Första lagutskottets utlåtande Nr 27.
1
Nr 27.
Ankom till riksdagens kansli den 5 april 1921 kl. 3. e. m.
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående
ett mera effektivt tillvaratagande av utom äktenskap födda
barns och deras mödrars rätt m. m.
Närvarande: herrar Pettersson i Södertälje, Alexanderson, Rogberg, Edw. Larson,
greve Spens, J. T. Larsson, J. E. Berglund, Ernst Svensson, Carl
Johansson, P. A. Hansson*, Hederstiema, Rehn*, Aarnseth, Thore,
Johanson i Hallagården och Billqvist.
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Till lagutskott kava hänvisats inom andra kammaren väckta motionerna
nr 15 av herr Paulsen, nr 55 av herr Godin och nr 56 av herr
Pehrsson i Göteborg.
I berörda motioner, vilka behandlats av första lagutskottet, hem
ställes
av
herr Paulsen, att riksdagen ville besluta göra följande tilläggtill
1 § i den i 1917 års barnalagar intagna lagen om införsel i avlöning,
pension eller livränta: ,
Är någon enligt rättens eller domarens beslut eller skriftligt, av
två personer bevittnat avtal pliktig att till fullgörande av lagstadgad
underhållsskyldighet till barn, adoptivbarn, föräldrar, adoptivföräldrar,
eller den, med vilken han är eller varit gift, eller utom äktenskap avlat
barn, och underlåter han att betala förfallet belopp, eller, på grund aä
tredska, lättja eller liknöjdhet, underlåter att skaffa sig sådan inkomst,
att utmätning kan göras i hans tillgångar eller införsel i hans avlöning,
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 9 samt. 1 avd. 18 käft. (År 27.) 1
2
Första lagutskottets utlåtande Nr 27.
må den felande, efter anmälan av den underhållsberättigade, av Konungens
befallningshavande kunna ådömas tvångsarbete. Där tvångsarbete ålägga,
skall tiden därför bestämmas till minst en och högst sex månader;
av herr Godjn, att riksdagen måtte besluta, att ett tillägg till eller
ändring av lagen av den 14 juni 1917 måtte göras av innehåll, att ingen
må ur riket avflytta, om han icke företer vederbörande överexekutors
medgivande, grundat på utlåtande av barnavårdsnämnd och fångvårdsstyrelse;
samt
av herr Pehksson, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes låta utreda och för riksdagen framlägga
de förslag denna utredning kan påkalla, huru utom äktenskapet födda
barns och deras mödrars rätt måtte kunna mera effektivt tillvaratagas
genom bestämmelser,
1) att ådömda eller genom avtal åtagna underhållsbidrag, som på
grund av tredska ej betalas och ej annorlunda kunna indrivas, måtte utbetalas
genom fattigvården, varefter denna må äga att av den underhållsskyldige
utkräva beloppet, eventuellt genom intagande å arbetshem;
2) att polismyndighet må vara skyldig att på hemställan av barnavårdsman
låta i »Polisunderrättelser» efterlysa fadern till barn utom
äktenskap, såvida det styrkes, att faderskapet är fastställt;
3) att moder till barn utom äktenskap må äga rättighet att efter
medgivande av domstol, där målet handlägges, avlägga s. k. fyllnadsed
vid annan domstol;
4) att fordran på grund av avtal enligt § 9 i lag om barn utom
äktenskap den 14 juni 1917 må kunna utmätas, utan att nämnda fordran
först må vara styrkt genom dom eller utslag.
Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina berörda
yrkanden, får utskottet, i den mån redogörelse därför ej bär nedan
lämnas, hänvisa till motionerna.
Över herr Godins och herr Pehrssons ovannämnda motioner har
på begäran av utskottets ordförande yttrande avgivits av Svenska fattigvårdsförbundets
barnavårdsutskott, vilket yttrande såsom bilaga fogats
vid utskottets utlåtande.
Enligt 1734 års lag voro föräldrar till barn utom äktenskap utan
hänsyn till sin ekonomiska ställning skyldiga att giva sådana barn »nödtorftig
föda och uppfostran, till dess de sig själva nära kunna».
Genom lagen den 14 juni 1917 om barn utom äktenskap ersattes
nämnda regel med bestämmelser, åsyftande att reglera ifrågavarande
o
Föräta lay utskottets utlåtande Nr 27.
.skyldighet med hänsyn till föräldrarnas betalningsförmåga och barnets
behov. Och för att göra dessa bestämmelser effektiva upptogos stadganden
i syfte att frågan om underhållet skulle bliva så vitt möjligt i varje
fall ordnad genom avtal eller rättegång samt att det sålunda bestämda
underhållet verkligen .skulle komma barnet till godo. Jämte det föräldrarnas
underhållsskyldighet mot barnet jämlikt ovannämnda lag ordnades,
ålade lagen jämväl fadern att bidraga till moderns uppehälle undertiden
närmast före och närmast efter barnets födelse.
Bland de anordningar, som sålunda vidtogos i ändamål att de förpliktelser,
lagen ålade föräldrarna, skulle kunna utkrävas i största möjliga
omfattning, märkes i första hand föreskriften, att för varje barn
skall förordnas eu barnavårdsman, som skall hava att bistå modern samt
tillse, att barnets rätt och bästa behörigen tillvaratages.
Eu effektiv exekution av underhållsfordringar möjliggjordes vidare
genom lagen om införsel i avlöning, pension eller livränta, enligt vilken
lag exekution för sådana fordringar kan ske jämväl i icke förfallen avlöning.
Om sålunda någon på grund av rättens eller domarens beslut
eller skriftligt, av två personer bevittnat avtal är pliktig att till fullgörande
av lagstadgad underhållsskyldighet utgiva underhållsbidrag till
barn utom äktenskap, och han underlåter att betala förfallet belopp,
äger den till underhåll berättigade erhålla införsel i den underhållsskyldige
tillkommande avlöning till gäldande av så väl förfallet belopp som
bidraget i övrigt, i den mån det förfaller till betalning.
" Slutligen har i syfte att förhindra försörjningspliktiga personer
att genom utflyttning från riket undandraga sig försörjningsskyldighetens
fullgörande stadgats förbud för vissa underhållsskyldiga att avflytta
från riket.
I de nu förevarande motionerna hemställes om bestämmelser i
syfte att på ett mera verksamt sätt, än ovan omförmälda stadganden
anses möjliggöra, framtvinga fullgörandet av lagstadgad underhållsskyldighet.
Utskottet delar den till grund för motionerna liggande uppfattningen,
att de möjligheter till förbättrande av de utom äktenskap födda
barnens ställning, som genom 1917 års lagstiftning skapats, böra effektivt
tillvaratagas. Syftet med motionerna finner utskottet därför vara i
hög grad behjärtansvärt. Ifrågavarande lagstiftning är också — såsom
utskottet vid nästföregående års riksdag i anledning av en då väckt motion
yttrade (se utlåtande nr 14 år 1920) — på sätt och vis att betrakta såsom
en försökslagstiftning, vars resultat böra med uppmärksamhet följas
till utrönande av de ändringar, som kunna finnas vara av behovet på
-
4
Första lagutskottets utlåtande Nr 27.
kallade. Att emellertid denna lagstiftning även i sitt ursprungliga skick
varit till gagn, ansåg sig utskottet redan sistnämnda år kunna uttala.
Och detta uttalande bestyrkes av den erfarenhet, som sedan dess ytterligare
vunnits.
Utskottet övergår härefter till behandling av de i motionerna framställda
särskilda yrkandena.
A. Tvångsåtgärder i fall av underlåtenhet att betala förfallet underhållsbidrag
(herr Paulsens motion samt herr Pehrssons motion, yrkandet
under 1).
I herr Paulsens motion yrkas sådant tillägg till 1 § i lagen om
införsel i avlöning m. m., att underhållsskyldig, som underlåter betala
förfallet belopp, skall kunna ådömas tvångsarbete och att sådan påföljd
skall kunna inträda jämväl för den, som på grund av tredska, lättja
eller liknöjdhet underlåter att skaffa sig sådan inkomst, att utmätning
kan göi''as i hans tillgångar eller införsel erhållas i hans avlöning. Och
i herr Pehrssons i Göteborg motion föreslås, att underhållsbidrag, som på
grund av tredska ej betalas och ej annorlunda kunna indrivas, skola
utbetalas genom fattigvården, som sedan skulle äga att av den underhållsskyldige
utkräva beloppet, eventuellt genom hans intagande å arbetshem.
Vad först beträffar herr Paulsens yrkande, så går detsamma enligt
utskottets förmenande utöver vad som i ifrågavarande hänseende kan
anses skäligt. Att i så vidsträckt omfattning som här föreslagits stadga
tvångsarbete såsom påföljd av underlåtenhet att betala försörjningsbidrag
skulle stå i strid med den allmänna rättsuppfattningen och synes därför
ej böra ifrågakomma.
Vidkommande därefter herr Pehrssons yrkande, att underhållsbidragskulle
utbetalas genom fattigvårdens försorg, får utskottet erinra därom,
att redan under förarbetena till förevarande lagstiftning ifrågasattes att
låta bidrag av allmänna medel utgå till underhåll åt behövande mödrar
och barn, utan att sådant bidrag skulle anses såsom fattigunderstöd, allt
efter mönstret av de bestämmelser, som tidigare införts i Danmark och
Norge. Lagberedningen fann berörda spörsmål vara förtjänt att väl övervägas.
Då det emellertid icke kunde ifrågasättas att införa den dansknorska
grundsatsen allenast beträffande barn utom äktenskap och deras
mödrar, och ett förslag i sådant syfte alltså skulle få betydligt större
omfattning än det ämne, som förelåge till beredningens behandling, ansåge
beredningen sig icke böra upptaga frågan i förevarande sammanhang,
så mycket mer som frågan väntades komma under övervägande vid den
5
Första lagutskottets utlåtande År 27.
behandling fattigvårdslagstiftningskommittén hade att ägna åt lagstiltningen
om den offentliga barnavården.
Emellertid beslöt riksdagen år 1917, i sammanhang med antagandet
av lagen om barn utom äktenskap, att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,
att Kungl. Maj:t ville, i sammanhang med den utredning om den
offentliga barnavården, som försigginge inom fattigvårdslagstiftningskommittén,
taga under övervägande möjligheten att bereda förskott av allmänna
medel åt barn utom äktenskap ävensom i vissa fall åt barn inom
äktenskap samt därefter för riksdagen framlägga det förslag, vartill sådant
övervägande kunde giva anledning. Denna riksdagens framställning har
av Kungl. Magt remitterats till fattigvårdslagstiftningskommittén. Då
förevarande spörsmål således redan lärer hava av nämnda kommitté upptagits
till behandling i hela dess vidd, synes redan av denna orsak herr
Pehrssons förevarande yrkande ej böra för närvarande föranleda till någon
riksdagens åtgärd.
B. Möjlighet att utmäta fordran på grund av avtal enligt lagen om
barn utom äktenskap, titan att fordran styrkts genom dom eller utslag (herr
Pehrssons motion, yrkandet under 4).
I herr Pehrssons motion anföres, att då utmätning av underhållsskyldigs
egendom endast kan ske, om kravet grundar sig på domstols
utslag, man i fall, då blott avtal föreligger, först nödgas genom stämning
draga ärendet inför domstol, varigenom onödig tidsutdräkt vållas och den
underhållsskyldige beredes möjlighet att under tiden sätta sin egendom i
säkerhet. Motionären föreslår därför en lagbestämmelse i syfte att fordran
på grund av avtal enligt 9 § i lagen om barn utom äktenskap må kunna
uttagas genom utmätning, utan att fordringen behöver vara styrkt genom
dom eller utslag.
Enligt svensk rätt kan utmätning av en civil fordran, utan att betalningsskyldighet
ålagts, förekomma blott i två fall. Det ena fallet omhandlas
i 55 § utsökningslagen och avser fordran, som enligt protokoll
över offentlig auktion härleder sig från inrop av lös egendom och är till
betalning förfallen. Förutsättning för att i detta fall utmätning hos gäldenären
får ske är, att gäldenären vid utmätningstillfället utan jäv erkänner
skulden. Vidare äger enligt 14 § i lagen den 14 juni 1917 om införsel i
avlöning, pension eller livränta utmätningsmannen hos arbetsgivare, som i
uppenbar strid mot beslut om införsel till underhållspliktig utbetalat avlöning,
hos arbetsgivaren omedelbart genom utmätning uttaga det belopp,
som skolat innehållas.
Under förarbetena till nyssnämnda lag var här förevarande spörs -
Första lagutskottets utlåtande År 27.
6
mål föremål för en ingående behandling. Lagberedningen framhöll, att
utdömda underhållsbidrag i många, kanske de flesta fall icke kunde indrivas
i exekutiv väg. Detta vore stundom eu oundviklig följd av den
underhållsskvldiges fattigdom. Ofta hade dock fadern så stor avlöning,
att han skäligen borde kunna gälda underhållsbidraget eller åtminstone
en del därav. Men om han ville undandraga sig att fullgöra underhållsskyldigheten,
ginge detta lätt nog för sig. Då avlöningen icke finge utmätas
förrän den underhållsskvldige själv ägde lyfta den, bleve lönemedlen
sällan tillgängliga för exekution, och andra utmätningsbara tillgångar
funnes vanligen ej. Lagberedningen underströk därför det praktiska
behovet av lagbestämmelser, som möjliggöra exekution för underhållsfordringar
i icke förfallen avlöning. Beredningen fann också talande
skäl föreligga för eu ändring i de regler, som innefattade hinder för
underhållsberättigad att för utfående av sin fordran hålla sig till den
underhållsskvldiges arbetsavlöning. En tillfredsställande lösning av denna
fråga kunde dock enligt, beredningens mening icke vinnas allenast genom
ett medgivande att för underhållsbidrag finge tagas i mät den underliållsskyldiges
ännu ej förfallna avlöning. Utmätningen kunde ej äga
rum annat än för redan förfallen fordran. Då emellertid underhållsbidrag
förfölle periodiskt med små belopp för varje förfallotid, skulle det bliva
nödvändigt att företaga ständigt upprepade utmätningar, vilket skulle
medföra stora kostnader och andra olägenheter. Sådant undvekes genom
en anordning, enligt vilken, sedan underhållsbidraget blivit bestämt, förordnande
kunde meddelas, att ett underhållsbidraget motsvarande belopp
skulle av arbetsgivaren innehållas å den underhållsskvldiges avlöning,
allt efter som den förfölle, och sedermera tillhandahållas den underhållsberättigade.
Bestämmelser om en sådan anordning intogos också i förenämnda
lag om införsel i avlöning m. m. Sådan införsel kan erhållas
ej blott då underhållsskyldigheten fastslagits genom rättens eller domarens
beslut utan även då den — liksom i det av motionären avsedda fallet —
grundar sig å skriftligt avtal.
Av den nu lämnade redogörelsen framgår, att här förevarande
spörsmål under förarbetena till 1917 års lagstiftning varit föremål för en
ingående behandling, och att omförmälda rätt att erhålla införsel i den
underhållspliktiges avlöning därvid befunnits innebära den ur skilda synpunkter
lyckligaste lösningen av frågan. Även enligt utskottets mening
är det nya införselinstitutet ägnat att i det stora flertalet förekommande
fall för den underhållsberättigade möjliggöra att utfå sin fordran, samtidigt
som genom dess användande undgås det besvär och den kostnad
Första lagutskottets utlåtande AV 27.
upprepade utmätningar städse måste medföra. Utskottet finner således
herr Pehrssons här förevarande yrkande ej kunna tillstyrkas.
C. Föreslagen ändring i lagen om förbud för vissa underhållsskgldiga
att avflytta från riket (herr Godins motion).
Genom lag den 14 juni 1917 hava, såsom här ovan inledningsvis
erinrats, bestämmelser meddelats i syfte att hindra försörjningspliktiga
personer att genom utflyttning från riket undandraga sig försörj ningsskyldighetens
fullgörande. Den, som är pliktig att utgiva underhållsbidrag
till barn eller adoptivbarn under sexton år, får sålunda ej avflytta
från riket, med mindre han hos vederbörande överexekutor ställer pant
eller borgen för underhållsskyldighetens fullgörande, till dess barnet fyllt
sexton år. Avflyttningsförbudet meddelas i regel av utmätningsmannen
på begäran av den underhållsberättigade eller fattigvårdsstyrelse, och
utmätningsmannens förbud går genast i verkställighet, såvida ej överexekutor,
vars prövning beslutet underställes, annorlunda förordnar. Avflyttningsförbudet
skall genom försorg av den myndighet, som meddelat
förbudet, kungöras för polismyndigheterna, vilka det åligger att, där den
underhållsskyldige söker avflytta från riket, hindra hans resa.
I herr Godins motion göre*s nu gällande, att de sålunda meddelade
bestämmelserna ej visat sig effektiva, och motionären föreslår därför, att
ingen må ur riket avflytta, om han icke företer medgivande från överexekutor
i den ort, där han har sitt hemvist. I sin motivering till berörda
yrkande uppställer motionären fordran på medgivande från överexekutor i
den ort, där vederbörande har och haft sitt hemvist under de senaste två åren.
Enligt förenämnda lag åligger det den underhållsberättigade (resp.
fattigvårdsstyrelse) att genom anmälan till vederbörande myndighet söka
tillse, att underhållspliktig ej lämnar landet. Enligt ifrågavarande motion
skulle en och var, underhållsskyldig eller ej, som önskade lämna landet,
förete medgivande från vederbörande överexekutor.
Väl finner utskottet det vara ett önskemål av vikt, att underhållspliktiga
ej genom avflyttning till främmande land må kunna undgå fullgörandet
av sin försörjningsskyldighet. Den av motionären föreslagna
anordningen synes dock utskottet vara förenad med uppenbara olägenheter,
som ej stå i rimligt förhållande till det syfte, motionären avsett
att vinna. Överhuvudtaget gäller beträffande möjligheten att förekomma
utflyttning av underhållsskyldiga, att, på sätt lagberedningen yttrat, ju
större effektivitet man söker vinna, dess mera kunna befogade intressen
trädas för nära. De redan förefintliga bestämmelserna i ämnet torde för
övrigt utgöra ett i många fall effektivt medel till förhindrande av obehö
-
8
Första lagutskottets utlåtande Nr 27.
riga utflyttningar. Utskottet vill även erinra därom, att lagstiftningen i
förevarande ämne i Norge och Danmark likaledes är byggd på principen,
att initiativet till reseförbudet bör tagas från den underhållsberättigades
sida. Av nu anförda skäl anser utskottet sig böra avstyrka motionen.
D. Underhållspliktigs efterlysande i Polisunderrättelser (herr Pehrssons
motion, yrkandet under 2).
Såsom ovan erinrats, infördes genom lagen den 14 juni 1917 om
barn utom äktenskap föreskrift om, att för varje barn utom äktenskap
skall förordnas en barnavårdsman att tillvarataga moderns och barnets
rätt. Särskilt skall barnavårdsmannen sörja för, att åtgärder ofördröjligen
vidtagas för fastställande av barnets börd samt tillförsäkrande av
underhåll åt barnet, varjämte barnavårdsmannen har att biträda med
indrivande och tillhandahållande av underhållsbidrag samt, när skäl därtill
äro, göra anmälan om förordnande av förmyndare för barnet. Barnavårdsman
äger vidare att, själv eller genom ombud, föra talan för barnet
rörande faderskap, underhåll och förmynderskap ävensom barnets förklarande
för trolovningsbarn. På grund av den allmännyttiga arten av
barnavårdsmannens verksamhet och den ställning av kommunal förtroendeman,
han enligt lagen intager, bär'' barnavårdsman också tillerkänts
rätt att erhålla biträde av polismyndigheten, som har att kostnadsfritt
tillhandagå honom med underhållsskyldigs efterspanande eller hörande
och med verkställande av delgivningar.
I syfte att underlätta barnavårdsmannens arbete med underhållsskyldigs
efterforskande föreslår herr Pehrsson i sin förevarande motion,
att polismyndighet skall vara skyldig att på hemställan av barnavårdsman
låta i tidningen Polisunderrättelser efterlysa fadern till barn utom
äktenskap, såvida det styrkes att faderskapet är fastställt.
Den i motionen sålunda väckta frågan var även år 1920 föremål
för riksdagens prövning. I en av herr Zander väckt motion (II: 248)
hade nämligen hemställts, att barnavårdsman skulle äga att i länskungörelser
och polisunderrättelser efterlysa underhållsskyldiga personer.
Motionen avstvrktes av första lagutskottet. I sitt över motionen avgivna
utlåtande (nr 14) yttrade utskottet, efter att hava redogjort för gällande
bestämmelser i ämnet, följande:
»Utskottet finner motionens syfte vara i hög grad behjärtansvärt. Det är
samhällets plikt att bereda barnen skydd och hjälp. Och vad som från samhällets
sida kan göras för utkrävande av de förpliktelser, som åvila föräldrarna till ett
barn utom äktenskap, bör därför enligt utskottets mening göras. Det av motionären
i sådant syfte framlagda förslaget kan utskottet dock ej förorda. Utskottet
/''<5ruta la<jutskottets utlåtande År 27. 9
vill till en början framhålla, att ett efterlysande av underhållsskyldig för fastställande
av barnets börd och därav följande underhållsskyldighet, pa sätt i motionen
föreslagits, uppenbarligen ej bör ifrågakomma. En förmodan eller misstanke
att en person är fader till ett utom äktenskap lott barn kan nämligen ingalunda
anses utgöra en tillfyllestgörande grund för personens i fråga efterlysande. Den
trygghet den enskilde individen bör kunna äga, att hans personliga förhållanden
ej mot hans vilja bliva utan trängande anledning framlagda^ för offentligheten,
skulle med en sådan anordning i betänklig grad äventyras. Förutsättningen för
att ett efterlysande av nu ifrågavarande slag överhuvudtaget skall kunna tagas
under övervägande måste anses vara, att underhållsskyldighet ostridigt föreligger.
(Jämför bestämmelsen i 1 § i lagen den 14 juni 1917 om förbud för vissa underhålIsskyldiga
att avflytta från riket.) Även under nämnda förutsättning kan den
föreslagna efterlysningen dock ej av utskottet tillstyrkas. Uppenbart är, att ett
offentligt efterlysande för barnafadern i flertalet fall innebär ett svårt obehag, och
även för modern kan ett efterlysande av barnafadern — ehuru det företages till
hennes och barnets hjälp — otta medföra ett onödigt lidande Det bör därför i
görligaste mån undvikas, att föräldraskapet till barn utom äktenskap röjes i andra
fall, än där röjandet för barnet medför en verklig fördel. Riktigheten av denna
princip har också vunnit erkännande i den i 10 § kungl. kungörelsen den 23 november
1917, angående föreskrifter om barnavårdsmans verksamhet och tillsynen
därå, meddelade föreskriften, att barnavårdsnämnden och barnavårdsmannen böra
söka’ undvika, att föräldraskapet till barn utom äktenskap i oträngt mål varder
känt. Skulle däremot befinnas, att ett efterlysand.e av underhållsskyldig för barnet
komme att innebära en väsentlig fördel, bör å andra sidan hänsynen för det
obehag ett efterlysande åsamkar den underhållsskyldige ej föranleda därtill, att
en sådan åtgärd underlåtes. En dylik fördel skulle emellertid enligt utskottets
mening motionärens förslag icke medföra. Ett efterlysande genom länskungörelserna
skulle i ett fall som det här förevarande sakna effektivitet och dessutom
medföra oskäligt höga kostnader. Vad angår ett efterlysande i polisunderrättelserna,
skulle detta näppeligen hava den verkan motionären därmed avsett att
vinna. Har en försumlig barnafader flyttat till annan ort för att därigenom
undandraga sig underhållsskyldighetens''fullgörande, lärer polismyndigheten, om
fadern ej på grund av begånget brott eller annan sådan anledning är för den
känd, i allmänhet icke komma att få vetskap om flyttningen. I de fall åter, där
fadern av nyss nämnd anledning är känd för polisen, torde hans uppspanande
vara till ringa nytta, enär en sådan person vanligen saknar såväl medel som vilja
att redligen försörja ens sig själv. Verkan av det föreslagna efterlysandet skulle
således blivä skäligen ringa och i allt fäll ej stå i rimligt förhållande till det
obehag, som genom offentliggörandet skulle drabba den underhallsskyldige.
°Motionären anför, att ett förfaringssätt liknande det av honom föreslagna
redan finnes i 8 § i lagen den 14 juni 1917 om förbud för vissa underhållsskyldiga
att avflytta från "riket. Det ''i nämnda paragraf åsyftade fallet är emellertid
av annan art än det här förevarande. I berörda lag har, i syfte att hindra,
att underhållsskyldig genom bosättning utomlands helt undandrager sig sina förpliktelser,
förbud meddelats honom att avflytta från riket. Skulle han flytta ur
riket, är det nämligen i allmänhet synnerligen vanskligt, ofta icke ens möjligt,
att på rättslig väg av honom utfå underhåll. Det har därför trots de betänkligheter
ett dylikt ingripande i den enskildes frihet och rätt att välja den plats
Bihang till riksdagens protokoll 11)21. 9 sand. 1 avd. 18 höft. {Nr 27.) 2
10
Första lagutskottets utlåtande År 27.
där utkomstmöjligheten synes honom vara bäst — befunnits nödvändigt att meddela
avliyttningsförbnd. Och för att detta skulle fä därmed avsedd verkan har
polismyndigheten ålagts att söka hindra den underhållsskyldiges avresa; denna
polismyndighetens uppgift har man velat underlätta genom att meddela föreskrift
om avdyttningsförbudets införande i polisunderrättelserna. I här förevarande fall
äter kan den underhållsskyldige genom att flytta till annan ort inom riket visserligen
för någon tid undandraga sig fullgörandet av sina skyldigheter. Ätt någon
längre tid för den underhållsberättigade och den exekutiva myndigheten dölja
den nya vistelseorten och anställningen torde dock mera sällan stå i den underhållsskyldiges
makt. Och så snart hans vistelseort blivit känd, kan underhållsskyldigheten
av honom utkrävas.
Utskottet vill slutligen framhålla, att de genom 1917 års lagstiftning meddelade
föreskrifter, som avse att tillvarataga de utom äktenskap födda barnens
rätt, på sätt och vis måste anses vara att betrakta såsom en försökslagstiftning,
vars resultat böra med uppmärksamhet följas till utrönande av de ändringar, som
kunna finnas vara av behovet påkallade. Att nämnda lagstiftning varit till verkligt
gagn, har emellertid redan kunnat iakttagas; särskilt gäller detta bestämmelsen
om rätt för den till underhåll berättigade att erhålla införsel i den underhållsskyldige
tillkommande avlöning, vilken bestämmelse ej blott möjliggjort en
effektiv exekution utan även i många fall torde genom sin blotta tillvaro väsentligt
bidragit till att underhållsbidragen frivilligt lämnas. Skulle det visa sig,
att ytterligare åtgärder måste vidtagas för underhållsskyldighetens verksamma
utkrävande, böra sådana givetvis ej underlåtas.»
Vid utskottets utlåtande var emellertid fogad en av utskottets ordförande
avgiven reservation, vari anfördes följande:
»Såsom utskottet erinrar, ansågs vid antagandet av 1917 års lag om barn
utom äktenskap nödvändigt att vidtaga särskilda anordningar för att bereda nödig
effektivitet åt lagens bestämmelser om föräldrars underhållsskyldighet. Under
den tid lagen hittills tillämpats, hava emellertid dessa anordningar icke till fullo
motsvarat förhoppningarna. Särskilt har det visat sig, att vederbörande underhållspliktige,
trots den nya lagstiftningen, helt enkelt genom att avflytta till
annan ort inom riket i stor utsträckning kunna undandraga sig att fullgöra sina
lagliga skyldigheter. För att avhjälpa detta missförhållande föreslår motionären,
att barnavårdsman skall tillerkännas rätt att i länskungörelser och polisunderrättelser
få efterlysa underhållspliktiga personer. Även om, såsom utskottet
framhåller, vissa betänkligheter möta mot införandet av en sådan befogenhet för
barnavårdsmännen, synes dock en anordning, i den riktning motionären föreslår,
vara förtjänt att tagas under övervägande.
Sant är visserligen, att ett efterlysande enligt motionärens förslag kan
för den underhållsplikti ge medföra ett visst obehag och att därför eu befogenhet
i ifrågasatta avseende måste handhavas med stor diskretion för att icke leda till
missbruk. Faran härutinnan skulle dock väsentligen förringas, om befogenheten
lades i barnavårdsnämndens i stället för barnavårds mannens händer. Hos en barnavårdsnämnd
torde man nämligen med större trygghet kunna förvänta det opartiska
omdöme och den urskiljning i dylika grannlaga frågor, som borga för att
efterlysning icke skulle verkställas utan grundad anledning.
11
Första lagutskottets utlåtande År 21.
Utskottet synes för övrigt i sin motvilja mot offentligheten i förevarande
avseende gå något för långt. Även en rättegång om utbekommande av underhållssbidrag
till barn utom äktenskap är ägnad att bringa frågan om föräldraskapet
till allmänhetens kännedom, men denna olägenhet får naturligtvis icke
utgöra ett hinder för talans anställande, då anledning därtill föreligger.
Beträffande det av motionären föreslagna efterlysandet i länskungörelserna,
torde effektiviteten därav ej motsvara kostnaderna. Däremot lärer man kunna
förvänta, att ett efterlysande i polisunderrättelserna i många fall skulle vara
ägnat att underlätta barnavårdsnämndernas arbete i ifrågavarande avseende.
Då det emellertid är önskvärt, att, sä vitt möjligt, nödiga garantier skapas
även mot en i barnavårdsnämndernas hand lagd befogenhet att låta efterlysa
försumliga försörjare samt särskild utredning härutinnan torde erfordras, får jag
hemställa, att riksdagen måtte i anledning av förevarande motion i skrivelse till
Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning, huruvida
och under vilka villkor barnavårdsnämnd må erhålla befogenhet att i polisunderrättelser
efterlysa personer, som försumma fullgöra sin underhållsplikt, samt, i
den mån så erfordras, för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen
kan föranleda.;
Reservationen bifölls i första kammaren utan votering. I den andra
samlade den 71 röster mot 88, vilka senare tillföllo utskottets hemställan.
Av utskottets ovan intagna utlåtande framgår, att vad utskottet i
första hand erinrade mot det då framlagda förslaget var, att ett efterlysande
ej, på sätt förslaget avsåg, borde ifrågakomma på grund av blott
en förmodan eller misstanke, att en person vore fader till ett barn utom
äktenskap. I den nu förevarande motionen förutsättes emellertid uttryckligen,
att ett efterlysande får ske allenast såvida underhållsskyldighet på
grund av fastställt faderskap föreligger.
Det i berörda motion vid föregående års riksdag föreslagna kungörandet
jämväl i länskungörelser, mot vilket av utskottet anmärktes,
att det saknade effektivitet och medförde oskäligt höga kostnader, har
ej heller upptagits i herr Pelirssons föreliggande motion, enligt vilken
efterlysandet blott skulle ske i Polisunderrättelser.
Visserligen lärer det ej kunna förnekas, att ett efterlysande i Polisunderrättelser
i allmänhet måste för den underhållspliktige vara förenat
med ett visst obehag. Å andra sidan är dock att märka, att det här är
fråga om personer, som på ett samvetslöst sätt söka undandraga sig det
ansvar, deras föräldraskap ålägger dem. Kan man genom ett efterlysande
av sådana personer underlätta ett effektivt utkrävande av deras skyldigheter,
synes en sådan åtgärd väl motiverad. Att märka är för övrigt,
att även för närvarande frågan om föräldraskapet bringas under offentligheten
i de talrikt förekommande rättegångarna om underhållsbidrag
12
Första lagutskottets utlåtande Nr 27.
till barn utom äktenskap. Principen att kungörande i Polisunderrättelser
må kunna anlitas ej blott i fråga om förbrytare och andra samhällsvådliga
personer utan även vid fall av försummad underhållsskyldighet har
för övrigt i viss mån redan vunnit erkännande, i det att avflyttningsförbud,
meddelat i enlighet med ovannämnda lag om förbud för vissa
underhållsskyldiga att avflytta från riket, enligt kungl. kungörelsen den
14 december 1917 skall införas i särskild avdelning av Polisunderrättelser.
Emellertid har inom utskottet gjorts gällande, att verkan av ett
dylikt efterlysande skulle bliva skäligen ringa. I detta avseende är det
givetvis omöjligt att på förhand yttra sig med bestämdhet. Men i allt
fall finnes enligt utskottets mening grundad anledning att hoppas, att
en anordning enligt ifrågavarande förslag i många fall skulle underlätta
barnavårdsmännens arbete och i sin mån bidraga till vinnandet av syftet
med 1917 års lagstiftning i ämnet.
Enligt herr Pehrssons ifrågavarande yrkande skulle det föreslagna
efterlysandet avse allenast fader till barn utom äktenskap. Det synes
enligt utskottets mening uppenbart, att, om än det oftare är fadern, som
söker undandraga sig sina skyldigheter i förhållande till barnen, den föreslagna
anordningen i fall av behov dock bör komma till användning
jämväl beträffande modern och även andra underhållspliktiga. Någon
anledning att inskränka det föreslagna efterlysandet till allenast de fall,
då den underhållsberättigade är ett barn utom äktenskap, synes utskottet
ej heller föreligga.
Beträffande slutligen frågan, huruvida det ifrågasatta efterlysandet
bör ske i en särskild del av tidningen Polisunderrättelser eller, på sätt
barnavårdsutskottet föreslagit, i en särskild publikation för efterlysning
av försvunna personer, synes frågan härom lämpligen böra bliva föremål
för ytterligare utredning.
E. Rätt för moder titt barn utom äktenskap att avlägga fyllnadsed
vid annan domstol än där målet handlägges (herr Pehrssons motion, yrkandet
under 3).
Huvudregeln om forum är enligt lagen om barn utom äktenskap,
att talan om faderskap och om skyldighet för fadern att utgiva underhållsbidrag
skall instämmas till mannens allmänna civilrättsliga forum,
d. v. s. mantalsskrivningsorten. Vid sidan av denna bestämmelse finnes
emellertid ett stadgande om rätt för käranden att instämma svaranden
till rätten i den ort, där lägersmålet skett. Anledningen härtill har varit
de ofta avsevärda praktiska företräden sistnämnda forum erbjuder. Där
Första lagutskottets utlåtande Nr 27. l-l
kali nämligen i regel lättast och med minsta kostnad förebringas den i
mål av ifrågavarande art vanligen erforderliga vittnesbevisningen, varjämte
rättens ledamöter där kunna förväntas äga en person- och örtkännedom,
som underlättar utredningen i målet. Under förarbetena till
förevarande lag var ifrågasatt, huruvida käranden-modern skulle äga
anhängiggöra målet vid sitt personliga forum. Lagberedningen framhöll
emellertid, att då faderskapstalan bör anhängiggöras före eller snarast''
möjligt efter barnets födelse, forum i den ort, där lägersmålet skett, också
i regel torde sammanfalla med moderns personliga forum, vid vilket förhållande
det icke ansetts erforderligt att i strid mot de vanliga reglerna
för varje fall medgiva målets anhängiggörande vid moderns forum.
Herr Pehrsson yrkar nu i sin motion, att moder till barn utom
äktenskap må äga rättighet att efter medgivande av domstol, där malet
handlägges, avlägga s. k. fyllnadsed vid annan domstol. Medan samtliga
de yrkanden, vilka här ovan under A.—D. behandlats, bilda en
grupp för sig med gemensamt syfte att söka verka för ett effektivt utkrävande
av underhållsbidrag, avser sistnämnda yrkande, att barnamoder
i ett visst fall skall komma i åtnjutande av en processuell lättnad, som
ej står andra parter till buds. Att sålunda till förmån för vissa parter
i en speciell grupp av mål medgiva en avvikelse från allmänna processrättsliga
regler synes utskottet icke böra förekomma, då de skäl, som i
sådant avseende åberopats, även skulle kunna anföras till förman för
andra parter än kärande i barnuppfostringsmål. Huruvida och i vad mån
en allmän rätt att avlägga ed vid annan domstol än den, där målet
handlägges, må kunna medgivas, torde komma under övervägande i samband
med utredningen om en ny rättegångsordning. Något trängande
behov av en dylik regel i här förevarande fall synes för övrigt näppeligen
föreligga. * I det stora flertalet fall torde nämligen kvinnans personliga
forum sammanfalla med forum i den ort, där lägersmålet skett.
På grund av vad sålunda här ovan under A.—E. anförts, får utskottet
hemställa,
l:o) att herr Paulsens ifrågavarande motion icke
måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda;
2:o) att herr Godins ifrågavarande motion icke
måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda;
3:o) att riksdagen, i anledning av herr Pehrssons
motion, måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att
Kung!. Maj:t måtte låta verkställa utredning, huruvida
och under vilka förutsättningar efterlysande i Polis
-
14
Första lagutskottets utlåtande År 27.
underrättelser eller annan publikation må kunna äga
rum i fråga om personer, vilka försumma fullgöra dem
lagligen åliggande underhållsskyldighet;
4:o) att herr Pehrssons motion i övrigt icke måtte
till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 5 april 1921.
/
På första lagutskottets vägnar;
«
JAKOB PETTERSSON.
Reservation
vid punkt 3:o) av utskottets hemställan av herrar greve Spens och Hederstierna,
vilka, av skäl, som anförts av första lagutskottet i dess ovanintagna
utlåtande vid 1920 års riksdag, ansett, att herr Pehrssons yrkande
under 2) i motionen ej måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Första lagutskottets utlåtande Nr 27.
15
Bilaga.
Till
Herr Ordföranden i Riksdagens Första Lagutskott.
Efterkommande Herr Ordförandens önskan om uttalande av Svenska Eattigvårdsförbundets
Barnavårdsutskott angående motionerna i Andra kammaren nris
55 och 56 får barnavårdsutskottet härmed vördsamt anföra följande.
Barnavårdsutskottet, som genom sin livliga förbindelse med barnavårdsnämnder
och barnavårdsmän erhållit inblick uti dessas verksamhet, är ense med
motionärerna om önskvärdheten av ett i vissa avseenden mera effektivt tillvaratagande
av de genom 1917 års barnlagar och tillhörande författningar beredda
möjligheterna att förbättra de utomäktenskapliga barnens och deras mödrars ställning.
De av motionärerna behandlade spörsmålen torde jämte andra orsaker bidraga
till, att mången gång dessa barn och deras mödrar icke komma i åtnjutande av
den rätt, som lagstiftningen velat tillskynda dem. Barnavårdsutskottet vill emellertid
framhålla, att redan under den jämförelsevis korta tid, som lagstiftningen varit
gällande, har en betydande förändring till det bättre inträtt i barnens och mödrarnas
ställning, och efter hand som barnavårdsnämnder och barnavårdsmän liksom övriga
myndigheter och den stora allmänheten leva sig in uti denna lagstiftning och tillämpningen
därav, skall otvivelaktigt en ytterligare förbättring göra sig gällande. Att
i ett och annat avseende ändringar i eller tillägg till berörda lagstiftning kunna
vara av nöden, må ej förnekas, men utskottet är tveksamt, huruvida sådana redan
nu höra vidtagas eller om icke dessförinnan mera ingående erfarenheter behöva
göras.
Motionen nr 55.
Lagstiftningen om förbud för vissa underhållsskyldiga att avflytta från
riket har möjliggjort, att den, som har intresse att förhindra avflyttningen, kan
genom anmälan hos myndighet, att avflyttning förestår, utverka förbud för densammas
verkställande. Någon allmän skyldighet för person, som ämnar avflytta
från riket, att genom vissa legitimationshandlingar styrka, att hinder enligt förevarande
lag ej möter, förefinnes däremot icke.
Det torde vara tydligt, att det icke allenast är förenat med avsevärda
praktiska svårigheter utan även är synnerligen vanskligt att göra detta avflyttningsförbud
fullt effektivt. Lagberedningen har också i motiven till lagen härom
yttrat: »Ju större effektivitet man söker vinna, dess mera kunna befogade intressen
trädas för nära eller åtgärder bli erforderliga, som icke stå i rimligt förhållande
till det avsedda syftet.»
16
Första lagutskottets utlåtande Nr 27.
Då motionären anför, på vilket sätt förevarande lagbestämmelser kringgås,
tillåter sig barnavårdsutskottet framhålla, att det anförda sättet är endast ett
bland de många, som brukas eller kunna brukas för kringgående därav. Det är
tydligt, att flera och längre gående ändringar och tillägg än det av motionären
framställda äro erforderliga för uppnående av väsentligt större effektivitet i detta
förbud än vad för närvarande är fallet. I anslutning till Lagberedningens ovan
anförda yttrande anser barnavårdsutskottet, att utvidgandet av bestämmelserna i
detta avseende bör behandlas med försiktighet.
Motionärens hemställan synes utskottet ägnat att åt det ifrågavarande stadgandet
förläna en för det grundläggande i denna lagstiftning främmande karaktär
utan att i nämnvärd mån bidraga till dess större effektivitet, varför utskottet
icke anser sig böra biträda detsamma.
Motionen nr 56.
Vad först angår motionärens hemställan, att ådömda eller genom avtal
åtagna underhållsbidrag, som på grund av tredska ej utbetalas och ej annorlunda
kunna indrivas, måtte utbetalas genom fattigvården, varefter denna må äga att
av den underhållsskyldige utkräva beloppet, eventuellt genom intagande å arbetshem,
vill barnavårdsutskottet uttala följande.
I betänkandet till sitt den 30 nov. 1915 avgivna förslag till lag om barn
utom äktenskap, yttrade Lagberedningen, att frågan, huruvida offentligt bidrag
till underhåll åt mödrar och barn, utan att sådant bidrag skulle anses såsom
fattigunderstöd, såsom i vissa petitioner och likaså i riksdagsmotioner påyrkats,
borde införas även hos oss liksom tidigare skett i Danmark och Norge, vore förtjänt
att väl övervägas. Med uttalande, att det dock icke borde ifrågasättas att
införa den dansk-norska grundsatsen allenast beträffande barn utom äktenskap
och deras mödrar, och att alltså ett förslag i sådant syfte skulle få betydligt
större omfattning än det ämne, som förelåg till Lagberedningens behandling, yttrade
beredningen vidare, att den icke ansåg sig böra upptaga frågan i förevarande
sammanhang samt tillfogade, att frågan torde komma under övervägande vid den
behandling, Fattigvårdslagstiftningskommittén komme att ägna åt lagstiftningen
om den offentliga barnavården.
Då nu Fattigvårdslagstiftningskommitténs förslag i detta stycke är att förvänta
inom den allra närmaste framtiden, synes det barnavårdsutskottet icke vara
skäl till att på annan väg söka finna en lösning av detta spörsmål, helst som
det är all anledning att antaga, att Eattigvårdslagstiftningskommittén tagit upp
frågan i hela dess vidd, sålunda med hänsyn till såväl barn i och utom äktenskap
som barnens mödrar, samt att kommittén kommer att föreslå annan myndighet
än fattigvårdsstyrelse att i första hand utbetala sådant bidrag, och på så
sätt går vida längre än motionären.
Barnavårdsutskottet anser sig kunna göra detta uttalande så mycket hellre
som gällande lag om fattigvården -— vilken i förevarande avseende är att utnyttja
till dess annan lagstiftning föreligger — medgiver långt bättre möjligheter för
utbekommande av behövligt underhåll åt barn utom äktenskap och att förmå försumliga
underhållsskyldiga att för framtiden bättre fullgöra sina skyldigheter,
än vad motionärens framställning giver vid handen.
Enligt 71 § i lag om fattigvården den 14 juni 1918 är villkoret för att
Förlita lagutskottet» utlåtande Sr 27.
17
fattigvården »kall kunna meddela underhållsskyldig arbetsforeläggaude, att denne
genom lättja eller liknöjdhet försummat att fullgöra sin underhållsskyldighet oeh
därigenom ådragit sitt minderåriga barn sådan nöd, att fattigvård enligt § urna
lämnas barnet. — I motiven till lagen säges, att arbetsskyldighetens uppgift år,
icke att skalla fattigvårdssamhället ersättning för tidigare lämnad fattigvård,
utan att förmå den försörjningspliktige att för (ramtiden fullgöra sina pliktei
mot de anhöriga. Motionärens förslag att genom av fattigvården förelagt aibete
»utkräva beloppet» är sålunda icke förenligt med lagstiftningens syfte.
Nu lär det i allmänhet icke föreligga egentlig svårighet att kunna beteckna
de s k hemmasönernas ''och andra av motionären omnämnda underhallsskyldigas
bristande i fullgörande av underhållsskyldigheten, om icke alltid med lattja sa
dock med liknöjdhet, då de undandraga den underhållsberättigade dennes underhåll,
oaktat de genom att ordna sin arbetsanställning på annat sätt i de allra
bestå fall skulle vara i stånd att fullgöra sina förpliktelser. _ ,
Icke lika lätt är att avgöra, när barnet befinner sig i sådan nod, att behov
av och rätt till fattigvård enligt ! § föreligga. Vid tillämpning av gällande latti°,
vårdsla°’ är det emellertid vida lättare än tidigare var fallet att under 1 §
inrymma lämnat understöd. Följande yttrande av Fattigvardslagstiftmngsl ommittén
är klargörande i detta avseende: »Katten till fattigvård och skyldigheten
att lämna sådan måste hänföra sig till det verkliga behovet och kan ej bortfalla
därigenom, att enskild person finnes, som enligt lagen har skyldighet att försörja
den behövande, men ej vill eller kan fullgöra sin skyldighet. Det avgörande
måste vara, att don behövande själv befinner sig i sadant nodlage, att fattigvård
bör meddelas». — Alltså, den minderårige, som är i saknad av egna medel, och
icke erhåller underhåll av sina föräldrar, är utan vidare berättigad till fattigvård
enligt 1 S. Detta är alltid fallet, då barnet vistas hos andra an sina föräldrar
och likaså, då barnet vistas hos endera av dem och denne saknar vilja eller förmåga
att anskaffa vad som erfordras till barnets uppehälle, ja aven i sadant
fall, då barnet är hos båda föräldrarna och dessa ej gåva barnet behörigt underhåll,
torde 1 § vara tillämplig. „ ,, »
Att ett tillräckligt understöd skall lämnas av fattigvardssamhalle, gramgal
av 1 §'' »Fattigvård, som här avses, omfattar det underhåll och den vard, som
äro erforderliga, samt för minderårig jämväl uppfostran.» Naturligtvis kan det
icke undvikas — såsom framhålles av motionären — att allt emellanåt av fattigvården
lämnas ett lägre belopp i understöd än det, som fastställts genom avtal,
utslag eller dom, emedan fattigvården endast har att taga hänsyn till det faktiskt
föreliggande behovet. Följaktligen kan det heller icke undvikas, att den under
hållsskyldige slipper undan med att såsom ersättning till fattigvården för dess
kostnad för barnet betala ett lägre belopp än vad åtagandet eller åläggandet ana-iver.
Att den underhållsberättigade därigenom icke går miste om sin ratt utan
ä^er att på annan väg söka utbekomma det återstående beloppet — skillnaden
mellan det fastställda och det av fattigvården erhållna — ar tydligt. Men det
kan å andra sidan inträffa, att fattigvården lämnar understöd med högre belopp
än vad som åligger den underhållsskyldige, och far da denne naturligtvis ersatta
detta högre belopp utan hänsyn till det lägre belopp, som eljes ar fastställt Da
den underhållsskyldige fullgör honom av fångvårdsstyrelse alagd arbetsskyldighet
eller förrättar tvångsarbete enligt Konungens befällmngshavandes dom, ersätter
han icke med sitt arbete den fattigvård, som före hans intagande i vederbörande
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 9 samt. 1 avd. 18 käft. (Nr 27.)
O
18
Första lagutskottets utlåtande Nr 27.
anstalt lämnats den, för vilken han är underhållsskyldig; hans skuld till fattigvården,
och enligt ovanstående eventuellt även till den underhållsberättigade,
kvarstår alltså att, när så kan ske, av honom till vederbörande betalas.
Ersättning för understöd, som av fattigvården lämnats moder till barn utom
äktenskap, kan däremot icke av fattigvården uttagas av barnets fader. Då modern
övergives av barnfadern, äro ofta hennes förhållanden sådana, att hon är berättigad
till fattigvård enligt 1 § och alltså bör erhålla erforderligt understöd. Även
om fattigvården icke kan av barnfadern uttaga ersättning för sådan kostnad,
kvarstad: ju moderns rätt att mot honom göra sin fordran gällande angående det
underhåll som han enligt 5 § i lagen om barn utom äktenskap är pliktig att
utgiva till henne.
Där man insett fattigvårdslagstiftningens möjligheter i förevarande avse^ti
jfö1'' dock hos fattigvårdsstyrelser här och var en viss betänksamhet
gällande, vilken lär hos dessa skapa obenägenhet till att träda i önskvärd förbindelse
med barnavårdsmännen. Enligt 72 § i lag om fattigvården äger polismyndighet,
hos vilken fattigvårdsstyrelse begär handräckning för delgivning av
arbetsföreläggande eller inställande till arbete av den, som underlåter att efterkomma
sadant föreläggande, att besluta om meddelandet av sådan handräckning.
Polismyndighet skall följaktligen granska, huruvida de lagliga förutsättningarna
iörennnas för meddelande av handräckningen. Härvid har det emellertid, enligt
vad utskottet har sig bekant, en viss tveksamhet gjort sig gällande hos vederbörande
polismyndigheter, beroende på svårigheten att avgöra, huruvida det meddelade
fattigunderstödet utgått enligt 1 § i lag om fattigvården, vilket såsom
förut sagts är en av förutsättningarna för åläggande av arbetsskyldighet och
således även för meddelande av handräckningen ifråga. Polismyndighets ovisshet
på denna punkt, som i flertalet fall måhända beror på bristande kännedom om
innebörden i 1 § fattigvårdslagen, har da medfört, att fattigvårdsstyrelser icke
vidare vågat sig på arbetsföreläggande, därigenom minskande det effektiva efterhallandet
av försumliga underhållsskyldiga.
Där nu sagda bestämmelser i lag om fattigvården beaktats och tagits i anspråk
av barnavårdsnämnder och barnavårdsmän samt mötts med förståelse av
fattigvårds- och polismyndigheter, har redan det överhängaude hotet om fattigvårdens
mellankomst och den eventuella påföljden därav, åläggande av arbete,
oftast medfört, att behörigt underhåll utbetalts icke endast till barnet utan jämväl
till modern. J
Det förefaller sålunda, som om fattigvardsstyrelserna på ett tämligen framgångsrikt
sätt skulle kunna förhiälpa blottställda barn utom äktenskap till deras
rätt genom att göra bruk av den makt, som här påvisats ligga i fattigvårdens
hand. Törhända att såsom redan antytts icke alla vare sig fattigvårdsstyrelser,
andra myndigheter eller enskilda personer ännu tillfullo insett de möjligheter,
lagstiftningen på detta område innebär. I den mån som fattigvårdsstyreiserna,
a den ena, och övriga särskilt barnavårdsnämnder och barnavårdsmän — å den
andra sidan, lära sig att använda dessa möjligheter, torde det syfte, motionären
avser vinna, nämligen att låta det underhållsberättigade barnet utfå behövligt
underhåll, till huvudsaklig del uppnås.
Rörande motionärens förslag, att polismyndighet må vara skyldig att på
hemställan av barnavårdsman låta i Polisunderrättelser efterlysa fadern till barn
Föräta lagutskottets utlåtande, Nr 27. i fl
utom äktenskap, såvida det styrkes, att faderskapet är fastställt, får barnavårdsutskottet
som sin uppfattning framhålla, att det med livlig tillfredsställelse hälsar
åtgärder, som avse att efterhålla personer, vilka undandraga sig sin underhållsskyldighet.
Utskottet finner det dock vara förenat med vissa betänkligheter
att alltför ensidigt koncentrera samhällets ingripande mot en viss grupp underhållsskyldiga
och tillämpa de strängaste åtgärder mot fäder, som undandraga sig
sin underhållsskyldighet gentemot utom äktenskap födda barn, under det att
samhället blott använder tämligen svaga maktmedel gentemot exempelvis dem, som
försumma sin försörjningsplikt mot hustru och barn i äktenskapet. I)et synes som
om eu allmän kriminalisering av försummelse av underhållsskyldigheten borde ske,
ur vilken enhetliga åtgärder mot de försumliga underhållsskyldiga kunde härledas.
I Polisunderrättelser, som ursprungligen avsetts för efterlysning av svårare
förbrytare, för allmänna säkerheten vådliga personer, personer, som ådömts urbota
straff samt rymmare ur krigstjänst, kungöras numera enligt kungörelse den
14 december 1917 meddelanden om sådant avflyttningsförbud, som avses i lagen
den 14 juni 1917 omförbud för vissa underhållsskyldiga att avflytta från riket.
Fastän man härigenom i viss mån redan brutit med principen, att i Polisunderrättelser
endast skulle efterlysas förbrytare och samhällsvådliga personer, torde
en efterlysning därstädes allmänt anses vara vanärande. Ifrågasatt efterlysning
i Polisunderrättelser av försumliga underhållsskyldiga måste därför kringgärdas
med starka garantier.
Barnavårdsutskottet vill sålunda först och främst framhålla, hurusom man i
avseende på lagstiftningen om barn utom äktenskap rör sig på ett synnerligen
grannlaga område, där man för ett rättvist bedömande av försummandet av försörjningsplikten
i de enskilda fallen måste taga hänsyn till personliga förhållanden
och andra omständigheter. Man kan nämligen icke skära alla försumliga
underhållsskyldiga över en kam, och innan en så sträng och ingripande åtgärd
vidtages som en efterlysning i Polisunderrättelser, böra garantier föreligga för
att den underhållsskyldige med berått mod undandragit sig sin skyldighet, ehuru
han haft förmåga att fullgöra densamma. Nu torde ofta själva det faktum, att
underhållsbidraget uteblivit, tvdas såsom en avsiktlig föresats hos den underhållsskyldige
att svika sin skyldighet.
Vidare vill barnavårdsutskottet framhålla att, om än icke i så stor utsträckning
som fäderna, försvinna ock ofta nog mödrarna till barn utom äktenskap.
Efterlysning av underhållsskyldiga gentemot barn utom äktenskap torde därför
böra gälla både fäder och mödrar.
Av det ovan sagda torde framgå, att barnavårdsutskottet under ingå förhållanden
skulle finna det tillrådligt, att den enskilde barnavårdsmannen tillerkändes
en sådan befogenhet, som motionären avser, och det är allenast med en viss
tveksamhet, som utskottet uttalar sig för en utredning, huruvida åt barnavårdsnämnd
skulle kunna anförtros att taga initiativ till efterlysning i Polisunderrättelser.
Då, såsom i det föregående sagts, barnavårdsutskottet hyser livligt intresse
för tillkomsten av åtgärder, som förmodas kunna på effektivt sätt bidraga till
efterhållandet av försumliga underhållsskyldiga, tillåter sig utskottet att frågasätta
ett annat sätt för frågans lösning, nämligen utgivandet av en särskild publikation
för efterlysning av försvunna personer. Årligen försvinna ett överraskande
stort antal personer här i landet, endast i Stockholm 30—40 st., utan känd
orsak och i vissa fäll utan att kännedom någonsin erhålles om deras uppehålls
-
20
Första lagutskottets utlåtande Nr 27.
ort. Bärjämte försvinna en del personer av tämligen känd orsak, bland vilka
befinna sig här omtalta underhållsskyldiga, som vilja hålla sig undan i avsikt
att slippa fullgörandet av sin enligt civil- eller fattigvårdslagstiftningen dem åliggande
underhållsskyldighet, och likaså såsom fäder uppgivna män, vilka lämna
orten för att undandraga sig fastställandet av faderskap och underhåll. Barnavårdsmän
framhålla ofta, att efterforskandet av sistnämnda kategori vållar dem
väl så mycket bryderi som efterforskandet i de fall, där faderskapet är fastställt.
Utgivandet av eu sådan publikation, som hölles tillgänglig jämväl för fattigvårdsstyrelser
och barnavårdsnämnder — naturligtvis under samma förutsättning
av konfidens som den, under vilken Polisunderrättelser tillhandahållas polismyndigheter
— skulle enligt utskottets mening åt efterforskandet förläna den
humana prägel, som må krävas i dessa mången gång ömtåliga angelägenheter.
Det är att förmoda, att en sådan efterlysning skulle kraftigt bidraga till uppnåendet
av det av motionären angivna syftet, och därtill bli till än större gagn
än efterlysningen i Polisunderrättelser, emedan i sådan publikation kunde införas
efterlysnmgar, som icke under något förhållande kunna ifrågakomma att införas
i Polisunderrättelser, t. ex. av en såsom fäder uppgiven person.
Barnavårdsutskottet sökte kort tid efter ikraftträdandet av 1917 års barnlagar
att få till stånd samarbete mellan barnavårdsnämnderna, bland annat ifråga
om efterforskande av såsom försvunna uppgivna personer, om vilka man av eu
eller annan anledning förmodade, att de uppehöllo sig på viss ort. Det har visat
sig, att barnavårdsnämnderna genom barnavårdsmännen kunnat i detta hänseende
bistå varandra överraskande ofta, t. o. m. där polismyndigheten icke ansett sig
kunna göra något åt saken. Denna erfarenhet stärker utskottets uppfattning,
att ett visst samarbete mellan polismyndighet, fattigvårdsstyrelse och barnavårdsnämnd
vid efterforskande av försvunna personer skulle vara av betydelse.
Att även vid efterlysning i en särskild publikation för efterlysning av
försvunna personer vissa garantier måste krävas för att hindra obehörig efterlysning,
är tydligt.
På grund av ovanstående anhåller barnavårdsutskottet, att vid den utred
ning om efterlysning av försumliga underhållsskyldiga, som utskottet livligt tillstyrker
måtte komma till stånd, den här framkastade tanken om en särskild publikation
för efterlysning av försvunna personer måtte upptagas till provning.
Beträffande yrkandet att moder till barn utom äktenskap skulle i vissa
fall medgivas rätt att avlägga s. k. fyilnadsed vid annan domstol än den, där
målet handlägges, förhåller det sig så som i motionen säges — dock ha icke till
barnavårdsutskottets kännedom kommit något mera betydande antal fall — att
nu gällande bestämmelser kunna orsaka modern hart när oöverkomliga svårigheter
i berörda avseende, varför det vore önskligt, att ändring i nu gällande bestämmelser
kunde åvägabringas.
Hät t en har i och för föreläggande av fyilnadsed måst bilda sig ett omdöme
om, att moderns uppgifter med hänsyn till alla i målet förekommande omständigheter
förtjäna bättre tilltro än svarandens. Då det därjämte åligger rätten att
tillse, att en var, som äger att för barnet föra talan, erhåller tillfälle att yttra
sig i målet, har i regel modern inställt sig åtminstone vid ett tillfälle under
rättegången och därvid måhända måst underkasta sig icke obetydliga uppoffringar
21
Första lagutskottets utlåtande AV 27.
av tid och kostnader. Det synes då rätt och billigt, att det medgives henne rätt
att avlägga eden vid annan domstol än den, där målet handlägges.
Vad förläggandet av edgången till annan domstol kan medföra, är icke
möjligt för barnavårdsutskottet att överskåda. Att en lagändring i berörda syfte
skulle kunna komma att åtföljas av begäran om samma rätt lör mannen, liggei
emellertid nära till hands att förmoda. Möjligen skulle en på så sätt utvidgad
rätt att avlägga ed inför annan domstol än den, som parterna under målets handläggning
lärt att känna på ett mera personligt sätt och som alltså äger ett visst
inflytande över dem, kunna bidraga till mindre ansvar för edgången.
Barnavårdsutskottet tillåter sig ifrågasätta, att det tages under övervägande
om icke i stället för motionärens förslag bestämmelser borde söka erhållas,
som medgåve rätt att föra talan om faderskap och underhåll jämväl vid moderns
forum i stället för, såsom nu är stadgat, allenast vid faderns forum eller vid domstolen
i den ort, där lägersmålet skett. I de allra flesta fall torde det av motionären
önskade syftet därigenom uppnås, samt dessutom ett ofta uttalat önskemål om
sådana bestämmelsers införande tillfredsställas. På så sätt skulle måhända ock undvikas,
att begäran framkomme om rätt för fadern att få avlägga eden vid annan
domstol än den, där målet handlägges, eller i allt fäll sådan begäran kunna avvisas,
vilket däremot knappast skulle kunna ske, om sådan rättgåves åt modern.
Vad slutligen angår förslaget att fordran på grund av avtal enligt 0 § i
lagen om barn utom äktenskap den 14 juni 1917 måtte kunna utmätas utan att
nämnda fordran först må vara styrkt genom dom eller utslag, är det otvivelaktigt, att
tidsutdräkten att genom stämning ä den underhällsskyldige draga ärendet inför
domstol icke sällan lämnar den underhållsskyldige möjlighet att under tiden sätta
sin egendom i säkerhet för utmätning. Motionärens hemställan synes därför utskottet
vara förtjänt att väl övervägas. .
Barnavårdsutskottet är icke i stånd att bedöma, huruvida eller i vilken
mån utmätning på grund av avtal kan inverka pa rättssystemet angående utsökning,
ej heller vilka tekniska svårigheter, som måhända föreligga för införande
av lagstadgande härom, utan fäster blott avseende vid den rent praktiska betydelsen
av införandet av bestämmelser i förevarande avseende.
Jämte det barnavårdsutskottet håller före, att motionärens hemställan i
denna del bör bliva föremål för vidare utredning, tillåter sig utskottet ifrågasätta
en bestämmelse av innebörd, att icke endast avtal enligt 9 § i lagen om barn
utom äktenskap utan även annat skriftligt, av två personer bevittnat avtal om
fullgörandet av lagstadgad underhållsskyldighet — nya Giftermålsbalken 5 kap.
2 3, 7 och 8 §§ samt lagen om barn i äktenskap 13 och IG §§ — må läggas till
grund för utmätning utan att fordran enligt sådan fordran behöver styrkas genom
dom eller utslag.
Stockholm den 17 februari 1921.
Sv. Fatt ig vårdsförbundets barnavårdsutskott.
K. E. SANDBERG.
v. ordf.
Lars Barkman.