Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 35.

1

Nr 35.

Ankom till riksdagens kansli den 6 april 1921 kl. 11 f. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckt motion
om borttagandet av censusbestämmelserna i fråga om
valbarhet till riksdagens första kammare.

Närvarande: Herrar Larsson i Västerås, Clason, Hellberg, Johansson i Kälkebo, Strömberg,
Ljunggren, K. J. Ekman, Thulin, Reuterskiöld, Sandegård, Bruhn,
Hallén, Hansson i Gärda, Vennerström, Persson i Fritorp, Persson i
Tofta, Starbäck, Olsson i Golvvasta, Gustafson i Kasenberg och Carlström
i Helgagård.

I en inom andra kammaren väckt motion, nr 268, har herr Vennerström
hemställt,

»att riksdagen ville såsom vilande till vidare grundlagsenlig behandling
antaga följande ändrade lydelse av § 9 i riksdagsordningen:

''Till ledamot i första kammaren kunna endast väljas i kommunernas
allmänna angelägenheter röstberättigade män och kvinnor, som uppnått
35 års ålder.’»

Till stöd för sin hemställan har motionären anfört följande:

»Det socialdemokratiska vänsterpartiet ställer sig alltjämt principiellt
på enkammarsystemets ståndpunkt. Emellertid kan det tagas för självfallet,
att en motion om enkammarsystem icke med riksdagspartiernas
nuvarande sammansättning vinner riksdagens bifall. Den skulle förvisso
komma att avslås, liksom fallet förut har varit. Så länge första
kammaren nu finnes till, bör dock varje förslag till demokratisering av
dess grunder från vänstersocialistisk sida stödjas. I ett avseende är
grunden för första kammaren så lagd, att alla partier borde kunna vara
med om dess förändring. Det förut gällande villkoret, att antingen

3,000 kronors årlig inkomst under de senaste tre åren eller ock äganderätt
under lika lång tid av fastighet till ett taxeringsvärde av minst
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 5 sand. 21 Käft. (Nr 35.)

828 21

2

Konstitutionsutskottets utlåtande Kr 35.

50,000 kronor kräves för valbarhet till första kammaren, har icke längre
någon rimlig eller förnuftig mening, allra minst sedan riksdagen borttagit
censusbestämmelser och skattestreck ifråga om rösträtten till riksdagens
andra kammare.

Kravet på borttagande av de gamla censusbestämmelserna vid val
till första kammaren är väl motiverat. Ett behållande alltjämt av denna
penninggaranti överensstämmer varken med den moderna tidens eller
den nya författningens tendens att ur det medborgerliga livet bannlysa
penningen som mätare å personlighetens värde. Ett mycket stort antal
dugande personer, som i sin hemtrakt åtnjuta det största förtroende och
äro väl kvalificerade att vara folkets representanter i första kammaren,
utestänges genom detta onödiga penningstreck från valbarhet till första
kammaren, detta till uppenbar skada för samhället.

Med de senaste årens höjda löner kommer visserligen industriarbetarnas
valbarhet till första kammaren att ökas utöver vad som varit fallet
vid de senast förrättade valen, men denna censusbestämmelse torde dock
komma att alltjämt utöva eu viss, alls icke behövlig gallring ifråga
om kroppsarbetarnas representation i första kammaren. En ännu större
olägenhet vållas förvisso åtskilliga grupper av den jordbrukande befolkningen.
Godsägarna, som hava sina fastigheter taxerade till mera än

50,000 kronor komma in, men de små jordbrukarna kunna icke sända
in sina egna män. Småbönderna, egnahemsinnehavarna, arrendatorerna,
torparna och lantarbetarna hållas utanför. De komma att sakna sin egen
representation i första kammaren.

Med bibehållande av denna censusbestämmelse blir kvinnornas valbarhet
till första kammaren icke mycket värd. Rätten att invälja en
kvinna i första kammaren blir begränsad till ett ytterst obetydligt fåtal.
De gifta kvinnorna bli så gott som alldeles uteslutna, emedan gifta
kvinnor, som skatta för 3,000 kronors egen inkomst eller för fastighet
värd 50,000 kronor icke existerar utom i undantagsfall. Antalet ogifta
självförsörjande kvinnor, som hålla det ekonomiska måttet för valbarhet
till första kammaren, äro ock ganska ringa. Denna censusbestämmelse
måste bort, om kvinnans valbarhet till första kammaren skall få ett
verkligt reelt värde.

Mot ett yrkande om censusbestämmelsens borttagande kan man icke
gärna nu framföra samma skäl som förlidet år, nämligen att den vid
1918 års urtima riksdag beslutade författningsreformen icke ännu är
genomförd. De grundlagsändringar som då beslötos äro ju nu definitivt
avgjorda, vadan 1918 års uppgörelse är förfallen. Man har ju också
vid denna riksdag från vissa håll påyrkat författningsändringar, som äro

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr H5. 3

av långt mera ingripande natur än den gom bär föreslås. Ett borttagande
av censusbestämmelsen till första kammaren kan icke i någon
mån inverka rubbande på grundvalarna till den beslutade författningsreformen.
Det är bara en praktisk reform, som borde vara till fördel
för alla partier.»

Det i förevarande motion gjorda förslaget om borttagandet av det
gällande censusvillkoret för valbarhet till riksdagens första kammare
finner sig utskottet av såväl principiella som praktiska skäl böra biträda.
Principiellt synes det uppenbart, att detta valbarhetsvillkor,igenom vilket
möjligheten att invälja en person i första kammaren göres beroende av
dennes ekonomiska ställning, är oförenligt med den demokratiska ordning,
som nu är genomförd i vårt land. Bestämmelsen härom utgår
från uppfattningen, att större insikter i allmänna värv följa med en
högre ekonomisk ställning, en uppfattning, som numera allmänt torde
anses föråldrad. Att den omständigheten, att en person skattar för eu
inkomst av 3,000 kronor eller äger en till 50,000 kronor taxerad fastighet,
icke utgör någon som helst anledning att hos vederbörande förutsätta
större politiska kvalifikationer än hos personer i svagare ekonomisk
ställning, ligger enligt utskottets mening i öppen dag. Den omotiverade
sammankoppling av ekonomisk ställning och politiska rättigheter, som
ifrågavarande stadgande innebär, bör därför försvinna.

Aven av praktiska skäl synes den föreslagna reformen böra genomföras.
Visserligen har nämnda censusbestämmelse genom penningvärdets fall
förlorat åtskilligt av sin betydelse, men den torde fortfarande i många
fall utgöra en kännbar inskränkning i vederbörande valkorporationers
möjlighet att utse förstakammarledamöter endast med hänsyn till vederbörande
riksdagsmannakandidats personliga förutsättningar för riksdagsmannauppdraget.
Särskilt torde bestämmelsen medföra en obefogad
gallring i fråga om industriarbetarnas och framför allt de mindre jordbrukarnas
representation i första kammaren. Ett synnerligt behov av
den föreslagna reformen har uppstått därigenom, att även kvinnor blivit
valbara till första kammaren. Den gällande censusbestämmelsen utgör
uppenbarligen ett väsentligt hinder för inval särskilt av gifta kvinnor i
första kammaren och innebär sålunda i praktiken ett avsteg från den i
övrigt nu genomförda likställigheten mellan män och kvinnor i politiskt
hänseende.

Vidare vill utskottet påpeka de egendomliga konsekvenser, till
vilka censusbestämmelsen i dess nu gällande form i vissa fall kan leda.
Då bestämmelsen utgår från den beskattningsbara inkomsten, följer härav,

Utskottets
yttrande•

4

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 35.

att dess innebörd i själva verket bliver beroende av gällande stadganden
angående taxering och att sålunda villkoren för valbarhet till riksdagens
första kammare komma att växla, allteftersom ändringar vidtagas i
skattelagstiftningen. Att detta förhållande innebär en orimlighet, torde
ej kunna förnekas. Enligt gällande regler för avdrag vid taxering
kunna också sådana förhållanden som flyttning från en ort till en annan,
ett barns födelse i familjen m. m. minska den beskattningsbara inkomsten
och sålunda inverka även på en persons valbarhet till första kammaren.
Likaledes kan tydligen en persons riksdagsmannauppdrag lätt
komma att medföra diskvalifikation i fråga om valbarheten, då ju inkomsterna
av detta uppdrag icke beskattas och under uppdragets fullgörande
möjligheterna till annan arbetsförtjänst för många riksdagsmän
i hög grad förminskas. Härtill kommer, att därest dylik diskvalifikation
inträder under period, för vilken riksdagsman redan blivit vald, denne
enligt gällande grundlagsstadgande skall avgå från sitt uppdrag. Om man
slutligen erinrar därom, att de stadgade kvalifikationerna skola vara för
handen under tre år före valet, synes den gällande censusbestämmelsens
praktiska olämplighet vara till fullo ådagalagd.

Mot motionärens förslag till ny lydelse av § 9 riksdagsordningen
har utskottet i huvudsak intet att erinra. Att endast i kommunernas
allmänna angelägenheter röstberättigade personer böra vara valbara till
första kammaren, synes ligga i sakens natur. Utskottet föreslår endast
den ändringen i motionärens formulering, att »ledamot» utbytes mot
»ledamöter», i enlighet med vad i bestämmelsens nuvarande lydelse
stadgas. Därjämte synes paragrafens sista punkt böra bibehållas i sin
nuvarande lydelse.

Av anförda skäl får utskottet hemställa,

att riksdagen med bifall till förevarande motion
måtte såsom vilande till vidare grundlagsenlig behandling
antaga följande

Förslag

till ändrad lydelse av § 9 riksdagsordningen.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

§ 9. § 9.

Till ledamöter! första kammaren Till ledamöter i första kamma kunna

endast väljas män och kvin- ren kunna endast väljas i kommu -

Konstitutionsutskottets utlåt,ande Nr 85.

Nuvarande lydelse:

nor, som uppnått trettiofem års ålder
samt äfja och minst tre år näst före
valet ägt fastighet till taxeringsvärde,
ej understigande femtiotusen riksdaler,
eller ock till staten skatta samt under
tid, som nyss är sagd, skattat för
minst tretusen riksdaler ärlig inkomst.
Kommer riksdagsman, efter det han
vald blivit, i den ställning, att han
ej längre skulle varit valbar till
ledamot i kammaren, frånträder han
sin befattning.

Stockholm den 5 april 1921.

Föreslagen lydelse:

nernas allmänna angelägenheter röstberättigade
män och kvinnor, som
uppnått trettiofem års ålder. Kommer
riksdagsman, efter det han vald
blivit, i den ställning, att han ej
längre skulle varit valbar till ledamot
i kammaren, frånträder han sin
befattning.

På konstitutionsutskottets vägnar:

VIKTOR LARSSON.

Reservationer:

1) av herr Clason, vilken med instämmande av herrar Reuterskiöld,
Persson i Fritorp, Starbäck och Gustafson i Kasenberg anfört:

Gällande censusvillkor för valbarhet till första kammaren tillhöra
de bestämmelser i grundlagen, genom vilka man sökt åstadkomma någon
artskillnad mellan båda kamrarna. Yrkande om borttagande av dessa
censusvillkor framställdes av enskild motionär (herr Molin) vid den författningsrevision,
varom i fråga om den politiska rösträtten och första
kammarens bildande förslag framlades av Kungl. Maj:t vid 1919 års
lagtima riksdag och av båda kamrarna antogs vilande, för att vid innevarande
riksdag antagas definitivt. Det särskilda utskottet vid 1919
års riksdag yttrade sig härvid på följande sätt:

»Mot de av Kungl. Maj:t föreslagna bestämmelserna i och för sig,
som i allo ansluta sig till de av riksdagen givna riktlinjerna för första
kammarens reformering, har utskottet i huvudsak intet att erinra. Av
liknande skäl kan utskottet icke tillstyrka bifall till herr Molins yrkande,
som går ut på att i fråga om valbarhet till första kammaren en av 1918

6

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 35.

års urtima riksdag ej avsedd väsentlig förändring (borttagande av census)
skulle äga rum.»

En vid den ifrågavarande författningsrevisionen bibehållen förutsättning
för artskillnaden mellan kamrarna synes mig icke böra rubbas annat
än i samband med upptagande av hela frågan om första kammarens
bildande. Jag har på denna grund hemställt, att utskottet skulle avstyrka
motionen.

2) av herr K. J. Ekman, som anfört:

Motionären utgår i sin motion från enkammarsystemet såsom det
principiellt riktiga. Från en sådan utgångspunkt är det förklarligt, att
han påyrkar borttagandet av en valbarhetsbestämmelse, som är ägnad
att i någon mån åstadkomma en skillnad i de nuvarande bägge kamrarnas
karaktär. Enligt min mening är denna utgångspunkt oriktig.
Även under en demokratisk styrelseform erfordras en sådan anordning,
att säkerhet vinnes för att de beslut, som fattas, äro mogna och väl
övervägda. Och en sådan säkerhet kan knappast vinnas på annat sätt
än genom ett representationssystem med två till sin art bestämt åtskilda
kamrar. Visserligen kan ifrågasättas, huruvida en censusbestämmelse
sådan som den nu stadgade under de förändrade tidsförhållandena äger
samma berättigande som förut; men det synes likväl icke tillrådligt att
upphäva denna bestämmelse, innan något annat medel sättes i stället att
åstadkomma den nödvändiga karaktärsskillnaden emellan kamrarna. Ty
att den högre valrätts- och valbarhetsåldern allena skulle kunna hava
en tillräcklig verkan härutinnan torde få anses högst tvivelaktigt. Kunde
censusbestämmelsen utbytas emot en anordning, varigenom ett antal
högt kvalificerade representanter för olika mera framträdande samhällsintressen,
oberoende av allmänna val och av den beträffande övriga
ledamöter stadgade successiva förnyelsen, tillfördes första kammaren,
skulle icke allenast denna kammare utan hela vårt representationsskick
vinna i inre värde och komma att i högre grad än nu motsvara det
förtroende representationen bör äga. Då emellertid något förslag till en
sådan förändrad sammansättning av kammaren icke nu föreligger, föranlåtes
jag, i likhet med herr Clason, hemställa om avslag å förevarande
motion.

3) av herrar Johansson i Kälkebo och Olsson i Golvvasta.

4) av herr Carlström i Helgagård, som ansett, att utskottets yttrande,
första och andra stycket, bort hava följande lydelse:

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 35.

Det i förevai-ande motion gjorda förslaget om borttagandet av det
gällande censusvillkoret för valbarhet till riksdagens första kammare
tinner sig utskottet av såväl principiella som praktiska skäl böra biträda.
Principiellt synes det uppenbart, att detta valbarhetsvillkor, genom vilket
möjligheten att invälja en person i första kammaren göres beroende av
dennes ekonomiska ställning, är stridande mot den demokratiska ordning,
som nu är genomförd i vårt land. Dessutom torde detta censusvillkor
ej längre äga den betydelse som med detsamma från början avsetts,
enär numera penningevärdets fall upphävt dess egenskap av förmögenhetsstreck
i egentlig bemärkelse. Detta hindrar dock ej, att detsamma
fortfarande i många fall utgör en kännbar inskränkning i vederbörande
valkorporationers möjlighet att utse förstakammarledamöter endast
med hänsyn till vederbörande riksdagsmannakandidats personliga förutsättningar
för riksdagsmannauppdraget. Särskilt torde det medföra en
obefogad gallring i fråga om industriarbetarnas och framför allt de
mindre jordbrukarnas representation i första kammaren. Och i avseende
på kvinnornas valbarhet till första kammaren synes det utgöra ett ej
oväsentligt hinder.