Bankoutakotteta utlåtande Nr 3.
1
Nr ».
Ankom till riksdagens kansli den 20 januari 1921 kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
gillande av den riksbanken meddelade frihet från skyldigheten
att inlösa av banken utgivna sedlar med guld.
I en till riksdagen den 11 innevarande januari avlåten, till bankoutskottet
hänvisad proposition nr 26 har Kungl. Maj:t, under åberopande av
propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över hnansärenden för
samma dag samt av § 72 regeringsformen, hemställt, att det i kungörelse
den’ 10 december 1920 lämnade medgivande, att riksbanken må för
tiden till och med den 31 mars 1921 vara fritagen från skyldigheten
att vid anfordran inlösa av banken utgivna sedlar med guld efter
deras lydelse, måtte av riksdagen gillas.
Enligt berörda kungörelse den 10 december 1920 har Kungl. Magt,
på framställning av fullmäktige i riksbanken och efter samråd jämväl
med fullmäktige i riksgäldskontoret, med stöd av bestämmelse i § 72
regeringsformen funnit gott medgiva, att riksbanken må för tiden från
och med den 16 december 1920 till och med den 31 mars 1921 vara
fritagen från skyldigheten att vid anfordran inlösa av banken utgivna
sedlar med guld efter deras lydelse, dock att detta medgivande skall,*
därest detsamma icke varder av nästföljande riksdag inom tjugu dagar
från riksdagens början gillat, efter utgången av nämnda tid upphöra
att lända till efterrättelse; ägande riksbanken rätt att, om förhållandena
därtill giva anledning, även under den tid, berörda medgivande gäller,
återupptaga inlösningen av bankens sedlar.
Beträffande frågans utveckling har föredragande departementschefen
hänvisat till den redogörelse för under det förflutna året vidtagna
åtgärder i ämnet, som lämnats i statsverkspropositionen i sammanhang
med inkomstberäkningen för 1922 års riksstat.
Bihang till riksdagens •protokoll 1921. 8 saml. 3 käft. (Nr 3.) 1
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 3.
Departementschefen har vidare i ärendet anfört följande:
Departe- »När jag nu anmäler frågan om proposition till riksdagen med
mentschefen. hemställan om gillande av det i nämnda kungörelse gjorda medgivande,
förutsätter jag, såsom av förberörda tidigare i dag meddelade redogörelse
för frågans utveckling framgår, att riksdagen skall i senare
sammanhang upptaga till realprövning spörsmålet om sedelinlösningsskyldigheten
och dess eventuella fortsatta suspension. Nytt utlåtande
från ekonomiska rådet synes i detta syfte böra inhämtas. Ett godkännande
av riksdagen ntav den av mig nu ifrågasatta propositionen behöver
sålunda icke i och för sig innebära något ställningstagande till
denna fråga, vilken torde tarva ett mera omsorgsfullt övervägande, än
som lämpligen kan medhinnas under den grundlagsstadgade fristen av
tjugu dagar från riksdagens början.»
utskottet. Såsom departementschefen erinrar, kommer frågan om riksbankens
sedeliulösningsskyldighet och dess eventuella fortsatta suspension att
senare i annat sammanhang av riksdagen upptagas till prövning. Vid
sådant förhållande och då ett bifall till det nu framställda förslaget icke
torde vara att anse annat än såsom en åtgärd av formell natur från
riksdagens sida, har utskottet funnit sig böra tillstyrka detsamma.
Utskottet, som förutsätter, att ett blivande förslag i ämnet kommer
att i god tid föreläggas riksdagen, får alltså hemställa,
att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition må
av riksdagen bifallas.
Stockholm den 20 januari 1921.
På bankoutskottets vägnar:
EMIL KRISTENSSON.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
av första kammaren: herrar Gustafsson, Öhngren, Vindahl, Johansson i Friggeråker,
Wigforss, Östberg, Walles och Söderbom samt
av andra kammaren: herrar Kristensson, Gustafsson i Örebro, Jansson i Kungsör, Borg’
Borggren, Wikström och Nyländer.
STOCKHOLM, ISAAO MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1921.