Första lagutskottets utlåtande Nr 29.
1
Nr 29.
Ankom till riksdagens kansli den 15 april 1921 kl. 1 e. in.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag om utmätning sed rn. m.
Närvarande: herrar Pettersson i Södertälje, Åkerman, Alexanderson, Högberg*), Edw.
Larson, K. G. Westman, greve Spens, J. T. Larsson, Carl Johansson,
Hederstierna, Strid, Rehn, Söderberg, Svensson i Betingetorp, Johansson
i Hallagården*) och Karlsson i Yätö.
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Genom en den 18 mars 1921 dagtecknad, till lagutskott hänvisad
proposition, nr 195, som behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj:t
under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet
hållna protokoll föreslagit riksdagen att antaga här nedan omförm älda
förslag till
1) lag om utmätningsed; samt
2) lag om ändrad lydelse av 1 § i lagen den 7 maj 1918 om särskilda
tingssammanträden för handläggning av vissa mål och ärenden.
Att en gäldenär försättes i konkurs innebär, att ett förfarande kommer
till stånd i ändamål att åstadkomma en proportionell fördelning av
gäldenärens tillgångar emellan hans borgenärer. Något annat ändamål
har konkursen rätteligen icke. I vårt land kommer emellertid konkurs
i stor utsträckning till stånd i ett annat syfte. Konkursen har nämligen
fått användning såsom ett medel att efter en utmätning, vid vilken tillräcklig
egendom av beskaffenhet att kunna tagas i anspråk till täckande
av utmätningssökandens fordran icke kunnat anträffas, framtvinga en
bouppteckningsed av gäldenären och sålunda få konstaterat, i vad mån
gäldenärens tillgångar behörigen uppgivits vid utmätningen. Att en
dylik konkurs är meningslös, därest, såsom vanligen är fallet, utmätningsresultatet
bekräftas genom gäldenärseden och vad som vid utmätningen
till äventyrs anträffats icke förslår ens till konkurskostnaderna,
Bihang till riksdagens pi~otokoll 1921. 9 sand. land. 20 käft. (Nr 29.) 885 21 1
Utskottet.
Det huvudsakliga
innehållet
i förslaget.
2 Första lagutskottets utlåtande Nr 29.
ligger i öppen dag. Då några tillgångar icke finnas att fördela emellan
borgenärerna, saknas de naturliga förutsättningarna för ett konkursförlarande.
Enligt gällande rätt är emellertid konkursen den enda utväg,
som borgenären kan tillgripa, om han vill förskaffa sig visshet om att
all gäldenärens egendom kommit till synes vid utmätningen; och att
denna utväg numera anlitas i mycket stor utsträckning, torde framgå
därav, att, medan antalet fattigkonkurser under åren 1879—1888 växlade
emellan 9,8 och 17,6 % av hela antalet konkurser, motsvarande tal för
åren 1910—1919 utgjorde 38,7 till 60,o %.
Den brist, varmed vår lagstiftning sålunda är behäftad och som föranleder
ej blott att gäldenären måste underkasta sig de personliga obehag,
med vilka en konkurs alltid är förenad, utan även att vissa, ej alldeles
oväsentliga kostnader uppkomma, vilka enligt det för riksdagen framlagda
förslaget till konkurslag skola drabba borgenären, om konkursen tillkommit
på hans ansökan, söker nu förevarande förslag att fylla genom att efter
utmätning, som icke lett till borgenärens förnöjande, låta gäldenären
utan konkurs med ed bekräfta riktigheten av en utav honom upprättad
förteckning över hans tillgångar. Man har därvid gått till väga på det
sättet, att man så att säga brutit ut gäldenärseden ur konkursen och
gjort den till ett självständigt rättsinstitut. Någon ny edgång skapas
alltså icke; man låter allenast den nu förefintliga gäldenärseden komma
till stånd under en billigare och för gäldenären lindrigare form.
De närmare bestämmelserna i den föreslagna lagen om utmätningsed
äro i huvudsak följande: Då en utmätning icke lett till borgenärens
förnöjande, är gäldenären på yrkande av borgenären pliktig att upprätta en
skriftlig förteckning över sina tillgångar och med utmätningsed bekräfta
förteckningens riktighet. Gäldenären är berättigad att avlägga dylik
ed, även om borgenären icke påkallar edgång. Förslaget, som är byggt
på det för riksdagen framlagda förslaget till ny konkurslag, enligt vilket
särskilda konkursdomare skola finnas, överlämnar handläggningen av
edgångsärendet åt konkursdomaren, som dock i visst fall kan hänskjuta
densamma till rätten. Då edgång påkallas av borgenären, har konkursdomaren
att först lämna gäldenären tillfälle att vid förhör inför konkursdomaren
yttra sig över ansökningen samt att därefter vid förhöret pröva
ansökningen. Har gäldenären jämlikt sitt medgivande eller eljest förklarats
pliktig att gå utmätningsed, äger han att omedelbart inför konkursdomaren
avlägga eden. Kan edgången ej genast avläggas, har konkursdomaren
att utsätta tid och ort för edgången samt, om gäldenären ej
Första lagutskottets utlåtande Nr 29.
3
är personligen närvarande, låta delgiva honom sitt beslut. Underlåter
gäldenären att inställa sig å edgångsdagen eller tredskas han att gå
eden, kan såsom tvångsmedel mot honom användas hämtning eller häkte.
Finner konkursdomaren gäldenären tarva biträde vid tillgångsförteckningens
upprättande, kan på framställning av gäldenären lämplig person
förordnas att därvid tillhandagå honom. År det gäldenären själv, som
begärt att få avlägga eden, har gäldenären att, vid äventyr att hans
ansökan förfaller, fullgöra edgången å tid och ort, som av konkursdomaren
bestämmas. Gäldenär, som avlagt utmätningsed, är ej skyldig
att under de närmaste tre åren ånyo avlägga sådan ed, om det ej göres
sannolikt, att ny tillgång efter edgången tillfallit honom.
Utskottet, som för sin del vill vitsorda, att ett behov av lagstiftning
på ifrågavarande område föreligger, särskilt för det fall, att utmätningsborgenären
är stat eller kommun, har icke funnit någon anmärkning
att framställa vare sig mot de grunder, på vilka förslaget till lag om
utmätningsed är byggt, eller mot detaljbestämmelserna i detsamma; dock
har av praktiska skäl sådan ändring synts böra företagas i den föreslagna
lagens övergångsbestämmelse, att dagen för lagens ikraftträdande
direkt angives.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet, med anmälan, att
utskottet framdeles skall avgiva utlåtande över propositionen, så vitt den
avser det under 2) upptagna lagförslaget, i övrigt hemställa,
att riksdagen med förklaring, att Kungl. Maj:ts
förslag ej kunnat i oförändrat skick av riksdagen godkännas,
måtte för sin del antaga följande
Lag om utmätningsed.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
i §•
Har vid utmätning hos- gäldenär full tillgång till gäldande av skuld,
varför utmätningen skett, icke kunnat anträffas eller har uppgiven tillgång
funnits tvistig eller av annan orsak ej kunnat strax till betalning
i laga ordning användas, vare gäldenären pliktig att, där borgenären
det äskar, upprätta skriftlig förteckning över sina tillgångar samt med
ed fästa förteckningens riktighet. Sådan ed kallas utmätningsed.
Utskottet angående
propositionen.
4
Första lagutskottets utlåtande Nr 29.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
2 §•
Vill gäldenären avlägga utmätningsed, oaktat yrkande därom icke
framställts, stånde det honom fritt.
3 §•
Den, som vill påkalla avläggandet av utmätniugsed, skall göra
skriftlig ansökning därom hos konkursdomaren i den ort, där gäldenären
bör inför domstol svara i mål, som angå gäld i allmänhet. Vid ansökningen
foge sökanden i huvudskrift eller bestyrkt avskrift protokoll över
den utmätningsförrättning, som föranlett ansökningen. Göres ansökning
av gäldenär, skall vid ansökningen jämväl fogas förteckning över gäldenärens
tillgångar.
Ansökning, som i första stycket sägs, må ej göras senare än sex
månader efter det utmätningsförrättningen ägde rum.
4 §-
Finner konkursdomaren, att han enligt 3 § ej är behörig att taga
befattning med ansökning, som där sägs, eller har sökanden ej iakttagit
vad i samma paragraf föreskrives eller kan ansökningen av annan orsak
icke upptagas, meddele konkursdomaren genast beslut i överensstämmelse
därmed och teckne det å ansökningen.
5 §.
Upptages ansökning, som gjorts av borgenär, skall förhör med
parterna hållas inför konkursdomaren å tid och ort, som av honom bestämmas.
Konkursdomaren teckne genast å ansökningen föreläggande
för gäldenären att inställa sig vid förhöret, beredd att avgiva förklaring
över ansökningen, vid äventyr att uraktlåtenhet därutinnan ej utgör
hinder för målets avgörande. Nämnda äventyr skall utsättas i föreläggandet,
vilket ock skall innehålla erinran om att utmätningseden må
avläggas vid förhöret samt anmaning till gäldenären att, om han saknar
laga orsak att bestrida ansökningen, personligen infinna sig vid förhöret
för att med företeende av förteckning över sina tillgångar fullgöra
edgången. Borgenären vare pliktig att minst en vecka före den för förhöret
bestämda dagen tillställa gäldenären ansökningshandlingarna i
huvudskrift eller bestyrkt avskrift, så ock att sist vid förhöret till
konkursdomaren inkomma med sådant intyg, som i 11 kap. 38 § rätte
-
Första lagutskottets utlåtande Nr 29.
5
(Kanal. Majits försina.) (Utskottets försina.)
gångsbalken sägs, rörande delgivningen och dagen därför samt återställa
ansökningshandlingarna eller inkomma med styrkt avskrift därav. Har
ej borgenären vid förhöret inkommit med bevis, att delgivning skett
inom föreskriven tid, eller visat, att hinder för delgivningen mott, och
inställer sig ej gäldenären ändock vid förhöret, vare ansökningen förfallen.
Samma lag vare, där icke vid förhöret ansökningshandlingarna
återställts eller styrkt avskrift därav inkommit. Har borgenären visat,
att hinder för delgivning mött, utsätte konkursdomaren ny dag för förhör.
Skola, enligt vad i första stycket sägs, ansökningshandlingarna eller
avskrift därav eller delgivningsbevis tillhandahållas konkursdomaren, må
insändande ske med posten, och skall handling, som blivit sålunda insänd,
anses hava inkommit å tid, då den mottogs.
6 §‘
Över ansökning, som gjorts av borgenär, skall konkursdomaren
meddela beslut vid det förhör, varom i 5 § förmäles. Bestrider gäldenären
ansökningen, må dock konkursdomaren, om han på grund av
särskilda omständigheter finner det erforderligt, till rätten hänskjuta
frågan, om edgång skall äga rum. Har sådant hänskjutande skett, utsätte
konkursdomaren dag för målets handläggning vid rätten; och
åligge det parterna att utan särskild kallelse inställa sig vid rätten,
vid äventyr att parts utevaro ej hindrar nämnda frågas avgörande.
7 §>
Varder av borgenär gjort edgångsyrkande bifallet men kan eden
ej genast avläggas, meddele konkursdomaren beslut om tid och ställe,
då gäldenären skall, med företeende av förteckning över sina tillgångar,
inför konkursdomaren fullgöra edgången. Beslutet skall innehålla erinran
om den påföljd, som gäldenärens underlåtenhet att ställa sig beslutet till
efterrättelse enligt vad i 8 § stadgas kan medföra för honom.
År gäldenären häktad eller avlägset boende, må konkursdomaren
tillåta honom att fullgöra edgången inför den domstol eller konkursdomare,
som är närmast; är gäldenären sjuk, äge konkursdomaren låta
honom hemma i sin bostad avlägga eden.
År gäldenären ej personligen närvarande, då beslut, som i första
stycket sägs, av konkursdomaren meddelas, skall konkursdomaren låta
delgiva gäldenären beslutet. År borgenären ej tillstädes, skall han, så
vitt ske kan, av konkursdomaren underrättas om beslutet.
6
Första lagutskottets utlåtande Nr 29.
(Kungl. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)
8 §•
Underlåter gäldenär av tredska eller eljest att inställa sig å tid och
ställe, som bestämts jämlikt 7 §, eller tredskas han att, med företeende
av förteckning över sina tillgångar, avlägga ed, som blivit honom förelagd,
må han efter omständigheterna hämtas eller genom häkte tillhållas
att fullgöra sin skyldighet.
9 §''
På konkursdomaren ankomme att förordna om vidtagande av åtgärd
enligt 8 §. Har gäldenär för tredska insatts i häkte, skall konkursdomaren,
då anledning till gäldenärens kvarhållande ej längre är för
handen, genast förordna om hans lösgivande.
Varder gäldenären enligt vad ovan är stadgat hållen i häkte, skall
kostnaden därför gäldas av allmänna medel.
10 §.
Efter framställning av gäldenär, som på yrkande av borgenär förpliktats
att avlägga utmätningsed, äge konkursdomaren, där han finner
gäldenären tarva biträde vid upprättandet av förteckning över sina tillgångar,
förordna magistratsperson, landsfiskal, rättens betjänt eller annan
lämplig person att vid förteckningens upprättande tillhandagå gäldenären.
Gottgörelse till den sålunda förordnade skall gäldas av borgenären.
11 §•
Har gäldenär gjort ansökning om att få avlägga utmätningsed,
bestämme konkursdomaren genast, när och var edgången skall, vid äventyr
att ansökningen varder förfallen, inför konkursdomaren fullgöras.
Bestämmelserna i 7 § andra stycket och tredje stycket sista punkten
skola därvid äga motsvarande tillämpning.
12 §.
Då utmätningsed skall avläggas, göre gäldenären först de tillägg
till den av honom upprättade förteckningen eller de ändringar däri, som
han må finna påkallade, och betyge därefter med ed, att förteckningen
(med däri av honom gjorda tillägg eller ändringar) är riktig, så att ej
gäldenären veterligen någon tillgång blivit utelämnad.
Första lagutskottets utlåtande Nr 29.
7
(Kanyl. Maj-.ts förslag.)
(Utskottets förslag.)
13 §.
Har gäldenär avlagt utmätningsed, vare han ej pliktig att innan
tre är förflutit ånyo avlägga sådan ed, där det ej göres sannolikt, att
ny tillgång efter edgången tillfallit honom.
Samma lag vare, då gäldenären avlagt bouppteckningsed i konkurs,
som avskrivits jämlikt 185 eller 186 § konkurslagen eller avslutats
genom slututdelning utan att icke förmånsberättigade borgenärer erhållit
full betalning. 1 nu sagda fall skall tiden räknas från det konkursen
upphörde.
14 §.
Konkursdomaren skall föra förteckning över gäldenärer, som avlagt
utmätningsed eller förpliktats att avlägga sådan ed men uraktlåtit att
fullgöra edgången. Förteckningen skall upptaga varje gäldenärs namn
och bostad, dag, då edgången fullgjorts, samt av rätten eller konkursdomaren
i ärendet meddelade beslut eller däri eljest vidtagna åtgärder.
15 §.
Över beslut, som konkursdomaren meddelat i fall, då sådant enligt
denna lag ankommer på honom, må klagan föras i hovrätten; dock
gånge beslutet, om ej gäldenären därigenom mot sitt bestridande förklarats
pliktig att avlägga utmätningsed, utan hinder av förd klagan i
verkställighet, där ej förbud däremot från hovrätten kommer.
Denna lag skall träda i kraft Denna lag skall träda i kraft
den dag, dä nya konkurslagen träder den 1 januari 1922.
i kraft.
Stockholm den 15 april 1921.
På första lagutskottets vägnar:
JACOB PETTERSSON.