Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

1

Nr 38.

Ankom till riksdagens kansli den 28 april 1921 kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
förhöjning av vissa av statsmedel utgående understöd.

I en till riksdagen den 11 mars 1921 avlåten proposition, nr 196,
som hänvisats till bankoutskottet, har Kungl. Maj:t, under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, »att den enligt kungörelse
den 28 juni 1918 utgående tilläggsersättningen till vissa i statens
tjänst skadade arbetare med flera måtte för tiden från 1921 års början
utgå med belopp, motsvarande 125 procent av vederbörande livränta
eller understöd».

Genom ovanberörda kungörelse den 28 juni 1918 har Kungl.
Maj:t förordnat, att arbetare, som på grund av genom olycksfall i
statens tjänst åsamkad skada jämlikt lagen den 5 juli 1901 angående
ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete vore berättigad till
livränta av statsmedel med ett årligt belopp av minst 90 kronor, ävensom
genom olycksfall i statens tjänst avliden arbetares enligt samma
lag livränteberättigade änka och barn, finge, utöver dem enligt nämnda
lag tillkommande livräntor, från och med år 1918 uppbära tilläggsersättning
med ett årligt belopp motsvarande tre fjärdedelar av samma
räntor. Vidare förordnade Kungl. Maj:t i samma kungörelse, att personer,
vilka, utan att vara berättigade till livränta enligt nämnda lag,
såsom ersättning i anledning av olycksfall eller ådragen kroppsskada
tillerkänts eller kunde komma att tillerkännas livränta eller årligt understöd
av statsmedel enligt de i samma lag angivna grunder, finge härutöver
uppbära tilläggsersättning med belopp och under villkor i övrigt,
som här ovan angivits, dock att dylik förhöjning icke finge äga rum
beträffande livränta eller understöd, varå krigstidstillägg åtnjötes.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 8 samt. 31 höft. (Nr 38—39.) 1

o

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

Departements chefen.

Utskottet.

I skrivelse den 25 september 1920 har riksförsäkringsanstalten
gjort framställning om att den tilläggsersättning, som avses i förenämnda
kungörelse, finge från och med år 1921 utgå med ett årligt belopp,
motsvarande 125 procent av livräntan eller understödet.

Över denna framställning hava utlåtanden avgivits av åtskilliga
myndigheter, bland annat av statskontoret, som förklarat sig icke hava
något att erinra mot, att den föreslagna förhöjningen i likhet med vad
som bestämdes år 1918 erhölle karaktär av en för framtiden bestående
förmån.

Departementschefen har för egen del anfört följande:

»Sedan frågan om beredande av förbättrade existensvillkor för vissa
livräntetagare enligt 1901 års lag senast var före, hava levnadskostnaderna
stigit högst avsevärt. Vid tiden för utfärdande av 1918 års
kungörelse i ämnet uppgick enligt socialstyrelsens beräkningar det tal,
som anses motsvara den allmänna stegringen av levnadskostnaderna
sedan juli månad 1914 till 119. Motsvarande tal för den 31 december
1920 är 171. Svårigheten för att icke säga omöjligheten för en person,
som är i total avsaknad av sin arbetsförmåga, att under rådande förhållanden
existera å honom nu tillkommande belopp — 525 kronor —
torde ligga i öppen dag. En dylik invalid arbetare måste därför i regel
vara nödsakad att anlita fattigvården. Då emellertid den skada, som vållat
hans invaliditet, åsamkats honom genom arbete i statens tjänst, synes
det mig böra åligga staten ej fattigvården att bereda honom ett nödtorftigt
uppehälle. Vad då beträffar formen för dylik hjälp från det
allmännas sida kunde det visserligen ifrågasättas att nu vidtaga en mer
tillfällig förhöjning av ifrågavarande livräntor och understöd. Men då
dessa med nu föreslagen höjning, trots den stegring av penningvärdet,
som är att förvänta, uppenbarligen icke räcka till mer än nödtorftig
hjälp, synes mig förhöjningen även denna gång böra göras permanent.
Med hänsyn jämväl härtill anser jag förhöjningens storlek vara väl avvägd
och finner kostnaden för statsverket, till en början omkring 30,000
kronor om året, icke avskräckande i betraktande av det behjärtansvärda
ändamålet.»

Beträffande utredningen i övrigt tillåter sig utskottet hänvisa till
ovanberörda statsrådsprotokoll.

På de i statsrådsprotokollet anförda skäl har utskottet ansett sig
böra biträda Kungl. Majits förslag. Erforderliga medel torde, på sätt i
propositionen föreslås, böra utgå från det under elfte huvudtiteln upp -

Bankout skottets utlåtande Nr 38. 8

tagna förslagsanslaget till »statsverket åliggande, av andra medel ej
utgående ersättningar i anledning av olycksfall i arbete».

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
proposition.

Stockholm den 28 april 1921.

På bankoutskottets vägnar:

EMIL KRISTENSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Gustafsson, Oting ren, Vindahl, Johansson i Friggeråker,
Wigforss, Östberg, Walles och Söderbom samt

av andra kammaren: herrar Kristensson, Gustafsson i Örebro, Borg, Sommelius, Risberg,
Wikström, Persson i Björsbyholm och Höglund•