Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.
1
Nr 12.
Ankom till riksdagens kansli den 1 mars 1921 kl. x/2 12 f. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion angående lagstiftning
om beredande av härbärgen för vissa hamn- och stuveriarbetare.
Närvarande; herrar von Sneidern, Carl E. Svensson, Tjällgren, Boberg, Sigfrid Hansson,
Frändén, Arvid Erikson, Magnusson i Kalmar, Andersson i Knäppinge,
Hagman, Magnusson i Skövde, Hage, Carlsson i Solberga, Ödström och
Persson i Trången.
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
I eu inom första kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion,
nr 3, vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Lindley hemställt,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kung! Maj:t anhålla, att Kung!
Maj:t täcktes företaga utredning angående behpvet av en lagstiftning
rörande beredande av härbärgen för hamn- och stuveriarbetare, som vid
arbete å avlägset belägna sågverk och lastageplatser icke vid arbetstidens
slut kunna hemförskaffas till bostadsorten.
Beträffande de skäl, som ligga till grund för berörda förslag, tilllåter
sig utskottet hänvisa till motionen.
Över motionen har utskottet i den ordning 46 § riksdagsordningen
föreskriver begärt yttrande av socialstyrelsen. Det yttrande, som i anledning
härav inkommit, finnes fogat som bilaga vid detta utlåtande.
Utskottet tillåter sig hänvisa till detsamma.
Frågan om beredande av härbärgen åt hamn- och stuveriarbetare
vid utförande av lossnings- och lastningsarbeten å platser så belägna,
att arbetarna icke vid arbetstidens slut varje dag kunna hemförskaffas
till bostadsorten torde obestridligen vara mycket behjärtansvärd. Såsom
motionären erinrat har genom statsmakternas ingripande frågan om beredande
av dylika härbärgen åt skogsavverknings- och kolningsarbetare
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 9 samt. 2 avd. 10 käft. (Nr 12.) 506 21
TJtskottet.
2
Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.
samt flottningsarbetare blivit löst genom två år 1919 utfärdade lagar,
vilka trätt i kraft den 1 januari 1920.
Såsom socialstyrelsen i sitt ovan omförmälda utlåtande anfört, torde
emellertid föreliggande fråga, i den mån anstalter icke träffats på frivillighetens
väg, kunna på ett tillfredsställande sätt ordnas genom redan
förefintliga bestämmelser, nämligen 3 § första stycket och 5 § g) i lagen
den 29 juni 1912 om arbetarskydd. Uti de i socialstyrelsens ifrågavarande
yttrande omnämnda förslag till anvisningar angående skydd mot
yrkesfara vid lastning och lossning av fartyg, vilka bestämmelser snart
torde komma att utfärdas, har yrkesinspektionens befattningshavare anbefallts
att övervaka, bland annat, att arbetsgivare, som åtagit sig lastning
eller lossning av fartyg, tillser, att därvid sysselsatta arbetare å
eller invid arbetsstället äga tillgång till tvätt- och diskvatten samt avträden
ävensom lämplig plats för ombyte, förvaring och, där så erfordras,
torkning av kläder; att, där arbetet icke bedrives i närheten
av arbetarnas boningsort, av arbetsgivaren anordnas lämplig lokal, vari
arbetarna kunna tillbringa sina raster, äga lägenhet värma medförd mat
samt intaga sina måltider och där under årstid, då så erfordras, belysning
och uppvärmning finnes; samt att, där lastning eller lossning av
fartyg å ort, som är så långt avlägsen från arbetarnas hem, att dessa
efter den dagliga arbetstidens slut ej skäligen kunna återvända dit,
arbetsgivaren å platsen i fråga tillhandahåller arbetarna lämpligt natthärbärge.
Därest det, efter utfärdandet av nu omförmälda bestämmelser, skulle
visa sig, att arbetsgivarna icke respekterade desamma, förefinnes, jämlikt
7 § av lagen om arbetarskydd, rätt för Kungl. Maj:t att utfärda nödiga
föreskrifter.
Då syftet med förevarande motion sålunda kan vinnas med stöd av
redan förefintliga bestämmelser och då utskottet är förvissat om, att
Kungl. Maj:t, därest så skulle erfordras, kommer att i administrativ väg
utfärda fullt effektiva föreskrifter, får utskottet hemställa,
att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 1 mars 1921.
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL von SNEIDEKN.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.
3
Bilaga.
Stockholm den 17 februari 1921.
Till riksdagens andra lagutskott.
Av Kung! Maj:t den 28 januari 1921 anbefalld att till utskottet avgiva yttrande
över en inom riksdagens första kammare väckt motion, nr 3, angående
lagstiftning om beredande av härbärgen för vissa hamn- och stuveriarbetare, får
socialstyrelsen till åtlydnad härav anföra följande.
I motionen framhålles, hurusom lastning och lossning av fartyg, huvudsakligen
i Norrland, flerstädes måste utföras å platser, så långt belägna från arbetarnas
hemort, att arbetarna icke kunna vid arbetstidens slut varje dag hemförskaffas.
Motionären uttalar, att rent oefterrättliga förhållanden voro rådande på
ifrågavarande område för 10 ä 15 år sedan, men framhåller samtidigt, att en
avsevärd förbättring därefter ägt rum, samt att numera härbärgesfrågan för angivna
slag av arbetare på ett flertal platser ordnats genom gemensamma åtgärder
från ifrågakommande stuveri- och sågverksbolags sida. En hel del missförhållanden
kvarstode emellertid fortfarande och kunde dessa tillfredsställande ordnas
endast genom en lagstiftning på området.
Socialstyrelsen har genom skrivelse till vederbörande yrkesinspektörer i de
två inom Norrland belägna distrikten införskaffat uppgifter över inom distrikten
förefintliga lastningsplatser av något större betydelse samt rörande de möjligheter,
som å dessa föreligga med avseende å arbetarnas hem transport för varje dag
eller deras härbärgerande å lastningsplatsen på tillfredsställande sätt.
Av de i anledning härav inkomna svarsskrivelserna framgår, att vid det
övervägande största antalet lastageplatser hemtransport varje dag kan och även
torde äga rum, och att vid en del av de övriga, där så ej är förhållandet, anstalter
träffats för stuveriarbetarnas härbärgerande.
Emellertid visar utredningen att, frånsett vissa mindre lastageplatser, där
lastning endast i ringa omfattning äger rum, det alltjämt finnes ett ej obetydligt
antal större lastageplatser, där åtgärder för stuveriarbetarnas härbärgerande kunna
anses vara av behovet påkallade.
I 3 §:en av lagen om arbetarskydd den 29 juni 1912 föreskrives, att arbetsgivare
är pliktig iakttaga allt, som i avseende å arbetslokaler, maskiner och redskap
eller eljest med hänsyn till arbetets natur skäligen kan anses av nöden för
att skydda hos honom sysselsatta arbetare mot olycksfall och ohälsa i arbetet.
Det synes styrelsen, att arbetsgivaren på grund av denna bestämmelse kan, i de
fall då uppenbart behov därav föreligger, anses pliktig föranstalta om lämpligt
härbärge för stuveriarbetare. I samma lags 5 §, som innehåller ett antal, med
utgångspunkt från 3 §:ns allmänna bestämmelse, närmare preciserade åtgärder,
som arbetsgivaren är skyldig iakttaga, föreskrives i mom. g), att de av arbetarna,
som icke äro bosatta i närheten av arbetsstället, såvitt möjligt därstädes skola
äga tillgång till lämplig plats för intagande av måltider samt lägenhet att värma
medförd mat.
Tillsynen över arbetarskyddslagens tillämpning vid stuveriarbete åligger
yrkesinspektionen, och enligt särskilt nådigt brev har socialstyrelsen bemyndigats
457 21
4
Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.
att uppdraga denna tillsyn åt vissa med arbetet i fråga förtrogna underinspektörer.
Inom styrelsen handläggas hithörande ärenden närmast av styrelsens
byråassistent för sjöfartsärenden.
Till motverkande av den yrkesfara, som föreligger vid lastnings- och loss•
ningsarbete, har socialstyrelsen redan i mars 1915 utfärdat särskilda anvisningar,
varav ett exemplar här bifogas.*) Dessa anvisningar rikta sig huvudsakligen mot
olycksfallsrisken vid ifrågavarande arbete, vilken risk är den för yrket mest framträdande.
Emellertid har det funnits påkallat att företaga eu revidering av dessa
anvisningar samt därvid komplettera dem genom föreskrifter rörande skydd mot
ohälsa. Inom styrelsen har därfär under senare delen af föregående år förslag
uppgjorts till nya anvisningar, över vilket förslag yttranden inhämtats såväl från
samtliga yrkesinspektörer som från kung! kommerskollegium, och föreligger detsamma
numera färdigt för fastställelse. I förslaget, som bär bilägges,*) finnes intaget
anvisningar om att arbetsgivaren, där arbetarna ej äro bosatta å arbetsplatsen,
skall bereda dem tillgång till lämplig plats för intagande av måltider
samt lägenhet att värma medförd mat ävensom plats för ombyte, förvaring och
torkning av kläder, och att, där arbetarnas återforslande till hemorten efter arbetets
slut för dagen icke skäligen kan ifrågakomma, arbetsgivaren skall bereda
arbetarna tillgång till lämpligt natthärbärge.
Från styrelsens sida äro således sådana åtgärder redan vidtagna eller nu
ifrågasatta, som för närvarande skäligen kunna anses påkallade till förbättrande
av de förhållanden, varunder stuveriarbetet bedrives. Skulle emellertid yrkesinspektionens
hänvändelse till arbetsgivarna på sätt här anförts icke komma att
medföra avsett resultat, torde böra tagas i övervägande utfärdandet i administrativ
väg, med stöd av 7 § i lagen om arbetarskydd, av närmare föreskrifter i berörda
avseende.
Att ordnandet av frågan om härbärgen för skogs- och flottningsarbetare ej
ansågs kunna genomföras på administrativ väg med stöd av arbetarskyddslagen
utan kräva särskild lagstiftning, lärer kunna anses bero på, att dessa arbetare i
regel torde utföra sitt arbete under sådana förhållanden, att det ej kan anses
tillkomma arbetsgivaren att vaka över arbetets anordnande, samt att på grund
härav arbetarskyddslagens bestämmelser ej äro tillämpliga på det arbete, som av
dem utföres.
På grund av vad här anförts synes det styrelsen, som om det av motionären
åsyftade målet bör kunna vinnas genom redan förefintlig lagstiftning, varför
en särskild sådan icke torde vara påkallad.
Gunnar Huss.
Th. Furst.
*) Denna bilaga är ej tryckt.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1921.