Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

1

Nr 24.

Ankom till riksdagens kansli den 26 april 1921 kl. 11 fm

Utlåtande i anledning av dels Kungl. May.ts proposition med förslag
till förordning om ändrad lydelse i vissa delar av
förordningen den 30 juni 1916 om automobiltrafik dels
ock, i anledning därav väckt motion.

Närvarande: herrar von Sneidern, von Sydow, Carl E. Svensson*, Tjällgren, Linder*,

Boberg, Elof B. Andersson, Lundberg*, Andersson i Knäppinge*, Karlsson
i Gasabäck*, Hagman, Magnusson i Skövde, Nilsson i Yibberbo*,
Holmström, Sundling och Johansson i Sollefteå*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Genom en den 11 mars 1921 dagtecknad proposition, nr 278, vilken
hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.
Maj:t, under åberopande av propositionen hilagt utdrag av i statsrådet
fört protokoll, begärt riksdagens yttrande över propositionen bifogat, här
nedan intaget förslag till förordning om ändrad lydelse i vissa delar av
förordningen den 30 juni 1916 om automobiltrafik.

I samband med denna proposition har utskottet till behandling
förehaft en i anledning av densamma inom andra kammaren av herr
Hederstierna väckt motion, nr 292.

Beträffande grunderna för ifrågavarande förslag får utskottet, i
den mån ej redogörelse därför här nedan lämnas, hänvisa till propositionen.

I fråga om vad motionären hemställt samt vad han till stöd för
sitt yrkande anfört får utskottet hänvisa till motionen, i den mån densamma
icke finnes återgiven här nedan.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 9 samt. 2 avd. 19 käft. (Nr 24.) 1

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

Utskottet.

I en vid innevarande riksdag tidigare väckt motion, nr 125, har
herr Hederstierna föreslagit, att riksdagen måtte i skrivelse hos Kungl.
Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t måtte låta föranstalta om utredning
och till riksdagen inkomma med förslag därom, att innehavare utav lastautomobil
av viss tyngd i regelbunden trafik måtte åläggas att bidraga
till underhåll av allmän väg, som med antomobilen befares. Med hänsyn
till pågående utredning i ämnet avstyrktes motionen av jordbruksutskottet
i utlåtande nr 27. Vid behandling av utskottets utlåtande i
kamrarna upplystes emellertid, att ovan avhandlade proposition komme
att avlämnas till innevarande, riksdag, och kamrarna heslöto fördenskull
återförvisa utlåtandet till jordbruksutskottet.

I en inom andra kammaren väckt motion, nr 277, har vidare herr
Sundling hemställt, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
om utredning dels om bättre kontroll över automobilhastigheten å
allmän väg på landet dels ock hur förstörelse av allmän väg genom
automobils framförande i otillåten hastighet skall kunna hindras samt att
Kungl. Maj:t måtte snarast vidtaga härför nödiga åtgärder. Denna motion
har hänvisats till behandling av tillfälligt utskott.

Den alltjämt stegrade utvecklingen av automobilväsendet har medfört,
att vissa ändringar i förordningen om automobiltrafik, utöver tidigare
vidtagna, visat sig erforderliga. Utredning har också igångsatts
för en allmän revision av ifrågavarande förordning. Kungl. Maj:t har
likväl ansett sig icke böra avvakta resultatet av denna utredning utan
har framlagt föreliggande förslag till ändring av förordningen i syfte att
åstadkomma en strängare kontroll över den tyngre automobiltrafiken.
Emellertid är det huvudsakliga syftet med såväl automobilförordningen
som med den ovan omnämnda revisionen av densamma att tillgodose trafiksäkerhetens
krav. Den av Kungl. Maj:t nu föreslagna ändringen i
förordningen avser däremot att skydda vägarna mot följderna av en i
förhållande till våra vägars beskaffenhet skadlig automobiltrafik. Men
även på det område, som omfattar automobiltrafikens förhållande till
vägväsendet och vägunderhållet, pågår utredningsarbete. Yägkommissionen
har den 15 augusti 1920 avgivit förslag till beskattning av automobiler
till förmån för vägväsendet på landet, vilket förslag är föremål
för fortsatt granskning. Den föreliggande frågan står givetvis även i intimaste
samband med pågående genomgripande omarbetning av väglagen.

Det bör därför föreligga särdeles tungt vägande skäl för att i ett
sådant sakernas läge vidtaga en lagändring av den av Kungl. Maj:t nu före -

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

3

slagna beskaffenheten. Enligt utskottets förmenande föreligga emellertid
sådana skäl. Automobilteknikens utveckling och det samtidiga fördyrandet
av andra transportmedel hava snabbt drivit fram automobilens användning,
ej minst för tyngre transporter, till en mycket stor omfattning.
Tyvärr kunna våra landsvägar, byggda för en helt annan trafik och
underhållna på ett sätt, som har svårt att anpassa sig efter förändrade
förhållanden, ej motstå den ökade slitningen. Särskilt där den tyngre
automobiltrafiken blivit livligare, hotas vägarna av nära nog förstörelse
och underhållskostnaderna bliva oskäligt fördyrade för väghållarna.
Automobilismen själv lider även av alltjämt försämrade vägar. Under
sådana omständigheter får man ej tveka att vidtaga åtgärder av provisorisk
art, även om deras genomförande kräver att i Konungens befallningshavandes
händer lägges en administrativ befogenhet, som under
andra förhållanden skulle hava väckt betänkligheter. Utskottet har därför
ingen invändning att göra mot Kungl. Maj:ts förslag, ej heller mot
syftet i herr Hederstiernas motion.

Utskottet finner lämpligt att i lagen uttryckligen säges ifrån, att
i de villkor, som Konungens befallningshavande äger föreskriva för den
ifrågavarande automobiltrafiken, kan ingå åläggandet att bidraga till vägunderhållet.
Denna trafikantens skyldighet att bidraga till vägunderhållet
har redan tidigare varit föremål för övervägande.

I det betänkande, som den 16 mars 1904 avgavs av tillkallade
sakkunniga och som låg till grund för förordningen den 21 september
1906 om automobiltrafik, hade de sakkunniga under 6 § i förslag till
lag innefattande vissa bestämmelser om automobiltrafik föreslagit följande:
»Använder någon automobil å allmän väg på landet under sådana
omständigheter, att vägens underhåll därigenom kräver ökad kostnad,
som ej är tillfällig, äge Konungens befallningshavande, när framställning
därom göres, ålägga honom att till den, som vägunderhållet åligger,
utgiva bidrag till underhållskostnaden, efter ty Konungens befallningshavande
prövar skäligt.»

De sakkunniga hade därvid som motivering anfört bland annat följande:
»Då en livligare automobiltrafik å viss väg, såsom t. ex. en yrkesmässigt
utövad, regelbunden sådan trafik mellan ett par orter eller framförande
av större och tyngre lastautomobiler mera regelbundet eller
eljest i större omfattning, kan komma att avsevärt försvåra och fördyra
vägunderhållet, men hänsyn till en dylik trafik ej kunnat tagas vid å
de olika orterna nu gällande vägdelningar, och ej heller vid framtida
vägdelningar särskilt avseende torde böra fästas vid det mera tillfälliga

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

förhållandet, att livligare automobiltrafik möjligen äger rum å vissa
vägar, anse vi billigheten fordra, att i nu antydda fall automobiltrafikanten
bidrager till det försvårade vägunderhållet, vadan vi funnit föreskrifter
i sådant syfte böra för landsbygden meddelas.»

Någon bestämmelse av dylikt innehåll intogs emellertid icke i 1906
års förordning och något dylikt stadgande finnes ej heller i nu gällande
förordning. Det nu framlagda förslaget till automobilskatt avser emellertid
att tjäna samma ändamål.

Om utskottet således är ense med motionären däri, att åt Konungens
befallningshavande bör uttryckligen inrymmas befogenhet att som
villkor för tillstånd till automobiltrafik av omnämnd beskaffenhet föreskriva
skyldighet för trafikanten att bidraga till vägunderhållet, kan utskottet ej
förorda motionärens avfattning av det föreslagna tillägget till 13 § i
automobilförordningen. Motionären har tydligen tänkt sig, att Konungens
befallningshavande skulle som villkor för medgiven rättighet till trafik
kunna föreskriva skyldighet för trafikanten att ersätta all å vägen genom
trafiken uppkommen skada. Denna skyldighet skulle sedan av den väghållningsskyldige
ytterst kunna utkrävas genom trafikantens instämmande
till domstol. Frånsett de många ej önskvärda rättstvister, som härigenom
skulle kunna Uppkomma, är uppenbart, att det för den väghållningsskyldige
exempelvis beträffande livligt trafikerade vägar skulle bliva
ytterst svårt att bevisa vilken skada, som av den skadeståndsskyldige
trafikanten förorsakats. Utan att vilja utesluta möjligheten för Konungens
befallningshavande att i vissa fall föreskriva en sådan ersättningsskyldighet
anser utskottet lämpligast, att Konungens befallningshavande i regel
i samband med meddelandet av trafiktillståndet föreskriver ett bestämt,
för viss tidrymd utgående bidrag till vägunderhållet. En sådan anordning
ställer sig även i allmänhet gynnsammare för trafikanten, som på
så sätt på förhand kan beräkna sina omkostnader för den ifrågasatta
trafiken.

Utskottet finner till sist önskvärt, att åtgärder vidtagas för befordrandet
av enhetlighet i de olika Konungens befallningshavandes behandling
av dessa ärenden. Naturligtvis böra Konungens befallningshavande
vid trafikvillkorens fastställande taga nödig hänsyn till alla lokala förhållanden,
men utarbetandet av normer för vanligast förekommande trafikvillkor
såsom viss hjulbredd, körhastighet och avgifter till vägunderhållet
skulle givetvis bidraga till en ej alltför olika behandling av den
trafikerande allmänheten inom de olika länen.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kung]. Maj:t
anmäla, att riksdagen i anledning av det riksdagen för
yttrande underställda förslaget till förordning om ändrad
lydelse i vissa delar av förordningen den 30 juni 1916
om automobiltrafik ävensom motionen II: 292 ansett,
att nämnda förordning bör erhålla följande ändrade
lydelse:

(Kungl. Maj:ts förslag) (Motionärens förslag) (Utskottets förslag)

Förordning

om iindrad lydelse i vissa delar av förordningen den 30 juni 1916 om auto mobiltraflk.

Härigenom förordnas, att § 13 mom. 6, § 20 mom. 3 samt § 30 i förordningen
den 30 juni 1916 om automobiltrafik skola erhålla följande ändrade lydelse:

§ 13.

Mom. 6. Automobil med
större verkligt hjultryck
vid full last än 2,500 kilogram
må ej framföras å
allmän väg utan särskilt
tillstånd av Konungens befallningshavande
i det län,
där vägen är belägen. Ej
heller må utan sådant 1 bistånd
automobil framföras
å allmän väg å landet, där
fråga är om trafik, som ej
är allenast tillfällig, samt
automobilen eller densamma
tillkopplad släpvagn
vid full last bar ett verkligt
hjultryck, som överstiger
1,000 kilogram.

I samband med tillstånd
till trafik, som i detta moment
avses, äge Konungens
befallningshavande fast -

§ 13.

Mom. 6. Automobil med
större verkligt hjultryck
vid full last än 2,500 kilogram
må ej framföras å
allmän väg utan särskilt
tillstånd av KonuDgens befallningshavande
i det län,
där vägen är belägen. Ej
heller må utan sådant tillstånd
automobil framföras
å allmän väg å landet, där
fråga är om trafik, som ej
är allenast tillfällig, samt
automobilen eller densamma
tillkopplad släpvagn
vid full last har ett verkligt
hjultryck, som överstiger
1,000 kilogram.

1 samband med tillstånd
till trafik, som i detta moment
avses, äga Konungens
befallningshavande fast -

§ 13.

Mom. 6. Automobil med
större verkligt hjultryck
vid full last än 2,500 kilogram
må ej framföras å
allmän väg utan särskilt
tillstånd av Konungens befallningshavande
i det län,
där vägen är belägen. Ej
heller må utan sådant tillstånd
automobil framföras
å allmän väg å landet, där
fråga är om trafik, som ej
är allenast tillfällig, samt
automobilen eller densamma
tillkopplad släpvagn
vid full last har ett verkligt
hjultryck, som överstiger
1,000 kilogram.

I samband med tillstånd
till trafik, som i detta moment
avses, äger Konungens
befallningshavande

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

(Kungl. Maj:ts förslag.'')

ställa de villkor, under
vilka trafiken må äga rum.

(Motionärens förslag.)

ställa de villkor, under
vilka trafiken må äga rum,
och därvid jämväl stadga
skyldighet att ersätta de
skador å allmän väg, som
genom trafiken vållas.

(Utskottets förslag.)

fastställa de villkor, under
vilka trafiken må äga rum,
därvid Konungens befallningshavande
jämväl må
ålägga vederbörande att
genom erläggande av viss
avgift eller annorledes lämna
skäligt bidrag till kostnaderna
för vägunderhållet.

§ 20.

Mom. 3. Myndighet,
som enligt § 18 bär att
meddela trafiktillstånd,
äger bestämma det högsta
antal personer eller den
största last, som vid varje
tillfälle må befordras med
automobilen, ävensom fastställa
de villkor i övrigt,
under vilka trafiken må
äga rum, dä)vid vederbörande
jämväl må åläggas
att genom erläggande av
viss avgift eller annorledes
lämna skäligt bidrag till
kostnaderna för vägunderhållet.

§ 20.

Mom. 3. Myndighet,
som enligt § 18 har att
meddela trafiktillstånd,
äger bestämma det högsta
antal personer eller den
största last, som vid varje
tillfälle må befordras med
automobilen, ävensom fastställa
de villkor i övrigt,
under vilka trafiken må
äga rum.

§ 20.

Mom. 3. Myndighet,
som enligt § 18 bar att
meddela trafiktillstånd,
äger bestämma det högsta
antal personer eller den
största last, som vid varje
tillfälle må befordras med
automobilen, ävensom fastställa
de villkor i övrigt,
under vilka trafiken må
äga rum, och därvid jämväl
stadga skyldighet att
ersätta de skador å allmän
väg, som genom trafiken
vållas.

§ SO.

Framföres automobil å väg, gata eller plats, varest automobilen icke må
framföras,

eller brukas automobil i trafik, vartill särskilt tillstånd enligt § 13 mom.
6 erfordras, utan att dylikt tillstånd erhållits,

eller köres automobil med större hastighet än som i vai’je fall är medgiven,

eller brytes mot föreskrifterna i § 9 eller § 16 mom. 2, 4 eller 6,
straffes den felande med böter från och med tio till och med femhundra

kronor.

Har förseelse mot § 16 mom. 2 skett i syfte att förhindra automobilens
igenkännande eller föreligga eljest synnerligen försvårande omständigheter, må böterna
höjas intill ettusen kronor eller till fängelse i högst tre månader dömas.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.
Denna förordning träder i kraft den 1 juni 1921.

7

Stockholm deri 24 april 1921.

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL von SNEDJERN.