Första lagutskottets utlåtande Nr 40.
1
Nr 40.
Ankom till riksdagens kansli den 21 maj 1921 kl. 11 f. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till lag om förvaltning av bysamfälligheter och därmed
jämförliga samfällda ägor och rättigheter m. m. ävensom
i ämnet väckta motioner.
Närvarande: Herrar Pettersson i Södertälje, Åkerman, Alexanderson, Rogberg,
greve Spens, J. T. Larsson, A. W. Johansson, Ernst Svensson, Carl
Johansson, Hederstierna, Svedberg, Rehn, Söderberg, Svensson i Betingetorp,
Aarnseth och Karlsson i Vätö.
Genom en den 25 februari 1921 dagtecknad, till lagutskott hänvisad
proposition, nr 177, vilken behandlats av första lagutskottet, bar
Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda utdrag av i
statsrådet och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga
här nedan omförmälda förslag till
1) lag om förvaltning av bysamfälligheter och därmed jämförliga
samfällda ägor och rättigheter; och
2) lag om ändrad lydelse av 3 § .i lagen den 8 november 1912
om rätt till jakt.
I samband med denna proposition har utskottet till behandling
förehaft tvenne med anledning av densamma väckta, lika lydande motioner
nämligen nr 211 i första kammaren, av herrar Pers och Isberg
samt nr 308 i andra kammaren, av herrar Olsson i Mora och Hansson
i Bäck, i vilka motioner hemställts, att riksdagen, med godtagande i övrigt
av Kungl. Maj:ts förslag till lag om förvaltning av bysamfälligheter och
därmed jämförliga samfällda ägor och rättigheter, måtte besluta
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 9 samt. 1 avd. 31 höft. (Nr 40.) 1
Sakkunniga.
2 Första lagutskottets utlåtande Nr 40.
dels att 17 § i lagen skall hava följande lydelse:
»Har enligt etc. — — — (se Kuogl. Maj:ts förslag) — — — i
enlighet med denna lag, dock längst intill den 1 januari 1924»,
dels ock att 5, 8, 10 och 13 §§ erhålla sådan lydelse, att den
prövning, som enligt dessa lagrum skulle ankomma på rätten eller
domaren, i stället överlämnas till Konungens befallningshavande.
Beträffande de skäl, som ligga till grund för ifrågavarande lagförslag
och de däri motionsvis yrkade ändringarna, får utskottet, i den
mån redogörelse därför ej här nedan lämnas, hänvisa till propositionen
och motionerna ävensom do vid propositionen fogade protokollsutdrag.
I skrivelse den 17 april 1912 anhöll riksdagen, att Kungl. Maj:t
täcktes utreda, i vad mån behov kunde förefinnas av bestämmelser, ävseende
att beträffande vid skifte av jord undantagna eller därmed jämförliga
samfällda ägor eller rättigheter bereda delägarna i samfälligheten
tillfälle att fatta bindande beslut i frågor rörande densamma, samt för
riksdagen framlägga det förslag, som av denna utredning kunde föranledas.
Med föranledande härav och i enlighet med Kungl. Maj:ts bemyndigande
tillkallade dåvarande chefen för justitiedepartementet den 23 maj
1914 särskilda sakkunniga att inom departementet biträda med verkställande
av den begärda utredningen ävensom med avgivande av
förslag till lagstiftning, vartill utredningen kunde föranleda.
I sitt den 1 juni 1918 avgivna betänkande hava de sakkunniga till en
början gjort en utredning, i vad mån i äldre ordning tillkomna bestämmelser
rörande bysamhällens förvaltning, s. k. byordningar, kunde nöjaktigt
reglera den till de sakkunnigas behandling överlämnade frågan. Denna utredning
har fört de sakkunniga till den uppfattningen, att ehuruväl å ena
sidan byamän icke utan stöd av byordningsförfattningarna skulle kunna med
obetingat bindande verkan för framtiden träffa bestämmelser beträffande
användningen av byns gemensamma egendom, såvida icke dessa bestämmelser
gåves karaktär av servitut och betryggades på sätt för sådan
rätts bevarande i allmänhet erfordrades, likväl å andra sidan, om dylika
bestämmelser tillkommit på den väg, som i byordningsförfattningarna
angåves, de ifråga om förbindande verkan för framtiden finge tillerkännas
större betydelse, åtminstone såvitt de anginge ämnen, som inginge i
det område, dessa författningar avsåge att reglera. Några gränser för
Första lagutskottets utlåtande Nr 40. 3
den giltighet, som sålunda borde tillerkännas bestämmelser av detta slag,
kunde emellertid svårligen angivas, utan finge på undersökning i varje
särskilt fall bero, om en sådan bestämmelse skulle anses bindande för
byamän, som ej deltagit i beslutet om dess tillkomst. Då det sålunda
måste antagas, att sådana förhållanden, vilkas ordnande avsåges med
de sakkunnigas uppdrag, under vissa omständigheter kunde regleras
genom bestämmelser, tillkomna på den väg, by ordningarna utstakade,
finge det å andra sidan fasthållas, dels att för närvarande allenast ett
jämförelsevis ringa antal byar vore försedda med byordningar, som ägde
betingelser för att ens i någon begränsad mån göra till fyllest härutinnan,
samt att nya byordningar innefattande bestämmelser för sådana
förvaltningen av samfälligheter rörande frågor, däri delägarna ej kunde
enas, endast undantagsvis torde komma att uppstå, dels ock att den
med uppdraget åsyftade lagstiftningen omfattade jämväl samfälligheter,
som ej tillhörde byar och att dessa i varje fall icke berördes av bestämmelser,
tillkomna på nämnda väg.
Härefter övergå de sakkunniga till en redogörelse för de i allmän
lag eller speciallagar givna bestämmelser, som avse nyttjandet av samfälligheter,
varom nu är fråga. Denna redogörelse upptager dels stadganden
i byggningabalkens 10, 11 och 12 kapitel och dels bestämmelser
angående vattenrätt, fiske, jakt, rätt till väg samt vägars anläggande
och underhåll, kreatursbete och stängsel, anläggning av torp å gemensam
mark, gemensam husbehovsskog å vissa orter m. m.
Beträffande de vtill utredning överlämnade frågornas förhållande
till lagen den 30 september 1904 om samäganderätt framhålla de sakkunniga,
hurusom nämnda lag vore avsedd att reglera förhållandena
beträffande samfälld egendom i allmänhet, men från dess giltighetsområde
vore i 19 § undantag gjort för ägor, som vid skifte av jord
blivit undantagna för delägarnas allmänna behov eller eljest vore samfällda
för flera fastigheter, de där till någon del hade sina ägor genom
skifte eller eljest åtskilda, samt att, ehuru ordalagen i bemälda undantag
från samäganderättslagen icke alldeles sammanfölle med lydelsen av
de sakkunnigas uppdrag, som efter orden skulle avse vid skifte undantagna
eller därmed jämförliga samfällda ägor, dock i båda fallen torde
åsyftas samma slag av ägor.
Den sålunda lämnade utredningen om lagar och andra författningar,
vilka helt eller delvis hava avseende å användande av samfälld egendom,
har synts de sakkunniga visa, att genom däruti givna bestämmelser
regleras antingen allenast handhavandet av vissa slag av samfälligheter
eller ock endast speciella frågor angående sådant nyttjande.
4
Första lagutskottets utlåtande Nr 40.
Den närmaste frågan för de sakkunniga har härefter varit, i vad
mån behov numera kunde förefinnas att fylla den på ifrågavarande lagstiftnings
område förefintliga luckan. I denna fråga föreligga dels yttranden
av länsstyrelserna uti deras underdåniga utlåtanden över riksdagsskrivelsen
den 17 april 1912 och dels upplysningar, som av de sakkunniga
införskaffats från förste lantmätarna i länen och andra ortsmyndigheter
ävensom vid resor i en del orter, rörande frekvensen av ännu förekommande
samfälligheter av ifrågavarande slag och om deras nuvarande
användning och den hittills tillämpade ordningen för behandling av frågor
härom. Vad härutinnan förebragts har av de sakkunniga sammanförts
uti vid deras betänkande fogade bilagor.
Av den sålunda åstadkomna utredningen — yttra de sakkunniga
vidare — torde framgå, att ett bestämt behov förefunnes av lagbestämmelser
om sättet för avgörande av sådana frågor om nyttjande av nu
ifrågavarande slag av samfälligheter, angående vilka åsämjande ej kunde
vinnas; och hölle de sakkunniga före, att införandet av bestämmelser i
detta syfte skulle verka därhän, att ej allenast ett stort antal samfälligheter,
som hittills lämnats obeaktade, komme till användning för delägarnas
gemensamma bästa, utan ock mera värdefulla samfällda ägor,
vilka nu efter åsämjande brukades på sätt, som bringade allenast ringa
fördel, genom ändamålsenligare användning kunde lämna betydligt ökad
vinst för samtliga delägare. Att i vissa fall mycket betydande värden
vore att på denna väg tillvarataga visades av den utredning, som förekomme
i det av särskilda kommitterade den 27 mars 1914 avgivna
betänkande, som legat till grund för den provisoriska lagen med bestämmelser
om vissa skogssamfälligheter i Kopparbergs län. Enligt denna
utredning hade vid storskiften å åtskilliga socknar inom nämnda län
avsatts mark för gemensamt behov såväl för själva sockenskifteslagen
som för därifrån utbrutna byar och fäbodelag och detta i utomordentligt
stor utsträckning, varjämte utan angiven sådan grund lämnats odelade
likaledes högst betydande arealer. Av dessa undantag hade en del sedermera
delats, men en stor mängd bibehållits gemensamma. Så torde
inom Mora socken ännu finnas gemensamma områden, omfattande över
sextontusen tunnland skogsmark och mer än tretusenfemhundra tunnland
»oduglig mark», detta oberäknat vad som avsatts för de särskilda till
socknen hörande byar och fäbodeställen. Jämväl från Malungs, Rättviks,
Solleröns, Jama, Nås, Flöda, Venjans, Orsa, Ore, Gagnefs, Svärdsjö,
Envikens, Äppelbo och Lima socknar vore uppgifter lämnade om ännu
bibehållna betydande samfälligheter för socknarna och ur dem utbrutna
skifteslag. I berörda betänkande vore intagen en utförlig redogörelse
Första lagutskottets utlåtande Nr 40.
5
för dessa samfälligheter jämte uppgifter om sättet för deras-handha vande,
oc;h hänvisades till denna redogörelse.
Säkert förefunnes jämväl på andra orter i viss mån analoga förhållanden,
ehuru givetvis ej i den omfattning som inom Kopparbergs
län, där egenartade omständigheter i avseende å skifteslagsindelningen
och sättet för jorddelningens utförande med mera vållat såväl, att samfällda
undantag och uteslutning av ägor från delning skett i en vida
större skala än eljest varit vanligt, som ock att delägareantalet i sådana
samfälligheter och därav följande svårigheter vid deras handhavande
blivit större än på andra orter i allmänhet kunde förekomma. Att i
sistnämnda avseende en nära motsvarighet funnes i åtskilliga av de större
norrländska byarna vore dock att antaga.
Som ovan antytts, läge betydelsen av en ordning, som möjliggjorde
samfälligheternas brukande för gemensam räkning även i fall, där enighet
emellan delägarna ej kunde uppnås, icke blott däri, att samfälligheterna
överhuvud komme till användning, utan i all synnerhet däri, att denna
användning kunde göras sådan, att den medförde största gemensamma
nytta. I avseende härå torde i främsta rummet vara att tillvarataga de
värden, som läge i gemensamma skogsområden samt beten, torv-, leroch
grustäkter m. m., eller de ägor, som enligt byggningabalken och
1805 års skogsförordning utan alla delägares åsämjande väl finge brukas
till husbehov, men ej till avsalu. Här torde föreligga en såväl för de
enskilda delägarna som för det allmänna viktig uppgift att vinna nya
eller ökade värden genom reglerande av husbehovsnyttjandet eller, där
så bättre kunde eke,- dess utbytande mot nyttjande till avsalu eller uttagning,
samt särskilt i fråga om skog och betesmark genom vårdandet
av markens produktivitet och införande av rationell kultur.
I främsta rummet komme härvid i betraktande betydelsen för
skogsvården av rationell hushållning å samfällda ägor. Det kunde ifrågasättas,
huruvida icke frågan härom närmast vore att ordna genom den
allmänna lagstiftningen om vård av enskildes skogar sålunda, att i nämnda
lagstiftning infördes erforderliga föreskrifter om vård av sådan samfälld
skog. Häremot talade emellertid den omständigheten, att den-egenskap
av samfällighet, som skulle utgöra motivet för dessa skogars särställning
i förhållande till andra i enskild ägo varande skogar, i allmänhet
måste betraktas som allenast temporär med hänsyn därtill, att
samfälligheten när som helst kunde upplösas vare sig genom delägarnes
överenskommelse eller tvångsvis genom skifte. Det sistnämnda gällde
väl icke obetingat om de områden, som vid skifte undantag^, men inskränkningen
härvid vore endast den, att sådan samfällighet mot någon
6 Första lagutskottets utlåtande Nr 40.
delägares bestridande finge skiftas allenast, om det kunde ske utan delägares
förfång, och beträffande sådana skogsområden, där ordnad skogsvård
kunde ifrågakomma, torde väl hinder i detta avseende sällan vara
för handen. Då det i allt fall skulle erfordras särskilda bestämmelser
för att reglera samfälligheternas förvaltning, hade det funnits riktigast
att i samma lagstiftning, varigenom delägarnes om händ erhav ande av
sådana samfälligheter ordnades, lämna nödiga föreskrifter beträffande
samfälligheternas skötande jämväl vad skogsvården anginge.
Bland andra intressen att vid handhavandet av vården om samfälligheter
särskilt tillgodose vore, såsom nämnts, behovet av lämpliga kreatursbeten.
I avseende härå torde genom rationell behandling av nu
utan kultur liggande gemensamma betesmarker stora värden vara att
tillvarataga. Vidare torde kunna förväntas, att genom lagbestämmelser
i förevarande syfte skulle kraftigt främjas kooperativa företag till användande
av torvtäkter, stenbrott, vattenkraft m. m.
De samfällda rättigheter, som avsåges i de sakkunnigas uppdrag,
vore sådana, som gemensamt tillhörde fastigheter med skilda ägor och
kunde jämföras med de utav uppdraget omfattade samfällda ägor. Av
sådana rättigheter vore främst att beakta vissa servitut, som jämlikt
skiftesstadgans 7 § kunde direkt omsättas i jord genom utbrytning vid
skifte, nämligen rätt, som tillkomme ägare av hemman att samfällt med
hemman i annat skifteslag å dess mark skogsfång eller mulbete begagna
eller torv, sten, grus, ler eller dylikt taga. Beträffande det jämväl i
samma paragraf upptagna fiskeservitut gällde däremot förut angivna
bestämmelser om rätt till fiske. Andra rättigheter, som borde hit hänföras,
vore sådana, som bibehållits gemensamma för ett skifteslag, ehuru
själva marken delats, såsom samfällt bete å skiftad utmark, jakt m. m.
I den mån handhavandet av dessa rättigheter ej vore reglerat genom
redan gällande lagstiftning torde det vara av vikt, att en ordning fastsloges,
efter vilken delägarne kunde, även utan allas åsämjande, träffa
bestämmelser för rättigheternas lämpliga användning. Härvid gjorde
sig huvudsakligen samma synpunkter gällande, som ovan beträffande
samfällda ägor vore framhållna.
De huvudgrunder, efter vilka en lagstiftning i förevarande ämne
syntes böra läggas, vore, till skillnad från vad som gällde i fråga om
lagstiftning angående samegendom i allmänhet, att lagen borde främst
åsyfta främjandet av förvaltning av samfälligheterna för delägarnes
gemensamma bästa samt att vid denna förvaltning behörig hänsyn borde
tagas till sådana speciella intressen i samfälld mark, för vilkas tillgodoseende
samfälligheten bildats eller vid övriga ägornas delning bibehållits
Första lagutskottets utlåtande Nr 40.
7
gemensam. I sistborörda avseende vore tydligtvis att särskilt uppmärksamma
det förhållande, att vid fastighetsbildningen genom skiftesförrättningar
mången egendom fått sin tilldelning så utlagd, att för dess ändamålsenliga
nyttjande erfordrades tillgång till förnödenheter från område,
som i sådant syfte bibehållits samfällt för skifteslaget eller delar därav.
Att avskära eu fastighet härifrån skulle tydligtvis vara ett obehörigt
ingrepp i den genom skiftet åstadkomna ägoanordning, som haft till
syfte att så mycket som under rådande omständigheter vore möjligt
konsolidera de däri ingående fastigheter. Å andra sidan måste det,
såsom ovan antytts, vara särdeles angeläget att, där sambruk skulle
bestå, detta reglerades i syfte att en var delägare bleve i tillfälle att
bekomma sin tillständiga del och att den missvård, särskilt av skog,
som allmänt påklagats beträffande samfälligheter under oreglerad husbehovsbrukning,
måtte förekommas. Vidare vore att iakttaga, att av
ifrågavarande samfälligheter en större mängd icke hade det sammanhang
med de delade ägor, till vilka de hörde, att deras bibehållande som
samfällighet eller ens deras behållande överhuvudtaget vore utav någon
som helst vikt. Där förhållandet vore sådant, vore samfälligheten snarast
att anse som en fastighet för sig och att jämställa med samegendom i
allmänhet. Så vore fallet med de förutvarande ryttare-, soldat- och
båtsmalistorp, å vilka sam äganderättslagen givits tillämpning. Att denna
tillämpning icke utsträckts till andra fall, som kunde anses härmed
ganska analoga, hade väl berott dels på det särskilt framträdande behovet
av lättare förmer för realisation av nämnda till egnahemsförsäljning
synnerligen ägnade lägenheter, dels ock därpå, att det beträffande
andra samfälligheter, som kunde komma ifråga att härmed jämställas,
i allmänhet ej utan särskild undersökning i varje fall kunde avgöras,
huruvida de utan förfång kunde avskiljas från de ägor, vartill de hörde.
I detta avseende kunde gränsen icke läggas efter de bestämmelser, enligt
vilka samfälligheterna tillkommit, ty härvid lämnades beträffande skiftesundantagen
långt ifrån alltid genom delningshandlingarna tillförlitlig
utredning och beträffande andra samfällda ägor stode i allmänhet härutinnan
antingen icke någon utredning att erhålla eller ock allenast den
upplysningen, att de lämnats gemensamma utan bestämt syfte, vilket
icke hindrade, att deras bibehållande kunde vara av väsentlig betydelse
för de fastigheter, som de tillhörde. Man skulle möjligen kunna ifrågasätta
införandet av en anordning, varigenom delägare kunde få på förhand
prövat, huruvida viss sådan äga borde falla under samäganderättslagen
eller icke. Så skulle exempelvis kunna ske genom att ägodelningsrätterna
tillädes befogenhet att på ansökning av delägare pröva,
Avgivna
yttranden.
Det kungl.
förslag et.
8 Första lagutskottets utlåtande Nr 40.
•
huruvida samfälld äga kunde utan förfång från skifteslaget avhändas,
i vilket fall ägan därmed kunde vara angiven såsom hörande under
samäganderättslagens bestämmelser. Fördelarna av en sådan anordning
skulle dock näppeligen kunna förväntas motsvara därmed oskiljaktiga
olägenheter, och denna utväg hade i allt fall icke ansetts böra anlitas,
då frågau om handhavandet och eventuellt realiserandet av samfälligheter
utav denna kategori synts kunna tillfredsställande lösas genom
bestämmelser, som naturligen läte inpassa sig i en särskild lagstiftning
om samfälligheter, som hörde till fastigheter med i övrigt skilda ägor.
I fråga om de särskilda rättigheter, som uppdraget omfattade, torde
deras handhavande, i. den mån detsamma ej reglerades av redan givna
bestämmelser, lämpligen böra ordnas efter enahanda grunder, som beträffande
nyttjandet av samfällda ägor nu angivits.
De resultat, som, enligt vad ovan antytts, borde vara syftemålet
för lagstiftningen på ifrågavarande område, kunde lämpligast, såsom ock
i riksdagsskrivelsen och det lämnade direktivet för de sakkunnigas
arbete blivit förutsatt, uppnäs genom att en ordning infördes, i enlighet
varmed, i brist av åsämjande, enskild delägare gåves makt att tvinga
fram åtgärder till de samfälligheters nyttjande, som här avsåges. Eu
annan utväg, som beträffande vissa slag av hithörande samfälligheter
kunde vara att anlita, vore ingripande av myndighet för ordnande av
lämplig hushållning, där sådant lör det allmänna kunde vara av större
betydelse; detta kunde då närmast komma ifråga för åstadkommande
av ordnad skogshushållning å därför lämpade samfällda ägor, varvid
initiativ kunde givas åt vederbörande skogsvårdsstyrelse eller däremot
svarande tjänsteman vid skogsstaten. Sådant sätt att ordna frågan skulle
dock tydligtvis medföra väsentliga olägenheter och den avsedda vinsten
för skogsvårdsintresset torde även med initiativet lagt i delägares hand
kunna eruås.
I de över lagförslaget avgivna yttrandena har i allmänhet vitsordats
behovet av den ifrågasatta lagstiftningen; där detta behov förklarats
icke hava i någon större mån gjort sig gällande, har likväl i
regel uttalats önskvärdheten av en lag i den angivna riktningen, enär
den dock otvivelaktigt skulle lända till fördel i många fall.
Den nu för riksdagen framlagda propositionen ansluter sig i stort
sett till de sakkunnigas förslag och innehåller i huvudsak följande:
9
Första lagutskottets utlåtande Fr 40.
Den.'' föreslagna lagen om förvaltning av bysamfälligheter m. ra.
avser ägor, rättigheter eller förmåner, som äro samfällda för by eller
annat skifteslag eller eljest äro gemensamma för två eller derå fastigheter
med i övrigt skilda ägor. Lagen åsyftar att möjliggöra åstadkommande
av förvaltning av samfälligheterna för delägarnas gemensamma räkning
och bästa. I sådant syfte har delägare tillagts rätt att, där delägarna ej
kunna enas om användningen eller tillgodogörandet av samfälligheten,
framtvinga ett avgörande angående densammas disposition. Delägare äger
sålunda att å landet hos domaren och i stad hos rätten utverka förordnande
för särskild person att föranstalta om sammanträde med delägarna
för avgörande av fråga om samfällighetens användning eller
tillgodogörande. Skulle vid sådant sammanträde någon bestämmelse ej
komma att träffas om dispositionen av samfälligheten, äger delägare
påkalla densammas ställande under förvaltning av god man för delägarnas
gemensamma räkning. Sistnämnda förfaringssätt måste städse
användas, därest delägarna ej äro flera än två.
Den person, som, på sätt nyss nämnts, av domaren eller rätten
förordnats att föranstalta om sammanträde med delägarna, har att bevisligen
tillställa delägarna kallelse inom viss tid före sammanträdet med
uppgift om tid och ort för detta ävensom det ärende, som därvid skall
behandlas. Vid sammanträdet, där ordet föres av den, som föranstaltat
om detsamma, äga delägarna rösträtt efter sin delaktighet i samfälligheten,
dock med vissa begränsningar. (Härom mera nedan vid behandlingen
av 4 §.)
För det fall att delägarna vid sammanträdet besluta, att samfälligheten
skall ställas under förvaltning för gemensam räkning, skall av
dem antagas reglemente, angivande grunderna för förvaltningen. I
reglementet skola upptagas bestämmelser om tillämpning å sammanträde
med delägarna av lagens föreskrifter rörande omröstning, om val
av en eller flera sysslomän för förvaltningen samt om gäldande av kostnaderna
för förvaltningen och användande av vinsten därav. Reglementet
skall underställas prövning av rätten, som har att tillse, att det
är i laga ordning tillkommet, att dess bestämmelser äro förenliga med
gällande lagar och författningar samt att dess tillämpning icke kan
lända till märkligt förfång för delägare, som ej deltagit i reglementets
antagande eller eljest godkänt detsamma. Dessutom skall i fråga om
skogsmark tillses, att bestämmelser lämnats, som trygga eu tillfredsställande
skogsvård därå. Kan reglementet ej oförändrat godkännas,
äger rätten, efter delägarnas hörande, däri verkställa erforderliga jämkningar.
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 9 samt. 1 avd. 31 käft. (Nr 40.) 2
Utskottet.
10 Första lagutskottets utlåtande Nr 40.
Delägarna kunna vidare, utan att, ‘på sätt nyss nämnts, anordna
en stadigvarande förvaltning av samfälligheten, besluta om dess användning
genom brukande för egen räkuing eller genom utlegning eller
om samfällighetens avhändande. Härvid skall iakttagas, att sålunda
träffade åtgärder ej lända till märkligt förfång för delägare, som ej
därtill lämnat sitt medgivande. För sistnämnda fall samt då beslutet
avser utlegning för längre tid än fem år, erfordras för beslutets giltighet
viss kvalificerad majoritet med hänsyn till såväl röstvärdet som
huvudtalet.
Delägare, som anser sig hava befogad anledning till missnöje med
något av delägarna i samfälligheten jämlikt ifrågavarande lag fattat
beslut, äger att mot beslutet anställa klandertalan vid domstol.
Såsom förut nämnts, medger lagen för vissa fall ett annat sätt än
det nyss behandlade för ordnande av en samfällighets utnyttjande, nämligen
samfällighetens ställande under förvaltning av god man för delägarnas
gemensamma räkning. Ansökan härom göres å landet hos
domaren och i stad hos rätten. Beträffande god mans förvaltning gälla
vanliga regler i fråga om sysslomän. Rätten kan emellertid, där det
finnes påkallat, efter delägarnas hörande meddela särskilda föreskrifter
angående förvaltningen.
Den föreliggande propositionen innehåller vidare ett förslag till
lag om ändrad lydelse av 3 § i lagen den 8 november 1912 om rätt
till jakt. Enligt första stycket av nämnda paragraf må å sockenallmänning,
byaskog eller annan dylik samfällighet delägarna allenast för egna
behov utöva jakträtt, där de ej annorledes åsämjas. I’ andra stycket av
samma paragraf stadgas, att, i händelse särskilda föreskrifter äro gällande
om allmänningens eller samfällighetens förvaltning, delägarna äga att i
enlighet därmed fatta beslut om jakträttens tillgodogörande för gemensam
räkning. Då det ansetts tvivelaktigt, huruvida i fall, där dylika
särskilda föreskrifter icke finnas, bysamfällighetslagen utan vidare skulle
bliva tillämplig, har i andra stycket av 3 § jaktlagen införts ett uttryckligt
stadgande om att, där särskilda föreskrifter om förvaltningen
ej äro gällande, bestämmelse om jakträtten må träffas enligt bysamfällighetslagen.
Den föreliggande utredningen har enligt utskottets mening klart
ådagalagt behovet av bestämmelser i syfte att möjliggöra en ändamålsenlig
förvaltning av samfälligheter av nu ifrågavarande slag, beträffande
vilkas nyttjande enighet ej står att uppnå mellan delägarna. Det måste
Första lagutskottets utlåtande Nr 40. . 11
nämligen betraktas såsom ett allvarligt missförhållande, att en liten minoritet,
ja till och med en enda delägare i en samfällighet, hur ringa hans
andel däri än må vara, skall kunna — måhända av okunnighet eller
tredska — förhindra en av samtliga övriga delägare önskad anordning
för samfällighetens rationella tillgodogörande. Utskottet har vid granskning
av förslaget funnit detsamma i huvudsak väl ägnat att tillgodose
de syften, man därmed avsett att vinna. Beträffande vissa av förslagets
särskilda bestämmelser har utskottet emellertid föranlåtits föreslå ändringar.
För dessa samt för utskottets utlåtande i anledning av de föreliggande
motionerna lämnas i det följande redogörelse vid respektive
paragrafer av lagförslaget.
Lagen om förvaltning av bysamfälligheter m. m.
3 §•
I denna paragraf har utskottet vidtagit en redaktionell ändring i
syfte att tydligare utmärka, att det enda sätt, varpå delägare kan få
sammanträde till stånd för avgörande om samfälld ägas användning
eller tillgodogörande, är att jämlikt ifrågavarande paragraf utverka förordnande
för särskild person att föranstalta om sammanträdet.
4 §•
Enligt 4 § 2 mom. äger en var delägare vid sammanträde för avgörande
av samfälld ägas användning eller tillgodogörande rösträtt efter
sin delaktighet i samfälligheten. Härvidlag gäller emellertid den inskränkning,
att rösträtt ej får av någon delägare utövas för mera än
en femtedel eller, där delägarna äro flera än femtio, eu tjugondei av de
vid sammanträdet närvarande delägarnas efter nämnda grund beräknade
röstetal.
Såsom skäl för nu angivna regler för rösträtten hava de sakkunniga
anfört följande: Då de särskilda delägarna i en samfällighet däri kunde
hava olika andelar, kunde vid beräkning av majoritet bland dem två olika
grunder tänkas tillämpade, i det nämligen majoriteten antingen kunde bestämmas
efter andelstalet eller efter huvudtalet. Då här i allmänhet vore
fråga om rent ekonomiska intressen, läge väl närmast till hands, att majoriteten
efter andelstal räknat finge bestämmanderätt. Emellertid hade det
synts betänkligt att tillägga de större andelsägarna en så obetingad
övervikt i dessa frågor. Nyttan och behövligheten av tillgången till de
förnödenheter eller andra förmåner, som besittningen av viss samfällighet
De sakkunniga.
12 Första lagutskottets utlåtande Nr 40.
innebure, kunde nämligen variera för de olika delägarne utan relation
till deras andelstal, så att tilläventyrs i ett skifteslag viss samfälld äga,
vars bibehållande vore utan betydelse för de större fastigheternas ägare,
icke utan verkligt lidande för de övriga kunde avhändas skifteslaget
eller disponeras på annat sätt än förut varit fallet. Åven från andra
synpunkter torde det vara anledning att framgå med en viss försiktighet,
när det gällde att införa tvång i avseende å disponerandet av dessa
samfälligheter. En majoritet efter andelstal räknat innefattade väl i
vanligaste fall de ekonomiskt kraftigaste bland delägarne och kunde
med användande av de företräden, som läge häri, lätt komma att öva
obehörigt tvång mot minoriteten, ifall den tillädes obetingad avgöranderätt
i frågor rörande dessa samfälligheter. Att åter helt lämna avgörandet
åt majoriteten efter huvudtalet räknat skulle säkerligen i många fall
innebära ett obehörigt åsidosättande av de större delägarnes legitima
intressen. Man torde då för undgående av olägenheter, som dessa metoder
för röstberäkning var för sig kunde medföra, vara hänvisad till
en kombination av båda, varjämte såsom korrektiv mot de övergrepp,
som i allt fall kunde tänkas förekomma, torde erfordras utväg att få
talan mot sålunda åstadkommet beslut prövad i avseende å dess egenskap
allt tillgodose alla delägares berättigade krav.
För bestämmandet av grunder för röstberäkning erbjöde sig, efter
den ovan angivna huvudprincipen om beräkning såväl efter huvudtal
som efter delaktighet, flera på olika rättsområden tillämpade metoder,
gående ut på att till tryggande av de mindre andelsägarnes intressen
inskränka rösträtten efter andelstal. Längst hade man i detta avseende
gått i den omnämnda provisoriska lagen angående vissa skogssamfälligheter
i Kopparbergs län, i det att rösträtten efter berörda grund där
inskränkts så, att ingen av delägarna ägde rösta för större delaktighetstal
än som motsvarade en tjugondedel av de i omröstningen deltagandes
sammanlagda andelar. Denna synnerligen kraftiga reduktion av de
större röstetalen hade tydligen motiverats av de i ifrågavarande bygd
förekommande mycket stora skifteslag, där delägarnas antal kunde
uppgå till något tusental och där jordfördelningen understundom vore
så ojämn, att vissa delägare, t. ex. de större trävarubolagen, kunde
besitta andelar av sådan betydenhet, att de utan denna reduktion skulle
praktiskt taget dominera i frågor om undantagens användning. Där
sådana särskilda förhållanden ej vore förhanden, kunde väl i allmänhet
en så betydande reducering i rösträtten efter andelstal ej anses påkallad,
men då i frågor av förevarande art det syntes viktigare att trygga de
mindre andelsägarnas intressen mot obehörigt förfång än att tillgodose
Första lagutskottets utlåtande Nr 40, 13
de större delägarnas krav på inflytande i förhållande till sin andelsrätt,
så torde även i fråga om samfällighet med mindre antal delägare en
avsevärd reducering av andelsröstetalen vara på sin plats; och torde i
sådant avseende lämpligen kunna uppställas den regeln, att där delägarnas
antal icke överstege femtio, rösträtten borde begränsas så, att ingen
finge rösta för mera än en femtedel av de röstande delägarnas sammanlagda
andelstal. Vore delägareanralet större, torde omförmälta starkare
reducering böra fordras. För tillgodoseende av allas rätt vore jämväl
nödigt att rättsmedel lämnades mot delägarnas beslut, så att talan däremot
kunde föras såväl i fråga om beslutets formella laglighet som ock
i materiellt hänseende, därest.beslutet skulle lända delägare till förfång.
I vissa frågor torde dessutom böra fordras den ytterligare säkerheten
av kvalificerad majoritet. Fordran härpå torde dock kunna begränsas
till frågor om avhändande av äga samt utlegning därav på längre tid.
Vid förslagets granskning i lagrådet lämnades detsamma i förevarande
del av två av lagrådets ledamöter utan anmärkning.
Justitierådet Appelberg yttrade:
»Såsom huvudregel beträffande omröstningar bland delägarna skall
enligt förslaget gälla, att rösträtt tillkommer en var delägare efter hans
delaktighet i samfälligheten. För att icke ett fåtal delägare, som äga
de stora andelarna, skola i varje fall kunna överflygla de mindre delägarna,
har i deras intresse till huvudregeln gjorts det tillägg, att ingen
delägare'' må utöva rösträtt för mera än eu femtedel och i vissa fall
en tjugondei av de vid sammanträdet närvarande delägarnas röstetal.
Att en viss reduktion bör ske av de större delägarnas röstetal, torde
vara fullt riktigt. Huruvida de för reduktionen valda talen äro de
lämpligaste eller huruvida flera graderingar borde ske, därom kunna
givetvis delade meningar göras gällande. För min del finner jag intet
att erinra mot desamma i och för sig. Men mot ifrågavarande reduktionsregel,
särskilt så vitt den innefattar inskränkning av röstetalen
till en femtedel av rösterna, synes böra anmärkas, att enär denna
reduktion oftast torde komma att drabba endast en eller två av delägarna,
och således de delägare, som hava de därnäst största andelarna,
icke få sina röstetal reducerade, verkningarna av regeln bliva synnerligen
ojämna och densamma i många fall kan komma att leda till resultat,
rakt motsatta vad som åsyftas. Om till exempel å ett sammanträde,
där 28 delägare, representerande sammanlagt 40 mantal, äro närvarande,
å ena sidan rösta en delägare för 16 mantal, en för 2 mantal och 23
för Vi mantal var samt å andra sidan rösta 2 delägare för vardera 8 man
-
Lagrådet.
Utskottet.
14 Första lagutskottets utlåtande Nr 40.
tal och 1 delägare för 1U mantal, blir det enligt den föreslagna regeln
det senare partiet som segrar. Då det förra partiet består av 25 delägare,
representerande 23 3U mantal, och det senare partiet innefattar 3 delägare,
representerande 16 1U mantal, måste resultatet betecknas såsom
mindre rimligt.
Att finna icke allt för invecklade reduceringsregler, varigenom
dylika resultat skulle kunna förekommas, torde svårligen låta sig göra.
Lämpligt synes därför vara att till den föreslagna omröstningsbestämmelsen
göra ett tillägg av innebörd, att reduceringsregeln icke träder i
tillämpning med mindre de röstande, som förenat sig om visst beslut
och efter oreducerat röstetal äga största andelen i samfälligheten, till
antalet äro färre än övriga i omröstningen deltagande delägare. En
om formulering av ifrågavarande stadgande i enlighet härmed skulle
nödvändiggöra ett sammanförande av 2 och 3 mom.»
Mot de föreslagna rösträttsbestämmelserna framställdes vidare
åtskilliga erinringar av regeringsrådet Ernberg (se prop. s. 62). Sistnämnda
ledamot av lagrådet framhöll därjämte, att, oavsett vad från
hans sida sålunda erinrats, kunde, på sätt justitierådet Appelberg yttrat,
den föreslagna metoden för röstreduktionen i av denne angivet hänseende
lätt leda till mindre tillfredsställande resultat, varför ett tillägg
till ifrågavarande stadgande i den riktning, som av justitierådet Appelberg
föreslagits, syntes vara lämpligt.
Den föreslagna anordningen att rösträtt i regel tillkommer en var
delägare efter hans andel i samfälligheten samt att, till tryggande av
de mindre andelsägarnas intressen, eu begränsning gjorts av det sålunda
beräknade röstetalet, är enligt utskottets mening en lämplig utväg
att söka tillgodose samtliga delägares berättigade krav. Huruvida den
föreslagna begränsningsregeln är den ändamålsenligaste, kan givetvis
vara föremål för delade meningar. På vad sätt en dylik begränsning
än göres, torde emellertid en viss godtycklighet aldrig helt kunna undgås.
Utskottet har därför intet att erinra mot den föreslagna reduktionsregeln
i och för sig.
Däremot har utskottet ej kunnat bortse ifrån att, på sätt inom
lagrådet anförts, verkningarna av berörda reduktionsregel kunna bliva
synnerligen ojämna och i många fall leda till uppenbart otillfredsställande
resultat. Såsom sådant måste det nämligen betecknas, om
en grupp delägare, som är underlägsen såväl i fråga om andelar i samfälligheten
som beträffande huvudtalet, skulle på grund av reduktionsregeln
erhålla avgörandet i den fråga, som varit föremål för omröstning.
Första lagutskottets utlåtande Sr 40. 15
Ett dylikt resultat synes utskottet icke böra godkännas. Ilar viss mening
erhållit pluralitet såväl efter antalet andelar i samfälligheten som
efter huvudtalet räknat, bör denna mening enligt utskottets uppfattning
också bliva gällande. Utskottet föreslår därför en regel av innehåll,
att, om vid omröstning en mening erhåller pluralitet i båda nu omförmälda
hänseenden, den meningen skall gälla. Först om beslut på sådant
sätt ej kan åstadkommas, bör begränsning ske av de omröstandes röstetal
efter den i förslaget angivna grund. I enlighet härmed hava 2 och
3 mom. av förevarande paragraf av utskottet omarbetats, varjämte 2
mom. av 6 § underkastats en härav betingad jämkning.
Utskottet har ej förbisett, att den anmärkning, som av utskottet
framförts mot det nu föreliggande förslagets rösträttsbestämmelser,
generellt gäller ett system med begränsning av de största andelarna,
varigenom de medelstora, närmast under reduceringsgränsen fallande
andelarna bliva så'' mycket mera avgörande. (Jämför 29 § i lagen den
30 juni 1913 om gemensamhetsfiske, 79 § i lagen den 12 augusti 1910
om aktiebolag samt 3 kap. 22 § i vattenlagen.) Denna omständighet
synes emellertid utskottet så mycket mindre böra förhindra, att nu anmärkta
missförhållande med avseende å bysamfällighetslagen undanröjes,
som det lärer kunna antagas, att beträffande denna lag bestämmelserna
i fråga komma att erhålla eu praktiskt vida större räckvidd än vad, av
olika skäl, förhållandet är i fråga om åtminstone de båda förstnämnda
av omförmälda redan gällande lagar.
5 §.
Såsom ovan nämnts, skola de frågor, som enligt förslaget ankomma
på .offentlig myndighets prövning (prövning av för samfällighet antaget
reglemente, besvär över samfällighets beslut, ansökning om samfällighets
ställande under förvaltning av god man m. m.), med undantag av
ärenden, som avses i 9 § andra stycket, enligt förslaget upptagas och
avgöras av allmän domstol eller, i vad rörer landet, i vissa fall av
domaren. I de föreliggande motionerna yrkas, att den prövning, som
sålunda enligt förslaget skall ankomma på rätten eller domaren, i stället
överlämnas till Konungens befallningshavande.
Berörda fråga har under förarbetena till ifrågavarande lagstiftning De
varit föremål för övervägande. De sakkunniga framhålla sålunda, att
frågan kunde besvaras olika, allt eftersom man betraktade den såsom
mera av administrativ eller mera av juridisk natur. Från förstnämnda
sakkun
niga.
Avgivna yttranden.
Lagrådet.
16 Första lagutskottets utlåtande Nr 40.
synpunkt skulle närmast ligga till hands, att berörda prövning tillädes
Konungens befallningshavande, i analogi med vad som skett med avseende
å skiftessamfälligheterna i Kopparbergs län genom förenämnda
för nämnda län gällande provisoriska lagstiftning. Från den andra synpunkten
skulle närmast de allmänna underrätterna komma i fråga. Särskilt
med hänsyn till det bedömande av frågor om förfång för delägare,
som på sätt ovan angivits kunde i dessa ärenden vara erforderligt,
framställde sig det sistnämnda alternativet som det lämpligaste, och uppfattningen
därom styrktes genom det traditionella handhavandet av byordningsfrågor,
som sedan lång tid tillbaka tillkommit häradsrätterna.
Av de myndigheter, som yttrat sig över de sakkunnigas förslag,
eller samtliga befallningshavandena och flertalet domhavande, hava fyra
av de förstnämnda samt ett femtontal av domhavandena uttalat sig för
en överflyttning av domstolarnas och domhavandenas föreslagna befattning
med hithörande frågor till Konungens befallningshavande, varemot
de övriga icke gjort någon invändning mot förslagets ståndpunkt härutinnan.
Vid granskningen av det till lagrådet remitterade förslaget, som
i nu förevarande ämne överensstämde med de sakkunnigas förslag, ansåg
regeringsrådet Ernberg det starkt kunna ifrågasättas, huruvida icke de
frågor, som enligt förslaget ankomma på offentlig myndighets handläggning
och skola upptagas och avgöras av allmän domstol, lämpligare
borde förläggas till administrativ myndighet, enkannerligen Konungens
befallningshavande. Genom en dylik anordning skulle vinnas fördelen
av väsentligt större smidighet och snabbhet i förfarandet, vilken fördel
särskilt i de delar av landet, där tingssammanträden hölles endast med
jämförelsevis långa mellanrum, vore framträdande. Olämpligt vore ock
i allmänhet att, där det kunde undvikas, belasta domstolarna med ärenden
av administrativ natur. Med erinran vidare, att enligt hittills gällande
lagstiftning ärenden av likartad beskaffenhet med dem, som här vore
i fråga, i allmänhet tillhörde Konungens befallningshavandes handläggning,
och då med hänsyn till de synpunkter, ur vilka den enskildes
intressen kunde komma att bedömas vid handläggningen av ärenden
enligt den föreslagna lagen, någon fara för rättssäkerheten icke torde
kunna uppstå med en sådan anordning av förfarandet även här, hemställde
denne ledamot av lagrådet, att förslaget måtte omarbetas i nu
angiven riktning.
17
Första lagutskottets utlåtande Nr 40.
Vid anmälan av lagrådets yttrande i statsrådet den 25 sistlidne Departement:
februari förklarade föredragande departementschefen, att lian, med hänsyn
till det starka juridiska inslaget uti de enligt den föreslagna lagen ilrågavarande
spörsmålen, anslöte sig till de sakkunnigas ståndpunkt såsom den
principiellt riktigaste. Departementschefen erinrade vidare om, att enligt
lagen om samäganderätt den 30 september 1904 domstolarna vore de myndigheter,
som hade att taga befattning med nämnda lags tillämpning, samt
framhöll, att i fråga om den lokal- och person kännedom, som uppenbarligen
måste vara av stor betydelse för ärendenas handhavande, domare och ortsdomstol
torde äga företräde framför befallningshavandena. Sant kunde måhända
vara, att någon gång, där ett ärende skulle handläggas vid domstolen
och icke av domaren, denna handläggning kunde taga längre tid än
den skulle gjort hos Konungens befallningshavande, men härvid vore
å andra sidan att märka, att om alla de enligt den nya lagen förekommande
fallen inom ett helt län skulle samlas till handläggning hos en
och samma myndighet, länsstyrelsen, dennas redan förut under de senare
årens förhållanden starkt ökade arbetsbörda kunde bliva så stor, att
den påräknade tidsvinsten utav ärendenas behandling där bleve tvivelaktig.
Åven enligt utskottets mening är förslagets ståndpunkt i ifråga- utskottet.
varande avseende väl motiverad. Ehuru vissa av de ämnen, som enligt
förslaget komma under offentlig myndighets prövning, onekligen närmast
äro av administrativ natur, är å andra sidan den juridiska karaktären
av andra av dessa ämnen, särskilt bedömandet av frågor om
förfång för delägare, så framträdande, att man ej, utan att alldeles
särskilda skäl därför påvisas, synes böra undandraga dessa frågor prövning
av domstol. Några sådana skäl torde ej hava förebragts. . Vad
särskilt angår motionärernas erinran, att i vissa domsagor ordinarie
tingssammanträden hållas endast två gånger om året, vill utskottet
framhålla, att detta är förhållandet i allenast två av rikets samtliga 125
domsagor, varjämte i ytterligare sju domsagor tingssammanträden i vissa
av de särskilda tingslagen hållas blott två gånger årligen.
I det stora flertalet fall torde därför erforderlig snabbhet i förfarandet
stå att uppnå även vid förevarande frågors handläggning av
domstol. Å andra sidan torde den muntliga förhandlingen inför rätten
med hörande av parter och vittnen samt den ingående kännedom om
på ifrågavarande spörsmål inverkande faktiska förhållanden, som i regel
är till finnandes hos nämnden, borga för ett materiellt mera tillfredsställande
avgörande än vad fallet kunde bliva efter ett skriftligt förfaBihang
till riksdagens protokoll 1921. 9 sand. 1 avd. 31 käft. (Nr 40.) 3
18
Första lagutskottets utlåtande Nr 40.
rande hos länsstyrelserna med deras vidsträckta förvaltningsområden.
Enligt ovannämnda lag den 11 juni 1915 beträffande viss samfälld
skogsmark inom Kopparbergs län tillkommer det visserligen Konungens
befallningshavande att träffa där omförmälda beslut. Berörda omständighet
synes emellertid utskottet så mycket mindre föranleda någon
ändring i förslagets ståndpunkt, som, på sätt de sakkunniga påvisat,
bandbavandet av byordningsfrågor sedan lång tid tillbaka tillkommit
häradsrätterna.
I 5 § föreskrives vidare, att vid den prövning av det av delägarna
antagna reglementet för samfällighetens förvaltning, som verkställes av
rätten, skall, där samfälligheten helt eller delvis utgöres av skogsmark,
tillses att bestämmelser lämnats, som trygga en tillfredsställande skogsvård
därå, och att rätten bör i fråga därom, innan fastställelse meddelas,
inhämta yttrande från vederbörande skogsvårdsstyrelse eller skogstjänsteman.
Då det i snabbhetens intresse synes önskvärt, att sådant yttrande
skall, då rätten ej sammanträder, kunna infordras av domaren, bar en
härför erforderlig jämkning i lagtexten av utskottet vidtagits.
I ändamål att tydligare än den föreslagna avfattningen giver vid
banden utsäga, att yttrande från skogstjänsteman bör infordras allenast
om skogsvårdsstyrelse ej finnes, bar utskottet vidare företagit en redaktionell
jämkning i paragrafen. Motsvarande ändring har ock vidtagits
i 10 §•
6 §•
Se vad ovan anförts under 4 §.
10 §.
Se vad ovan anförts under 5 §.
17 §•
I denna paragraf föreskrives, att, om enligt lagen den 11 juni
1915 beträffande viss samfälld skogsmark inom Kopparbergs län anordnats
förvaltning eller meddelats avverkningsförbud, som gäller den 30 juni
1921, berörda förvaltning eller förbud fortfarande skall tillämpas, till
dess om det ifrågavarande markområdet anordning träffats och kan träda
i verkställighet i enlighet med förevarande lag, dock längst intill den
1 januari 1922.
19
Första lagutskottets utlåtande Nr 40.
I de nu föreliggande motionerna an föres i denna del följande:
»Denna tidsbegränsning har i det framlagda förslaget gjorts betydligt
snävare, än som förutsatts i det sakkunnigbetänkande, som legat till grund
för propositionen (jämför propositionen sid. 44 och 45), och synes oss höra
väsentligen modifieras i syfte att giva de samfälligheter, varom är fiåga,
tillräcklig tid för ordnande av förvaltningen med tillämpning av den
nya lagstiftningen. Ty initiativ till och åvägabringande av denna förvaltning
måste föregås av åtskilliga förberedelser — förordnande av
person att föranstalta om sammanträde, utredning angående samfällighetens
natur, uppgörande av förslag till reglemente, eventuellt förordnande
av god man för bortavarande etc. —, vilka förberedelser jämte
den i vissa hänseenden nödiga domstolsbehandlingen kunna medföra
betydande tidsutdräkt. Därjämte lärer man böra räkna med det förhållandet,
att i de fall, som här avses, vederbörande för jämförelsevis
kort tid sedan haft besvär och kostnader för åtgärder till skydd
för den samfällda egendomen och därföre kunna befaras vara mindre
benägna att inom den närmaste tiden taga initiativ, varigenom ytterligare
kostnader för liknande åtgärder enligt den nya lagen skulle uppstå.
Vid sådant förhållande och då något vägande skäl icke torde stå hindrande
i vägen för ett längre rådrums medgivande, hava vi velat föreslå,
att den i förberörda paragraf ifrågasatta tidsfristen får omfatta tiden till
den 1 januari 1924.»
Lika med motionärerna finner utskottet den i propositionen föreslagna
tidsbegränsningen, inom vilken delägarna av samfälligheter inom
Kopparbergs län hava att träffa anstalter för förvaltningens anordnande
enligt det nu föreliggande lagförslaget alltför snävt avvägd, och då
några avsevärda olägenheter ej synas förefinnas för fristens utsträckande
till den av motionärerna önskade tidpunkten, har utskottet ansett sig
böra tillstyrka motionerna i denna del.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) att riksdagen, med förklarande, att Kungl.
Maj:ts ifrågavarande förslag ej kunnat av riksdagen i
oförändrat skick antagas, måtte för sin del antaga
följande:
20
Första lagutskottets utlåtande Nr 40.
Ilo) Lag
om förvaltning av bysamfälligheter och därmed jämförliga samfällda ägor
och rättigheter.
Härigenom förordnas som följer:
Kungl. Maj:ts färsing: Utskottets förslag:
1 §•
Denna lag avser:
1. bys eller annat skifteslags samfällda ägor, som vid skifte eller
annan laga delning eller sämjedelning undantagits för gemensamt behov
eller uteslutits från delningen, ävensom mark, som eljest är gemensam
för två eller flera fastigheter med i övrigt skilda ägor;
2. rättigheter eller förmåner, som äro samfällda för två eller
flera fastigheter med helt eller delvis skilda ägor.
Vad här nedan stadgas om ägor gäller i tillämpliga delar beträffande
nu angivna rättigheter och förmåner.
2 §■
Kunna delägare ej enas om användningen eller tillgodogörandet
av samfälld äga, må, där de äro flera än två, fråga därom upptagas
och avgöras i den ordning 3—7 §§ stadga.
Kan ej bestämmelse sålunda träffas, må en var av delägarna påkalla
ägans ställande under förvaltning av god man på sätt i 10 § sägs.
Åro delägarna allenast två, och kunna de ej åsämjas, vare lag
som i andra stycket är sagt.
3 §•
I fall, som i 2 § första stycket
avses, må fråga om samfälld ägas
användning eller tillgodogörande
upptagas och avgöras vid sammanträde
med delägarna på sätt nedan
sägs; och åge delägare, som sådant
sammanträde äskar, att i den ordning,
som i 10 § om förordnande
av god man stadgas, erhålla för
-
3 §•
I fall, som i 2 § första stycket
avses, må fråga om samfälld ägas
användning eller tillgodogörande
upptagas och avgöras vid sammanträde
med delägarna på sätt nedan
sägs; och har delägare, som sådant
sammanträde äskar, att i den ordning,
som i 10 § om förordnande
av god man stadgas, utverka för
-
21
Första lagutskottets utlåtande Nr 40.
Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
ordnande för särskild person att ordnande för särskild person att
föranstalta om sammanträdet. föranstalta om sammanträdet.
Kallelse å delägarna skall bevisligen tillställas dessa minst fjorton
dagar före sammanträdet, såframt ej kortare tid av dem medgives, samt
innehålla uppgift om tid och ort för sammanträdet ävensom det ärende,
för vars behandling det påkallas. Hava ej delägarna enats om annat
ställe för sammanträdes hållande, skall detta äga rum inom någon av
de fastigheter, till vilka sam fälb ghe ten hörer. Aro delägarna Hera än
tio eller kan icke med säkerhet utrönas, vilka hava del i samfälligheten,
må kallelsen delgivas sålunda, att densamma överlämnas till en av delägarna
att vara för dem alla tillgänglig, varjämte kallelsen skall, med
underrättelse, vilken av delägarna bekommit densamma, minst tjugu
dagar före sammanträdet ej mindre uppläsas i kyrkan i den eller de
församlingar, där fastigheterna äro belägna, än även införas i en eller
flera tidningar i orten; skolande dock inom sagda tid kallelsen särskilt
delgivas känd delägare, boende utom de fastigheter, till vilka samfälligheten
hörer.
År någon delägare å okänd ort eller så fjärran, att han ej kan
bevaka sin rätt, begäre den sammankallande förordnande av god man
enligt lagen den 11 juni 1920 om god man för bortovarande.
Har boställe eller annat allmänt hemman, som icke innehaves
under stadgad åborätt, del i samfälligheten, skall jämväl underrättelse
om sammanträdet meddelas Konungens befallningshavande i så god tid,
att genom dennes föranstaltande ombud må varda av vederbörande
myndighet förordnat att å sammanträdet föra talan för fastigheten.
Kostnad, som kan ifrågakomma för sammanträdes hållande, skall
av sökanden förskjutas, men i händelse åtgärd, som med sammanträdet
åsyftas, kommer till stånd, slutligen gäldas av delägarna efter delaktighet
i samfälligheten.
4 §•
1 mom. Vid sammanträde, som i 3 § sägs, föres ordet av den,
som förordnats att föranstalta om sammanträdet.
2 mom. En var delägare äge vid
sammanträdet rösträtt efter sin delaktighet
i samfälligheten, dock att
rösträtt ej må av någon delägare
titövas för mera än en femtedel eller,
där delägarna äro flera än femtio,
2 mom. En var delägare äge
vid sammanträdet, med iakttagande
av vad i nästa mom., 6 § 2 mom.
och 7 § sägs, rösträtt efter sin delaktighet
i samfälligheten.
22 Första lagutskottets utlåtande Nr 40.
Utskottets förslag:
3 mom. Erhåller vid omröstning,
som icke avser i 6 § 2 mom.
eller 7 § omförmält fall, viss mening
högre röstetal än annan och biträdes den
tillika av större antal röstande, gälle
den mening. Kan beslut ej på sådant
sätt åstadkommas, skall begränsning
av de röstandes röstetal
ske så, att icke för någon av dem må
beräknas mera än en femtedel eller, där
delägarna i samfälligheten är o flera än
femtio, en tjugondei av de röstandes
sammanlagda röstetdl, ochvardedenmening
gällande, som''efter denna beräkning
erhållit högsta röstetalet. Utfalla
rösterna lika, gälle den mening, som
de flesta efter huvudtalet biträda.
Bliva rösterna även efter denna beräkning
lika, avgöre ordföranden, vilken
mening skall gälla.
4 mom. Innan fråga, för vars behandling sammanträde utsatts,
till avgörande företages, skall genom ordförandens försorg utredningske
om de fastigheter, till vilka samfälligheten hörer, ävensom vilka
däri äga del och den grund, som gäller för en vars delaktighet. Råder
osäkerhet, huruvida samfälld äga tillhör visst skifteslag eller annat
större skiftesområde, vid vars delning nämnda skifteslag utbrutits, skall,
intill dess nödig utredning härutinnan förebragts, frågan anses angå
det större skiftesområdet.
5 mom. Genom ordförandens försorg skall föras protokoll, med
angivande av vad vid sammanträdet avhandlas och beslutes. 1 protokollet
skall ock lämnas redogörelse för den äga, varom fråga är, ävensom,
i den mån utredning därom vunnits, fullständig uppgift å de
fastigheter, till vilka samfälligheten hörer. Vidare skola upptagas närvarande
delägare och deras andelar i samfälligheten. Varder icke protokollet
genast å sammanträdet justerat, skall detsamma inom åtta dagar
efter sammanträdet å därvid tillkännagiven tid och plats uppläsas samt
Kungl. Maj:ts förslag:
en tjugondei av de vid sammanträdet
närvarande delägarnas efter nämnda
grund beräknade röstetal.
3 mom. Vid omröstning gälle,
där ej annat för visst fall är bestämt,
den mening, som efter stadgad
röstberäkning biträdes av de
flesta avgivna rösterna. Utfalla vid
omröstning rösterna lika, gälle den
mening, som de flesta efter huvudtalet
biträda. Bliva rösterna även
efter denna beräkning lika, avgöre
ordföranden, vilken mening skall
gälla.
Första lagutskottets utlåtande Nr 40. 23
Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
förses med underskrift av ordföranden och en eller flera av delägarna
utsedda justeringsmän. Efter verkställd justering skall protokollet hos
person och från dag, som vid sammanträdet bestämts och tillkännagivits,
hållas tillgängligt för delägarna.
5 §•
Besluta delägarna, att samfällighet skall ställas under förvaltning
för gemensam räkning, skall ock av dem antagas reglemente, angivande
grunderna för denna förvaltning. I sådant reglemente skola upptagas
bestämmelser om tillämpning å sammanträde med delägarna av de föreskrifter
rörande omröstning, som i deuna lag angivas, om val av en
eller flera sysslomän för förvaltningen samt om gäldande av kostnaderna
för förvaltningen och användande av vinsten därav. I avseende härå
skall iakttagas, dels att delägare ej må, utan att han därtill samtyckt,
påföras kostnad, överstigande hans del i avkastningen jämte den vinst,
som kan visas genom kostnaden hava tillförts hans enskilda egendom,
för vilken han har del i samfälligheten, dels ock att behållua avkastningen
bör antingen användas till företag, som lända till gemensam
nytta för de fastigheter, vilka hava del i ägan, såsom skogskultur,
anläggning och underhåll av vägar och broar eller dylikt, eller ock till
fondering eller utdelning till delägarna efter delaktighet i ägan.
Reglementet skall underställas Reglementet skall underställas
rättens prövning och för detta ända- rättens prövning och för detta ändamål
jämte protokoll över det eller
de sammanträden, därå frågan om
samfällighetens ställande under förvaltning
och reglementets antagande
förevarit, till rättens ordförande insändas.
Rätten skäll tillse, att reglementet
är i laga ordning tillkommet,
att dess bestämmelser äro förenliga
med gällande lagar och författningar
samt att icke detsammas
tillämpning kan lända till märkligt
förfång för delägare, som ej deltagit
i reglementets antagande eller eljest
godkänt detsamma. Dessutom skall,
där samfälligheten helt eller delvis
mål jämte protokoll över det eller
de sammanträden, därå frågan om
samfällighetens ställande under förvaltning
och reglementets antagande
förevarit, till rättens ordförande insändas.
Rätten skall tillse, att reglementet
är i laga ordning tillkommet,
att dess bestämmelser äro förenliga
med gällande lagar och författningar
samt att icke detsammas
tillämpning kan lända till märkligt
förfång för delägare, som ej deltagit
i reglementets antagande eller eljest
godkänt detsamma. Dessutom skall,
där samfälligheten helt eller delvis
24
Första lagutskottets utlåtande Nr 40.
Kungl. Maj:ts förslag:
utgöres av skogsmark, tillses att
bestämmelser lämnats, som trygga
en tillfredsställande skogsvård därå,
börande rätten i fråga härom, innan
fastställelse meddelas, inhämta yttrande
från vederbörande skogsvårdsstyrelse
eller skogstjänsteman. Kan
reglemente ej oförändrat godkännas,
må rätten, efter delägarnas hörande,
däri verkställa erforderliga jämkningar.
Utskottets förslag:
utgöres av skogsmark, tillses att
bestämmelser lämnats, som trygga
en tillfredsställande skogsvård därå,
börande i fråga härom, innan fastställelse
meddelas, yttrande inhämtas
från vederbörande skogsvårdsstyrelse
eller, där sådan ej finnes, vederbörande
skogstjänsteman. Kan reglemente
ej oförändrat godkännas, må rätten,
efter delägarnas hörande, däri verkställa
erforderliga jämkningar.
Syssloman eller, om flera äro utsedda, dessa äga, där ej för visst
fall delägarna annorlunda bestämt, att i mål, som röra förvaltningen,
tala och svara för delägarna. Åga, som ställts under förvaltning, må
ej av syssloman delägarna avhändas eller för längre tid än fem år utlegas
utan att delägarna därom beslutat i den ordning, som i 6 § 2
mom. eller 7 § sägs.
6 §•
1 mom. Vilja delägarna, utan att ställa äga under förvaltning
enligt 5 §, besluta om dess användning vare sig genom brukande för
egen räkning eller genom utlegning, skall därvid iakttagas, att åtgärden
ej länder till märkligt förfång för delägare, som ej till densamma lämnat
medgivande. Där till förebyggande av sådant förfång finnes erforderligt,
att delägare förbehålles rätt att av samfälligheten erhålla timmer,
vedbrand, gärdsel, torv, grus eller annat till husbehov eller att därå
hava kreatursbete, skola ock bestämmelser träffas för tillgodoseende härav.
2 mom. Avser beslutet ägas utlegning
för längre tid än fem år,
skall detsamma för att äga giltighet
biträdas ej mindre av två tredjedelar
av de i omröstningen deltagandes
röster efter röstvärdet än även av
minst hälften av samtliga delägare
i samfälligheten efter huvudtalet.
2 mom. Avser beslutet ägas utlegning
för längre tid än fem år,
skall detsamma för att äga giltighet
biträdas ej mindre av två tredjedelar
av de i omröstningen deltagandes
röster efter röstvärdet, beräknat på
sätt i andra punkten av 4 § 3 mom.
är sagt, än även av minst hälften
av samtliga delägare i samfälligheten
efter huvudtalet.
25
Första lagutskottets utlåtande Nr 40.
Kanyl, Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
7 §•
Vilja delägare avhända sig äga, som i denna lag avses, och kan
det ske utan märkligt förfång för delägare, som ej därtill samtycker, äge
de ock härom fatta beslut i den ordning här ovan i 6 § 2 mom. sägs.
Där någon delägare det yrkar, må dock avhändandet ej äga rum annorledes
än genom försäljning å offentlig auktion.
Vad i 22 kap. 3 § ärvdabalken och 4 kap. 8 § jordabalken stadgas
skall ej äga tillämpning i fråga om försäljning enligt denna lag av
samfällighet, vari omyndig äger del, men vare beslut om sådan försäljning
icke giltigt med mindre rätten i den ort, där samfälligheten är
belägen, på ansökan av någon delägare finner skäl lämna tillstånd till
försäljningen.
Har boställe eller annat allmänt hemman del i samfälld äga, vars
avhändande beslutes, må beslutet ej träda i verkställighet utan att tillstånd
därtill för berörda hemman lämnats i vederbörlig ordning.
Då beslut om ägas avhändande fattas, må jämväl bestämmas och
i protokollet angivas, av vem överlåtelsehandlingen skall å delägarnas
vägnar underskrivas.
År fråga väckt om ägas försäljning och vill delägare, att gemenskapen
skall upplösas genom laga skifte eller hemmansklyvning, give
det tillkänna sist vid det sammanträde med delägarna, där frågan om
försäljning skall företagas. År skifte eller klyvning då i laga ordning
sökt, må beslut i försäljningsfrågan ej fattas, förr än sig visat, huruvida
på ansökningen delning kommer till stånd. År sådan delning icke sökt,
skall, där delägare det yrkar, honom givas nödig tid därtill.
8 §''
Menar delägare, att beslut, som i ärende, varom i denna lag sägs,
vid sammanträde av delägarna fattats, länder honom till märkligt förfång
eller att det icke i laga ordning tillkommit eller att det står i strid
med allmän lag eller författning eller annorledes överskrider deras befogenhet,
som beslutet fattat, äge han tala därå genom stämning till
rätten å samtliga övriga delägare inom trettio dagar från den dag beslutsprotokollet
blivit tillgängligt efter ty i 4 § 5 mom. sägs. Försummas
det, vare rätt till klandertalan mot beslutet förlorad.
Åro de delägare, som skola stämmas, flera än tio, skall i avseende
å stämningens delgivning vad ill kap. 12 och 25 §§ rättegångsbalken
stadgas om stämning å helt byalag äga tillämpning.
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 9 samt. 1 avd. 31 käft. (Nr 40.) 4
26
Första lagutskottets utlåtande Nr 40.
Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
9 §•
Delägares beslut, som i denna lag avses, må ej träda i verkställighet
förr än den i 8 § angivna tid gått till ända utan att klandertalan
mot detsamma blivit instämd eller sådan talan blivit genom laga kraft
ägande utslag ogillad.
Visar sig, efter det beslut enligt 5, 6 eller 7 § fattats om ägas
användning eller avhändande, att fara föreligger för att under tiden, till
dess beslutet må verkställas och, i fall som i 5 § avses, reglemente
blivit fastställt, ägan bliver utsatt för vanvård av delägare, må på begäran
av någon av delägarna överexekutor, där skäl därtill i övrigt
prövas föreligga, meddela förbud för delägarna att under nämnda tid å
ägan verkställa avverkning eller taga ler, torv, grus eller dylikt. Om
sådant förbud gälle i tillämpliga delar vad i utsökningslagen om skingringsförbud
sägs, dock att pant eller borgen för skada, som kan genom
åtgärden vederparten tillskyndas, icke erfordras.
10 §.
Ansökan om ägas ställande under förvaltning av god man göres
å landet hos domaren och i stad hos rätten. I anledning av sådan ansökan
skall, där ej med hänsyn till ägans beskaffenhet eller omständigheterna
i övrigt åtgärden finnes vara överflödig eller olämplig, förordnande
av domaren eller rätten meddelas för delägare eller annan att
såsom god man omhändertaga ägans förvaltning.
Förordnande, som nu sagts, meddelas på viss tid eller tills vidare
och innebär uppdrag att förvalta äga till delägarnas samfällda bästa.
God man må ej om bortlegande av samfälligheten träffa avtal, som avser
längre tid än till den fardag, som infaller näst efter det förordnandet
upphört.
Där någon delägare sådant fordrar eller det eljest finnes påkallat,
må beträffande god mans förvaltning de övriga föreskrifter lämnas, vartill
omständigheterna i varje fall kunna föranleda; och bör därvid särskilt
iakttagas att, där det till förebyggande av märkligt förfång för delägare
finnes erforderligt, bestämmelser meddelas om rätt för delägarna
till sådant nyttjande, som i 6 § 1 mom. andra punkten omnämnes, samt
om ordningen för detta nyttjande ävensom, där ägan omfattar skogsmark,
till betryggande av tillfredsställande skogsvård därå.
27
Första lagutskottets inlåtande Nr 40.
Kungl. Maj:ts förslag:
Sådana föreskrifter meddelas av
rätten, sedan samtliga delägare
lämnats tillfälle att yttra sig och,
där fråga är om bestämmelser i avseende
å skogsvård, yttrande inhämtats
från vederbörande skogsvårdsstyrelse
eller skogstjänsteman.
Utskottets förslag:
Sådana föreskrifter meddelas av
rätten, sedan samtliga delägare
lämnats tillfälle att yttra sig och,
där fråga är om bestämmelser i
avseende å skogsvård, yttrande inhämtats
från vederbörande skogsvård
sstyrelse eller, där sådan ej
finnes, vederbörande skogstjänsteman.
11 §•
Vad i 18 kap. handelsbalken är för syssloman stadgat i fråga om
ansvarighet och redovisning, så ock om arvode och ersättning för kostnader
skall gälla även för god man, som i denna lag avses.
12 §.
Kostnad, som av gode mannen gjorts för förvaltning av samfällighet,
skola samtliga delägare vidkännas, envar i förhållande till sin lott.
13 §.
Ej må någon till god man förordnas, utan att han därtill samtyckt.
Vill den, som är till god man förordnad, befattningen frånträda
och gitter han visa skälig orsak,
eller ansöker delägare, att god man entledigas, och prövas skäl
därtill vara,
eller varda delägarna ense att själva omhändertaga förvaltningen
av samfälligheten och göra de därom anmälan,
eller beslutes i den ordning, som i denna lag sägs, om förfogande
över samfälligheten på sådant sätt, att förvaltning av god man ej vidare
erfordras,
eller varder upplyst, att samfälligheten blivit för gemensam räkning
försåld eller att gemenskapen annorledes upphört,
varde gode mannen av rätten eller domaren entledigad.
14 §.
Över beslut, som av domaren meddelas enligt 10 eller 13 §, må
klagan föras hos hovrätten.
Beslut, som av rätten eller domaren meddelas enligt 5, 10 eller 13
§, träder utan hinder av förd klagan genast i verkställighet.
28
Första lagutskottets utlåtande Nr 40.
Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
15 §.
Företager, sedan angående ägas användning bestämmelse enligt
denna lag träffats, delägare i strid därmed avverkning eller tager grus,
torv, ler, sand eller dylikt eller överträder han eljest genom brukande
av ägan vad sålunda blivit bestämt,
eller nyttjar delägare, utan att därtill hava erhållit medgivande,
äga, som är ställd under förvaltning av god man,
eller bryter delägare mot förbud, som meddelats jämlikt 9 §
andra stycket,
varde han ansedd som hade han, såsom i 24 kap. 6 § strafflagen
avses, missbrukat sin rätt i samfälligheten, dock att överträdelse av
meddelat förbud, som nyss sagts, skall höra under allmänt åtal, samt att
annan förseelse, som här åsyftas, må åtalas av allmän åklagare efter
angivelse av delägare.
16 §.
Gälla på grund av lag eller särskild författning bestämmelser angående
förvaltning eller användning av ägor, som eljest falla under stadgande^
i denna lag, eller för visst slag av sådana ägor, skall vad i
denna lag föreskrivits icke hava tillämpning i avseende å sådana ägor
i vidare mån än som är med förstberörda bestämmelser förenligt. Dock
skall vad i 10, 11 och 12 kap. byggningabalken samt i förordningen
om skogarna i riket den 1 augusti 1805 finnes stadgat angående nyttjande
av samfälld skog och mark, som icke är sockenallmänning, icke
utgöra hinder att enligt denna lag träffa däremot stridande bestämmelser.
Finnas i gällande byordning bestämmelser upptagna om samfällighets
förvaltning eller nyttjande, skall byordningen härutinnan äga tilllämplighet
till dess berörda bestämmelser varda upphävda efter ty i byordningen
föreskrives eller i den uti denna lag stadgade ordning.
17 §•
Har enligt lagen den 11 juni
1915 med särskilda bestämmelser
beträffande viss samfälld skogsmark
inom Kopparbergs län anordnats
förvaltning eller meddelats avverkningsförbud,
som gäller den 30 juni
17 §.
Har enligt lagen den 11 juni
1915 med särskilda bestämmelser
beträffande viss samfälld skogsmark
inom Kopparbergs län anordnats
förvaltning eller meddelats avverkningsförbud,
som gäller den 30 juni
Första lagutskottets utlåtande Nr 40.
Kungl. Maj:ts förslag:
1921, skall berörda förvaltning eller
förbud fortfarande tillämpas till dess
om det ifrågavarande markområdet
anordning träffats och kan träda i
verkställighet i enlighet med denna
lag, dock längst intill den 1 januari
1922.
Utskottets förslag:
1921, skall berörda förvaltning eller
förbud fortfarande tillämpas till dess
om det ifrågavarande markområdet
anordning träifats och kan träda i
verkställighet i enlighet med denna
lag, dock längst intill den 1 januari
1924.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1921.
2:o) Lag
om ändrad lydelse av 3 § i lagen den 8 november 1912 om rätt till jakt.
Härigenom förordnas, att 3 § i lagen den 8 november 1912 om
rätt till jakt skall hava följande ändrade lydelse:
3 §.
Å sockenallmänning, byaskog eller annan dylik samfällighet må
delägarna, där de ej annorledes åsämjas, allenast för egna behov utöva
jakträtt. .....
Åro om allmänningens eller samfällighetens förvaltning särskilda
föreskrifter gällande, äga delägarna i enlighet därmed fatta beslut om
jakträttens tillgodogörande för gemensam räkning. I andra fall må
bestämmelse om jakträtten träffas efter ty i lagen om förvaltning av
bysamfälligheter och därmed jämförliga samfällda ägor och rättigheter
är stadgat.
Avgärda by have jakträtt allenast å sina ägor inom hank och stör.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1921.
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 9 sand. 1 avd. 31 höft- {Nr 40.)
5
so
Första lagutskottets utlåtande Nr 40.
B) att de i ämnet väckta motionerna, i den mån
de icke kunna anses besvarade genom vad utskottet
ovan hemställt, icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda.
Stockholm den 21 maj 1921.
På första lagutskottets vägnar:
JAKOB PETTERSSON.
STOCKHOLM, fSAAC MARCUS'' BOKTRYCKERIAKTIEBOLAG, 1921.