Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 9.
Nr 9.
Ankom till riksdagens kansli den 11 februari 1921 kl. 3 e. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckt
motion angående ändring i lagen den 19 juni
1919 om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen
om landsting.
Närvarande: herrar Larsson i Västerås, Klefbeclc, Hellberg,*) K. J. Ekman,*) Reuter.
shiöld, Lyberg, Norling,*) Modig*), Sandegdrd, Jönsson*) i Långenäs,
Magnusson*) i Tumhult, Jansson*) i Edsbäcken, Leander, Nilsson*) i
Antnäs, Hansson*) i Gärda, Vennerström,*) Olsson i Golvvasta, Andersson
i Igelboda och Gustafson i Kasenberg.
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
I en inom första kammaren väckt motion, nr 28, av herr
Lyberg, hemställes, »att riksdagen för sin del ville besluta sådan
ändring i lagen den 19 juni 1919 om ändrad lydelse i vissa delar
av förordningen om landsting, att sista stycket av övergangsstadgandena
till samma lag utgår.»
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.
Förevarande motion avser att ur övergångsstadgandet till lagen
den 19 juni 1919 om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen
om landsting borttaga ett stadgande, vilket ej står i överensstämmelse
med den lag av den 9 april 1920, varigenom landstingen
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 5 sand. 4 käft. (Nr 9—12.) 1
Utskottets
yttrande.
2
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 9.
tingo rätt att själva utse ordförande. Utskottet finner det emellertid
uppenbart, att ifrågavarande stadgande redan måste anses genom
den senare antagna lagen upphävt, och finner alltså icke skäl att
biträda motionärens yrkande.
Utskottet får alltså hemställa,
att förevarande motion icke måtte till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 11 februari 1921.
På konstitutionsutskottets vägnar:
VIKTOR LARSSON.
Reservation
av herr Lyberg, som anfört:
Utskottets skäl för avstyrkande är, ehuru icke utsagt, i korthet
detta:
»Sunda förnuftet» säger, att, sedan statsmakterna genom lag bestämt,
att landstingsordförande skall väljas, äldre bestämmelse, enligt
vilken sådan ordförande skall förordnas av Kung! Maj:t, icke längre
kan vara vid gällande kraft.
Skälet till motionens framkomst åter är detta:
Sunda förnuftet säger, att, om en ny lag uttryckligen nämner
såsom ändrade eller upphävda endast vissa delar av en tidigare
antagen lag, återstående delar av samma lag äro vid gällande kraft.
Bland dylika återstående delar finnes i förevarande fall stadgandet,
att Kungl. Maj:t skall för viss tid, sept.—dec. 1922, förordna landstingsordförande.
Detta uppenbarligen vid den nya lagens tillkomst
förbisedda stadgande bör för den skull upphävas.
Trots sakens obetydlighet har jag till hävdande av den senare
synpunkten nödgats låta anteckna, att jag ansett, att utskottet bort
tillstyrka bifall till motionen.