4

Första lagutskottets utlåtande Nr 14.

Nr 14.

Ankom till riksdagens kansli den 25 februari 1921 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion med förslag till ändrad
lydelse av 24 § i lagen om ekonomiska föreningar.

Närvarande: herrar Pettersson i Södertälje, Alexanderson*, Rogberg, Edw. Larson*,
K. G. Westman, greve Spens, J. T. Larsson, Carl Johansson*, P. A.
Hansson, Pettersson i Bjälbo*, Hederstierna, Svedberg*, Strid och
Billqvist.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Uti en inom första kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion,
nr 74, som behandlats av första lagutskottet, har herr örne hemställt,
att riksdagen måtte besluta för sin del antaga följande

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av 24 § i lagen den 22 juni 1911 om
ekonomiska föreningar.

Härigenom förordnas, att 24 § i lagen den 22 juni 1911 om ekonomiska
föreningar skall erhålla följande ändrade lydelse:

I förening med ändamål att bereda bostäder åt medlemmarna eller
anskaffa lokaler för medlemmarnas yrkesutövning och dylikt, må ej utan
föreningssammanträdets bemyndigande den, som äger företräda föreningen,
föryttra eller med inteckning för gäld belasta dess fasta egendom, med mindre
föryttring av fast egendom enligt stadgarna ingår i föremålet för föreningens
verksamhet.

Första lagutskottets utlåtande Nr 14.

5

Donna lag skall träda i kraft dagen efter den, då lagen enligt däri
meddelad uppgift från trycket utkommit i Svensk Författningssamling.

Till stöd för sin ifrågavarande hemställan har motionären anfört följande: »Lag

om ekonomiska föreningar den 22 juni 1911 stadgar i 24 §:

”Utan föreningssammanträdes bemyndigande må ej den, som äger företräda
föreningen, föryttra dess fasta egendom, med mindre föryttring av fast egendom enligt
stadgarna ingår i föremålet för föreningens verksamhet, ej heller må han utan
sådant bemyndigande med inteckning för gäld belasta dylik egendom.”

Någon motsvarande bestämmelse ingick icke i den tidigaste föreningslagen,
lag om registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet den 28 juni
1895. I sitt förslag till reviderad föreningslag hade emellertid 1905 års aktiebolagskommitté
i 22 § infört en bestämmelse av följande lydelse:

”Styrelsen må ej föryttra eller upplåta nyttjanderätt till all föreningers egendom
eller den väsentligaste delen därav, med mindre bemyndigande därtill givits å
sammanträde. Ej heller må styrelsen utan sådant bemyndigande bestämma löneförmåner
åt tjänsteman i föreningen, där denne tillika är styrelseledamot.”

Stadgandet ifråga var analogt med samma kommittés förslag till ny
aktiebolagslag, 59 §, och hade tydligen införts i föreningslagen av hänsyn
till kongruensen mellan de båda lagarna. I prop. nr 54 till riksdagen 1910
rörande holagslagstiftningen lät chefen för justitiedepartementet kommitténs
ifrågavarande förslag inflyta som 66 § i aktiebolagslagen. Lagutskottet vid
samma riksdag hade emellertid en annan uppfattning om bestämmelsens lämplighet
och uteslöt den ur sitt förslag till lagtext. Riksdagen stannade vid
samma mening som utskottet. I den likaledes vid riksdagen 1910 förelagda
propositionen med förslag till lag om föreningar förekom den ifrågavarande
bestämmelsen i 34 §. Lagutskottet opponerade sig icke i detta fall, men omformulerade
paragrafen så, att den kom att innefatta förhud allenast mot föryttring
av fast egendom utan föreningssammanträdets hörande. Hela lagförslaget
förkastades emellertid av riksdagen. I prop. 35 till följande års riksdag
erhöll bestämmelsen ifråga det innehåll 24 § i föreningslagen nu har
och godkändes i denna form av riksdagen.

Någon hållbar motivering för den skillnad, som sålunda gjorts mellan
styrelsens befogenhet i ett aktiebolag och en ekonomisk förening, har jag ej
kunnat finna. Intet verkligt skäl att ställa förenings fasta egendom i en helt
annan klass än dess övriga tillgångar torde heller kunna utfunderas utom
beträffande ett enda väl avgränsat fall. En särskild grupp av föreningar har
till ändamål att bereda medlemmarna bostäder eller anskaffa lokaler för
deras yrkesutövning eller samvaro (bostads- och byggnadsföreningar). I

Forsta lagutskottets utlåtande Nr 14.

6

detta speciella fall är föreningen bildad just för att innehava fast egendom.
och medlemmarna ha anslutit sig till föreningen för att genom dess medverkan
åt sig på lämpliga villkor trygga förfoganderätten över viss del av
egendomen. De numera så vanliga bostadsföreningarna tillkomma ofta så.
att en husägare tager initiativet till de i huset boende hyresgästernas sammanslutning
i en ekonomisk förening, över vilken han själv på olika vägar
kan utöva ett visst inflytande. Här är det törhända olämpligt, att styrelsen
under alla förhållanden äger laglig befogenhet att försälja eller med inteckning
för gäld belasta föreningens fastighet, ehuru förtänksamma föreningsmedlemmar,
om också lagen lämnade full frihet i detta avseende, hade möjlighet
att genom stadgarna eller avtalsvis skapa nödiga garantier. I alla övriga
fall tillgodoser bestämmelsen ifråga intet förnuftigt syfte, men vållar de
mycket stora ekonomiska föreningar, som numera finnas i vårt land. avsevärda
besvär och kostnader. Det är exempelvis knappt görligt för en riksorganisation
med medlemmar i flera hundra av landets kommuner att för
intecknande av fastighet sammankalla extra sammanträde, vilket, om det skall
bli effektivt som medlemskontroll. med nuvarande resekostnader går till tiotusentals
kronor och dessutom på grund av kallelsetiden förorsakar långt
dröjsmål. Ett förmånligt fastighetsförvärv kan på grund härav omöjliggöras,
om nämligen för dess finansiering fordras upptagande av lån mot inteckning.
Paragrafens första del, som handlar om försäljning av fastighet, är mindre
hindersam, enär den lätt kan kringgås. En förening, som vill bereda sin styrelse
samma rörelsefrihet som aktiebolagsstyrelserna åtnjuta, behöver nämligen
för att sätta paragrafen ur kraft i avseende å fastighetsförsäljning endast
i sina stadgar angiva, att föreningen, utom det egentliga syftet, har till
ändamål att föryttra fast egendom. Av denna utväg ha redan åtskilliga större
föreningar begagnat sig, tvingade av hänsyn till sin ekonomi. Rätten för
styrelsen att på egen hand föryttra föreningens fasta egendom medför dock
icke rätt att utan föreningssammanträdets hörande medgiva inteckning för
gäld i samma egendom, ehuru belåning är en långt mindre betydelsefull åtgärd
än försäljning. Hur inkonsekvent lagstiftningen är på denna punkt,
framgår även därav, att styrelsen, om föreningen bildar ett särskilt fastighetsaktiebolag
i stället för att direkt äga sina fastigheter, har rätt att utan
föreningssammanträdets hörande försälja samtliga aktier i fastighetsbolaget,
men därjämte, tack vare sitt inflytande över bolaget, kan låta försälja dess
fastigheter eller belasta dem med inteckning för gäld utan att föreningsmedlemmarna
ens behöva erhålla kännedom därom genom föreningens räkenskaper.

Så länge de ekonomiska föreningarna voro relativt små och ej i större

Första lagutskottets utlåtande Nr 14.

7

utsträckning behövde skaffa egna fastigheter för sin verksamhet, hade bestämmelserna
i den anförda 24 § föga betydelse. Sedan förhållandena ändrats
i berörda avseende, framträder ett starkt behov av lagändring, vilken
kan ske så mycket lättare som berörda paragraf varken står i sammanhang
med någon annan bestämmelse i lagstiftningen eller är av den beskaffenhet,
att övergångsbestämmelser eller viss frist före ikraftträdandet erfordras.>

I likhet med motionären finner utskottet det kunna ifrågasättas, utskottet
huruvida det föreligger något verkligt behov av ett allmänt förbud för ekonomisk
förenings styrelse att avyttra eller med inteckning för gäld belasta
föreningens fasta egendom. Å andra sidan har, enligt vad motionären påvisat,
det nu gällande förbudet i berörda hänseende vållat föreningarna ej
ringa kostnader och besvär. Härtill kommer, att styrelses befogenhet att
genom föryttring eller inteckning disponera över fast egendom, tillhörig
juridisk person, i lag reglerats på ett mycket skiftande sätt för olika slag
av juridiska personer. Någon inskränkning beträffande styrelsens befogenhet
i förevarande hänseende finnes sålunda ej föreskriven i fråga om
aktiebolag. Enligt lagen den 4 juli 1910 om sjukkassor äger däremot sjukkassas
styrelse väl inteckna men icke utan sjukkassesammanträdes bemyndigande
föryttra sjukkassas fastighet (39 §). Beträffande understödsföreningar
åter stadgas i lagen om dylika föreningar den 29 juni 1912 — såsom
i fråga om de ekonomiska föreningarna — förbud för styrelsen att utan
föreningssammanträdes bemyndigande såväl inteckna som avyttra föreningens
fasta egendom (26 §). Att sålunda låta särskilda regler uti förevarande
avseende gälla för olika slag av juridiska personer synes givetvis
böra förekomma allenast om förhållandenas egen natur nödvändiggöra
en dylik ordning. Att på grund av nu åberopade skäl omedelbart skrida till
lagändring i motionens syfte synes dock utskottet ej kunna tillstyrkas,
enär vid frågans avgörande även andra på frågan inverkande förhållanden
synas böra komma under utredning. Härvid torde sålunda böra undersökas,
bland annat, huruvida ej särskilda regler kunna vara av behovet påkallade
för en speciell grupp av ekonomiska föreningar, de s. k. bostads- och byggnadsföreningarna.
Det synes nämligen, på sätt motionären jämväl gjort
gällande, kunna ifrågasättas, huruvida ej styrelsen för dylik förening,
vilken bildats just för att innehava fast egendom och åt sina medlemmar
trygga förfoganderätten över viss del av fastigheten, lämpligen bör erhålla
en mindre omfattande befogenhet med avseende å dispositionen över
föreningens fasta egendom än styrelserna för övriga ekonomiska föreningar.

Vid den sålunda ifrågasatta undersökningen synes jämväl böra tagas under
övervägande, huruvida icke ändringar böra vidtagas jämväl i de här ovan

8

Första lagutskottets utlåtande Nr 14.

omförmälda lagarna om sjukkassor och om understödsföreningar, så att enhetliga
bestämmelser erhållas uti förevarande avseende.

På grund härav hemställer utskottet,

att riksdagen måtte, i anledning av förevarande motion,
i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t
täcktes låta verkställa utredning, huruvida och i vilken
omfattning det i 24 § i lagen den 22 juni 1911 om ekonomiska
föreningar meddelade förbudet för den, som äger
företräda föreningen, att föryttra eller med inteckning
för gäld belasta föreningens fasta egendom, ävensom motsvarande
bestämmelser i lagarna om sjukkassor och om understödsföreningar,
må kunna upphävas, samt för riksdagen
framlägga det förslag, vartill utredningen kan giva anledning.

Stockhoun den 25 februari 1921.

På första lagutskottets vägnar:

JAKOB PETTERSSON.

STOCKHOLM

A.-B. Hasse W. Tullbergs Boktryckeri 1921