2

.Jordbruksutskottets utlåtande Nr 13.

Utskottet.

Nr 13.

Ankom till riksdagens kansli den 22 februari 1921 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av vackt motion om skrivelse till Kungl.

Maj:t angående fondering av de från skgddsskogarna i
Jämtlands län inflytande skogsräfdsavgifterna.

(2:a avd.)

Uti eu inom andra kammaren väckt, till jordbruksutskottets förberedande
behandling hänvisad motion, nr 132, av herr Olsson i Rösta
m. fl. har hemställts, att riksdagen ville besluta att hos Kung]. Maj:t
göra framställning om att de från skyddssko^arna i Jämtlands län inflytande
skogs vårdsavgifterna måtte, intilldess frågan om skyddsskogarnas
ställning till skogsvårdsstyrelse och skogsstat kan bliva av riksdag och
regering definitivt avgjord, avsättas till en särskild fond att av skogsvårdsstyrelsen
förvaltas för att sedan komma skyddsskogarna inom Jämtlands
län till del.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna hemställan,
tillåter sig utskottet hänvisa till motionen.

Enligt kungl. förordningen den 11 oktober 1912 om skogsvårdsavgift,
vilken förordning gäller landet i dess helhet med undantag av
Västerbottens och Norrbottens län, Sårna socken av Kopparbergs län
samt områden för städer, som icke tillhöra landstingsområde, skall för
avverkat virke, som taxeras jämlikt lagen om skogsaccis och om virkestaxering,
erläggas skogsvårdsavgift med 1.3 procent av virkets taxerade
värde. Av de genom skogsvårdsavgiften inom varje landstingsområde
inflytande medel skola 90 procent tillhandahållas skogsvårdsstyrelsen
inom landstingsområdet samt 10 procent redovisas till statskontoret för
att av Kungl. Maj:t i mån av förefallande behov fördelas mellan samtliga
skogsvårdsstyrelser i riket. Skogsvårdsstyrelse åligger att av de

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 13.

3

medel, som sålunda eller eljest inflyta till skogsvårdskassan, bevilja
bidrag till bland annat arbeten för skogskultur inom skogsvårdsstyrelsens
område. i

Jämlikt lagen den 24 juli 1903 angående vård av enskildes skogar
stå under skogsvårdsstyrelses uppsikt de skogar, som falla under denna
lags tillämpning. I 14 § andra momentet av nämnda lag finnes emellertid
stadgat, att lagen icke äger tillämpning i avseende å skogar, vilkas
bestånd erfordras till skydd mot flygsandsfält eller fjällgränsens ned-,
gående, sedan vederbörligt förordnande i fråga om avverkning å desamma
meddelats.

I motionen framhålles nu, hurusom år 1914 skogsvårdsstyrelsen
inom Jämtlands län, vilken dittills icke i fråga om tilldelning av skogsvårdsmedel
gjort åtskillnad mellan skogar inom och utom länets skyddsskogsområde,
funnit sig förhindrad att vidare lämna bidrag ur skogsvård
sstyrelsens kassa beträffande skyddsskogarna därstädes. Anledningen
härtill uppgives av motionärerna hava hänfört sig till det förhållande,
att skogsvårdsstyrelsen på grund av ordalydelsen i ovannämnda lagrum
ansåge skyddsskogarna ställda icke under skoggvårdsstyrelsens utan
under skogsstatens tillsyn. För att bringa ändring i nämnda enligt
motionärernas uppfattning påtagliga missförhållande, föreslås i motionen
såsom en utväg, att de från skyddsskogarna i Jämtlands län inflytande
skoggvårdsavgifterna måtte, intilldess frågan om skyddsskogarnas ställning
till skogsvårdsstyrelse och skogsstaten kan bliva avgjord, avsättas
till en särskild fond att av skogsvårdsstyrelsen förvaltas för att sedan
komma skyddsskogarna inom Jämtlands län till del.

Enligt vad utskottet inhämtat hava även vissa skogsägare inom
ifrågavarande skyddsskogsområde hos Kungl. Maj:t gjort framställning
i liknande syfte, vilken framställning av Kungl. Maj:t överlämnats till
domänstyrelsen för att av styrelsen tagas i övervägande vid dess
yttrande över skogslagstiftningskommitténs betänkande av den 9 december
1918. I detta betänkande har nämligen jämväl frågan om skyddsskogsägares
rätt till bidrag ur skogsvårdskassan upptagits till behandling.

Utskottet, som behjärtar de i motionen framhållna synpunkterna
å förevarande spörsmål, håller före, att frågan i vad den rör skyddsskogarna
i allmänhet bör slutligt prövas i samband med det förslag till
ny skogslagstiftning, som Kungl. Maj:t på grundvalen av skogslagstiftningskommitténs
utredning torde komma att för riksdagen framlägga.
I avvaktan härpå torde emellertid enligt utskottets mening böra övervägas,
huruvida icke provisoriska åtgärder för avhjälpande av i motionen
angivna olägenheter kunna anses erforderliga och lämpliga.

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 13.

Utan att taga ställning till det av motionärerna i sådant avseende
framställda förslaget får utskottet i anslutning till vad utskottet sålunda
anfört hemställa,

att riksdagen må, i anledning av förevarande
motion, i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.
Maj:t ville, i avvaktan på den slutliga prövningen av
det förslag till ny skogslagstiftuing, som Kungl. Maj:t
på grundvalen av skogsbigstiftningskommittéus utredning
torde komma att för riksdagen framlägga, beträffande
skyddsskogarna i riket taga i övervägande,
huruvida icke provisoriska åtgärder för avhjälpande av
i förevarande motion framhållna olägenheter kunna
anses erforderliga och lämpliga.

Stockholm den 22 februari 1921.

På jordbruksutskottets vägnar:

RAOUL HAMILTON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Hellström, Träff, Ingeström, Elisson, Barthelson, Dalberg,
Sederholm och Berge samt

från andra kammaren: herrar greve Hamilton, Nilsson i Tånga, Oberg, Johansson i
Uppmftlby, Olsson i Broberg, Lundström och Ericsson i Arboga.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1921.