Statsutskottets utlåtande Nr 17.

1

Nr 17.

Ankom till riksdagens kansli den 8 februari 1921 kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställning om beredande av medel
till fortsättande av arbetena å kraftstationen vid Harspränget.
(4:e avd.)

I den till riksdagen den 7 januari 1921 avlåtna propositionen angående
statsverkets tillstånd och behov under år 1922 har Kungl.
Maj:t, under åberopande av det vid propositionen under rubrik »utgifter
för kapitalökning, bil. 1» fogade statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden
för samma dag, punkt 48, föreslagit riksdagen medgiva,
att av de utav 1920 års riksdag för första utbyggnaden av Harsprångets
kraftstation beviljade men på grund av riksdagens beslut ej disponibla
medlen å 6,000,000 kronor må för ändamålet användas 1,300,000 kronor
under år 1921 och 1,500,000 kronor under år 1922.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid.
130—134 av åberopade statsrådsprotokollet.

Uti en inom första kammaren väckt motion (nr 108) bar herr C. I. Asplund,
beträffande det nu förevarande byggnadsföretaget, i hithörande sammanhang
hemställt, att riksdagen ville, utan att vid avgörande av anslagsfrågor
i allmänhet av den beskaffenhet, att större delen av anslaget komme att
utgå såsom ersättning för arbete, och genom vilkas beviljande för arbetslösa
lämpliga arbeten under innevarande år kunde anordnas samt industriens
återuppbyggande efter kristidens slut kunde avsevärt befrämjas, låta
s. k. »statsfinansiella betänkligheter» i alltför hög grad ställa sig hindrande
i vägen, medgiva vattenfallsstyrelsen, att utan hinder därav, att
bindande kontrakt angående avsättning av kraft från Harsprånget icke
kunnat under nu rådande svåra ekonomiska kris uppgöras, under 1921
disponera utav det av 1920 års riksdag under angivna villkor beviljade
anslag ett belopp av högst 3 miljoner kronor till fortsättande av arbeBihang
till riksdagens protokoll 1921. 6 samt. 13 Käft. (Nr 17.) 33521

2

Statsutskottets utlåtande Nr 17.

tana med utbyggnaden av Harsprånget, under villkor att för den ökning
av anslagen, som här föreslås utöver de i statsverkspropositionen begärda
beloppen, arbete kunde beredas därtill lämpade arbetslösa.

I fråga om de skäl, som motionären anfört till stöd för denna sin
framställning får utskottet hänvisa till motionen.

För påbörjande av första utbyggnaden av en driftstation vid Harsprånget
för en kostnad, beräknad efter 1913 års prisnivå till omkring
32 miljoner kronor och efter 1918 års prisnivå till omkring 70 miljoner
kronor, har riksdagen hittills beviljat

år 1918 ............................................................ kronor 1,500,000: —

» 1919 .......................................................... » 3,000,000: —

» 1920 ........................................................ j> 7,000,000: —

På grund av att vissa för användningen av sistnämnda belopp,

7,000,000 kronor, uppställda förutsättningar icke uppfyllts, har av detta
belopp endast 1,000,000 kronor disponerats för ifrågavarande ändamål.

Vid utgången av år 1920 hade sammanlagt omkring 6 miljoner
kronor nedlagts å företaget.

Byggnadsverksamheten vid Harsprånget har hittills omfattat följande
arbeten. För att möjliggöra ett rationellt bedrivande av själva
anläggningsarbetena hava till en början måst anordnas vägar och spår,
elektriska kraftledningar med transformatorhus, telefonledningar, vattenoch
avloppsledningar samt byggas kontor, bostäder för arbetsledare
m. fl., baracker, marketenteri, förråd, smedjor, verkstad, sågverk och
luftkompressoranläggning.

Sedan läget för damm och kraftstation efter verkställda omfattande
undersökningar av bergets beskaffenhet kunnat bestämmas, har vidare
älvbottnens beskaffenhet vid dammläget varit föremål för detaljundersökningar
i avsikt bl. a. att utröna fördelaktigaste lägen för fångdammar
samt påbörjats sprängning av en tunnel för vattnets ledande förbi
dammläget under dammbyggnadens utförande. Slutligen hava sprängningsarbeten
igångsatts dels på platsen för det blivande turbintaget,
dels i sänkor, avsedda för utfraktning av berg från kraftverkets avloppstunnel.
Av nyssnämnda undersökningar har det ansetts framgå,
att stora ekonomiska och tekniska fördelar kunde vinnas genom vissa
ändringar i den ursprungliga planen.

Huvudanledningen, varför ifrågavarande utbyggnad ansetts böra
komma till stånd, har varit, att god avsättning av kraft för elektrokemiska
ändamål påräknats. I detta hänseende var ett under år 1918

Statsutskottets utlåtande Nr 17.

3

mellan vattenfallsstyrelsen och aktiebolaget Elektrosalpeter ingånget avtal
av särskild betydelse. Enligt detta avtal ägde bolaget, därest anmälan
härom skedde senast den 1 juli 1920, rätt till option under 50 år å
elektrisk kraft från här ifrågavarande utbyggnad intill något mer än
hälften av den beräknade effekt, som skulle erhållas genom första utbyggnaden.
Optionstiden blev med Kungl. Maj:ts medgivande förlängd
först till den 1 oktober och vidare till den 1 november samma år.

Emellertid har bolaget sedermera i skrivelse den 4 november 1920
anmält, att bolaget ej ämnade begagna sig av sin berörda optionsrätt.
På grund härav har av de utav 1920 års riksdag för anläggningen
anvisade anslag, tillhopa 7,000,000 kronor, endast ett belopp av 1,000,000
kronor ställts till vattenfallsstyrelsens förfogande, varemot återstående

6.000. 000 kronor ej äro disponerade. Riksdagen har visserligen medgivit,
att av nämnda belopp 2,000,000 kronor skulle kunna få användas
för bygdenätens utvidgning, men har så hitintills icke skett.

Emellertid gjorde vattenfallsstyrelsen i skrivelse den 23 november
1920 framställning om att utöver det för år 1920 anvisade anslaget å

1.000. 000 kronor få av tillgängliga medel använda visst ytterligare belopp
för arbetenas bedrivande. Styrelsen erinrade därvid, att Kungl.
Maj:t i nästlidet års statsverksproposition föreslog, att, i händelse optionsrätten
ej skulle begagnas av aktiebolaget Elektrosalpeter, icke blott

1,000,000 kronor för år 1920 utan även 2,000,000 kronor för år 1921
skulle utöver tidigare anvisade medel få användas för arbetenas fortsättning.
Riksdagen, som först den 29 april 1920 behandlade ärendet,
hade emellertid under nyss angivna förutsättning ansett, att den odisponerade
delen av tidigare anvisade anslag, förstärkt med det för år 1920
avsedda tilläggsanslaget å 1,000,000 kronor, borde vara tillräckligt för
bestridande av kostnaderna för de förberedande arbeten, som under den
närmaste tiden och intill dess 1921 års riksdag underkastat ärendet ny
prövning borde komma till utförande. Vid fattande av detta beslut
hade riksdagen utgått från att frågan om optionsrättens begagnande
skulle avgöras senast den 1 juli 1920, då giltighetstiden för densamma
utlöpte. Bolaget hade emellertid sedermera med Kungl. Maj:ts medgivande
erhållit förlängning av optionen först till den 1 oktober och sedermera
till den 1 november samma år. På grund av frågans ovissa läge
hade styrelsen redan i början av år 1920 inriktat arbetena på en långsammare
takt än som borde hava tillämpats, om optionsrätten kommit
till användning före den 1 juli 1920, men samtidigt planlagt arbetena
med tanke på att vissa medel skulle, i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag,
av riksdagen i alla händelser anvisas för år 1921. Då styrelsen

4

Statsutskottets utlåtande Nr 17.

sedermera icke före utgången av den förlängda optionstiden eller den
1 november 1920 ansett sig kunna göra någon stor ytterligare inskränkning
i byggnadstakten, hade följden blivit, att de dittills anvisade
anslagen blivit otillräckliga, och detta så mycket mera, som arbetslöner
och materialkostnader stigit avsevärt under året. Styrelsen, som av
anförda skäl ansåge ett fullständigt nedläggande av arbetena icke böra
ifrågakomma, hade tänkt sig att över vintern endast bibehålla en arbetsstyrka
av omkring 125 man, medan under sommaren 1920 de anställdas
antal utgjort omkring 300. Härigenom beräknade styrelsen ett
överskridande av de anvisade anslagsmedlen komma att äga rum med

300,000 kronor vid utgången av år 1920, varjämte arbetena i början
av år 1921 komme att erfordra omkring 125,000 kronor per månad.

Då det, anför departementschefen, med hänsyn till de av 1920 års
riksdag i ämnet gjorda uttalanden syntes med riksdagens mening bäst
överensstämmande, att arbetena å kraftstationsbyggnaden finge bedrivas
i minskad omfattning, till dess 1921 års riksdag fått tillfälle underkasta
ärendet ny prövning, bemyndigade Kungl. Maj:t, i enlighet med
departementschefens hemställan, genom beslut den 10 december 1920
styrelsen att, till fortsatt bedrivande enligt den i styrelsens skrivelse
angivna minskade omfattning av arbetena, av tillgängliga medel använda
vad som härför oundgängligen erfordrades, dock högst 600,000
kronor, till dess frågan om ytterligare anslag för ändamålet varit föremål
för riksdagens prövning. Tillika anbefalldes styrelsen, meddelar
departementschefen vidare, att för framtiden så planlägga av styrelsen anordnade
arbeten, för vilka riksdagen beviljat medel, att kostnaderna
komme att hålla sig inom de av riksdagen för arbetena anvisade belopp.

Beträffande frågan huruvida arbetena å Harsprånget böra under
den närmaste framtiden fortsättas eller om ett tillfälligt avbrott av desamma
skall äga rum hänvisar departementschefen till vad tidigare
härom anförts; och anser han sig, ehuru med viss tvekan, böra förorda
arbetenas fortsatta bedrivande i mindre omfattning, varigenom även
skulle vinnas, att den befolkning, som i förlitande på de väntade stora
arbetsförtjänsterna vid Harsprånget slagit sig ned därstädes, skulle i
någon mån tryggas i sin eljest hotade tillvaro. Det fortsatta utbyggandet
borde, på sätt jämväl riksdagen förutsatt, tillsvidare
begränsas att huvudsakligen avse sådana förberedande arbeten, vilkas
utförande toge längre tid i anspråk. För sådant ändamål torde emellertid
ej kunna beviljas större årliga anslag än högst 1,500,000 kronor,
med vilket anslagsbelopp en arbetarstam av 100—125 man beräknas
kunna sysselsättas. Med hänsyn till det överskridande, som ägt rum

Statsutskottets utlåtande Nr 17.

5

av hittills anvisade medel, borde dock för år 1921 avses ett något
större belopp eller 1,800,000 kronor. Av sistnämnda summa skulle
dock 500,000 kronor, avseende kostnad för anskaffande av vissa materialier,
kunna bestridas av det särskilda anslaget till rörelsekapital för
statens vattenfallsverks räkning. De för åren 1921 ooh 1922 erforderliga
anslagsbeloppen, vartill hänsyn nu behövde tagas, eller tillhopa

2.800.000 kronor, torde böra utgå av de utav riksdagen förra året till
ifrågavarande anläggning beviljade, men ännu ej disponerade medel,
varför något nytt anslag ej nu skulle behöva äskas. Det belopp av

3.200.000 kronor, som återstode av sistnämnda medel, skulle däremot
få användas för distributionsanläggningar.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har aktiebolaget
Elektrosalpeter numera anmält, att bolaget icke ämnar begagna sig av
den rätt till option på elektrisk kraft, som enligt med vattenfallsstyrelsen
den 13 juni 1918 träffat avtal lämnats bolaget. Ifrågavarande rätt
och de möjligheter till kraftavsättning, som genom dess beviljande kunde
påräknas, hava givetvis varit huvudanledningen till det vid 1918 års
riksdag fattade beslutet om Harsprångets utbyggande. Enligt avtalet om
optionsrätten — vars beviljande var en nödvändig förutsättning för att avsevärda,
bolaget tidigare tillförsäkrade, men för staten under då rådande världskrig
särskilt värdefulla krafttillgångar vid Trollhättan skulle kunna återförvärvas
— hade nämligen staten förbundit sig att inom viss kortare
tid ställa till bolagets förfogande ett efter svenska förhållanden så ansenligt
kraftbelopp som 56,000 kilowatt, motsvarande mer än hälften av
hela effekten från den planerade anläggningen vid Harsprånget.

Genom att aktiebolaget Elektrosalpeter förklarat sig avstå från den
bolaget tillförsäkrade rätten till nyssnämnda stora kvantiteter elektrisk
energi har alltså, såsom av det sagda framgår, huvudförutsättningen för
Harsprångets omedelbara utbyggande bortfallit. Och då härtill kommer,
att det nu rådande allmänna tryckta läget på industriens område i hög
grad förminskat utsikterna att på annat sätt kunna vinna nöjaktig avsättning
av kraft från den blivande anläggningen, är det enligt utskottets
mening oundvikligt att taga under övervägande, huruvida icke
arbetena vid Harsprånget böra avbrytas.

En sådan eventualitet var icke främmande för riksdagen, då anslag
för ändamålet år 1918 första gången beviljades. Det betonades nämligen
då från riksdagens sida, att det endast var med stor tveksamhet
som medel till arbetenas påbörjande ställdes till förfogande, och med
avseende å dessas bedrivande framhölls det, att vad som först skulle

Utskottets

yttrande.

6

Statsutskottets utlåtande Nr 17.

komma till utförande var sådant, som antingen utgjorde ett avslutat
helt eller vars fullföljande kunde anstå någon tid, för det fall att på
grund av statsfinansiella skäl ett avbrott i arbetet skulle visa sig nödvändigt.

Att arbetena å anläggningen sålunda avbrytas innebär givetvis
icke, att de för alltid skola nedläggas. Åven om möjlighet till avsättning
av så stora kraftbelopp, varom bär är fråga, för närvarande icke
förefinnes, torde det nämligen icke böra hållas för osannolikt, att framdeles
nya kraftbebov skola uppkomma av sådan omfattning och av
sådan art, att ett fullbordande av Harsprångsanläggningen kan med då
rådande byggnadskostnad befinnas lämpligt. För dylikt fall är det,
enligt vad erfarenheten givit vid handen, av stor vikt för en fördelaktig
kraftavsättning att de uppkomna energibehoven kunna inom en
jämförelsevis kort tid tillgodoses. På grund härav och för att i möjligaste
mån kunna undvika, att de redan utförda arbetena taga skada,
har utskottet ansett sig böra taga under övervägande, huruvida icke
dessa för en rimlig kostnad och med arbetets bedrivande i den begränsade
omfattning, som på sista tiden ägt rum, skulle kunna framföras
till ett sådant stadium, att vad som redan nedlagts bättre bevaras
åt framtiden och därjämte ett gynnsamt utgångsläge vinnes för ett
framtida fullbordande av anläggningen inom jämförelsevis kort tid.

En synpunkt som härvid icke torde böra förbises — även om densamma
icke bör tillmätas avgörande betydelse — är önskvärdheten av
att i möjligaste mån mildra de hårda verkningar av arbetenas avbrytande,
som onekligen i vissa fall kunna tänkas uppkomma för arbetare
och andra, vilka, i förhoppning om kraftstationsbyggets bedrivande
under en längre följd av år, slagit sig ned vid Harsprånget. Genom
att verksamheten vid utbyggnaden icke omedelbart nedlägges utan på
nu antytt sätt under åtminstone en kortare tid fortsättes, torde nämligen
ovannämnda olägenheter av arbetenas avbrytande i viss mån kunna
förminskas.

Enligt en inom vattenfallsstyrelsen uppgjord plan skulle en lämplig
avbrottspunkt och tillika ett gynnsamt utgångsläge för arbetenas framtida
fortsatta bedrivande kunna uppnås på följande sätt:

I själva älvfåran är redan för närvarande under utförande grundläggningsarbetet
till en fördämning, avsedd att möjliggöra den torrläggning
av älvbotten, som erfordras för att arbetena å den stora regleringsdammen
framdeles skola kunna verkställas. Därjämte pågår
färdigställandet av den provisoriska omloppstunnel, genom vilken vattnet
under dessa arbeten skall ledas. Ifrågavarande grundläggningsarbete

Statsutskottets utlåtande Nr 17.

7

för fördämningen ävensom hela den provisoriska omloppstunneln skulle
nu fullbordas, och skulle samtidigt sänkschakten bedrivas dels ned till
själva kraftstationen, som är belägen 105 meter under bergytan, dels
för de två närmast kraftstationen belägna, djupast liggande påslagen
å den blivande stora avloppstunneln. Då dessa arbeten äro färdigställda,
kan hela anläggningen, när så bliver erforderligt, fullbordas på
omkring 3 Va år.

Med nuvarande reducerade arbetsstyrka om cirka 125 man torde
ovan angivna arbeten bliva avslutade i mars månad 1922. För ett
dylikt bedrivande av arbetena erfordras för år 1921 1,800,000 kronor

— i vilket belopp jämväl är inräknat vad som åtgår till täckande av
de medel, omkring 500,000 kronor, som i enlighet med Kungl. Maj:ts
den 10 december 1920 fattade beslut provisoriskt anlitats för ändamålet

— och för år 1922 400,000 kronor. Om arbetena därefter skola avbrytas,
erfordras emellertid därutöver, enligt vad utskottet inhämtat,
ett belopp av 200,000 kronor för arbetenas avveckling och skyddande.

Efter denna beräkningsgrund och med iakttagande därjämte att,
såsom i propositionen förutsatts, av det för innevarande år erforderliga
beloppet, 1,800,000 kronor, 500,000 kronor såsom avseende kostnad
för anskaffande av flyttbara och för andra ändamål användbara materialier
bestridas från det särskilda anslaget till rörelsekapital för statens
vattenfallsverks räkning, skulle alltså av särskilda anslagsmedel utgå
från år 1921 1,300,000 kronor och för år 1922 600,000 kronor.

Såsom av Kungl. "Maj:t föreslagits, torde dessa belopp, tillhopa

1,900,000 kronor, böra utgå av de utav riksdagen föria året till ifrågavarande
anläggning beviljade, men ännu ej slutgiltigt disponerade medel,
sammanlagt 6,000,000 kronor; något nytt anslag skulle således nu
ej vara erforderligt.

Enligt den sålunda uppgjorda planen skulle arbetena komma att
fortgå under de första månaderna av år 1922. Därest på grund av
några särskilda förhållanden så skulle befinnas böra ske, kan alltså
frågan om arbetenas fortsatta bedrivande underställas nästkommande
års riksdags prövning, utan att något avbrott i arbetena dessförinnan
behöver äga rum.

Beträffande den av herr Asplund i ämnet väckta motionen får
utskottet anföra följande. Förevarande fråga om fortsatt anslag för
bedrivande av arbetena vid Harsprånget, vilken, såsom av den ovan
lämnade redogörelsen framgår, påkallar ett snabbt avgörande av riksdagen,
bar utskottet ansett böra lösas fristående från det invecklade

8

Statsutskottets utlåtande Nr 17.

och alltjämt på utredning beroende problemet om vad som bör åtgöras
för bekämpande av den rådande allmänna arbetslösheten. I vad mån
särskilda åtgärder i sistnämnda syfte böra vidtagas för beredande av
ökad tillgång till arbete vid Harsprånget eller annorstädes, anser därför
utskottet först framdeles i annat sammanhang böra komma under omprövning.
Av denna anledning har utskottet funnit ifrågavarande
motion icke nu böra företagas till behandling.

På grund av vad utskottet sålunda anfört, får utskottet tillstyrka,
att arbetena å kraftstationen vid Harsprånget bedrivas efter ovan angivna
plan och att av ifrågavarande reserverade anslagsmedel för ändamålet
ställas till förfogande för år 1921 1,300,000 kronor och för år
1922 600,000 kronor. Beträffande dispositionen av den sålunda till

4,100,000 kronor uppgående återstoden av ovannämnda, hittills icke
definitivt disponerade belopp av 6,000,000 kronor — varav viss del
enligt 1920 års riksdags medgivande och Kungl. Maj:ts nu gjorda
förslag skulle komma till användning för distributionsanläggningar —
kommer utskottet att avgiva yttrande i annat sammanhang.

Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört får utskottet
hemställa,

att riksdagen må medgiva, att av de utav 1920
års riksdag för första utbyggnaden av Harsprångets
kraftstation beviljade medlen må för ändamålet användas
1,300,000 kronor under år 1921 och 600,000
kronor under år 1922.

Stockholm den 8 februari 1921.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren, herrar S. H. Kvarnzelius, C. J. G. Swartz, A. C. Lindblad,
Ollas A. Ericsson, N. A. Nilsson, H. F. Lamm, J. Nilsson i Skottlandshus, F. L. Lindqvist,
J. L. Widell, O. U. B. Olsson, C. G. Ekman och O. Bergqvist samt

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, ./. Jönsson i Revinge, O.
H.son Waldén, G. B. Jansson i Falun, S. Bengtsson i Norup, L. J. Carlsson-Frosterud, S.
E. J. Ltibeck, J. Erlansson, O. Osberg, K. E. W. Söderhielm, K. A. Westman och I. D.
Norman.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1921.