1

llankoutskotteti utlåtande Nr 7.

Nr 7.

Ankom till riksdagens kansli den 17 februari 1921 kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning av fullmäktiges i riksbanken framställning
om ersättning till en kassör vid, riksbankens huvudkontor
för liden förlust i växlingskassa.

Med skrivelse den 13 nästlidna januari hava fullmäktige i riksbanken
till bankoutskottet överlämnat framställning från kassören vid
huvudkontoret 0. E. F. Warberg om ersättning för en av honom i
tjänsten liden förlust å 3,950 kronor.

I sin berörda skrivelse hava fullmäktige anfört följande:

»Fullmäktige få härmed överlämna en inom behörig tid inkommen, till utskottet
ställd framställning från kassören vid huvudkontoret O. E. F. Warberg om
ersättning för en av honom i tjänsten liden förlust å 3,950 kronor; och få fullmäktige
jämlikt bestämmelserna i § 43 bankoreglementet häröver avgiva följande
utlåtande.

Redan vid föregående tillfällen hava fullmäktige i liknande fall framhållit,
att det kunde verka slappande på kassörernas uppmärksamhet och ansvarskänsla vid
fullgörandet av deras tjänståligganden, om brister, uppkomna genom felräkningar
eller felexpedieringar i kassorna, ersattes av bankens medel. Fullmäktige hade därför
varit och vore fortfarande av den meningen, att man i regel måste ställa sig avvisande
mot framställningar av nu ifrågavarande slag och att man borde skänka
sitt understöd åt desamma, endast om särskilt vägande skäl förelåge.

Enligt fullmäktiges mening torde i detta fall sådana skäl få anses föreligga.
Warberg, som varit i riksbankens tjänst under en tid av mer än 44 år, har städse
visat sig vara en duglig och fullt pålitlig tjänsteman. Han har även med gott
vitsord under omkring 30 år bestritt kassörsbefattning i olika bankens kassor.
Trots noggranna efterforskningar har det icke kunnat utrönas, hur bristen i kassan
uppstått. Det synes emellertid icke osannolikt, att de ömmande omständigheter,
som Warberg särskilt framhåller, menligt inverkat på hans tankeskärpa under arbetet
och därför i sin mån bidragit till vad som inträffat. Då vidare Warberg
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 8 samt. 7 höft. (Nr 7—9.) 1

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 7.

Utskottet.

redan den 15 september innevarande år uppnår föreskriven pensionsålder och på
grund därav kommer att lämna sin tjänst i banken, kan han icke heller bliva i
tillfälle att under längre tid än ett år framåt, räknat från det ifrågavarande händelse
inträffade, tillgodogöra sig sina missräkningspenningar, vilka numera utgå med
ett belopp av 2,000 kronor per år.

I betraktande av alla dessa omständigheter synes det fullmäktige vara billigt,
att Warberg av riksbankens medel erhåller bidrag till täckande av den uppkomna
bristen, men anse sig fullmäktige ej kunna tillstyrka hela det belopp, som av Warberg
begäres, utan torde någon del därav böra drabba honom själv.

Fullmäktige få alltså hemställa, att utskottet ville hos riksdagen utverka
medgivande till att 3 A, av den förlust å 3,950 kronor, som Warberg lidit, eller 2,962
kronor 50 öre, må till honom av riksbankens medel utbetalas.»

Åven utskottet har vid föregående tillfällen, då liknande frågor
varit föremål för behandling, uttalat den uppfattningen, att endast i undantagsfall,
då särskilt vägande skäl förelåge, understöd borde skänkas åt
framställningar av nu förevarande slag. Utskottet är fortfarande av samma
mening. Enligt vad utredningen i förevarande ärende giver vid handen,
torde här föreligga ett sådant fall. Den ifrågavarande kassören har
under en tid av mera än 44 år varit i riksbankens tjänst och av fullmäktige
erhållit goda vitsord. Redan den 15 september innevarande år
uppnår han föreskriven pensionsålder och kommer då att lämna sin
befattning i banken. Enligt vad utskottet under hand erfarit, har Warberg
måst upptaga ett lån till gäldande av förlusten. Någon nämnvärd
amortering av detta lån torde icke kunna ske, innan han lämnar sin
tjänst. 1 betraktande av alla dessa omständigheter synes det utskottet
billigt, att Warberg av riksbankens medel erhåller bidrag till täckande
av förlusten; och har utskottet icke haft något att erinra mot vad fullmäktige
i sådant avseende föreslagit.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, med bifall till fullmäktiges förevarande
framställning, må medgiva, att till kassören
vid riksbankens huvudkontor O. E. F. Warberg må
av riksbankens medel såsom bidrag till täckande av
ovan omförmälda, den 24 september 1920 av honom
lidna förlust utbetalas ett belopp av 2,962 kronor
50 öre.

Stockholm den 17 februari 1921.

På bankoutskottets vägnar:

EMIL KRISTENSSON.

Bankoutskottets utlåtande Nr 7.

3

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av forsta kammaren: herrar Gustafsson, Wickman. Bindley, Vindahl, Johansson
Friggeråker, Wigforss, Bondeson och Enhörning samt

av andra kammaren: herrar Kristensson, Gustafsson i Örebro, Rybnrg, Borggren. Wik
ström, Bäcklund, Andersson i Milsmaden och Lindström i Mörby.

Reservation

av herr Bäcklund.