Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 44.

1

Nr 44.

Ankom till riksdagens kansli den 30 maj 1921 kl. 4 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckt motion angående
ändring i tryckfrihetsförordningens stadganden
om hemlighållande av protokoll i ministeriella ärenden
och kommandomål samt statsrådsprotokoll m. m.

Närvarande: herrar Larsson i Västerås, Clason, Klefbeck*, Thulin, Reuterskiöld, Norling,
Andersson i Kolstad*, Almkvist*, Bruhn, Stendahl*, Jansson i Edsbäcken*,
Hallén, P. S. Hedlund i Östersund, Sävström, Leander, Nilsson i Antnäs*,
Hansson i Gärda, Gustafson i Kasenberg* och Pehrsson i Göteborg.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

I en inom första kammaren väckt motion, nr 172, har herr Lindhagen
hemställt, »att riksdagen ville för sin de! besluta eller hos regeringen
anhålla om förslag till sådan ändring i 2 § 4 mom. i andra och
tredje styckena i tryckfrihetsförordningen, att vad däri stadgas om, att
statsrådsprotokollen samt protokoll i ministeriella ärenden och kommandomål
m. m. skola hållas hemliga under femtio år, måtte åtminstone
väsentligen upphävas».

Beträffande den till stöd för detta yrkande förebragta motiveringen
får utskottet hänvisa till motionen.

Den av motionären berörda frågan om ändrade bestämmelser
rörande den sekretess, som för vissa handlingar finnes stadgad i 2 §
4 mom. tryckfrihetsförordningen, finner utskottet vara väl värd uppmärksamhet.
Detta gäller emellertid icke endast med hänsyn till det i
motionen berörda området, vilket, såsom av densamma framgår, begränsar
sig till de sekretessbestämmelser, som avse dels statsrådsprotokoll och
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 5 samt. 29 häft. (Nr 44.) 1

Utskottets

yttrande.

2

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 44.

protokoll i ministeriella ärenden samt kommandomål dels även i övrigt
i ministeriella och diplomatiska aktstycken. I fråga om dessa områden
anser utskottet fastmera, att motionären i sina yrkanden om upphävande
»väsentligen» av nu gällande bestämmelser om sekretess tager spörsmålet
allt för generellt. Utskottet håller visserligen före, att statsrådsprotokoll
ofta utan någon olägenhet skulle kunna göras offentliga antingen omedelbart
eller tidigare än efter 50 år; i ett stort flertal fall innehåller nämligen
protokollet över ett visst ärende icke något väsentligt utöver den i ärendet
utfärdade expeditionen, som i regel är offentlig. Däremot finner sig utskottet
icke övertygat, att den begränsning av sekretessen, som sålunda
i fråga om vanliga statsrådsprotokoll kan tänkas genomförd, kan på
liknande sätt tillämpas i fråga om sådana protokoll och handlingar i
ärenden, angående rikets förhållande till främmande makt, vilkas offentliggörande
Konungen med hänsyn till rikets säkerhet eller andra synnerligen
viktiga skäl förbjudit. Utskottet vill i detta hänseende påpeka,
att på samma gång 1909—1912 års tryckfrihetskommitterade ansågo
beträffande vissa handlingar i diplomatiska och konsulära ärenden en
sekretesstid av 25 år tillräcklig, de å andra sidan för nyssnämnda grupp
handlingar — de, vilkas offentliggörande Konungen av ovanberörda skäl
förbjudit — föreslogo, att Konungen skulle, där rikets säkerhet och rätt
det fordrade, kunna förordna, att en handling skulle hemlighållas även
efter en tid av 50 år. Över huvud torde i det internationella umgänget,
varom här är fråga, den offentlighet, som en stat giver åt förhandlingar
mellan dem och andra makter, icke kunna regleras oberoende av vad
eljes i samma internationella umgänge anses lämpligt.

Den revision av hithörande sekretessbestämmelser, som utskottet
sålunda anser böra kunna ske, synes emellertid, såsom ovan antytts,
böra utsträckas till även andra grupper av sekretessområdet. Utskottet
anser sig särskilt böra påpeka följande omständigheter.

Såsom bekant hava under senare år förhållanden, som stått i samband
med nutida samhällsutveckling, särskilt med den utvidgning av
statens verksamhet på områden, som förut voro mera hänvisade till det
enskilda livet, medfört, att det oavlåtligt befunnits erforderligt att komplettera
de förutvarande sekretessbestämmelserna i 2 § 4 mom. tryckfrihetsförordningen
med nya. I all synnerhet hava de senaste åren
medfört ett betydande antal dylika tillägg, och förslag om ytterligare
sådana framträda icke sällan. Anledningarna härtill synas hava varit
två. Dels har det i vissa fäll befunnits nödigt att, där staten har att
utöva viss affärsdrivande verksamhet, staten icke skulle gent emot enskilda
affärsintressenter nödgas komma i ofördelaktig ställning genom

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 44.

3

att vara förbunden till att rörande sin affärsverksamhet offentliggöra vad
varje enskild affärsman äger ovillkorlig rätt att hålla hemligt beträffande
sin. Av dessa grunder hava sålunda under senare år införts bestämmelser
om viss sekretess i ärenden angående upphandling eller utförande
av arbete för statens räkning samt i fråga om kontrakt rörande
leverans från vattenfallsstyrelsen av elektrisk energi. Dels har man
ansett erforderligt att medgiva skydd mot offentliggörande i ett flertal
fall, då eu enskild person av olika anledningar varit nödsakad att anlita
medverkan av statsmyndigheter i angelägenheter av sådan natur,
att han rörande rent privata förhållanden haft att meddela uppgifter,
vilkas offentliggörande vare sig över huvud taget eller före viss tidpunkt
måst anses för honom menliga, eller då staten i sådana angelägenheter
haft anledning att av olika skäl från den enskilde infordra
uppgifter av dylik natur. Som exempel på dylika fall kan erinras om
bestämmelserna till skydd för offentliggörandet av yrkeshemligheter i
vissa rättegångsmål, av läkares och medicinalstyrelsens utlåtanden i
vissa ärenden angående äktenskaps ingående och upplösning samt angående
alkoholistvård, av handlingar och protokoll i äktenskapsmål med
flera besläktade ärenden, av handlingar i ärenden angående vissa åtgärder
mot utbredning av könssjukdomar, av vissa till försäkringsrådet
eller riksförsäkringsanstalten inkomna handlingar rörande enskildas personliga
förhållanden eller näringsverksamhet, av deklarationsuppgifter,
av vissa statistiska uppgifter, av vissa handlingar rörande enskildas förhållanden
till bank och dylikt. På detta sätt har 2 § 4 mom. tryckfrihetsförordningen
efterhand svällt ut till ett formellt mycket ohanterligt
moment, utan att dock, enligt vad erfarenheten givit vid handen,
dess utveckling i dylik riktning ännu kan beräknas vara avslutad,
eftersom nya förslag i likartat syfte alltjämt föreläggas riksdagen.
Redan av formella skäl synes här en revision vara påkallad; och det
skulle enligt utskottets uppfattning därvid vara önskligt, om det vore
möiligt att erhålla en något starkare formell sammanfattning av de
många, tämligen diffust fördelade detaljbestämmelserna. Om det tillika
skulle visa sig genomförbart att mera generellt klassificera de olika områden,
på vilka det vore önskvärt att äga skydd mot obehörigt offentliggörande
genom utomstående av vad som principiellt måste anses
falla inom den enskildes rent privata förhållanden, skulle detta enligt
utskottets mening vara en fördel.

En revision synes emellertid jämväl vara önskvärd i fråga om den
tid, under vilken ett hemlighållande skall anses vara av behovet påkallat.
Tryckfrihetsförordningen har nu i fråga om denna tidpunkt synnerligen

4

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 44.

växlande bestämmelser för olika grupper av handlingar. För en viss
grupp (handlingar m. m. angående upphandling) är föreskriften så formulerad,
att hemlighållandet är begränsat vare sig till dess ärendet blivit
prövat eller till högst ett år från handlingens upprättande. För andra
grupper (dels uppgifter för officiell statistik, dels vissa till försäkringsrådet
och riksförsäkringsanstalten inkomna handlingar) gäller hemlighållandet
fem år från handlingens datum, och är under denna tid icke
undantagslöst. För en tredje grupp (vissa handlingar från eller hos
bankinspektionen) är motsvarande tid 15 år; för eu fjärde mycket betydande
grupp (statsrådsprotokoll och ett flertal andra protokoll, rättegångshandlingar
i mål rörande rikets säkerhet samt i mål angående
yrkeshemligheter o. dyl.) är den 50 år; för en femte grupp (ministeriel!a
handlingar o. dyl.) talas om »minst 50 år»; och för en sjätte och
sjunde (protokoll och handlingar i förlikta brottmål samt i äktenskapsmål
o. dyl.) om 50 år efter parternas död. Men även andra tidsbestämmelser
finnas. Vattenfallsstyrelsens kontrakt äro i regel hemliga, till dess de
upphört att gälla. I andra fall (enskilda brev eller hos publik vård
anförtrodda deposita samt medicinska utlåtanden i äktenskapsmål och
mål om alkoholistvård) är tiden för offentliggörandet beroende på deras
tillstånd, som handlingarna vare sig »angå» eller »angå eller tillhöra»;
och huru det skall förfaras, om dessa avlidit, är icke stadgat. För vissa
grupper handlingar (militära hemliga handlingar, handlingar av viss
beskaffenhet rörande kyrkodisciplin och själavård, handlingar angående
könssjukdomar, taxeringsuppgifter m. fl.) är icke någon bestämd tidpunkt
föreskriven, då hemlighållandet skall upphöra. Det vill synas, som även
inom detta område möjligheten av en systematisering borde undersökas.
I de fall, då tiden för hemlighållandet är obegränsad, bör uppenbarligen
en inskränkning av sagda tid kunna äga rum. Men även beträffande
sådana fall, då tiden för hemlighållandet är angiven till ett visst antal
år, bör en omprövning företagas, huruvida icke en reduktion av tidsbegränsningen
är motiverad.

I detta sammanhang vill utskottet slutligen framhålla önskvärdheten
att till prövning upptages spörsmålet vilka bestämmelser böra
träffas i sjffte, dels att hemligstämpel icke obehörigen användes dels att
man från hemligstämpel må kunna befria handlingar, vilka tidigare
blivit sådan stämpel åsätta. För närvarande saknas alla föreskrifter i
sistnämnda hänseende, och för det slag av handlingar, för vilka obegränsad
sekretesstid råder, finnes ingen utväg angiven att möjliggöra
deras offentliggörande, därest icke Kungl. Maj:t begagnar sin rätt att
förordna om hemligstämpelns avlägsnande. 1 all synnerhet hava de

5

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 44.

senare krigsåren, enligt vad utskottet inhämtat, gjort föreskrifter i denna
lråga erforderliga. Under denna krigstid lärer nämligen i mycket stor
utsträckning hemligstämpling av .handlingar hava förekommit; och därvid
torde även grupper av handlingar medtagits, exempelvis angående landets
ekonomiska förbindelser med främmande länder och dess ekonomiska
. ^ uvud taöet, vilkas hemlighållande under pågående kris

visserligen kunde vara erforderlig, men vilkas fortsatta hemlighållande
numera torde_ vare sig vara obehövligt eller åtminstone kunna väsentligen
inskränkas. Aven ur denna synpunkt är en snar revision av tryckfrihetsförordningens
sekretessbestämmelser av behovet påkallad.

På dessa grunder får utskottet föreslå,

att riksdagen med anledning av motionen 1: 172,
av herr Lindhagen, ville i skrivelse till Kungl. Maj:t
hemställa, att Kungl. Maj:t ville i enlighet med ovanstående
riktlinjer föranstalta om en snar revision av
tryckfrihetsförordningens sekretessbestämmelser.

Stockholm den 30 maj 1921.

På konstitutionsutskottets vägnar:

VIKTOR LARSSON.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 5 samt. 29 höft. (Nr 44.)

2