10

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 19.

Utskottet.

Nr 19.

Ankom till riksdagens kansli den 1 mars 1921 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl.

Maj. t angående vissa åtgärder till bekämpande av smittosamma
kreaturssjukdomar.

(2: a avd.)

I en inom andra kammaren väckt, till jordbruksutskottet hänvisad
motion, nr 58, har herr Pehrsson i Bramstorp hemställt, att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om utredning angående
åtgärder till bekämpande av smittosamma kreaturssjukdomar och till riksdagen
framkomma med det förslag, vartill utredningen kan föranleda.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna hemställan,
tillåter sig utskottet att hänvisa till motionen.

Såsom i förevarande motion jämväl fram hålles har mul- och klövsjukan
inom vårt land hitintills bekämpats med tillämpning huvudsakligen
av den totala nedslaktningsmetoden. Denna metod, som med framgång
praktiserats även i England och Amerika samt jämväl annorstädes, torde
i själva verket, såsom chefen för medicinalstyrelsen, generaldirektören B.
Buhre i ett i december månad år 1920 offentliggjort uttalande framhållit,
vara det enda hittills kända effektiva medlet mot den oerhört
smittosamma sjukdomens spridning. Detta framgår bland annat av de
erfarenheter, som kunnat inhämtas från de länder, som av geografiska,
statsfinansiella eller andra skäl icke kunnat tillämpa detta tillvägagångssätt.
Så hava enligt generaldirektör Buhre i Tyskland under senare delen
av år 1920 195,000 kreatursbesättningar på en gång varit smittade,
varav 55,000 nysmittade inom en tidrymd av 14 dagar. I Holland hava
under år 1920 till den 1 november 51,400 besättningar varit smittade och

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 19.

11

i Danmark från maj till början av december samma år 3,815, under
det att exempelvis i England under år 1920 till i december endast 80
besättningar angripits.

Ehuru sålunda den totala nedslaktningen torde utgöra det i varje
fäll mest effektiva vapnet emot mul- och klövsjukan, skulle dock, därest
sjukdomen i vårt land finge alltför stor spridning, utvecklingen även här
slutligen kunna nå den punkt, då statsmakterna av finansiella skäl måste
upphöra med utbetalande av ersättning till djurägarna för de slaktade
kreatursbesättningarne och den totala nedslaktningsmetoden måhända
på grund därav övergivas. I förevarande motion framhålles även, att
det säkerligen vore mången lantman, som, sedan han efter mångårigt,
målmedvetet arbete lyckats få en god kreatursbesättning, med en viss
fruktan emotsåge sjukdomens större utbredning, varigenom det möjligen
skulle för statsmakterna bliva oöverkomligt att fortsätta på den inslagna
vägen för bekämpande av sjukdomen.

Motionären har nu hemställt, att riksdagen måtte hos Kungl Maj:t
begära utredning angående vad som i ett sådant läge borde åtgöras
ävensom att Kungl. Maj:t efter verkställd utredning ville för riksdagen
framlägga de förslag, vartill samma utredning kunde giva anledning.
Särskilt har motionären ifrågasatt, om det ej genom någon försäkringsform,
vartill statsbidrag lämnades, vore möjligt att ålägga varje djurägare
eu viss årlig avgiftsplikt per djur eller i förhållande till besättningens
värde, vilka medel skulle förvaltas av exempelvis lantbruksstyrelsen
och med tillhjälp av statsmedel användas till bekämpande av
smittosamma sjukdomar.

Utskottet har funnit motionärens framställning värd det största
beaktande. Emellertid har utskottet icke kunnat undgå att ställa sig
tveksamt inför det förslag till kreatursförsäkring, som av motionären
antydningsvis framlagts. Utskottet befarar, att dess genomförande,
tvångsvis genom lag, skulle, särskilt med hänsyn till de omfattande
administrativa förvaltnings- och kontrollåtgärder, som utan tvivel bleve
nödvändiga, komma att ställa sig alltför kostsamt. De i nu ifrågavarande
avseenden väsentligt olika förhållandena inom landets olika delar skulle
säkerligen även komma att utgöra ett allvarligt hinder emot realiserandet
av det av motionären framlagda förslaget. Då utskottet — som till fullo
uppskattar det energiska och målmedvetna arbete, som från statsmyndigheternas
sida nedlagts till mul- och klövsjukans bekämpande — dessutom
är övertygat om, att Kungl. Maj:t, därest den totala nedslaktningsmetoden
av statsfinansiella eller andra skäl måste övergivas, icke skall
underlåta att verkställa den utredning, som i saken kan finnas erfor -

12

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 19.

derlig, och sedermera för riksdagen framlägga de förslag, vartill en
sådan utredning kan giva anledning, anser sig utskottet icke böra för
närvarande tillstyrka en riksdagens skrivelse i av motionären angiven
riktning.

Utskottet får alltså hemställa,

att förevarande motion ej må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 1 mars 1921.

På jordbruksutskottets vägnar:

RAOUL HAMILTON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Hellström, Lindskog, Andersson Karl Andrea#, Sederholm,
Berge och Pettersson Ivar samt

från andra kammaren: herrar greve Hamilton, Nilsson i Tånga, Oberg, Johansson
i Uppmälby, Olsson i Broberg, Andersson i Grimbo, Lundström och Ericsson i Arboga.

Reservation

av herrar Andersson Karl Andreas och Nilsson i Tånga.