Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

1

Nr 42.

Ankom till riksdagens kansli den 6 maj 1921 kl. 2 e. m.

Utlåtande, angående vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln,
innefattande anslagen till pensions- och indragning
sstat er na.

Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande rörande nedannämnda
till utskottet hänvisade framställningar angående elfte huvudtiteln.

A. Det civila pension »väsende t.

l:o) I en till riksdagen avlåten, den 11 mars 1921 dagtecknad
proposition, nr 171, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen medgiva, att extra tvättbiträdet vid Östersunds
hospital Linnea Bylund må med anledning av den nedsättning av hennes
arbetsförmåga, som föranletts av det henne under arbete i hospitalets
tvättinrättning den 13 augusti 1916 drabbade olycksfall, för tiden från
och med den 16 maj 1918 uppbära ett årligt understöd enligt de i lagen
den 5 juli 1901 angående ersättning för skada till följd av olycksfall i
arbete angivna grunder, dock att understödet icke må utgå för tid efter
förenämnda den 16 maj, varunder hon innehaft anställning vid hospitalet.

I fråga om den i ämnet förebragta utredningen tillåter sig utskottet
att hänvisa till ovanberörda statsrådsprotokoll.

På de i statsrådsprotokollet anförda skäl har utskottet ansett sig
böra tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förslag. Utskottet hemställer
sålunda,

Ang. ersättning
fär
skada till
följd av
olycksfall i
arbete dt
extra tvättbiträdet
vid
Östersunds
hospital
Linnéa Bylund.

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
proposition.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 8 samt. 34 käft. (Nr 42.)

1

o

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

Ang. rätt till
pension av
statsmedel för
personalen
vid Svartälvs
järnväg.

2:o) I en inom andra kammaren av herr Uddenberg jämte tre av
kammarens övriga ledamöter väckt motion, nr 107, har anförts och
hemställts följande:

»Den 28 september 1909 försattes Svartälvs Järnvägsaktiebolag på egen begäran
i konkurs. Med anledning därav förrättades den 23 mars 1910 å landskansli
i Örebro försäljning av konkursboets fasta egendom, varav järnvägen består, nämligen
dels bandelen Karlsdal—Grythyttehed med sidospår till sjön Söderelgen, dels
ock bandelen Karlsdal—Kortfors med sidospår till Karlsdals bruk jämte de jordområden,
varå dessa bandelar äro anlagda.

Vid försäljningen inropades dessa båda fastigheter av riksgäldskontoret för
statsverkets räkning, den förra för ett pris av 348,000 kronor och den senare för
51,000 kronor eller tillsammans 399,000 kronor.

I köpet ingick även det till Svartälvs järnväg enligt lag hörande rörliga
materialet samt förråd och inventarier.

Förvaltningen av den inköpta järnvägen har enligt föreskrift av Kungl. Maj:t
övertagits av kungl. järnvägsstyrelsen, som jämväl fått sig av Kungl. Maj:t anbefallt
att söka införskaffa anbud å arrende eller köp av järnvägen.

Någon försäljning eller utarrendering av järnvägen ifråga har emellertid ännu
ej kommit till stånd utan den drives fortfarande av järnvägsstyrelsen.

Vid statens övertagande av järnvägen funnos vid densamma, som fast anställd,
en till 14 man uppgående personal, nämligen 7 vid banavdelningen, 2 vid
maskinavdelningen samt 5 vid trafikavdelningen. Av denna personal äro endast tvenne
delägare i enskilda järnvägarnas pensionskassa, medan de övriga 12 icke tillhöra
någon dylik pensionskassa. Orsaken till att så inte är fallet torde ligga däri, att
då bolaget år 1905 ingick som medlem i enskilda järnvägarnas pensionskassa dessa
nått en relativt hög ålder och de på grund därav utgående höga avgifterna till
pensionskassan varit alltför betungande.

För att i någon mån ersätta pensionskassans fördelar anskatfades av järnvägsbolaget
redan år 1899 personliga sparbanksböcker, i vilka personalen månatligen
insatte en viss procent av sin avlöning, vartill statens järnvägar, sedan staten övertog
förvaltningen av järnvägen, bidrager med belopp varierande mellan 5 och 6
kronor 50 öre per månad och bok.

Beloppen i de olika böckerna uppgivas nu variera mellan 3,500 och 4,500

kronor.

Då numera flera av tjänstemännen nått den ålder, som för övriga tjänstemän
vid statens järnvägar är föreskriven för avgång ur tjänst, men då den lilla besparing
i ovan nämnda sparbanksböcker inte är av den beskaffenhet att enbart kunna ersätta
pension eller hålla nöden borta från dessa tjänstemäns hem på ålderns dagar,
synes det oss att ett ingripande från statsmakternas sida är nödvändigt.

Samtidigt med utfärdande av »lag angående rätt till tjänstepension för ordinarie
tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens
vattenfallsverk av 4 juni 1920» utfärdades även »Bestämmelser angående rätt till
pension för viss personal, som vid statens övertagande av enskilda järnvägar eller
bandelar övergått i statens järnvägars tjänst». Av denna senare bestämmelse torde
framgå, att här ovan omnämnda personal står till staten i samma förhållande som
i nämnda bestämmelse § 1 c) omförmälda tjänstemän.

Bankoutxkottets utlåtande Nr 42.

3

Då pensionering av personalen vid den av statens järnvägar övertagna Svartälvs
järnväg synes oss kunna ske efter dessa grunder, få vi hemställa, att riksdagen
måtte besluta tillerkänna personalen vid Svartälvs järnväg samma pension av statsmedel,
som tillkommer i ovan åberopade författning viss annan personal, som vid
statens övertagande av enskilda järnvägar eller bandelar övergått i statens järnvägars
tjänst.»

På utskottets anhållan har statskontoret anbefallts avgiva utlåtande
i ärendet; och har nämnda ämbetsverk över motionen inhämtat yttrande
av järnvägsstyrelsen, som därvid anfört följande:

»Bland de enskilda järnvägar, som förvärvats för statsverkets räkning, intager
Svartälvs järnväg en särställning. Den har icke såsom övriga av staten inköpta
järnvägar ingått såsom en del i statsbanenätet, utan den förvaltas och drives alltjämt
såsom om den vore en enskild järnväg. Dess förvaltning handhaves av statens
järnvägar på grund av kungl. brev den 29 april 1910, däri föreskrivits, bland annat,
att järnvägen skall förvaltas på enklaste och billigaste sätt utan ändring i den vid
järnvägen anställda personalens ställning. I överensstämmelse härmed äro personalens
anställnings- och avlöningsvillkor i stort sett lika med dem, som äro gällande för
personal med anställning vid en med järnvägen jämförlig enskild bana. Av personalen,
vilken fortfarande är densamma som vid järnvägens övertagande av staten,
äro endast stationsinspektoren Johan Nilsson och banvakten Gustaf Samuel Kling
— de till levnadsåren båda yngsta bland befattningshavarna, den förra född 1880,
den senare 1893 — delägare i enskilda järnvägarnas pensionskassa och såsom sådana
berättigade till pension. På sätt framgår av motionen hava för en var av de övriga
befattningshavarna, i syfte att bereda dessa en emot pensionsrätten i någon mån
svarande förmån, gjorts månatliga insättningar å särskild räkning i sparbank. Vid
utgången av år 1920 utgjordes personalens ifrågavarande tillgodohavanden i sparbank
av belopp, som framgå av bilagda förteckning. Denna utvisar jämväl storleken
av de belopp, som efter järnvägens övertagande av staten utgått av dess medel
såsom bidrag i förevarande avseende.

Med hänsyn till att de medel, som sålunda hopsparas och som till största
delen uppkomma genom insättningar av avdrag å personalens löner, måste beräknas
icke komma att räcka till för vederbörande att leva på efter deras avgång ur järnvägens
tjänst samt icke tillnärmelsevis motsvara kapitalvärdet av de pensioner,
som tillkomma förutvarande befattningshavare vid andra av staten inköpta järnvägar,
anser styrelsen det vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att ifrågavarande
personal vid Svartälvs järnväg tillerkännes rätt att erhålla pension av statsmedel
efter i huvudsak samma grunder, som äro fastställda i § 4 i kungl. brevet
den 4 juni 1920 angående rätt till pension för viss personal, som vid statens övertagande
av enskilda järnvägar eller bandelar övergått i statens järnvägars tjänst.
Därest sådan pensionsrätt tillerkännes personalen, komma givetvis de genom järnvägens
försorg hittills verkställda månatliga insättningarna av medel i sparbank för
de i förteckningen upptagna befattningshavarna att upphöra. Dessa borde under
nyssnämnda förutsättning egentligen vara skyldiga att återbära de belopp, varmed
järnvägen lämnat bidrag till insättningarna, men med hänsyn till att dessa belopp
äro jämförelsevis små, vill styrelsen för sin del icke påkalla, att sådan återbärings -

Järnvägs styrelsen.

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

Stat ikontoret.

Utskottet.

skyldighet stadgas såsom villkor för pensionsrättens åtnjutande. Däremot anser
styrelsen, att i blivande bestämmelser i ämnet bör inrymmas ett stadgande, på grund
varav styrelsen må kunna, därest vid driftsinskränkning vid järnvägen så prövas
erforderligt, entlediga befattningshavare vid banan och bevilja honom pension, innan
vederbörande uppnått den för motsvarande befattningshavare vid statens järnvägar
i gällande pensionslag föreskrivna pensionsålder, vilken pension i dylikt fall skulle,
i enlighet med de i § 23 mom. b av pensionslagen angivna grunder för bestämmande
av avkortad pension, beräknas så, att densamma motsvarar beloppet av hel
statspension, minskad med lj120 av statspensionsunderlaget för varje full fjärdedel
av år, varmed antalet tjänstår understiger 30.

Vad beträffar ovanbemälda befattningshavare, som äro delägare i enskilda
järnvägarnas pensionskassa, synes följdriktigheten fordra, att rätt till fyllnadspension
enligt de i § 2 i förenämnda kung], brev angivna grunder tillerkännes dem, och att
därvid befogenhet lämnas styrelsen att entlediga dem före pensionsålderns uppnående
på sätt här ovan föreslagits beträffande den övriga personalen.»

Statskontoret har, under hänvisning till järnvägsstyrelsens yttrande,
för egen del anfört följande:

»Enligt kungl. statskontorets mening kan det ifrågasättas, huruvida skäl
förefinnas att, på sätt järnvägsstyrelsen synes vilja förorda, låta ifrågavarande
personal få jämte åtnjutande av pension av statsmedel behålla till kapital och ränta
allt vad under tjänstetiden av järnvägens medel avsatts för dess pensionering. Det
vill nämligen synas kungl. statskontoret, som om härigenom denna personal skulle
bliva i jämförelse med personal vid andra av staten övertagna järnvägar särskilt
gynnad; och anser sig kungl. statskontoret därför böra ifrågasätta, att såsom villkor
för åtnjutande av den föreslagna pensionsförmånen må stadgas, att vad av den för
vederbörandes räkning i sparbank innestående behållning, som härflutit från bidrag
av Svartälvs järnväg, må tillföras statens järnvägars medel, från vilka pensioneringen
skall bestridas.»

Såsom järnvägsstyrelsen framhållit, intager Svartälvs järnväg en
särställning bland de enskilda järnvägar, som förvärvats för statsverkets
räkning. Enligt kungl. brevet den 29 april 1910 skall järnvägen tillsvidare
genom järnvägsstyrelsens försorg förvaltas utan ändring i den
vid järnvägen anställda personalens ställning, varjämte, såsom i motionen
omnämnts, styrelsen anbefallts att söka införskaffa anbud å arrende eller
köp av järnvägen samt, därest anbud avgåves, till Kungl. Maj:t inkomma
med desamma jämte förslag till kontrakt för sådant arrende eller köp.
Skulle dylikt anbud icke kunna erhållas, hade styrelsen att därom göra
anmälan, på det att Kungl. Maj:t måtte bliva i tillfälle att taga under
övervägande, huruvida järnvägen borde nedläggas och dess tillhörigheter
realiseras.

Åven om det må anses vara billigt, att åtgärder vidtagas för beredande
åt den vid järnvägen anställda personalen av mera tillfreds -

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

ställande förhållanden i pensionshänseende, torde det för frågans bedömande
likväl vara nödvändigt att erhålla en närmare utredning angående
villkoren för genomförande av en sådan förbättring av personalens pensionsforhållanden.
I varje fall finuer utskottet i likhet med statskontoret
det kunna ifrågasättas, huruvida skäl förefinnas att, på sätt järnvägsstyrelsen
föreslagit, låta personalen jämte åtnjutande av pension av
statsmedel jämväl behålla vad av järnvägens medel under tjänstetiden
avsatts för personalens räkning.

Då utskottet alltså håller före, att den föreliggande frågan först
bör i vanlig ordning underställas Kungl. Maj:ts prövning, har utskottet
ansett sig böra avstyrka bifall till motionen.

Utskottet hemställer sålunda,

att förevarande motion II: 107 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.

3:o) I en inom andra kammaren av herr Kant väckt motion, nr
200, har anförts och hemställts följande:

»Genom lagen om adoption den 14 juni 1917 hava adoptivbarn i de väsentligaste
arvsrättsliga hänseenden tillerkänts samma rätt som adoptants barn i äktenskapet.

I gällande reglemente för civilstatens änke- och pupillkassa samt reglementena
för övriga änke- och pupillkassor, som avse att bereda statens tjänstemäns änkor
och barn pension, är emellertid pensionsrätt, enligt de bestämmelser kassornas reglementen
närmare meddela, endast tillerkänd delägares äkta barn.

Det synes icke staten värdigt, att, när staten i sin lagstiftning velat i görligaste
mån i familjerättsligt hänseende likställa adoptivbarn med barn inom
äktenskapet, staten skulle från rätt till pension från dess kassor utesluta barn,
som adopterats i enlighet med gällande lag i ämnet. Härtill kommer, att exemplet
från statens sida i fråga om adoptivbarns rätt till pension helt visst skulle mana
till efterföljd inom enskildas eller institutioners pensionskassor.

Med hänsyn till vad sålunda anförts får undertecknad hemställa, att riksdagen
behagade för sin del besluta att ändringar av ovan avsedd innebörd skola vidtagas i
reglementena eller bestämmelserna för statens respektive pensionskassor samt att
ändringarna skola retroaktivt tillämpas på alla i enlighet med 1917 års lag adopterade
barn.»

På anhållan av utskottet har statskontoret anbefallts avgiva utlåtande
i ärendet; och har statskontoret i ärendet anfört följande:

»I avseende å motionärens förslag tillåter sig kungl. statskontoret framhålla,
att omförmälda kassor visserligen allmänt åtnjuta förvaltningsbidrag av statsmedel

Ang. rätt för
adoptivbarn
att komma i
åtnjutande
av pension
från statliga
pensionsinrättningar.

Statskontoret.

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

Utskottet.

Ang. förhöjd
fyllnadspension
åt
förre musikfanjunkaren

Karl Sköld.

och i flertalet fall jämväl statsbidrag till själva pensioneringen, men att pensioneringen
dock i huvudsak bekostas med delägarnas egna avgifter; att, då dessa avgifter
äro grundade på försäkringstekniska beräkningar, det icke lärer låta sig göra
att utan vidare inrymma pensionsrätt åt adoptivbarn; samt att det enligt reglementena
ankommer på delägarna att besluta om ändringar i grunderna för pensionsrätten.
Under sådana förhållanden lärer riksdagen icke i nu ifrågavarande hänseende
kunna vidtaga annan åtgärd än att i skrivelse till Kungl. Maj:t begära framläggande
för delägarna i dessa kassor av förslag till ändringar i åsyftad riktning.
Inom civilstatens änke- och pupillkassa har nu berörda spörsmål, enligt vad kungl.
statskontoret har sig bekant, redan upptagits till utredning; och enligt beslut av
civilstatens år 1920 församlade fullmäktige har med Kungl. Maj:ts godkännande i
ett särskilt fall pensionsrätt medgivits adoptivbarn.»

Under hänvisning till vad statskontoret i ärendet anfört och då enligt
utskottets mening här ifrågavarande spörsmål torde böra upptagas
till prövning i samband med den omläggning av den civila pensionslagens
bestämmelser, varom förslag lärer vara att förvänta inom den
närmaste tiden, har utskottet ansett sig böra avstyrka bifall till motionen.

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motion II: 200 icke må till näston
riksdagens åtgärd föranleda.

B. Det militära pensionsväsendet.

4:o) I en till bankoutskottet hänvisad, inom andra kammaren av
herr Jensen väckt motion, nr 202, har hemställts, »att riksdagen måtte
besluta höja den till f. d. musikfanjunkaren Karl Sköld nu utgående
fyllnadspensionen 240 kronor med 240 kronor eller till sammanlagt 480
kronor årligen».

Beträffande den till stöd för yrkandet anförda motiveringen får
utskottet hänvisa till motionen.

På anhållan av utskottet har statskontoret anbefallts avgiva utlåtande
i ärendet; och har statskontoret över motionen inhämtat yttrande
från direktionen över arméns pensionskassa. Direktionen har däri anfört
följande:

»Fanjunkaren Karl Sköld, som är född den 7 augusti 1845, kommen i tjänst den
10 april 1859 och befordrad till fältmusikant på stat vid kungl. norra skånska infanteriregementet
den 4 december 1867, beviljades, jämlikt 48 § i kungl. reglementet för
arméns pensionskassa den 15 december 1893 och kungl. brevet den 22 juni 1877
med pensioneringsgrunder för armén, avsked från regementet den 24 september 1895

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

7

med rätt från och med den 1 oktober 1895 till en årlig pension av 120 kronor i
10 klassen av arméns pensionskassa och fyllnadspension med 240 kronor av statsmedel
eller tillhopa 360 kronor, vara Sköld åtnjuter dyrtidstillägg i likhet med övriga
f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer, vilket dyrtidstillägg för år
1920 till Sköld utbetalats med sammanlagt 601 kronor 20 öre.

För att bereda en del före år 1902 avgångna underofficerare någon pensionsförhöjning
beviljade riksdagen år 1907 på nådig proposition ett förslagsanslag av
34,360 kronor för utdelande av tillfälliga understöd åt avskedade underofficerare och
vederlikar vid armén, under villkor att understödet ej finge tilldelas annan än den,
som styrkt sig vara i behövande omständigheter och före år 1902 erhållit avsked
med pension och fyllnadspension från arméns pensionskassa eller på grund av 8
punkten i kungl. brevet den 22 juni 1877 från allmänna indragningsstaten samt att
för den, vilkens pension och fyllnadspension icke uppginge till 200 kronor, understödet
icke finge tillsammans med pension och fyllnadspension överstiga 300 kronor
och att till annan pensionär understöd icke finge utgå med högre belopp än 100
kronor eller tillsammans med pension och fyllnadspension överstiga 600 kronor, och
hava senare riksdagar för samma ändamål och på samma villkor beviljat erforderliga
anslag.

Sköld har från detta anslag årligen alltsedan dess tillkomst erhållit understöd
med 100 kronor samt uppbär dessutom enligt av honom hit lämnad uppgift understöd
med 90 kronor årligen från andra än under direktionens förvaltning stående
fonder.

Förslagsanslaget till tillfälliga understöd åt underofficerare med vederlikar
vid armén är för år 1921 under elfte huvudtiteln anvisat med 14,000 kronor, varav
tills dato utbetalts ett belopp av 9,100 kronor i understöd åt 94 stycken före år
1902 avskedade i behövande omständigheter varande underofficerare, därav till följande
antal å kassans pensionsstat, nämligen:

41 stycken med 510 kronor årlig pension (180 kronor i 9 klassen av arméns
pensionskassa och 330 kronor fyllnadspension),

6 stycken med 500 kronor årlig pension (120 kronor i 10 klassen av arméns
pensionskassa och 390 kronor fyllnadspension),

1 stycken med 500 kronor årlig pension (75 kronor i 11 klassen av arméns
pensionskassa och 425 kronor fyllnadspension),

33 stycken med 360 kronor årlig pension (120 kronor i 10 klassen av arméns
pensionskassa och 240 kronor fyllnadspension, däribland Sköld),

4 stycken med 360 kronor årlig pension (75 kronor i 11 klassen av arméns
pensionskassa och 285 kronor fyllnadspension),

5 stycken med 180 kronor i 9 klassen av arméns pensionskassa utan fyllnadspension,

1 stycken med 120 kronor i 10 klassen av arméns pensionskassa utan fyllnadspension,

samt till 3 personer med pension å allmänna indragningsstaten därav 1
stycken med 510 kronor årlig pension och 2 stycken med 360 kronor årlig pension.

Av dessa hava alltså 39 stycken samma årliga pensionsbelopp som Sköld, 5
180 kronor mindre och 1 240 kronor mindre än Sköld samt befinna sig i samma
behöVande omständigheter som denne, varför direktionen anser såsom ofrånkomligt
att även dessa beredas pensionsförhöjning i likhet med vad som föreslagits för Sköld.

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

Utskottet.

Att, som motionären föreslagit, förhöjningen skulle åstadkommas genom ökning
av en engång bestämd pensionsförmån, anser direktionen däremot icke böra
ifrågakomma, enär en dylik åtgärd skulle stå i strid mot de av riksdagen för armén
antagna och ännu gällande pensioneringsgrunder av den 22 juni 1877 och givetvis
åberopas såsom stöd för likartade framställningar i enahanda syfte i fråga om övriga
pensionärer.

Direktionen anser därför för sin del att, om någon förhöjning av dessa små
pensionsbelopp anses böra ifrågakomma, densamma i stället bör åstadkommas
genom förhöjning av det till dessa 45 pensionstagare redan utgående understödet
från förslagsanslaget för utdelande av tillfälliga understöd åt avskedade underofficerare
och vederlikar vid armén. Med utgående i så fall liksom motionären från,
att 600 kronor böra utgöra pensionsminimum, har direktionen, efter verkställd utredning,
funnit, att den årliga kostnaden härför skulle utgöra högst 7,260 kronor.

Då av årets anslag 14,000 kronor, efter vad som nu är känt, endast 9,190
kronor behöva tagas i anspråk, skulle alltså, för så vitt förhöjning i fråga anses
böra utgå redan för år 1921, för samma år i tilläggsstat 2,450 kronor behöva anvisas,
samt för år 1922 det i statsverkspropositionen begärda anslaget 11,000 kronor
behöva anvisas med ett till 16,500 kronor förhöjt belopp, varjämte i stället för
nu bestämda villkor i fråga om understödets belopp endast torde behöva föreskrivas,
att understödet tillsammans med pensionen och fyllnadspensionen icke får överstiga
600 kronor för år.»

För egen del har statskontoret åberopat den av direktionen sålunda
framlagda utredningen.

Såsom direktionen över arméns pensionskassa erinrar, åtnjuter
Sköld, som den 24 september 1895 erhöll avsked från regementet, från
och med den 1 oktober samma år pension och tilläggspension av statsmedel
med 360 kronor årligen, å vilket belopp dyrtidstillägg utgår.
För år 1920 uppgick detta senare till 601 kronor 20 öre. Tillika uppbär
Sköld från det av riksdagen från och med år 1907 beviljade anslaget
till tillfälliga understöd åt avskedade underofficerare och vederlikar
vid armén alltsedan anslagets tillkomst ett årligt understöd av 100
kronor samt dessutom understöd med 90 kronor årligen från vissa
fonder.

Enligt vad den av direktionen verkställda undersökningen giver
vid handen, finnes det för närvarande icke mindre än 45 avskedade
underofficerare, vilka pensionerats efter samma grunder som Sköld och
vilkas pensionsförmåner uppgå till högst vad Sköld åtnjuter.

Då samtliga dessa personer liksom Sköld befinna sig i behövande
omständigheter, anser direktionen ofrånkomligt, att även dessa beredas
pensionsförhöjning på sätt, som föreslagits för Sköld.

Utskottet delar direktionens uppfattning därom, att någon förhöjning
av den en gång fastställda pensionsförmånen icke bör ifrågakomma.

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

9

Därest någon höjning anses böra beviljas, lärer detta böra ske genom
en förhöjning av de från omförmälda anslag utgående understöden.
Härom torde emellertid framställning böra i vanlig ordning göras hos Kungl.
Maj:t, som väl icke lärer underlåta att, därest en sådan höjning anses
av omständigheterna påkallad, hos riksdagen begära de för ändamålet
erforderliga medlen.

Utskottet finner sig därför böra avstyrka bifall till motionen och
får sålunda, under erinran jämväl om den utredning angående en allmän
reglering av pensionerna för f. d. befattningshavare i statens
tjänst samt änkor och barn efter sådana befattningshavare, som för närvarande
pågår inom finansdepartementet, hemställa,

att förevarande motion II: 202 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.

5:o) I en till riksdagen avlåten, den 18 mars 1921 dagtecknad Ang.pensionsproposition,
nr 301, har Kungl. Maj:t under åberopande av propositio- tfSJ
nen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma E- E- westerdag,
föreslagit riksdagen medgiva, att envar av verkmästarna å månads- Båkmsson.
lönarstat vid flottan Erik Ernst Westerberg och Petter Håkansson må
från och med månaden näst efter den, varunder han erhåller avsked,
under sin återstående livstid uppbära pension sförbättring till belopp av
1,155 kronor 60 öre för år räknat, att utgå från anslag, som är eller
må varda beviljat till pensionsförbättring för viss personal vid marinen
och i samma ordning som fyllnadspension.

Utskottet, som beträffande utredningen i ärendet hänvisar till ovanberörda
statsrådsprotokoll, har på däri anförda skäl ansett sig böra biträda
Kungl. Maj:ts förslag. Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
proposition.

6:o) Kungl. Maj:t har i en till riksdagen avlåten, den 18 mars Ang.pensions.
1921 dagtecknad proposition, nr 306, föreslagit riksdagen medgiva, att
en var av verkmästarna å månadslönarstat vid flottans varv i Karls- mästare vid
krona Janne Ernst Wilhelm Pettersson, Carl August Österberg, Peter flottans larv
Magnus Carlsson och Håkan Simonsson må från och med månaden näst
efter den, varunder han entledigas från sin ifrågavarande anställning,

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 8 samt. 34 käft. (Nr 42). 2

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

Any.pensionsförbättring
å
allmänna
indragning sstaten
åt f. d.
underlöjtnant
ten 8. O.
Lindeqvist.

Ang.pensionsförbättring
åt
förre musiksergeanten

O. J. Norrman.

under sin återstående livstid åtnjuta pensionsförbättring till belopp av
1,155 kronor 60 öre för år räknat, att utgå av anslag, som är eller må
varda beviljat till pensionsförbättring för viss personal vid marinen och
i samma ordning som fyllnadspension.

Under hänvisning till den utredning i ämnet, som lämnats i propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden
för ovan angivna dag, hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
proposition.

7:o) Kungl. Maj:t har i en till riksdagen den 18 mars 1921 avlåten
proposition, nr 309, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen medgiva, att f. d. underlöjtnanten vid Skånska husarregementet
Sven Gustaf Lindeqvist må från och med den 1 januari
1921 under sin återstående livstid uppbära pensionsförbättring till belopp
av 880 kronor, för år räknat, att åtnjutas i enlighet med bestämmelserna
i kungörelsen den 20 augusti 1919 angående grunder för pensionsförbättring
för viss personal vid armén och utgå från allmänna indragningsstaten.

I fråga om utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.

Vid granskning av Kungl. Maj:ts förslag har utskottet, med hänsyn
till vad i statsrådsprotokollet anförts, funnit sig böra biträda detsamma.
Utskottet hemställer sålunda,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
proposition.

8:o) I en till riksdagen avlåten, den 18 mars 1921 dagtecknad
proposition, nr 311, har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att
förre musikfanjunkaren i Kronprinsens husarregemente, förre musiksergeanten
av 2:a klassen vid regementet Olof Jönsson Norrman må
från och med den 1 april 1920 under sin återstående livstid uppbära
pensionsförbättring till belopp av 1,130 kronor, för år räknat, att åtnjutas
i enlighet med bestämmelserna i kungörelsen den 20 augusti
1919 angående grunder för pensionsförbättring för viss personal vid

Bankoutekottets utlåtande Nr 42.

11

armén och utgå från anslag, som för beredande av sådan pensionsförbättring
beviljats eller kan komma att beviljas.

Utredningen i ärendet återfinnes i propositionen bilagt utdrag av
statsrådsprotokollet över försvarsärenden för ovan angivna dag, till
vilket utskottet får hänvisa.

Under erinran om utav riksdagen tidigare fattade beslut i likartade
fall hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
proposition.

C. Allmänna indragningsstaten.

I. Ang. justitiedepartementet.

9:o) Kungl. Maj:t har i en till riksdagen avlåten, den 18 mars
1921 dagtecknad proposition, nr 243, föreslagit riksdagen medgiva, att
förre vaktkonstapeln Johan Berndt Bartholdssons änka Ida Erika Bartholdsson,
född Bergström, och förre vaktkonstapeln Anders Johanssons
änka Hilda Amalia Johansson, född Hammarberg, må från och med den
1 september 1920, en var så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,
under sin återstående livstid uppbära å allmänna indragningsstaten
en årlig pension till belopp av 200 kronor för vardera.

Utredningen i ärendet återfinnes i propositionen bilagt utdrag av
statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden för ovan angivna dag,
till vilket utskottet får hänvisa.

Under erinran, att riksdagen tidigare i ett flertal fall beviljat pensioner
åt änkor efter avlidne vaktkonstaplar i fångvårdens tjänst, vilka
icke varit delaktiga i civilstatens änke- och pupillkassa, och att pensionerna
därvid i allmänhet, liksom i här förevarande fall, beräknats
till de belopp, varmed de skulle utgått, därest vederbörande befattningshavare
varit delaktiga i berörda kassa, får utskottet hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifråga varande

proposition.

Ang. pension
åt förre
vaktkonstaplarna
J.
B. Bartholdssons
och A.
Johanssons
efterlämnade
änlor.

Utskottet.

12

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

Ang. pensionering
av
två f. d. befattningshavare
i
marinens
reserv.

Ang. pension
å allmänna
indragningsstaten
åt förre
skrädderiarbetaren

J. .4. Jonsson.

II. Ang. försvarsdepartementet.

10:o) I en den 18 mars dagtecknad proposition, nr 304, har Kungl.
Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
medgiva,

a) att f. d. löjtnanten i flottans reserv Johan Fredrik Holmer må
från och med den 1 september 1918 räknat under sin återstående livstid
uppbära en årlig fyllnadspension av 108 kronor 88 öre, att tillsvidare
utgå från förslagsanslaget till allmänna indragningsstaten; samt

b) att f. d. marinläkaren av l:a graden i marinläkarkårens reserv
Frans Victor Asklin må från och med den 1 januari 1921 under sin
återstående livstid uppbära en årlig pension av 500 kronor, att tillsvidare
utgå från förslagsanslaget till allmänna indragningsstaten.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet.

Med åberopande av vad i statsrådsprotokollet anförts får utskottet
hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
proposition.

ll:o) I en den 18 mars 1921 dagtecknad proposition, nr 307, har
Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
medgiva, att förre skrädderiarbetaren vid Bohusläns regemente Johan
August Jonsson må från och med den 1 januari 1921 under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av
500 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till ovanberörda
statsrådsprotokoll.

På grund av vad i statsrådsprotokollet anförts vill utskottet ansluta
sig till Kungl. Maj:ts förslag, varför utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifråga varande

proposition.

Bankoutskottets utlåtande AV 42.

13

12:o) 1 en till riksdagen avlåten, den 18 mars 1921 dagtecknad
proposition, nr 308, har Kungl. Magt, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för
samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att avlidne värnpliktige nr
M 24 212/1918 Erlandssons fader, portvakten Sven Erlandsson må från
och med den 1 juli 1919 räknat under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av 180 kronor.

Av utredningen i ärendet framgår, att värnpliktige Erlandsson
omkommit vid hjälp ved ettbåten Willys förlisning i Malmö hamn den 28
juni 1919. Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till
propositionen.

Utskottet biträder Kungl. Maj:ts förslag och hemställer sålunda,

att riksdagen må bifalla Kung]. Maj:ts ifrågavarande
proposition.

13:o) I en till riksdagen avlåten, den 18 mars 1921 avlåten proposition,
nr 312, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma
dag, föreslagit riksdagen medgiva, att ritaren vid ingenjördepartementet
vid flottans varv i Karlskrona Johan Oscar Altard må från och med
månaden näst efter den, varunder han entledigas från sin anställning,
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en
årlig pension av 1,700 kronor.

I fråga om den i ärendet förebragta utredningen tillåter sig utskottet
att hänvisa till ovanberörda statsrådsprotokoll.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts
förslag, varför utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
proposition.

14:o) I en till riksdagen avlåten, den 18 mars 1921 avlåten proposition,
nr 313, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma
dag, föreslagit riksdagen medgiva, att daglönaren vid flottans varv i
Stockholm Carl David Ragnar Humble må från och med månaden näst
efter den, varunder han avskedas från sin anställning, under sin åter -

Ang. understöd
ä allmänna
indragningsstaten
åt avlidne
värnpliktige
nr M
24 212/1918
Erlandssons
fader, portvakten
S.
Erlandsson.

Ang. pension
å allmänna
indragningsstaten
åt ritaren
J. O.

Allar d.

Ang. tilläggspension
å allmänna
indragningsstaten
åt daglönaren
vid
■flottans varv
i Stockholm

C. D. R.

Humble.

14

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

Ang. pension
& allmänna
indragningsstaten
åt vissa
vid ammunitions
fabri k en
å Marieberg
anställda eller
förut anställda
personer.

stående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig tilläggspension
av 350 kronor.

Med hänvisning till den utredning, som lämnats i ovanberörda
statsrådsprotokoll, samt under åberopande av de utav departementschefen
anförda skälen får utskottet hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
proposition.

15:o) I en den 18 mars 1921 dagtecknad proposition, nr 314, har
Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att nedannämnda vid ammunitionsfabriken
å Marieberg anställda eller förut anställda personer må
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära
pension med följande belopp, för år räknat, nämligen f. d. arbetsförmannen
Gustaf Otto Enberg, med 1,000 kronor, envar av f. d. arbetarna
Tore Markus Wallqvist, Carl August Christoffersson Littorin,
Karl Johan Larsson, Anders Peterson och Axel Herman Blomqvist samt
arbetaren Axel August Bergström och portvakten Karl Johan Bandqvist
med 600 kronor ävensom envar av f. d. arbeterskorna Emma
Paulina Augusta Erlandson, Grönings Margareta Sandberg, Anna Katarina
Strömstedt, Stina Kajsa Lindholm, Christina Nilsson, Linopers
Karin Peterson, Björk Anna Jonsdotter, Ida Maria Anderson, Brita
Karlsson, Margareta Spångberg, Karolina Kristina Moberg, Kann Karin
Pettersson och Matts Pers Karin Ersdotter (Eriksson) med 400 kronor
samt f. d. arbeterskan Johanna Matilda Sundin med 350 kronor, att
utgå, pensionerna för vardera av Bergström och Lundqvist från och
med månaden näst efter den, varunder han erhåller avsked från sin
anställning vid ammunitionsfabriken, och för de övriga från och med
den 1 januari 1921, samt under iakttagande, att envar av nu ifrågavarande
pensionstagare, som tillerkänts gratifikation för innevarande år
jämlikt förutnämnda brev den 28 januari 1921, skall vara skyldig att
å pensionen och därå belöpande dyrtidstillägg vidkännas avdrag med
belopp, som vederbörande sålunda uppburit i gratifikation.

Till stöd för framställningen har åberopats propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för ovan angivna
dag, till vilket utskottet får hänvisa.

Kungl. Maj:ts förslag har icke givit utskottet anledning till erinran,
varför utskottet hemställer,

Bankoutskottets utlåtande Sr 42.

15

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
proposition.

16:o) 1 en inom andra kammaren av herr Leander väckt motion,
nr 47, tiar hemställts, »det riksdagen ville medgiva, att avlidne ritaren
vid ingenjördepartementets i Karlskrona ritkontor Fritz Hammars änka
Emilia Maria Hammar, född Jakobsson, må, så länge hon förbliver i
sitt nuvarande änkestånd, från och med den 1 januari 1921 å allmänna
indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av 400 kronor.

Beträffande motiveringen för yrkandet samt i fråga om vid motionen
fogade bilagor tillåter sig utskottet att hänvisa till motionen.

l’å utskottets anhållan har statskontoret anbefallts avgiva utlåtande
i detta ärende; och har statskontoret i anledning härav inhämtat yttrande
av direktionen över flottans pensionskassa. I en den 17 mars
1921 dagtecknad skrivelse har direktionen beträffande ifrågavarande
motion samt den under nästföljande punkt intagna motionen om årligt
understöd åt änkan Emma Kristina Gråberg, född Björkman anfört
följande:

»Enligt vad av remisshandlingarna framgår är bemälda Emilia Maria
Hammar född den 12 april 1878 och änka efter den 21 april sistlidet år avlidne
ritaren vid Karlskrona stations ingenjörsdepartement Fritz Hammar. Emma Kristina
Gråberg är född den 9 oktober 1852 och änka efter avlidne underofficerskorpralen
vid l:a ekonomikompaniet nr 438 Viktor Gråberg.

Enär ritaren Hammar och underofficerskorpralen Gråberg icke vid sin död
innehaft tjänst, som medfört delägarrätt i flottans pensionskassa, äro efterlevande
änkorna icke berättigade till gratial genom kassan.

Därest riksdagen i enlighet med föreliggande motioner skulle komma att
tillerkänna änkorna Hammar och Gråberg ifrågasatta årliga understöd, — vilka
skulle vara liktydiga med änkepensioner eller såsom det vid flottans pensionskassa
benämnes gratial — skulle det vara att införa en princip vars konsekvenser skulle
bliva, att en allmän pensionering, borde genomföras av änkorna efter all personal
vid marinen, som icke är tillförsäkrad gratial från flottans pensionskassa för efterlevande
änkor och barn, sålunda de månadslönare som icke äro delägare i flottans
pensionskassa samt alla daglönare och allt stammanskap ävensom motsvarande befattningshavare
vid armén samt säkerligen även alla änkor av jämförliga kategorier
vid statens kommunikationsverk och samtliga övriga förvaltningsgrenar.

Vad angår storleken av de föreslagna understödsbeloppen till änkorna Hammar
och Gråberg av respektive 400 och 300 kronor, vill direktionen erinra därom,
att högsta gratial för en änka efter en underofficer vid flottan, som icke övergått
å den genom kungl. kungörelsen den 5 december 1913 fastställda nya gratialstaten,
vilket gäller ett stort antal underofficerare, utgör 285 kronor, och att befattningshavaren
för grundläggande av detta gratial årligen haft och har att erlägga avsevärda
avgifter. Gratialet till änkorna efter dessa underofficerare är således mindre

Ang. pension
åt änkan
Emilia Maria
Hammar, född
Jakobsson.

Direktionen
Över flottans
pensionskassa.

16

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

Statskontoret.

Utskottet.

än vad enligt motionerna avsetts skola tillerkännas änkorna Hammar och Gråberg,
vilkas män icke erlagt några avgifter för grundläggande av pension åt efterlevande.

Därest riksdagen skulle komma att gå in på en pensionering av änkor av
ifrågavarande kategorier med föreslagna belopp, kan det icke anses vara med rättvisa
och billighet förenligt, att andra grupper av befattningshavare såsom ovannämnda
underofficerare skola vara pliktiga att för grundläggande av ett mindre gratial för
efterlevande alltjämt erlägga avsevärda årliga avgifter.

I ett särskilt fall har riksdagen emellertid på framställning av samma motionär
i motion nr 61 i andra kammaren till 1919 års riksdag medgivit att en
daglönareänka finge under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära ett årligt understöd av 300 kronor.

Uti till kung!, statskontoret i anledning av denna motion avgivet yttrande
avstyrkte direktionen bifall till densamma med hänsyn till de konsekvenser som ett
dylikt bifall skulle medföra, och i utlåtande nr 46 den 9 maj 1919 hemställde också
riksdagens bankoutskott, att motionen ifråga icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda. Vid frågans avgörande i riksdagen genom gemensam votering blev
emellertid denna framställning bifallen.»

För egen del har statskontoret angående den ifrågasatta pensionen
åt änkan Hammar anfört följande:

»Kungl. statskontoret, som till fullo instämmer i vad direktionen anfört,
anser visserligen icke skäl föreligga att bereda någon pension åt änkan Hammar,
som är jämförelsevis ung och torde kunna själv sörja för sitt uppehälle; men ämbetsverket
finner sig kunna ifrågasätta, huruvida icke med hänsyn till föreliggande
omständigheter ett mindre årligt understöd av förslagsvis 150 kronor kunde beviljas
såsom uppfostringsbidrag åt makarna Hammars minderårige son Kjell Lennart att
från allmänna indragningsstaten utgå från och med år 1921 intill utgången av det
kalenderår, varunder han uppnår 18 års ålder.»

Lika med de i ärendet hörda myndigheterna anser utskottet det
innebära stora betänkligheter att vidtaga någon åtgärd i motionens
syfte. Utskottet delar nämligen den av direktionen över flottans pensionskassa
uttalade uppfattningen att, därest riksdagen skulle bevilja pensioner
åt änkor av ifrågavarande kategori, det icke kan anses billigt och rättvist,
att andra grupper av befattningshavare skola vara pliktiga att för
grundläggande av gratial för efterlevande erlägga avsevärda årliga avgifter.
Fn konsekvens av ett bifall till motionen skulle vidare, såsom
direktionen framhållit, bliva, att en allmän pensionering borde genomföras
för änkorna efter all personal vid marinen, som icke har rätt till
sådant gratial, samt även åt efterlevande efter motsvarande kategorier
av befattningshavare vid armén ävensom inom den civila statsförvaltningen.
Förslag om införande av en sådan princip torde icke av riks -

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

17

dagen böra upptagas till prövning utan en föregående utredning om de
utgifter, som denna skulle medföra för statsverket.

Utskottet kan sålunda icke förorda någon pension av statsmedel
åt änkan Hammar. Vad angår det av statskontoret ifrågasatta uppfostringsbidraget
till makarnas minderårige son, vill utskottet framhålla, att
understöd av allmänna medel hittills icke förekommit i fäll, likartade
med det här förevarande. Då utskottet icke funnit några sådana särskilda
omständigheter föreligga, vilka synas böra påkalla ett undantag
från de grunder, vilka hittills tillämpats i liknande fall, har utskottet,
med hänsyn till de konsekvenser, ett bifall till förslaget skulle kunna
medföra, icke ansett sig böra biträda detsamma.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att förevarande motion II: 47 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.

17:o) I en inom andra kammaren av herr Leander väckt motion,
nr 48, har hemställts, »det riksdagen ville medgiva, att avlidne underofficerskorpralen
vid flottans station i Karlskrona Viktor Gråbergs änka,
Emma Kristina Gråberg, född Björkman, må, så länge hon förbliver i
sitt änkestånd, från och med den 1 januari 1921 under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av
300 kronor».

Beträffande motiveringen för denna hemställan ävensom de vid
motionen fogade handlingarna får utskottet hänvisa till motionen.

På anhållan av utskottet har statskontoret anbefallts avgiva utlåtande
i ärendet och har statskontoret i anledning härav inhämtat yttrande
över motionen av direktionen över flottans pensionskassa. Direktionens
yttrande finnes intaget under punkt 16 här ovan.

För egen del har statskontoret anfört huvudsakligen följande:

»Vad änkan Gråberg beträffar, framgår av handlingarna, att hon uppnått
en framskriden ålder, är medellös och på grund av sjukdom oförmögen att genom
arbete försörja sig; och om med hänsyn härtill och till mannens synnerligen långvariga
statstjänst det anses billigt, att något ålderdomsunderstöd av statsmedel
beredes henne, vill det emellertid på grund av direktionens upplysningar om vad
som i gratial tillkommer änkor efter underofficerare synas, som om understödets
belopp icke borde sättas högre än till 200 kronor. Erinras må, att å ålderdomsunderstödet,
om sådan förmån i detta fall beviljas, kommer att under nuvarande förhållanden
utgå dyrtidstillägg, därest icke annat uttryckligen stadgas.»

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 8 samt. 34 käft. (Nr 42.)

Ang, ärligt
understöd åt
änkan Emma
Kristina Gråberg.

Statskontoret.

3

18

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

Utskottet.

Ang. pension
åt byggnads
förmannen
L. M. Thorsson.

Utskottet vill erinra, att pension av statsmedel hittills icke förekommit
i fall, liknande det här föreliggande. Enligt ntskottets mening
kan det icke vara riktigt att i ett enstaka fall bevilja understöd åt änka
efter en befattningshavare, tillhörande en tjänstemannagrupp, som enligt
gällande bestämmelser icke är berättigad till familjepension. Såsom
direktionen över flottans pensionskassa framhållit, skulle ett bifall till
motionen vara ägnat att medföra vittutseende konsekvenser. Utskottet
hänvisar i detta avseende jämväl till vad utskottet under nästföregående
punkt anfört beträffande förslaget om pension åt änkan Hammar. På
grund av det anförda har utskottet ansett sig böra avstyrka bifall till
förslaget.

Utskottet hemställer sålunda,

att förevarande motion II: 48 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.

III. Ang. kommunikationsdepartementet.

I8:o) I två likalydande motioner, väckta den ena i första kammaren
under nr 23 av herr Norling, den andra i andra kammaren under
nr 50 av herr C. A. Carlsson i Gävle, hemställes, »att riksdagen måtte
bevilja byggnadsformannen Lars Magnus Thorsson i Gävle en årlig pension
å 500 kronor.»

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen nr 23
i första kammaren.

Vid nämnda motion har fogats en så födande förteckning:

Förteckning

över allmänna arbeten vid vilkas utförande L. M. Thorsson deltagit.

År

1863.

1864—66.

1868.

1868—82.

1883-84.

1887—88.

Såsom arbetare.

Statens järnvägar, södra stambanan.

Ystad—Eslövs järnvägsbyggnad.

Sammanbindningsbanan genom Stockholm.

Såsom byggnadsförman.

Diverse byggnadsarbeten för Gävle stad och inom Nedre norra vägoch
vattenbyggnadsdistriktet.

Landsvägsbro över Ljusne älv vid Järvsö inom Gävleborgs län.
Landsvägsbroar i Los socken, Gävleborgs län.

Bankoutskottets utlåtande AV 42.

1!)

1888—89.

1890.

1891—92.

1893-94.

1895-96.

1897— 98.

1898- 1904.
1905—1906.
1907—1909.
1910-1911.
1912—14.

1915—16.

1916.

1917-18.

Landsvägsbro över Ljusne älv vid Bergvik i Gävleborgs län.
Landsvägsbro över Lidingeån i Helgums socken, Västernorrlands län.
Landsvägsbro över Ljusne älv vid Segersta i Gävleborgs län.
Landsvägsbro över Ljusne älv vid Bollnäs i Gävleborgs län.
Kombinerad landsvägs- och järnvägsbro över Osterdalälven vid Mora
i Kopparbergs län.

.Järnvägsbro över Gavleån i Gävle.

Brobyggnads- och diverse arbeten vid Gävle—Dala järnväg.

Malmö stads arbeten.

Brobyggnads- och diverse arbeten vid Gävle—Dala järnväg.
Landsvägsbro över Kallströmmen i Kalls socken, Jämtlands län.
Järnvägsbroar över Dalälven vid Rättvik—Knippbohedens järnvägsbyggnad.

Landsvägsbroar över Solnan och Norreälven i Svegs och Elvros
socknar, Jämtlands län.

Landsvägsbro över Västerdalälven i Lima socken, Kopparbergs län.
Landsvägsbro över Voxna älv vid Sunnerstaholm i Bollnäs socken,
Gävleborgs län.

Ovanstående uppgifter äro grundade dels på för mig företedda arbetsbetyg
dels på personlig kännedom om byggnadsförman L. M. Thorssons verksamhet och
arbetsanläggningar, vilket härigenom intygas.

Gävle den 19 januari 1920.

Wilh. Prinzencreutz.

Överstelöjtnant vid Kungl. Väg- och Vattenbyggnadskåren,
Distriktschef i Nedre norra väg- och vattenbyggnadsdistriktet.

I fråga om övriga vid motionen fogade bilagor hänvisas till
densamma.

Såsom av ovan intagna förteckning framgår, har Thorsson endast
under två år varit anställd vid statens järnvägsbyggnader. För övrigt
har han arbetat dels vid enskild järnvägsbyggnad, dels vid vissa statsunderstödda
brobyg-o-nadsarbeten m. m. I fall liknande det nu föreliggande
har någon pension hittills icke beviljats, och anser utskottet,
med hänsyn till de konsekvenser, ett bifall till motionerna skulle kunna
framkalla, det innebära betänkligheter att vidtaga någon åtgärd i
motionernas syfte.

Utskottet hemställer därför,

att förevarande motioner I: 23 och II: 50 icke
må till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Utskottet -

20

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

Ang. pension
åt förre
arbetsförmannen
K. E.
Blomberg.

Ang. ett författareanslag

åt filosofie
doktorn Allen
Vannérus.

Statskontoret.

19:o) I en inom andra kammaren under nr 108, väckt motion
har herr Liibeck hemställt, »att riksdagen måtte besluta >tilldela förre
arbetsförmannen vid Drottningholms-broarna Karl Erik Blomberg en årlig
pension av 500 kronor från och med år 1922.

Beträffande motiveringen för detta yrkande får utskottet hänvisa
till motionen.

Enligt utskottet tillhandakommet meddelande har bemälde Blomberg
numera avlidit. I anledning bärav påfordrar ifrågavarande motion icke
någon riksdagens åtgärd; vilket utskottet skolat härmed för riksdagen

anmäla.

IV. Ang. ecklesiastikdepartementet.

20:o) I en inom första kammaren väckt motion, nr 22, hava
herrar Wigforss och Hellberg hemställt, »att riksdagen måtte från och
med år 1922 bevilja filosofie doktorn Allen Vannérus så länge han lever
ett årligt utgående författareanslag av 5,000 kronor».

Beträffande motiveringen samt de vid motionen fogade bilagorna
får utskottet hänvisa till motionen.

På anhållan av utskottet har statskontoret anbefallts avgiva utlåtande
i ärendet; och har statskontoret i ett den 4 april 1921 dagtecknat
yttrande anfört: In

»Vad beträffar det i motionen nr 22 i första kammaren väckta förslaget om
beviljande åt filosofie doktorn Allen Vannérus av ett årligen från och med år 1922
utgående författareanslag av 5,000 kronor undandrager sig detta förslag helt och
hållet bedömande efter vanliga regler för tilldelande av pension eller därmed jämförligt
understöd. Såsom framgår av intyg från statistiska byrån inom kungl.
kommerskollegium, kan Vannérus’ anställning i statstjänst icke anses kunna grunda
något anspråk på pension av statsmedel, åtminstone icke till sådant belopp, som i
motionen föreslagits. Något sådant har icke heller i motionen gjorts gällande, utan
däri åberopas såsom skäl för förslaget Vannérus’ förtjänstfulla verksamhet såsom
filosofisk forskare och författare, och syftet med förslaget är att bereda Vannérus
möjlighet att helt ägna sig åt fortsatt sådan verksamhet. Förslaget skulle därför
närmast kunna jämföras med de åtgärder, som en och annan gång förekommit i
syfte att genom anslag å allmänna indragningsstaten bereda personligt understöd
åt viss förtjänstfull verksamhet. Huruvida i detta fall föreligga sådana omständigheter,
att en dylik åtgärd må kunna anses vara på sin plats, därom är kungl.
statskontoret icke i tillfälle att uttala något eget omdöme. Jämte hänvisning till
vad den vid motionen fogade bilagan innehåller, vill kungl. statskontoret endast
framhålla, att det givetvis är av stor vikt, att varsamhet med dylika åtgärder iakt -

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

21

tages till undvikande av betänkliga konsekvenser; och det kan ifrågasättas, huruvida
dylika understöd böra beviljas utan den allsidiga utredning, som plägar föregå
Kungl. Maj:ts framställningar i sådana ärenden. Vad det föreslagna beloppet angår
torde icke vara något att däremot i och för sig erinra; men om annat icke uttryckligen
bestämmes, kommer att därå utgå dyrtidstillägg, varigenom understödet icke
kommer att såsom med motionen åsyftas ungefär motsvara vad befattningen i kommerskollegium
nu inbringar Vannérus utan vida överstiga honom i sådant avseende
tillkommande arvode jämte dyrtidstillägg. Då det icke kan anses vara avsett och
i allt fall icke kan vara lämpligt att understödet utgår jämsides med arvode för
nämnda befattning, synes vidare böra föreskrivas, att understödet må utgå först
sedan han lämnat befattningen.»

Av det i statskontorets utlåtande berörda intyg framgår, att
Vannérus, som är född den 20 mars 1862, antagits i kommerskollegii
tjänst den 7 september 1906 och från och med den 1 november 1906
innehaft anställning såsom amanuens å kollega statistiska byrå (förutvarande
avdelningen för näringsstatistik) en anställning, som sedan årligen
förnyats, senast den 30 sistlidna december. Tjänstgöringstiden
är 3 timmar per dag, och avlöningen, som tidigare utgjort 1,500 kronor
för år, utgör från och med år 1920 1,800 kronor.

Såsom statskontoret framhållit, undandrager sig det i motionen
väckta förslaget varje bedömande efter grunder, som vanligen tillämpas
vid beviljande av pension eller understöd av därmed jämförligt slag.
Utskottet behjärtar visserligen motionens syfte att genom statens ingripande
bereda en förtjänt vetenskapsman tillfälle att mera odelat ägna
sig åt forskningsarbetet. Utskottet är emellertid av den mening, att
understöd av här ifrågasatt slag icke böra beviljas utan den allsidiga
utredning, som plägar föregå Kungl. Maj:ts framställningar i liknande
ärenden. Frågan synes därför först böra i vanlig ordning underställas
Kungl. Maj:ts prövning. På grund härav har utskottet ansett sig för
närvarande böra avstyrka bifall till motionen.

Utskottet hemställer därför

att förevarande motion 1: 22 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 6 maj 1921.

På bankoutskottets vägnar:

EMIL KRISTENSSON.

Utskottet.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 8 samt. 34 höft. (Nr 42.)

4

22

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

Reservationer:

vid punkt 16:o (angående pension åt änkan Emelia Maria Hammar,
född Jakobsson)

av herr Bor g gr en; samt

vid punkt 17:o (angående årligt understöd åt änkan Emma Kristina
Gråberg)

av herr Borggren.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS- BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1921.