Första lagutskottets utlåtande Nr 7.
1
Nr 7.
Ankom till riksdagens kansli den 7 februari 1921 kl. 4 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändring i vissa delar av lagen den 24 mars
1916 om nyttjanderätt till gravplats.
Närvarande: herrar Pettersson i Södertälje, Rogberg, greve Spens, J. T. Larsson,
J. E. Berglund, Boman*, P. A. Hansson, Engberg*, Hederstierna,
Strid, Svensson i Betingetorp*, Löfgren i Stockholm* och
Johanson i Hallagården*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Genom en den 26 november 1920 dagtecknad, till lagutskott hänvisad
proposition nr 8, vilken behandlats av första, lagutskottet, har Kungl.
Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda utdrag av i statsrådet
och lagrådet förda protokoll jämte bilaga, föreslagit riksdagen att antaga
följande förslag till
LAG
om ändring i vissa delar av lagen den 24 mars 1916 om nyttjanderätt
till gravplats.
Härigenom förordnas, att 4 § i lagen den 24 mars 1916 om nyttjanderätt
till gravplats skall erhålla följande ändrade lydelse, samt att i
samma lag skall efter 6 § införas en ny paragraf, 7 §, av nedan angiven
lydelse:
4 §•
Gravplats skall — — — — skick.
Eåder å gravplats — — — — kungörandet.
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 9 samt. 1 avd. 4 käft. (Nr 7—9.) 1
2
Forsla lagutskottets utlåtande Nr 7.
Ovan stadgad påföljd för försummelse att hålla gravplats i ordnat
och värdigt skick skall icke inträda i det fall, att myndighet är för gravplatsens
vård och underhåll ansvarig.
7 §.
Har myndighet mot viss, en gång för alla erlagd gottgörelse åtagit
sig vård och underhåll av gravplats för alltid eller så länge gravplatsen
utgör del av kyrkogård eller annan allmän begravningsplats, skola de
medel, som för sådant ändamål erlagts, där ej annat föranledes av villkor,
som må hava uppställts av den, vilken lämnat gottgörelsen, förvaltas såsom
en särskild fond, vars avkastning skall användas endast för gravplatsens
vård och underhåll; dock att myndighet, som iklätt sig skyldighet att ombesörja
vård och underhåll av flera gravplatser, äger rätt att, där ej villkor,
som nyss sagts, härför utgör hinder, till en gemensam fond sammanföra
de medel, som myndigheten för gravplatsernas vård och underhåll
emottagit, allenast därvid iakttages, att eu noggrann och fullständig förteckning
över gravplatserna föres.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1922. Vadi7§ föreskrives
skall gälla jämväl om medel, som för där angivet ändamål erlagts före
lagens ikraftträdande.
Av propositionen framgår, att 1920 års kyrkomöte, vars yttrande
jämlikt § 87 mom. 2 regeringsformen inhämtats över ifrågavarande lagförslag,
i skrivelse till Kungl. Maj:t den 16 november 1920 anmält, att
förslaget av kyrkomötet godkänts.
Beträffande de skäl, som ligga till grund för förslaget, får utskottet
hänvisa till propositionen.
Utskottet har vid granskning av förslaget ej funnit skäl till anmärkning
mot detsamma och får alltså hemställa,
att riksdagen måtte för sin del bifalla ifrågavarande
proposition.
Stockholm den 7 februari 1921.
På första lagutskottets vägnar:
JAKOB PETTERSSON.