4
Statsutskottets utlåtande Nr 166.
Nr 186.
Ankom till riksdagens kansli den 3 juni 1921 kl. 7 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
till anordnande vid kommunikationsverken av arbeten för
bekämpande av arbetslösheten jämte två i ämnet väckta
motioner. (4:de avd.)
I en till riksdagen avlåten, den 4 mars 1921 dagteeknad proposition
(nr 158), vilken hänvisats till statsutskottet för förberedande behandling,
har Kungl. Maj:t, under hänvisning till propositionen bifogat
utdrag av protokollet över kommunikationsärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen
dels på tilläggsstat för år 1921 under titel »Utgifter för kapitalökning,
statens affärsverksamhet» anvisa att reservationsanslag av
9,000,000 kronor, att enligt Kungl. Maj:ts bestämmande användas för
sådana arbeten vid telegrafverket, statens järnvägar och statens vatten -fallsverk, vilka kunna påkallas för bekämpande av arbetslösheten;
dels ock, vid bifall till vad sålunda föreslagits, besluta, att de i
förslaget till tilläggsstat för år 1921 bland inkomsterna under rubriken
»Fast upplåning» upptagna lånemedel skola höjas med nyssnämnda belopp,
9,000,000 kronor.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.
I sammanhang med förevarande proposition har utskottet till behandling
förehaft två motioner, väckta
den ena inom första kammaren (nr 108) av herr C. 1. Asplund,
som hemställt, att riksdagen ville, utan att vid avgörande av anslagsfrågor
i allmänhet, av den beskaffenhet, att större delen av anslaget kommer
att utgå såsom ersättning för arbete, och genom vilkas beviljande
för arbetslösa lämpliga arbeten under innevarande år kunna anordnas
samt industriens återuppbyggande efter kristidens slut kan avsevärt be
-
Statsutskottets utlåtande Nr 186.
5
främja*., låta s. k. »statsfinansiella betänkligheter» i alltför hög grad
ställa sig hindrande i vägen,
dels medgiva vattenfallsstyrelsen att, utan hinder därav, att bindande
kontrakt angående avsättning av kraft från Harsprånget icke kunnat
under nu rådande svåra ekonomiska kris uppgöras, under 1921 disponera
utav det av 1920 års riksdag under angivna villkor beviljade
anslag ett belopp av högst 3 miljoner kronor till fortsättande av arbetena
med utbyggnaden av Harsprånget,
dels å tilläggsstat för 1921 för fortsättande av arbetena med Södertälje
kanals ombyggnad ett anslag å högst en miljon kronor;
allt under förutsättning att för den ökning av anslagen, som här
föreslås utöver de i statsverkspropositionen begärda beloppen, arbete kan
beredas därtill lämpade arbetslösa;
och den andra inom andra kammaren (nr 155) av herr E. Hage
in. fl''., som hemställt, att det må anvisas å tilläggsstat för 1921, att
ställas till regeringens förfogande, 20 millioner kronor eller den summa,
som respektive utskott kan anse lämplig efter inhämtande av uppgifter
från respektive statsförvaltningar, för att utlämnas som förskottskapital
till sådana statsförvaltningar, som befinnas lämpliga för att åstadkomma
arbete till arbetslösa eller till personal, som annars skulle avskedas.
I fråga om de skäl motionärerna anfört till stöd för sina framställningar
får utskottet hänvisa till motionerna.
Innebörden av de utav järnvägsstyrelsen, telegrafstyrelsen och vattenfallsstyrelsen
i ämnet gjorda, till grund för ifrågavarande proposition
lagda förslagen i fråga om anslag för beredande av nödhjälpsarbeten
framgår av följande sammanställning, däri kostnadssiffrorna upptagits till
avrundade belopp:
Begärda anslag |
||
under ut-gifter för |
av andra |
Antal sysselsatta |
4,320,000 |
670,000 |
cirka 1,270 |
3,300,000 |
2,500,000 |
> 900 *) |
1,590,000 |
1,030,000 |
. 750 |
9,210,000 |
4,200,000 |
cirka 2.920 |
Järnvägsstyrelsen.................
Telegrafstyrelsen.................
Vattenfallsstyrelsen................
Summa
J) Härav 600 vid verkstaden.
6
Statsutskottets utlåtande Nr 186.
Vid postverket skulle ingå arbeten av nu angivet slag ifrågakomma.
Departementschefen har i ämnet yttrat, bland annat, följande:
»Att för närvarande framlägga någon närmare plan för de arbeten,
som för bekämpande av arbetslösheten böra komma till utförande vid de
ifrågavarande verken, torde knappast vara möjligt. T detta hänseende
måste givetvis den vidare utvecklingen av förhållandena på arbetsmarknaden
vara avgörande. De särskilda av de tre verken framlagda uppskattningarna
måste anses som förslag, från vilka man för tillfället kan
utgå. Det synes därför nödvändigt, att Kungl. Maj:t lämnas frihet att
med ledning av hemställanden från arbetslöshetskommissionen samt vederbörande
verk bevilja medel till arbeten å sådana orter och trakter inom
landet, där åtgärder för arbetslöshetens mildrande kunna vara mest av
behovet påkallade. Därvid torde såväl nya företag som ock arbeten,
vartill medel redan anvisats av riksdagen, böra kunna komma i fråga.
Givetvis bör emellertid framdeles en närmare redogörelse för medlens
användning lämnas riksdagen.
Då av det anförda framgår, att någon fördelning mellan vederbörande
affärsdrivande verk av de för ifrågavarande ändamål erforderliga
medlen ej nu kan ske, torde för ändamålet böra anvisas ett gemensamt
anslag under utgifter för kapitalökning.
I den män medel från det nu ifrågasatta anslaget tilldelas vederbörande
verk, kommer det i affärsföretaget nedlagda kapitalet, som skall
förräntas, att i motsvarande grad ökas. Emellertid är det uppenbart, att
här avsedda arbetens igångsättande vid nuvarande tidpunkt i många fall
kan vara ur affärssynpunkt olämpligt. Där så är förhållandet, få arbetena
i mer eller mindre hög grad karaktär av rena nödhjälpsarbeten.
Härav torde följa, att därest arbetenas utförande på nuvarande tidpunkt
kommer att förorsaka vederbörande verk viss merkostnad, som
ur ekonomisk synpunkt icke kan anses försvarlig, denna merkostnad''till
lämplig del bör bestridas av medel från socialdepartementets anslag till
bekämpande av arbetslösheten, och torde Kungl. Maj:t böra äga frihet
att träffa avgörande i fråga om fördelningen av arbetskostnaderna mellan
de båda anslagen. I den mån kostnaderna för arbetena utgå från arbetslöshetsanslaget,
böra desamma icke belasta verkens kapitalkonton.
I de fall, där de arbeten, som här avses, i avsevärd grad kunna
betraktas såsom nödhjälpsarbeten, torde, liksom vid övriga sådana arbeten
i regel plägar ske, lägre arbetslöner än de i allmänhet vid verkens byggnader
gällande böra tillämpas, ehuru frihet bör finnas att laga efter omständigheterna.
Om en dylik reduktion av arbetslönerna vidtages, torde
det i allmänhet vara ändamålsenligt, att arbetena anordnas genom arbets
-
Statsutskottets utlåtande Nr 186‘.
7
löshetskommissionens förmedling. Huruvida så bör ske, synes emellertid
kunna avgöras av vederbörande verk i samråd med kommissionen eller,
om enighet därom ej kan vinnas, av Kungl. Maj:t.
Beträffande storleken av det anslag, som för ifrågavarande ändamål
bör äskas, har jag efter samråd med cheferna för social- och finansdepartementen
ansett densamma böra bestämmas till 9,000,000 kronor,
att utgå å tilläggsstat för år 1921.»
Utskottet får tillstyrka Kungl. Maj:ts förevarande förslag.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har det ansetts nödvändigt
att åt Kungl. Maj:t lämnas frihet att med ledning av hemställanden
från arbetslöshetskommissionen och vederbörande verk bevilja
medel till arbeten å sådana orter och trakter inom landet, där åtgärder
* för arbetslöshetens mildrande kunna vara av behovet mest påkallade.
Med hänsyn • till vikten av att kunna vid anordnandet av ifrågavarande
arbeten träffa snabba och efter arbetslöshetens utbredning i olika delar
av landet anpassade förfoganden vill utskottet icke motsätta sig, att den
sålunda ifrågasatta vidsträckta dispositionsrätten över anslaget lämnas
Kungl. Maj:t. I enlighet med vad i propositionen förutsatts, förväntar
dock utskottet, att redogörelse för medlens användning framdeles lämnas
riksdagen.
Utskottet anser sig böra erinra om vikten av att vid fördelningen
av de betydande belopp, varom här är fråga, noga uppmärksammas, att
desamma komma till användning endast för sådana arbeten, som kunna
bliva till verklig nytta och vilkas framtida värde kan tänkas i möjligaste
mån komma att motsvara storleken av det däri nedlagda kapitalet.
I den mån det är möjligt, torde i regel böra utväljas sådana företag,
som i varje fall inom den närmaste tiden anses böra komma till utförande
och som därjämte äro sådana, att de i förhållande till kostnaderna
möjliggöra sysselsättandet av ett stort antal arbetare. I viss begränsad
utsträckning torde dock måhända ett avsteg från denna grundsats bliva
nödvändigt på grund av önskvärdheten av att kunna bereda arbetstillfällen
för fast anställd specialutbildad personal, vars göromål äro av en sådan
beskaffenhet, att själva arbetsmaterialet drager en större kostnad än som
med hänsyn till arbetets egenskap av nödhjälpsarbete vore önskligt.
Beträffande därefter de i ämnet väckta båda motionerna får utskottet
framhålla, att de till syftet synas sammanfalla med det förslag, som
innefattas i föreliggande proposition. Medan det av herr Hage m. fl.
motionsvis framställda yrkandet går ut på anvisande av ett allmänt
anslag, avsett att utlämnas som förskottskapital till sådana statsförvalt
-
Utskottets
yttrande.
8
Statsutskottets utlåtande Nr 186.
ningar, som befinnas lämpliga för åstadkommande av arbete till arbetslösa
eller till personal, som eljest måste avskedas, har herr Asplund föreslagit,
att med hänsyn till rådande arbetslöshet anslag med högre belopp
än i statsverkspropositionen förutsatts borde utgå till vissa företag vid
statens vattenfallsverk. Genom ett bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
förslag torde de sålunda motionsvis framställda kraven få anses i tillbörlig
grad hava tillgodosetts.
Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört, får utskottet
hemställa,
a) att riksdagen må på tilläggsstat för år 1921
under titel »Utgifter för kapitalökning, statens affärsverksamhet»
anvisa ett reservationsanslag av 9,000,000
kronor, att enligt Kungl. Maj:ts bestämmande användas
för sådana arbeten vid telegrafverket, statens järnvägar
och statens vattenfallsverk, vilka kunna påkallas
för bekämpande av arbetslösheten;
b) att herr Asplunds i ämnet väckta motion och
herr Hages m. fl. ifrågavarande motion II: 155 må anses
besvarade genom vad utskottet härovan anfört och
hemställt.
Beträffande framställningen om höjande av inkomsttiteln »fast upplåning»
kommer utskottet att framdeles under riksdagen avgiva utlåtande.
Stockholm den 3 juni 1921.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Närvarande: se under utlåtandet nr 185.