Bankoutskottets utlåtande Nr 46.
I
Nr 46.
Ankom till riksdagens kansli den 10 maj 1921 kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning av Kanyl. Majds proposition any
åen de til t fåll iy pensionsreyleriny för visso, lärarinnor
vid privatläroverk m. m.
I den till riksdagen den 7 januari 1921 avlåtna propositionen
angående statsverkets tillstånd och behov hade Kungl. Maj:t i punkt
3 under elfte huvudtiteln föreslagit, att riksdagen måtte, i avbidan
på proposition angående tilläggspensioner åt vissa lärarinnor vid do
statsunderstödda enskilda läroanstalterna, för ändamålet beräkna
under riksstatons elfte huvudtitel på extra stat för år 1922 ett förslagsanslag
å 150,000 kronor.
Sedermera har Kung]. Maj:t i en till riksdagen den 11 mars
1921 avlåten proposition, nr 288, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för
samma dag, föreslagit riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande
till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.
Till berörda statsrådsprotokoll har föredragande departementschefen
hemställt, att Kung!. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
dels medgiva,
ej mindre att de i kungörelse den 23 december 1910 (nr 145,
sid. l) angående pensionering av den kvinnliga lärarpersonalen vid
enskilda läroanstalter intagna, av riksdagen godkända bestämmelser
för tilldelande av bidrag ur förslagsanslaget: bidrag till pensionering
av den kvinnliga lärarpersonalen vid enskilda läroanstalter
skola i nedan angivna delar hava följande ändrade lydelse:
§ 1. Lärarinnornas pensionsanstalt.
3. Pensionsavgiften för delägare, tillhörande grupp A, skall
beräknas sålunda, att den motsvarar en pension av 1,500 kronor
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 8 sand. 38 käft. (Nr 46.) 1
2
BankoutsJcottets utlåtande Nr 46.
från 60 års ålder, dock att lägsta avgiften för år skall vara 200
kronor och högsta 240 kronor.
Pensionsavgiften för delägare, tillhörande grupp B, skall bestämmas
efter det antal, dock högst 20, veckotimmar hennes undervisning
omfattar i klasserna över de förberedande. Avgiften för varje
veckotimme skall beräknas sålunda, att den motsvarar en pension
av 75 kronor för varje veckotimme att utgå från 60 års ålder, dock
att lägsta avgiften för år för en veckotimme skall vara 10 kronor
och högsta 12 kronor.
4. Till pensionsavgiften skola utgå följande bidrag:
a) av staten: 30 procent av den i mom. 3 för den lärarinnegrupp,
som delägaren tillhör, angivna lägsta pensionsavgiften,
b) av kommun eller enskilda donatorer: 30 procent av samma
lägsta pensionsavgift, därest delägaren är anställd vid enskild mellanskof
eller vid högre flickskola,
c) av läroanstalten: 30 procent av samma lägsta pensionsavgift,
därest delägaren är anställd vid högre goss- eller samskola eller
vid enskilt lärarinneseminarium.
För utgörande av i varje fall återstående del av den pensionsavgift,
som jämlikt mom. 3 skall inbetalas för delägaren, ansvarar
vederbörande läroanstalt, med rätt för läroanstalten att av delägarens
lön avdraga ett belopp svarande mot denna del av pensionsavgiften.
6. Där ej för särskilt fall, varom stadgas i pensionsanstaltens
reglemente, pensiongrätt svarande mot vissa pensionsavgifter gått
förlorad, utgår pension med det belopp, som beräknas motsvara
vid den tidpunkt, då pensionen tillträdes, alla de pensionsavgifter,
som blivit för delägaren erlagda, dock med högst 1,500 kronor om
året;
än även att de i kungörelse den 31 december 1917 (nr 965)
angående tilläggspensioner åt vissa lärarinnor vid de statsunderstödda
enskilda läroanstalterna intagna, av riksdagen godkända
grunder för beredande av tilläggspensioner åt vissa lärarinnor vid
de statsunderstödda enskilda läroanstalterna skola i nedan angivna
delar hava följande ändrade lydelse, att tillämpas från och med den
1 juli 1921:
2. a) Rätt att efter avgång från sådan anställning, som i § 2 av
reglementet för lärarinnornas pensionsan stalt sägs, erhålla tilläggs
-
Banlcoutslcottets utlåtande Ni'' 40.
3
pension inträder don 1 juli det kalenderår, då pensionstagaren fyller
60 år, dock icke före den 1 juli 1918, med villkor att hon
vid sin avgång under minst 10 tjänstår, beräknade på sätt nedan
under punkt c) sägs, bestritt sådan tjänstgöring vid enskild läroanstalt,
att hon enligt eljest gällande bestämmelser ägt rätt att
tillgodoräkna sig densamma för uppflyttning i högre lönegrad; skolande
det ankomma på Kungl. Maj:t att föreskriva det sätt, på
vilket lärarinna, som före den 1 juli 1918 avgått från sin befattning,
bör styrka sig vara för sitt uppehälle i behov av tilläggspensionen.
4. Tilläggspension utgår med det belopp, som enligt de för lärarinnornas
pensionsanstalt gällande beräkningsgrunder motsvarar de
sålunda tillgodoräknade bidragen; dock att tilläggspensionen tillsammans
med den pension, som skulle reglementsenligt tillkomma
vederbörande vid 60 års ålder, endast för det fall må överstiga
1,000 kronor, att vid sammanläggningen högre belopp uppkommer
på grund därav, att vederbörande lärarinna för sin pensionering
erlagt frivilliga avgifter utöver vad som erfordrats för utbekommande
av stadgat statsbidrag, i vilket fall totalpensionens belopp må
kunna uppgå till högst 1,500 kronor;
dels fastställa följande grunder för beredande av tilläggspension
åt vissa lärarinnor vid de statsunderstödda enskilda läroanstalterna,
vilka avgå med pension från och med utgången av juni 1921:
1. Föreståndarinna eller lärarinna, som vid utgången av juni
1921 var delägare eller som därefter blir delägare i lärarinnornas
pensionsanstalt, äger rätt att på sätt och under villkor, som nedan
sägs, uppbära tilläggspension, och skall kungörelsen den 81 december
1917 angående tilläggspensioner åt vissa lärarinnor vid de statsunderstödda
enskilda läroanstalterna icke tillämpas på de lärarinnor,
som enligt nedan angivna bestämmelser erhålla tilläggspension.
2. a) Rätt att efter avgång från sådan anställning, som i § 2
av reglementet för lärarinnornas pensionsanstalt sägs, erhålla tillläggspension
inträder det kalenderår, då pensionstagaren fyller 60 år,
dock icke före den 1 juli 1921, med villkor dels att hon under
minst 10 tjänstår, beräknade på sätt nedan under punkt c) sägs,
bestritt sådan tjänstgöring vid enskild läroanstalt, att hon enligt
eljest gällande bestämmelser ägt rätt att tillgodoräkna sig densamma
för uppflyttning i högre lönegrad, dels ock att hon efter
utgången av år 1906 tjänstgjort minst 10 år.
4
Banlcoutslcottets utlåtande Nr 46.
b) Föreståndarinnas tjänstgöring beräknas motsvara 20 veckotimmar
för läsår. Biträdande föreståndarinna tillgodoräknas 5 veckotimmar
utöver det antal, som hennes undervisningsskyldighet omfattar,
dock sammanlagt högst 20 för läsår.
c) För föreståndarinna anses läsår motsvara tjänstår; för biträdande
föreståndarinna eller lärarinna skall läsår, som omfattar
minst 20 veckotimmar, anses motsvara fullt tjänstår samt läsår,
som omfattar ett mindre antal veckotimmar än 20, betraktas som
så stor del av ett tjänstår, som antalet veckotimmar utgör del av 20.
3. a) För varje läsår, under vilket pensionstagaren varit delägare
i lärarinnornas pensionsanstalt, tillgodoräknas henne ett bidrag
av 5 kronor för varje veckotimmes tjänstgöring, dock att bidrag,
som för visst år sålunda må tillgodoräknas, icke må överstiga 100
kronor samt att sådant bidrag icke tillgodoräknas lärarinna efter
den 1 juli det år, under vilket hon fyller 60 år.
b) För varje läsår före den 1 januari 1911 tillgodoräknas
pensionstagaren ett bidrag av 13 kronor 50 öre för varje veckotimmes
tjänstgöring, dock att det bidrag, som för visst år under
tiden från och med år 1904 till och med år 1910 således må tillgodoräknas,
jämte det bidrag, som staten haft att vidkännas för
lärarinnans pensionering, tillsammans med vad som inbetalats för
henne för statsbidragets utfående eller behövt inbetalas för detta
ändamål, därest hon tillhört någon av de äldre pensionsanstalterna,
icke må överstiga 270 kronor.
4. Tilläggspensionen utgår med det belopp, som enligt de för
lärarinnornas pensionsanstalt från och med den 1 juli 1921 gällande
beräkningsgrunder vid fyllda 60 år motsvara de sålunda tillgodoräknade
bidragen, dock att tilläggspension tillsammans med den
pension, som skulle reglementsenligt tillkomma vederbörande, icke
må överstiga 2,400 kronor.
5. I övrigt skola de i reglementet för lärarinnornas pensionsanstalt
givna bestämmelser rörande i reglementet avsedda pensioner
i tillämpliga delar lända till efterrättelse beträffande nu ifrågavarande
tilläggspensioner;
dels bemyndiga Kung! Maj:t att utfärda de närmare föreskrifter,
som för tillämpning av förenämnda bestämmelser och grunder
må befinnas erforderliga;
dels och för beredande enligt här förut angivna grunder
av
Bankoutskottets utlåtande Nr 4(1.
;>
tilläggspensioner åt vissa lärarinnor vid de statsunderstödda enskilda
läroanstalterna samt av tillfällig pensionsroglering för sådana lärarinnor
anvisa under riksstatens elfte huvudtitel på extra stat för
år 1922 ett förslagsanslag å 150,000 kronor.
Såsom framgår av statsrådsprotokollet, avser förevarande framställning
dels en förhöjning av de grundpensioner och tilläggspensioner,
som för närvarande utgå till förutvarande lärarinnor vid statsunderstödda
enskilda läroanstalter, dels ock eu ökning av pensionerna
åt lärarinnor, som komma att avgå med pension efter utgången av
juni månad 1921.
Förslaget om en förbättring av redan nu utgående pensioner
och tilläggspensioner har framställts av 1920 års revisorer av lärarinnornas
pensionsanstalts räkenskaper och förvaltning. I samband
med revisionen hade det nämligen visat sig, att de grunder, som
tillämpats vid uppgörandet av de anstaltens reglemente bifogade tabeller
över pensionsavgifter och pensionsbelopp illa överensstämde
med de faktiska förhållandena, och att, om kapitalvärdet av anstaltens
förbindelser beräknades efter grunder, som med avseende å dödlighet
och räntefot närmare motsvarade de faktiska förhållandena,
anstaltens verkliga kapitalbehållning vid utgången av år 1919 överstege
detta kapitalvärde med närmare 450,000 kronor eller omkring
30 procent. Revisorerna hava därför hemställt om sådana ändringar
i gällande bestämmelser, varigenom de utgående pensionerna komme
att höjas till närmare överensstämmelse med de belopp, vartill erlagda
avgifter med tillämpning av mera tillfredsställande beräkningsgrunder
berättigade; och hava revisorerna i sådant avseende föreslagit,
att det högsta medgivna pensionsbeloppet måtte höjas från
1,200 kronor till 1,500 kronor. I följd härav borde även det i kungörelsen
den 31 december 1917 angående tilläggspensioner stadgade
högsta belopp, varmed pension och tilläggspension sammanlagt finge
utgå, höjas från 800 kronor till 1,000 kronor.
Revisorernas förslag har i allt väsentligt tillstyrkts av direktionen
över lärarinnornas pensionsanstalt, skolöverstyrelsen och statskontoret.
Även departementschefen har anslutit sig till detsamma.
Förslaget om höjning av pensionerna till lärarinnor, som komma
att avgå efter utgången av juni månad 1921, har framställts av
6
Bankoutskottets utlåtande Nr 46.
skolöverstyrelsen i skrivelse den 31 augusti 1920 och grundar sig på
en av byråchefen E. Göransson efter uppdrag av överstyrelsen verkställd
utredning. Beträffande denna utredning tillåter sig utskottet
att hänvisa till propositionen (sid. 10—16). Förslaget avser en ökning
av det högst medgivna pensionsbeloppet, vilket, såsom förut
nämnts, för närvarande utgör 1,200 kronor, till 2,400 kronor. Såsom
skäl för denna höjning har huvudsakligen anförts, att privatläroverkens
lärarinnor i jämförelse med lärarinnor vid andra statliga
eller statsunderstödda läroanstalter blivit i påfallande grad missgynnade
med avseende å pensionsförhållandena, i det att frågan om
en definitiv löne- och pensionsreglering för dessa lärarinnor, vilken
fråga sedan åtskilliga år tillbaka stått på dagordningen, blivit väsentligt
fördröjd genom den utredning rörande omorganisation av det
allmänna undervisningsväsendet, som uppdragits åt skolkommissionen.
Den föreslagna åtgärden i syfte att höja pensionsbeloppen kan alltså
anses väsentligen hava karaktären av en provisorisk åtgärd, ägnad
att åt dessa lärarinnor, vilka år från år fått sin definitiva pensionsreglering
uppskjuten, bereda en kompensation för dröjsmålet.
Yad beträffar kostnaderna för genomförande av de framställda
förslagen kan, såsom av det förut anförda framgår, den ifrågasatta
förhöjningen av de för närvarande till förutvarande lärarinnor utgående
pensionerna och tilläggspensionerna genomföras utan någon
kostnad för statsverket med anlitande endast av pensionsanstaltens
överskottsmedel. Statsverkets merutgifter för genomförande av den
föreslagna ökningen av de pensioner, som skola utgå till lärarinnor,
vilka avgå med pension efter utgången av juni månad 1921, hava
i den av skolöverstyrelsen åberopade utredningen beräknats på följande
sätt:
för år 1921 ................ till kronor 19,000: —
» » 1922 » » 72,000: —
» » 1923 » » 98,000: —
» » 1924 » » 123,000: —
» » 1925 » » 153,000: —
» » 1926 » » 177,000: —
För år 1921 hava några medel för den tillfälliga pensionsregleringens
delvisa genomförande icke reserverats. Då emellertid
Banlcoutskottets utlåtande Nr 4C>.
7
det anslag, som för närvarande lämnar tillgång till nu utgående
tilläggspensioner och som skulle från och med år 1922 förhöjas för
nyssberörda pensionsreglerings genomförande, har karaktären av förslagsanslag
och den merkostnad för år 1921, som förorsakas av sagda
reglering, ej är synnerligen stor, har Kung]. Maj:t begärt riksdagens
medgivande, att ifrågavarande pension sreglering måtte få taga sin
början redan under år 1921, eller närmare bestämt med den 1 juli
1921.
Vad beträffar förhållandet mellan de förhöjda pensionerna och
de avgifter, som av vederbörande delägare i pensionsanstalten skulle
erläggas, avsåg skolöverstyrelsens förslag, till vilket direktionen över
lärarinnornas pensionsanstalt i avgivet yttrande anslutit sig, att den
föreslagna pensionsförhöjningen upp till 2,400 kronor skulle utan
höjning av vederbörandes pensionsavgifter genomföras uteslutande
med statsmedel. Uti sitt i ärendet avgivna utlåtande uttalade emellertid
statskontoret, med hänsyn till vikten av att ej föregripa en
blivande definitiv pensionsreglering, betänkligheter mot en förhöjning
av pensionerna utan höjning av pensionsavgifterna. Sedan i anledning
härav yttrande inhämtats från skolkommissionen, har kommissionen,
som i övrigt tillstyrkt förslaget, ifrågasatt en höjning av den
nu bestämda minimipensionsavgiften för lärarinnorna från 60 kronor
till 80 kronor samt för timlärarinna från 3 kronor till 4 kronor.
Till detta förslag har departementschefen anslutit sig.
Beträffande den i ärendet lämnade utredningen i övrigt anhåller
utskottet att få hänvisa till propositionen.
Vad först angår förslaget om höjning av de pensioner och tillläggspensioner,
som för närvarande utgå till förutvarande lärarinnor
vid statsunderstödda enskilda läroanstalter, kan denna höjning, såsom
av det ovan anförda framgår, genomföras utan någon kostnad för
statsverket, allenast med användande av de överskottsmedel, som
pensionsanstalten under årens lopp förvärvat till följd därav, att
pensionsavgifter och pensionsbelopp beräknats efter grunder, vilka i
avseende å dödlighet och räntefot ej väl överensstämt med de faktiska
förhållandena. Det synes utskottet billigt, att pensionerna nu
höjas till de belopp, vartill erlagda avgifter med tillämpning av mera
tillfredsställande grunder i nyssberörda avseenden kunna berättiga.
Utskottet.
8
Bankoutskottets utlåtande Nr 46.
Beträffande åter deri föreslagna ökningen av de pensioner, som
skola utgå till lärarinnor, vilka pensioneras efter utgången av juni
månad innevarande år, avser densamma att i någon mån bereda dessa
lärarinnor en kompensation för det dröjsmål med genomförandet av
en definitiv löne- och pensionsreglering, som förorsakats genom den
åt skolkommissionen anförtrodda utredningen rörande omorganisation
av undervisningsväsendet. Av den utredning, som i ärendet
förebragts, framgår, att lärarinnorna vid de statsunderstödda privatläroverken
obestridligen för närvarande befinna sig i en uti pensionshänseende
synnerligen ogynnsam ställning i jämförelse med lärarinnor
vid övriga statliga eller statsunderstödda läroanstalter. En förbättring
härutinnan måste även enligt utskottets uppfattning anses vara
av omständigheterna påkallad. Den förhöjning av pensionerna, som
nu föreslagits, kan måhända i och för sig synas avsevärd. Härvid
bör emellertid anmärkas, att, på sätt av propositionen framgår, det
föreslagna maximibeloppet på grund av bestämmelserna för pensionernas
utgående kommer att uppnås endast i ett fåtal fall och att
de verkligen utgående pensionerna i det stora flertalet fall komma
att väsentligt understiga detta maximibelopp. Med hänsyn härtill
och i betraktande jämväl av de pensioner, som för närvarande utgå
till lärarinnor vid övriga jämförliga läroanstalter, torde den föreslagna
höjningen icke kunna anses vara oskälig. Att denna pensionsförhöjning
icke torde vara ägnad att föregripa en blivande definitiv
pensionsreglering för ifrågavarande lärarinnor lärer framgå av skolkommissionens
i ärendet avgivna yttrande ävensom av vad departementschefen
härutinnan anfört. Utskottet har därför ansett sig böra
biträda Kungl. Maj:ts förslag.
Utskottet delar den av skolkommissionen och departementschefen
uttalade uppfattningen, att den föreslagna pensionsförhöjningen jämväl
bör medföra en ökning av de pensionsavgifter, som lärarinnorna
hava att erlägga till pensionsanstalten. Mot det förslag, som i detta
avseende framställts, har utskottet intet att erinra.
Vad slutligen beträffar förslaget, att den tillfälliga pensionsregleringen
skulle få taga sin början redan med den 1 juli 1921,
oaktat medel för ändamålet icke reserverats under innevarande år,
har utskottet, med hänsyn till den jämförelsevis ringa merkostnad,
detta torde komma att medföra, icke velat motsätta sig detsamma.
Banhoutshottets utlåtande Nr 46
9
Under åberopande av det sålunda anförda får utskottet hemställa,
att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition
må av riksdagen bifallas.
Stockholm den 10 maj 1921.
På bankoutskottets vägnar:
EMIL KKISTENSSON.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
av första hammaren: herrar Gustafsson, Öhngren, Vindahl, Johansson i Friggeråker,
Wigforss, Walles, Bodin och Malmberg samt
av andra hammaren: herrar Kristensson, Gustafsson i Örebro, Byberg, Bächlund,
Olsson i Berg, Persson i Björsbyholm, Boven och Höglund.