Jordbruksutskottets utlåtande Nr So.

1

Nr 33.

Uft

Ankom till riksdagens kansli den 8 april 1921 kl. 3 e. m.

, JS. c" fn : dh t ‘

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om tillfälliga åtgärder till förekommande av
skövling av skog å fastighet i enskild ägo jämte två i
ämnet väckta motioner.

''1, v- •’ , o■:>; ■ ‘T'' iti• , f.i[i1 .''rJti : -.*J ‘ • b*. - •

„ •-rli 4. •• >*rJ fi i K~v* ‘ ''■ --»''V1 ; ’

I en till riksdagen den 25 februari 1921 avlåten, till jordbruksutskottet
hänvisad proposition, nr 119, har Kungl. Maj:t, under åberopande
av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll, jämlikt
§ 87 regeringsformen föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen
fogat förslag till lag om tillfälliga åtgärder till förekommande av skövling
av skog å fastighet i enskild ägo.

.V U<: ni;. . )bii " ''-Åt • '' i. <■

Förslaget är av följande hädelse:

■ i .1 e;‘i t

11 yij f ixi i - U > t)

Bihang till riksdagens protokoll 1021. 10 sand. 10 käft. (Nr 33.)

9

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.

» Pors lag

till

LAG

om tillfälliga åtgärder till förekommande av skövling av skog

å fastighet i enskild ägo.

o

A fastighet i enskild ägo, belägen inom område, där lagen angående
vård av enskildes skogar är tillämplig, skola vederbörande rättsägare med
avseende å rätten att förfoga över skogen vara underkastade de inskränkningar,
som i denna lag stadgas.

Avverkning av ungskog må ej ske annorledes än genom för beståndets
utveckling ändamålsenlig gallring, så framt ej skogsvårdsstyrelsen med
hänsyn till skogens tillstånd och beskaffenhet finner skäligt medgiva, att
avverkning sker under annan form.

{ *» . r • . ’. . ;

3 §•

o

A fastighet, som efter den 14 maj 1918 genom köp, byte eller gåva
övergått till annan än föregående ägarens make, skyldeman i rätt upp- och
nedstigande led, syskon eller syskons avkomling, må ej heller annan avverkning
av skog än enligt 2 § är i fråga om ungskog medgiven äga rum, i
fall den strider mot grunderna för god skogsvård eller fastigheten därigenom
skulle komma att lida brist på behövlig skog efter ortens förhållanden.

År beträffande skog inom kustområde att befara, att genom ovarsam
avverkning återväxten skulle äventyras, försenas eller försvagas; då må,

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33,

3

ändå att den fastighet, vartill skogen hör, icke efter den 14 maj 19IB
övergått till ny ägare, länsstyrelsen på framställning av skogsvårdsstyrelsen
förordna, att för den skog skall gälla enahanda inskränkning i avseende å
rätten till avverkning, som i första stycket stadgas för det fall, varom där
är fråga. Sådant förordnande må även i samband med framställning, som
nyss sagts, meddelas av skogsvårdsstyrelsen att gälla till dess länsstyrelsen
i ärendet beslutit.

Stadgandet i första stycket skall dock icke gälla beträffande avverkning
på grund av upplåtelse, som skett före den 15 maj 1918; ej heller
skall förordnande, som meddelats jämlikt andra stycket, lända till inskränkning
i rätt till avverkning, som upplåtits före den 21 februari 1920.

4 §•

Yad angår avverkningsrätt skall, utöver vad av 2 och 3 §§ följer,
därjämte gälla, att innehavare av avverkningsrätt, som upplåtits efter den
14 maj 1918, skall, ändå att överlåtelse av fastigheten efter den dagen
icke ägt rum, vara underkastad enahanda inskränkning i rätten att avverka
annan skog än ungskog, som i 3 § första stycket stadgas i avseende
å fastighet, vilken etter sagda dag genom köp, byte eller gåva övergått
till annan än föregående ägarens make, skyldeman i rätt upp- och nedstigande
led, syskon eller syskons avkomling.

Ändring i eller tillägg till avtal om upplåtelse av avverkningsrätt
skall, i vad därigenom upplåtelsen utsträckts beträffande tiden eller avverkningsområdet
eller eljest kommit att omfatta andra träd än det ursprungliga
avtalet gällde, anses såsom ny upplåtelse.

5 §•

Yad här ovan stadgas skall ej utgöra hinder för avverkning å område,
som är att hänföra till inägor, eller å sådant område å hagmark,
som erfordras till betesmark för fastigheten eller därmed sambrukad fastighet
samt på grund av markens beskaffenhet är till betesmark lämplig,
ej heller för marks uppodling till trädgård, åker eller äng eller användande
till byggnadstomt eller annat likartat ändamål.

6 §•

1 mom. Sker avverkning i strid mot ovan givna föreskrifter eller
förordnande, varom i 3 § andra stycket förmäles, eller företages utstämpling
eller därmed jämförlig åtgärd för avverkning, som uppenbarligen

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.

skulle komma i strid mot samma föreskrifter eller förordnande, som nyss
sagts, äger skogsvårdsstyrelsen meddela förbud att å den fastighet, varå avverkning
sålunda ägt rum eller planlagts, eller så stor del därav, som
skäligt prövas, utan skogsvårdsstyrelsens tillstånd verkställa avverkning av
skog för annat ändamål än fastighetens eller därmed sambrukad fastighets
oundgängliga husbehov; dock att förbud, som föranledes av avverkning i
strid mot 2 § eller av planläggning av avverkning, må gälla allenast i
det förra fallet skog, som i sistnämnda paragraf avses, och i det senare
skog, söm enligt planen skulle avverkas. Då avverkning på grund av
upplåtelse, som i 4 § sägs, föranleder förbud, må detta icke meddelas för
annat område än det, som till avverkning upplåtits.

Innan sådant förbud, som i första stycket sägs, varder meddelat, skall
fastighetens ägare samt, där avverkning verkställts eller planlagts av annan,
jämväl denne beredas tillfälle att yttra sig i ärendet; finner skogsvårdsstyrelsen
saken sådan, att den ej kan tåla dylikt uppskov, må den dock
meddela förbud tillsvidare och intill dess annorlunda varder förordnat.
Skogsvårdsstyrelsen äge ock inhämta utlåtande från i lanthushållning sakkunnig
person såsom lantbruksingenjör, länsagronom eller jordbrukskonsulent,
där sådant av förhållandena påkallas.

Förbud, som nu sagts, skall utan hinder av besvär genast träda
i kraft.

2 mom. Skogsvårdsstyrelsen äger bemyndiga hos styrelsen anställd
tjänsteman, som fullgjort vad som erfordras för vinnande av anställning
såsom jägmästare, att där i fall, som i 1 mom. avses, är av synnerlig
vikt, att förbud, som där sägs, kommer till stånd innan styrelsen hinner
sammanträda, meddela sådant förbud å styrelsens vägnar. Om sålunda
meddelat förbud göre tjänstemannen utan dröjsmål anmälan hos styrelsens
ordförande, och ankomme därefter på styrelsen att i ärendet förordna. I
den mån dylikt förbud ej inom tio dagar från den, då det delgavs, den
dagen oräknad, blivit av styrelsen fastställt, vare förbudet förfallet.

7 §.

Den, som icke åtnöjes med skogsvårdsstyrelsens beslut, varigenom förbud
mot avverkning meddelats eller fastställts eller sökt tillstånd till avverkning
vägrats, äge att däröver hos länsstyrelsen anföra besvär. Rätt
till klagan över sådant beslut vare ej till viss tid inskränkt.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.

f>

3 §•

Då framställning, som i 3 § andra stycket sägs, inkommit från skogsvårdsstyrelsen,
förordna länsstyrelsen en skogsstatens tjänsteman att med
biträde av två ojävige gode män, vilka av förrättningsmannen utses bland
dom, som till ledamöter i ägodelningsrätt eller gode män vid lantmäteriförrättning
valde äro, i ärendet verkställa undersökning och däröver avgiva
redogörelse.

Där i fall, varom i 7 § förmäles, klaganden påkallar undersökning
på marken eller länsstyrelsen eljest finner sådan undersökning vara av
nöden, meddele länsstyrelsen ock förordnande, som nyss sagts. Har klagan
förts över förbud mot avverkning i fall, då förbudet meddelats innan vederbörande
rättsägare haft tillfälle att yttra sig i ärendet, må, ändå att
klaganden påkallat undersökning på marken, förordnande om sådan undersökning
dock meddelas endast om synnerliga skäl därtill äro.

Över länsstyrelsens slutliga beslut på framställning eller besvär, som
ovan avses, må klagan föras i den ordning, som för ekonomimål i allmänhet
är stadgad.

Förordnande, som av länsstyrelsen meddelats jämlikt 3 § andra stycket,
skall utan hinder av klagan genast lända till efterrättelse. Upphäves förordnande,
som nu sagts, vare med stöd därav meddelat avverkningsförbud
förfallet.

9 §•

Kostnaden för undersökning, varom i 8 § förmäles, skall utgå av
medel, som av skogs vårdsstyrelsen förvaltas. I fall, då undersökningen
föranletts av besvär, må dock kostnaden genom länsstyrelsens slutliga beslut
åläggas klaganden, om han undersökningen påkallat.

10 §.

Sker avverkning i strid mot meddelat förbud, straffes den, som förbudet
överträtt, med böter från och med tjugufem till och med femhundra
kronor, och skall det avverkade virket, där det ligger kvar inom området
för avverkningen eller, om det är bortfört, fortfarande är i avverkarens
besittning, tagas i beslag och dömas förbrutet. Undgår dylikt virke beslag,
är den, som låtit verkställa avverkningen, skyldig att utgiva ersättning med
belopp, motsvarande värdet av samma virke. Har efter avverkningen för -

6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.

budet förfallit eller genom utslag, som äger laga kraft, upphävts, må icke
virke dömas förbrutet eller ersättning utdömas, som här är sagt.

Yad nu stadgats i avseende å avverkning i strid mot meddelat förbud
skall äga motsvarande tillämpning, där i fall, som avses vare sig i bestämmelse
i denna lag eller i något med sådan bestämmelse till innehållet överenssstämmande
stadgande i äldre lag i ämnet, skriftlig anvisning av skogsvårdsstyrelsen
eller eljest enligt dess förordnande lämnats för avverknings
bedrivande samt sådan anvisning blivit vid avverkningen åsidosatt, dock att
i ty fall frågan, huruvida avverkningen är stridande mot bestämmelserna
i lag eller mot förordnande, som i 3 § andra stycket sägs, må oavsett
anvisningens innehåll komma under bedömande.

Innefattar avverkning, varom ovan är fråga, förbrytelse mot allmänna
strafflagen, skall vad förut i denna paragraf är stadgat ej vinna tillämpning;
dock skall delägare i samfälld skog eller mark, som vid dylik avverkning
tillika missbrukat sin rätt i samfälligheten, hava förverkat vad
å honom belöper av det avverkade virket samt, där hans andel i virket
undgår beslag, därför utgiva ersättning efter ty här förut är sagt.

11 §•

Rätt att med beslag belägga virke, som skall anses förbrutet, tillkomme
allmän åklagare samt de till skogsvårdsstyrelsens biträde anställda tjänstemän,
men rätt att utföra åtal äge endast allmänne åklagaren. Har någon
av de till skogsvårdsstyrelsens biträde anställda tjänstemän gjort beslag,
skall han, så snart ske kan och senast inom fjorton dagar, göra anmälan
därom hos allmänne åklagaren.

Yarder ej inom sextio dagar, från det beslaget skedde, åtal i laga
ordning anställt, vare beslaget förfallet.

12 §.

Yirke, som enligt denna lag dömes förbrutet, skall av åklagaren försäljas
å offentlig auktion, så kungjord som om auktion å utmätt lös egendom
är stadgat. Begär, innan frågan om virkes förverkande slutligen
prövats, virkets ägare, att försäljning skall äga rum, eller finner, på anmälan
av åklagare, överexekutor, att fara är för virkets förstörelse eller
att kostnaden för dess förvarande skulle bliva större än skäligt är, förordne
överexekutor, att virket skall säljas i den ordning nyss sagts; och

7

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.

skall i ty fall virkets ägare, där lian är känd och inom riket boende,
eller, där lian bor utom riket men inom riket bär känt ombud, som äger
för honom mottaga stämning och avgiva svaromål, ombudet genom åklagarens
försorg bevisligen underrättas om auktionen minst åtta dagar innan
den hålles. Anmälan av åklagare, varom här ovan sägs, skall vara åtföljd
av fullständig, av två trovärdige män styrkt förteckning, utvisande virkets
mängd och beskaffenhet.

13 §.

Böter, som enligt denna lag ådömas, ävensom genom försäljning av
förbrutet virke uppkommen behållning och enligt 10 § utdömd ersättning
för virke, som undgått beslag, fördelas lika mellan skogsvårdskassan i det
landstingsområde och skogsaccisfonden i den kommun, där avverkningen
ägt rum.

Försäljes i beslag taget virke innan det dömts förbrutet, skall, till
dess frågan härom blivit slutligen avgjord, försäljningssumman nedsättas i
riksbanken på sätt särskilt är stadgat; och skall om sådana medels insättning
i bankinrättning vidare gälla vad i 160 § utsökningslagen sägs.

14 §.

Saknas medel till fulla gäldandet av böter, vartill någon enligt denna
lag fälles, skall förvandling ske enligt allmänna strafflagen.

15 §.

Genom denna lag sker ej ändring i vad lagen angående vård av enskildes
skogar innehåller om åtgärder till återväxtens betryggande, dock
att förbud mot avverkning, som där avses, icke skall meddelas i fall, då
skogsvårdsstyrelsen meddelat sådant förbud efter ty i 6 § bär ovan sägs.
Såvitt de i nämnda lag i övrigt meddelade bestämmelser strida mot föreskrifterna
i denna lag, skola samma bestämmelser icke tillämpas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1921, då lagen den 11 juni
1920 om tillfälliga åtgärder till förekommande av skövling av skog å
fastighet i enskild ägo upphör att gälla, samt gäller till den 1 juli 1922.
Jämlikt äldre lag i ämnet meddelat förordnande av beskaffenhet, som

8

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.

Motioner.

Utskottet.

ovan i 3 g andra stycket sägs, eller förbud mot avverkning skall, där
förordnandet eller förbudet är gällande den 30 juni 1921, ej anses hava
förfallit därmed att den äldre lagen upphört att gälla.

Yad den nya lagen innehåller beträffande påföljd av förseelse, som i
10 § sägs, skall i avseende å förseelse, begången under tiden för lagens
giltighet, äga tillämpning även efter det lagen i övrigt upphört att gälla.»

Beträffande utredningen i ärendet tillåter sig utskottet att hänvisa till
de propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll.

I sammanhang med denna proposition har utskottet till behandling
förehaft två inom andra kammaren väckta, till utskottet hänvisade motioner,
nämligen

1) nr 277 av herr Andersson i Basjöu, som hemställt, att riksdagen
måtte besluta, att första stycket i slutbestämmelserna i den i Kungl. Maj:ts
proposition nr 119 föreslagna lagen om tillfälliga åtgärder till förekommande
av skövling av skog å fastighet i enskild ägo måtte erhålla följande
lydelse:

»Denna lag träder i kraft den 1 juli 1921, då lagen den 11 juni
1920 om tillfälliga åtgärder till förekommande av skövling av skog å
fastighet i enskild ägo upphör att gälla»; samt

2) nr 281 av herrar Magnusson i Skövde och Gustafson i Kasenberg,
som hemställt, att till det i Kungl. Maj:ts proposition nr 119 framlagda
förslaget till lag om tillfälliga åtgärder till förekommande av skövling av
skog å fastighet i enskild ägo sådant tillägg göres, att innehavare av rätt
till skogsavverkning, varom avtal träffats före den 28 juni 1918 och som
på grund av lagens bestämmelser icke kan enligt avtalet tillgodogöra sig
avverkningsrätten, må av markägaren äga rätt till skälig ersättning för i
avtalet ingående skog, som icke får avverkas.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för dessa framställlningar,
hänvisas till motionerna.

Genom förevarande proposition har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen
att antaga ett inom justitiedepartementet upprättat, vid propositionen fogat
förslag till ny lag om tillfälliga åtgärder till förekommande av skövling av
skog å fastighet i enskild ägo, avsedd att träda i kraft, när den av 1920
års riksdag antagna lagen i ämnet med utgången av juni månad innevarande
år upphör att gälla.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.

9

Såsom av propositionen inhämtas liava skogsvårdsstyrolserna i till
Kungl. Maj:t avgivna infordrade yttranden med sällspord enhällighet vitsordat
ifrågavarande provisoriska skogslagstiftnings gynnsamma verkningar
och behovet. av dess förlängning i avbidan på eu permanent lagstiftning
på området. Utskottet har även för sin del av den i ärendet förebragta
utredningen kommit till den uppfattningen att lagstiftningen till förhindrande
av skövling å enskildas skogar icke nu bör upphöra att äga giltighet.

Det nu framlagda lagförslaget innefattar i förhållande till 1920 års
lag huvudsakligen allenast en förändring, nämligen den i 6 § 2 mom. i lagförslaget
förekommande bestämmelsen, att skogsvårdsstyrelsen skall äga
bemyndiga hos styrelsen anställd tjänsteman, som fullgjort vad som erfordras
för vinnande av anställning såsom jägmästare, att i brådskande
fall meddela interimistiska avverkningsförbud. Om sålunda meddelat förbud
skall tjänstemannen utan dröjsmål göra anmälan hos styrelsens ordförande,
och ankommer därefter på styrelsen att i ärendet förordna. I den
mån dylikt förbud ej inom tio dagar från den, då det delgavs, den dagen
oräknad, blivit av styrelsen fastställt, skall förbudet vara förfallet.

Utskottet har icke kunnat undgå att ställa sig i viss mån tveksamt
till att en tjänsteman tillerkännes rätt att meddela interimistiskt avverkningsförbud.
Erinras må, att jämlikt nu gällande lag mot skogsskövling
erfordras att skogsvårdsstyrelse skall vara fulltalig för att äga sådan befogenhet.
Emellertid torde det till förekommande av skogsskövling i vissa
fall vara av stor betydelse, att ett avverkningsförbud kan skyndsamt utfärdas.
Vidare synes bestämmelsen om att ett av jägmästare utfärdat
avverkningsförbud upphör att gälla efter 10 dagar efter delgivningen, såvida
det icke inom denna tid blivit av skogsvårdsstyrelse fastställt, praktiskt
taget innebära, att förbud utfärdas av skogsvårdsstyrelse. Med hänsyn
härtill och då utskottet på sätt här nedan sägs anser, att ifrågavarande
lagstiftning fortfarande bör givas provisorisk natur, vill utskottet
tillstyrka jämväl denna bestämmelse i det framlagda lagförslaget, men
förväntar utskottet, att rätten att meddela interimistiska avverkningsförbud
skall bliva med all nödig varsamhet begagnad.

Vad därefter först beträffar den av herrar Magnusson i Skövde och
Gustafson i Kasenberg väckta motionen, så har däri upptagits en fråga,
som redan vid 1919 års riksdag var föremål för en ingående behandling,
nämligen frågan om införande i lagen av särskilda bestämmelser till reglerande
av rättsförhållandet mellan avverkningsrättsinnehavare och fastigBihang
till riksdagens protokoll 1921. 10 saml. 10 höft. (Nr 33.) 2

10

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.

hetsägare i de fall, då lagen hindrade avverkning i enlighet med upplåtelse,
som skett före den 15 maj 1918. Ett av dåvarande chefen för
justitiedepartementet inför Kungl. Maj:t först framlagt, men sedermera på
grund av avstyrkande från två ledamöter av lagrådet återtaget förslag till
uttryckliga bestämmelser för sagda förhållandes reglering förelädes nämligen
riksdagen genom eu enskild motion. Denna blev emellertid av jordbruksutskottet,
i dess utlåtande nr 88, avstyrkt, under hänvisning till vad
nämnda ledamöter av lagrådet och cliefen för justitiedepartementet i anledning
av deras uttalande anfört. Eiksdagen beslöt i enlighet härmed.
Utskottet anser sig ej heller kunna biträda- den nu i ämnet väckta motionen.
I nu omhandlade avseende uppkommande tvister torde, såsom 1919
års jordbruksutskott jämväl framhöll, böra lösas med anlitande av allmänna
rättsgrundsatser.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag är den nya lagen, liksom de föregående
provisoriska skogslagarna, avsedd att gälla för en tid av ett år. Bestämmelsen
härom förekom redan i det förslag, som av Kungl. Maj:t för utlåtande
remitterades till lagrådet. Det av departementschefen anförda motivet
för fortsatt förlängning av ifrågavarande provisoriska lagstiftning,
nämligen vådan ur skogshushållningssynpunkt av att låta denna lagstiftning
upphöra att gälla, innan den kunde ersättas med en permanent lagstiftning
på området, syntes emellertid lagrådet följdriktigt böra leda antingen
därtill att den föreslagna lagen tinge gälla utan inskränkning till
viss tid, i vilket fall dess upphävande kunde ske i samband med antagandet
av den väntade definitiva lagstiftningen i ämnet, eller ock, därest till
betonande av lagens provisoriska karaktär viss giltighetstid ansåges böra
utsättas, densamma bestämdes så, att vid dess utgång nämnda definitiva
lagstiftning kunde väntas vara genomförd. Ett förnyande år för år av
ifrågavarande lagbestämmelser syntes endast föranleda onödigt arbete och
kostnad. Med hänsyn härtill hemställde lagrådet om ändring av tiden
för den föreslagna lagens giltighet enligt något av omförmälda båda alternativ.
I den av herr Andersson i Easjön väckta motionen har nu det
förra av angivna två alternativ förordats.

Med anledning av herr Anderssons i Easjön motion får utskottet, i
anslutning till vad departementschefen anfört, erinra om följande. Det
förslag till provisorisk skogslag, som med Kungl. Maj:ts proposition nr
441 förelädes 1918 års lagtima riksdag, var avsett att gälla till den 1
januari 1924. Vid granskning av sagda och ett annat med samma proposition
överlämnat lagförslag framhöll sammansatta lag- och jordbruks -

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33. 11

utskottet, att övriga kristidslagar plägat antagas för ett år varje gång och
att ett starkt skäl att vid då förevarande lagstiftning icke göra avvikelse
från denna praxis vore antydda bristfälligheter i lagförslagen, vilka gjorde
det önskvärt, att man inskränkte sig till att då inskrida mot de mest
påtagliga och närmast liggande missförhållandena, under förhoppning att
lagarna, i händelse deras giltighetstid senare befunnes böra förlängas, därvid
skulle underkastas en grundlig omarbetning, vid vilken hänsyn borde
tagas till de erfarenheter, som deras tillämpning under det första året
kunde giva. Utskottet ansåg därför, att de båda lagarnas giltighetstid
borde begränsas till ett år. Riksdagens beslut utföll i enlighet härmed,
och den första provisoriska skogslagen kom i följd härav att gälla allenast
till den i juli 1919. Beträffande de därefter på detta område utfärdade
lagarna av den 13 juni 1919 och den It juni 1920 ifrågasattes icke
längre giltighetstid än ett år.

Med hänsyn till de av 1918 års sammansatta lag- och jordbruksutskott
anförda, ovan återgivna skäl finner utskottet sig icke kunna tillstyrka
den av herr Andersson i Basjön föreslagna avvikelsen från tidigare
följd praxis ifråga om den provisoriska skogslagens giltighetstid, utan får
utskottet i stället för sin del förorda den i lagförslaget upptagna slutbestämmelsen,
enligt vilken den nya lagen skall gälla till den 1 juli 1922.

Under åberopande av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att riksdagen må, med avslag å motionerna nr
277 och 2S1 i andra kammaren bifalla Kungl. Maj:ts
förevarande proposition.

Stockholm den 8 april 1921.

På jordbruksutskottets vägnar:

RAOUL HAMILTON.

Reservation

av herrar Ericsson Aaby och Öberg, som ansett, att 2 mom. i 6 § av
förevarande lagförslag bort utgå.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Ericsson Aaby, Norm, Hellström, Träff, Elisson,
Barthelson, Lindskog och Sederholm samt

från andra kammaren: herrar greve Hamilton, Öberg, Johansson i Uppmälby, Olsson
i Broberg, Hedlund i Östersund, Lundström, Flognfält och Edberg.