Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 24.
1
Nr 24.
Ankom till riksdagens kansli den 10 mars 1921 kl. 3 e. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner
om införande av öppen omröstning i riksdagens kamrar.
Närvarande: Herrar Larsson i Västerås, Clason, Klefbeck, Strömberg, Reuterskiöld,
Lyberg,*) Modig, H. G. Andersson,*) Almkvist,*) Larsén, Stendahl, af
Ekenstam,*) P. S. Hedlund i Östersund,*) Sävström, Leander, Nilsson
i Antnäs,*) Hansson i Gärda, Persson i Tofta, Starbäck och Karlsson
i Vadstena.
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
I en inom första kammaren väckt motion, nr 176, av herr Kvarnzelius
m. fl., samt i två inom andra kammaren väckta motioner, nr 263
av herr Bränning m. fl. och nr 265 av herr Edén m. fl., har hemställts,
att riksdagen måtte för sin del såsom vilande till vidare grundlagsenlig
behandling antaga här nedan intagna förslag till ändrad lydelse av §§
60, 65 och 75 riksdagsordningen.
Beträffande de till stöd för detta yrkande förebragta motiveringarna
får utskottet hänvisa till motionerna.
Förslag om införande av öppen omröstning i riksdagens kamrar
hava vid en rad riksdagar varit före. Konstitutionsutskottet har vid
upprepade tillfällen tillstyrkt den föreslagna reformen, så vid 1908, 1909,
1912, 1917, 1919 och 1920 års riksdagar. Det i förevarande motioner
framlagda grundlagsändringsförslaget är av samma innehåll som det av
Bihang till riksdagens pi''Otokoll 1921. 5 saml. 11 käft. (År 24.) 1
Utskottets
yttrande..
2
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 24.
konstitutionsutskottet i dess utlåtande nr 37 vid 1920 års riksdag framlagda;
detta förslag bifölls då av andra kammaren men avslogs, ehuru
med synnerligen knapp röstövervikt, av den första, vadan frågan denna
gång förföll. Utskottet, vars uppfattning om den föreslagna reformens
lämplighet är densamma som föregående år, anser sig följaktligen böra
tillstyrka bifall till de nu väckta motionerna.
Det principiellt mest betydande skälet för den öppna omröstningens
införande i riksdagens kamrar är, att på detta sätt folket i sin helhet
bäst och säkrast erhåller kännedom om den hållning, dess representanter
intaga till föreliggande frågor. Den offentliga kandidaturens berättigande
får numera anses erkänd i vårt land; riksdagsmannakandidaterna redogöra
före valet allmänt för sin ståndpunkt i olika frågor och väljas med hänsyn
till detta sitt ställningstagande. Det synes vara eu given konsekvens
härav, att valmännen böra erhålla möjlighet att följa sina representanters
verksamhet även under riksdagarna och att den valde sålunda
vid besluten inom riksdagen öppet bör ådagalägga, huru han följer de
grundsatser, vilka han vid valet uppställt för sin riksdagsverksamhet.
Även för de enskilda riksdagsmännen synes detta tillvägagångssätt
vara fördelaktigt. Det torde för dessa vara synnerligen önskvärt
att fullgiltigt kunna styrka, vilken ställning de intagit vid avgörandet
av olika frågor. Behovet av öppen omröstning ur folkrepresentanternas
synpunkt har också kommit till uttryck däri, att under det nuvarande
systemet riksdagsmän ofta genom ett kort yttrande eller instämmande i
eu meningsfrändes anförande deklarera sin ståndpunkt. Principiellt
anser utskottet sålunda, att den öppna omröstningen, såväl ur det väljande
folkets som ur folkrepresentanternas synpunkt, innebär väsentliga
fördelar.
Mot den öppna omröstningen har huvudsakligen anförts, att densamma
skulle bereda rum för det imperativa mandatet och sålunda icke
stå i överensstämmelse med det för riksdagsmännen gällande fria representantskapet.
Detta skäl kan emellertid, enligt utskottets mening, icke
anses vara hållbart. Liksom riksdagsmannakandidaten öppet anger sin
ståndpunkt till olika frågor före valet, utan att han därför är bunden i
utövningen av sitt uppdrag, får riksdagsmannen genom den öppna omröstningen
angiva sin ställning till vid riksdagen uppkommande frågor,
utan att denna öppenhet får implicera, att han skulle vara tvungen att
följa icke sin egen utan sina valmäns uppfattning. Vad som sker
genom den öppna omröstningen är sålunda i själva verket, att det fria
representantskapet även vid röstningen får ett offentligt uttryck, att den
öppenhet och klarhet, som präglat mandatets tillkomst, fullföljes även
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 24.
3
vid dess utövning. En motsatt uppfattning om den öppna omröstningens
innebörd kan endast utgå från antagandet, att vissa mindre självständiga
riksdagsmän vid en offentlig omröstning — i motsats mot vid eu
hemlig — icke skulle våga följa sin övertygelse, ett antagande, som enligt
utskottets mening är oriktigt och för en folkrepresentant förödmjukande.
Utskottet vill slutligen även betona, att den öppna omröstningen i
regel är genomförd i utlandet, så i våra grannländer Danmark och Norge
samt i Nord-Amerikas Förenta stater, Belgien, Holland, Frankrike, Italien,
Schweiz, England, Tyskland, Ungern och Österrike.
Utskottet anser sig även liksom föregående år böra bifoga ett utkast
till sådan ändrad lydelse av § 2 i reglementariska föreskrifter för
riksdagen, som bör antagas, därest den föreslagna grundlagsreformen blir
definitivt genomförd.
Utskottet får alltså hemställa,
att riksdagen, med bifall till förevarande motioner,
måtte såsom vilande till vidare grundlagsenlig behandling
antaga följande
Förslag
till ändrad lydelse av §§ 60, 65 och 75 riksdagsordningen.
(Nuvarande lydelse:)
§ 60.
När ärende skall slutligen avgöras,
böra därtill börande handlingar uppläsas,
så framt någon kammarens ledamot
sådant äskar. Ej må något mål,
däri överläggning ägt rum, till slutligt
avgörande företagas förr än kammaren
fiå talmannens hemställan förklarat överäggningen
slutad; börande därefter
proposition framställas. Kan fråga bliva
föremål för bifall eller avslag, bör talmans
första proposition lyda på bifall.
Om denna besvaras med nej, och anmärk
-
(Föreslagen lydelse:)
§ 60.
1. När ärende skall slutligen avgöras,
böra därtill hörande handlingar
uppläsas, så framt någon kammarens
ledamot sådant äskar. Ej må något
mål, däri överläggning ägt rum, till
slutligt avgörande företagas, förrän
kammaren, på talmannens hemställan,
förklarat överläggningen slutad.
2. Därefter bör, utom i de fall mom.
3 upptager, proposition framställas i
den ordning, här nedan i detta mom.
stadgas. Kan fråga bliva föremål för
•1
Konstitutionsutskottets utlåtande AV 24.
{Nuvarande lydelse:)
ningar i saken blivit under överläggningen
gjorda, bör den följande propositionen
i enlighet med dem uppställas.
Innefattar ett förslag flera delax, som
ej lämpligen kunna i ett sammanhang
avgöras, bör särskild proposition å vardera
delen framställas i enahanda ordning,
som nu är föreskriven. — Proposition
skall alltid endast med ja eller
nej besvaras, och talmannen tillkännagive
sin uppfattning av det svar, som
lämnats, varvid skall bero, såvida ej
votering begäres. vilken då ej må vägras;
en var i övrigt obetaget att låta
sin särskilda mening i protokollet antecknas.
Ingen må försöka att beslutet
genom ny överläggning uppriva. —
Då voteras skall, Dör voteringsproposition
jämte tydlig kontraproposition genast
författas, justeras och anslås, samt
omröstningen strax därefter verkställas;
men ej må proposition göras, om votering
skall äga rum, ej heller någon
omröstning därom tillåtas.
Omröstning skall alltid ske med
tryckta och omärkta, enkla, slutna och
hoprullade sedlar, och bör, till undvikande
av lika röstetal för ja och nej,
i mål, där blott enkel pluralitet erfordras,
talmannen vid varje omröstning
före sedlarnas uppräkning en bland dem
uttaga och genast förseglad avlägga.
Om vid sammanräknandet av de övriga
sedlarna rösterna befinnas lika delade,
skall den förseglade sedeln öppnas och
avgöra beslutet. Är pluralitet redan
vunnen, bör den avlagda sedeln ouppbruten
genast förstöras.
{Föreslagen lydelse:)
bifall eller avslag, bör talmans första
proposition lyda på bifall. Om denna
besvaras med nej, och anmärkningar I
saken blivit under överläggningen
gjorda, bör den följande propositionen i
enlighet med dem uppställas. Innefattar
ett förslag flera delar, som ej lämpligen
kunna i ett sammanhang avgöras,
bör särskild proposition å vardera delen
framställas i enahanda ordning, som nu
är föreskriven. — Proposition skall alltid
endast med ja eller nej besvaras,
och talmannen tillkännagive sin uppfattning
av det svar, som lämnats, varvid
skall bero, såvida ej votering begäres,
vilken då ej må vägras; envar i
övrigt obetaget att låta sin särskilda
mening i protokollet antecknas. Ingen
må försöka att beslutet genom ny överläggning
uppriva. — Då voteras skall,
bör voteringsproposition jämte tydlig
kontraproposition genast författas, justeras
och anslås, samt omröstningen strax
därefter verkställas; men ej må proposition
göras, om votering skall äga rum,
ej heller någon omröstning därom tilllåtas.
Omröstningen skall ske öppet
och verkställas efter namnupprop eller
på annat sätt, varom i reglementariska
föreskrifter för riksdagen bestämmes.
Befinnas de avgivna rösterna lika delade,
nedlägge talmannen i en därtill avsedd
rösturna en ja-sedel och eu nejsedel,
båda lika till storlek och utseende,
tryckta och omärkta samt var för
sig slutna och hoprullade, och avgöres
då omröstningens utgång genom den
sedel, som en av kammarens ledamöter
på anmodan av talmannen upptager ur
rösturnan.
3. Fråga, varom i första punkten
av 110 § regeringsformen eller i 32 §
2 mom. eller i tredje punkten av 52 §
i denna riksdagsordning förmäles, skall
alltid avgöras genom votering. 1 ty
fall galle angående voteringsproposition
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 24.
5
(.Nuvarande lydelse:)
§ 65.
När, i fråga om statsutgifter eller
bevillning eller om reglementariska
föreskrifter för riksbanken, dess inkomster
och utgifter, eller om ansvarsfrihet
för fullmäktige i riksbanken, eller om
riksgäldskontorets styrelse och förvaltning,
inkomster och utgifter, kamrarna
fatta stridiga beslut, som ej uppå vederbörligt
utskotts förslag varda samman
jämkade, skola bägge kamrarna var
för sig rösta om de olika beslut, vari
vardera förut stannat; kommande den
mening, som därvid erhåller de flesta
ledamöters av båda kamrarna sammanräknade
röster, att gälla såsom riksdagens
beslut. För att vid sådan omröstning
förekomma lika antal röster,
skall i andra kammaren avläggas och
förseglas en sedel, vilken, i händelse de
övriga sammanräknade rösterna utfalla
lika, öppnas och avgör frågan. År pluralitet
redan vunnen, bör den avlagda
sedeln ouppbruten genast förstöras.
(Föreslagen lydelse:)
jämte kontraproposition vad i nästföregående
mom. sägs; och bör, sedan
nämnda propositioner anslagits, omröstning
genast äga rum. Sådan omröstning
skall alltid ske med tryckta och
omärkta, enkla, slutna och hoprullade
sedlar, och bör, till undvikande av lika
röstetal för ja och nej, i mål, där blott
enkel pluralitet erfordras, talmannen
vid varje omröstning före sedlarnas
uppräkning en bland dem uttaga och
genast förseglad avlägga. Om vid sammanräknandet
av de övriga sedlarna
rösterna befinnas lika delade, skall den
förseglade sedeln öppnas och avgöra beslutet.
År pluralitet redan vunnen, bör
den avlagda sedeln ouppbruten genast
förstöras.
§ 65.
När, i fråga om statsutgifter--
— gälla såsom riksdagens beslut. Om
vid sammanräkningen av de angivna
rösterna dessa befinnas lika delade, nedlägge
andra kammarens talman i en
därtill avsedd rösturna en ja-sedel och
en nej-sedel, båda lika till storlek och
utseende, tryckta och omärkta samt var
för sig slutna och hoprullade, och avgöres
då omröstningens utgång genom
den sedel, som en av andra kammarens
ledamöter på anmodan av talmannen
upptager ur rösturnan.
6
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 24.
(Nuvarande lydelse:)
§ 75.
Vid alla val iakttages, att namnsedlarna,
såframt de skola bliva gällande,
böra vara enkla, slutna,hoprullade,
omärkta och fria såväl från afl tvetydighet
i anseende till personernas namn
som från oriktighet i anseende till deras
antal; dock skall i fråga om val
till utskott gälla, vad uti (Ten i 37 §
5 mom. omförmälda stadga finnes föreskrivet.
Mellan personer, som vid val
undfått lika antal röster, skiljes genom
lottning, när så erfordras.
Stockholm den 10 mars 1921.
(Föreslagen lydelse:)
§ 75.
Alla val skola ske med slutna sedlar,
och iakttages därvid, att namnsedlarna,
så framt de skola bliva gällande
böra vara enkla, hoprullade, omärkta
---lottning, när så erfordras.
På konstitutionsutskottets vägnar:
Viktor larsson.
Reservationer:
1) av herrar Clason, Stendahl och af Ekenstam.
2) av herrar Reuterskiöld, H. G. Andersson och P. S. Hedlund i
Östersund, som ansett, att utskottets yttrande bort hava följande lydelse:
»Det representativa statsskickets sunda utveckling förutsätter å ena
sidan en fri prövningsrätt och full självständighet för de valda representanterna
i förhållande till valmännen — i grundlagarna betonad genom
förbudet mot imperativa mandat —, å den andra en sådan tillämpning
av offentlighetsprincipen i fråga om allmänna ärendens behandling,
att de valda representanternas överläggningar och beslut äga rum inför
öppna dörrar och fritt kunna återgivas genom pressen. Däremot är det
icke stridande mot offentlighetsprincipen, och tvärtom med självständighetsprincipen
mest enligt, att de enskilda representanternas vota, såsom
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 24.
7
gällande rätt stadgar, äro slutna och ställda utom kontroll. Vid tilllämpning
av offentlighetsprincipen hos domstolar och andra myndigheter
är det förhandlingar och beslut, men ej överläggningarna inom myndigheten
till beslut, som behöva vara offentliga; att härvid vederbörande
vota äro offentliga, har icke sin grund i offentlighetsprincipen, utan blir
eu följd av principen om ämbetsansvar för dem, som vid kollegial votering
eller eljes såsom myndighetsorgan skola avge sitt votum, ett ansvar,
som helt saknas vid kollektiv omröstning, vare sig denna äger rum i
en vald representation eller omedelbart å en stämma. Ej heller äro
vare sig vota eller ens överläggningar inom en jury, vilken utgör en
form för samhällets representation vid rättsvården, offentliga.
Kravet på öppen omröstning i riksdagen har därför sin grund
varken i det representativa systemet eller den allmänna offentlighetsprincipen,
utan i politiska hänsyn; man vill, att valmännen skola kunna
utöva kontroll över sina representanter, oaktat en dylik kontroll i grund
och botten är stridande mot själva representationsidén, som innebär,
att representanterna, vilka icke äro redovisningsskyldiga ombud, skola
efter eget omdöme giva uttryck åt samhällsviljan. Det blir, vid ett verkligt
representativt system, den enskilde representantens ensak att avgöra,
om och i vad mån han vill och kan tillmötesgå möjliga önskningar hos
valmännen om upplysning rörande den ställning, han intagit i förekommande
frågor. Representanten skall med andra ord ha full frihet, men
ingen skyldighet att härför redogöra: införandet av öppen omröstning
skulle däremot betyda, att en sådan skyldighet uppstode.
Visserligen har den politiska utvecklingen framkallat ett starkt
partiväsen och en lika stark partibundenhet i alla större frågor, men vårt
folks flertal torde häri näppeligen se någon vinning eller fördel och
heller icke önska några åtgärder till än starkare åtstramande av partibanden.
Risken att en representant under den slutna voteringens skydd
en eller annan gång ger sin röst emot partiparollerna och måhända emot
partivalmännens genom partiorganen uttryckta önskningar, men enligt sin
därifrån undantagsvis avvikande mening, uppväges mer än nog av den
trygghet för en fri omröstning, utan vilken det representativa systemet
sakta men säkert undergräves och som särskilt under vanskliga förhållanden
och vid stark påtryckning — oftast just i de undantagsfall, då ett
dylikt partistridigt votum kommer i fråga — är av behovet bestämt påkallad,
utan att i detta förhållande ligger något »för en folkrepresentant
förödmjukande»: genom den öppna omröstningen framstå tvärtom i själva
verket de partitroget röstande såsom »mindre självständiga». Att i utlandet
öppen votering användes, torde härvid icke vara av synnerlig bety
-
8
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 24.
delse, då i själva verket Sverige är det land, som jämte England hunnit
längst i självständig politisk utveckling och hellre borde i detta stycke,
liksom i så många andra, för utlandet, t. o. m. England inräknat, tjäna
som föredöme än tvärtom. Principiellt och praktiskt har alltfort den
slutna voteringen inom ett representativt system givet företräde framför
den öppna.
Beträffande föreliggande motioners avfattning, må framhållas, att
genom orden i § 60 mom. 2 »utom i de fall mom. 3 upptager» framställande
av proposition i vanlig ordning i dessa fall uteslutes, med den
verkan att hänvisningen i mom. 3 till mom. 2 ang. voteringspropositions
uppställande svävar i luften, då själva utgångspunkten saknas. Redan
detta torde göra förslaget olämpligt att antaga.
Med stöd av vad sålunda anförts, hemställes,
att riksdagen måtte avslå motionerna T: 176,
II: 263 och II: 265.»
Bilaga.
Utkast till ändrad lydelse av § 2 i reglementariska föreskrifter för riksdagen.
§ 2.
Å den förteckning över alla på kammarens bord vilande ärenden,
vilken efter varje sammanträdes slut av vardera kammarens kansli för
nästa sammanträde upprättas, skola med det undantag, varom i 11 §:s
sista moment förmäles, främst uppföras:
Konungens propositioner eller skrivelser och inom kammare väckta
motioner.
Övriga ärenden, i den mån de inkommit, antecknas enligt följande
ordning, nämligen:
l:o. Från utskott eller Riksdagens kansli inkomna förslag till
skrivelser eller paragrafer i riksdagsbeslutet;
2:o. Riksdagens revisorers och justitieombudsmannens berättelser;
3:o. Av båda kamrarna tillsatta utskotts betänkanden, ävensom
hemställanden och utlåtanden av de ledamöter, som hava inseende över
Riksdagens kansli, i frågor, som med denna befattning hava gemenskap;
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 24.
2
skolande den ordning, vari de ständiga utskotten i regeringsformens §
53 och riksdagsordningens § 37 finnas upptagna, jämväl följas vid uppförande
å förteckningen av nämnda utskotts betänkande^ och sådana
betänkanden sättas framför särskilda utskotts samt dessas framför kanslideputerades
utlåtanden och hemställanden;
4:o. Mål, som av ena kammaren genom protokollsutdrag den andra
delgivas;
5:o. Kammares tillfälliga utskotts betänkanden; samt
6:o. Kammares enskilda ärenden.
I denna förteckning, som vid ärendenas föredragning följes, kan
ändring för kommande sammanträde av kammare beslutas; och skall, då
förslag om sådan ändring blivit väckt, beslut däröver genast fattas.
Ovannämnda förteckning och däri beslutad ändring skola medkammaren
skyndsamt delgivas.
Då öppen omröstning, enligt vad i § 60 riksdagsordningen sägs, skall
ske, verkställes den medelst namnupprop.
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 5 sand. 12 käft. (Nr 24.)
2