Statsutskottets utlåtande Nr 13.9.

1

Nr 139.

Ankom till riksdagens kansli den 24 maj 1921 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning angående understöd av skatteutj åmning smedel
åt synnerligt skattetyngda landskommuner.

(3:e avd.)

Uti en till riksdagen avlåten, den 18 mars 1921 dagtecknad proposition
(nr 202), vilken hänvisats till statsutskottets förberedande behandling,
har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av
statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
att

dels antaga följande

Förslag

till

förordning angående understöd av skatteutjämningsmedel åt synnerligt
skattetyngda landskommuner.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Landskommun, som är av skatt synnerligt betungad, må kunna
under de villkor och i den utsträckning, här nedan stadgas, efter ansökning
tilldelas understöd av sådana medel, som omförmälas i 3 §
andra stycket i förordningen den 19 november 1920 (nr 761) om kommunal
progressivskatt för åren 1921—1924.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 6 samt. 61 höft. (Nr 139—140.) 1

2

Statsutskottets utlåtande Nr 139.

2 §•

För att understöd skall kunna erhållas, erfordras:

a) att den kommunalskatt, den landstingsskatt och den vägskatt,
som kommunen samt vederbörande landsting och väghållningsdistrikt
under det löpande året beslutat till uttaxering, skola tillhopa hava föranlett
så högt skattetryck, att detta, beräknat på sätt i 3 § sägs, överstiger
10 kronor för etthundra kronor inkomst, varjämte det skattetryck,
som, på enahanda sätt beräknat, föranletts av det löpande och de två
nästföregående årens uttaxeringar, skall i medeltal för dessa tre år likaledes
överstiga tio kronor för etthundra kronor inkomst;

b) att de utgifter för kommunens kyrko-, folkskole- och fattigvårdsväsen,
för vilkas bestridande uttaxering beslutats under det löpande
året, skola motsvara ett belopp av mer än fem kronor 50 öre för etthundra
kronor inkomst; samt

c) att beslut i laga ordning fattats, att uppbörd av minst hälften
utav den under det löpande året beslutade kommunalskatt skall verkställas
tidigast efter utgången av juni månad påföljande år; skolande,
därest uppbörd verkställes av skilda uppbördsmyndigheter för kommunalstämma
och för kyrkostämma, berörda villkor gälla för vardera xippbörden.

3 §•

Vid beräkning av det i 2 § a) angivna skattetryck skall iakttagas
följande:

a) Kommunalskatten med de jämkningar, som kunna föranledas
av föreskrifterna under b) och c) här nedan, ävensom landstingsskatten
skola upptagas till det belopp för etthundra kronor inkomst, varmed de
uttaxerats å inkomst av fast egendom, kapital och arbete. Vägskatten
skall beräknas till det belopp för etthundra kronor inkomst, som det
uttaxerade beloppet per vägfyrk utav inkomst av fast egendom, kapital
och arbete motsvarar för etthundra kronor sådan inkomst.

b) Har kommunen icke eller endast delvis begagnat den i 3 § i
lagen den 11 oktober 1912 om skogsaccis m. m. medgivna rätt att
såsom tillskott till täckande av utgifter använda skogsaccismedel, eller
har kommunen för sådant ändamål icke använt därför eljest tillgängliga
medel, skall endast den uttaxering tagas i beräkning, som skulle hava
erfordrats, därest nämnda tillgångar kommit till dylik användning.

c) Ingår bland kommunens utgifter annuitet (ränta och amortering)
å lån för annat ändamål än kyrko-, folkskole-, fattigvårds- eller sund -

Statsutskottets utlåtande Nr 139.

3

hetsväsen, skall allenast den uttaxering beräknas, som skulle hava erfordrats,
därest dylik annuitet icke medräknats vid uttaxeringens bestämmande.

4 §•

Understöd må icke i något fall utgå med högre belopp än som erfordras
för att det av det löpande årets uttaxeringar föranledda skattetryck
för etthundra kronor inkomst, beräknat på sätt i 3 § sägs, må
kunna, till den del det föranletts av de under samma år beslutade utgifter
lör kommunens kyrko-, folkskole- och fattigvårdsväsen, nedbringas
till det i 2 § b) angivna belopp av fem kronor 50 öre.

I övrigt skall angående tilldelning av understöd gälla följande:

a) Understödet utgår, därest ej bestämmelserna i b) och c) här
nedan annat föranleda, med det belopp, som erfordras för att skattetrycket
må kunna lättas med

30 procent i den mån det överstiger 10 men icke 12 kronor,

40 » » » » » » 12 )) » 14 » och

50 » » » » » » 14 kronor,

allt för etthundra kronor inkomst.

b) Kan det höga skattetrycket anses hava väsentligen förorsakats
därav, att jordbruksfastigheterna inom kommunen taxerats lägre än vad
inom länet i allmänhet i sådant hänseende gäller, eller att kommunen
under det löpande året eller något av de två nästföregående åren vidtagit
med avsevärda utgifter förenade anstalter, vilka icke varit av
trängande behov påkallade, eller beslutat kommunalskatt för täckande
av utgifter, vilka enligt normal hushållning i stället bort bestridas med
lånemedel,

eller finner Kungl. Maj:t eljest särskilda skäl därtill föranleda,

må ansökan om understöd avslås eller ock understödet nedsättas
till lägre belopp än i a) sägs.

c) På Kungl. Maj:t ankommer att åt kommun, där skattetungan
är särskilt stor och uppenbarligen icke självförvållad, bevilja högre understöd
än i a) sägs; dock att det belopp, varmed i nu avsedda kommuner
understöden överstiga de enligt a) beräknade belopp, icke må för
varje år sammanlagt uppgå till mer än tre miljoner kronor.

5 §•

Beslut om beviljande av understöd, varom i denna förordning är
fråga, meddelas av Kungl. Maj:t efter förslag av sakkunniga personer,
vilka, jämte särskild föredragande, av Kungl. Maj:t för ändamålet för -

4

Statsutskottets utlåtande Nr 139.

ordnas. Ersättning åt de sakkunniga samt övriga kostnader, som av
prövningen föranledas, skola med belopp, som av Kungl. Maj:t bestämmes,
utgå av de i 1 § omförmälda medel.

6 §•

Beviljat understöd må icke, utöver vad i nästa stycke sägs, användas
för bestridande av kommunens utgifter; utan skall detsamma vid
uppbörd, varom i 2 § c) förmäles, genom avkortning å därvid förfallande
skattebelopp tillgodokomma de skattskyldiga efter storleken av vars och
ens kommunalskatt.

Överstiger avkortningsbelopp vad den skattskyldige vid ovannämnda
uppbörd har att erlägga, tillfaller det överskjutande beloppet
kommunen såsom dess inkomst. På enahanda sätt förfares med understöd,
som icke överstiger tjugufem öre för etthundra kronor inkomst;

dels medgiva, att för utbetalande av understöd jämlikt nämnda
förordning förskott må utgå av statsmedel under villkor att statsverket
av utjämningsmedel erhåller skälig ränta å förskottet;

dels ock besluta, att inflytande utjämningsmedel skola tillföras en
under statskontorets förvaltning stående fond, varav eventuell behållningmå
användas för skatteutjämning följande år.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.

I sammanhang med förevarande proposition har utskottet till behandling
förehaft två till utskottet remitterade motioner, väckta inom
andra kammaren, den ena (nr 319) av herr G. Olsson i Ramsta m. fl.
och den andra (nr 328) av herr V. Larsson i Västerås m. fl.

I den förstnämnda motionen har hemställts, att riksdagen måtte
bifalla Kungl. Maj:ts proposition nr 202, med förslag till förordning
angående understöd av skatteutjämningsmedel åt synnerligt skattetyngda
landskommuner, med den ändringen, att 4 § a) får följande lydelse:
Understödet utgår, därest ej bestämmelserna i b) och c) här nedan

annat föranleda, med det belopp, som erfordras för att skattetrycket
må kunna lättas med

40 procent i den mån det överstiger 10 men icke 12 kronor,

50 » » » » » » 12 » » 14 »

60 » » » » » » 14 kronor.

I den senare motionen har föreslagits, att riksdagen måtte besluta
bifalla det i förevarande proposition framlagda författningsförslaget med

Statsutskottets utlåtande Nr 139.

den ändring, att understöd principiellt måtte utgå till alla slag av primärkommuner,
municipalsamhällen däri inbegripna, samt att vid understöds
bestämmande hänsyn måtte tagas allenast till det totala kommunala
skattetrycket och icke därjämte till utdebiteringen för vissa särskilda
ändamål.

I fråga om de skäl motionärerna anfört till stöd för sina förslag,
får utskottet hänvisa till motionerna.

Kungl. Maj:ts förevarande förslag är, på sätt varom närmare redogörelse
lämnas i propositionen, föranlett av det beslut, riksdagen år 1920
fattade i kommunalskattefrågan och enkannerligen rörande upptagandet
av en kommunal progressivskatt. I den på grund av nämnda riksdagsbeslut
utfärdade förordningen om kommunal progressivskatt den 19 november
1920 stadgas i § 3, att av progressivskattens grundbelopp skola
sjuttiofem procent (kommunandelen) i den utsträckning och i enlighet
med de föreskrifter, som i förordningen samma dag angående särskilda
grunder för utgörande av 1921—1924 års allmänna kommunalutskylder
m. in. stadgas, användas till täckande av vederbörande kommuners, församlingars
och skoldistrikts skattebehov. Återstående tjugofem procent
(utjämningsandelen) skola i den utsträckning och i enlighet med de
föreskrifter, som särskilt stadgas, uttagas för användning till utjämning
av skattetrycket olika kommuner eller andra menigheter emellan. Uppbörd
av utjämningsandel skall äga rum först sedan Kung]. Maj:t för
varje år, efter att hava prövat hela behovet av medel för utjämning,
meddelat särskild föreskrift därom.

Som av detta stadgande framgår, skola särskilda föreskrifter utfärdas
rörande den utsträckning och de grunder i övrigt, enligt vilka
skatteutjämningen ifråga skall äga rum. Närmare anvisningar därom
gåvos icke i sammanhang med beslutet om den kommunala progressivskatten.
Tydligt är dock, att beslutet ifråga väsentligen hänförde sig
till de bestämmelser rörande kommunal skatteutjämning som i anknytning
till särskilda för detta ändamål lämnade statsanslag varit gällande
från och med år 1918.

Det förslag angående skatteutjämningsmedlens användning, som
nu förelagts riksdagen, har av departementschefen uttryckligt angivits
avse endast eu provisorisk lösning. I sådant hänseende åberopas, att
1920 års riksdag förutsatt, att någon mera omfattande utjämningsplan
icke skulle komma att föreläggas 1921 års riksdag. Det vore icke möjligt
att redan nu överblicka verkningarna av kommunalskattereformen
och därför ej heller möjligt att bedöma omfattningen av det behov, det

Utskottets
yttrande.

6

Statsutskottets utlåtande Nr 139.

här gällde att fylla. I vad som nu föresloges komme för visso såväl
modifikationer som utbyggnader att visa sig erforderliga.

Utskottet ansluter sig helt till denna uppfattning. Då utskottet
sålunda finner sig kunna med viss mindre betydande förändring tillstyrka
Kungl. Maj:ts förslag, sker det emellertid under starkt framhållande
av, att icke vare sig utskottets tid eller andra omständigheter nu
medgivit den mera ingående prövning, som för ett definitivt ordnande
av denna fråga är oundgängligen erforderlig.

En väsentlig skiljaktighet i förevarande förslag gent emot hittills
gällande bestämmelser synes vara, att anslag skall "kunna beviljas icke
blott i regel enligt vissa fixerade grunder utan även utom dessa grunders
ram i undantagsfall, som uttryckligen förutsätta en från angivna
normer mera fri behovsprövning. Utan att härigenom i någon mån
vilja binda sig beträffande det framtida förfaringssättet, har utskottet
icke velat motsätta sig att, medan den mera experimentella tillämpningen
av olika möjligheter äger rum, också denna metod må i viss
begränsad omfattning kunna komma till användning.

I ovanberörda av herr Larsson i Västerås m. fl. väckta motion, har
bland annat upptagits frågan för vilka ändamål inom den kommunala
budgeten, som skatteutjämning bör få ske, och hävdas i motionen den
uppfattningen att »vid understöds bestämmande hänsyn måtte tagas
allenast till det totala kommunala skattetrycket och icke därjämte till
utdebiteringen för vissa särskilda ändamål». I motsats härtill anser
departementschefen, att villkor för erhållande av understöd bör vara.
att utgifter för kommunens kyrko-, folkskole- och fattigvård sväsen
skola motsvara ett belopp av mer än fem kronor 50 öre för ett hundra
kronors inkomst samt att annuitet å lån för annat ändamål än kyrko-,
folkskole-, fattigvårds- eller sundhetsväsen icke må medräknas vid uttaxeringens
bestämmande. Utav dessa ändamål är de kyrkliga utgifternas
medräknande en nyhet gent emot hittills gällande utjämnings gr under.

1 sistberörda fråga finner utskottet försiktigheten bjuda att biträda
Kungl. Maj:ts ståndpunkt. Men även detta sker, vad de kyrkliga byggnadsutgifterna
beträffar, endast med stark tvekan och på grund av förslagets
provisoriska karaktär, enär konsekvenserna därav icke låta sig
närmare överblickas. Ett bifall till motionärernas förslag om principiellt
undantagslöst medräknande av alla slags kommunala utgifter finner sig
utskottet icke kunna giva sin anslutning. I varje fall kräver denna
fråga enligt utskottets mening en allsidig och ingående utredning.
Utskottet får därför bestämt avstyrka ett uttalande i detta avseende i
den riktning, motionärerna ifrågasätta.

Statsutskottets utlåtande Nr 139.

7

1 samma motion upptages ävenledes frågan, huruvida icke alla
slag av primärkommuner, municipalsamhällen däri inbegripna, böra få
komma i åtnjutande av utjämningsbidrag. Med anledning därav linner
sig utskottet böra uttala, att, ehuru utskottet nu anser sig icke kunna
biträda motionärernas hemställan i denna del, krav på likställighet mellan
samtliga kommuner icke torde kunna avvisas. Jämväl denna fråga
tarvar emellertid ett mera ingående övervägande, innan ett positivt
beslut om förändring härutinnan bör komma till stånd.

I fråga om sättet för prövningar av ansökningar om understöd
har Kungl. . Maj:t föreslagit upprättande av en särskild, i praktiska kommunala
angelägenheter sakkunnig beredning, vars medlemmar skulle
utses av Kungl. Magt. Utskottet har icke känt sig övertygat om, att en
dylik nämnd med viss befogenhet men utan fullt ansvar vore en lämplig
utväg för dessa ärendens förberedande handläggning. I varje fall synes det
utskottet, att ett försök med på vanligt sätt inom departementet anordnad,
under odelat ämbetsmann aansvar utövad prövning bör göras, innan
den av Kungl. Maj:t föreslagna åtgärden vidtages. Utskottet har i
enlighet med denna sih åsikt föreslagit sådan ändring av förordningens
5 §, som av ett avstyrkande av förslaget på denna punkt erfordras.

I den av herr Olsson i Ramsta m. fl. inom andra kammaren
väckta motionen, nr 319, påyrkas ett i angivna fall ökat utjämningsbidrag.
Med hänsyn till nödvändigheten för närvarande att på allt sätt
förstärka benägenheten till återhållsamhet med kommunala utgifter och
att bispringa endast där oundgängliga behov framkallat det höga skattetrycket,
finner sig utskottet jämväl härutinnan böra giva Kungl. Maj:ts
förslag utskottets förord.

Vad departementschefen i övrigt uttalat har icke givit utskottet
anledning till erinran.

Under åberopande av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att riksdagen må

a) antaga följande

8

Statsutskottets utlåtande Nr 139.

Förslag

till

förordning angående understöd av skatteutjämningsmedel
åt synnerligt skattetyngda landskommuner.

§ 1.

Kungl. Maj:ts förslag oförändrat.

§ 2-

Kungl. Maj:ts förslag oförändrat.

§ 3.

Kungl. Maj:ts förslag oförändrat.

§ 4-

Kungl. Maj:ts förslag oförändrat.

§

Kungl. Maj:ts förslag:

Beslut om beviljande
av understöd, varom i denna
förordning är fråga, meddelas
av Kungl. Maj:t efter
förslag av sakkunniga personer,
vilka, jämte särskild
föredragande, av Kungl.

Maj:t för ändamålet förordnas.
Ersättning åt de
sakkunniga samt övriga
kostnader, som av prövningen
föranledas, skola
med belopp, som av Kungl.

Maj:t bestämmes, utgå av
de i 1 § omförmälda medel.

§ 6.

Kungl. Maj:ts förslag oförändrat.

b) medgiva, att för utbetalande av understöd
jämlikt nämnda förordning förskott må utgå av stats -

Vtskottets förslag:

Beslut om beviljande av
understöd, varom i denna
förordning är fråga, meddelas
av Kungl. Maj:t.

Statsutskottets utlåtande Nr 139.

9

model under villkor att statsverket av utjämningsmedel
erhåller skälig ränta å förskottet;

c) besluta, att inflytande utjämningsmedel skola
tillföras en under statskontorets förvaltning stående
fond, varav eventuell behållning må användas för skatteutjämning
följande år;

d) avslå herr Olssons i Rarnsta m. fl. motion,
nr 319;

e) likaledes avslå herr Larssons i Västerås m. fl.
motion, nr 328.

Stockholm den 24 maj 1921.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. H. Kvarnselius, A. C■ Lindblad, Ollas A. Ericsson, N.
A. Nilsson, J. Nilsson i Skottlandshus, II. M. Bäckström, J L. Widell, 0■ U■ B. Olsson, C. O.
Ekman, 0. Bergqvist, E. A. Hallin och A. Pers samt

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, J. Jönsson i Revinge, 0. H:son
Waldén, C. B. Jansson i Falun, 6''. Bengtsson i Norup, P■ B. Nilsson i Landeryd, L. J. CarlssonFroslerud,
S. E. J. Liibeck, W- Bäckström, K. A. Westman, J. D. Norman och P. M. Olsson
i Blädinge.

Reservation:

av herr 0. H. Waldén.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. ti samt. 61 höft. (Nr 139—140.)

2