Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

1

Nr 36.

Ankom till riksdagens kansli den 28 april 1921 kl. 12 m.

Utlåtande, angående vissa framställningar rörande pensioner och
understöd.

Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda
till utskottet hänvisade framställningar angående vissa pensioner och
understöd.

l:o. I en inom andra kammaren av herr V. V. Hedlund i Ös- o Angående
tersund väckt motion, nr 51, hemställes, »att riksdagen beslutar att ettstoft ad*Tinjeårligt
understöd å 300 kronor må från och med den 1 januari 1921 arbetaren Ånutgå
till änkan Frida Karolina Holst, född-Häggström, så länge hon ^oUt^änka
förbliver i sitt nuvarande änkestånd, ävensom 75 kronor årligen till vart och mmdtroch
ett av hennes fyra minderåriga barn intill de fyllt 18 år.» än9a barn''

Beträffande motiveringen för detta yrkande ävensom ifråga om de
vid motionen fogade bilagorna tillåter sig utskottet att hänvisa till
motionen.

Efter anhållan av utskottet har statskontoret anbefallts avgiva
utlåtande över ifrågavarande motion. På anmodan av nämnda ämbetsverk
har telegrafstyrelsen yttrat sig i ärendet och därvid förklarat sig
icke hava något att erinra mot bifall till motionen. För egen del har
statskontoret anfört följande:

»Vad belräffar det i motionen nr 11:51 väckta förslaget om årliga under- Statskontoret.
stöd åt linjearbetaren vid telegrafverket A. D. Holsts änka Frida Karolina
Holst, född Häggström, och makarnas minderåriga barn får kungl. statskontoret,
under hänvisning till vad telegrafstyrelsen anfört, för egen del framhålla, att,
då änkan Holst, som endast är 37 år gammal och, såvitt handlingarna utvisa,

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 8 samt. 29 käft. (Nr 36.) 1

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

fullt arbetsför, får antagas kunna med arbete försörja sig, någon pension åt
henne knappast synes vara av behovet påkallad, men att, då hon säkerligen, så
länge barnen äro minderåriga, är i behov av hjälp till deras vård och uppfostran,
billigheten synes på grund av föreliggande omständigheter bjuda, att
sådan hjälp beredes av statsmedel i form av uppfostringsbidrag för barnen;
och synes i sådant avseende ett belopp av förslagsvis 100 kronor årligen för vart
och ett av de fyra barnen böra anvisas att av telegrafverkets medel utgå från
och med den 1 januari 1921 intill'' utgången av det kalenderår, under vilket barnet
fyller 18 år.»

utskottet. - I likhet med statskontoret anser utskottet någon pension till änkan
Holst icke böra ifrågakomma. Med hänsyn till föreliggande^ omständigheter
har utskottet emellertid funnit sig böra förorda, att årliga
understöd tilldelas makarnas minderåriga barn. Dessa understöd torde,
på sätt statskontoret ifrågasatt, böra bestämmas till 100 kronor årligen •
för vart och ett av barnen, att utgå från och med den 1 januari 1921
intill utgången av det år, under vilket barnet uppnår 18 års ålder.
Understöden synas, såsom tidigare i liknande fall skett, lämpligen böra
anvisas att utgå av telegrafverkets medel.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion
II: 51, må medgiva, att vart och ett av avlidne linjearbetaren
Anders Daniel Holsts omyndiga barn Anders
Sten Folke, Iris Birgit Frideborg, Karl Hugo Lennart
och Nils Rune Valdemar må från och med den
1 januari 1921 till och med det kalenderår, under
vilket barnet uppnår 18 års ålder, av telegrafverkets
medel uppbära ett årligt understöd av etthundra kronor.

Angående 2:o. I en inom andra kammaren väckt motion, nr 9, har herr

(ion ^åt förre Osberg hemställt, »att riksdagen måtte besluta att till förre arbetaren
arbetaren vid vid statens järnvägar Carl Fredrik Andersson må från och med den 1
vf™8 SärF.januari 1921 utgå en från 400 till 600 kronor förhöjd pension under

Andersson, hans återstående livstid».

Enligt utskottet tillhandakommet meddelande har bemälde Andersson
numera avlidit. I anledning härav påfordrar den väckta motionen
icke någon riksdagens åtgärd; vilket utskottet skolat härmed för riksdagen -

anmäla.

BanlcoutsJcottets utlåtande Nr 36.

3

3:o. I en inom andra kammaren väckt motion, nr 112, har herr Angående
''Björklund hemställt, »att riksdagen ville besluta att åt forre stallkarlen^ åt förre.
vid statens järnvägar Galle Jönsson i Hässleholm fr. o. m. don 1 januari
1921 bevilja ett årligt pensionstillägg av G90 kronor ». vägar C.

Beträffande motiveringen hänvisas till motionen. Jonsson.

Av tillgängliga handlingar inhämtas, att Jönsson, som är född den
11 april 1856 och med ingången av augusti månad 1920 lämnat sin
anställning i järnvägens tjänst, under tiden 1883—1906 varit anställd
vid statens järnvägars banavdelning, därvid hans tjänstgöring under åren
1883—1898 omfattat omkring 9—10 månader årligen samt under tiden
1898—1906 varit »närmelsevis ständig», att Jönsson sedan hösten 1906
haft ständig sysselsättning som vagnkarl vid maskinavdelningen; att han
icke äger annan förmögenhet än ett mindre, å ofri tomt om 1,000
kvadratmeter beläget hus, taxerat till 2,000 kronor och med påvilande
skuld av 650 kronor eller har annan årsinkomst än sin statspension
samt avkastningen av omförmälda tomt; samt att Jönsson och hans
hustru numera äro oförmögna till arbete.

På utskottets anhållan har statskontoret anbefallts avgiva utlåtande
i ärendet; och har statskontoret över motionen inhämtat yttrande av
järnvägsstyrelsen, som anfört följande:

»Den pension av 310 kronor om året, som tillkommer f. d. extra ordinarie Jämvägsstystallkarlen
Calle Jönsson från statens järnvägars pensionskassa för pensionering relsen.
av icke ordinarie personal, är bestämd i enlighet med det för samma kassa den
29 juni 1917 fastställda reglemente. Att beloppet icke blivit högre, beror i
väsentlig mån därpå, att Jönsson vid sin avgång ur tjänst icke räknade mer
än 13 tjänstår i pensionsbänseende. Jönsson är emellertid jämlikt kungl. kungörelsen
den 30 juni 1920, nr 365 i Svensk författningssamling, berättigad att
uppbära dyrtidstillägg till pensionen. Detta tillägg har för första kvartalet av år
1921 uppgått till ett belopp av 123 kronor 65 öre, vilket, för helt år räknat,
motsvarar ett dyrtidstillägg av 514 kronor 60 öre. Med hänsyn härtill och då
det finnes ett trettiotal andra pensionerade f. d. extra ordinarie befattningshavare,
som åtnjuta pension från ovannämnda kassa med lägre belopp än det Jönsson i
pension tillkommande eller med samma belopp som han, anser styrelsen för sin
del skäl icke föreligga för bifall till motionen.»

Statskontoret har, med hänvisning till vad järnvägsstyrelsen anfört
och upplyst, för egen del instämt i styrelsens avstyrkande av förslaget
om pensionstillägg åt Jönsson.

Den pension av statsmedel, som för närvarande tillkommer Jöns- Utskottet.
son och å vilken dyrtidstillägg utgår, är, såsom av järnvägsstyrelsen

4

BanJcoutslottets utlåtande Nr 36.

Angående
pension åt
förre järnvägsarbrtaren

Ande<a
Johansson
Lundquist.

framhållits, tillmätt i överrenstämmelse med gällande bestämmelser. Vid
sådant förhållande och då tillräckliga skäl att i förevarande fall frångå
dessa bestämmelser icke blivit anförda, torde ett bifall till motionen kunna
medföra betänkliga konsekvenser. Härtill kommer, att ett bifall till förslaget
vore ägnat att föregripa den utredning angående en allmän reglering
av pensionerna för f. d. befattningshavare i statens tjänst samt
änkor och barn efter sådana befattningshavare, som för närvarande
pågår i finansdepartementet. På grund härav har utskottet ansett
sig böra avstyrka bifall till motionen.

Utskottet hemställer sålunda,

att förevarande motion II: 112 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.

4:o. I en inom Andra kammaren väckt motion, nr 113, har herr
Månsson i Hagaström anfört och hemställt följande:

»Förre järnvägsarbetaren Anders Johansson Lundquist, född 1843 och således
omkring 78 år gammal, mantalsskriven i Valbo församling av Gävleborgs län,
nu boende i Strömsbro, har enligt egen uppgift arbetat vid statens järnvägar
från 1863 till 1882 vid byggandet av statens järnväg Stockholm—Storlien,
åren 1883—1892 å norra stambanan, Bräcke—Boden sektionen, samt sedermera
mellan 1901 och 1903 samt 1906, 1907 samt 1908 på Orsa—Sveg-banans
byggande.

Emellertid måste han 1892, allt enligt egen uppgift, avgå på grund
sjukdom, och arbetade efter sitt tillfrisknande några år i enskild tjänst, innan
han åter fästes vid statens järnvägsbyggnader.

Om hans egen uppgift stämmer, har han sålunda i omkring 33 år arbetat
vid statens järnvägar. Härav har han dock endast intyg för 14 år, beroende
på att hans arbetsbefäl honom veterligen icke längre finnas i livet. Men i skrivelse
till kungl. järnvägsstyrelsen har han anhållit, att styrelsen ville söka kontrollera
hans uppgifter genom att låta någon med sagda järnvägsbygge bekant
funktionär med honom anställa förhör och avfordra honom edlig försäkran,
därest förhören skulle tyda på att han har rätt.

Hos kungl. järnvägsstyrelsen har han anhållit om pension enligt kungl.
kungörelsen av den 6 november 1918, men styrelsen, som innehar den med
honom förda korrespondensen och säkerligen kan lämna utförligare upplysningar
rörande hans arbete vid statens järnvägar, har svarat, att då han för så länge
sedan lämnat sin anställning i statens tjänst, kunde någon pension ej tillerkännas
honom.

Då det emellertid är bekant, att det bland den gamla stammens arbetare
fanns många, som av långt driven eller falsk blygsamhet och hänsynsfullhet hellre

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

5

ledo nöd än de anropade det allmänna om bjälp; då vidare okunnighet om rätt
till pension kan lia varit orsaken till att denna arbetare ej tidigare begärt sådan,
om nu ej eu långt driven blygsamhetskänsla skulle ha hindrat honom; då det
icke skäligen kan antagas, att berörde arbetare skulle dikta på sig eu längre
tjänstgöringstid än han verkligen haft, i vilket fall det borde vara ganska lätt
för järnvägsstyrelsen att genom av äldre järnvägsmän verkställt förhör påvisa
att feluppgifter föreligga; och då Anders Johansson Lundquist belinner sig i
den höga ålder, att det knappast kan vara tal om mer än ett par tre års pension
till honom, vågar underiecknad vördsamt hemställa, att han från och med
den 1 januari 1920, eller sedan kungl. järnvägsstyrelsen avslagit hans pensionsansökan,
måtte tilldelas en årlig pension av den höjd, som åtnjutes av med
honom likställda pensionstagare.»

Beträffande de bilagor, som fogats vid motionen, får utskottet
hänvisa till densamma.

På utskottets anhållan har statskontoret anbefallts avgiva utlåtande
över ifrågavarande motion; och har statskontoret efter erhållen
remiss inhämtat yttrande i ärendet från järnvägsstyrelsen.

• 1

Styrelsen har i sitt yttrande åberopat innehållet dels i sin i bilagorna til

motionen avtryckta skrivelse till Lundquist av den 17 november 1919, dels i en
vid styrelsens yttrande fogad avskrift av en till Lundquist den 22 i samma månad
aVlåten skrivelse med svar å den inlaga från honom, som är avtryckt i berörda
bilagor. I sistnämnda skrivelse har styrelsen erinrat, att såsom en allmän
förutsättning för att pension av statsmedel kunde beviljas gällde, att vederbörande
vid tiden för pensionsrättens prövning vore anställd i statens tjänst eller
avgått därifrån på grund av ålder eller sjuklighet. Sålunda kunde icke personer,
som för lång tid tillbaka frivilligt lämnat sin anställning i statstjänst för att
ägna sig åt annan verksamhet, sedermera göra anspråk på pension av statsmedel.
Styrelsen hade icke ansett några skäl föreligga att i fråga om pension
jämlikt kungörelsen den 8 november 1918 angående pensionering av förmän
och arbetare vid statens järnvägsbyggnader m. m. frångå förenämnda allmänna
grundsats.

Styrelsen har vidare i sitt yttrande framhållit, att byggandet av Orsa—
Svegbanan, där Lundquist uppgivit sig hava haft arbete under tillhopa 5 år,
icke utförts för statens räkning utan för ett bolags räkning. Den omständigheten,
att banan år 1918 eller alltså ungefär 10 år efter dess byggande förvärvats för
statens räkning, syntes näppeligen böra hava till följd, att banan i förevarande
avseende likställes med sådant statens arbetsföretag, som avsåges i § 1 av
ovannämnda kungörelse.

Statskontoret har för egen del anfört huvudsakligen följande:

Av järnvägsstyrelsens yttrande synes framgå, att anledning knappast kan
anses föreligga att bereda Lundquist pension i enlighet med grunderna i kun -

Jämvägt 8tyrdsen.

Statskontoret.

6

BankoutsJcottets utlåtande Nr 36.

Utskottet.

Angående
pension åt
schaktmästaren
J. O.
Strandberg.

görelsen den 8 november 1918 angående pensionering av förmän och arbetare
vid statens järnvägsbyggnader m. m. Anses emellertid med hänsyn till föreliggande
omständigheter något ålderdomsunderstöd höra honom beviljas, ehuru
han icke kunnat styrka mer än en mindre del av den åberopade arbetstiden
vid statens järnvägsbyggnader, torde därför något mindre belopp, förslagsvis
200 kronor, anvisas att från allmänna indragningsstaten till honom utgå från
och med ingången av år 1921. .

Av utredningen i ärendet framgår, att Lundquist under endast
omkring 9 år styrkt sig hava varit anställd vid statens järnvägsbyggnader
samt att han redan år 1892 lämnat sin anställning i statens
tjänst. Då Lundquist sålunda enligt gällande bestämmelser icke är berättigad
att erhålla pension av statsmedel och några särskilda omständigheter
av. beskaffenhet att böra föranleda undantag från dessa bestämmelser
icke blivit anförda, har utskottet, med hänsyn till de konsekvenser,
ett bifall till motionen synes kunna medföra, ansett sig böra
avstyrka bifall till densamma.

Utskottet hemställer sålunda,

att förevarande motion II: 113 icke må till
någon riksdagens åtgärd föranleda.

5:o) I en inom Andra kammaren av herr Wikström väckt motion,
n:r 199, har hemställts, »att riksdagen måtte åt schaktmästaren Jöns
Gustaf Strandberg för hans återstående livstid bevilja en årlig pension
av 300 kronor, att från och med innevarande år utgå av allmänna indragningsstaten.
»

Till stöd för yrkandet har anförts:

»Vid såväl 1919 som 1920 års lagtima riksdagar har undertecknad väckt
motion (respektive nr 57 och 46) om beviljande av pension åt schaktmästaren
J. G. Strandberg i Skellefteå. På grund av ofullständiga handlingar till styrkande
av den tid S. varit i statens arbeten anställd, har motionen bägge åren
avslagits.

Då det emellertid är ett faktum, att Strandberg varit anställd vid statens
järnvägar som arbetare och förman under en tid av över 30 år, och följaktligen
är berättigad till pension, ehuru officiella handlingar till styrkande av denna
anstäbning för en del år icke kunnat anskaffas, har jag, efter att ha lyckats i
i någon mån komplettera bevismaterialet, ansett mig böra än en gång förelägga
frågan bankoutskottets och riksdagens prövning.»

BankoutsJcottets utlåtande Nr. 36.

7

Beträffande de bilagor, som finnas fogade vid motionen, får utskottet
hänvisa till densamma.

På anhållan av utskottet har statskontoret anbefallts avgiva utlåtande
i ärendet; och har statskontoret i anledning härav inhämtat
yttrande över motionen från järnvägsstyrelsen, som anfört följande:

»Med anledning av motionen om pension åt schaktmästaren Jöns Gustaf Jämvägssty
Strandberg har styrelsen uppdragit åt bandirektören vid statens järnvägars fjärde relsen.
distrikt, där Strandberg enligt intyg av f. d. banmästaren J. G. Roos skulle hava
haft anställning under åren 1888—1910, att verkställa utredning rörande arten
av berörda anställning samt i vad mån den i nämnda intyg lämnade uppgiften
angående tiden för densamma käft styrkas medels å distriktet förvarade avlöningslistor
eller andra handlingar. Bemälde bandirektör har i anledning därav meddelat
följande:

''Enligt vad som kunnat utrönas har arbetsförman Strandberg under eu var
av månaderna oktober 1888, juni 1893 samt september och oktober 1899 ävensom
sommarmånaderna under vart och ett av åren 1900—1910 å räkning utbekommit
avlöning för arbete. Under övriga år kan Strandbergs namn ej återfinnas i -1
bansektionens verifikationer. Förre banmästaren Roos påstår emellertid att
Strandberg arbetat alla sommarmånaderna under åren 1888—1910.

Även om detta påstående och övriga i motionen åberopade uppgifter rörande
Strandbergs anställning i statens tjänst skulle vara riktiga, kan Strandberg enligt
styrelsens mening icke ifrågakomma till erhållande av pension enligt de grunder,
som genom kungl. kungörelsen den 8 november 1918 fastställts i
fråga om pensionering av förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader
m. fl.»

För egen del har statskontoret framhållit, att med hänsyn till de statskontoret.
stridiga uppgifterna rörande Strandbergs arbete vid statens järnvägar statskontoret
funne det tveksamt, huruvida tillräckliga skäl förelåge att i detta
fall bereda pension av statsmedel.

Såsom i motionen erinras, förelåg frågan om beviljande av pension utskottet.
åt Strandberg till behandling såväl vid 1919 som 1920 års riksdagar.

Med hänsyn till de vittgående konsekvenser, som ett bifall till motionen
skulle medföra, ansåg utskottet det innebära betänkligheter att vidtaga
någon åtgärd i motionens syfte;

Då utskottet icke funnit anledning att frångå denna ståndpunkt,
får utskottet, med åberopande jämväl av vad de i ärendet hörda myndigheterna
anfört, hemställa,

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

att förevarande motion II: 199 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 28 april 1921.

På bankoutskottets vägnar:

EMIL KRISTENSSON.

Reservationer.

Vid punkt l:o (angående årliga understöd åt linjearbetaren
Anders Daniel Holst änka och minderåriga barn)

av herrar Walles, Borg, Borggren och Wikström, vilka hemställt,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion
II: 50, må medgiva, att avlidne lirijearbetaren
Anders Daniel Holsts änka, Frida Karolina Holst,
född Häggström, och minderåriga barn Anders Sten
Folke, Iris Birgit Frideborg, Karl Hugo Lennart och
Nils Rune Valdemar må från och med den 1 januari
1921 av telegrafverkets medel uppbära årliga understöd,
änkan med trehundra kronor, så länge hon
förbliver i sitt nuvarande änkestånd, samt vart och
ett av barnen med sjuttiofem kronor till och med det
år, under vilket det fyller 18 år; samt

vid punkt 5:o (angående pension åt schaktmästaren J. G. Strandberg)
av herrar Borg, Borggren och Wikström, vilka hemställt,

att riksdagen, med bifall till förevarande motion
II: 199, må medgiva, att schaktmästaren Jöns
Gustaf Strandberg, Skellefteå, må från och med den
1 januari 1921 under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av
trehundra kronor.

Stockholm, Svenska Tryskeriaktieaolaget 1921.