Bankoutskottets utlåtande Nr 44.

1

Nr 44.

Ankom till riksdagens kansli den 6 maj 1921 kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl.

Maj:t angående upphävande av den statens befattningshavare
åliggande skyldighet att erlägga avgifter för sin
egen samt sina änkors och barns pensionering.

I en inom riksdagens andra kammare av herr Falk jämte fem övriga
av kammarens ledamöter väckt motion, nr 46, som hänvisats till bankoutskottet,
har hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes snarast möjligt låta föranstalta
om utredning rörande en sådan revision av de för statsförvaltningen
gällande pensionsbestämmelserna, att den befattningshavarna åliggande
skyldigheten att erlägga avgifter för egen samt deras änkors och barns
pensionering måtte bortfalla, ävensom att för riksdagen framlägga det
förslag, vartill utredningen föranleder».

Beträffande motiveringen hänvisas till motionen.

Motionärernas förslag avser en utredning rörande en sådan revision av
gällande pensionsbestämmelser, att befattningshavare i statens tjänst åliggande
skyldighet att erlägga avgifter för egen samt deras änkors och barns
pensionering skulle bortfalla. I motiveringen framhålles, hurusom debitering,
uppbörd och redovisning av dessa avgifter erfordrade en vidlyftig
och besvärlig administration, vilken därjämte förorsakade avsevärda utgifter.
Då dessa förvaltningskostnader icke kunde sägas stå i rimlig
proportion till de avgifter, som befattningshavarna hade att erlägga, syntes
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 8 samt. 36 höft. (Nr 44). 1

Utskottet.

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 44.

188!) års riks(lag.

åtgärder böra vidtagas i syfte att åstadkomma såväl en förenkling härutinnan
som ock kostnadsbesparing. Detta önskemål skulle lättast kunna
vinnas, därest avgiftsskyldigheten bortfölle och nettolönen infördes i lönestaten.
Motionärerna betona särskilt, att här icke vore fråga om någon
förskjutning i avlöningsförhållandena eller att eljest tillerkänna befattningshavarna
någon förmån.

Då det i motionen berörda spörsmålet behandlats även av sakkunniga
för centralisering av det statsunderstödda pensionsväsendet, har
utskottet under hand vänt sig till ordföranden för nämnda sakkunniga
överdirektören P. G. Laurin med begäran om hans uttalande i frågan.
Med anledning härav har utskottet från honom fått emottaga en promemoria,
såsom bilaga 1 fogad vid detta betänkande, till vars innehåll
utskottet anhåller att få hänvisa.

Skyldighet att erlägga avgifter till egen pensionering gäller för alla
tjänstinnehavare såväl civila som militära. Då riksdagen på ett alldeles
särskilt sätt uttalat sin mening i avseende å avgiftsplikten för civila
tjänstinnehavare, har utskottet ansett sig böra här nedan lämna en redogörelse
för vad i sådant hänseende förekom vid omläggningen av det
civila pensionsväsendet.

I skrivelse den 16 maj 1889 anhöll riksdagen om utredning av
civilstatens pensionsinrättnings ställning och behov och borde i sammanhang
härmed tagas under övervägande, huruvida icke genom förändrade
bestämmelser angående samma pensionsinrättning minskning i statens
utgifter för pensionering av civila ämbets- och tjänstemän samt betjänte
skulle kunna beredas. För ändamålet tillsattes samma år en kommitté
och blev av sakkunnig person utrett, att pensionsinrättningen, i stället
för att såsom ansetts sannolikt äga överskott, från och med år 1887
varit i behov av en ytterligare stadigvarande årsinkomst av omkring
250,000 kronor.

Då det alltså visat sig, att på denna väg minskning i statens utgifter
för den civila tjänstemannapensioneringen icke, utan ett ytterligare
försvårande av pensionsinrättningens ställning, skulle stå att vinna, uppdrog
Kungl. Maj:t under den 6 augusti 1891 åt nyssnämnda kommitté att
dels beträffande civilstatens pensionsinrättning undersöka, huruvida pensionsinrättningen
borde bibehållas vid sin dåvarande omfattning och organisation,
eller om en mera genomgripande förändring eller inskränkning av
dess verksamhetsområde kunde anses av omständigheterna påkallad, och i

Bankoutskottets utlåtande Nr 44.

3

sammanhang därmed i övrigt föreslå åtgärder till betryggande av pensionsinrättningens
ekonomiska ställning, dels ock utreda, i vad mån och
på vad sätt, genom omorganisation och förening av flera eller färre befintliga
pensionsinrättningar och indragningsstater eller annorledes genom förändring
av gällande bestämmelser och villkor för pensionering av statens
civila ämbets- och tjänstemän och av deras efterlämnade änkor och barn,
ej mindre förenkling i förvaltningen jämte stadigvarande kontroll och
garanti rörande härför erforderliga penningemedel än ock lindring i
statsverkets utgifter för sagda pensionering skulle kunna åstadkommas.

Kommittén överlämnade år 1894 betänkande och förslag i ämnet. 1894JksJcom''

Det av kommittén utarbetade förslaget till pensionslag vilade på hande.
följande förutsättningar:

dels att vederbörande tjänstinnehavare borde vara befriad från avgifter
för den egna pensioneringen men skyldiga att, utan statens bistånd,
bestrida de med pensioneringen av änkor och barn förenade utgifter med
undantag av kostnaden för pensionskassans förvaltning;

dels ock att tjänstemannapensioneriug från civilstatens pensionsinrättning
och från telegrafverkets pensionsinrättuing skulle upphöra samt
staten övertaga den pensioneringsskyldighet, som eljest skolat åligga dessa
bägge pensionsinrättningar.

Genom bestämmelser, åsyftande pensionsålderns höjande för tjänstinnehavarne
i allmänhet, pensionsbeloppens reducering samt införande av
ett pensionsmaximum, hade kommittén sökt åstadkomma den i dess uppdrag
om förmälda lindringen i statsverkets utgifter för det civila pensionsväsendet.

Förslaget upptogs i huvudsak i en av Kungl. Maj:t till 1899 års 1Sö9riksriksdag
avlåten proposition med förslag till lag angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension av staten m. m.

Kungl. Maj:ts förslag blev emellertid icke bifallet av riksdagen.

Riksdagen ansåg nämligen, att en sådan lag borde vila på den av
riksdagen tidigare uttalade grundsatsen, att de civila tjänstinnehavarna
skulle vara förpliktade att bidraga till sin egen pensionering.

I detta hänseende yttrade riksdagen vidare — efter en erinran,
hurusom icke blott riksdagen vid upprepade tillfällen uttalat den mening,
att skyldighet skulle åläggas tjänstinnehavarna att själva lämna bidrag
till bestridande av de med deras pensionering förenade kostnaderna, utan

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 44.

även vid lagförslagets föredragning inför Ivungl. Maj:t av föredragande
departementschefen erkänts, att den av riksdagen sålunda påyrkade förpliktelsen
för tjänstinnekavarna grundade sig på en i och för sig fullkomligt
riktig princip — att riksdagen funnit frågan angående det civila
pensionsväsendets omreglering böra till slutligt avgörande anstå under
den tid, som erfordrades för verkställandet av en utredning i fråga om
storleken av de avgifter, som skulle kunna tjänstinnehavarna för egen
pensionering åläggas.

I riksdagens skrivelse uttalas därefter följande:

»Det synes riksdagen, som skulle det vara att gå en sådan utredning i
förväg, därest riksdagen nu skulle närmare inlåta sig på något bestämdare uttalande
i fråga om storleken av de avgifter, som må kunna tjänstinnehavarne
för egen pensionering åläggas; men riksdagen har dock av de verkställda utredningarna
rörande de avgifter, som av delägarne i civilstatens änke- och pupillkassa,
enligt de i den kungl. propositionen åberopade grunder för reglemente för
en sådan kassa, behövde uttagas, trott sig finna, att nuvarande avlöningsförhållanden
åtminstone för de lägst avlönade tjänstemännen näppeligen skulle medgiva
dessa delägare att, utöver berörda avgifter, till sin egen pensionering avsätta några
avsevärt större belopp. På den blivande utredningen torde även få bero, huruvida
pensioneringen bör bestridas genom eu med erforderligt statsbidrag understödd
pensionskassa, till vilken tjänstinnehavarnes avgifter i så fall skulle ingå,
eller om, med bibehållande av nu gängse sätt för pensionernas utbetalning, dessa
avgifter skulle ingå till statskassan.

På samma gång riksdagen icke velat underlåta att erinra om önskvärdheten
därav, att utredningen även denna gång må ske med aktgivande därpå, att
statens utgifter för pensioneringen i möjligaste mån inskränkas, har dock riksdagen
naturligtvis icke kunnat förbise den inverkan på pensionskostnadens totalbelopp,
vartill förvaltningens behov av ökade arbetskrafter kan giva anledning,
eller som kan följa av pensioneringens utsträckande till innehavare av befattningar,
med vilka pensionsrätt ännu icke är förenad.

Med hittills följda grundsatser har riksdagen jämväl funnit överenstämma,
att de nya bestämmelser i fråga om pensionsväsendet, som må komma att föreslås,
och således även ett eventuellt stadgande, som förpliktade till erläggande av
avgift för egen pensionering, skulle äga tillämplighet endast på tjänstinnehavare,
som efter de nya bestämmelsernas trädande i kraft erhölle syssla, med vars innehavande
sådan förpliktelse vore förbunden, så framt icke tidigare erhållen befordran
skett med uttryckligt förbehåll att vara pensionsreglering underkastad.»

Den 9 juni 1899 tillsattes en kommitté för verkställande av den
utav riksdagen begärda utredningen och överlämnade kommittén den 7
november 1902 betänkande med förslag till pensionslag, däri upptagits
bestämmelser om skyldighet för tjänstinnehavare att med avgifter bidraga
till sin pensionering.

Bankoutskottets uttalande Nr 44.

o

Kungl. Maj:t framlade sedermera vid 1907 års riksdag proposition
med förslag till lag angående civila tjänstinnekavares rätt till pension
och överensstämde detta förslag i det stora hela med kommitténs förslag.
Riksdagen godkände förslaget med vissa förändringar, vilka dock
icke berörde avgiftsplikten.

På sådant sätt tillkom nu gällande lag av den 11 oktober 1907 angående
civila tjänstinnehavares rätt till pension.

Enligt 10 § av denna lag skall tjänstinnehavare såsom bidrag till
kostnaden för beredande av pension erlägga pensionsavgift till årligt
belopp av nedan angivna procent å det för honom gällande pensionsunderlaget.
Avgiftsprocenten beräknas efter beloppet av det för tjänsten
stadgade högsta pensionsunderlaget och utgör en tiondels procent för
varje helt hundratal kronor, dock icke i något fall mindre än tre procent.
Avgiften erlägges för varje månad, för vilken lön åtnjutes, ävensom för
månad, under vilken, på grund av tjänstledighet eller i följd av ådömd
mistning av tjänsten för viss tid, lön icke uppbäres.

I kungörelse den 11 oktober 1907 hava meddelats bland annat följande
föreskrifter om verkställighet av lagen om civila tjänstinnehavares
rätt till pension.

1 §•

1. För uppbörd och redovisning av pensionsavgift, som utgår enligt lagen
angående civila tjänstinnehavares rätt till pension, svarar i egenskap av redogörare
den, som ombesörjer utbetalning av tjänstinnehavaren tillkommande
lönemedel.

2. Redogöraren skall över de tjänstinnehavare, vilkas avgifter det åligger
honom att uppbära, föra liggare, upptagande det för varje tjänst stadgade högsta
pensionsunderlag och det för varje särskild tjänstinnehavare för tillfället gällande
pensionsunderlag med därå belöpande årsavgift; och bör vid varje kalenderårs
slut i liggaren antecknas, huruvida tjänstinnehavare behörigen erlagt till betalning
förfallna avgifter för året, ävensom, om uraktlåtenhet härutinnan ägt
rum, beloppet av ogulden avgift.

2 §.

Uppbörden verkställes medelst avdrag å varje till utbetalning förfallet lönebelopp
av så stor del av pensionsavgiften, som belöper å den tid, för vilken
lönen utbetalas.

Åtnjuter tjänstinuehavaren icke själv den med tjänsten förenade lön eller
kan av annan anledning uppbörd icke äga rum på det i föregående punkt föreskrivna
sätt, vare tjänstinnehavare skyldig att inom den femtonde dagen i vardera
av mars, juni, september och december månader till redogöraren inbetala
pensionsavgiften för löpande kvartal.

1907 drs riksdag
m. in.

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 44.

Vid utebliven inbetalning av pensionsavgift må denna utan föregående
dom eller utslag utmätas; och skall det åligga redogörare att vidtaga de för
avgifts utbekommande nödiga åtgärder.

3 §■

1. Influtna pensionsavgifter redovisas månads- eller kvartalsvis:

a) för tjänstinnehavare vid fångvården, poststaten, statens vattensfallsverk,
tullstaten och skogsstaten samt vid hospital eller asyl för sinnessjuka, till det
centrala ämbetsverk, varunder tjänstinnehavaren lyder;

b) för övriga tjänstinnehavare, till statskontoret.

2. Redogörelse skall vara avfattad enligt vid denna kungörelse fogat
formulär*); och skall det åligga det i mom. 1 a) omförmälda ämbetsverk att,
omedelbart efter redogörelses mottagande, låta granska densamma och sist inom
eu månad, efter det redogörelse inkommit, därvid fogade avgifter till statskontoret
insända samt, om något avgiftsbelopp skulle vara oguldet, tillika meddela
uppgift därå ävensom upplysning om de åtgärder, som för det resterande
beloppets utbekommande må hava blivit vidtagna.

För tjänstinnehavare, vilkas lön utbetalas enligt de av statskontoret utfärdade
länsstater, åligger enahanda granskningsskyldighet Kuugl. Maj:ts befallningshavande.

Här ifrågavarande pensionsavgifter ingå till en särskild fond för
pensionering av civila tjänstinnehavavare. Denna fond förvaltas av
statskontoret. De till statskontoret redovisade pensionsavgifterna uppgingo
för år 1920 till omkring 1,100,000 kronor.

Ifråga om post- och vattenfallsverken är att märka, att den civila
pensionslagen icke längre är tillämplig å befattningshavare vid dessa verk
utan att för dem liksom för övriga kommunikationsverk gäller en ny
pensionslag av den 4 juni 1920, enligt vilken avgifterna efter den 1 juli
samma år omhänderhavas av respektive verk.

Centralise ringssakkun niga.

Såsom framgår av den tidigare åberopade promemorian, upptogs
förevarande spörsmål till behandling av förut omförmälda sakkunniga
och framhöllo dessa, hurusom genom en enligt deras förslag förändrad
uppställning av lönestaten allt arbete bortfölle, som vållades därav, att
för var gång lönemedel skulle utanordnas, pensionsavgifterna skulle uträknas
och kontrolleras samt inlämnas till vederbörande pensionsfond eller
pensionskassa. Enligt sakkunnigas förslag skulle, som förut nämnts, endast
nettolönen utbetalas till befattningshavaren och pensionskostnaden skulle
täckas därigenom, att det för ändamålet erforderliga statsanslaget, inberäknat
de innehållna avgifterna, skulle på visst närmare angivet sätt beräknas.

*) Se bilaga 2 vid detta betänkande.

Bankout8kottet8 utlåtande Nr 44. 7

I häröver den 1 maj 1919 avgivet utlåtande uttalade sig 1902 års
löneregleringskommitté till förmån för ett sådant system, dock med vissa
ändringar, och framhöll såsom »påtagligt att genom pensionsavgifternas
borttagande — en förändring, vilken lämpligen torde kunna bringas till
stånd i samband med en kommande lönereglering — kommer att vinnas
en väsentlig förenkling i pensionssystemet och därmed även en betydande
kostnadsbesparing.» Även statskontoret har i utlåtande den 21
juni 1919 gjort gällande liknande uppfattning och särskilt framhållit,
att det borde undersökas, huruvida icke i sammanhang med fastställande
av nya lönestater all uppbörd och redovisning av pensionsavgifter skulle
kunna upphöra.

Det torde vidare böra erinras, hurusom förslag angående ny definitiv
lönereglering för befattningshavare vid centrala ämbetsverk framlagts
för innevarande års riksdag och numera i huvudsak vunnit riksdagens
bifall. Berörda förslag var i väsentliga delar byggt på ett av
löneregleringskommittén avgivet betänkande.

I detta betänkande hade kommittén bland annat uttalat den mening,
att de nya avlöningsbestämmelserna föranledde en revision av gällande
pensionsföreskrifter och kunde det ifrågasättas, huruvida man därvid
borde inskränka sig till allenast en revision av den civila pensionslagen,
sedan numera för kommunikationsverken eu helt ny pensionslag
utfärdats, vilken även i principiella hänseenden avveke från civila pensionslagen.
Det hade nämligen synts kommittén önskvärt, att även i
pensionsavseende likartade bestämmelser bleve gällande för så stora delar
av statsförvaltningen som möjligt. Härför skulle emellertid erfordras
utarbetandet av en ny pensionslag. Enligt kommitténs mening läte det
dock icke sig göra att redan i detta sammanhang åstadkomma en mera
definitiv lösning av pensionsfrågan för de verks vidkommande, om vilka
då vore fråga. Förslag i ämnet syntes snarast böra utarbetas för att
om möjligt underställas 1922 års riksdags prövning. Den civila pensionslagens
bestämmelser borde ännu någon tid i huvudsak bibehållas och
för det provisoriska ordnandet av pensionsförhållandena för omförmälda
verk skulle utfärdas gemensamma provisoriska pensionsbestämmelser att
gälla jämsides med den civila pensionslagen. Förslag till sådana bestämmelser
blev ock av kommittén framlagt.

Yid anmälan inför Ivungl. Maj:t av kommitténs ovannämnda betänkande
framhöll dåvarande chefen för finansdepartementet, att kommittéförslaget,
såvitt anginge de av det nya lönesystemet betingade ändrade

Lönereglcringskomrnittén
m. m.

8

Bankoutskoltets utlåtande Nr 44.

pensionsförhållandena, icke då borde upptagas till skärskådande utan att
denna fråga syntes böra anstå, till dess statskontoret haft tillfälle att
yttra sig över förslaget.

Statskontoret. Statskontoret har därefter avgivit utlåtande i ämnet och därvid till
en början yttrat sig beträffande frågan rörande omläggning av befattningshavarnas
pensionsavgifter. Vidare har ämbetsverket erinrat, att,
då kommunikationsverkens avlöningsreglemente och pensionslag tagits
till förebild för kommitténs förslag, följden blivit, att spörsmålet om
avlöningsstatens anordnande på sådant sätt, att avgifter för egen pensionering
icke mera skulle såsom nu individuellt debiteras, uppbäras och
redovisas, icke av kommittén upptagits till bedömande. Statskontoret
erinrar därefter om tidigare uttalanden i avseende å ett dylikt system,
vilka här allaredan återgivits, och yttrar vidare, att anledningen varför
kommittén icke alls berört nyssnämnda spörsmål syntes vara att söka
däri, att, såsom redan nämnts, kommittén önskat ernå enhetlighet och likformighet
med vad i förevarande avseende gällde för kommunikationsverken.
Slutligen anför statskontoret, att, sedan sådan överensstämmelse
vunnits, den nu undanskjutna reformen givetvis kunde upptagas till
prövning och, om den vid närmare granskning visade sig ändamålsenlig,
genomföras på en gång över hela linjen. Utan att vilja ifrågasätta ett
omedelbart upptagande av nu berörda spörsmål, har statskontoret dock
icke ansett sig kunna underlåta att därå fästa uppmärksamheten, särskilt
i betraktande av att reformen kunde väntas medföra en avsevärd förenkling
av pensionsgrunderna och en icke obetydlig arbetsbesparing inom
statsförvaltningens olika delar.

Kommitténs förslag angående provisoriska pensionsbestämmelser har
numera av Kungl. Maj:t upptagits i en till riksdagen avlåten proposition
(nr 276), som hänvisats till bankoutskottet och vars antagande utskottet
i annat utlåtande denna dag tillstyrkt.

Departe- j sitt anförande till statsrådsprotokollet har departementschefen ut 8

diet 671. . j. a

talat den mening, att jämväl i pensionshänseende likartade bestämmelser
borde bliva gällande för så stora delar av statsförvaltningen som möjligt
samt anslutit sig till kommitténs uppfattning att nya bestämmelser borde
snarast utarbetas för att om möjligt underställas 1922 års riksdags prövning.
Departementschefen har även förklarat sig ämna med det sna -

Bankoutskottets utlåtande Nr 44.

<)

raste igångsätta förarbeten i berörda hänseende. Tillika har han till
behandling upptagit den av statskontoret berörda principiellt betydelsefulla
frågan om upphörande av uppbörd och redovisning av pensionsavgifter,
samt erinrar därvid bland annat, att detta spörsmål på sin tid
varit föremål för behandling inom kommunikationsverkens lönekommitté,
som emellertid framhöll, att frågan om borttagandet av pensionsavgifterna
icke borde lösas enbart för vissa verk utan avgöras i ett sammanhang
för statsförvaltningen i dess helhet. För egen del yttrar departementschefen,
att det syntes honom svårt att nu bryta med principen om pensionsavgifter
beträffande vissa kategorier av statstjänare, helst det nu
gällde provisoriska pensionsbestämmelser. Frågan om övergående till
ett annat pensioneringssystem borde i varje fall upptagas till prövning
rörande förvaltningan i dess helhet. Nuvarande pensioneringsgrunder
borde alltså bibehållas, vilket dock icke borde hindra, att, om och när
ett annat pensionssystem borde införas för statens tjänstemän, det även
borde utsträckas att gälla befattningshavare, om vilka här närmast vore
fråga.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra, att en likartad motion Motion 1920.
förelåg till behandling vid förlidet års riksdag. Denna motion avsåg
skrivelse till Ivungl. Maj:t angående ändring i gällande bestämmelser
för inbetalning och redovisning av statsanställdas pensionsavgifter.

Motionen hänvisades till andra kammarens femte tillfälliga utskott, som över
densamma infordrade yttranden från statskontoret med flera myndigheter.

Statskontoret erinrade därvid bland annat om de förenklingar i Statskontoret.
redovisningen av pensionsavgifter, som genomförts beträffande statens
anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. Enligt det för anstalten
fastställda reglementets bestämmelser skola avgifter erläggas såväl av
befattningshavaren själv som av dennes arbetsgivare (huvudman); och
när statsbidrag utanordnas till huvudman skola, där så stadgas i författningen
angående sådant statsbidrag, de pensionsavgifter avdragas,
som för huvudmannen och befattningshavarna belöpa på den tid, som
statsbidraget avser. Däremot skola icke de sålunda innehållna avgifterna
redovisas till anstalten utan denna skall med ledning av uppgifter
från vederbörande myndigheter rörande antalet avgiftspliktiga befattningar
beräkna det belopp, vartill de avdragna pensionsavgifterna för
sistförflutna året uppgått, samt äga att hos statskontoret utfå det såBihang
till riksdagens protokoll 1921. 8 samt. 36 käft. (AV 44.) 2

10

Bankoutskotlets utlåtande Nr 44.

A.K:sö:etiUf.

utskott.

Utskottets

tjurande.

lunda beräknade beloppet. Här har man alltså icke sträckt förenklingen
längre än till redovisningen av avgifterna; under det att förhållandena
i detta fall nödgat att bibehålla avgifter av befattningshavarna och deras
huvudmän.

Efter en redogörelse för innehållet i omförmälda yttranden anförde
utskottet bland annat, att motionen avsåge endast en underordnad detalj i
en ganska omfattande och relativt svårlöst fråga om centralisering av hela
det statsunderstödda pensionsväsendet, vilken fråga vore beroende på
Kungl. Maj:ts prövning. Utskottet hölle vidare före, att löreregleringskommittén
vid sitt arbete med verkställande av utredning beträffande ny
definitiv lönereglering för befattningshavare vid statsdepartementens centrala
ämbetsverk m. m. komme att beakta tanken på upptagande i resp.
lönestater av endast nettolön med pensionsavgifter fråndragna. Utskottet
ansåg sig icke kunna förorda det i motionen uttalade önskemålet och
hemställde, att motionen icke måtte föranleda någon kammarens åtgärd.
Detta blev ock kammarens beslut.

Utskottet anser sig vidare böra erinra, att vid innevarande års
riksdag föreligger till behandling en inom andra kammaren väckt motion,
däri förslag framställts om åtgärders vidtagande till ändring av
gällande pensionsbestämmelser i ett annat avseende, nämligen i syfte att
utbetalande av statspension måtte kunna ske månadsvis i stället för såsom
nu kvartalsvis. På begäran av andra kammarens femte tillfälliga utskott,
dit motionen hänvisats, har statskontoret avgivit yttrande i ärendet
och därvid framhållit bland annat, hurusom den civila pensionslagen
inom kort måste undergå en genomgripande revision, varvid spörsmålet om
pensionernas utbetalning antagligen komme att avgöras efter förebild från
kommunikationsverkens nya pensionslag och månadsutbetalning alltså bliva
föreskriven. Någon ändring borde därför enligt statskontorets mening
icke nu företagas.

Nyssnämnda utskott har i utlåtande (nr 8) tillstyrkt en skrivelse
med anhållan om åtgärder för utbetalande, utöver vad redan vore
fallet, månadsvis av pensioner från statens egna verk och myndigheter.

Såsom av det anförda framgår, bygga nu gällande pensionsbestämmelser
för olika grupper av befattningshavare på avgiftsplikt för tjänstemännen
själva. Bestämmelsen härom, som beträffande civila tjänstinnehavare
införts på uttrycklig anmodan från riksdagens sida, har uppen -

Bankoutskottets utlåtande Nr 44.

11

barligen sin grund, i den riktiga satsen, att cn var bör under sin
krafts dagar göra avsättningar av sina inkomster för att trygga sitt
uppehälle vid den tid, då arbetsförmågan sviker. Denna sats har man
ansett böra äga tillämplighet för statens tjänstemän såväl som för andra.

Ett åläggande för tjänstemännen att till statsverket inbetala vissa
pensionsavgifter måste givetvis för detsamma medföra ett synnerligen
vidlyftigt redovisningsväsende och naturligtvis även vara förbundet med
avsevärda kostnader, vilket allt torde kunna undvikas, om avlöningen
bestämmes till det lägre belopp, vartill densamma kan begränsas, då
hänsyn icke tages till den utgift, som erfordras för avsättning till framtida
pension. Såsom vid föregående tillfällen framhållits, måste det för
staten vara i och för sig likgiltigt, om det erforderliga avdraget sker
en gång för alla — vid löneregleringen — eller om det uttages årligen
i form av inuehållningar vid lönernas utbetalningar. På alla håll synes
man emellertid hava erkänt, att det nuvarande sättet för avgifternas
debitering och redovisning är både besvärligt och kostsamt. Eör varje
verk måste nu pensionsavgifterna beräknas och uppföras i vederbörande
avlöningslistor 12 gånger om året för en var av tiotusentalsbefattningshavare.
Härtill komma avgifternas redovisning till de centrala myndigheterna
och kontrollen däröver att desamma med riktiga belopp influtit.

Allt detta är givetvis ett synnerligen tidsödande arbete, vars utförande
medför betydande kostnader för statsverket. Av vad i ärendet
blivit anfört, torde framgå, att eu tämligen onödig omgång äger rum
vid debitering och redovisning av statstjänares pensionsavgifter. Det
vill under sådana förhållanden synas, som om åtgärder borde vidtagas i
syfte att åstadkomma en förenkling härutinnan.

Frågan om pensionsavgifternas borttagande bör, såsom förut framhållits,
avgöras i ett sammanhang för statsförvaltningen i dess helhet, och skulle
en sådan förändring alltså lämpligast kunna genomföras i samband med
en allmän lönereglering. Nu har emellertid innevarande års riksdag på
Ivungl. Maj:ts förslag fastställt ny definitiv lönereglering för befattningshavare
vid de centrala ämbetsverken; och har riksdagen därvid godkänt
förslag till avlöningsreglemente med däri intagen löneplan. Man har härigenom
velat bringa i tillämpning ett avlöningssystem, som bättre än de
nuvarande lönebestämmelserna tillgodose kraven på enhetlighet och överskådlighet
i statstjänsten!ännens avlöningsförhållanden, på samma gång det
medför vissa andra fördelar och genom förhöjning av den i stat fastställda
-avlöningen medgiver förbättrade pensionsförmåner. Men oaktat en löne -

12

Bankoutskottets utlåtande Nr 44.

reglering sålunda genomförts, torde med den uppställning omförmälda
löneplan erhållit, det icke erbjuda någon svårighet att i samband med den
revision av gällande pensionsföreskrifter, som måste bliva en följd av löneregleringen
och varom förslag ställts i utsikt redan till nästkommande års
riksdag, i löneplanen införa nya avlöningsbelopp med iakttagande att
pensionsavgifterna bortfalla. Enahanda förändringar lära ock kunna genomföras,
vad angår kommunikationsverken, vilkas nyligen fastställda avlöningssystem
legat till grund för ovanberörda lönereglering.

I motionen beröres jämväl frågan om borttagandet av avgifterna
för familjepensioneringen. Huruvida så lämpligen bör ske, torde först
kunna avgöras efter en närmare undersökning av alla hithörande förhållanden,
såsom de olika kassornas ställning m. m. Het har i avseende
härå framhållits, hurusom en nödvändig förutsättning för förslagets genomförande
i denna del vore, att staten övertoge alla de olika änkekassorna
för statstjänarna. Utskottet föreställer sig, att förslaget måhända skulle
kunna genomföras även utan ett dylikt ingripande från statens sida..
I varje fall synes jämväl detta spörsmål böra närmare utredas.

Utskottet anser sig under sådana förhållanden böra tillstyrka en
skrivelse till Kung!. Maj:t med begäran om en utredning i motionens
syfte och hemställer alltså,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion,
må i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.
Maj:t ville i samband med förestående revision av
gällande pensionsbestämmelser låta verkställa utredning
angående omläggning, i överensstämmelse med vad
här ovan framhållits, av sättet för uppbörd och redovisning
av statsanställdas pensionsavgifter, samt för riksdagen
framlägga de förslag, vartill utredningen må föranleda.

Stockholm den 6 maj 1921.

På bankoutskottets vägnar:

EMIL KBISTEN8SON.

Vid detta ärendes slutbehandling den S5/s 1921 hava närvarit: av första kammaren:
herrar Gustafsson, Wickman, Öhngren, Vindahl, Johansson, i Friggeråker, Wigforss
Östberg och Söderbom samt

av andra kammaren: herrar Kristensson, Jansson i Kungsör, Borg, Sommelius,
Bor ggr en, Wikström, Johansson i Brånalt och Lindström i Mörby.

Bankoulskottets utlåtande Nr 44.

13

Bilaga 1.

Angående statstjänares avgifter för egen samt efterlevandes pensionering
ha de sakkunniga, som år 1913 tillsattes med anledning av 1912 års riksdags
hemställan om utredning angående det statsunderstödda pensionsväsendets centralisering,
yttrat sig i sitt betänkande (del II sid. 50) på följande sätt:

»För statstjänare skola enligt förslaget pensionsavgifterna bestämmas i lönestaten
i stället för såsom nu i vederbörande pensionslag eller pensionsreglemente.
Lönestaten skall för den skull angiva icke blott den för tjänsten bestämda bruttolönen
utan även nettolönen (bruttolönen minskad med pensionsavgiften), vilken
skall utbetalas till tjänstinnebavaren. För att förtydliga vår mening må följande
exempel anföras.

För en underlöjtnant är nu den i avlöningsreglementet angivna bruttolönen
2,115 kronor. Enligt reglementena för arméns pensionskassa och arméns änkeoch
pupillkassa äro tjänstepensionsavgifteu 29 kronor och den årliga familjepensionsavgiften
25 kronor. För familjepensionen erlägges härjämte en inträdesavgift
av i medeltal 144 kronor, vilket motsvarar en årsavgift av 9 kronor. Om
inträdesavgiften utbyttes mot denna årsavgift, skulle alltså avgiften för tjänsteocb
familjepensionsrätten bliva 63 kronor. Alltså kunde då underlöjtnants
lönevillkor skrivas på följande sätt:

bruttolön ..........................

................ 2,115 kronor

pensionsavgift ................

................. 63

nettolön .........................

................. 2,052 »

På dylikt sätt erhålles nedanstående lönestat för arméns officerare. I densamma
ha vi även anfört den avgift, som enligt vår beräkning skulle motsvara
pensionsförmånernas hela värde.

Befattning

Bruttoavlöning

Pensionsavgift Nettoavlöning

Mot pensions-förmånernas hela

Underlöjtnant............

2,115

63

2,052

värde svarande avgift

130

Löjtnant 2 kl..........

2,415

89

2,326

190

» 1 kl..........

2,895

121

2,774

276

Kapten 2 kl.........

4,260

199

4,061

631

» 1 kl..........

5,260

289

4,971

1,152

Major.......................

...... 6,425

315

6,110

522

Överstelöjtnant.........

...... 6,925

368

6,557

1,066

Överste ....................

9,090

424

8,666

679

General .....................

...... 11,755

539

11,216

885

14

Bankoutskottets utlåtande Nr 44.

Dessa lönevillkor äro endast till formen andra än de nu gällande.

Fördelarna av den förändrade uppställningen av lönestaten äro stora.

Pensionsavgift, som införes i lönestaten, kan beräknas säkrare, än då den
skall angivas i en pensionslag eller pensionsreglemente. I sistnämnda fall måste
man vid härledandet av avgiftsregeln göra förenklande antaganden, varigenom
förefintliga olikheter mellan olika tjänstegrupper utjämnas. Detta medför, att
de beräknade avgifterna bliva för låga för somliga tjänster, för höga förandra.
Härav följer osäkerhet i beräkningen, enär avgifterna bliva otillräckliga, om
antalet tjänster med för låga avgifter ökas i förhållande till antalet tjänster med
för höga avgifter.

Väsentligt annorlunda ställer det sig, när man inför pensionsavgifterna i
lönestaten. Då kan man vid deras beräkning uppdela tjänsterna i flera grupper
och taga hänsyn till de olikheter, som betinga olika pensionsavgifter för olika
tjänstegrupper: olikheter med avseende på tidigare innehavda tjänster, utnämningsålder,
pensionsålder. Naturligtvis måste man även då räkna med vad som
för tjänstegruppen är att anse som normalt ifråga om föregående tjänstgöring
och utnämningsålder, i följd varav den beräknade avgiften blir för låg för eu
tjänstinnehavare och för hög för en annan. Men den osäkerhet, som därigenom
uppstår, är långt mindre än den, som finns enligt förstnämnda beräkningsmetod.

Därigenom att lönestaten angiver den nettolön, som skall utbetalas till
tjänstinnehavaren, bortfaller allt det arbete, som nu vållas därav, att för var
gång, som lönemedel skola utanordnas, pensionsavgifterna skola uträknas och
kontrolleras samt inlevereras till vederbörande pensionsfond eller pensionskassa.
Denna arbetsbesparing har väsentlig betydelse för den minskning av förvaltningskostnaderna,
som centraliseringen beräknas medföra (se sid. 62), men är i
själva verket ännu större, därför att det mesta av detta arbete nu utföres av
statstjänstemän, utan att kostnaden därför belastar pensionskassornas budget,

Det framgår av vad som nu anförts, att den i lönestaten uppförda bruttolönen
aldrig kommer till utbetalning. Det kan då synas onödigt att angiva den
i lönestaten. Men genom att låta den ingå i lönestaten betonar man, att hänsyn
skall tagas vid lönereglering ej blott till nettolön utan även till pensionsförmåner.
Om man därvid vill taga hänsyn till pensionsförmånernas hela värde
eller till endast en del därav, är ur vår synpunkt likgiltigt. Då emellertid den
tjänstepensionsavgift, som tjänstinnehavarna nu erlägga, i medeltal beräknas
motsvara Vs av tjänstepensionen, ha vi utgått från, att så fortfarande skall
bliva fallet. Däremot ha vi antagit, att familjepensionsavgiften skall motsvara
hela familjepensionsrätten.»

Som synes överensstämmer de sakkunnigas förslag i princip med vad motionärerna
föreslå. Påpekas må, att det anförda exemplet endast vill åskådliggöra
hur man kan genomföra reformen utan att ändra den nettolön och de pensionsavgifter,
som nu faktiskt äro bestämda, Om man gör reformen i samband med
en lönereglering, är man tydligen icke bunden av sådana hänsyn. Och när
löneregleringen gjorts under senare år, har det brukat stadgas, att vederbörande

Banko utskottets utlåtande Nr 44.

15

äro skyldiga att underkasta sig de bestämmelser, som kunna komma att utfärdas
angående pensioneringen. Man bör alltså även dä kunna nöja sig med eu mindre
noggrann avvägning efter de av avgifterna för de olika befattningarna beräknade
utuämningsåldrarna än den, som de sakkunniga i sitt betänkande uttalat sig för,
sä att nettolönerna avrundas. Det bör vara tillräckligt, att pensionsavgifterna i
genomsnitt svara mot den del av tjänstepensionen, som anses böra täckas av
befattningshavarnas avgifter (nu Va) och hela familjepensionen (jfr riksdagens uttalanden
vid åtskilliga tillfällen).

Att eu sådan reform skulle medföra stor arbetsbesparing, är otvivelaktigt.
Särskilt vålla nu debitering och redovisning av familjepensionsavgifterna till de
olika änkekassorna mycket arbete. Allt detta arbete är fullkomligt onyttigt,
tjänar intet förnuftigt ändamål.

Men en nödvändig förutsättning för reformen är att, såsom de ovannämnda
sakkunniga föreslagit och motionärerna antyda, staten övertager alla de olika änkekassorna
för statstjänarna. Handhavandet av hela familjepensioneringen överlämnas
därefter till statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. Aven
tjänstepensioneringen kan, om man så vill, överlämnas dit, vurvid dock, såsom
ovannämnda sakkunniga föreslagit, beslutanderätten i fråga om vissa befattningshavares
rätt att avgå med pension bör tillkomma icke anstaltens styrelse utan
vederbörande centrala ämbetsverk (t. ex. järnvägsstyrelsen, telegrafstyrelsen o. s. v.)
De i lönestaten beräknade pensionsavgifterna skola tillföras anstalten på följande
sätt, som redan tillämpas i fråga om folkskollärare m. fl. På grund av det antal
befattningar av olika slag, som finnas t. ex. vid årets början, och deras avlöningssummor
skall anstalten eller vederbörande centrala ämbetsverk summariskt beräkna
beloppen av de pensionsavgifter, som ingå i årets olika lönestater. Dessa
belopp debiteras de olika verken och krediteras anstalten. Dessa enkla bokföriugsåtgärder
ersätta den nuvarande invecklade individuella debiteringen och
uppbörden av varje befattningshavares avgifter samt deras redovisning. Anstalten
behöver icke föra något register över befattningshavarna, utan endast över pensionstagarna.
I den mån pensionsavgifternas summa överstiger den del av under
året utgående pensioner, som anstalten svarar för (Vs av tjänstepensionen och
hela familjepensionen), fonderas de. Fonden överlämnas till riksgäldskontoret
som lån mot den räntefot, som riksgäldsfullmäktige bestämma med hänsyn tagen
till räntefoten för de under t. ex. de sista fem åren upptagna statslånen (jfr nu
gällande reglemente för anstalten). Anstalten får allts i icke någon medelsförvaltning.

Av det sagda framgår, att jag anser den av motionärerna föreslagna reformen
synnerligen önskvärd på grund av den förenkling av förvaltningen, som
därigenom vinues. Det är också denna förenkling, som motionärerna anfört som
motiv för reformen. Men jag tillåter mig framhålla, att det gives även andra
tungt vägande skäl för denna centralisering särskilt av familjepensioneringen.
Under hänvisning till ovannämnda sakkunnigas betänkande vill jag i det avseendet
anföra följande.

Dessa änkekassors reglementen äro fastställda av Konungen. Avgifter och
pensionsförmåner variera betydligt från den ena kassan till den andra. Till

Bankoutskottets utlåtande Nr 44.

IG

somliga lämnar staten så gott som intet bidrag, till andra utgå betydliga bidrag
antingen i form av direkta statsanslag eller därigenom att kassorna få åtnjuta
vissa inkomster, som eljest skulle tillfalla staten. Borde ej, vare sig sådana
indirekta statsbidrag beviljats med eller utan riksdagens hörande, riksdagens
medgivande till fortsatt utgående av sådant statsbidrag inhämtas, när eu kassa
begär ändring av reglementet, som medför ökning av pensionsförmånerna utöver
de hittills åtnjutna? I vissa kassor fordras det mycket betungande engångsavgifter
vid inträde och vid befordran, i andra fordras ej sådana avgifter. Det torde ligga
i öppen dag, att det är i hög grad önskvärt, att dessa olikheter mellan eljest likställda
statstjänares villkor upphävas.

Splittringen på en mängd av varandra oberoende kassor ökar osäkerheten
i beräkningen av de erforderliga avgifterna och bedömandet av kassornas ställning.
Detta fördyrar med nödvändighet pensioneringen. Särskilt är det ovissheten
om vilka ändringar, som kunna inträda i fråga om den genomsnittliga
åldern vid inträde eller befordran, som vållar sådan osäkerhet. Det är den, som
tvingat de kassor att införa ovannämnda engångsavgifter, vilka icke hava något
nämnvärt statsbidrag.

Mot statens övertagande av familjepensioneringen kan man enligt min mening
icke anföra det skäl, att staten därigenom skulle åtaga sig ett ansvar, som
den nu icke har. Visserligen svarar staten nu icke formellt för änkekassornas
solvens. Men det lär icke kunna tänkas, att, om eu kassa skulle råka på obestånd,
staten skulle kunna undandraga sig att garantera delägarnas efterlevande
de pensioner, som enligt reglementet tillförsäkrats dem. Reglementet har ju fastställts
av Konungen och delägarskapet har varit obligatoriskt. Statens risk kan
och bör begränsas därigenom, att staten förbehåller sig rätt att höja pensionsavgifterna.
Och denna risk minskas även genom själva centraliseringen, i det denna
sammanför alla statstjänare och sålunda låter framtida förlust inom eu grupp
utjämnas genom vinsten på en annan. För att ytterligare minska statens risk,
böra helst även de icke ordinarie statstjänarne inbegripas i försäkringen (liksom nu
är fallet med de icke ordinarie folkskollärarna). Därigenom avlägsnas nämligen
i väsentlig mån den osäkerhet i beräkningarna, som vållas därav att dessa grundas
på antaganden om medelåldern vid inträdet i försäkringen. Om därjämte (såsom
nu i fråga om folkskollärare m. fl.) stadgas, att pensionen skall beräknas
försäkringstekniskt, när befattningshavaren inträtt efter viss ålder (och i vissa
andra extraordinarie fall), så kan staten bjuda befattningshavarna förmånliga
villkor utan att därigenom någon fara uppstår för staten, att försäkringen skall
medföra förlust.

Till de skäl, som jag i anslutning till de ovannämnda sakkunnigas betänkande
anfört för statens övertagande av änkekassorna, bar under sista tiden
kommit ännu ett synnerligen viktigt sådant. Jag avser det förhållandet, att
staten funnit sig böra bevilja dyrtidstillägg till kassapensionerna. Detta innebär
ju, att staten funnit sig böra tillse, att dessa kassapensioner bibehålla sitt realvärde
trots penningvärdets fall. Det kan väl då ej tänkas, att staten skulle
kunna undandraga sig att tillse, att de i reglementet utlovade pensionerna skulle
utgå, även om eu kassa komme på obestånd. Statens pensionstillägg bestämmas

Bankoutskottets utlåtande Nr 44.

17

na efter kassapensionernas storlek, så att de bliva större, där kassapensionerna
äro större. Därigenom accentueras än mera de förefintliga, ovan omnämnda
olikheterna mellan olika tjänstemannagruppers familjepensionsvillkor. I de
kassor, som åtnjuta direkta eller indirekta statsbidrag till kassapensionerna,''få
delägarnas efterlämnade familjer icke blott större kassapensioner utan även större
pensionstillägg, i det pensionstillägget bestämmes icke efter den del av kassapensionen,
som beräknas svara mot delägarnas egna avgifter, utan även efter
den del, som svarar mot statens bidrag.

Till sist vill jag något beröra de invändningar, som från tjänstemännens
sida kunna väntas mot den föreslagna centraliseringen av änkekassorna. Sådana
invändningar kunna väntas från de tjänstemannagrupper, vilkas änkekassor på
grund av hittills åtnjutna statsbidrag eller av andra skäl hava den bästa ställningen
och kunnat giva de största ‘förmånerna. Jag anser, att det bör undersökas
vilket överskott, som varje kassa har vid centraliseringen, och att detta
överskott betraktas som en fond, ur vilken kassans nuvarande delägare och
pensionäi-er må erhålla vissa tilläggsförmåner utöver dem, som efter centraliseringen
bliva bestämda för nya delägare och deras familjer. Olikheten i familjepensionsförmåner
mellan olika tjänstemannagrupper upphäves på detta sätt ej
helt genom centraliseringen, men ställes på avskrivning, i mån som den nuvarande
generationen går bort. Träffas dylika övergångsbestämmelser, böra,
synes det mig, inga befogade invändningar mot reformen kunna göras från
tjänstemannahåll.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 8 samt. 36 käft. (Nr 44.)

2

18

Bankoutakottets utlåtande Nr 44.

Bilaga 2.

Redogörelse

för de pensionsavgifter, som enligt lagen angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension av nedan upptagna personer erläggas
för (första) kalenderkvartalet (N. N.) månad år 19.......

Tjänstetitel
och namn

Pensionsunderlag

Avgifts-

procent

Pensions-avgift för
år räknat

Erlagd

pensions-

avgift1)

Anmärk-

ningar*.

för

tjänsten

högst

för nu-varande
inneha-vare

Generaldirektören N. N.

6.000

6.000

6

360: —

90: —

•

Statskommissarien N. N.

5.600

5.000

5,6

280: —

70: —

Sekreteraren N. N.........

4.600

4.100

4,6

188: 60

47: 15

Tillträdde

Kamreraren N. N..........

4.600

3.600

4,6

165: 60

27: 60

tjänsten d.

Revisorn N. N................

3.700

3.200

3,7

118: 40

29: 60

lfebr.d.å.

Registratorn N. N..........

3.700

2.200

3,7

81: 40

20: 35

Förste vaktmästaren N. N.

900

900

3

27: —

6: 75

Vaktmästaren N. N.......

800

700

3

21: —

5: 25

■) Här införes det belopp, som erlagts för månad, därest redogörelse sker månatligen, och
det belopp, som erlagts för kvartal, därest redogörelse sker kvartalsvis.

’) I denna kolumn skall anmärkas, därest till betalning förfallen avgift icke influtit, även
som de åtgärder, som vidtagits för avgiftens indrivande.

Stockholm 1921. J. A. Kritz och Kurt Lindberg Bokindustriakttebolag.