Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.
1
Nr 31.
Ankom till riksdagens kansli den 3 juni 1921 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av dels Kungl. May.ts proposition med anhållan
om riksdagens yttrande angående vid den internationella
arbetsorganisationens konferenser i Washington
år 1919 och i Genua år 1920 fattade beslut dels ock i
anledning därav väckta motioner.
Närvarande: herrar von Sneidern, von Sydow, Carl E. Svensson, Hult, Tjällgren,
Linder,* Boberg, Sigfrid Hansson, Andersson i Knäppinge, Karlsson i
Gasabäck, Hagman, Nilsson i Yibberbo, Carlsson i Solberga, Johanson
i Stockholm, Holmström och Sundling.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Genom en den 6 maj 1921 dagtecknad proposition, nr 361, vilken
hänvisats till lagutskott, och behandlats av andra lagutskottet, har
Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet, begärt riksdagens yttrande rörande de i nämnda
protokoll omförmälda, å den internationella arbetsorganisationens konferenser
i Washington år 1919 och i Genua år 1920 fattade besluten.
I sammanhang med berörda proposition bar utskottet till behandling
förehaft följande i anledning av densamma väckta, lika lydande motioner,
nämligen nr 239 i första kammaren av herr Sigfrid Hansson, nr 370
i andra kammaren av herr Johanson i Stockholm och nr 372 i andra
kammaren av herr Thore.
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 9 saml. 2 avd. 25 käft. (Nr 31.)
1
2
Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.
Beträffande grunderna för Kungl. Maj:ts ifrågavarande hemställan
får utskottet, i den mån ej redogörelse därför här nedan lämnas, hänvisa
till den kungl. propositionen jämte därvid fogade protokollsutdrag.
Herrar Sigfrid Hansson och Johanson i Stockholm hava i lika
lydande motioner hemställt, att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts
förevarande proposition, måtte uttala sig för ratificering av det vid konferensen
i Washington beslutade förslaget till konvention angående begränsning
av arbetstiden i industriella företag till åtta timmar om dagen
och fyrtioåtta timmar i veckan.
Herr Thore har i sin motion hemställt, att förslaget till konvention
angående fastställande av minimiålder för barns användande till
sjöss av riksdagen i princip godkännes, samt att förslaget till konvention
angående arbetsförmedling för sjömän icke av riksdagen godkännes.
I fråga om vad motionerna till stöd för sina yrkanden anfört
tillåter sig utskottet hänvisa till motionerna.
De vid konferensen i Washington beslutade sex förslag till konventioner
och sex rekommendationer äro av följande lydelse:
I.
Förslag till konvention angående begränsning av arbetstiden i industriella företag till åtta
timmar om dagen och fyrtioåtta timmar i veckan.
Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av nationernas
förbund,
vilken av Amerikas Förenta Staters regering sammankallats
till Washington den 29 oktober 1919
och beslutit antaga vissa förslag angående »tillämpningen av
principen om 8 timmars arbetsdag eller 48 timmars arbetsvecka»,
vilken fråga upptagits såsom första punkten på dagordningen för
konferensens sammanträde i Washington,
ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form av
ett förslag till internationell konvention,
antager följande förslag till konvention att ratificeras av internationella
arbetsorganisationens medlemmar jämlikt bestämmelserna i delen om arbetet
av traktaten i Versailles den 28 juni 1919 och traktaten i St. Germain
den 10 september 1919.
§ 1.
Såsom »industriella företag» skola med hänsyn till tillämpningen
av denna konvention särskilt anses:
3
Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.
a) Gruvor, stenbrott och andra anläggningar för utvinnande av
mineral.
b) Företag, inom vilka varor tillverkas, förändras, rengöras, repareras,
utsmyckas, färdigställas eller beredas till försäljning eller inom
vilka råämnen omgestaltas, däri inbegripet skeppsbyggeri och företag för
förstöring av föremål, ävensom framställning,transformering och överförande
av drivkraft i allmänhet och av elektricitet.
c) Uppförande, ombyggnad, underhåll, reparation, förändring eller
rivning av alla slag av byggnader, järnvägar, spårvägar, hamnar, dockor,
vågbrytare, kanaler, anläggningar för inre sjöfart, vägar, tunnlar, broar,
viadukter, kloaker, vattenavlopp, brunnar, telegraf- och telefonanläggningar,
elektriska anläggningar, gas- och vattenverk eller andra byggnadsarbeten
ävensom förbereredelse- och grundläggningsarbeten för härovan
åsyftade arbeten.
d) Transport av passagerare eller gods å lands- eller järnväg, till
sjöss eller å inre vattenväg, däri inbegripet handhavande av gods å kajer
och bryggor samt i dockor och magasin med undantag likväl av
transport för hand.
Föreskrifterna angående transport till sjöss och å inre vattenvägar
skola fastställas av en särskild konferens, som skall taga befattning med
arbete till sjöss och på inre vattenvägar.
Vederbörande myndighet i varje land skall fastställa gränsen mellan
industri å ena samt handel och jordbruk å andra sidan.
§ 2.
Ej må i något slag av industriella företag, offentliga eller privata,
eller någon gren av sådant företag, med undantag av företag, vari endast
sysselsättas medlemmar av samma familj, arbetstiden för personalen
överskrida 8 timmar om dagen och 48 timmar i veckan med de undantag,
som här nedan stadgas:
a) Bestämmelserna i denna konvention skola icke äga tillämpning
på personer, som intaga en övervakande eller ledande ställning eller bekläda
förtroendeposter.
b) Där med stöd av lag, praxis eller överenskommelse mellan arbetsgivar-
och arbetarorganisationerna (eller, där sådana organisationer icke
finnas, mellan representanter för arbetsgivarna och arbetarna) arbetstiden
under en eller flera av veckans dagar är kortare än 8 timmar, må under
återstående dagar i veckan 8-timmarsgränsen överskridas efter medgivande
av behörig offentlig myndighet eller överenskommelse mellan
4
Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.
nyssnämnda organisationer eller representanter; dock må i intet fall här
avsedda överskridande uppgå till mer än en timme.
c) Vid skiftarbete må arbetstiden utsträckas utöver 8 timmar per
dag och 48 timmar per vecka, under villkor likväl att medeltalet arbetstimmar
under en tidrymnd av högst 3 veckor icke överstiger 8 per dag
och 48 per vecka.
§ 3.
Den i § 2 angivna arbetstidsbegränsningen må överskridas, i fall
olyckbändelse inträffat eller botar att inträffa eller brådskande arbete
behöver utföras i avseende å maskiner eller redskap eller i fall av »force
majeure», dock blott i den mån så är nödvändigt för att undvika allvarlig
rubbning av företagets normala drift.
§ 4.
Den i § 2 angivna arbetstidsbegränsningen må överskridas vid sådana
arbeten, som på grund av sin natur måste drivas kontinuerligt
med användande av varandra avlösande skiftlag, under villkor likväl att
arbetstiden i medeltal icke överstiger 56 timmar i veckan. Denna anordning
får icke inkräkta på de fridagar, vilka genom lagstiftningen i vederbörande
land kunna hava tillförsäkrats arbetarna såsom ersättning för
den ordinarie vilodagen i veckan.
§ 5.
I undantagsfall, då de i § 2 bestämda gränserna måste anses omöjliga
att tillämpa, men endast i sådana fall, kunna åt överenskommelser
mellan arbetar- och arbetsgivarorganisationer angående begränsningen av
den dagliga arbetstiden under en längre tidsperiod givas laga kraft, om
regeringen, till vilken dessa överenskommelser skola hänskjutas, så
besluter.
Medeltalet arbetstimmar per vecka under de veckor, sådan överenskommelse
avser, må i intet fall överstiga 48.
§ 6.
Av offentlig myndighet utfärdade författningar skola för industriella
företag fastställa:
a) de ständiga undantag, som finnas böra beviljas beträffande sådana
förberedande och avslutande arbeten, vilka nödvändigtvis måste utföras
utom den tid, som är bestämd för företagets arbete i allmänhet, eller
Andra lagutskottets utlåtande Nr 31. 5
beträffande vissa kategorier av arbetare, vilkas arbete är väsentligen intermittent.
b) de tillfälliga undantag, som finnas böra beviljas för att möjliggöra
för företag att möta särskilt stor ökning av arbetet.
Dylika författningar skola utfärdas efter hörande av vederbörande
arbetsgivar- och arbetarorganisationer, där sådana finnas. De skola fastställa
maximiantalet överarbetstimmar i varje fall. Arbetslönen för ifrågavarande
övertidstimmar skall överstiga den ordinarie avlöningen med
minst 25 %.
§ 7.
Varje regering skall till internationella arbetsbyrån meddela:
a) en förteckning över de arbeten, vilka betecknats såsom nödvändigtvis
kontinuerliga i den mening § 4 avser;
b) fullständiga upplysningar angående tillämpningen av de överenskommelser,
som avses i § 5;
c) fullständiga upplysningar angående författningar, som utfärdats
med stöd av § 6, och deras tillämpning.
Internationella arbetsbyrån skall varje år härför avgiva redogörelse
till internationella arbetsorganisationens generalkonferens.
§ 8.
För att underlätta genomförandet av bestämmelserna i denna konvention
skall det åligga varje arbetsgivare:
a) att genom anslag på synlig plats i arbetslokalen eller på annat
lämpligt ställe eller ock på annat av regeringen godkänt sätt bekantgöra
tiderna för arbetets början och slut eller, där skiftarbete förekommer,
tiderna för varje skifts början och slut. Dessa tider skola så fastställas,
att de i denna konvention fastställda begränsningarna icke överskridas,
och må de, sedan de en gång tillkännagivits, icke ändras utan sådant
tillkännagivande och i sådan ordning, som av regeringen godkänts;
b) att på samma sätt bekantgöra de raster under arbetstiden, vilka ''
icke inräknas i denna;
c) att på sätt, i lag eller annan författning i varje land föreskrives,
föra anteckning över allt övertidsarbete, som utföres med stöd av §§ 3
och 6 i denna konvention.
Som lagöverträdelse skall anses att sysselsätta arbetare utöver de
tider, som fastställts enligt mom. a) eller under de tider, som fastställts
enligt mom. b).
6
Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.
§ 9-
Vid tillämpningen av denna konvention beträffande Japan skola
följande lindringar och villkor gälla;
a) beteckningen »industriellt företag» avser särskilt
de företag, som uppräknas i mom. a) av § 1;
de företag, som uppräknas i mom. b) av § 1, om de sysselsätta
minst 10 arbetare;
de företag, som uppräknas i mom. c) av § 1, för såvitt dessa företag
av vederbörande myndighet betecknas såsom »fabriker»;
de företag, som uppräknas i mom. d) av § 1 med undantag av
transport av passagerare eller gods å landsväg, handhavande av gods å
kajer och bryggor samt i dockor och magasin ävensom transport för
hand; samt,
oavsett antalet sysselsatta personer, de i mom. b) och c) av § 1
uppräknade företag, vilka av vederbörande myndighet förklarats synnerligen
farliga eller avse hälsofarligt arbete.
b) Den effektiva arbetstiden för personer, som uppnått en ålder av
minst femton år och som sysselsättas inom industriellt företag, offentligt
eller privat, eller någon gren därav, får icke överstiga 57 timmar i veckan
utom inom råsilkesindustrien, där högsta arbetstiden må uppgå till 60
timmar i veckan.
c) Den effektiva arbetstiden må i intet fall överskrida 48 timmar
i veckan för barn under femton år, sysselsatta i industriella företag, offentliga
eller privata eller någon gren av sådant företag och ej heller för
personer av vilken ålder som helst, sysselsatta med underjordiskt arbete
i gruvor.
d) Begränsningen av arbetstiden kan ändras under de betingelser,
som angivas i §§ 2, 3, 4 och 5 i denna konvention, men får förhållandet
mellan den medgivna förlängningen och den normala arbetsveckans längd
icke vara större än det, som följer av bestämmelserna i nämnda paragrafer.
e) En viloperiod om tjugofyra timmar i följd skall varje vecka beviljas
alla slag av arbetare.
f) De föreskrifter i japansk industrilagstiftning, som begränsa dess
tillämpning till företag, som sysselsätta minst femton personer, skola
ändras därhän, att denna lagstiftning hädanefter får tillämpning å företag,
som sysselsätta minst tio personer.
g) Bestämmelserna i ovannämnda moment av denna paragraf skola
träda i kraft senast den 1 juli 1922 med det undantag likväl, att be
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.
7
stämmelserna i § 4 med de lindringar, som följa av mom. d) i denna
paragraf, skola träda i kraft senast den 1 juli 1923.
h) Åldersgränsen femton år, som föreskrives i mom. c) i denna
paragraf, skall senast den 1 juli 1925 höjas till sexton.
§ 10.
I Brittiska Indien skall principen om sextio timmars arbetsvecka
tillämpas i fråga om alla arbetare, som sysselsättas i de industrier, på
vilka nu gällande, av den indiska regeringen handhavda industrilagstiftning
äger tillämpning, eller i gruvor eller sådana slag av järn vägsarbete,
som för detta ändamål särskilt angivas av behörig myndighet. Varje
undantag från härovan givna begränsning, som göres av vederbörande
myndighet, skall vara underkastat bestämmelserna i §§ 6 och 7 i denna
konvention.
De övriga föreskrifterna i denna konvention skola icke äga tillämpning
i fråga om Indien, men ytterligare bestämmelser angående begränsning
av arbetstiden i Indien skola tagas i övervägande å ett kommande
sammanträde av generalkonferensen.
§ 11.
Bestämmelserna i denna konvention skola icke äga tillämpning i
avseende å Kina, Persien eller Siarn, men skall frågan om begränsning
av arbetstiden i dessa länder tagas under övervägande å ett kommande
sammanträde av generalkonferensen.
§ 12.
I fråga om tillämpningen av denna konvention å Grekland må
tidpunkten för ikraftträdandet av dess bestämmelser, på sätt angives i
§ 19, framflyttas till senast den 1 juli 1923 beträffande följande industriella
företag:
1) kolsvavlefabriker,
2) syrafabriker,
3) garverier,
4) pappersbruk,
5) tryckerier,
6) sågverk,
7) anläggningar för förvaring och behandling av tobak,
8) gruvarbete ovan jord,
9) gjuterier,
10) kalkbruk,
8
Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.
11) färgerier,
12) glasbruk (blåsare),
13) gasverk (eldare) och
14) lastning och lossning av varor;
samt senast till den 1 juli 1924 beträffande följande industriella företag:
1) mekanisk industri: maskinbyggnadsverkstäder, tillverkning av
kassaskåp, vågar, sängar, spik och jakthagel, järn- och bronsgjuterier,
bleckslagerier, förtenningsverkstäder samt fabriker för hydrauliska
redskap,
2) ‘byggnadsindustri: kalkugnar, cementfabriker, gipsfabriker, tegelbruk,
gatstenstillverkning, krukmakerier, marmorbearbetning, schaktningsoch
byggnadsarbete,
3) textilindustri: spinnerier och väverier av alla slag med undantag
för färgerier,
4) livsmedelsindustri: kvarnar, bagerier, makaronifabriker, tillverkning
av vin, sprit och drycker, oljefabriker, bryggerier, tillverkning av
is och kolsyrade vatten, konfekt- och chokladfabriker, korv- och konservfabriker,
slakthus och slakterier,
5) kemisk industri: fabriker för syntetiska färger, glasbruk (utom
glasblåsare), terpentin- och vinstensfabriker, tillverkning av syre, apoteksvaror,
linolja, glycerin och calciumkarbid samt gasverk (utom eldare),
6) läderindustri: skofabriker, lädervarufabriker,
7) pappersindustri och tryckerier: fabriker för kuvert, anteckningsböcker,
askar och påsar, bokbinderier, litografiska anstalter och klichéfabriker,
8) beklädnadsindustri: verkstäder för klädes- och linnesömnad,
pressningsverkstäder, tillverkning av täcken, artificiella blommor, plymer
och garneringar samt hatt- och paraplyfabriker,
9) träindustri: snickerier, tunnbinderier, vagnfabriker, möbel- och
stolfabriker, inramningsverkstäder, fabriker för borstar och kvastar,
10) elektrisk industri: kraftstationer, elektriska installationsfabriker,
11) landtransport: järnvägs- och spårvägspersonal, eldare, kuskar
och formän.
§ 13.
I fråga om tillämpningen av denna konvention i avseende å Rumänien
må tidpunkten för ikraftträdandet av dessa bestämmelser, på sätt
angives i § 19, framflyttas till senast den 1 juli 1924.
9
Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.
§ 14.
Bestämmelserna i denna konvention må i varje land av dess regering
försättas ur kraft i händelse av krig eller annan händelse, som medför
fara för landets säkerhet.
§ 15.
De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet
med bestämmelserna i del XIII av traktaten i Versailles den 28 juni
1919 och av traktaten '' i St. Germain den 10 september 1919, delgivas
nationernas förbunds generalsekreterare och av honom inregistreras.
§ 16.
Varje medlem av den internationella arbetsorganisationen, som ratificerar
denna konvention, förbinder sig att tillämpa den på dem av sina
kolonier, besittningar och protektorat, vilka icke hava full självstyrelse,
detta dock under följande förbehåll:
a) att konventionens bestämmelser ej med hänsyn till de lokala förhållandena
äro omöjliga att tillämpa;
b) att de ändringar, som måste vidtagas för konventionens anpassning
efter de lokala förhållandena, låta sig införas i densamma.
Varje medlem skall till deö internationella arbetsbyrån meddela det
beslut, som den fattar med avseende å varje av sina kolonier, besittningar
eller protektorat, vilka icke hava full självstyrelse.
§ 17.
Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen
inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds
generalsekreterare därom notificera alla medlemmar av internationella
arbetsorganisationen.
§ 18.
Denna konvention skall träda i kraft den dag sådan notifikation,
som nyss nämnts, verkställts av nationernas förbunds generalsekreterare,
men skall endast vara bindande för de medlemmar, som låtit inregistrera
sin ratifikation hos sekretariatet. Därefter träder konventionen i kraft
beträffande varje annan medlem den dag, dennes ratifikation inregistrerats
hos sekretariatet.
§ 19.
Varje medlem, som ratificerar denna konvention, förbinder sig att
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 9 samt. 2 avd. 25 Käft. (Nr 31.) 2
10
Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.
bringa dess bestämmelser i verkställighet senast den 1 juli 1921 och att
vidtaga erforderliga åtgärder för att göra dem effektiva.
§ 20.
Yarje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år
förflutit från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga
densamma genom skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare
för inregistrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän
ett år efter det den inregistrerats hos sekretariatet.
§ 2.1.
Internationella arbetsbyråns styrelse skall minst en gång vart tionde
år förelägga generalkonferensen en redogörelse för denna konventions
tillämpning och skall taga i övervägande, huruvida på konferensens
dagordning bör upptagas frågan om revision av eller ändringar i konventionen.
§ 22.
De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda
äga vitsord.
II.
Förslag till konvention angående arbetslösheten.
Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av nationernas
förbund,
vilken av Amerikas Förenta Staters regering sammankallats
till Washington den 29 oktober 1919
och beslutit antaga vissa förslag beträffande »åtgärder för
arbetslöshetens förebyggande och botande av dess följder», vilken
fråga upptagits såsom andra punkten på dagordningen för konferensens
sammanträde i Washington,
ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form av
ett förslag till internationell konvention,
antager följande förslag till konvention att ratificeras av internationella
arbetsorganisationens medlemmar jämlikt bestämmelserna i delen
om arbetet av traktaten i Versailles den 28 juni 1919 och traktaten i
i St. Germain den 10 september 1919.
§ I
Varje
medlem, som ratificerar denna konvention, skall med så korta
mellanrum som möjligt, ej överstigande tre månader, till internatio
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr dl.
11
nella arbetsbyrån meddela alla tillgängliga uppgifter, statistiska och andra,
rörande arbetslösheten, däri inbegripet alla upplysningar om de mått och
steg, som tagits eller äro avsedda att tagas för att bekämpa arbetslösheten.
I den mån så ske kan, böra uppgifterna insamlas på sådant sätt,
att de kunna meddelas internationella arbetsbyrån inom tre månader från
slutet av den tidrymd, till vilken uppgifterna hänföra sig.
§ 2.
Varje medlem, som ratificerar denna konvention, bör upprätta ett
system av avgiftsfria offentliga arbetsförmedlingsanstalter, ställda under
kontroll av en central myndighet. Kommittéer, innefattande representanter
för arbetsgivare och arbetare, böra tillsättas för att giva råd i frågor* som
beröra dessa anstalters verksamhet.
Där både offentliga och enskilda avgiftsfria arbetsförmedlingsanstalter
finnas, skola åtgärder vidtagas för att samordna deras verksamhet
enligt en hela landet omfattande plan.
Den verksamhet, som utövas av de olika staternas arbetsförmedlingssystem,
skall samordnas av internationella arbetsbyrån efter överenskommelse
med vederbörande stater.
§ 3.
Medlemmar av internationella arbetsorganisationen, som ratificera
denna konvention och som upprättat ett system av arbetslöshetsförsäkring,
skola på de villkor, som överenskommas mellan respektive medlemmar,
vidtaga åtgärder, försatt arbetare, som äro undersåtar i förhållande
till en av medlemmarna och arbeta å en annans territorium, må
beträffande försäkring, varom nu är fråga, åtnjuta samma ersättning som
arbetare, vilka äro den senare medlemmens undersåtar.
§ 4-
De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet
med bestämmelserna i del XIII av traktaten i Versailles den 28 juni
1919 och traktaten i St. Germain den 10 sept. 1919, delgivas nationernas
förbunds generalsekreterare och av honom inregistreras.
§ 5.
Varje medlem av den internationella arbetsorganisationen, som ratificerar
denna konvention, förbinder sig att tillämpa den på dem av sina
kolonier, besittningar och protektorat, vilka icke hava full självstyrelse,
detta dock under följande förbehåll:
12
Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.
a) att konventionens bestämmelser ej med hänsyn till de lokala förhållandena
äro omöjliga att tillämpa,
b) att de ändringar, som måste vidtagas för konventionens anpassning
efter de lokala förhållandena, låta sig införas i densamma.
Yarje medlem skall till den internationella arbetsbyrån meddela
det beslut, som den fattar med avseende å varje av sina kolonier, besittningar
eller protektorat, yilka icke hava full självstyrelse.
§ 6.
Så snart ratifikationerna för tre medlemmar av internationella
arbetsorganisationen inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas
förbunds generalsekreterare därom notificera alla medlemmar av internationella
arbetsorganisationen.
* § 7.
Denna konvention skall träda i kraft den dag sådan notifikation,
som nyss nämnts, verkställts av nationernas förbunds generalsekreterare,
men skall endast våra bindande för de medlemmar, som låtit inregistrera
sin ratifikation hos sekretariatet. Därefter träder konventionen i kraft
beträffande varje annan medlem den dag, dennes ratifikation inregistrerats
hos sekretariatet.
§ B.
Varje medlem, som ratificerar denna konvention, förbinder sig att
bringa dess bestämmelser i verkställighet senast den 1 juli 1921 och att
vidtaga erforderliga åtgärder för att göra dem effektiva.
§ 9.
Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år
förflutit från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga
densamma genom skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare
för inregistrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän
ett år efter det den inregistrerats hos sekretariatet.
§ 10.
Internationella arbetsbyråns styrelse skall minst en gång vart tionde
år förelägga generalkonferensen en redogörelse för denna konventions
tillämpning och skall taga i övervägande, huruvida på konferensens dagordning
bör upptagas frågan om revision av eller ändringar i konventionen.
§ 11.
De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda
äga vitsord.
13
Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.
III.
Hemställan angående arbetslösheten.
Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av nationernas
förbund,
vilken av Amerikas Förenta Staters regering sammankallats
till Washington den 29 oktober 1919
och beslutit antaga vissa förslag beträffande »åtgärder för
arbetslöshetens förebyggande och botande av dess följder», vilken
fråga upptagits såsom andra punkten på dagordningen för konferensens
sammanträde i Washington,
ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form av
en hemställan,
antager följande hemställan att underställas internationella arbetsorganisationens
medlemmar för att av dem tagas i övervägande med hänsyn
till dess förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat
sätt jämlikt bestämmelserna i delen om arbetet av traktaten i Versailles
den 28 juni 1919 och traktaten i St. Germain den 10 september 1919.
I.
Generalkonferensen hemställer, att varje medlem av internationella
arbetsorganisationen måtte vidtaga åtgärder för att förbjuda inrättandet
av sådana arbetsförmedlingsanstalter, som taga betalning eller eljest bedriva
sin verksamhet såsom affär. Beträffande redan befintliga anstalter
av nu nämnd beskaffenhet hemställes, att deras verksamhet måtte göras
beroende av tillstånd, som meddelas av regeringen, och att alla till buds
stående åtgärder måtte vidtagas för att snarast möjligt avskaffa dylika
anstalter.
II.
Generalkonferensen hemställer till medlemmarna av internationella
arbetsorganisationen att icke medgiva värvning gruppvis av arbetare från
ett land till ett annat utan efter överenskommelse mellan vederbörande
länder och efter samråd med arbetsgivare och arbetare inom de industrier,
frågan angår i vartdera landet.
m.
Generalkonferensen hemställer, att varje medlem av internationella
arbetsorganisationen måtte anordna ett system av effektiv arbetslöshetsförsäkring,
antingen i form av statligt ordnad försäkring eller genom
tilldelande av statsunderstöd åt sammanslutningar, vilkas stadgar föreskriva
utbetalning av understöd åt arbetslösa medlemmar.
14
Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.
IV.
Generalkonferensen hemställer, att varje medlem av internationella
arbetsorganisationen måtte så ordna utförandet av alla arbeten för offentlig
myndigbets räkning, att dylika arbeten så vitt möjligt reserveras för
perioder av arbetslöshet och för sådana landsdelar, som särskilt beröras
därav.
IV.
Hemställan angående ömsesidighet i fråga om behandlingen av utländska arbetare.
Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av nationernas
förbund,
vilken av Amerikas Förenta Staters regering sammankallats
till Washington den 29 oktober 1919
och besluta antaga vissa förslag beträffande »åtgärder för
arbetslöshetens förebyggande och botande av dess följder», vilken
fråga upptagits såsom andra punkten på dagordningen för konferensens
sammanträde'' i Washington,
ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form av
en hemställan,
antager följande hemställan att underställas internationella arbetsorganisationens
medlemmar för att- av dem tagas i övervägande med
hänsyn till dess förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat
sätt jämlikt bestämmelserna i delen om arbetet av traktaten i Versailles
den 28 juni 1919 och traktaten i St. Germain den 10 september 1919.
Generalkonferensen hemställer, att varje medlem av internationella
arbetsorganisationen måtte på grundval av ömsesidighet och på de villkor,
som kunna överenskommas mellan vederbörande länder, tillförsäkra
å dess territorium sysselsatta utländska arbetare och deras familjer de
förmåner, som avses med dess lagar och författningar angående arbetarskydd,
ävensom åtnjutande av den föreningsrätt, som inom lagens gränser
är tillerkänd dess egna arbetare.
V.
Förslag till konvention angående kvinnors användande till arbete före osh efter barnsbörd.
Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av nationernas
förbund,
Andra lagutskottets utlutande Nr 31.
15
vilken av Amerikas Förenta Staters regering sammankallats
till Washington den 29 oktober 1919
och beslutit antaga vissa förslag angående »sysselsättande av
kvinnor: före och efter barnsbörd (däri inbegripen frågan om moderskapsunderstöd)»,
vilken fråga innefattas i tredje punkten på
dagordningen för konferensens sammanträde i Washington,
ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form av
förslag till en internationell konvention,
antager följande förslag till konvention att ratificeras av internationella
arbetsorganisationens medlemmar jämlikt bestämmelserna i delen
om arbetet av traktaten i Versailles den 28 juni 1919 och traktaten i St.
Germain den 10 september 1919.
§ I
Såsom
»industriella företag» skola med hänsyn till tillämpningen av
denna konvention särskilt anses:
a) Gruvor, stenbrott och andra anläggningar för utvinnande av mineral.
b) Företag, inom vilka varor tillverkas, förändras, rengöras, repareras,
utsmyckas, färdigställas eller'' beredas till försäljning eller inom
vilka råämnen omgestaltas, däri inbegripet skeppsbyggeri och företag för
förstöring av föremål, ävensom framställning, transformering och överförande
av drivkraft i allmänhet och av elektricitet.
c) Uppförande, ombyggnad, underhåll, reparation, förändring eller
rivning av alla slag av byggnader, järnvägar, spårvägar, hamnar, dockor,
vågbrytare, kanaler, anläggningar för inre sjöfart, vägar, tunnlar, broar,
viadukter, kloaker, vattenavlopp, brunnar, telegraf- och telefonanläggningar,
elektriska anläggningar, gas- och vattenverk eller andra byggnadsarbeten
ävensom förberedelse- och grundläggningsarbeten för härovan åsyftade
arbeten.
d) Transport av passagerare eller gods å lands- eller järnväg, till sjöss
eller å inre vattenväg, däri inbegripet handhavande av gods å kajer och
bryggor samt i dockor och magasin med undantag likväl av transport för hand.
Såsom »kommersiellt företag» skall med hänsyn till tillämpningen
av denna konvention anses varje plats, där varor säljas eller handel idkas.
Vederbörande myndighet i varje land skall fastställa gränsen mellan
industri och handel å ena samt jordbruk å andra sidan.
§ 2.
Med hänsyn till tillämpningen av denna konvention innefattar beteckningen
»kvinna» varje person av kvinnligt kön, utan hänsyn till ålder
16 Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.
eller nationalitet, gift eller ogift; beteckningen »barn» innefattar varje
barn, äkta eller ej.
§ 3.
I industriella eller kommersiella företag, offentliga eller privata,
eller någon gren av sådant företag, med undantag av företag, vari endast
sysselsättas medlemmar av samma familj, skall kvinna:
a) icke äga rätt att-arbeta under en tidrymd av sex veckor efter
sin nedkomst;
b) vara berättigad att lämna arbetet efter företeende av läkarintyg
av innehåll, att hennes nedkomst antagligen kommer att äga rum inom
sex veckor;
c) under hela den tid hon är frånvarande från arbetet enligt mom.
a) eller b), åtnjuta tillräckligt understöd för sitt och barnets uppehälle
under hygieniskt tillfredsställande förhållanden. Berörda understöd, vars
exakta belopp skall bestämmas av vederbörande myndighet i varje land,
skall utgå av allmänna medel eller ock anskaffas genom ett system av
försäkring. Hon skall dessutom vara berättigad till fri vård av läkare
eller barnmorska. Misstag från läkares eller barnmorskas sida angående
tidpiinkten för nedkomsten skall icke hindra en kvinna från att erhålla
understöd under tiden från dagen för läkarintygets utfärdande till den
dag, då nedkomsten verkligen äger rum;
d) äga rätt att, om hon ammar sitt barn, erhålla en halvtimmes
rast två gånger dagligen under arbetstiden för nämnda ändamål.
§ 4.
I händelse en kvinna är frånvarande från arbetet enligt § 3 mom.
a) eller b) eller förblir borta från arbetet under längre tid till följd
av sjukdom, som enligt läkarintyg härleder sig från havandeskap eller
barnsäng’ och gör henne oförmögen att återupptaga sitt arbete, skall det
vara förbjudet för hennes arbetsgivare att, förrän hennes frånvaro överskridit
en av vederbörande myndighet i varje land fastställd maximitid,
vare sig uppsäga henne under sådan frånvaro eller uppsäga henne å sådan
tidpunkt, att uppsägningstiden utlöper under ovannämnda frånvaro.
§ 5.
De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet
med bestämmelserna i del XIII av traktaten i Versailles den 28 juni
1919 och traktaten i St. Germain den 10 september 1919, delgivas generalsekreteraren
i nationernas förbund och av honom inregistreras.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.
17
§ 6.
Varje medlem av den internationella arbetsorganisationen, som ratificerar
denna konvention, förbinder sig att tillämpa den på dem av sina
kolonier, besittningar och protektorat, vilka icke hava full självstyrelse,
detta dock under följande förbehåll:
a) att konventionens bestämmelser ej med hänsyn till de lokala
förhållandena äro omöjliga att tillämpa;
b) att de ändringar, som måste vidtagas för konventionens anpassning
efter de lokala förhållandena låta sig införas i densamma.
Varje medlem skall till den internationella arbetsbyrån meddela
det beslut, som den fattar med avseende å varje av sina kolonier, besittningar
eller protektorat, vilka icke hava full självstyrelse.
§ 7.
Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen
inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds
generalsekreterare därom notificera alla medlemmar av internationella
arbetsorganisationen.
§ 8.
Denna konvention skall träda i kraft den dag sådan notifikation,
som nyss nämnts, verkställts av nationernas förbunds generalsekreterare,
men skall endast vara bindande för de medlemmar, som låtit inregistrera
sin ratifikation hos sekretariatet. Därefter träder konventionen i kraft
beträffande varje annan medlem den dag, dennes ratifikation inregistrerats
hos sekretariatet.
§ 9.
Varje medlem, som ratificerar denna konvention, förbinder sig att
bringa dess bestämmelser i verkställighet senast den 1 juli 1922 och att
vidtaga erforderliga åtgärder för att göra dem effektiva.
§ 10.
Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år
förflutit från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga
densamma genom skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare
för inregistrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän
ett år efter det den inregistrerats hos sekretariatet.
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 9 saml. 2 avd. 25 käft. (Nr 31.) 3
18 Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.
§ 11-
Internationella arbetsbyråns styrelse skall minst en gång vart tionde
år förelägga generalkonferensen en redogörelse för denna konventions
tillämpning och skall taga i övervägande, huruvida på konferensens dagordning
bör upptagas frågan om revision av eller ändringar i konventionen.
§ 12.
De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda
äga vitsord.
VI.
Förslag till konvention angående kvinnors nattarbete.
Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av nationernas
förbund,
vilken av Amerikas Förenta Staters regering sammankallats
till Washington den 29 oktober 1919
och beslutit antaga vissa förslag beträffande »sysselsättande av
kvinnor: under natten», vilken fråga innefattas i tredje punkten
på dagordningen för konferensens sammanträde i Washington,
ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form av
ett förslag till internationell konvention,
antager följande förslag till konvention att ratificeras av internationella arbetsorganisationens
medlemmar jämlikt bestämmelserna i delen om arbetet
av traktaten i Versailles den 28 juni 1919 och traktaten i St. Germain
den 10 september 1919.
§ I
Såsom
industriella företag skola med hänsyn till tillämpningen av
denna konvention särskilt anses:
a) Gruvor, stenbrott och andra anläggningar för utvinnande av
mineral.
b) Företag inom vilka varor tillverkas, förändras, rengöras, repareras,
utsmyckas, färdigställas eller beredas till försäljning eller inom
vilka råämnen omgestaltas, däri inbegripet skeppsbyggeri och företag för
förstöring av föremål, ävensom framställning, transformering och överförande
av drivkraft i allmänhet och av elektricitet.
c) Uppförande, ombyggnad, underhåll, reparation, förändring eller
rivning av alla slag av byggnader, järnvägar, spårvägar, hamnar, dockor,
vågbrytare, kanaler, anordningar för inre sjöfart, vägar, tunnlar, broar,
Andra lagutskottets utlåtande Nr dl.
19
viadukter, kloaker, vattenavlopp, brunnar, telegraf- och telefonanläggningar,
elektriska anläggningar, gas- och vattenverk eller andra byggnadsarbeten
ävensom förberedelse- och grundläggningsarbeten för härovan
åsyftade arbeten.
Vederbörande myndighet i varje land skall fastställa gränsen mellan
industri å ena samt handel och jordbruk å andra sidan.
§ 2.
Vid tillämpningen av denna konvention skall med beteckningen
»natt» förstås en tidrymd av minst elva på varandra följande timmar,
vari skall ingå tiden mellan klockan 10 e. m. och klockan 5 f. m.
I de länder, där hittills inga av offentlig myndighet utfärdade
bestämmelser varit gällande angående kvinnors användande till nattarbete
i industriella företag, må tills vidare och under en tid av högst tre år
beteckningen »natt» av regeringen förklaras avse en period av endast tio
timmar, vari skall ingå tiden mellan klockan 10 e. m. och klockan
5 f. m.
§ 3.
Kvinnor, utan åtskillnad till ålder, få icke sysselsättas under natten
inom något industriellt företag, offentligt eller enskilt, eller inom någon
gi*en av sådant företag, med undantag likväl av företag, där endast
medlemmar av samma familj sysselsättas.
§ 4.
§ 3 äger icke tillämpning:
a) i händelse av »force majeure», då inom ett företag inträffar avbrott
i driften, vilket varit omöjligt att förutse och icke är av periodisk
karaktär;
b) i händelse arbetet avser råämnen eller under bearbetning
varande ämnen, som äro utsatta för snabb försämring och nattarbete är
nödvändigt för att rädda dessa ämnen från eljest oundviklig förlust.
§ 5.
I Indien och Siarn må från tillämpningen av § 3 i denna konvention
av regeringen undantagas industriella företag av alla slag, utom
fabriker, angivna såsom sådana i vederbörande lands lagstiftning. Meddelande
om varje sådant undantag skall lämnas till internationella arbetsbyrån.
20
Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.
§ 6.
I industriella företag, som äro underkastade inverkan av årstiderna,
samt i varje fall, där särskilda omständigheter undantagsvis kräva det,
må den i 2 § såsom natt angivna tidrymd inskränkas till tio timmar
under 60 dagar om året.
§ 7.
I länder, där klimatet gör arbete under dagen särskilt ansträngande,
må den tidrymd, som skall anses såsom natt, vara kortare än vad föreskrivits
i ovanstående paragrafer, för såvitt motsvarande vilotid beviljas
under dagen.
§ 8.
De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet
med bestämmelserna i del XIII av traktaten i Versailles den 28 juni
1919 och traktaten i St. Germain den 10 september 1919, delgivas
nationernas förbunds generalsekreterare och av honom inregistreras.
§ 9.
Varje medlem av den internationella arbetsorganisationen, som
ratificerar denna konvention, förbinder sig att tillämpa den på dem av
sina kolonier, besittningar och protektorat, vilka icke hava full självstyrelse,
detta dock under följande förbehåll:
a) att konventionens bestämmelser ej med hänsyn till de lokala
förhållandena äro omöjliga att tillämpa;
b) att de ändringar, som måste vidtagas för konventionens anpassning
efter de lokala förhållandena låta sig införas i densamma.
Varje medlem skall till den internationella arbetsbyrån meddela
det beslut, som den fattar med avseende å varje av sina kolonier, besittningar
eller protektorat, vilka icke hava full självstyrelse.
§ 10.
Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella
arbetsorganisationen inregistrerats bos sekretariatet, skall nationernas
förbunds generalsekreterare därom notificera alla medlemmar av internationella
arbetsorganisationen.
§ 11.
Denna konvention skall träda i kraft den dag, sådan notifikation,
som nyss nämnts, verkställts av nationernas förbunds generalsekreterare
Andra lagutskottets utlåtande Nr SI.
21
men skall endast vara bindande för de medlemmar, som låtit inregistrera
sin ratifikation hos sekretariatet. Därefter träder konventionen i kraft
beträffande varje annan medlem den dag, dennes ratifikation inregistrerats
hos sekretariatet.
§ 12.
Varje medlem, som ratificerar denna konvention, förbinder sig att
bringa dess bestämmelser i verkställighet senast den 1 juli 1922 och att
vidtaga erforderliga åtgärder för att göra dem effektiva.
§ 13.
Varje medlem, som ratificerat konventionen, kan, sedan tio år förflutit
från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga
densamma genom skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare
för inregistrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän
ett år efter det den inregistrerats hos sekretariatet.
§ 14.
Internationella arbetsbyråns styrelse skall minst en gång vart
tionde år förelägga generalkonferensen en redogörelse för denna konventions
tillämpning och skall taga i övervägande, huruvida på konferensens
dagordning bör upptagas frågan om revision av eller ändringar i konventionen.
§ 15.
De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda
äga vitsord.
VII.
Hemställan angående skydd mot mjeltbrand.
Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av nationernas
förbund,
vilken av Amerikas Förenta Staters regering sammankallats
till Washington den 29 oktober 1919
och beslutit antaga vissa förslag angående »sysselsättande av
kvinnor: i hälsofarliga arbeten», vilken fråga innefattas i tredje
punkten på dagordningen för konferensens sammanträde i Washington,
ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form av
en hemställan,
22
Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.
antaga följande hemställan att underställas internationella arbetsorganisationens
medlemmar för att av dem tagas i övervägande med hänsyn
till dess förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat
sätt jämlikt bestämmelserna i delen om arbetet av traktaten i Versailles
den 28 juni 1919 och traktaten i St. Germain den 10 september 1919.
Generalkonferensen hemställer till internationella arbetsorganisationens
medlemmar att vidtaga åtgärder för att ull, som kan misstänkas
innehålla mjältbrandssporer, må desinficeras, antingen i det exporterande
landet eller, om detta icke låter sig göra, å avlastningsorten i det importerande
landet.
VIII.
Hemställan angående skydd för kvinnor och barn mot blyförgiftning.
Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av nationernas
förbund,
vilken av Amerikas Förenta Staters regering sammankallats
till Washington den 29 oktober 1919
och beslutit antaga vissa förslag angående »sysselsättande av
kvinnor och barn: i hälsofarliga arbeten», vilken fråga innefattas i
tredje och fjärde punkterna på dagordningen för konferensens sammanträde
i Washington,
ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form
av en hemställan
antager följande hemställan att underställas internationella arbetsorganisationens
medlemmar för att av dem tagas i övervägande med hänsyn
till dess förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat
sätt jämlikt bestämmelserna i delen om arbetet av traktaten i Versailles
den 28 juni 1919 och traktaten i St. Germain den 10 september 1919.
På grund av den fara, som vissa industriella arbeten innebära för
kvinnor med hänsyn till deras moderskap och för minderåriga med hänsyn
till deras fysiska utveckling, hemställer generalkonferensen till medlemmarna
av internationella arbetsorganisationen, att användande av
kvinnor eller manliga minderåriga under 18 år till nedan angivna arbeten
måtte förbjudas:
a) arbete i zink- och blyhyttor;
b) handhavande, bearbetning och reduktion av aska, som innehåller
bly, samt avsilvring av bly;
c) smältning i större skala av bly eller gammal zink;
Andra lagutskottets utlåtande Nr Hl.
23
d) framställning av lödtenn eller legeringar, som innehålla mer än
10 % bly;
e) framställning av blyglete, massikot, mönja, blyvitt, blysulfat,
blykromat eller blysilikat (smält);
f) arbete med blandning eller påstrykning av massa vid tillverkning
eller reparation av elektriska ackumulatorer;
g) rengöring av arbetslokaler, där arbete av ovan angivet slag utföres.
Vidare hemställes, att sysselsättande av kvinnor och manliga minderåriga
under 18 år med arbeten, där blyföreningar användas, endast
medgives under följande villkor:
a) att lokal ventilation är anordnad på sådant sätt, att damm och
ångor upptagas omedelbart där de alstras;
b) att renlighet iakttages i fråga om verktyg och arbetslokaler;
c) att anmälan göres till offentlig myndighet om alla fall av blyförgiftning
och att ersättning gives till de förgiftade;
d) att de personer, som äro anställda i arbete av ovan angivet
slag underkastas regelbunden läkarundersökning;
e) att tillräckliga och lämpliga avklädningsrum, tvättanordningar
och marketenterier finnas inrättade samt att särskild skyddsbeklädnad
tillhandahålles;
f) att förbud meddelas mot införande ay födoämnen eller drycker
i arbetslokalerna.
Konferensen hemställer vidare, att i de industrier, där lösliga blyföreningar
kunna ersättas med icke giftiga ämnen, användandet av dylika
blyföreningar underkastas strängare reglering.
Såsom löslig skall med hänsyn till denna hemställan anses blyförening,
varav mer än 5 % av vikten (uppskattad som metalliskt bly)
är löslig i V4-procentig saltsyrelösning.
IX.
Hemställan angående inrättandet av en offentlig hälsovårdsmyndighet.
Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av nationernas
förbund,
vilken av Amerikas Förenta Staters regering sammankallats
till Washington den 29 oktober 1919
och besluta antaga vissa förslag angående-sysselsättande av
kvinnor: i hälsofarliga arbeten», vilken fråga innefattas i tredje punkten
på dagordningen för konferensens sammanträde i Washington,
ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form av
en hemställan,
24
Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.
antager följande hemställan att underställas internationella arbetsorganisationens
medlemmar för att av dem tagas i övervägande med
hänsyn till dess förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat
sätt jämlikt bestämmelserna i''delen om arbetet av traktaten i Versailles
den 28 juni 1919 och traktaten i St. Germain den 10 september 1919.
Generalkonferensen hemställer, att varje medlem av internationella
arbetsorganisationen måtte — därest så icke redan skett — snarast möjligt
upprätta icke endast ett system av effektiv yrkesinspektion utan även
en offentlig myndighet med särskild uppgift att skydda arbetarnas hälsa,
vilken myndighet bör träda i förbindelse med internationella arbetsbyrån.
X.
Förslag till konvention angående fastställandet av minimiålder för barns användande till industriellt
arbete.
Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av nationernas
förbund,
vilken av Amerikas Förenta Staters regering sammankallats
till Washington den 29 oktober 1919
och beslutit antaga vissa förslag angående »sysselsättande
av barn: minimiålder för anställande», vilken fråga ingår i fjärde
punkten på dagordningen för konferensens sammanträde i Washington,
ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form av
förslag till en internationell konvention,
antager följande förslag till konvention att ratificeras av internationella
arbetsorganisationens medlemmar jämlikt bestämmelserna i delen
om arbetet av traktaten i Versailles den 28 juni 1919 och traktaten
i St. Germain den 10 september 1919.
§ 1.
Såsom »industriella företag» skola med hänsyn till tillämpningen
av denna konvention särskilt anses:
a) Gruvor, stenbrott och andra anläggningar för utvinnande av
mineral.
b) Företag, inom vilka varor tillverkas, förändras, rengöras, repareras,
utsmyckas, färdigställas eller beredas till försäljning eller inom
vilka råämnen omgestaltas, däri inbegripet skeppsbyggeri och företag för
förstöring av föremål, ävensom framställning, transformering och överförande
av drivkraft i allmänhet eller av elektricitet.
Andra lagutskottets utlåtande nr 31.
25
c) Uppförande, ombyggnad, underhåll, reparation, förändring eller
rivning av alla slag av byggnader, järnvägar, spårvägar, hamnar, dockor,
vågbrytare, kanaler, anordningar för inre sjöfart, vägar, tunnlar, broar,
viadukter, kloaker, vattenavlopp, brunnar, telegraf- och telefonanläggningar,
elektriska anläggningar, gas- och vattenverk eller andra byggnadsarbeten,
ävensom förberedelse- och grundläggningsarbeten för härovan åsyftade
arbeten.
d) Transport av passagerare eller gods å lands- eller järnväg eller
å inre vattenväg, däri inbegripet handhavande av gods å kajer och
bryggor samt i dockor, varv och magasin, med undantag likväl av transport
för hand.
Vederbörande myndighet i varje land skall fastställa gränser mellan
industri å ena samt handel och jordbruk å andra sidan.
§ 2.
Barn under 14 år må icke användas eller arbeta i industriella företag,
offentliga eller privata, eller inom någon gren av sådant företag,
med undantag av företag, där endast medlemmar av samma familj
sysselsättas.
§ 3.
Bestämmelserna i § 2 äga icke tillämpning å arbete, som utföres
av barn i yrkesskolor, därest arbetet är godkänt och övervakas av offentlig
myndighet.
§ 4.
För underlättande av kontrollen över efterlevnaden av bestämmelserna
i denna konvention '' skall varje industriell arbetsgivare föra ett
register, upptagande varje hos honom sysselsatt person under 16 år med
angivande av dagen för dennes födelse.
§ 5.
Beträffande denna konventions tillämpning å Japan medgivas från
bestämmelserna i § 2 följande undantag:
a) barn över 12 år kunna få användas till arbete, om de genomgått
folkskola;
b) beträffande barn mellan 12 och 14 år, som redan äro anställda
i arbete, må övergångsbestämmelser utfärdas.
Bestämmelsen i nu gällande japanska lag, vilken tillåter barn under
12 år att utföra vissa lättare arbeten, skall upphävas.
• Bihang till riksdagens protokoll 1921. 9 saml. 2 avd. 25 Käft. (Nr 31.)
4
26
Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.
§ 6.
Bestämmelserna i § 2 skola icke tillämpas å Indien, men få där
barn under 12 år icke sysselsättas:
a) i företag som använda drivkraft och sysselsätta mera än tio
personer;
b) i gruvor, stenbrott eller andra anläggningar för utvinnande av
mineral;
c) med transport av passagerare, gods eller post å järnväg eller
handhavande av gods i dockor eller å kajer eller bryggor, med undantag
likväl av transport för hand.
§ 7.
De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet
med bestämmelserna i del XIII av traktaten i Versailles den 28 juni
1919 och av traktaten i St. Germain den 10 september 1919, delgivas
nationernas förbunds generalsekreterare och av honom inregistreras.
§ 8.
Varje medlem av den internationella arbetsorganisationen, som
ratificerar denna konvention, förbinder sig att tillämpa den på dem av
sina kolonier, besittningar och protektorat, vilka icke hava full självstyrelse,
detta dock under följande förbehåll:
a) att konventionens bestämmelser icke med hänsyn till de lokala
förhållandena äro omöjliga att tillämpa;
b) att de ändringar, som måste vidtagas för konventionens anpassning
efter de lokala förhållandena låta sig införas i densamma.
Varje medlem skall till den internationella arbets byrån meddela
det beslut, som den fattar med avseende på varje av sina kolonier, besittningar
eller protektorat, vilka icke hava full självstyrelse.
§ 9-
Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen
inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds
generalsekreterare därom notificera alla medlemmar av internationella
arbetsorganisationen.
§ 10.
Denna konvention skall träda i kraft den dag sådan notifikation,
som nyss nämnts, verkställts av nationernas förbunds generalsekreterare,
men skall endast vara bindande för de medlemmar, som låtit inregistrera
Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.
27
sin ratifikation hos sekretariatet. Därefter träder konventionen i kraft
beträffande varje annan medlem den dag, dennes ratifikation inregistrerats
hos sekretariatet.
§ 11.
Varje medlem, som ratificerar denna konvention, förbinder sig att
bringa dess bestämmelser i verkställighet senast den 1 juli 1922 och
att vidtaga erforderliga åtgärder för att göra dem effektiva.
§ 12.
Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år
förflutit från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga
densamma genom skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare
för inregistrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän
ett år efter det den inregistrerats hos sekretariatet.
§ 13.
Internationella arbetsbyråns styrelse skall minst en gång vart tionde
år förelägga generalkonferensen en redogörelse för denna konventions
tillämpning och skall taga i övervägande, huruvida på konferensens dagordning
bör upptagas frågan om revision av eller ändringar i konventionen.
§ 14.
De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda
äga vitsord.
XI.
Förslag till konvention angående barns nattarbete inom industrien.
Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av nationernas
förbund,
vilken av Amerikas Förenta Staters regering sammankallats
till Washington den 29 oktober 1919
och beslutit antaga vissa förslag angående »sysselsättande av
barn: under natten», vilken fråga ingår i fjärde punkten på dagordningen
för konferensens sammanträde i Washington,
ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form av
förslag till en internationell konvention,
antager följande förslag till konvention att ratificeras av internationella
arbetsorganisationens medlemmar jämlikt bestämmelserna i delen
28
Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.
om arbetet av traktaten i Versailles den 28 juni 1919 och traktaten i
St. Germain den 10 september 1919.
§ I
Såsom
»industriella företag» skola med hänsyn till tillämpningen
av denna konvention särskilt anses:
a) Gruvor, stenbrott och andra anläggningar för utvinnande av
mineral.
b) Företag, inom vilka varor tillverkas, förändras, rengöras, repareras,
utsmyckas, färdigställas eller beredas till försäljning eller inom
vilka råämnen omgestaltas, däri inbegripet skeppsbyggeri och företag för
förstöring av föremål, ävensom framställning, transformering och överförande
av drivkraft i allmänhet och av elektricitet.
c) Uppförande, ombyggnad, underhåll, reparation, förändring eller
rivning av alla slag av byggnader, järnvägar, spårvägar, hamnar, dockor,
vågbrytare, kanaler, anordningar för inre sjöfart, vägar, tunnlar, broar,
viadukter, kloaker, vattenavlopp, brunnar, telegraf- och telefonanläggningar,
elektriska anläggningar, gas- och vattenverk eller andra byggnadsarbeten
ävensom förberedelse- och grundläggningsarbeten för härovan
åsyftade arbeten.
d) Transport av passagerare eller gods å lands- eller järnväg,
däri inbegripet handhavande av gods å kajer och bryggor samt i dockor
och magasin, med undantag likväl av transport för hand.
Vederbörande myndighet i varje land skall fastställa gränser mellan
industri å ena samt handel och jordbruk å andra sidan.
§ 2.
Minderåriga under 18 år få icke sysselsättas nattetid i industriella
företag, offentliga eller privata, eller i någon gren av sådant företag med
undantag av företag, där endast medlemmar av samma familj sysselsättas,
förutom i härnedan angivna fall:
Minderåriga över 16 år kunna få användas nattetid inom nedan
angivna industriella företag till arbete, som'' på grund av sin natur måste
bedrivas kontinuerligt dag och natt:
a) järn- och stålverk; arbeten vartill reverber- och regenerativugnar
användas samt galvanisering av plåt eller järntråd (utom betsning);
b) .glasbruk;
c) pappersbruk;
d) råsockertillverkning;
e) reduktion av guldmalm.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.
29
§ 3.
Vid tillämpningen av denna konvention skall med beteckningen
»natt''» förstås eu tidrymd av minst elva på varandra följande timmar,
vari skall ingå tiden mellan klockan 10 e. m. och klockan 5 f. m.
I stenkols- och brun kolsgruvor må arbete pågå mellan klockan 10
e. m. och klockan 5 f. in., om mellantiden mellan två arbetsperioder i regel
uppgår till femton timmar och i intet fall utgör mindre än tretton timmar.
Där lagstiftningen förbjuder nattarbete i bagerier för alla arbetare,
må inom denna industri tiden mellan klockan 9 e. m. och klockan 4
f. m. träda i stället för den ovan omförmälda tiden mellan klockan 10
e. m. och klockan 5 f. m.
I de tropiska länder, där arbetet är avbrutet under en tid mitt
på dagen, må nattledigheten vara kortare än elva timmar, för såvitt
motsvarande vilotid beviljas under dagen.
§ 4.
Bestämmelserna i §§ 2 och 3 skola icke tillämpas på nattarbete,
som utföres av minderåriga mellan 16 och 18 år, då fall av »force majeure»,
som icke kunnat förutses eller förekommas och ej är av periodisk
karaktär, rubbar företagets normala drift.
§ 5.
Beträffande denna konventions tillämpning å Japan skall § 2 endast
avse, intill den 1 juli 1925 minderåriga under 15 år och efter nämnda
tidpunkt minderåriga under 16 år.
§ 6.
Beträffande denna konventions tillämpning å Indien skall med »industriella
företag» endast avses »fabriker» angivna såsom sådana i den
indiska fabrikslagen; och skall § 2 icke tillämpas å ynglingar över
14 år.
§ 7.
Då med hänsyn till särskilt allvarliga förhållanden det allmänna
intresset så kräver, må förbudet mot nattarbete suspenderes genom beslut
av offentlig myndighet beträffande minderåriga mellan 16 och 18 år.
§ 8.
De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet
med bestämmelserna i del XIII av traktaten i Versailles den 28 juni
30
Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.
1919 och av traktaten i St. Gfermain den 10 september 1919 delgivas
nationernas förbunds generalsekreterare och av honom inregistreras.
§ 9.
Varje medlem av den internationella arbetsorganisationen, som
ratificerar denna konvention, förbinder sig att tillämpa den på dem av
sina kolonier, besittningar och protektorat, vilka icke hava full självstyrelse,
detta dock under följande förbehåll:
a) att konventionens bestämmelser ej med hänsyn till de lokala
förhållandena äro omöjliga att tillämpa;
b) att de ändringar, som måste vidtagas för konventionens anpassning
efter de lokala förhållandena låta sig införas i densamma.
Varje medlem skall till den internationella arbetsbyrån meddela
det beslut, som den fattar med avseende å varje av dess kolonier, besittningar
eller protektorat, vilka icke hava full självstyrelse.
§ 10.
Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella arbetsorganisåtionen
inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds
generalsekreterare därom notificera alla medlemmar av internationella
arbetsorganisationen.
§ 11.
Denna konvention skall träda i kraft den dag sådan notifikation,
som nyss nämnts, verkställts av nationernas förbunds generalsekreterare,
men skall endast vara bindande för de medlemmar, som låtit inregistrera
sin ratifikation hos sekretariatet. Därefter träder konventionen i kraft
beträffande varje annan medlem den dag, dennes ratifikation inregistrerats
hos sekretariatet.
§ 12.
Varje medlem, som ratificerar denna konvention, förbinder sig att
bringa dess bestämmelser i verkställighet senast den 1 juli 1922 och att
vidtaga erforderliga åtgärder för att göra dem effektiva.
§ 13.
Varje medlem, som ratificerat konventionen, kan sedan tio år förflutit
från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga
densamma genom skrivelse, som skall delgivas nationernas förbunds ge
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.
31
neralsekreterare för inregistrering. Uppsägning träder icke i kraft förrän
ett år efter det den inregistrerats hos sekretariatet.
§ 14.
Internationella arbetsbyråns styrelse skall minst en gång vart tionde
år förelägga generalkonferensen eu redogörelse för denna konventions
tillämpning och skall taga i övervägande, huruvida på konferensens dagordning
bör upptagas frågan om revision av eller ändring i konventionen.
§ 15.
De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda
äga vitsord.
XII.
Hemställan angående tillämpningen av den i Bern år 1906 antagna internationella konventionen
rörande förbud mot användande av vit (gul) fosfor inom tändsticksindustrien.
Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av nationernas
förbund,
vilken av Amerikas Förenta Staters regering sammankallats
till Washington den 29 oktober 1919
och beslutit antaga vissa förslag angående »utvidgning och
tillämpning av den i Bern år 1906 antagna internationella konventionen
angående förbud mot användande av vit (gul) fosfor inom
tändsticksindustrien», vilken fråga ingår i femte punkten på dagordningen
för konferensens sammanträde i Washington,
ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form av
en hemställan,
antager följande hemställan att underställas internationella arbetsorganisationens
medlemmar för att av dem tagas i övervägande med hänsyn
till dess förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat
sätt jämlikt bestämmelserna i delen om arbetet av traktaten i Versailles
den 28 juni 1919 och traktaten i St. Germain den 10 september 1919:
Generalkonferensen hemställer, att varje medlem av internationella
arbetsorganisationen måtte — om så icke redan skett — ansluta sig till
den i Bern år 1906 antagna internationella konventionen rörande förbud
mot användande av vit (gul) fosfor inom tändsticksindustrien.
32
Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.
De vid konferensen i Genua beslutade tre förslag till konventioner
och fyra rekommendationer äro av följande lydelse:
I.
Hemställan angående begränsning av arbetstiden inom fiskerihanteringen.
Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av nationernas
förbund,
vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats
till Genua den 15 juni 1920
och beslutit antaga vissa förslag angående »tillämpningen å
sjömän av det i Washington nästföregående november upprättade
konventionsförslaget rörande begränsning av arbetstiden i alla industriella
företag, däri inbegripet transport till sjöss och, under
betingelser som skola fastställas, å inre vattenvägar till 8 timmar om
dagen och 48 timmar i veckan. Därav följande verkningar i avseende
å bemanningen samt tillämpningen av författningarna rörande bostäder
och hälsovård ombord», vilken fråga upptagits såsom första
punkten på dagordningen för konferensens sammanträde i Genua,
ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form av
en hemställan,
antager följande hemställan att underställas internationella arbetsorganisationens
medlemmar för att av dem tagas i övervägande med hänsyn
till dess förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat sätt
jämlikt bestämmelserna i delen om arbetet av traktaten i Versailles den
28 juni 1919, traktaten i St. Germain den 10 september 1919, traktaten
i Neuilly den 27 november 1919 och traktaten i Le Grand Trianon den
4 juni 1920.
I betraktande av det uttalande i fredsfördragen, enligt vilket varje
industriell samfällighet bör, i den mån dess särskilda förhållanden det
medgiva, bemöda sig att uppställa »åtta timmars arbetsdag eller fyrtioåtta
timmars arbetsvecka såsom mål överallt, där detta ännu ej blivit
uppnått», hemställer den internationella arbetskonferensen, att varje medlem
av den internationella arbetsorganisationen måtte antaga en lagstiftning,
som begränsar arbetstiden i nämnda riktning för alla arbetare,
33
Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.
sysselsätta inom fiskerihanteringen, men innefattar de särskilda bestämmelser,
som erfordras med hänsyn till de för nämnda hantering i varje
land egenartade förhållanden, samt att vid förberedandet av denna lagstiftning
varje regering måtte rådföra sig med vederbörande arbetsgivaroch
arbetarorganisationer.
II.
Hemställan angående begränsning av arbetstiden i inre sjöfart.
Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av nationernas
förbund,
vilken av styrelsen för internationella arbetsbyran sammankallats
till Genua den 15 juni 1920
och beslutit antaga vissa förslag, angående »tillämpningen a
sjömän av det i Washington nästföregående november upprättade
konventionsförslaget rörande begränsning av arbetstiden i alla industriella
företag, däri inbegripet transport till sjöss och, under
betingelser som skola fastställas, å inre vattenvägar till 8 timmar
om dagen och 48 i veckan. Därav följande verkningar i avseende
å bemanningen samt tillämpningen av författningarna rörande bostäder
och hälsovård ombord», vilken fråga upptagits såsom första
punkten på dagordningen för konferensens sammanträde i Genua,
ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form av
en hemställan,
antager följande hemställan att underställas internationella arbetsorganisationens
medlemmar för att av dem tagas i övervägande med hänsyn
till dess förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat sätt
jämlikt bestämmelserna i delen om arbetet av traktaten i Versailles den
28 juni 1919, traktaten i St. Germain den 10 september 1919, traktaten
i Neuilly den 27 november 1919 och traktaten i Le Grand Trianon den
4 juni 1920.
I betraktande av det uttalande i fredsfördragen, enligt vilket varje
industriell samfällighet bör, i den mån dess särskilda förhållanden det
medgiva, bemöda sig att uppställa »åtta timmars arbetsdag eller fyrtioåtta
timmars arbetsvecka såsom mål överallt, där detta ännu ej blivit
uppnått», hemställer den internationella arbetskonferensen:
Bihang till riksdagens protokoll 1321. 9 saml. 2 avd. 25 käft. {Nr 31.) 5
34
Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.
I.
Att varje medlem av internationella arbetsorganisationen måtte,
där den icke redan gjort så, åvägabringa en lagstiftning, varigenom arbetstiden
för personer, sysselsatta i inre sjöfart, begränsas i enlighet med
ovan anförda uttalande i fredsfördragen; att denna lagstiftning måtte
förses med sådana specialbestämmelser, som kunna erfordras med hänsyn
till de exceptionella förhållanden, klimatiska eller industriella, som
äro förbundna med den inre sjöfarten i varje land; samt att lagstiftningen
måtte åvägabringas efter samråd med vederbörande arbetsgivaroch
arbetarorganisationer.
II.
Att de medlemmar av internationella arbetsorganisationen, vilkas
territorier omfatta områden, belägna vid vattendrag, som gemensamt
begagnas av deras fartyg, måtte, efter samråd med vederbörande arbetsgivar-
och arbetarorganisationer, sinsemellan träffa avtal om begränsning
i enlighet med ovan anförda uttalande av arbetstiden för de personer, som
sysselsättas i inre fart å ifrågavarande vattendrag.
in.
Att vid dylik nationell lagstiftning och dylika avtal mellan länder,
vilka hava områden vid -samma vattendrag, måtte, i den mån så är
möjligt, iakttagas de allmänna principerna i det förslag till konvention
angående arbetstiden, som antagits av internationella arbetskonferensen i
Washington, allt dock med hänsyn tagen till de förhållanden, klimatiska
eller andra, som känneteckna vederbörande olika länder.
IV.
Att varje medlem av internationella arbetsorganisationen måtte för
tillämpningen av denna hemställan, efter samråd med vederbörande arbetsgivar-
och arbetarorganisationer, för sitt vidkommande fastställa åtskillnaden
mellan inre och yttre sjöfart samt meddela sitt beslut härom
till internationella arbetsbyrån.
y.
Att varje medlem av internationella arbetsorganisationen måtte
inom loppet av två år efter Genua-konferensens avslutande tillställa internationella
arbetsbyrån redogörelse för de åtgärder, som den vidtagit
för att bringa denna hemställan till verkställighet.
Andra lagutskottets utlåtande AV 31.
35
IIL
Hemställan angående åvägabringande i olika länder av sjömanslagar.
Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av nationernas
förbund,
vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats
till Genua den 15 juni 1920
och beslutit antaga vissa förslag angående »prövning av
möjligheten att åvägabringa eu internationell sjömanslag», vilken
fråga utgör fjärde punkten på dagordningen för konferensens sammanträde
i Genua,
ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form av
en hemställan,
antager följande hemställan att underställas den internationella arbetsorganisationens
medlemmar för att av dem tagas i övervägande med hänsyn
till deras förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat
sätt jämlikt bestämmelserna i kapitlet om arbetet av traktaten i Versailles
den 28 juni 1919, traktaten i St. Germain den 10 september 1919, traktaten
i Neuilly den 27 november 1919 och traktaten i Le Grand Trianon
den 4 juni 1920.
Den internationella arbetskonferensen, vilken anser, att genom en
klar och systematisk sammanställning av varje lands lagar sjömännen i
hela världen, vare sig de äro anställda å sitt eget lands eller ett främmande
lands fartyg, skola beredas bättre kännedom om sina rättigheter
och skyldigheter samt att en sådan sammanställning skall påskynda och
underlätta åstadkommandet av en internationell sjömanslag, hemställer
till varje medlem av den internationella arbetsorganisationen att i en
sjömanslag sammanföra samtliga lagar och andra författningar rörande
sjömän såsom sådana.
IY.
Förslag till konvention angående fastställande av minimiålder för barns användande / arbete
till sjöss.
Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av nationernas
förbund,
36
Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.
vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats
till Genua den 15 juni 1920
och beslutit antaga vissa förslag angående »tillämpningen å
sjömän av den i Washington nästföregående november antagna
konventionen angående förbud mot sysselsättande av barn tunder
14 år», vilken fråga upptagits såsom tredje punkten på dagordningen
för konferensens sammanträde i Genua,
ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form av
ett förslag till internationell konvention,
antager följande förslag till konvention att ratificeras av internationella
arbetsorganisationens medlemmar jämlikt bestämmelserna i deleu om
arbetet av traktaten i Versailles den 28 juni 1919, traktaten i St. Germain
den 10 september 1919, traktaten i Neuilly den 27 november 1919
och traktaten i Le Grand Trianon den 4 juni 1920.
§ I
Med
»fartyg» förstås vid tillämpning av denna konvention varje i
allmän eller enskild ägo varande båt, fartyg eller skepp, av vad slag
som helst, vilket nyttjas i sjöfart, med undantag likväl för krigsfartyg.
§ 2.
Barn under fjorton år må icke användas till arbete ombord å andra
fartyg än sådana, varå endast sysselsättas medlemmar av samma familj.
§ 3.
Bestämmelserna i § 2 äga icke tillämpning å arbete, som utföres
av barn å skol- eller övningsfartyg, därest arbetet är godkänt och övervakas
av offentlig myndighet.
§ 4.
För underlättande av kontrollen över tillämpningen av bestämmelserna
i denna konvention skall varje fartygsbefälhavare vara pliktig att
föra ett register eller en förteckning i sjömansrullan, upptagande alla
ombord sysselsatta personer under sexton år, med angivande av dagen
för vars och ens födelse.
§ 5.
Varje medlem av den internationella arbetsorganisationen, som
ratificerar denna konvention, förbinder sig att tillämpa den på dem av
sina kolonier, besittningar och protektorat, vilka icke hava full självstyrelse,
detta dock under följande förbehåll:
Andra lagutskottet* utlåtande, Nr 31.
37
a) att konventionens bestämmelser ej med hänsyn till de lokala
förhållandena äro omöjliga att tillämpa;
b) att de ändringar, som måste vidtagas för konventionens anpassning
efter de lokala förhållandena, låta sig införas i densamma.
Varje medlem skall till internationella arbetsbyrån meddela det
beslut, som den fattar med avseende å varje av sina kolonier, besittningar
eller protektorat, vilka icke hava full självstyrelse.
§ 6.
De formella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet
med bestämmelserna i del XIII av traktaten i Versailles den 28 juni
1919, traktaten i St. Germain den 10 september 1919, traktaten i Neuilly
den 27 november 1919 och traktaten i Le Grand Trianon den 4 juni
1920, delgivas nationernas förbunds generalsekreterare och av honom
inregistreras.
§ 7.
Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella
arbetsorganisationen inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds
generalsekreterare därom notificera alla medlemmar av internationella
arbetsorganisationen.
§ 8.
Denna konvention skall träda i kraft den dag sådan notifikation,
som nyss nämnts, verkställts av nationernas förbunds generalsekreterare,
men skall endast vara bindande för de medlemmar, som låtit inregistrera
sin ratifikation hos sekretariatet. Därefter träder konventionen i kraft
beträffande varje annan medlem den dag, dennes ratifikation inregistrerats
hos sekretariatet.
§ 9.
Under förbehåll med hänsyn till bestämmelserna i § 8 förbinder
sig varje medlem, som ratificerar denna konvention, att bringa dess bestämmelser
i verkställighet senast den 1 juli 1922 och att vidtaga erforderliga
åtgärder för att göra dem effektiva.
§ 10.
Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år
förflutit från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga
densamma genom skrivelse, som delgives nationernas förbunds general
-
38
Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.
sekreterare för inregistrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän
ett år efter det den inregisterats hos sekretariatet.
§ 11.
Internationella arbetsbyråns styrelse skall minst en gång var tionde
år förelägga generalkonferensen en redogörelse för denna konventions tillämpning
och skall taga i övervägande, huruvida på konferensens dagordning
bör upptagas frågan om revision av eller ändringar i konventionen.
§ 12.
De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda
äga vitsord.
Y.
Hemställan angående arbetslöshetsförsäkring för sjömän.
Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av nationernas
förbund,
vilken av styrelsen för internationella arbetsbvrån sammankallats
till Genua den 15 juni 1920
och beslutit antaga vissa förslag angående »kontroll å anställningsvillkoren
för sjömän; arbetsförmedling; tillämpningen å sjömän
av den konvention och de hemställanden rörande arbetslöshet
och arbetslöshetsförsäkring, som antagits i Washington nästföregående
november», vilken fråga upptagits såsom andra punkten på
dagordningen för konferensens sammanträde i Genua,
ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form av
en hemställan,
antager följande hemställan att underställas den internationella arbetsorganisationens
medlemmar för att av dem tagas i övervägande med hänsyn
till dess förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat
sätt jämlikt bestämmelserna i delen om arbetet av traktaten i Versailles
den 28 juni 1919, traktaten i St. Germain den 10 september 1919, traktaten
i Neuilly den 27 november 1919 och traktaten i Le Grand Trianon
den 4 juni 1920.
I syfte att i avseende å sjömännen bringa till tillämpning del III
av den i Washington den 28 november 1919 antagna hemställan angående
arbetslösheten hemställer generalkonferensen, att varje medlem av
Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.
39
internationella arbetsorganisationen måtte till förmån för sjöman anordna
effektiv försäkring mot arbetslöshet, förorsakad av skeppsbrott eller annan
omständighet, antingen i form av statligt ordnad försäkring eller genom
tilldelande av statsunderstöd åt faekorganisationer, vilkas stadgar föreskriva
utbetalning av understöd åt arbetslösa medlemmar.
VI.
Förslag till konvention angående ersättning för arbetslöshet vid fall av fartygs förolyckande.
Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av nationernas
förbund,
vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats
till Genua den 15 juni 1920
och besluta antaga vissa förslag angående »kontroll å ananställningsvillkoren
för sjömän; arbetsförmedling; tillämpningen å
sjömän av den konvention och de hemställanden rörande arbetslöshet
och arbetslöshetsförsäkring, som antagits i Washington nästföregående
november», vilken fråga upptagits såsom andra punkten
på dagordningen för konferensens sammanträde i Genua,
ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form av
ett förslag till internationell konvention,
antager följande förslag till konvention att ratificeras av internationella
arbetsorganisationens medlemmar jämlikt bestämmelserna i delen
om arbetet av traktaten i Versailles den 28 juni 1919, traktaten i St.
Germain den 10 september 1919, traktaten i Neuilly den 27 november
1919 och traktaten i Le Grand Trianon den 4 juni 1920.
§ 1.
Med »sjöman» förstås vid tillämpning av denna konvention en var,
som är anställd å fartyg, nyttjat i sjöfart.
Med »fartyg» förstås vid tillämpning av denna konvention varje i
allmän eller enskild ägo varande båt, fartyg eller skepp, av vad slag
som helst, vilket nyttjas i sjöfart, med undantag likväl för krigsfartyg.
§ 2.
Då fartyg förolyckas, skall redaren eller den, med vilken sjömannen
slutit avtal om tjänst ombord å fartyget, till varje å fartyget an
-
40 Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.
ställd sjöman utgiva ersättning för den arbetslöshet, som förorsakas av
fartygets förolyckande.
Denna ersättning skall utgå för alla de dagar, varunder sjömannen
är verkligt arbetslös och enligt den beräkningsgrund, som gäller för den
genom avtalet bestämda hyran, men må den totala ersättningen begränsas
till ett belopp motsvarande två månaders hyra.
§ 3.
Ersättning, som här avses, skall åtnjuta samma rättsliga skydd
som fordran på intjänad hyra, och skall sjömannen för dess indrivande äga
anlita samma tillvägagångssätt som beträffande sådan fordran.
§ 4.
Varje medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar
denna konvention, förbinder sig att tillämpa den på dem av sina
kolonier, besittningar och protektorat, vilka icke hava full självstyrelse,
detta dock under följande förbehåll:
a) att konventionens bestämmelser ej med hänsyn till de lokala
förhållandena äro omöjliga att tillämpa;
b) att de ändringar, som måste vidtagas för konventionens anpassning
efter de lokala förhållandena, låta sig införas i densamma.
Varje medlem skall till internationella arbetsbyrån meddela det
beslut, som den fattar med avseende å varje av sina kolonier, besittningar
eller protektorat, vilka icke ha full självstyrelse.
§ 5.
De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet
med bestämmelserna i del XIII av traktaten i Versailles den 28 juni
1919, traktaten i St. Germain den 10 september 1919; traktaten i Neuilly
den 27 november 1919 och traktaten i Le Grand Trianon den 4 juni
1920, delgivas nationernas förbunds generalsekreterare och av honom
inregistreras.
§ 6.
Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella
arbetsorganisationen inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds
generalsekreterare därom notificera alla medlemmar av internationella
arbetsorganisationen.
41
Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.
§ 7.
Denna konvention skall träda i kraft den dag, sådan notifikation,
som nyss nämnts, verkställts av nationernas förbunds generalsekreterare,
men skall endast vara bindande för de medlemmar, som låtit inregistrera
sin ratifikation hos sekretariatet. Därefter träder konventionen i kraft
beträffande varje annan medlem den dag, dennes ratifikation inregistrerats
hos sekretariatet.
§ 8.
Under förbehåll med hänsyn till bestämmelserna i § 7 förbinder
sig varje medlem, som ratificerar denna konvention, att bringa dess bestämmelser
i verkställighet senast den 1 juli 1922 och att vidtaga erforderliga
åtgärder för att göra dem effektiva.
§ 9.
Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan fem
år förflutit från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga
densamma genom skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare
för inregistrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän
ett år efter det den inregistrerats hos sekretariatet.
§ 10.
Internationella arbetsbyråns styrelse skall minst en gång vart
tionde år tillställa generalkonferensen en redogörelse för denna konventions
tillämpning och skall taga i övervägande, • huruvida på konferensens
dagordning bör upptagas frågan om revision av eller ändringar i konventionen.
§ 11.
De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda
äga vitsord.
VII.
Förslag till konvention angående arbetsförmedling för sjömän.
Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av nationernas
förbund,
vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats
till Genua den 15 juni 1920
'' Bihang till riksdagens protokoll 1921. 9 saml. 2 avd. 25 käft. (AV 31.) 6
42
Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.
och besluta antaga vissa förslag angående »kontroll å anställningsvillkoren
för sjömän; arbetsförmedling; tillämpningen å sjömän
av den konvention och de bemställanden rörande arbetslösheten
och arbetslöshetsförsäkring, som antagits i Washington nästföregående
november,» vilken fråga upptagits såsom andra punkten på
dagordningen för konferensens sammanträde i Genua,
ävensom bestämt att dessa förslag skola avfattas i form av
ett förslag till internationell konvention,
antager följande förslag till konvention att ratificeras av internationella
arbetsorganisationens medlemmar jämlikt bestämmelserna i delen om arbetet
av traktaten i Versailleä den 28 juni 1919, traktaten i St. Germain
den 10 september 1919, traktaten i Neuilly den 27 november 1919 och
traktaten i Le Grand Trianon den 4 juni 1920.
§ I
Med
»sjöman» förstås vid tillämpning av denna konvention en var,
vilken såsom medlem av besättningen är anställd å fartyg, nyttjat i sjöfart,
med undantag likväl av befälet.
§ 2.
Arbetsförmedling för sjömän må icke, av vare sig enskild person,
bolag eller annat företag, bedrivas såsom »handel» i förvärvssyfte. Ej
heller må i något fall anskaffande av anställning föranleda utbetalande
från sjömännens sida av något slag av gottgörelse, direkt eller indirekt, åt
någon enskild person, bolag eller annat företag.
I varje land skall lagen stadga straff för överträdelse av bestämmelserna
i denna paragraf.
■§ 3.
Utan hinder av bestämmelserna i § 2 äger regeringen medgiva enskild
person, bolag eller annat företag, som för närvarande i förvärvssyfte
förmedlar arbete åt sjömän, att tills vidare fortsätta samma verksamhet,
under villkor likväl, att verksamheten, till skyddande av samtliga
vederbörandes rätt, underkastas regeringens kontroll.
Varje medlem, som ratificerar denna konvention, förbinder sig att
vidtaga alla erforderliga åtgärder för att snarast möjligt avskaffa den i
förvärvssyfte bedrivna arbetsförmedlingen för sjömän.
Andra lagutskottet» utlåtande Nr 31. 43
§ 4.
•
Varje medlem, som ratificerar denna konvention, skall tillse, att
ett effektivt och mot behoven svarande system av avgiftsfria arbetsförmedlingsanstalter
för sjömän inrättas och upprätthålles.
Detta system må inrättas och upprätthållas:
1) antingen av representativa sammanslutningar av redare och
sjömän, verkande i förening under kontroll av en central myndighet,
2) eller, i saknad av dylik samverkan, av staten själv.
Dessa arbetsförmedlingsanstalters verksamhet skall ledas av personer,
som äga praktisk erfarenhet om sjöfartens förhållanden.
Där arbetsförmedlingsanstalter av olika typer förefinnas, skola åtgärder
vidtagas för att samordna deras verksamhet på nationell grundval.
§ 5.
Det skall upprättas kommittéer, bestående av lika antal representanter
för redare och sjömän, vilka skola höras i alla frågor, som röra
arbetsförmedlingsanstalternas verksamhet.
Varje lands regering äger meddela närmare föreskrifter angående
nämnda kommittéers befogenhet, särskilt med hänsyn till rätten att välja
ordförande utom kommitténs medlemmar, underkastelsen under statens
kontroll samt rätten att mottaga bistånd från personer, som intressera sig
för sjömännens välfärd.
§ 6.
Vid arbetsförmedlingen skola sjömännen äga att fritt välja fartyg
och redarna att fritt välja besättning.
§ 7.
Sjömännens anställningsavtal skall innehålla alla nödiga garantier
till skyddande av samtliga parter, och skall sjömannen såväl före som
efter avtalets undertecknande beredas lämpligt tillfälle att granska detsamma.
§ 8.
Varje medlem, som ratificerar denna konvention, skall tillse, att
de anordningar för arbetsförmedling, som föreskrivits i konventionen,
göras tillgängliga, i fall av behov genom offentliga anstalter, för sjömän
från samtliga de länder, vilka ratificera konventionen, under förutsättning
likväl att arbetsförhållandena äro väsentligen de samma.
44
Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.
§ 9.
Det tillkommer varje land att avgöra, huruvida anordningar liknande
dem, som föreskrivits i denna konvention, skola vidtagas beträffande
däcks- och maskinbefäl.
§ 10-
Varje medlem, som ratificerar denna konvention, åligger att meddela
internationella arbetsbyrån alla tillgängliga upplysningar, statistiska eller
andra, rörande arbetslösheten bland sjömän och arbetsförmedlingsanstalternas
verksamhet beträffande dem.
Internationella arbetsbyrån har att, efter överenskommelse med regeringarna
och vederbörande organisationer i varje land, samordna de
olika ländernas system för arbetsförmedling för sjömän.
§ 11.
Varje medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar
denna konvention, förbinder sig att tillämpa den på dem av sina
kolonier, besittningar och protektorat, vilka icke hava full självstyrelse,
detta dock under följande förbehåll:
a) att konventionens bestämmelser ej med hänsyn till de lokala
förhållandena äro omöjliga att tillämpa,
b) att de ändringar, som måste vidtagas för konventionens anpassning
efter de lokala förhållandena, låta sig införas i densamma.
Varje medlem skall till internationella arbetsbyrån meddela det
beslut, som den fattar med avseende å varje av sina kolonier, besittningar
och protektorat, vilka icke ha full självstyrelse.
§ 12.
De officiella ratifikationerna av denna konvention skola i enlighet
med bestämmelserna i del XIII av traktaten i Versailles den 28 juni
1919, traktaten i St. Germain den 10 september 1919, traktaten i Neuilly
den 27 november 1919 och traktaten i Le Grand Trianon den 4
juni 1920, delgivas nationernas förbunds generalsekreterare och av honom
inregistreras.
§ 13.
Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen
inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds
generalsekreterare därom notificera alla medlemmar av internationella
arbetsorganisationen.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.
45
§ 14.
Denna konvention skall träda i kraft den dag, sådan notifikation,
som nyss nämnts, verkställts av nationernas förbunds generalsekreterare,
men skall endast vara bindande för de medlemmar, som låtit inregistrera
sin ratifikation hos sekretariatet. Därefter träder konventionen i kraft
beträffande varje annan medlem den dag, dennes ratifikation inregistrerats
hos sekretariatet.
§ 15.
Under förbehåll med hänsyn till bestämmelserna i § 14 förbinder
sig varje medlem, som ratificerar denna konvention, att bringa dess bestämmelser
i verkställighet senast den 1 juli 1922 och att vidtaga erforderliga
åtgärder för att göra dem effektiva.
§ 16.
Varje medlem, som. ratificerar denna konvention, kan, sedan fem
år förflutit från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga
densamma genom skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare
för inregistrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän
ett år efter det den inregistrerats å sekretariatet.
§ 17.
Internationella arbetsbyråns styrelse skall minst en gång vart tionde
år förelägga generalkonferensen en redogörelse för denna konventions
tillämpning och skall taga i övervägande, huruvida på konferensens dagordning
bör upptagas frågan om revision av eller ändringar i konventionen.
§ 18.
De franska och engelska texterna skola båda äga vitsord.
Vad angår förslaget till konvention angående begränsning av ar- Utskottet.
betstiden i industriella företag till åtta timmar om dagen och fyrtioåtta
timmar i veckan har föredragande departementschefen avstyrkt ratificering
av konventionen. Utskottet finner denna departementschefens åtgärd
befogad. Utskottet vill först erinra därom, att utskottet samtidigt i
yttrande över Kungl. Maj:ts proposition nr 359 och i ämnet väckta motioner
föreslagit riksdagen att antaga en reviderad lag om arbetstidens
begränsning. Denna lag som i flera grundläggande frågor skiljer sig
från Washingtonkonferensens förslag, har i likhet med nu gällande lag
givits karaktär av försökslagstiftning med giltighet intill den 1 januari
46
Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.
1924, under det att konventionen är för det land, som ratificerar densamma,
bindande i elva år. I likhet med föredragande departementschefen
anser utskottet, att det vore synnerligen önskvärt, om Sverige
genom ratificering av denna konvention kunde lämna ett otvetydigt bevis
på sin villighet att upprätthålla sin genom medlemskapet i nationernas
förbund åtagna förbindelse i berörda hänseende. Utskottet kan
emellertid av ovan anförda skäl — svårigheter att omedelbart anpassa
vår lag efter Washingtonkonferensens beslut och konventionens längre
giltighetstid än den svenska försökslagstiftningen — icke tillstyrka ratificering.
Vad i herrar Hanssons och Johansons motioner anförts till stöd
för en dylik åtgärd har icke kunnat rubba denna utskottets uppfattning.
Förslaget till konvention angående arbetslösheten har av föredragande
departementschefen tillstyrkts med hänvisning till den svenska
offentliga arbetsförmedlingens nuvarande ståndpunkt, varigenom konventionens
förpliktelser för vårt lands vidkommande ej bliva oskäligt betungande.
Rekommendationen angående arbetslösheten har departementschefen
ansett icke kunna giva anledning till annan åtgärd än ytterligare utredning
angående sådan planering av de offentliga arbetena, att arbetslösheten
såvitt möjligt därigenom bekämpas.
Rekommendationen angående ömsesidighet i fråga.om behandling
av utländska arbetare har departementschefen ansett för närvarande endast
böra föranleda en anmodan till kommittén för socialförsäkringens
organisation att, så vitt möjligt, beakta densamma vid fullgörandet av
sitt uppdrag.
Beträffande förslaget till konvention angående kvinnors användande
till arbete före och efter barnsbörd har departementschefen — under
erinran att delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet
hos medicinalstyrelsen och socialstyrelsen begärt yttrande över konventionen
— ansett, att förslaget från svensk sida för närvarande icke bör föranleda
annan åtgärd än att de av delegationen igångsatta utredningarna fullföljas.
Förslaget till konvention angående kvinnors nattarbete anser departementschefen
för närvande icke böra föranleda annan åtgärd än att
en av delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet
igångsatt utredning i ämnet fullföljes.
Beträffande rekommendationen angående skydd mot mjältbrand
anmärker departementschefen, att någon annan åtgärd än en utredning
i ämnet för närvarande icke bör ifrågakomma, då frågan om åvägabringande
av en konvention i ämnet är uppförd å dagordningen för nästkommande
arbetskonferens.
Andra lagutskottet» utlåtande Nr 31.
47
Rekommendationen angående skydd för kvinnor och barn mot blyförgiftning
bör enligt departementschefens åsikt icke föranleda annan
åtgärd än att eu inom socialdepartementet igångsatt undersökning fullföljes.
Rekommendationen angående inrättandet av eu offentlig hälsovårdsmyndighet
har synts departementschefen icke böra föranleda några organisatoriska
åtgärder inom den svenska socialförvaltningen utan allenast
en anmodan till socialstyrelsen såsom yrkesinspektionens chefsmyndighet
att beträffande yrkesinspektionens verksamhet i hygieniskt avseende träda
i förbindelse med den internationella arbetsbyrån.
Angående förslaget till konvention angående fastställandet av minimiålder
för barns användande till industriellt arbete framhåller departementschefen,
att utredning över konventionen igångsatts inom socialstyrelsen
och skolöverstyrelsen. Departementschefen anser, att någon åtgärd
från statsmakternas sida icke är påkallad, intill dess den igångsatta utredningen
fullbordats.
Förslaget till konvention angående barns nattarbete inom industrien
anses av departementschefen icke höra för närvarande föranleda annan
åtgärd än att en inom socialstyrelsen igångsatt utredning fullföljes.
Rekommendationen angående tillämpningen av den i Bern år 1906
antagna internationella konventionen rörande förbud mot användande av
vit (gul) fosfor inom tändsticksindustrien är, såsom departementschefen
framhåller, för vårt lands vidkommande redan uppfylld.
Rekommendationen angående begränsning av arbetstiden inom
fiskerihanteringen har synts departementschefen icke böra föranleda några
åtgärder.
Rekommendationen angående begränsning av arbetstiden i inre
sjöfart har jämväl synts departementschefen icke böra föranleda någon
åtgärd.
Beträffande rekommendationen angående åvägabringande i olika
länder av sjömanslagar erinrar departementschefen därom, att ett av
sjölagskommittén under skandinaviskt samarbete upprättat förslag till
sjömanslag är enligt remiss av den 4 mars 1920 underställt lagrådets
prövning för att sedermera framläggas för riksdagen. Någon annan åtgärd
för Sveriges vidkommande än ett fullföljande av detta lagstiftningsärende
anser departementschefen icke erforderlig.
Rörande sistnämnda 14 förslag till konventioner och rekommendationer
har någon motion icke väckts inom riksdagen. Utskottet kan till
fullo instämma i vad departementschefen vid ärendets föredragning i
statsrådet hemställt.
48
Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.
Beträffande förslaget till konvention angående fastställande av
minimiålder för barns användande i arbete till sjöss har föredragande
departementschefen hemställt, att Sverige måtte biträda ifrågavarande
konvention, vilken är bindande i 11 år från ikraftträdandet och skall
bringas i verkställighet senast den 1 juli 1922.
Herr Thore har i sin motion yrkat, att ifrågavarande förslag av
riksdagen i princip godkännes. I. motiveringen till berörda hemställan
har herr Thore framställt vissa anmärkningar mot förslaget. Den av
dessa som avser den svenska lagtexten kan av utskottet biträdas. Motionären
anför härom följande:
»Även må anmärkas, att det i konventionens engelska text förekommande
uttrycket ''maritime navigation’ översatts med ''sjöfart’; häri
sålunda inbegripet även ''inre sjöfart’. Enligt undertecknads förmenande
måste med ''maritime navigation’ förstås kustfart och avlägsnare fart,
men icke sjöfart i skärgårdar eller på insjöar. I det fall att även sistnämnda
slags sjöfart avsetts i konventionen, hade tydligen detta närmare
utsatts i originaltexten, exempelvis genom tillfogande av uttrycket ''inland
navigation’ eller ''navigation on inland waterways’ (se Genuakonferensens
hemställande nr 11). Den svenska texten bör alltså enligt min mening
förtydligas.»
Motionärens anmärkning vinner stöd av de uttryck, som använts
i avdelning IV i Genuakonferensens hemställan angående begränsning av
arbetstiden i inre sjöfart. De här förekommande uttrycken »la navigation
intérieure» och »la navigation maritime» (i engelsk text »inland
navigation» och »maritime navigation») hava i den svenska texten översatts
med »inre och yttre sjöfart». Utskottet anser alltså, att motionärens
anmärkningar mot den svenska texten förtjäna att bliva närmare prövade.
Mot departementschefens hemställan om Sveriges biträdande av
förevarande konvention har utskottet icke funnit anledning till anmärkning.
Rekommendationen angående arbetslöshetsförsäkring för sjömän har
av departementschefen, under hänvisning till socialförsäkringskommitténs
pågående utredningsarbete, ansetts icke böra föranleda någon särskild
åtgärd.
Utskottet delar departementschefens uppfattning.
Beträffande förslaget till konvention angående ersättning för arbetslöshet
vid fall av fartygs förolyckande har av departementschefen framhållits,
att frågan om Sveriges anslutning till förevarande konvention bör
upptagas till slutlig prövning, då det förut omnämnda förslaget till sjömanslag
förelägges riksdagen.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.
49
Mot berörda uppfattning har utskottet icke funnit anledning till
erinran.
Vad slutligen angår förslaget till konvention angående arbetsförmedling
för sjömän bär föredragande departementschefen ansett sig böra
förorda Sveriges anslutning till konventionen.
Herr Thore har i sin motion hemställt, att berörda förslag icke
måtte av riksdagen godkännas.
Utskottet vill erinra därom, att förevarande konvention tillstyrkts
av redarnas förtroendemän, som deltagit i iirendets förberedande behandling.
Ett genomförande av konventionens bestämmelser utesluter vidare
icke rätt för redarna att fortfarande anordna kostnadsfri arbetsförmedling
för sjömän. Konventionen förbjuder allenast enskild yrkesmässig arbetsförmedling.
Genom konventionen underkännas även de anspråk, som
från sjöfolkets sida uppställts, att erhålla förnyad anställning i samma
tur, som de blivit lediga. Rederinäringen betraktar nu som en verklig fördel,
att konventionen fastställer i sin 6 §, att vid arbetsförmedlingen sjömännen
äga att fritt välja fartyg liksom redarne att fritt välja besättning.
Då utskottet icke funnit någon anledning till anmärkning mot bestämmelserna
i sistnämnda konvention, anser utskottet, att departementschefens
hemställan beträffande konventionen bör godkännas.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.
Maj:t meddela, att riksdagen för sin del icke haft
något att erinra mot departementschefens hemställan
beträffande de riksdagen för yttrande underställda förslag
till konventioner och rekommendationer;
B) att motionen H: 372, i den mån den icke blivit
besvarad genom vad utskottet ovan under A) hemställt,
icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda;
C) att motionerna I: 239 och II: 370 icke måtte
till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 2 juni 1921.
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL von SNEDJERN.
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 9 sand. 2 avd. 25 höft. (AV 31.)
50
Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.
Reservationer:
1) Beträffande förslaget till konvention angående begränsning av arbetstiden
i industriella företag till åtta timmar om dagen och fyrtioåtta timmar
i veckan
av herrar C. E. Svensson, Linder, Sigfrid Hansson, Hagman, Johanson
i Stockholm och Holmström, vilka yrkat bifall till motionerna nr 239 i
första kammaren och nr 370 i andra kammaren.
2) av herrar Andersson i Knäppinge, Carlsson i Solberga och SundUng,
vilka ansett att herr Thores yrkande beträffande förslaget till konvention
angående arbetsförmedling för sjömän bort av utskottet tillstyrkas.
Stockholm 1921. Kungl. Boktryckeriet.
211723
P. A. Norstedt & Söner.