4
Statsutskottets utlåtande Nr 112.
Nr 112.
Ankom till riksdagens kansli den 10 maj 1921 kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion om anslag till en överpostiljonsbefattning
åt förste postiljonen Johannes Andersson
Almén.
(4:de avd.)
I en inom andra kammaren väckt motion (nr 147), vilken hänvisats
till statsutskottet för förberedande behandling, har herr C. Lovén m. fl.
hemställt, att riksdagen måtte anslå erforderligt belopp till en överpostiljonsbefattning
åt förste postiljonen Johannes Andersson Almén,
med rätt för honom att fortfarande innehava den tjänstgöring, han nu
bestrider.
I motionen redogöres för ett Almén under tjänsteutövning övergånget
våld, varav följt stadigvarande men å hälsan, vilket motionärerna
emellertid anse icke höra lägga hinder i vägen för den för Almén
föreslagna befordran. Nämnda redogörelse är av följande lydelse:
»Den 18 mars 1907 blev postiljonen Johannes Andersson Almén
under tjänstgöring i postkupé å linjen Malmö—Simrishamn utsatt för
rån och mordförsök, i det att, då det postförande tåget befann sig mellan
Staffanstorps och Djurslöfs stationer, två personer inträngde i postkupén
och avlossade revolverskott, av vilka tre träffade Almén i huvudet, varjämte
rånarna tillgrepo åt posten anförtrodda värdeförsändelser till belopp
av 5,254 kronor 81 öre. Förutom det att Almén genom det honom
övergångna våldet råkat i livsfarlig sjukdom, åsamkades honom stadigvarande
svårt men å hälsan. Vid röntgenfotografering har nämligen
befunnits, att tre kulor kvarsitta i ansiktets djupare delar, och han besväras
ofta av huvudsmärtor och trötthet.
Genom Torna och Bara häradsrätts utslag den 25 juli 1907, mot
vilket utslag besvär ej blivit anförda, ådömdes förövarna av brottet straff
-
Statsutskottets utlåtande Nr 112. °
arbete på livstiden oeli förpliktigades bland annat att i skadestånd till
Almén utgiva 550 kronor samt 300 årligen för minskad arbetsförtjänst.
Enär de dömda saknade tillgångar, bar Almén icke tillgodokommit något
av vad honom blivit tillerkänt.
Efter postrånet åtnjöt Almén på grund av det honom övergångna
våldet tjänstledighet tiden 19/3 1907—31Aa 1909. Den 1 januari 1910
återinträdde Almén i tjänstgöring och placerades såsom t. f. förste postiljon
inom samma postkupé, där han tjänstgjorde vid postrånet. Den 1 april
1910 befordrades Almén till förste postiljon med samma tjänstgöring
som förut, och numera tjänstgör Almén som förste postiljon a linjen
Malmö—Genarp.
Med anledning av väckt motion medgav 1918 års riksdag, att
Almén finge, räknat från det år våldet förövades, under sin återstående
livstid å postverkets pensionsstat uppbära ett årligt understöd av 300
kronor. Almén har även tillerkänts medaljen: »För nit och redlighet i
rikets tjänst». ..... .
Beträffande vad motionärerna i övrigt i ärendet anfört, tar utskottet
hänvisa till motionen.
Det Almén av riksdagen beviljade understödet synes närmast hava
varit avsett att bereda Almén gottgörelse för mistade biinkomster. Såsom
posttjänsteman uppbar han vid denna tidpunkt samma avlöning, som
torde hava tillkommit honom, om han icke utsatts för ovannämnda
skador. .
Beträffande ifrågavarande motion har utskottet erhållit tran generaf
poststyrelsen
i vederbörlig ordning införskaffat yttrande, vilket som bilaga
fogats vid detta utlåtande (Bil. A).
Åven om utskottet finner det vara en naturlig gärd av billighet,
att staten, i den mån det är möjligt, gottgör ifrågavarande förste postiljon,
J. Almén, för de skador, han i självuppoffrande pliktuppfyllelse utsatt
sig för vid ovannämnda råntillfälle, kan utskottet dock icke tillstyrka
det motionsvis gjorda förslaget att på denna grund inrätta en överpostiljonsbefattning
åt Almén. I ärendet har upplysts att Almén knappast
skulle vara i stånd att fullgöra de åligganden, som äro förenade med
en sådan befattning. Åven om, såsom av utredningen synes framgå,
detta förhållande förorsakats genom det Almén under tjänsteutövning
övergångna våldet, kan det icke bortses ifrån att hans befordran till
befattningen torde komma att innebära ett åsidosättande av de fordringar
på förmåga att uppehålla tjänsten, som enligt utskottets mening böra
Utskottets
yttrande.
6
Statsutskottets utlåtande Nr 112.
såsom en oeftergivlig förutsättning upprätthållas även vid utnämningar
av nu ifrågavarande slag. Det har också synts utskottet ingiva betänkligheter
att på detta sätt inrätta en tjänst, som icke erfordras för
arbetets behöriga gång, utan vars tillkomst skulle vara påkallad av andra
orsaker.
Av generalpoststyrelsen har ifrågasatts om icke, för det fall att
någon ytterligare gottgörelse befunnes böra lämnas Almén, detta borde
ske genom ett ytterligare tillägg till det understöd på 300 kronor för
förlust i biinkomster, som genom beslut vid 1918 års riksdag, på tillstyrkande
av bankoutskottet, redan beviljats honom. Huruvida denna
form för ersättning bör ifrågakomma eller om någon annan utväg för
Alméns ytterligare gottgörande bör anlitas, anser utskottet icke i detta
sammanhang böra komma under omprövning, utan torde frågan härom
böra underkastas närmare utredning. Det vill dock synas utskottet stå
i överensstämmelse med billighetens krav, att Almén redan för innevarande
år, i avvaktan på den utredning rörande ytterligare gottgörelse
åt Almén, som således enligt utskottets mening bör verkställas och
det beslut, som av densamma kan komma att föranledas, beredes
tillfälligt ökat understöd i enlighet med de grunder, som av generalpoststyrelsen
i dess i ärendet avgivna utlåtande angivits; och vill utskottet
hava uttalat, att från riksdagens sida intet synes vara att erinra
mot en sådan åtgärd.
Av vad utskottet sålunda anfört framgår, att även om utskottet
ansett sig höra uttala sin anslutning till det med motionen avsedda
syftet nämligen ett gottgörande i möjligaste man av de skador, för
vilka Almén utsatts, utskottet dock icke funnit sig kunna biträda det
förslag motionärerna i detta hänseende framställt.
Utskottet får därför hemställa,
att herr Lovéns m. fl. i ämnet väckta motion
icke må vinna riksdagens bifall.
Stockholm den 10 maj 1921.
På statsutskottets vägnar:
O
S. H. KVARNZELIUS.
Närvarande: Se under utlåtandet nr 111.
Statsutskottets utlåtande Nr 112.
7
Bilaga A.
Till riksdagens statsutskott.
Jämlikt en av kungl. kommunikationsdepartementet den 18 nästlidne mars till
kungl. generalpoststyrelsen avlåten ämbetsskrivelse har Kungl. Maj:t anbefallt styrelsen
att till Eder avgiva utlåtande över eu inom andra kammaren väckt motion,
nr 147, om beredande av medel till en överpostiljonsbefattning åt förste postiljonen
Jobannes Andersson Almén. Med anledning därav får styrelsen anföra följande.
Motionärerna anse, att en orättvisa begåtts mot Almén, då han icke befordrats
till den av honom sökta överpostiljonsbefattningen, oaktat han ej kunde bestrida
denna. Då vid befordringar grundlagsenligt skall fästas avseende ej endast vid
förtjänst utan även vid skicklighet, varmed måste avses förmåga att bestrida de
befattningar, om vilka det är fråga, torde emellertid Almén icke rättsligen hava
kunnat befordrats till befattningen. Om han hade befordrats till denna, hadefför
övrigt det missförhållandet uppstått, att annan tjänsteman måst uppehålla befattningen
utan att få åtnjuta med densamma förenad lön.
I motionen är det emellertid ej vidare fråga om att bereda Almén anställning
å någon fast överpostiljonsbefattning utan går motionen ut på att bereda honom
anställning å en personlig sådan befattning. Mot en dylik anordning möter måhända
intet rättsligt hinder. Alinéns anställande å en personlig överpostiljonsbefattning,
med vilken hans nuvarande förste postiljonsgöromål vore förenade, skulle ej heller
medföra det missförhållande, som skulle uppstå, om han befordrades till en fast
överpostiljonsbefattning. Hans lön, som nu utgör 3,408 kronor för år, skulle genom
en sådan anordning ökas till 3,816 kronor för år.
Det synes dock Styrelsen, som om, därest någon gottgörelse utöver det Almén
redan tilldelade understödet anses böra beredas honom för de skador, som tillfogats
honom vid det honom övergångna våldet, denna gottgörelse lämpligen borde beredas
honom på annat sätt än genom hans anställande å en personlig överpostiljonsbefattning.
Det Almén tilldelade understödet har, enligt vad som framgår av den vid
1918 års riksdag inom andra kammaren väckta motionen nr 139, endast avsett att
vara ersättning för den förlust i biinkomster, som åsamkats honom genom våldet.
Understödsbeloppet, 300 kronor årligen, har visserligen numera ökats genom dyrtidstillägg,
som för närvarande uppgår till 273 kronor för år. Med hänsyn till de,
lyckligtvis så gott som enastående förhållanden, under vilka Almén erhållit sina
skador, torde det emellertid vara billigt, att understödet höjdes med det belopp,
motsvarande det, varmed hans lön skulle ökas, om han befordrades till överpostiljon,
eller med 408 kronor för år. Jämväl å detta belopp skulle givetvis utgå dyrtidstillägg
enligt vanliga regler.
Stockholm den 1 april 1921.
Jacques Pramberg.
Kungl. generalpoststyrelsen.
JULIUS JUHLIN.
August Broberg.