Bankoutskoitets utlåtande Nr 16.
1
Nr 15.
Ankom till riksdagens kansli den 25 februari 1921 kl. 1 e. in.
Utlåtande, i anledning av vackt motion om pension åt första
kammarens sekreterare, f. d. kanslirådet A. W. von
Krusenstjerna.
I eu iuom riksdagens första kammare av lien* Trygger jämte
fyra andra av kammarens ledamöter väckt motion, nr 44, som hänvisats
till bankoutskottet, hemställes, »att riksdagen må besluta att
till f. d. kanslirådet Adolf Wilhelm von Krusenstjerna må från och
med ingången av kalenderåret näst efter det, varunder han sista
gången tjänstgör såsom första kammarens sekreterare, från riksgäldskontor^
under hans återstående livstid utgå en pension å 4,000
kronor».
Till stöd för denna hemställan har anförts följande.
»På grund av särskilda motioner vid 1913 års riksdag beslöt riksdagen, att
(ill vice häradshövdingen John Magnus Stuart, som då under fyrtio år varit anställd
i riksdagens tjänst, finge från och med 1914 års ingång från riksgäldskontoret utgå
under hans återstående livstid eu årlig pension av 4,000 kronor och likaså beviljade
1920 års riksdag åt föreståndaren för riksdagens tryckeriexpedition J. P. Velander,
som sedan år 1891 tjänstgjort vid expeditionen, en årlig pension å 4,000 kronor att
utgå från och med den 1 januari 1921.
Ett liknande fall föreligger nu åter, då de skäl, som legat till grund för riksdagens
beslut i ovan omförmälda fall kunna med ökad styrka göras gällande. F. d.
kanslirådet Adolf Wilhelm von Krusenstjerna, som jämväl under innevarande års
riksdag tjänstgör såsom första kammarens sekreterare, uppnår den 17 juni 1921
sjuttio års ålder; och ehuru hans för denna ålder relativt goda hälsotillstånd och
obrutna kroppskrafter kunna ingiva förhoppningar om att han ännu ett eller annat
år skall kunna kvarstå vid sin ansvarsfulla och krävande befattning i riksdagens
tjänst, har det likväl synts oss vara en skyldig gärd av tacksamhet för hans ena
Bihany
till riksdagens protokoll 1921. 8 saml. 13 käft. (Nr 15.)
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 15.
Utskottet.
stående långvariga och allmänt erkända arbete i riksdagens tjänst, om redan nu
tillförsäkrades honom rätt att, därest svikande kroppskrafter skulle förhindra honom
att återtaga det krävande uppdraget att vara kammarens sekreterare, komma i åtnjutande
av pensionsförmåner, som kunde i någon mån ersätta de med sekreterareuppdraget
förenade inkomster.
I avseende å längden av den tid, varunder von Krusenstjerna varit i riksdagens
tjänst, torde man utan fara för misstag kunna säga, att han icke uppnås
av någon. År 1875 inträdde han i första kammarens kansli för att redan år 1881
utses till kammarens sekreterare, en befattning som han sedan innehaft under alla
sedan dess sammanträdande lagtima och urtima riksdagar. Om det sätt, varpå han
utfört detta honom alltsedan år 1894 utan ansökning erbjudna uppdrag, torde icke
finnas mer än ett omdöme. Den utomordentliga skickligheten, det aldrig svikande
nitet och den sakkunskap om praxis i riksdagsärendens behandling, som gjort honom
till en verklig auktoritet icke blott för den kammare, där han haft sin egentliga
verksamhet, utan för hela riksdagen, äro allt för väl kända för att härom skulle
behöva vidlyftigare ordas. Det bör dock kanske också omnämnas — såsom måhända
för riksdagens ledamöter mindre bekant — att von Krusenstjerna alltsedan år 1898
varit sekreterare vid alla från och med nämnda år sammanträdande kyrkomöten.»
Även utskottet anser det vara lämpligt, att riksdagen giver uttryck
åt sitt erkännande av det synnerligen förtjänstfulla arbete, von
Krusenstjerna under en mycket lång följd av år nedlagt i riksdagens
tjänst. Utskottet vill därför ansluta sig till förslaget om en årlig
pension åt von Krusenstjerna att utgå från riksgäldskontor!.
Beträffande storleken av denna pension tillåter sig utskottet erinra,
hurusom riksdagen tidigare i ett par likartade fall beviljat pension
till sådant belopp, att densamma jämte förut innéhavande pension
uppgått till vad som enligt civila pensionslagen högst må utgå
till civila befattningshavare i statens tjänst, justitieråd och regeringsråd
undantagna. Enligt de pensionsbestämmelser, som av riksdagen nyligen
fastställts för ordinarie tjänstemän vid kommunikationsverken,
vilka efter all sannolikhet torde komma att tillämpas även i fråga
om befattningshavare inom den civila statsförvaltningen i övrigt,
utgör det högsta medgivna pensionsunderlaget 9,000 kronor. Det
liar därför synts lämpligt, att pensionen i förevarande fall bestämmes
till sådant belopp, att densamma jämte den till von Krusenstjerna
redan nu utgående pensionen uppgår till nyssnämnda belopp eller
9,000 kronor.
1 likhet med vad som tidigare skett vid beviljande av pension åt
statsutskottets dåvarande sekreterare, riddarhussekreteraren J. M.
Stuart, torde även i detta fall föreskrift böra meddelas därom att,
därest veu Krusenstjerna efter den tidpunkt, från vilken tilläggspen
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 15.
8
sionen eljest skulle utgå, skulle komma att uppbära inkomst på grund
av tjänst eller befattning på statsverkets eller riksdagens stat, han
bör vidkännas motsvarande avdrag å pensionsbeloppet.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen, i anledning av förevarande
motion, må besluta, att till f. d. kanslirådet Adolf
Wilhelm von Krusenstjerna må från och med
kalenderåret näst efter det, varunder han sista
gången tjänstgör såsom första kammarens sekreterare,
från riksgäldskontor under hans återstående
livstid utgå en årlig pension till sådant
belopp, att densamma jämte honom från statsverket
tillkommande pension uppgår till nio tusen kronor;
dock att, för den händelse von Krusenstjerna efter
nämnda tidpunkt innehar tjänst eller befattning på
statsverkets eller riksdagens stat, pensionen icke
må utgå med högre belopp än som erfordras för
att tillsammans med den inkomst, han må uppbära
på grund av sådan tjänst eller befattning,
utgöra nämnda belopp eller niotusen kronor.
Stockholm den 25 februari 1921.
På bankoutskottets vägnar:
EMIL KRISTENSSON.
Vid detta ärendes slutbehandling liava närvarit:
av första kammaren: herrar Gustafsson, Öhngren, Lindley, Wigforss, Östberg,
Bondeson, Bodin och Malmberg, samt
av andra kammaren : herrar Kristensson, Gustafsson i Örebro, Wikström,
Bäcklund, Persson i Björsbyholm, Kloo och Lindström i Mörby.
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 15.
Reservation
av herrar Kristensson, Kloo och Lindström i Mörby.
Stockholm, Oskar Eklunds boktryckeri, 1921.