Statsutskottets utlåtande Nr 204.
1
Nr 204.
Ankom till riksdagens kansli den 8 juni 1921 kl. 11 f. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ytterligare
anslag för bekämpande av arbetslösheten samt lindrande
av nöd jämte i ämnet väckta motioner.
(4:e avd.)
I en till riksdagen den 20 maj 1921 avlåten proposition, nr 362,
vilken överlämnats till statsutskottets förberedande behandling, har Kungl.
''Maj:t, under åberopande av statsrådsprotokollet över socialärenden för
samma dag, föreslagit riksdagen att för bekämpande av arbetslösheten
och lindrande av nöd i huvudsaklig överensstämmelse med av departementschefen
i statsrådsprotokollet angivna grunder anvisa, utöver det
förut beviljade anslaget å 11 miljoner kronor, dels på tilläggsstat för år
1921 ett reservationsanslag å 23,5 miljoner kronor och dels på extra stat
för år 1922 ett förslagsanslag, högst, å 3 miljoner kronor.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.
I! samband med förevarande proposition hava till statsutskottet
jämväl överlämnats följande motioner, nämligen
nr 240 i första kammaren av herr A. O. Frändén, som hemställt,
att riksdagen måtte besluta, att av det i Kungl. Maj:ts proposition nr
362 begärda anslaget 23,5 miljoner kronor för bekämpande av arbetslösheten
och lindrande av nöd ett belopp av minst 8 miljoner kronor måtte
ställas till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förfogande för statsunderBihang
till riksdagens protokoll 1921. 6 saml. 85 käft. (Nr 204.) 1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 204.
Utskottets
yttrande.
stödda vägbyggnader och vägförbättringar att av styrelsen handhavas på
samma sätt som stadgas för statsbidrag till väganläggningar och vägförbättringar,
bro- och hamnbyggnader samt upprensning av åar och farleder;
nr
373 i andra kammaren av herr E. Johanson i Stockholm m. fl.,
däri hemställts, att riksdagen måtte besluta,
dels att för bekämpande av arbetslösheten samt lindrande av nöd
anvisa, på tilläggsstat för 1921 ett belopp av 31 miljoner kronor och på
extra stat för år 1922 ett belopp av 5 miljoner kronor,
dels att dessa belopp beviljas som förslagsanslag, utan begränsningen
»högst»,
dels att någon nedsättning av hittills utgående nödhjälpslöner eller
understödsbelopp ej för närvarande bör företagas,
dels ock att alla ofrivilligt arbetslösa likställas och att någon indragning
för vissa yrken av rätten till hjälp från det allmännas sida
icke skall äga rum, samt
nr 374 i andra kammaren av herrar A. Lindgren och E. Lithander,
som hemställt, att riksdagen vid bifall till Kungl. Maj:ts proposition nr
362 ville besluta att meddela enahanda bemyndigande, som kan komma
att utfärdas rörande anordnande av nödhjälpsarbeten å Ostkustbanan,
även beträffande anordnande av nödhjälpsarbeten å Dals—Västra Värmlands
järnväg.
I fråga om de skäl motionärerna anfört till stöd för sina framställningar
får utskottet hänvisa till motionerna.
Av den i propositionen förebragta utredningen över det nuvarande
läget på den svenska arbetsmarknaden framgår, att detta måste anses
vara enastående ogynnsamt med hänsyn till årstiden. De förhoppningar,
som tidigare hysts om en förbättring efter vårens inträde, hava
sålunda icke blivit infriade; utsikterna för den närmaste framtiden och
särskilt för instundande vinter synas snarare hava förvärrats. På den
grund har arbetslöshetskommissionen ansett sig böra ifrågasätta eu utvidgning
av den hjälpplan för de arbetslösa, som kommissionen framlade
i slutet av sistlidne februari månad, och en däremot svarande ökning
av medelsbehovet för arbetslöshetens bekämpande. Då antalet direkt
understödda arbetslösa i slutet av april uppgick till c:a 20,000, vilket
innebär en fördubbling av det förut beräknade maximiantalet i ge-.
nomsnitt för hela året, medan samtidigt antalet vid statliga nödhjälpsarbeten
sysselsatta utgjorde c:a 10,000 eller den i februari uppskattade
högsta siffran, föreslår kommissionen, att antalet nödhjälpsarbetare skall
Statsutskottets utlåtande Nr 204.
3
uppbringas till i genomsnitt 15,000, varigenom kommissionen, i kraft av
det bemyndigande den nyligen av statsmakterna erhållit att reglerande
inverka på kommunernas understödsverksamhet, tror sig kunna nedbringa
antalet direkt understödda till 15,000. Emot denna del av kommissionens
hjälpprogram har departementschefen ingenting att erinra, och får
utskottet för sin del ansluta sig till hans därvid gjorda uttalanden.
Departementschefen kan däremot icke biträda kommissionens kostnadskalkyler
och därpå grundade beräkning av det slutliga medelsbehovet.
Under hänvisning till det brydsamma statsfinansiella läget anser departementschefen
en avsevärd nedsättning oundgänglig och finner jämväl en
sådan genomförbar, utan att därmed antalet statshulpna arbetslösa behöver
förminskas. Genom att bibehålla statens kostnader till hyreshjälpen
och det på extra stat för 1922 beräknade beloppet för arbetslöshetens
bekämpande vid de i februari ifrågasatta summorna eller resp. 2 och 2.5
miljoner kronor samt vidare genom att — i anslutning till riksdagens
uttalande i denna fråga vid sin behandling av den föregående arbetslöshetspropositionen
nr 150 — till grund för nya kostnadskalkyler lägga
de lägre belopp för nödhjälpslöner och understöd, som synas påkallade
genom prisfallets fortsättning, åvägabringar departementschefen en besparing
av i runt tal 10 miljoner kronor i arbetslöshetskommissionens
äskanden. Denna utväg måste utskottet beteckna såsom både lämplig
och nödvändig med hänsyn till den föreliggande statsekonomiska ställningen.
Av samma skäl kan icke heller arbetslöshetskommissionens förslag
att förändra tilläggsstatsanslagets budgettekniska natur till ett förslagsanslag
utan begränsningen »högst» vinna utskottets bifall, utan finner
utskottet, i likhet med departementschefen, att anslaget bör få karaktären
av reservationsanslag. Arbetslöshetskommissionen har visserligen enligt
utskottets uppfattning framfört beaktansvärda skäl för sitt nyssnämnda
förslag, i det att kommissionen med styrka gör gällande, att i betraktande
av de synnerligen ovissa framtidsutsikterna varje beräkning av medelsbehovet
för arbetslöshetens bekämpade måste bliva osäker. Departementschefen
framhåller emellertid, att, därest de anslag, som nu komma att
beviljas, skulle bliva otillräckliga, Kungl. Maj:t icke lär underlåta att
vidtaga de åtgärder, som till mötande av en dylik utomordentlig situation
må finnas påkallade.
För att stärka den statliga beredskapen för arbetslöshetens bekämpande,
särskilt till instundande vinter, och i syfte att redan under innevarande
sommar kunna vidtaga besparingar på arbetslöshetsanslaget,
ifrågasätter departementschefen vissa åtgärder. I förstnämnda avseende
föreslås, att på extra stat för år 1922 skola beviljas 500,000 kronor för
4
Statsutskottets utlåtande Nr 204.
lindrande av nöd — på vilken punkt departementschefen går utöver
arbetslöshetskommissionens hjälpprogram. Inom ramen av de 11 miljoner
kronor, som under nästlidna april månad av riksdagen beviljades för
arbetslöshetens bekämpande, hade enahanda belopp beräknats att för
nämnda ändamål användas under senare delen av innevarande år. Under
förutsättning, att det nu begärda beloppet av 500,000 kronor, som skulle
avse förra hälften av 1922, kommer att användas på enahanda sätt, som
enligt riksdagens uttalade mening skulle bliva fallet med det för innevarande
år anvisade motsvarande beloppet, vill utskottet icke motsätta
sig dess beviljande. Yad åter angår inbesparandet av arbetslöshetsmedel
under denna sommar, framställer departementschefen till övervägande den
redan av arbetslöshetskommissionen antydda möjligheten att begränsa
antalet hjälpberättigade arbetslösa efter vissa objektiva grunder före vidtagandet
av den individuella behovsprövning, som ligger till grund för
det offentliga hjälpförfarandet. Efter närmare motivering påvisas, att i
så fall främst borde ifrågakomma att avstänga byggnadsarbetarna och
möjligen vissa andra säsongarbetarkategorier från såväl nödhjälpsarbeten
som direkt lämnade understöd. Enligt utskottets uppfattning torde ock
ett sådant bemyndigande böra lämnas arbetslöshetskommissionen, vilken
emellertid vid tillämpning av detta direktiv själffallet bör framgå med
den omtanke och försiktighet samt med den hänsyn till skiftande lokala
förhållanden, som den ömtåliga uppgiften betingar.
I sammanhang med dessa anslagsfrågor för arbetslöshetens bekämpande
anmäler föredragande departementschefen i samråd med chefen
för kommunikationsdepartementet vissa uppkomna frågor om nödhjälpsarbeten
å järnvägsbyggnader, nämligen å en blivande statsbana MorjärvKalix
samt å Ostkustbanan, för vilka medel ifrågasättas skola utgå från
arbetslöshetsanslaget.
Utskottet, som icke vill motsätta sig ifrågavarande förslag, särskilt
med hänsyn till den befarade massarbetslösheten inom motsvarande sågverksdistrikt
i Norrland, vill dock erinra därom, att'' för den händelse en
svårartad arbetslöshet skulle uppstå på andra orter i landet, även andra
liknande företag än de ifrågavarande kunna behöva igångsättas med anlitande
av arbetslöshetsmedel. I samband härmed får utskottet tillstyrka
bifall till den av herrar Lindgren och Lithander väckta motionen nr 347: II,
att riksdagen ville besluta enahanda bemyndigande, som kan komma att
utfärdas rörande anordnandet av nödhjälpsarbeten å Ostkustbanan, även
beträffande anordningen av nödhjälpsarbeten å Dals—Västra Värmlands
järnväg. Utskottet anser sig emellertid böra framhålla önskvärdheten
därav, att nödhjälpsarbeten å samtliga här berörda järnvägsföretag endast
Statsutskottets utlåtande Nr 204.
5
igångsättas i sista hand och först sedan alla andra möjligheter att effektivt
bekämpa arbetslösheten, såsom genom vägarbeten o. d., blivit uttömda.
Vidkommande övriga i ärendet väckta motioner, har utskottet, beträffande
först herr Johansons i Stockholm m. 11. motion nr 373: II, i
vad densamma upptagit arbetslöshetskommissionens förslag angående arbetslöshetsanslagets
belopp och natur, redan i det föregående uttalat sin
uppfattning härutinnan; detsamma gäller motionärens två övriga förslag,
att någon nedsättning av hittills utgående nödhjälpslöner och understödsbelopp
icke borde företagas, samt att alla ofrivilligt arbetslösa
borde likställas, och sålunda ingen indragning av hjälpen för vissa yrken
från det allmännas sida äga ruin.
Beträffande till sist herr Frändéns motion nr 240: I, vari hemställes,
att av arbetslöshetsanslaget ett belojip av minst 8 miljoner kronor
måtte ställas till väg- och vattenhyggnadsstyrelsens förfogande för statsunderstödda
vägbyggnader och vägförbättringar att av styrelsen handhavas
på samma sätt som stadgas för statsbidrag till väganläggningar
ogIi vägförbättringar, bro- och hamnbyggnader samt upprensning av åar
och farleder, vill utskottet erinra därom, att samme motionär med anledning
av den föregående arbetslöshetspropositionen vid årets riksdag i
motion nr 184: I framställt ett principiellt likartat förslag, om vilket utskottet
utförligt yttrade sig i sitt utlåtande nr 80. Utskottet har ånyo
upptagit frågan till prövning samt därvid på nytt kunnat konstatera, att
intimt samarbete äger rum mellan de statliga nödhjälpsarbetena samt
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och dess distriktstjänstemän. Detta
samarbete skall givetvis fortsätta, även sedan de statliga nödhjälpsarbetena
i mån av behov nödgas utsträcka sin verksamhet till Norrland.
Utskottet vidhåller även sin uppfattning, att uppgiften att planlägga och
leda förevarande nödhjälpsarbeten, vilka uteslutande äro avsedda för bekämpande
av arbetslöshet och lindrande av nöd, icke lämpligen bör anförtros
åt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som nu icke är organiserad
för fyllande av ett sådant särskilt uppdrag av '' mera tillfällig natur.
Under uttalande av önskvärdheten därav, att ifrågavarande nödhjälpsarbeten
utföras under så betryggande former som möjligt, i vad angår
arbetets tekniska och organisatoriska planläggning och ledning samt att
största möjliga samverkan därvid alltjämt äger rum med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
och dess tjänstemän, får utskottet avstyrka förevarande
motion.
Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört, får utskottet
hemställa,
6
Statsutskottets utlåtande Nr 204.
att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj ds förevarande
proposition och herrar Lindgrens och Lithanders
i ämnet väckta motion II: 374 och med avslag å
herr Frändéns samt herr Johansons i Stockholm m. fl.
ovanberörda motioner I: 240 och II: 373, må för bekämpande
av arbetslösheten och lindrande av nöd i
huvudsaklig överensstämmelse med av departementschefen
i statsrådsprotokollet över socialärenden den 20
maj 1921 angivna grunder anvisa, utöver det förut beviljade
anslaget å 11,000,000 kronor,
a) på tilläggsstat för år 1921 ett reservationsanslag
av 23,500,000 kronor,
b) på extra stat för år 1922 ett förslagsanslag,
högst, 3,000,000 kronor.
Stockholm den 7 juni 1921.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KYARNZELIUS.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, C. J. O. Swartz, Ollas A. Ericsson,
H. F. Lamm, J. L. Widell, O. U. B. Olsson, O. Bergqvist, C. I. Asplund, J. Jeansson, J.
Nilsson i Skottlandshus, J. Olofsson och F. L. Lindqvist samt
från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, A. Wiklund, J. Jönsson i
- Revinge, O. H:son Waldén, P. Nilsson i Bonarp, C. R. Jansson i Falun, 8. Bengtsson i
Norup, P. B. Nilsson i Landeryd, L. J. Carlsson-Frosterud. S. E. J. Lubeck, W. Bäckström
och K. A. Westman.
Reservationer:
av herrar O. U. B. Olsson, C. J. Asplund, J. Nilsson i Malmö, F.
L. Lindqvist, A. Anderson i Råstock, O. H. Waldén, C. R. Jansson i
Falun och L. J. Carlsson-Frosterud, vilka ansett att utskottets yttrande
och förslag bort hava följande lydelse:
Av den i propositionen förebragta utredningen över det nuvarande
läget på den svenska arbetsmarknaden framgår, att detta måste anses
Statsutskottets utlåtande Nr 204.
7
vara enastående ogynnsamt med hänsyn till årstiden. De förhoppningar,
som tidigare hysts om eu förbättring efter vårens inträde, ha sålunda
icke blivit infriade; utsikterna för den närmaste framtiden och särskilt
för instundande vinter synas snarare hava förvärrats. På den grund har
arbetslöshetskommissionen ansett sig böra ifrågasätta en utvidgning
av den hjälpplan för de arbetslösa, som kommissionen framlade i slutet
av sistlidne februari månad, och en däremot svarande ökning av medelsbehovet
för arbetslöshetens bekämpande. Då antalet direkt understödda
arbetslösa i slutet av april uppgick till c:a 20,000, vilket innebär en fördubbling
av det förut beräknade maximiantalet i genomsnitt för hela
året, medan samtidigt antalet vid statliga nödhjälpsarbeteten sysselsatta
utgjorde c:a 10,000 eller den i februari uppskattade högsta siffran, föreslår
kommissionen, att antalet nödhjälpsarbetare skall uppbringas till i
genomsnitt 15,000, varigenom kommissionen, i kraft av det bemyndigande
den nyligen av statsmakterna erhållit att reglerande inverka på kommunernas
understödsverksamhet, tror sig kunna nedbringa antalet dirikt
understödda till 15,000. Emot denna del av kommissionens hjälpprogram
har departementschefen ingenting att erinra, och får utskottet för sin del
ansluta sig till hans därvid gjorda uttalanden.
Departemenschefen kan däremot icke biträda kommissionens kostnadskalkyler
och därpå grundade beräkning av det slutliga medelsbehovet.
Under hänvisning till det brydsamma statsfinansiella läget anser
departementschefen en avsevärd nedsättning oundgänglig och finner jämväl
en sådan genomförbar, utan att därmed antalet statshulpna arbetslösa
behöver förminskas. '' Genom att bibehålla statens kostnader till
hyreshjälpen och det på extra stat för 1922 beräknade beloppet för arbetslöshetens
bekämpande vid de i februari ifrågasatta summorna eller
resp. 2 och 2,5 miljoner kronor samt vidare genom att — i anslutning
till riksdagens uttalande i denna fråga vid sin behandling av den föregående
arbetslöshetspropositionen nr 150 — till grund för nya kostnadskalkyler
lägga de lägre belopp för nödhjälpslöner och understöd, som
synas påkallade genom prisfallets fortsättning, åvägabringar departementschefen
en besparing av i runt tal 10 miljoner kronor på arbetslöshetskommissionens
äskanden. I sistnämnda hänseende anser sig departementschefen
»kunna beräkna en genomsnittlig kostnad vid arbetsföretagen
av 8 kr. 50 öre pr dag och nödhjälpsarbetare (i stället för av kommissionen
beräknade 10 kronor) samt en genomsnittlig sänkning av statsbidraget
med V7». Då ifrågavarande arbetskostnad, 10 resp. 8,50 kronor,
i sig innefattar icke blott själva arbetslönen utan även material- och
administrationskostnader per dagsverke räknat, men utskottet icke kun
-
8
Statsutskottets utlåtande Nr 204.
nät finna, att någon avsevärd sänkning av dessa senare kostnader kunnat
ställas i utsikt (med undantag möjligen för den antydda nedgången
i marketenterikostnaderna), synes den ifrågasatta sänkningen komma att
till största delen gå ut över lönerna. I fall man fortfarande kommer
att bibehålla den önskvärda proportionen mellan ackords- och dagsverkslöner
skulle den f. n. gällande dagsverkslönen å 5 kr. komma att nedsättas
till något över kr. 3,50 per dag. En så stark nedsättning av en lön,
som redan förut står vid svältgränsen, kan utskottet under inga förhållanden
godkänna. Icke heller nu utgående understödsbelopp kunna tåla
någon ytterligare nedsättning. I anslutning till den av herr Johanson
i Stockholm m. fl. väckta motionen II: 373 finner sig utskottet sålunda
böra bestämt förorda, att ingen nedsättning i beloppen av hittills utgående
nödhjälpslöner eller understödsbelopp företages.
För att stärka den statliga beredskapen för arbetslöshetens bekämpande,
särskilt till instundande vinter, och i syfte att redan under innevarande
sommar kunna vidtaga besparingar på arbetslöshetsänslaget
ifrågasätter departementschefen vissa åtgärder. I förstnämnda avseende
föreslås, att på extra stat för år 1922 skola beviljas 500,000 kronor för
lindrande av nöd, på vilken punkt departementschefen går utöver
arbetslöshetskommissionens hjälpprogram. Inom ramen av de 11 miljoner
kronor, som under nästlidna april månad av riksdagen beviljades
för arbetslöshetens bekämpande, hade enahanda belopp beräknats att för
nämnda ändamål användas under senare delen av innevarande år. Under
förutsättning att det nu begärda beloppet av 500,000 kronor, som skulle
avse förra hälften av 1922, komme att användas på enahanda sätt, som
enligt riksdagens uttalade mening skulle bliva fallet med det för innevarande
år anvisade motsvarande beloppet, vill utskottet icke motsätta
sig dess beviljande.
Vad åter angår inbesparandet av arbetslöshetsmedel under denna
sommar, framställer departementschefen till övervägande den redan av
arbetslöshetskommissionen antydda möjligheten att begränsa antalet hjälpberättigade
arbetslösa efter vissa objektiva grunder före vidtagandet av
den individuella behovsprövning, som ligger till grund för det offentliga
lijälpförfarandet. Efter närmare motivering påvisas, att i så fall främst
borde ifrågakomma att avstänga byggnadsarbetarna och möjligen vissa
andra säsongarbetarkategorier från såväl nödhjälpsarbeteu som direkt
lämnade understöd.
I anslutning till det i förut omnämnda motion nr II: 373 i 4)
gjorda yrkandet och med hänvisning till att icke heller arbetslöshetskommissionen
ansett sig böra tillstyrka sådana åtgärder, vilka enligt dess
Statsutskottets utlåtande Nr 204.
9
egen uppfattning i praktiken även skulle visa sig mycket svåra att genomföra,
anser sig utskottet höra bestämt avråda från ett sådant, även
ur andra sociala synpunkter mycket förhatligt ingripande från statens
sida till arbetsgivarnes förmån i pågående arbetskonflikter utan hänsyn
till vederbörande arbetslösas individuella hjälpbehov eller det lokala arbetslöshets-
och löneläget i resp. hemorter.
Med hänsyn till det synnerligen ovissa läget på arbetsmarknaden
och de mörka utsikterna för instundande vinter, varigenom hjälpbehovet
kan komma att stegras vida utöver arbetslöshetskommissionens framlagda
program, synes arbetslöshetsfrågans kärnpunkt ligga däri, att sättet för
den statliga arbetslöshetsberedskapens finansiering bringas till överensstämmelse
med nyssnämnda ofrånkomliga förhållande. Arbetslöshetskommissionen
tillmäter icke heller sina kostnadskalkyler och därpå vilande
uppskattning av det slutliga hjälpbehovet annat än approximativ
giltighet, och departementschefen »kan givetvis icke föimeka möjligheten
av, att arbetslösheten kan komma att ytterligare växa i sådan grad och
förhållandena i övrigt utveckla sig på sådant sätt, att därigenom de anslag,
som nu beviljas, bliva otillräckliga att fylla ens de mest trängande
behoven under tiden intill början av nästa lagtima riksdag.» I konsekvens
härmed föreslår också arbetslöshetskommissionen, att arbetslöshetsanslaget
får karaktären av förslagsanslag, utan begränsningen »högst».
Utskottet, som icke heller finner sig kunna biträda den av departementschefen
förordade nedsättningen i anslaget, får alltså även i nämnda hänseende
ansluta sig till de i mera nämnda motion nr 11:373 uti inom. 1)
och 2) gjorde yrkandena om beviljande för ifrågavarande ändamål i enlighet
med arbetslöshetskommissionens framställning dels på tilläggsstat
för år 1921 av 31 miljoner kronor förslagsanslag, dels på extra stat för
år 1922 av o miljoner kronor likaledes förslagsanslag.
I sammanhang med dessa anslagsfrågor för arbetslöshetens bekämpande
anmäler föredragande departementschefen i samråd med chefen
för kommunikationsdepartementet vissa uppkomna frågor om nödhjälpsarbeten
å järnvägsbyggnader, nämligen å en blivande statsbana Morjärv
—Kalix samt å Ostkustbanan, för vilka medel ifrågasättas skola utgå från
arbetslöshetsanslaget.
Utskottet, som icke vill motsätta sig ifrågavarande förslag, särskilt
med hänsyn till den befarade massarbetslösheten inom motsvarande sågverksdistrikt
i Norrland, vill dock erinra därom, att för den händelse en
svårartad arbetslöshet skulle uppstå på andra orter i landet, även andra
liknande företag än de ifrågavarande kunna behöva igångsättas med anlitande
av arbetslöshetsmedel. I samband härmed får utskottet tillstyrka
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 6 saml. 85 Käft. (Nr 204.) 2
10
Statsutskottets utlåtande Nr 204.
bifall till den av herrar Lindgren och Lithander väckta motionen nr
374: II, att riksdagen ville besluta enahanda bemyndigande, som kan
komma att utfärdas rörande anordnandet av nödhjälpsarbeten å Ostkustbanan,
även beträffande anordnande av nödhjälpsarbeten å Dals—Västra
Värmlands järnväg. Utskottet anser sig emellertid böra framhålla önskvärdheten
därav, att nödhjälpsarbeten a samtliga här berörda järnvägsföretag
endast igångsättas i sista hand och först sedan alla andra möjligheter
att effektivt bekämpa arbetslösheten, såsom genom vägarbeten
o. d., blivit uttömda.
Vidkommande till sist herr Frändéns motion nr 240: I, vari hemställes,
att av arbetslöshetsanslaget ett belopp av minst 8 miljoner kronor
måtte ställas till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förfogande för statsunderstödda
vägbyggnader och vägförbättringar att av styrelsen handhavas
på samma sätt som stadgas för statsbidrag, väganläggningar och
vägförbättringar, bro- och hamnbyggnader samt upprensning av åar och
farleder, vill utskottet erinra därom, att samme motionär med anledning
av den föregående arbetslöshetspropositionen vid årets riksdag i motion
nr 184: I framställt ett principiellt likartat förslag, om vilket utskottet
utförligt yttrade sig i sitt utlåtande nr 80. Utskottet har ånyo upptagit
frågan till prövning samt därvid på nytt kunnat konstatera, att intimt
samarbete äger rum mellan skogssällskapets statsarbeten samt väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen och dess distriktstjänsteinän. Detta samarbete
skall givetvis fortsätta, även sedan de statliga nödhjälpsarbetena i mån
av behov nödgas utsträcka sin verksamhet till Norrland. Utskottet vidhåller
även sin uppfattning, att uppgiften att planlägga och leda förevarande
nödhjälpsarbeten, vilka uteslutande äro avsedda för bekämpande
av arbetslöshet och lindrande av nöd, icke lämpligen bör anförtros vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen, som nu icke är organiserad för fyllande av
ett sådant särskilt uppdrag av mera tillfällig natur. Under uttalande av
önskvärdheten därav, att ifrågavarande nödhjälpsarbeten utföras under
så betryggande former som möjligt, i vad angår arbetets tekniska och
organisatoriska planläggning och ledning, samt att största möjliga samverkan
därvid alltjämt bör äga rum med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
och. dess tjänstemän, får utskottet avstyrka förevarande motion.
Under åberopande av det anförda får utskottet alltså hemställa,
att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
och herr Johansons i Stockholm m. fl:s motion
II: 373 samt med bifall till den av herrar Lindgren och
Lithander i ämnet väckta motionen II: 374 ävensom
Statsutskottets utlåtande Nr 204.
11
med avslag å herr Frändéns ovanberörda motion I: 240,
må för bekämpande av arbetslösheten och lindrande av
nöd anvisa utöver det förut beviljade anslaget å 11
miljoner kronor
a) på tilläggsstat för år 1921 ett förslagsanslag
av 31 miljoner kronor;
b) på extra stat för år 1922 ett förslagsanslag
av 5 miljoner kronor.»
af herr J. Olofsson, vilken ansett att utskottets yttrande och förslag
bort hava följande lydelse:
»Av den i propositionen — — — sida äga rum.
Herr Frändén har i väckt motion hemställt att av arbetslöshetsanslaget
— — — upprensning av åar och farleder.
Med hänsyn till de särskilt inom Norrland men även i andra trakter
av landet föreliggande stora behoven av bättre vägförbindelser och
av statsunderstöd för samma ändamål, vilka behov under rådande statsfinansiella
läge icke i vanlig ordning kunnat tillgodoses i den utsträckning,
som eljest varit önsklig, synes det utskottet skäligt, att av de betydande
belopp, som nu skulle beviljas till bekämpande av arbetslösheten,
en mindre del, vilken utskottet ansett kunna bestämmas till 4 miljoner
kronor — att utgå från innevarande års anslag — ställes till vägoch
vattenbyggnadsstyrelsens förfogande för att efter i huvudsak samma
grunder som gälla beträffande allmänna väganslaget och andra liknande
anslag och under samarbete med arbetslöshetskommissionen komma till
användning för anläggning av nya vägar och andra dylika arbeten.
Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört, får utskottet
hemställa,
att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
proposition och herrar Lindgrens och Lithanders
i ämnet väckta motion II: 374 och i anledning
av herr Frändéns förenämnda motion I: 240 ävensom
med avslag å herr Johansons i Stockholm m. fl. ovanberörda
motion II: 373, må för bekämpande av arbetslösheten
och lindrande av nöd i huvudsaklig överensstämmelse
med ovan angivna grunder
I) anvisa, utöver det förut beviljade anslaget å
11 miljoner kronor,
a) på tilläggsstat för år 1921 ett reservationsanslag
av 23,5 miljoner kronor,
12
Statsutskottets utlåtande Nr 204.
b) på extra stat för år 1922 ett förslagsanslag,
högst 3 miljoner kronor,
II) medgiva att av ovannämnda på tilläggsstat
anvisade anslag av 23,5 miljoner kronor ett belopp av
4 miljoner kronor må genom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
försorg och efter i huvudsak samma grunder,
som gälla för användningen av motsvarande till
väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förfogande redan
förut ställda anslag, komma till användning för utförande
av vägarbeten.»
Stockholm 1921. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt &'' Söner.
211766