Andra lagutskottets utlåtande Nr 4.

1

Nr 4.

Ankom till riksdagens kansli den 11 februari 1921 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående tillstånd för flottningsförening
att som säkerhet för vissa lån använda
allmän flottleds egendom.

Närvarande: herrar von Sydow, Carl E. Svensson, von Koch, Frändén, Ivar Pettersson,
Julin, Elof B. Andersson, Lundberg, Magnusson i Kalmar, Andersson
i Knäppinge*, Karlsson i Gasabäck, Hagman, Magnusson i
Skövde, Nilsson i Vibberbo, Carlsson i Solberga och Svensson i
Skönsberg.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

I en inom första kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion,
nr 78, vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Enhörning hemställt,
att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.
Maj:t måtte föranstalta om utredning, huruvida och i vilken ordning det
måtte kunna tillstädjas flottningsförening att som säkerhet för lån, som erfordrades
för allmän flottleds nybyggande eller förbättrande, använda sig av
allmän flottleds egendom, samt att därefter för riksdagen framlägga de förslag,
vartill utredningen kunde föranleda.

Angående de skäl, som anförts till stöd för berörda hemställan, tillåter
sig utskottet hänvisa till motionen.

I en inom första kammaren vid 1920 års riksdag väckt motion, nr 156,
hemställde herr Enhörning om utredning i det i nu föreliggande motion omförmälda
syfte allenast med den skillnad, att i motionen till 1920 års riksdag
avsågs lån för förbättrande av allmän flottled, under det att i nu förelig Bihang

till riksdagens protokoll 1921. 9 samt. 2 avd. 3 käft. (Nr 4.)

Frågans behandling
vid
1920 års riksdag.

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 4.

Utskottet.

gande motion avses såväl nybyggnad av som förbättrande av dylik led. Vid
1920 års riksdag väckte samme motionär jämväl en annan motion, nr 155,
däri på huvudsakligen samma skäl hemställdes, att riksdagen ville anslå ett
belopp av fem miljoner kronor att uppläggas som en flottledslånefond, ur
vilken lån mot ränta skulle beviljas dels för anläggande av nya flottleder
och dels för utvidgande och förbättrande av redan befintliga sådana leder,
eller, därest denna hemställan icke anses böra bifallas, att riksdagen ville
bemyndiga riksbanksfullmäktige att i mån av prövat behov bevilja flottningsföreningar
förlagslån från riksbanken för allmänna flottleders utvidgande
och förbättrande utan annan säkerhet än som enligt flottningslagarna tillerkännes
förlagsgivare till sådan led.

Sammansatta banko- och andra lagutskottet, som vid 1920 års riksdag
i ett sammanhang behandlade ifrågavarande motioner, hemställde i avgivet
utlåtande i anledning av motionen nr 155, att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t snarast låta verkställa utredning,
huruvida och under vilka villkor genom statens försorg borde uppläggas
en flottledslånefond, varur lån mot ränta kunde beviljas dels för anläggande
av nya flottleder och dels för utvidgande och förbättrande av redan
befintliga sådana leder. Beträffande åter motionärens hemställan i motionen
nr 156 om åvägabringande av utredning och förslag rörande rätt för
flottningsförening att som säkerhet för lån för allmän flottleds förbättrande
använda sig av allmän flottleds egendom, hade utskottet icke kunnat godkänna
de av motionären härför anförda skälen. I förut nämnda betänkande
yttrade utskottet i denna fråga följande: Såsom i betänkandet framhållits

vore flottledens egendom enligt lag att anse som allmän egendom, och att
medgiva enskilda rätt att pantsätta allmän egendom syntes utskottet icke
kunna ifrågakomma. Ett dylikt medgivande kunde komma att leda därhän,
att egendomen toges i mät och försåldes, och därmed bleve även flottledens
bestånd äventyrat. Det syntes utskottet, att det varit av fullgiltiga skäl, som
statsmakterna vid antagandet år 1919 av den nya flottningslagen stadgade
förbud för flottningsförening att annat än i vissa fall pantsätta allmän flottleds
egendom, och att medgivande av dylik rätt skulle uppriva en av grundderna
för hela lagstiftningen. Utskottet hemställde fördenskull, att motionen
nr 156 icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Yad utskottet sålunda hemställt blev av riksdagen bifallet.

Utskottet finner ej anledning hava förekommit att frångå den ståndpunkt,
som riksdagen på hemställan av sammansatta banko- och andra lagutskottet
nästlidna år intog i föreliggande fråga. Utskottet håller visserligen

Andra lagutskottets utlåtande Nr 4.

3

sannolikt, att, såsom motionären anfört, svårigheter kunna uppstå för en flottningsförening
att upplåna kapital för nybyggande eller underhåll av en flottled,
men utskottet anser, att man för avhjälpande av dessa svårigheter bör
anlita den utväg, som riksdagen år 1920 anvisade, nämligen uppläggande genom
statens försorg av en lånefond för ändamålet, och icke den av motionären
föreslagna eller att genom lagändring möjliggöra pantsättning av flottledens
egendom. Utskottet finner nämligen de mot den ifrågasatta rätten att pantsätta
allmän egendom förut åberopade skälen fortfarande äga giltighet. Enligt vad
utskottet erfarit, är riksdagens skrivelse angående uppläggande av en flottledslånefond
remitterad till domänstyrelsen för yttrande. Att i detta ärendets
läge riksdagen skulle antaga motionärens förslag synes utskottet icke kunna
tillrådas.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 11 februari 1921.

På andra lagutskottets vägnar:

HJALMAR VON SYDOW.