Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

1

Nr 24.

Ankom till riksdagens kansli den 15 april 1921 kl. 5 e. m.

Utlåtande, angående dels verkställd granskning av riksbankens
styrelse och förvaltning, dels ock användande av riksbankens
vinst för år 1920.

Enligt § 4 i den för bankoutskottet gällande instruktion bär utskottet
att undersöka och granska riksbankens tillstånd och huru densamma
styrd och förvaltad blivit, och bör utskottet därvid med synnerlig uppmärksamhet
följa de fullmäktiges åtgärder, som avse metalliska kassans
upprätthållande samt myntutväxlingens fortgång och bestånd. Sedan utskottet
numera fullgjort detta uppdrag, får utskottet avgiva berättelse
över den verkställda granskningen.

För granskningens verkställande har utskottet tagit del av dels fullmäktiges
i riksbanken allmänna och särskilda protokoll för tiden från och
med den 10 januari 1920, intill vilken dag ansvarsfrihet beviljats för deras
i protokollen antecknade beslut och åtgärder, och till början av innevarande
års riksdag, dels de av vederbörande revisorer avgivna berättelser
om verkställd granskning av riksbankens såväl huvudkontors som samtliga
avdelningskontors i orterna förvaltning under år 1919, dels ock fullmäktiges
med utskottets memorial nr 1 till riksdagen överlämnade berättelse
angående riksbankens tillstånd, rörelse och förvaltning år 1920, ävensom
de av styrelserna för riksbankens avdelningskontor i avseende å dessa kontors
förvaltning under samma år lämnade redogörelser.

I fråga om metalliska kassans ställning, sedelutgivningen, in- och utlåningsrörelsen
ävensom övrig verksamhet vid riksbankens huvud- och avdelningskontor
samt vid Tumba bruk tillåter sig utskottet att för en närmare
kännedom om hithörande förhallanden hänvisa till de utförliga
sifferredogörelser, som lämnats i de berättelser, vilka avgivits av riksdagens
revisorer och riksbankens fullmäktige, liksom i utskottets förut till
riksdagen avlåtna memorial nr 1.

Bihang till riksdagens -protokoll 1921. 8 sand. 19 käft. (Nr 24.)

1

2

Bankoxitskottets utlåtande Nr 24.

Å sin utlånings- och övriga rörelse redovisar riksbanken för år
1920 en vinst, efter verkställda avskrivningar uppgående till 7,507,626
kronor 62 öre, nämligen:

Å riksbankens

Ä avbetalnings-

Summa vinst

Summa vinst

eget kapital.

lånefonden.

år 1920

år 1919.

Kronor

ö.

Kronor, j ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

ö.

Vid huvudkontoret........

_

_

288,685

33

288,685

33

2,677,109

16

> kontoret i Göteborg......

3,444,420

25

101,872

18

3,546,292

43

942,598

52

» > > Malmö.......

4,362,900

29

42,341

22

4,405,241

61

1,180,587

20

> > > Falun.......

345,820

95

19,902

90

365,723

85

127,961

34

> > > Gävle.......

1,219,913

50

21,001

23

1,240,914

73

477,694

14

> » > Haljnstad.....

160,429

61

19,125

43

179,555

04

68,110

19

> > > Härnösand.....

595,959

35

22,113

87

618,073

22

259,333

07

> > > Jönköping.....

564,883

82

48,676

05

613,559

87

125,067

70

» > > Kalmar......

452,689

25

14,768

95

467,458

20

68,872

97

> > > Karlskrona.....

265,972

68

34,596

78

300,569

46

129,294

52

> > > Karlstad......

356,709

81

12,798

19

369,508

—

119,134

18

> > > Kristianstad ....

519,721

—

16,663

41

536,384

41

132,211

22

> > > Linköping .....

579,696

03

60,387

08

640,083

11

127,227

69

» > > Luleå.......

248,335

30

63,838

11

312,173

41

193,707

27

> > > Mariestad.....

134,260

75

9,111

89

143,372

64

74,964

45

> » > Norrköping.....

363,414

72

43,686

11

407,100

83

58,409

21

> > > Nyköping.....

872,364

55

15,662

35

888,026

90

167,246

34

> > > Sundsvall.....

1,447,212

47

29,418

03

1,476 630

50

762,761

09

> » > Umeå.......

358,720

40

30,524

07

389,244

47

151,922

18

» > > Uppsala......

752,245

31

29,612

16

781,857

47

369,435

14

> > » Visby.......

97,839

55

33,969

49

131,809

04

46,828

64

» > > Vänersborg.....

219,138

11

6,612

54

225,750

65

63,339

50

> » > Västerås......

374,912

88

5,886

15

380,799

03

178,836

51

> > » Växjö.......

93,004

86

7,929

79

100,934

65

2,016

40

> > » Örebro.......

862,032

70

17,593

03

879,625

73

280,726

35

> » > Östersund.....

489,376

98

25,320

56

514,697

54

184,417

44

19,181,975

12

1,022,096

90

20,204,072

02

8,969,812

42

Avgår skillnaden mellan nedskriv-

ningar och vid huvudkontoret upp-kommen vinst *)........

12,696,445

40

—

_

12,696,445

40

Summa

6,485,529

72

1,022,096

90

7,507,626

62

8,969,812

42

*) Dessutom hava odisponerade vinstmedel från föregående år kr. 24,827,119-81 använts till ytterligare
nedskrivning av värdet å utländska valutor,

Baukoutxkottcts utlåtande Nr 24.

3

l:o.

Revisorerna hav» under § 35 i sin berättelse angående riksbanken Ana.riksanfört
följande (sid. 34—35): ländska till godohavan »På

förslag av bankoutskottet beslöt 1917 års riksdag, att riksbankens då den.
tillgängliga vinstmedel för år 1916 skulle bibehållas åt riksbanken för framtida
disposition i avsikt att få medel tillgängliga för täckande av eventuella kursförluster
å riksbankens utländska tillgodohavanden; och hava liknande beslut fattats
vid därpå följande riksdagar beträffande riksbankens senare årsvinster.

Sedan av riksbankens sålunda reserverade medel tillhopa 6 miljoner kronor
enligt riksdagens beslut tagits i anspråk för ökande av riksbankens avbetalningslånefond,
återstår av dessa medel ett belopp av tillhopa kronor 24,827,119: 81.

I samband med fråga om användning av riksbankens vinst för år 1919
framhöll riksdagen såsom sin mening, att vid uppgörande av riksbankens bokslut
för år 1920 tidpunkten borde vara inne att taga i anspråk samtliga vid bokslutet
till riksbankens disposition stående medel i den utsträckning, som kunde
finnas vara av behovet påirallad för åstadkommande av en med läget på marknaden
för utländska valutor överensstämmande reglering av det bokförda kursvärdet
å riksbankens utländska fordringar.

Med anledning härav hava revisorerna underkastat ifrågavarande bokföringsvärden
en närmare granskning och därvid funnit att, ehuru bokförda värden
å de utländska tillgodohavanden, som riksbanken innehade vid krigsutbrottet och
även därefter förvärvat, under de senare åren undergått avsevärda nedskrivningar,
dessa värden likväl i vissa fall vid 1919 års bokslut upptagits betydligt högre
än dåvarande marknadsvärden.

För att kunna fullfölja riksdagens härovan uttalade önskan att vid riksbankens
bokslut för år 1920 få helt avskriva den anmärkningsvärda förlust, som
tillskyndas riksbanken genom innehavet av ifrågavarande utländska valutor, finnas
tillgängliga ej blott från föregående år reserverade medel utan även vinstmedel
för innevarande år, vilka enligt senast tillgängliga månadsöversikt angående
riksbankens tillgångar och skulder uppgingo till nära 32 miljoner kronor och som
vid årsskiftet torde stiga med ännu några miljoner kronor, så att sammanlagda
beloppet av för ifrågavarande ändamål tillgängliga medel kunna beräknas uppgå
till över 60 miljoner kronor vid slutet av år 1920.

Att vinstmedlen för innevarande år väsentligt överstiga motsvarande belopp
för föregående år, lärer vara beroende ej blott på lånerörelsens större omfattning
och det höjda diskontot år 1920''utan även på den omständigheten, att
sådana medel i år ej i samma omfattning som förut använts för nedskrivning av
kursvärden, och synas båda dessa förhållanden i ungefär lika grad hava medverkat
till ökningen.

Emellertid finna revisorerna med utgående från de kurser, som förekommit
under innevarande november månad, att på nu angivet sätt riksbankens utländska
valutor vid bokslutet för år 1920 böra kunna bokföras till värden, som överensstämma
med läget på marknaden, vilket revisorerna hava velat för riksdagen
omförmäla.»

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

Fullmäktige.

I sin till bankoutskottet ställda, till riksdagen genom utskottets
memorial nr 1 överlämnade berättelse hava fullmäktige meddelat, att i
enlighet med riksdagens därom uttalade mening samtliga till riksbankens
disposition stående medel vid 1920 års bokslut använts till nedskrivning
av det bokförda kursvärdet å riksbankens utländska tillgodohavanden.

Med anledning av revisorernas ovanberörda uttalande har utskottet
anmodat fullmäktige att inkomma med yttrande i ärendet.

Då utskottet ansett sig böra ingå i en närmare undersökning av
orsakerna till den betydande förlust, som under krisåren uppstått på
riksbankens utländska affärsrörelse, har utskottet därvid uttalat önskvärdheten
av att fullmäktige lämnade en på samma gång fullständig och
översiktlig framställning över nämnda rörelse från tiden för krigsutbrottet,
med angivande därvid dels av de skäl, som tid efter annan varit
bestämmande för fullmäktiges åtgärder i avseende å denna rörelse, dels
av verkligen uppkomna förluster å densamma dels ock vilka tillfällen
kunnat förefinnas att under angivna tid minska riksbankens tillgodohavanden
i riksmark.

Med anledning härav har utskottet från fullmäktige fått emottaga
en så lydande skrivelse:

»Ett riktigt bedömande av riksbankens utrikes affärer under krigstiden
fordrar, att vederbörlig hänsyn tages till den ställning, riksbanken sedan gammalt
intager på den svenska marknaden för utländska valutor.

Varje centralbank har på detta område en av sina viktigaste uppgifter
såsom vårdare i sista hand av det egna landets valuta. Denna uppgift löses på
olika sätt av de olika centralbankerna. Några centralbanker deltaga i handeln
med utländska valutor endast undantagsvis och i den mån detta är nödvändigt
för den egna valutans skyddande. Andra centralbanker deltaga mera regelbundet,
men ingen annan centralbank torde på detta område utöva en, i förhållande till
storleken av det egna landets utrikes handel och övriga finansiella förbindelser
med utlandet, så omfattande och ingripande verksamhet som Sveriges riksbank.
Det har före krigsutbrottet varit en ingalunda ovanlig företeelse, att riksbanken
legat inne med en behållning av utländska valutor överstigande vårt lands totala
nettobehållning av utländska valutor.

Under åren 1906—1910 stod värf lands betalningsbalans gent emot utlandet,
sådan den framgår av bankstatistiken, kontinuerligt på minus. Under dessa fem
år överstego privatbankernas skulder till utlandet, efter avdrag av deras fordringar,
ständigt riksbankens utrikes fordringar. Den 31 mars 1909 t. ex. uppgingo
riksbankens fordringar i utlandet till 25''9 miljoner kronor, privatbankernas skulder,
efter avdrag av fordringar, till 96-2 miljoner kronor, vadan således betalningsbalansen
i sin helhet nämnda dag visade skulder utöver tillgångar till ett
belopp av icke mindre än 70-3 miljoner kronor. Från och med mars 1911 har
betalningsbalansen i sin helhet stått på plus, men under hela år 1911 samt vid
slutet av sju månader 1912, sju månader 1913 och fem månader 1914 visade pri -

Bankoutskottets utlåtande Nr 24. 0

vatbankernas betalningsbalans överskjutande skulder utöver tillgångar. „ Under
hela åren 1900—1911 samt vid slutet av nämnda antal månader aren 1J12—1.H4
vilade alltså i stort sett hela omsorgen om betalningsbalansens upprätthällande
på riksbanken. Den 31 juli 1914 hade riksbanken en behållning av lika miljoner
kronor, privatbankerna skulder utöver tillgångar 12’2 miljoner kronor, vadan
överskottet av betalningsbalansen i dess helhet utgjorde 99''i miljoner kronor.
Från och med augusti 1914 har privatbankernas betalningsbalans visat överskott.

Dessa uppgifter visa klart omfattningen av riksbankens ansvar lör upprätthållandet
av landets betalningsbalans under tiden före krigets utbrott.

Under tiden närmast efter krigsutbrottet befarade man, att brist pa utländska
betalningsmedel skulle uppstå, varför en sträng ransonering iakttogs vid
försäljning av utländska valutor. Valutor såldes endast till betalning a,v sådana
varor, som ansågos mest nödvändiga för folkbushållningen. Till följd darav, att
exporten försiggick mera obehindrat än importen, befunnos emellertid dessa farhågor
ogrundade, och i stället för den väntade knappheten på utländska valutor
inträdde efter hand som kriget fortgick överflöd på valutor. Sitt maximum, enligt
bankstatistiken, nådde överskottet i den utländska betalningsbalansen den 2 b
februari 1919 med ett belopp av 609 miljoner kronor. I själva verket var dock
överskottet vida större, enär bankerna under krigets gång etter hand samlat utrikes
fordringar i svenska kronor till stora belopp. Dessa fordringar ha numera
till största delen blivit betalda. Enligt bankstatistiken ställde sig den utländska
betalningsbalansen den 31 januari 1921 sålunda: behållning hos riksbanken Illa s
miljoner kronor, hos privatbankerna 228‘s miljoner kronor, summa 334''6 miljoner

I nära sammanhang med riksbankens framträdande ställning pa marknaden
för utländska valutor står riksbankens bestyr med bestämmandet av valutakurserna.
Dessa fastställas i utlandet på börserna. Någon börs för utländska valutor
har icke existerat här i landet under de senaste årtiondena. Alltsedan valutabörsen
här upphörde, har riksbanken ensam bestämt valutakurserna, sedan början
av år 1916 dock efter samråd med privatbankerna. „

Fastställandet av kurserna på utländska valutor sker i riksbanken pa grund
av de kurstelegram, riksbanken dagligen mottager från Kristiania, Köpenhamn,
Berlin, Amsterdam, Paris, London och New York, samt med hänsyn tagen till
det kursförslag, som avlämnas av privatbankerna. Detta kursförslag uppgöres
dagligen vid sammanträde kl. 11''30 med ombud för privatbankerna, vid vilket
sammanträde chefen för riksbankens utrikesavdelning numera är närvarande.
Före sammanträdet överlägga förste deputeranden och utrikesavdelnmgens chef
rörande de synpunkter, den senare bör göra gällande vid sammanträdet. Kl. 12
fastställas kurserna i riksbanken. . ,

Kursernas fastställande av riksbanken medför givetvis viss skyldighet tor
riksbanken att försvara kurserna, i all synnerhet om riksbanken påverkat privatbankernas
förslag eller vidtagit ändringar i förslaget. Om riksbanken sänkt en
kurs under vad privatbankerna föreslagit, måste riksbanken vara beredd att sälja,
om riksbanken höjt en kurs, måste riksbanken köpa. Detta medför ofta uppoftringar
för riksbanken, men dessa uppoffringar uppvägas av förmånen för näringslivet
i dess helhet av valutakurser, bestämda uteslutande med hänsyn till det
verkliga dagsvärdet.

Utskottet.

h Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

Mellan riksbankens och privatbankernas ställning gent emot marknaden
för utländska valutor råder en grundväsentlig skillnad. Riksbanken har i sista
hand ansvaret för upprätthållandet av landets utländska betalningsbalans i dess
helhet, under det att envar privatbank kan inskränka sig till att sköta sin egen
betalningsbalans gent emot utlandet.

Denna skillnad mellan riksbankens ställning och privatbankernas ställning
gent emot marknaden för utländska valutor medför givetvis en djupgående olikhet
mellan riksbankens och privatbankernas sätt att handhava hithörande angelägenheter.
En privatbank kan — och gör det säkert ofta — betrakta och sköta sina
utländska .affärer huvudsakligen ur ren vinstsynpunkt. Frestelsen härtill har under
krigstiden varit så mycket större, som vinstmöjligheterna till följd av de abnorma
kursfluktuationerna varit så exceptionellt stora. Om riksbanken hängivit sig åt
dylika spekulationer, skulle även riksbanken ha kunnat göra stora kursvinster
Ett oeftergivligt villkor för att riksbanken skall kunna på ett tillfredsställande
sätt verkställa kurssättningen, är emellertid att denna sker fullt opartiskt och
dikteras endast av rent sakliga hänsyn. Riksbanken måste strängt avhålla sig
från alla valutaspekulationer. Om riksbanken inläte sig på sådana, skulle förtroendet
till och respekten för de av riksbanken fastställda kurserna totalt undergrävas.

Då riksbanken icke kunnat hindra spekulationen i utländska valutor, vilken
under de. senaste åren förekommit här liksom överallt i utlandet i mycket stor
utsträckning, har riksbanken måst inskränka sig till att genom kurssättningen och
därmed följande köp eller försäljning av valutor söka moderera kursfluktuationerna.
Den återhållsamhetens politik, riksbanken här måst följa, har icke blott
berövat riksbanken stora vinstmöjligheter utan har även tid efter annan tvingat
riksbanken till betydande uppoffringar.

Riksbankens valutapolitik har icke fått vara någon politik för dagen, utan
har måst inrikta sig pa längre sikt, på framtiden. Riksbanken har, under krigstiden
ännu mer än under fredliga förhållanden, varit förpliktad att för alla eventualiteter
vara beredd att tillhandahålla de utländska valutor, som för landets
behov kunde vara erforderliga. Riksbanken har icke såsom privatbankerna kunnat
köpa och sälja valutor endast därför, att detta för tillfället kunnat ske med
god vinst. Riksbanken har måst tillse, att den ständigt hade tillräckliga reserver
av valutor för att kunna möta oväntade situationer. Vinstsynpunkten har
icke fått vara avgörande för riksbankens valutapolitik.

Härmed hava fullmäktige redogjort dels för den ställning, riksbanken intager
på den svenska marknaden för utländska valutor, dels för de synpunkter,
som varit vägledande för riksbankens utrikes valutapolitik.»

Vid omförmälda skrivelse var fogad eu promemoria, innefattande
vissa uppgifter av beskaffenhet att hänföras till fullmäktiges särskilda
protokoll.

Under ärendets behandling hava sammanträden hållits mellan utsedda
delegerade för utskottet och fullmäktige; och hava delegerade därvid
från fullmäktige fått emottaga dels muntliga upplysningar dels ock

Iiankout«kottett utlåtande Nr 24.

7

skriftligen avfattade sådana av ovan angiven art, vilka ansetts vara av
betydelse för frågans bedömande.

Utskottet både vidare haft för avsikt att för erhållande av en jämförelse
låta verkställa en undersökning, huru förhållandena på motsvarande
områden gestaltade sig inom centralbankerna i Danmark och Norge
ävensom i Holland och Schweiz. Vid den undersökning, som i sådant
syfte påbörjats, visade det sig emellertid, dels att det för utskottet tillgängliga
materialet var ofullständigt, dels ock att för ett fullt objektivt
och sakligt bedömande av frågan det vore nödigt att utsträcka undersökningen
till betydande handelspolitiska områden, vilket dock den tid,
som stått utskottet till buds, icke medgivit.

Fullmäktige hava framhållit, att sekretess rörande riksbankens utländska
affärsrörelse vore oundgängligen nödvändig redan under vanliga
förhållanden. Dessa affärer äro också enligt riksbankslagens bestämmelser
hänvisade till fullmäktiges särskilda protokoll. Eu dylik sekretess vore
givetvis ännu mera av behovet påkallad under de förhållanden, som nu
äro rådande. Utskottet delar denna fullmäktiges uppfattning.

Såsom av det anförda framgår, hade utskottet hos fullmäktige anhållit
om uppgift å verkligen uppkomna förluster å den utländska affärsrörelsen.

I detta avseende hava fullmäktige framhållit, att frågan huru
mycket riksbanken under krigstiden förlorat på nyssnämnda rörelse enligt
fullmäktiges mening kunde besvaras först sedan valutakurserna någorlunda
stabiliserats. Fortfarande förekomme häftiga fluktuationer, som
för riksbanken kunde på en enda dag betyda värdeförändringar till belopp
av miljoner kronor. Så länge dylika våldsamma kursfluktuationer förefunnes,
kunde man icke tala om ett fast värde på riksbankens behållningar
av utländska valutor. Först sedan valutakurserna någorlunda
stabiliserats, inträdde ett fast värde; och först sedan antingen ett fast
värde på valutorna etablerats eller riksbanken utan hänsyn till kursläget
nödgades i större utsträckning sälja sina valutor, inträdde verklig förlust
eller verklig vinst. Något tvång att sälja hade hittills icke förelegat och
syntes icke behöva befaras, åtminstone icke under den närmaste tiden.
Om tvång till försäljning inträdde, visade detta, att tillgången på valutor
vore knapp, och om tillgången bleve knapp, komme kurserna efter all
sannolikhet att stiga.

Utskottet vill erinra därom, att i riksbankens bokslut för åren 1915
—1920 redovisats följande vinstbelopp:

8 Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

år 1915 . ......................kronor 7,507,12095

, 1916....................... » 5,884,751-41

, 1917................•...... > 9,086,108-86

> 1918................... > 7,531,720-69

> 1919 ....................... * 8,186,205-88

, 1920 ....................... • 7,507,626-62

Emellertid hava i förenämnda bokslut i större eller mindre utsträckning
riksbankens utländska valutor i allmänhet upptagits till värden,
överstigande riksbankens avista försäljningskurser. Det bokföringssystem
beträffande de utländska valutorna, som riksbanken följt under kristiden,
har tillämpats alltsedan år 1911. I detta system ingår, att en utjämning
av bokföringsvärdet äger rum vid utgången av varje kvartal med hänsyn
till då noterade kurser. Den vinst, som därvid redovisas, behöver
alltså icke utgöra någon verklig vinst. Om riksbanken exempelvis under
ett kvartal ökat sitt innehav av en viss utländsk valuta, och denna ökning
skett efter dagskurs men beloppet vid närmaste kvartalsreglering
upptagits till riksbankens allmänna högre bokföringskurs, har visserligen
kontot tillförts en vinst, men denna motsvaras icke av det verkliga läget.
Inköp och försäljningar, nedskrivningar och uppskrivningar vid kvartalsskiftena
ingripa så i varandra, att det synes vara hart när omöjligt att
angiva några bestämda förlustsiffror.

Det torde emellertid vara uppenbart, att därest riksbankens valutor
under bär ifrågavarande år varit bokförda i enlighet med gällande kursvärden,
några vinstbelopp icke kunnat redovisas.

Redan år 1916 ifrågasattes inom utskottet, huruvida icke större
eller mindre del av 1915 års bokförda vinst borde reserveras för täckande
av eventuella kursförluster å riksbankens utländska tillgodohavanden och
följande år beslöts på förslag av utskottet, med hänsyn till de världspolitiska
förhållandenas utveckling, att 1916 års vinstmedel skulle bibehållas
åt riksbanken för framtida disposition. Enahanda beslut hava
fattats under de närmast följande åren. Vid frågans behandling förlidet
år uttalade riksdagen, i enlighet med utskottets därom gjorda hemställan,
att samtliga vid bokslutet för år 1920 till riksbankens disposition stående
medel då borde tagas i anspråk i den utsträckning, som kunde finnas
vara av behovet påkallad för åstadkommande av en med läget på marknaden
för utländska valutor överensstämmande reglering av det bokförda
kursvärdet å riksbankens utländska fordringar.

I överensstämmelse med den av riksdagen sålunda uttalade mening
hava fullmäktige, såsom redan förut nämnts, använt samtliga reserverade

Bankoutskottets utlutande Nr 24.

fl

vinstmedel jämte större delen av det bokförda överskottet å bankens rörelse
för år 1920 till sådan nedskrivning.

Bokföringsviirdena hava härigenom reglerats i närmaste överensstämmelse
med dagskurserna. Det belopp, som sålunda togs i anspråk
dels av de reserverade vinstmedlen dels ock av överskottet på den inrikes
rörelsen, uppgick till 42,222,000 kronor.*) Eu fullständig reglering
ned till dagskurserna blev icke vidtagen bland annat med anledning
därav att fullmäktige ansågo ett belopp av 4 miljoner kronor vara erforderligt
för höjning av avbetalningslånefonden, vilken höjning också
sedermera av innevarande års riksdag beslutits.

Utöver förenämnda direkta nedskrivningar till belopp av 42,222,000
kronor användes år 1919 för samma ändamål av vinstmedlen på den
inrikes rörelsen ett belopp av 12,374,000 kronor och året därförut ett
belopp av 11,257,000 kronor. Men förutom nu angivna poster å tillhopa
65,853,000 kronor hava under krigsåren för nedskrivning av de
utländska ‘ valutorna använts ränteinkomsterna å de utländska tillgodohavandena
med undantag av räntorna å statspapperna, som tillförts den
allmänna vinst- och förlusträkningen, ävensom å den utrikes rörelsen
uppkomna kursvinster. De senare kunna av redan angivna skäl icke
närmare bestämmas. Vad de förra beträffar, vill utskottet meddela,
att enligt erhållna upplysningar de utländska kontokuranträntorna för
åren 1914—1920 utgjort omkring 10,800,000 kronor.

Enligt vad utskottet inhämtat, skulle den 31 sistlidna januari,
med användande av då till förfogande stående överskottsmedel, en fullständig
reglering ned till samma dag noterade kurser hava kunnat
genomföras.

Det är visserligen obestridligt, att under de gångna krigsåren rått exceptionella
förhållanden och att det därför varit synnerligen vanskligt att
bedöma den ekonomiska situationen. Tillfällen torde emellertid icke hava
saknats för riksbanken att genom utbyte av valutor eller annorledes
åstadkomma en jämnare riskfördelning, men hava fullmäktige på anförda
skäl ansett sig icke böra vidtaga åtgärder i sådant syfte.

Vad angår det framtida bokföringsvärdet å riksbankens utländska
tillgodohavanden, vill utskottet framhålla den synnerliga angelägenheten av
att, för såvitt icke extraordinära förhållanden vid något tillfälle sådant påkalla,
detsamma icke sättes högre än det vid kursregleringen gällande värdet.

Vad sålunda förekommit har utskottet ansett sig böra för riksdagen -

omförmäla.

*) Odisponerade vinstmedel från föregående år kr. 24,827,000: —
Vinstmedel för år 1920 ........» 17,395,000: —,

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 8 samt. 19 käft. (AV 24.)

2

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

2:o.

Ang. proto- Vid granskning av ovannämnda protokoll och berättelser har ut ^rättelser.

6'' skottet i övrigt icke funnit skäl till annat yttrande än det, som återfinnes
under nästföregående punkt.

3:o.

vändande av Enligt § 1 i den för bankoutskottet gällande instruktion åligger

1 riksbankens ^et utskottet att till riksdagen meddela yttrande och förslag om använvinst
för år dande av den under föregående året upplupna bankovinsten.

I årets statsverksproposition är någon andel i riksbankens vinst
för år 1920 icke uppförd bland inkomsterna å 1922 års riksstat.

Av sistnämnda vinstmedel, utgörande 7,507,626 kronor 62 öre, har,
såsom förut nämnts, ett belopp av 4 miljoner kronor enligt riksdagens
beslut överförts till avbetalningslånefonden.

Inom utskottet har nu ifrågasatts, huruvida icke förhållandena vore
sådana, att återstoden av vinsten 3,507,626 krono]- 62 öre kunde tagas i
anspråk för statsverkets räkning.

Utskottet har i detta ärende inhämtat yttrande från fullmäktige i
riksbanken, vilka i skrivelse den 14 innevarande april meddelat, att fullmäktige
icke hade något att häremot erinra och att, om så skedde, beloppet,
lämpligen avrundat till 3,500,000 kronor, syntes böra tillhandahållas
statskontoret med en fjärdedel under en var av månaderna januari,
april, juli och oktober 1922.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må besluta,

a) att av riksbankens vinst för år 1920 skall till
statsverket överlämnas ett belopp av 3,500,000 kronor,
samt

b) att statsverkets andel i bankovinsten skall av
fullmäktige i riksbanken tillhandahållas statskontoret
med 875,000 kronor under en var av månaderna januari,
april, juli och oktober 1922.

4:o.

^styrkande Efter granskning av riksbankens räkenskaper för år 1919 hava riks av

ansvars- dagens senast församlade revisorer i sin därom avgivna berättelse med friket.

Bankoutskottets utlåtande. Nr 24.

11

delat, att vid riksbankens förvaltning under den tid granskningen omfattat
revisorerna ej funnit något att erinra, samt att de för sin del ansäge,
att ansvarsfrihet borde fullmäktige beviljas.

De revisorer, som, valda av riksdagen, granskat avdelningskontorens
i orterna förvaltning år 1919, hava likaledes i sina berättelser
tillstyrkt ansvarsfrihet för kontorens styrelser. I enlighet med föreskriften
i § 4 av den för utskottet gällande instruktion vill utskottet meddela,
att med avseende å riksbankens tillstånd, styrelse och förvaltningunder
den tid, granskningen omfattat, utskottet ej funnit anledning till
erinran utöver vad härovan förekommit, samt att utskottet för sin del
anser, att ansvarsfrihet bör beviljas fullmäktige.

Utskottet hemställer alltså,

att ansvarsfrihet må fullmäktige i riksbanken beviljas
dels för förvaltningen under år 1919 av bankens
såväl huvudkontor som samtliga avdelningskontor i orterna,
dels ock för de beslut och åtgärder, som finnas
antecknade i fullmäktiges protokoll från och med den
10 januari 1920 till och med den 9 januari innevarande
år.

Stockholm den 15 april 1921.

På bankoutskottets vägnar:

EMIL KRISTENSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Gustafsson, Öhngren, Vindahl, Johansson i Friggeråker,
Östberg, Walles, Enhörning och Söderbom samt

av andra kammaren: herrar Kristensson, Gustafsson i Örebro, Jansson i Kungsör,
Borg, Sommelius, Byberg, Borggren och Wikström.