kommer att uppgå till 72,703 kronor;
b) å tilläggsstat för år 1921 bevilja ett förslagsanslag,
högst, 3,000 kronor, därav 500 kronor till
vardera barnmorskeläroanstalten för anskaffande och
vidmakthållande av undervisningsmateriel samt 2,000
kronor till fullständigande av den till barnmorske
-
ttj o'' ttj q .,
Statsutskottets utlåtande Nr 37.
5
läroanstalten i Göteborg hörande lärosalens möblering
och utrustning m. m.;
c) till anordnande av repetitionskurser för barnmorskor
å extra stat för år 1922 bevilja ett förslagsanslag,
högst, 15,500 kronor;
d) förklara, att herrar Rogbergs och Blocks samt
Kaijsers och Gustafssons ovanberörda motioner må
anses besvarade genom vad utskottet ovan anfört.
Stockholm den 5 april 1921.
På statsutskottets vägnar:
. S. H. KVARNZELIUS.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, (JUas A. Ericsson, N. A. Nilsson,
F. Lamm, J. Nilsson i Skottlandshus, H. M. Bäckström, J. L. Widell, 0. U. B. Olsson,
G. Ekman, O. Bergqvist, C. I. Asplund och J. Jeansson samt
från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, J. Jönsson i Revinge, 0.
son Waldén, P. Nilsson i Bonarp, C. It. Jansson i Falun, P. B. Nilsson i Landeryd,
J. Carlsson-Frosterud, S. E. J. Liibeck, W. Bäckström, K. A. Westman och L. Olsson
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 6 sand. 25 höft. (Nr 37.)
773 21 2