Statsutskottets utlåtande Nr 114.

11

Nr 114.

Ankom till riksdagens kansli den 10 maj 1921 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion med förslag om viss
uppdelning av statens rederilånefond.

(4:de avd.)

I en inom andra kammaren väckt motion (nr 42) har herr
0. Osberg hemställt, att riksdagen måtte besluta en uppdelning av statens
rederilånefond på det sättet, att 80 procent av tillgängliga medel utlämnas
till sådana lånesökande, som äga större fartyg, och de övriga
20 procent som lån åt ägare av mindre fartyg i storlek från 20—100
bruttoton.

I fråga om de skäl motionären anfört till stöd för sin framställning
får utskottet hänvisa till motionen.

Beträffande ifrågavarande motion har utskottet erhållit från kommerskollegium
i vederbörlig ordning införskaffat yttrande, vilket som
bilaga fogats vid detta utlåtande. (Bil. A.)

I sammanhang med beslutet om rederilånefondens inrättande erinrade
på sin tid riksdagen, hurusom från flera håll med bestämdhet framhållits,
att statens medverkan för anskaffande av kapital åt rederinäringen
knappast kunde anses erforderlig, då fråga vore om inrikes sjöfarten,
men däremot vore behövlig för att den svenska skeppsfarten på utrikes
orter, och särskilt i avlägsna farvatten, skulle kunna erhålla önskvärd
utveckling, och anförde på grund härav riksdagen, att riksdagen delade
denna uppfattning samt att, då riksdagen ansåge sig böra besluta bildandet
av fonden, detta skedde särskilt för att sistberörda gren av vår
rederinäring genom densamma skulle befordras. Enligt riksdagens mening
borde det endast undantagsvis ifrågakomma, att rederiföretag för inrikes
sjöfart understöddes med lån från fonden.

Utskottett
yttrande.

12

Statsutskottets utlåtande Nr 114.

Under erinran om dessa av riksdagen tidigare gjorda uttalanden,
varav framgår, att huvudsyftet med rederilånefonden är att främja vår
sjöfart i främmande länder, särskilt i avlägsna farvatten, får utskottet
framhålla, att med hänsyn till de förhållandevis ringa kapitalbelopp,
som för närvarande finnas disponibla i fonden, ett beslut i av motionären
angiven riktning icke torde kunna praktiskt genomföras med
mindre samtidigt en betydande utökning av fonden företages. Under
nuvarande statsfinansiella läge torde emellertid detta få anses vara uteslutet.

Det bör uppmärksammas, hurusom för närvarande jämlikt beslut
av 1918 års riksdag frågan om behovet av en utökning av den svenska
handelsflottan är under utredning genom Kungl. Maj:ts försorg, varvid
även enligt riksdagens i ämnet givna direktiv skall tagas under övervägande,
huruvida en ändring av villkoren för lån från rederilånefonden
bör äga rum. Det lärer kunna förväntas, att vid verkställandet av denna
utredning hänsyn skall komma att tagas till de i motionen framhållna
synpunkterna, i den mån de kunna befinnas förtjäna beaktande.

Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört, får utskottet
hemställa,

att herr Osbergs i ämnet väckta motion icke
må av riksdagen bifallas.

Stockholm den 10 maj 1921.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Närvarande: se under utlåtandet nr 111.

Reservation

av herr Ö. Osberg.

Statsutskottets utlåtande Nr 114.

13

Bil. A.

Till riksdagens statsutskott.

Genom nådig remiss den 11 februari 1921 har kungl. kommerskollegium anbefallts
avgiva och till riksdagens statsutskott inkomma med yttrande över en inom
andra kammaren av herr O. Osberg väckt motion nr 42 med förslag om viss uppdelning
av statens rederilånefond, och får kollegium med anledning härav anföra
följande.

I nådiga kungörelsen den 18 december 1903 angående villkoren för lån från
fonden för rederinäringens understödjande erinras därom, att lånefonden huvudsakligen
är avsedd för befrämjande av den svenska skeppsfarten på utrikes orter och
särskilt i avlägsna farvatten samt att rederiföretag för inrikes sjöfart endast undantagsvis
kommer att understödjas med lån från fonden. I följd härav hava lån i
regel tillerkänts endast de större rederiföretagen och blott någon enstaka gång har
lån lämnats åt mindre sådana.

Kollegium finner det visserligen i hög grad önskvärt, att för de mindre rederiföretagen
beredes tillfälle att i större utsträckning än som nu är fallet komma i
åtnjutande av lån från fonden ifråga, men med hänsyn därtill att densamma, som
för närvarande uppgår till sjutton miljoner kronor, visat sig otillräcklig för att ens
tillnärmelsevis kunna tillgodose framställda lånekrav från rederiföretag, vilka enligt
gällande bestämmelser i första hand äro berättigade erhålla lån därifrån, torde en
uppdelning av fonden till de mindre rederiernas förmån vara mindre välbetänkt.
Vid den senaste utdelningen av lån från fonden i fråga funnos 1,240,000 kronor
tillgängliga för utdelning under det att fullföljda ansökningar om lån förelågo till
ett sammanlagt belopp av omkring 21,500,000 kronor. Kollegium har ock upprepade
gånger för Kungl. Maj:t framhållit behovet av en ökning av fonden.

Med hänsyn till vad sålunda anförts, finner sig kollegium endast under förutsättning
att riksdagen i det syfte motionären avser medgiver viss ökning av fonden,
vilken ökning torde för nämnda syfte böra bestämmas till tre miljoner kronor, kunna
tillstyrka att ökad möjlighet beredes att ur fonden för rederinäringens understödjande
tillhandahålla lån åt mindre rederier.

Stockholm den 9 mars 1921.

K. A. FRYXELL.

Per G. Friberg.

C■ E. Landberg.