Bankoutskottets memorial Nr 40.
i
Nr 40.
Ankom till riksdagens kansli (len 3 maj 1931 kl. 2 e. in.
Memorial med förslag angående dyrtidstillägg åt tjänstemän och
vaktbetjänte hos riksdagens kamrar och utskott in. in.
I en till bankoutskottet avlåten, den 6 nästlidna april dagtecknad
skrivelse hava kamrarnas herrar talmän anfört följande:
»I eu till talmännen den 15 nästlidna mars avlåten skrivelse, som Talmännen.
jämte tillhörande, vid skrivelsen fogade handlingar härmed överlämnas,
hava kanslideputerade avgivit yttrande angående ifrågasatt omreglering
av avlöningsförhållandena för de hos kamrarna ävensom de ständiga och
tillfälliga utskotten samt i riksdagens kansli anställda tjänstemän och
vaktbetjänte.
Kanslideputerade hava därvid på anförda skäl förklarat sig icke
kunna föreslå någon förhöjning av de nu utgående grundlönerna till
dessa befattningshavare, men däremot föreslagit, dels att ersättningen
till kamrarnas vaktmästare för tjänstgöring vid aftonplenum efter kl. 11
måtte höjas från 2 till 4 kronor för varje gång, dels ock att dyrtidstillägg
vid innevarande riksdag måtte tillgodokomma samtliga ifrågavarande
befattningshavare enligt de grunder, som vid 1920 års riksdag
fastställts för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst. Därvid
skulle för de befattningshavare hos riksdagen, som tillika äro anställda
i statens tjänst eller hos riksdagens verk och inrättningar eller i egenskap
av f. d. befattningshavare åtnjuta dyrtidstillägg, de avlöningsförmåner,
som uppbäras från statsverket och från riksdagen, sammanräknas
och dytidstillägg uppbäras å sammanlagda avlöningsbeloppet. Yissa härför
erforderliga tekniska föreskrifter föreslås.
Förslaget angående dyrtidstillägg innebär ändring i vad innevarande
riksdag på hemställan av bankoutskottet i dess memorial nr 6 beslutat
angående dyrtidstillägg åt den hos riksdagen tillfälligt anställda personalen
att utgå tillsvidare intill dess annorlunda kunde varda av riksdagen
bestämt.
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 8 samt. 32 höft. (Nr 40.)
1
2
Bankoutskottets memorial Nr 40.
Kanslideputerades förslag liar behandlats vid denna dag hållet talmanssammanträde,
vid vilket jämväl de ständiga utskottens ordförande
samt kanslideputerade närvarit. Förslaget har vid sammanträdet vunnit
enhällig anslutning, och få vi härmed hemställa, att bestämmelser i
överensstämmelse härmed måtte varda fastställda.»
Den av talmännen åberopade, av kanslideputerade avlåtna skrivelsen
är av följande lydelse:
Kanslidepu■ »Uti till kanslideputerade den 14 januari 1921 avlåten skrivelse
haven I erinrat därom, att Kungl. Maj:t, med föranledande av löneregleringskommitténs
betänkande den 3 november 1920, uti innevarande
års statsverksproposition beslutit särskild framställning om ny definitiv
lönereglering för befattningshavare vid statsdepartement och centrala
ämbetsverk i anslutning till den för kommunikationsverken fastställda
lönereglering. Vidare haven I i berörda skrivelse omförmält, att löneregleringskommitten
förutsatt, att även vid fastställande av avlöningarna
för sagda befattningshavare i enlighet med kommitténs förslag, man fortfarande
liksom för kommunikationsverken måste räkna med särskilda
dyrtidstillägg å avlöningarna. Med hänsyn härtill haven I anmodat
kanslideputerade att så snart ske kunde taga i övervägande, huruvida
åtgärder borde vidtagas för åstadkommande av en omreglering av avlöningsförhållandena
för de hos kamrarna ävensom de ständiga och tillfälliga
utskotten samt i riksdagens kansli anställda tjänstemännen och
vaktbetjänte och beredande åt desamma, där så ske kunde, av ungefärlig
likställighet i avlöningsväg med motsvarande befattningshavare vid
statsdepartement och centrala ämbetsverk samt till Eder inkomma med
utlåtande och förslag i ärendet.
Utom berörda skrivelse från herrar talmän hava till kanslideputerade
överlämnats två framställningar i avlöningshänseende, den ena undertecknad
»på uppdrag av de hos riksdagens kamrar, utskott och kansli
anställda vaktbetjänte» av C. O. Eriksson, C. E. G. Carlberg, G. H.
Eriksson, Erik Andersson, Olof Cederberg och J. A. Holm och den
andra från vaktmästarna i riksdagens kansli särskilt för sig.
I den första av dessa framställningar påpekas vaktmästarnas inom
riksdagen större bundenhet till tiden än vaktmästarnas inom statsförvaltningen,
och hemställes, att, då avlöningarna för de sistnämnda avsevärt
förhöjts, särskilt genom innevarande riksdags beslut, dagarvodena måtte
Banko utskottets memorial Nr 40.
3
förhöjas för första vaktmästare och med dom likställda till 14 kronor
per dag samt för övriga vaktmästare till 12 kronor per dag att utgå
från innevarande riksdags början.
I den andra av här avsedda framställningar hava vaktmästarna i
riksdagens kansli för sin del yrkat att, med hänsyn till don särställning
från övriga vaktmästare i riksdagen, de intogo i fråga om såväl arbete
som arbetstid, komma i åtnjutande av en dagaviöning av 15 kronor.
Förberörda framställning rörande lönereglering för befattningshavare
vid statsdepartement och centrala ämbetsverk har i huvudsak av riksdagen
bifallits genom godkännande av statsutskottets memorial nr 9.
Vid övervägande av det genom herrar talmäns skrivelse under
kanslideputerades prövning bragta spörsmålet, huruvida till jämförelse
med den löneökning, som kommit i Eder skrivelse avsedda befattningshavare
i statens tjänst till del, någon ökning i grundlönerna borde äga
rum för den hos riksdagen tillfälligt anställda personalen, hava kanslideputerade
icke ansett sig kunna förorda någon sådan förhöjning. Även
om kanslideputerade vid avgivande av förslaget om höjningen år 1919
huvudsakligen haft sin uppmärksamhet fäst vid den ökning av tjänstemännens
arbete, som ägt rum under senaste årens riksdagar, så finna
dock kanslideputerade samtidigt, att de löner, som då av kanslideputerade
föreslogos och sedermera väsentligen oförändrade av riksdagen beslutades,
nått en sådan höjd, att desamma borde förbliva gällande under
en längre följd av år och att de ytterligare förhöjningar, som tidsförhållandena
kunde anses kräva, skulle äga rum under form av dyrtidstillägg.
Denna åsikt hysa kanslideputerade allt fortfarande. Granskar
man de nu utgående lönerna, synes man svårligen kunna komma till
den åsikt, att de, såsom grundlöner betraktade, äro för låga. Åtminstone
hava kanslideputerade icke kunnat komma till annan åsikt. Någon
förhöjning av de nu utgående grundlönerna hava kanslideputerade följaktligen
icke funnit sig kunna föreslå.
Det är endast i fråga om vissa vaktmästares avlöningsförmåner, som
kanslideputerade anse sig böra förorda en mindre jämkning. Don enligt
moment 7:o punkt 2 av bestämmelserna angående avlöningen till riksdagens
personal, sådana dessa bestämmelser återfinnas i bankoutskottets memorial
nr 85 vid 1919 års riksdag, utgående extra ersättning till dem av kamrarnas
vaktmästare, vilka efter klockan elva e. m. tjänstgöra vid aftonplena, synes
nämligen kanslideputerade vara för ringa, och hålla kanslideputerade före,
att ersättningen i förevarande avseende bör höjas till fyra kronor var gång.
4
Bankoutskottets memorial Nr 40.
Vad vidare angår frågan om dyrtidstillägg å de fastställda avlöningarna
till riksdagens ifrågavarande personal, så utgå dessa på grund
av riksdagens bifall till bankoutskottets utlåtande nr (i för 1921 i anledning
av en av herr K. J. Ekman väckt motion, för närvarande och
intill dess annorlunda kan varda av riksdagen bestämt, med samma belopp,
som jämlikt beslut av 1920 års riksdag, frånräkna! det s. k.
familjetillägget, utbetalades under andra kvartalet 1920.
I fråga om sättet för utbetalande av dyrtidstillägg eller, såsom det
intill år 1920 benämnts, tillfälligt arvodestillägg till ifrågavarande personal
få kanslideputerade erinra därom, att riksdagens ifrågavarande
tjänstemän och vaktbetjänte icke härutinnan likställts med statens befattningshavare,
utan har sådant dyrtidstillägg till dem utgått efter endast
med hänsyn till riksdagsavlöningen fastställda grunder.
Emellertid uttalade redan bankoutskottet i sitt memorial nr 74 vid
1919 års riksdag, att frågan, huruvida riksdagens tillfälliga personal i
fråga om dyrtidstillägg skulle stå i en undantagsställning gentemot statens
befattningshavare, borde vid nästkommande års riksdag upptagas till
förnyad prövning. Dock kom icke någon sådan prövning till stånd vid
1920 års riksdag, utan bestämdes i enlighet med bankoutskottets memorial
nr 92 dyrtidstiliägget att utgå jämlikt de av 1919 års lagtima
riksdag fastställda grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens
tjänst, dock att den, som åtnjöt dyrtidstillägg av statsmedel i egenskap
av befattningshavare i statens tjänst eller hos riksdagens verk och
inrättningar eller f. d. befattningshavare, skulle äga uppbära tillfälligt
arvodestillägg med endast två tredjedelar av till honom utgående månads-
och dagarvoden samt med högst tolv kronor om dagen. Därjämte
beslöt riksdagen, likaledes på utav bankoutskottet i nyssberörda
memorial, med hänsyn till det dyrtidstillägg, som för första halvåret 1920
beviljades statens befattningshavare, gjord hemställan, att medgiva, att
envar av ovan angivna befattningshavare hos riksdagen, som vore familjeförsörjare,
skulle äga uppbära ytterligare tillägg med tjugu procent å arvodet;
dock att den, vilken i egenskap av befattningshavare i statens tjänst eller hos
riksdagens verk eller inrättningar eller f. d. befattningshavare ägde uppbära
förhöjning i dyrtidstillägg för första halvåret 1920 eller del därav,
icke skulle komma i åtnjutande jämväl av här nämnda dyrtidstillägg.
Ovan intagna vid 1920 års riksdag fastställda grunder i fråga om
dyrtidstillägg till ifrågavarande personal äro som nämnt de, vilka fortfarande
tillämpas, dock att icke något tillägg till familjeförsörjare utgår.
Bankoutskottets memorial Nr 40.
I överensstämmelse med ovanberörda uttalande i bankoutskottets
memorial nr 74 vid 1919 års riksdag anse kanslideputerade, att åtgärder
böra vidlagas i syfte att dyrtidstilläggen för riksdagens ifrågavarande
personal regleras efter samma normer och i ställt samband med de till
statens befattningshavare utgående dyrtidstillägg.
De bestämmelser om dyrtidstillägg, som därvid böra läggas till grund
för en sådan reglering, skulle vara de för statens befattningshavare nu
gällande, nämligen de, som fastställts vid 1920 års riksdag.
För att utröna, huruvida den nu ifrågasatta anordningen skulle låta
sig lämpligen genomföra och vilka tekniska föreskrifter i så fall skulle
bliva erforderliga, hava kanslideputerade under hand inhämtat yttrande
från sekreteraren i riksgäldskontoret J. A. Hägglund och statskommissarien
friherre C. G. E. Leijonhuvud.
I det utav dessa den 10 mars 1921 avgivna yttrande härutinnan
hava de anfört följande: Yid fastställande av dyrtidstillägget till riksdagens
befattningshavare tillämpades för närvarande två olika beräkningssätt: För
befattningshavare, som tillika vore befattningshavare i statens tjänst eller
hos riksdagens verk och inrättningar eller f. d. befattningshavare, utginge
tillfälligt arvodestillägg med två tredjedelar av till honom utgående månads-
och dagarvoden, dock med högst tolv kronor om dagen; för befattningshavare
vid riksdagen, som ej hade annan statstjänst, beräknades
dyrtidstillägget efter ett grundtal av 147 % å 100 kronor av arvodet
samt efter en tredjedel av grundtalet eller 49 % å återstoden av arvodet.
Båda dessa beräkningssätt voro mindre gynnsamma för riksdagens befattningshavare
än de bestämmelser, enligt vilka dyrtidstillägg för närvarande
utginge till befattningshavare i statens tjänst. För befattningshavare vid
riksdagen, vilka ej innehade statstjänst, skulle en förändring av grunderna
för dyrtidstilläggens beräknande till likformighet med för statstjänstemän
gällande med nuvarande indextal medföra en höjning av grundtalet från
147 till 166 % å 85 kronor av arvodet samt från 49 till 91 % å den del
av arvodet, som översköte 85 kronor. Den därav följande förhöjningen
av löneförmånerna skulle exempelvis för eu befattningshavare med 13
kronor i dagarvode (korrekturläsare) uppgå till 129 kronor 55 öre under
en månad ä 30 dagar. För statstjänstemän, anställda i riksdagen, skulle
den förändrade beräkningen medföra ett från 662/s till 91 % förhöjt dyrtidstillägg,
med undantag dock för det fall, att en befattningshavares
sammanlagda, avlöningsförmåner å statstjänst och tjänst hos riksdagen
överstege 1,250 kronor i månaden. Enligt gällande grunder för dyrtids
-
6
Bankoutskottets memorial Nr 40.
tillägg till statens befattningshavare utginge nämligen intet dyrtidstillägg
för avlöning över 1,250 kronor i månaden. Även för pensionerade f. d.
statstjänstemän, anställda i riksdagen, skulle förändringen medföra förhöjt
dyrtidstillägg. Ökningen i dyrtidstillägget för månad skulle för nedan
-
nämndä befattningshavare utgöra:
För sekreterare i statsutskottet...................................................... kr. 87: 72
(reducering på grund av uppnådd maximigräns)
För förste notarie (stenograf) ......................................................... » 240: 60
(reducering för närvarande till 12 kr. pr dag)
För kanslist i kamrarna ............................................. » 87: 60
För korrekturläsare ........................................................................... » 94: 90
För vaktmästare........................................................ » 65: 70
Yid fallande indextal bleve ökningen givetvis mindre. Vidare har
uti ifrågavande utlåtande framhållits, att några tekniska svårigheter att
ändra grunderna för dyrtidstilläggen till avsedda befattningshavare till
överensstämmelse med vad som gällde för innehavarna av statstjänst icke
syntes föreligga. Beträffande de befattningshavare i riksdagen, som ej
innehade statstjänst, hade man att utan vidare följa de fastställda procenttalen.
En statstjänsteman, som vore anställd hos riksdagen, skulle bliva
likställd med befattningshavare, som av statens medel åtnjöte lön eller
arvode för två eller flere befattningar. Dyrtidstillägget skulle sålunda
beräknas å befattningshavarens sammanlagda avlöningsförmåner å statstjänsten
och befattningen i riksdagen. Utbetalningen borde däremot i
likhet med vad som gällde för innehavare av flera statstjänster ske vid
vardera befattningen för sig. Vederbörande ämbetsverk, dit befattningshavaren
hörde, hade att på vanligt sätt uträkna och utbetala befattningshavarens
dyrtidstillägg på hans inkomst från verket. Från riksdagen
hade han att uppbära återstoden av det på de sammanlagda avlöningarna
utgående dyrtidstillägget. Vid början av varje riksdag- före första
avlöningens utbetalande borde befattningshavaren medelst intyg från
vederbörande verk styrka, vilken grundavlöning och dyrtidstillägg, han
månatligen därifrån uppbure. Visade sig då, att den sammanlagda
grundavlöningen i verket och riksdagen ej uppginge till 1,250 kronor,
hade han att uppbära dyrtidstillägg på hela sin för anställningen hos
riksdagen åtnjutna avlöning. I annat fall skulle tillägg endast uppbäras
å den del av riksdagsavlöningen, som jämte avlöningen från verket folie
inom 1,250 kronor. Att för varje månad kräva intyg från vederbörande
Bankoutskott^ memorial Nr 40. 7
verk rörande uppburen avlöning, syntes knappast erforderligt. Däremot
torde ett sådant intyg, avseende de olika månaderna under hela riksdagstiden,
böra avlämnas, innan den sista utbetalningen av* avlöning för
tjänstgöring hos riksdagen skedde. Skulle av detta intyg framgå, att
någon befattningshavares avlöning av statstjänsten under riksdagen undergått
sådan ökning, att berörda maximigräns, 1,250 kronor, överskridits,
eller sådan minskning, att avlöningarnas sammanlagda belopp understege
nyssnämnda belopp efter att vid riksdagens början hava överstigit detsamma,
borde vid den sista avlöningsbetalningen nödig utjämning ske.
Då de sammanlagda avlöningsförmånerna å statstjänst och befattning i
riksdagen för tämligen få befattningshavare överstege 1,250 kronor i
månaden, skulle dylik utjämning endast i undantagsfall behöva företagas.
Kanslideputerade hava för sin del intet att erinra mot det i ovan
omförmälda yttrande föreslagna sättet för dyrtidstilläggs utbetalande och
kunna således vad yttrandet rör de ifrågasatta föreskrifterna för utbetalningen
av riksdagspersonalens dyrtidstillägg ansluta sig till vad däri
uttalats.
I berörda yttrande har icke något uttalande gjorts angående utbetalande
av s. k. barntillägg, men anse kanslideputerade att, för åstadkommande
av ett konsekvent genomförande av gällande grunder för
dyrtidstillägg, sådant tillägg givetvis bör utgå till dem av ifrågavarande
personal, som icke uppbära sådant tillägg från statsverket eller från riksdagens
verk och inrättningar.
På grund härav få kanslideputerade hemställa, att herrar talmän
behagade vidtaga åtgärder
l:o) i fråga om de i bankoutskottets memorial nr 85 vid 1919 års
riksdag intagna »Bestämmelser angående avlöningen för de vid lagtima riksdag
hos kamrarna, de ständiga och tillfälliga utskotten samt i riksdagens
kansli anställda tjänstemän och v äkthetjänte», för att moment 7 punkt 2 av
sagda bestämmelser måtte från och med innevarande riksdag erhålla
följande ändrade lydelse:
»Därjämte må jämväl vid slutet av varje riksdag till envar av dem
utav kamrarnas vaktmästare, vilka efter klockan elva e. m. tjänstgjort
vid aftonplena, utbetalas en extra ersättning av fyra kronor för varje
gång, sådan tjänstgöring ägt rum»;
2: o) i fråga om dyrtidstilläggen till de hos kamrarna, de ständiga och
tillfälliga utskotten samt i riksdagens kansli anställda tjänstemän och
Kanslidepu
terades av
talmännen
tillstyrkta
förslag.
8 Bankoutskottets memorial Nr 40.
vaktbetjänte för att följande bestämmelser må bliva för innevarande år
gällande:
»Dyrtidstillägg utgår till de vid innevarande riksdag hos kamrarna,
de ständiga och tillfälliga utskotten samt i riksdagens kansli anställda
tjänstemän och vaktbetjänte enligt de grunder, som fastställts i Kungl.
Majits kungörelse med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare
i statens tjänst den 30 juni 1920 (svensk författningssamling nr 364),
därvid för de befattningshavare hos riksdagen, som tillika äro anställda
i statens tjänst eller hos riksdagens verk och inrättningar eller i egenskap
av f. d. befattningshavare åtnjuta dyrtidstillägg, de avlöningsförmåner,
som uppbäras från statsverket och från riksdagen sammanräknas och dyrtidstillägg
uppbäras å sammanlagda avlöningsbeloppet. För sistnämnda
ändamål bör i statens tjänst anställd befattningshavare hos riksdagen,
innan avlöning första gången efter dessa bestämmelsers ikraftträdande
utbetalas från riksdagen, medels intyg från vederbörande ämbetsverk
styrka, vilken grundavlöning och vilket dyrtidstillägg, han senast därifrån
uppburit. Jämväl bör sådan befattningshavare, innan sista utbetalningen
av avlöning för tjänstgöring hos riksdagen äger rum, förete intyg om de
grundavlöningar och de dyrtidstillägg, han månatligen under riksdagstiden
åtnjutit från det ämbetsverk, där han är anställd. Motsvarande intyg
skola företes av befattningshavare hos riksdagens verk och inrättningar
och f. d. befattningshavare. För det ändamål, som omförmäles i § 4 av
kungl. kungörelsen med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare
i statens tjänst med flera pensionärer den 30 juni 1920
(svensk författningssamling nr 365), bör i förekommande fall underrättelse
till vederbörande pensionskassa eller annan vederbörande meddelas angående
det från riksdagen utbetalda dyrtidstillägget.»
Utskottet, som icke haft något att erinra mot kanslideputerades av
herrar talmän tillstyrkta förslag, hemställer,
att riksdagen må godkänna här ifrågavarande
förslag.
Stockholm den 3 maj 1921.
På bankoutskottets vägnar:
EMIL TvKISTENSSON.
Stockholm 1921, J. A. Kritz och Kurt Lindberg, Bokindustriaktiebolag.