Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.

1

Nr 29.

Ankom till riksdagens kansli den 13 maj 1921 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion med förslag till provisorisk
lag om expropriation av jord för vissa sociala
ändamål in. in.

Närvarande: herrar von Sneidern, Hult*, Frändén, Lindhagen*, J. B. Johansson*,
Julin, Lundberg, Magnusson i Kalmar, Andersson i Knäppinge, Hagman*,
Carlsson i Solberga, ödström, Sundling och Persson i Trången.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

I en inom första kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion,
nr 84, vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Lindhagen
hemställt,

att riksdagen ville:

1) påminna regeringen om angelägenheten att den stora jordreformen
för avlösning av torpares, bolagsarrendatorers och andra beroende jordbrukares
jordbruk samt beredandet av jord till nya jordbruk måste ske
effektivt och snabbt;

2) i avvaktan på denna angelägna och brådskande jordreforms ankomst
för sin del antaga följande provisoriska

lag om expropriation av jord för vissa sociala ändamål.

1 §•

Från fastighet, som är av större omfattning och ej tillhör stad,
kommun eller municipalsamhälle, samt från fastighet, tillhörig bolag,

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 9 samt. 2 avd. 23 käft. (AV 29.) 1

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.

förening för ekonomisk verksamhet eller enskild person, vilken ej har sitt
bo eller hemvist å fastigheten och uppenbarligen besitter den huvudsakligen
för att tillgodogöra .sig skogsavkastning, må jord tagas i anspråk
genom expropriation, om det prövas nödigt:

1) för att bereda torpare, bolagsarrendatorer och andra på liknande
sätt beroende jordbrukare tryggad förfoganderätt över jordbruket med erforderlig
skog, odlingsmark, bete eller annat nödigt tillbehör;

2) för att bereda den jordlösa obemedlade befolkningen jord med
nödigt tillbehör till nya jordbruk.

2 §•

Skyldighet att avstå jord, som i 1 § sägs, äger ej rum, då marken
kan anses oundgängligen behövlig för befintlig eller tillämnad anläggning
å huvudfastigheten eller dess brukande i annat avseende eller markens
avstående eljest med avseende på förekommande omständighet ej synes
kunna skäligen åläggas jordägaren.

3 §.

Frågan om skyldighet att avstå jord enligt denna lag prövas för de
sex nordligaste länen av vederbörande »jordbrukskommissioner» och inom
övriga län av jordkommissioner, som böra för varje sådant län tillsättas
enligt enahanda grunder. Intill dess för sistnämnda län jordkommissioner
kommit stånd, utövas prövningsrätten liksom övriga enligt denna lag
kommissionen åliggande uppgifter av Konungens befallningshavande.

Avslås framställning om expropiationen helt eller delvis eller har
bifallen ansökan helt eller delvis blivit bestridd av jordägaren, skall frågans
slutliga avgörande underställas Konungens prövning.

4 §•

Expropriationen utföres genom statens försorg. Kommissionen tillkommer
i sådant avseende att i väckt fråga om jords avstående föranstalta
utredning samt vidtaga de övriga åtgärder, som för sakens bringande
till slut erfordras, ävensom att i alla mål och ärenden, som föranledas
av dylik fråga, utföra statens talan.

5 §-

Inom varje kommun bör i mån av behov och alltid, ifall kommissionen
därom gör framställning, för en tid av två år väljas en jordkommitté
av minst tre, högst fem personer, vilken uti frågor om avstående av
jord, som är belägen i kommunen, äger medverka vid utförandet av kom -

Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.

3

missionens uppgift. Vid valet, soin hålles å kommunalstämma, äger envar
i kommunens allmänna angelägenheter röstberättigad person rösträtt; och
har varje röstande en röst. Vid lika röstetal skiljer lotten.

6 §.

Frågan om viss jords avstående kan hos kommissionen väckas av
den, som önskar besittningsrätt till jorden, samt vidare av kommunens
jordkommitté, kommunens beslutande myndighet eller minst tio i kommunens
allmänna angelägenheter röstberättigade personer. Kommissionen
äger ock omedelbart upptaga dylik fråga till behandling.

7 §•

1. För jord, som exproprieras, skall erläggas löseskilling i penningar,
motsvarande jordens värde. Såsom jordens värde skall anses dess
taxeringsvärde eller vad av huvudfastighetens taxeringsvärde må anses å
jorden belöpa, därest ej uppenbarligen framgår, att verkliga värdet övereller
understiger taxeringsvärdet.

2. Vid värdering av jord, som enligt 1 § mom. 1 skall avstås, må
hänsyn icke tagas till den förbättring jorden kan hava vunnit genom arbete
eller kostnad, som nedlagts därå av nyttjanderättshavaren eller ock
av föregående brukare, vilkens rätt övergått å nyttjanderättshavaren.

3. Vid värdering av jord, som enligt 1 § mom. 1 skall avstås, må
icke heller hänsyn tagas till den stegring i jordens värde, som utan jordägarens
åtgöranden uppkommit under den tid nyttjanderättshavaren eller
föregående brukare, vilkens rätt övergått å nyttjanderättshavaren, varit i
besittning av jorden; dock att denna tid ej må räknas längre tillbaka än
tio år.

4. Beträffande jord, som enligt 1 § inom. 1 skall avstås, får vid
uppskattning av inägor och skogsmark å fastighet, som av ägaren förvärvats
huvudsakligen för att tillgodogöra sig skogsavkastningen, i allmänhet
ej tagas hänsyn till inägornas och skogsmarkens värde för jordbruksändamål
utan endast till vad de kunna anses värda såsom skogsmark. Tillika
bör i detta fall vid bestämmande av lösen för såväl inägor och skogsmark
som åbyggnader jämväl fästas avseende å de utgifter ägaren i verkligheten
kan i god tro antagas hava fått vidkännas för desamma; och må lösen
ej överskrida dessa utgifter, där ej särskilda omständigheter anses höra
därtill föranleda.

5. Skada, som annan än ägaren lider, bestämmes till dess skäliga
belopp.

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.

8 §•

Kan ej överenskommelse träffas om lösen för den jord, som skall
avstås, eller om ersättning för skada, som annan än ägaren lider, varde
lösen eller ersättningen bestämd .av kommissionen. Klagan mot beslutet
må föras i den ordning, som för ekonomimål i allmänhet är stadgad.
Sådan klagan må föras jämväl av den, som innehar nyttjanderätt till
jorden.

Finner kommissionen, jordägaren och den, som söker jord, utan
meningsskiljaktighet lämpligare, att lösen bestämmes i den ordning gällande
lag om expropriation föreskriver, må denna ordning i stället lända
till efterrättelse, dock att, där parterna ej enas om val av nämnd, denna
skall utgöras av ordföranden och två ledamöter, av vilka parterna välja
var sin.

9 §•

Bestående avtal om nyttjanderätt till jord, som avstås, vare fortfarande
gällande, där ej staten före bestämmandet av jordlösen påyrkat
avtalets upphörande; och må förty någon ersättning för förlust av nyttjanderätten
ej kunna ifrågakomma annat ån då uppsägning, på sätt nyss
är sagt, ägt rum.

10 §.

Mark, som genom statens försorg exproprieras enligt denna lag, blir
statens egendom.

Kommissionen äger å statens vägnar upplåta jorden med ägandeeller
besittningsrätt och i båda fallen under förbehåll att ändamålet med
jordens avlösning ej får rubbas annat än efter tillstånd i den ordning
närmare kan bliva av Konungen bestämt. Aganderättsupplåtelse skall ske
mot erläggande av eu köpeskilling, motsvarande den utgivna jordlösen och
kostnaden för expropriationen. Besittningsupplåtelse skall ske mot eu avgift,
som förräntar den utgivna jordlösen och kostnaden för expropriationen.
Tvist om beloppen prövas av domstol.

Äganderätt till exproprierad mark må ock kunna överlåtas å kommun
eller municipalsamhälle mot villkor av oförytterlighet, erläggande av
en köpeskilling, motsvarande den utgivna jordlösen och kostnaden för expropriationen,
samt jordens upplåtande till enskilde efter enahanda grunder,
som ovan sägs. Tvist om köpeskillingens belopp prövas av domstol.

Då jord, som enligt 1 § mom. 1 avstås, är på arrende upplåten till
någon, som ej innehar annat avsevärt jordbruk, skall arrendatorn äga företrädesrätt
till egendomens övertagande, och vare därför sådan arrenda -

Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.

5

tor, där arrendet ej med jordens avstående upphört, berättigad att även
före arrendetidens slut övertaga jorden på stadgade villkor, önskar sådan
arrendator ej övertaga jorden, äge tidigare arrendator företräde.

11 §•

Sedan ägaren till den jord, vars avstående ifrågasättes, delgivits därom
framställt yrkande, må frågans fullföljande ej förhindras därav, att
jorden övergår till sådan ägare, som enligt denna lag icke är skyldig att
avstå jord.

12 §.

I allt övrigt, varom i denna lag rörande expropriationen ej särskilt
stadgats, galle i tillämpliga delar gällande lag oip expropriation.

13 §.

Erforderliga föreskrifter för kommissionens verksamhet utöver vad
denna lag innehåller meddelas av Konungen.

Denna lag träder genast i kraft samt gäller tills vidare intill den
1 juli 1925.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för berörda hemställan,
tillåter sig utskottet hänvisa till motionen.

över motionen har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen
föreskriver infordrat yttrande från jordkommissionen. Detta yttrande, som
jämväl avser herr Lindhagens motion nr 85, är såsom bilaga fogat vid
utskottets utlåtande nr 30.

Nu föreliggande lagförslag avser dels friköpningsrätt för torpare,
bolagsarrendatorer och andra på liknande sätt beroende jordbrukare, dels
ock expropriation för beredande av jordbruk åt den jordlösa obemedlade
befolkningen. Dessa frågor komma, såsom jordkommissionen i sitt yttrande
anfört, att bliva föremål för behandling inom jordkommissionen.
Att, såsom motionären föreslagit, hos Kungl. Maj:t göra framställning i
syfte att påskynda framläggandet av förslag härutinnan synes utskottet
icke vara vare sig behövligt eller lämpligt. Ej heller anser uttkottet det
vara välbetänkt att provisoriskt lagstifta på ett område, som icke utan

Utskottet.

6 Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.

ingående utredning kan överblickas. På grund av vad sålunda anförts får
utskottet hemställa,

A) att yrkandet under 1) i förevarande motion
icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda;

B) att yrkandet under 2) i samma motion icke
måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 10 maj 1921.

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL VON SNEIDERN.

Reservationer:

I) av herrar Julin, Lundberg, Magnusson i Kalmar och Hagman.

Beträffande punkt B.

II) av herr Lindhagen, som anfört:

Vid nästan alla under de senaste tiderna sedan många år tillbaka i
riksdagen framförda förslag om expropriation av jord för vissa sociala
ändamål (jordbruks- och bostadsändamål) har, jämte begäran om en snar
lagstiftning i ämnet, även fogats hemställan om omedelbart antagande av
en utformad provisorisk lagstiftning. Sådana framställningar ha även
framburits av socialdemokratiska riksdagsgruppen i sin helhet.

Sedan lagstiftningen nu äntligen — låt vara synnerligen bristfälligt —
börjat syssla med social expropriation för bostadsändamål (jmfr motionen
82 i lista kammaren vid denna riksdag), väntar landet fortfarande på
en social expropriationslagstiftning för jordbruksändamål. I avvaktan på
denna definitiva lagstiftning har föreslagits en negativ provisorisk lagstiftning
om. förlängning av vissa arrendeavtal. Ett dylikt provisorium har
sina skäl och jag har därför biträtt detsamma. Enligt min uppfattning
är dock en positiv provisorisk lag av ovan nämnd beskaffenhet ännu för’-

Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.

7

delaktigare. På detta sått hjälper man definitivt i uppkomna nödlägen
och behöver ej lagstifta även för fall, då ett negativt ingripande är obehövligt.

Det finnes åtskilliga fall, då av skilda anledningar brukaren icke
kan bliva betjänt med att vänta på jordbrukets frigivande medelst eu
definitiv lagstiftning, även om riskerna av en sådan väntan mildras genom
eu legal förlängning av arrendet. För att bereda dessa brukare tillfälle
att omedelbart få sin jord utbruten i det för dem lägliga ögonblicket har
jag således ansett mig böra framlägga det förslag, som innefattas uti
motionen nr 84.

Detta är väsentligen överensstämmande med det äldre i enahanda
syfte framförda provisoriet, varom mer än en gång röstats i andra kammaren,
med vissa modifikationer. Modifikationerna äro betingade av att
bostadsändamålen av angivet skäl icke vidare medtagits i detta förslag.

Om nu verkligen, såsom utskottet förmenat, det ej kan anses behövligt
eller lämpligt att riksdagen genom skrivelse påskyndar den definitiva
sociala expropiåationslagstiftningen för jordbruksändamål, återstår dock enligt
min uppfattning behövligheten av det ovan ifrågasatta positiva provisoriet
i avvaktan på jordkommissionens definitiva förslag och dettas avgörande.
Kommissionen har trott, att ett tillfredsställande provisorium blir
anordnat genom en tvångsförlängning av arrenden. Då jag i den punkten
har, såsom ovan erinrats, en avvikande mening och riksdagens benägenhet
att antaga sistnämnda förslag kan vara oviss, hemställer jag,

att riksdagen måtte åtminstone antaga det genom
'' motionen nr 84 framförda förslag till provisorisk lag
om expropriation av jord för vissa sociala ändamål.