Bankoutskottets utlåtande Nr 48.

1

Nr 48.

Ankom till riksdagens kansli den 20 maj 1921 kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning av väckta motioner om pensioner åt två
änkor efter distriktsveterinärer.

Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över här nedan omförmälda
till utskottet hänvisade motioner rörande pensioner åt två änkor
efter distriktsveterinärer.

l:o) I en inom första kammaren av herr Hult väckt motion nr
48 hemställes, »att riksdagen måtte bevilja distriktsveterinären A. S. E.
Malmgrens änka Elin Josefina Malmgren, född Berg, en årlig pension
av 1,000 kronor att utgå från innevarande års början från allmänna
indragningsstaten eller ock medgiva, att pensionsbeloppet må komma
henne till del från statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl.»

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Av handlingarna i ärendet framgår, att änkan Malmgren är född
den 2 mars 1867, att hennes man, vilken var född den 21 augusti
1853, tjänstgjort såsom ordinarie distriktsveterinär från den 6 december
1881 till sin död den 14 juni 1919, samt att mannen vid sin död icke
efterlämnat annan förmögenhet än personligt lösöre, erforderligt för
änkans behov.

Såsom i motionen berörts, beslöt 1919 års lagtima riksdag, på
Kungl. Maj:ts förslag, ombildning av vissa pensions- och ålderdomsunderstödsanstalter
till en statens anstalt för pensionering av folkskollärare
m. fl., i vilken anstalt även vissa kommunalt anställda veterinärer
skulle äga att ingå. Då nämnda anstalt trädde i verksamhet först med
ingången av år 1920, hann Malmgren icke vinna delaktighet i densamma.
Bihang Ull riksdagens protokoll 1921. 8 samt. 40 käft. (Nr 48.) 1

Ang. pension
åt distriktsveterinären

A. 8. E.
Malmgrens
änka.

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 48.

Styrelsen för
statens anstalt
för
pensionering
av folkskollärare
rrv. fl.

• Statskontoret.

I en till Kungl. Maj:t ställd, den 19 februari 1920 dagtecknad
skrift anhöll änkan Malmgren, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att besluta, att hon mot erläggande av vissa i ansökningen omförmälda
avgifter måtte förklaras berättigad att uppbära högsta möjliga familjepension
ur nämnda anstalts kassa eller, om detta på grund av mannens
ålder icke kunde medgivas, högsta möjliga pension utom kassan utan
inbetalning från hennes sida.

Över denna ansökning infordrades utlåtande av anstaltens styrelse,
som därvid anförde huvudsakligen följande:

»Då pensionsanstalten trätt i verksamhet först med 1920 års ingång, synes
det i och för sig oegentligt, att ett under år 1919 inträffat dödsfall skulle, om också
efter ett i särskild ordning utverkat medgivande, få medföra rätt för de efterlevande
till familjepension från anstalten. Ett sådant medgivande torde för övrigt kunna
leda till konsekvenser, som svårligen låta sig överblickas. Styrelsen finner sig
därför förhindrad tillstyrka nådigt bifall till ansökningen, för så vitt därmed avses
att pension skulle tilldelas sökanden från anstalten. Däremot får styrelsen med
hänsyn till de i förevarande fall föreliggande ömmande omständigheter ifrågasätta,
huruvida icke ansökningen skulle kunna på det sätt vinna beaktande, att åt sökanden
utverkades pension från allmänna indragningsstaten att utgå med om möjligt samma
belopp och under samma villkor, som föranledas av stadgandena i anstaltens reglemente,
om vilka stadgandens innebörd styrelsen emellertid, då reglementet ännu
icke från trycket utkommit, icke kan för närvarande närmare yttra sig. Styrelsen
får till stöd för denna sin hemställan erinra, hurusom riksdagen i upprepade fall
beviljat pensioner från allmänna indragningsstaten åt behövande efterlevande efter
avlidna folkskollärare, som icke begagnat sig av sin rättighet att inträda såsom
delägare i folkskollärarnas änke- och pupillkassa och således ej heller till nämnda
kassa erlagt någon avgift. Styrelsen får alltså för sin del hemställa, att i anledning
av ansökningen nådig proposition av angivna innebörd förelägges riksdagen.»

Efter erhållen remiss avgav statskontoret den 8 mars 1920 utlåtande
i ärendet och anförde därvid följande:

»Med hänsyn till vad handlingarna innehålla rörande Malmgrens långa väl
vitsordade verksamhet såsom distriktsveterinär och om den bekymmersamma ekonomiska
ställningen för hans efterlämnade änka vill det synas statskontoret önskvärt,
att åt sökanden må på sätt hon begärt utverkas rätt att genom vederbörlig
inbetalning till statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. erhålla
pension från anstalten, såsom om mannen vunnit delaktighet i anstalten med ingången
av år 1920.

Skulle med hänsyn till vad anstaltens styrelse anfört frågan ej anses kunna
lösas på nämnda sätt, får statskontoret, som beträffande styrelsens förslag om beredande
åt sökanden av pension från allmänna indragningsstaten tillåter sig åberopa
vad ämbetsverket i utlåtande denna dag anfört beträffande ett dylikt förslag i fråga
om pension åt distriktsveterinären Dahlqvists änka och minderåriga barn, hemställa,
att förevarande ansökning icke må till någon Eders Kungl. Maj:ts åtgärd föranleda.
»

Hankoutskottets utlåtande Nr 48.

3

Det av statskontoret åberopade utlåtandet i fråga, om pension åt
distriktsveterinären A. Dahlqvists änka och minderåriga barn var av
följande lydelse:

»I sitt den 26 nästlidna februari avgivna underdåniga utlåtande i detta ärende
har statskontoret med framhållande att, dä sökandens man icke varit i statens tjänst
anställd, det icke syntes kunna ifrågakomma att av statsmedel bereda pension åt
hans efterlevande, förordat, att frågan löstes på sätt sökanden begärt, nämligen
genom att tillfälle bereddes henne att genom vederbörlig inbetalning till statens
anstalt för pensionering av folkskollärare m. 11. erhålla pension från anstalten, såsom
om mannen vunnit inträde såsom delägare i anstalten med ingången av år 1920.
Att saken skulle kunna på detta sätt ordnas oaktat de principiella betänkligheter,
som därvid kunde göras gällande, vann stöd av under hand inhämtade upplysningar
från anstaltens verkställande direktör, liksom faran för vittgående konsekvenser
ansågs begränsad, då enligt uppgift icke mer än ytterligare två dylika fall förelåge.
Nu har emellertid anstaltens styrelse utan meningsskiljaktighet ansett det av sökanden
begärda medgivandet kunna leda till konsekvenser, som svårligen läte sig överblickas,
och därför funnit sig förhindrad tillstyrka bifall till framställningen; varjämte
styrelsen i stället funnit sig kunna förorda, att pension från allmänna indragningsstaten
måtte beredas sökanden och hennes minderåriga barn till belopp och under
villkor, som föranleddes av stadgandena i anstaltens reglemente.

Styrelsen har därvid uppenbarligen trott sig kunna överblicka konsekvenserna
av en sådan åtgärd endast med hänvisning därtill att änkor efter folkskollärare,
vilka lika litet som sökandens man varit i statens tjänst anställda men dock avlönats
med bidrag av statsmedel, enligt riksdagens beslut i upprepade fall erhållit
pensioner från allmänna indragningsstaten. Det är emellertid långt ifrån att frågan
om konsekvenserna av en sådan åtgärd därmed är uttömd. Tvärtom måste framhållas,
att konsekvenserna ingalunda riktigt belysas genom att åberopa förhållanden
vid folkskollärarkåren. Folkskollärarna intaga en alldeles särskild ställning i förhållande
till staten; de åtnjuta numera så gott som hela sin avlöning av statsmedel,
och för deras familjepensionering har staten dessutom medverkat på ett effektivare
sätt än som i allmänhet tillämpats i fråga om familjepensioneringen för statens
egna befattningshavare. Att riksdagen under sådana förhållanden funnit sig kunna
— huvudsakligen på initiativ av enskilda motionärer — bevilja pensioner från allmänna
indragningsstaten åt några folkskolläraränkor, som av skilda anledningar
eljest icke skulle hava erhållit någon pension, torde ej med fog kunna antagas leda
till sådan åtgärd i fråga om änkor efter andra befattningshavare, till vilkas avlönande
staten endast i ringare grad bidrager och till vilkas familjepensionering, där
sådan blivit ordnad, staten icke i vidare mån medverkat än att pensioneringen utan
bidrag av statsmedel ombesörjes av en statsanstalt. Göres nu början med beviljande
av pension av statsmedel åt änka efter distriktsveterinär, lärer staten sedan icke kunna
undandraga sig att, där ömmande omständigheter såsom i detta fall föreligga, pensionera
änkor efter andra befattningshavare, som i avseende å statsbidrag till avlöningen
äro ungefär jämställda med sådan veterinär, exempelvis extra provinsialläkare,
extra polismän å landsbygden, befattningshavare hos hushållningssällskap
m. fl. Framställningar om pensioner av statsmedel åt änkor efter dylika befattningshavare
hava utom i särskilda undantagsfall ansetts icke böra föranleda till

4

liankoutskottets utlåtande Nr 48.

Utskottet.

åtgärd, i vilket avseende statskontoret får åberopa Eders Kungl. Maj:ts så nyligen
som den 30 januari 1920 meddelade beslut i en dylik fråga, nämligen rörande pension
åt polismannen K. O. Lindahls änka.

Anses emellertid dessa konsekvenser icke avskräckande, synes det likväl statskontoret,
som om det belopp, som i pension av statsmedel bör ifrågakomma, icke
bör såsom styrelsen föreslagit motsvara vad som enligt anstaltens reglemente skulle
hava sökanden och de omyndiga barnen tillkommit, om Dahlqvist blivit delägare i
anstalten. Liksom kostnaden för pension åt distriktsveterinär själv fördelas med 1/s
på staten, y, på landstinget och 1/3 på befattningshavaren, synes samma kostnadsfördelning
höra tillämpas i fråga om änkepension, om överhuvudtaget staten skall
därtill bidraga, d. v. s. pensionen synes böra nedsättas till */s av den pension, som
skulle hava från anstalten utgått, och av detta nedsatta pensionsbelopp 1/2 gäldas
av statsmedel och 1/.2 av landstinget.

För sin del anser emellertid statskontoret, att, därest föreliggande pensionsfråga
icke kan lösas på sätt sökanden begärt och statskontoret tillstyrkt, ansökningen
icke bör till någon Eders Kungl. Maj:ts vidare åtgärd föranleda.»

Genom beslut den 19 mars 1920 fann Kungl. Maj:t den av änkan
Malmgren gjorda ansökningen icke föranleda någon Kungl. Maj:ts
vidare åtgärd.

Såsom av det ovan anförda framgår, är änkan Malmgren, då hennes
man vid sin död icke var delägare i statens anstalt för pensionering av
folkskollärare m. fl., icke berättigad att erhålla pension från nämnda
anstalt. Med hänsyn till mannens långa och väl vitsordade verksamhet
såsom distriktsveterinär och i betraktande av det ekonomiskt bekymmersamma
läge, vari hon befinner sig, finner utskottet likväl synnerligen
behjärtansvärt, att genom statens ingripande beredes henne något understöd.
I likhet med statskontoret anser emellertid utskottet, vid det förhållande
att mannen icke varit i statens tjänst anställd, det icke böra
ifrågakomma, att, på sätt pensionsanstaltens styrelse föreslagit, bevilja
henne pension från allmänna indragningsstaten. Utskottet har i stället
funnit sig böra förorda det förslag, som av änkan Malmgren i berörda
ansökning framställts och som jämväl av statskontoret tillstyrkts. Detta
förslag innebär, att änkan Malmgren skulle beredas tillfälle att efter
inbetalning av föreskriven avgift till pensionsanstalten från denna erhålla
pension, som om mannen vunnit inträde såsom delägare i anstalten med
ingången av år 1920. Utskottet anser sig böra särskilt erinra, att, med
hänsyn till föreliggande omständigheter och då enligt tillgängliga uppgifter
ytterligare endast två likartade fall lära förefinnas, ett bifall till detta
förslag icke torde vara ägnat att medföra några nämnvärda konsekvenser.

Utskottet finner sig vidare böra erinra, att enligt gällande bestämmelser
rörande familjepension från anstalten det åligger vederbörande

Bankoutskottets utlåtande Nr 48.

befattningshavare att själva bestrida härför stadgade pensionsavgifter.
Landstinget, som i fråga om här avsedda befattningshavares egen pensionering
bidrager med viss del av pensionsavgiften, har icke motsvarande
skyldighet, då det gäller pensionering av befattningshavarnas
änkor och barn. Det torde emellertid icke vara uteslutet, att i detta
fall vederbörande landsting kommer att deltaga i erläggandet av den
engångsavgift, som erfordras för att änkan Malmgren skall kunna vinna
delaktighet i pensionsanstalten.

Beträffande de närmare villkor, som med hänsyn till pensionsanstaltens
reglemente anses böra föreskrivas för beredande åt änkan
Malmgren av pension i enlighet med utskottets förslag, lärer det böra
ankomma på Kungl. Magt att efter hörande av anstaltens styrelse därom
fatta beslut.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion
I: 48, må medgiva, att avlidne distriktsveterinären Axel
Svante Edvard Malmgrens änka Elin Josefina Malmgren,
född Berg, må mot erläggande av vederbörlig
engångsavgift till statens anstalt för pensionering av
folkskollärare m. fl. erhålla pension från anstalten,
såsom om mannen vunnit delaktighet i densamma med
ingången av år 1920.

2:o) I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
under nr 47 av herrar Heyman och Björnsson, den andra i andra
kammaren under nr 116 av herr Larsson i Kroken med instämmande
i motionens syfte av tre utav kammarens övriga ledamöter, har hemställts,
»att riksdagen måtte medgiva distriktsveterinären G. J. R. Rythéns
änka Erika By then, född Mattsson, en årlig pension av 1,000 kronor,
att utgå från innevarande års början från allmänna indragningsstaten».

Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till
motionen.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att änkan Rythén är född
den 5 februari 1864, att hennes man, vilken var född den 11 april 1863,
under tiden september 1886—april 1903 praktiserat som veterinär samt
från april 1903 till sin död den 26 april 1919 tjänstgjort såsom distriktsveterinär,
ävensom att mannen vid sin död efterlämnade tillgångar, som
i bouppteckningen upptagits till 3,870 kronor 81 öre och vilka huvudsakligen
utgjorts av lösöre.

Bihang till riksdagens ‘protokoll 1921. 8 sand. 40 höft. (Nr 48.) 2

Ang.

pension åt
distriktsveterinären
C. J. R.
Rythéns änka.

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 48.

Utskottet.

Under hänvisning till vad i nästföregående punkt blivit anfört
i fråga om pension åt distriktsveterinären A. S. E. Malmgrens änka
får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motioner
I: 47 och II: 116, må medgiva, att avlidne distriktsveterinären
Carl Johan Rymer Rythéns änka Erika
Albertina Rythön, född Mattsson, må mot erläggande
av vederbörlig engångsavgift till statens anstalt för
pensionering av folkskollärare in. fl. erhålla pension
från anstalten, såsom om mannen vunnit delaktighet
i densamma med ingången av år 1920.

Stockholm den 20 maj 1921.

På bankoutskottets vägnar:

K. J. GUSTAFSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Gustafsson, Öhngren, Johansson i Friggeråker, Walles,
Enhörning, Söderbom, Pettersson, S. M. och Andersson i Hägelåkra samt

av andra kammaren: herrar Janson i Kungsör, Borg, Rtjberg, Borggren, Wikström,
Olsson i Berg, Lindström i Mörby och Höglund.

Reservationer:

vid punkt l:o (angående pension åt distriktsveterinären A. S. E.
Malmgrens änka)

av herr Lindström i Mörby; samt

vid punkt 2:o (angående pension åt distriktsveterinären C. J. R.
Rythéns änka)

av herr Lindström i Mörby.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1921.