Jordbruksutskottets utlåtande Nr 57.
1
Nr 57.
Ankom till riksdagens kansli den It maj 1921 kl. 4 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avstående
av kronans anspråk på äganderätt till vissa delar av
de så kallade Skanörs store vång och Skanörs knä- eller
norre vång samt Falsterbo vång.
(2:a avd.)
I en till riksdagen den 25 februari 1921 avlåten, till jordbruksutskottet
hänvisad proposition, nr 235, har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen medgiva, att kronan må avstå från de anspråk på äganderätt till de
s. k. Skanörs store vång, Skanörs knä- eller norre vång och Falsterbo vång,
sådana dessa finnas angivna å den av Gustaf Ljunggren år 1853 upprättade
karta över städerna Skanör och Falsterbo med därtill hörande ägor, som tilläventyrs
kunna härledas ur den omständigheten, att dessa vångar fordom ingått
i ägoväldet för en i trakten belägen kungsgård; dock att härunder icke
skall inbegripas den mark, som disponeras under boställsrätt eller såsom lönejord
av statens eller andra offentliga befattningshavare.
Beträffande utredningen i ärendet hänvisas till berörda statsrådsprotokoll.
Av utredningen i ärendet framgår att kronans anspråk på äganderätt
till Skanörs store vång, Skanörs knä- eller norre vång och Falsterbo vång,
omfattande tillhopa i runt tal 1,165 tunnland, hava sin grund däri, att dessa
vångar fordom utgjort tillhörigheter till den här belägna kungsgården utan
att, såvitt visats, hava därifrån blivit med äganderätt vederbörligen upplåtna
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 10 samt. 30 käft. (Nr 57.)
Utskottet.
2
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 57.
till enskilda. På sätt i statsrådsprotokollet framhållits har kronan emellertid
åtminstone sedan 1600-talet icke framställt anspråk på äganderätten till jorden
i fråga, vilken ostört fått gå i köp och byte enskilda emellan. Enligt utredningen
synes jämväl tvivelaktigt, huruvida kronan genom rättegång skulle
kunna återvinna jorden i vångarna. Sålunda har kronans mot staden Skanör
och Falsterbo förda talan angående vissa utmarker m. m., beträffande vilka
lärer råda i stort sett samma förhållande som beträffande nu ifrågavarande
områden, av underrätt ogillats.
Beträffande den ekonomiska vinst kronan skulle erhålla genom en återvinning,
får utskottet anföra, att av de nu ifrågavarande områdena, vilkas sammanlagda
taxeringsvärde uppgår till 581,600 kronor, ett stort antal fastigheter
på grund av tjugo-årig hävd torde vara undantagna från kronans anspråk och
att beträffande övriga fastigheter kronan sannolikt skulle förpliktigas utgiva ersättning
till vederbörande innehavare för därå uppförda åbyggnader och verkställda
odlingar.
De ifrågavarande områdena äro uppdelade i ett flertal ägolotter, vilka
till övervägande del innehavas av arbetare, fiskare, sjömän, hantverkare och
andra mindre näringsidkare, jordbrukare, handlande, ogifta kvinnor och änkor.
De i många fall i små omständigheter levande innehavarne torde i händelse
av bifall till kronans talan drabbas av svåra ekonomiska förluster. Ävenledes
komme eventuella inteckningshavares säkerhet i fastigheterna genom
återvinningen att gå förlorad, vadan, då mer än hälften av skiftena i vångarna
vore lagfarna och alltså kunna vara intecknade, högst avsevärda intressen
kunde komma att stå på spel.
I ärendet anförda omständigheter synas utskottet tala för, att kronan
i detta fall av billighetsskäl avstår från sin eventuella rätt till ifrågavarande
områden.
I anslutning till det ovan anförda får utskottet hemställa,
att förevarande proposition må av riksdagen bifallas.
Stockholm den 10 maj 1921.
På jordbruksutskottets vägnar:
RAOUL HA MILTON.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Hellström, Ingeström, Elisson, Barthelson, Lindskog, Dalberg
och Hagfält samt
från andra kammaren: herrar greve Hamilton, Nilsson i Tånga, Johansson i Uppmälby,
Olsson i Broberg, Andersson i Grimbo, Hedlund i Östersund, frih. Hermelin och Igel.
STOCKHOLM
A.-B. Hasse \V. Tullbergs Boktryckeri 1921