Bankoutskotteta utlåtande Nr 13.
1
Nr 13.
Ankom till riksdagens kansli den 17 februari 1921 kl. 2 e. m.
Utlåtande, angående vissa framställningar rörande pensioner och
understöd.
Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda,
till utskottet hänvisade framställningar angående vissa pensioner och
understöd.
l:o) I en till riksdagen den 4 februari 1921 avlåten proposition, Ang. förhöjnr
49, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt ut-^21 av åt
drag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för samma dag, vissa f. d.
föreslagit riksdagen medgiva, att till sådana f. d. poststationsföreståndare ^vesMntlaoch
lantbrevbärare, som frånträtt sina befattningar före 1918 års ingång,
och vilka åtnjuta understöd för sin återstående livstid av det å postver- utgående*
kets stat för driftkostnader upptagna förslagsanslaget till livräntor och understöd.
understöd, må under år 1921 av postmedel utbetalas förhöjning med
femtio procent av vederbörande tillkommande understöd.
I fråga om den i ärendet lämnade utredningen får utskottet hänvisa
till berörda statsrådsprotokoll.
Utskottet, som tillåter sig erinra, att förlidet års riksdag fattade
enahanda beslut i ämnet, hemställer,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
proposition.
2:o) I en till riksdagen, den 21 januari 1921 avlåten proposition, An^. undernr
36, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt ut- infattningsdrag
av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för samma dag, havare vid
It i cU / **
Bihang till riksdagens protokoll 1921. S samt. 11 Käft. (Nr 13.) 1 verket.
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 13.
föreslagit riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen
föredragande departementschefen hemställt.
Till ovannämnda statsrådsprotokoll har föredragande departementschefen
hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva:
dels att medicine licentiaten Seth Valentin Lindström må från och
med månaden näst efter den, under vilken han kan komma att entledigas
från sin anställning som telegrafverkets läkare, av verkets medel under
sin återstående livstid uppbära ett årligt understöd av 2,000 kronor;
dels att förre bokhållaren Knut Alfred Norélius’ änka Aurora
Norélius, född Lagergréen, må från och med den 1 juli 1920 under sin
återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,
uppbära ett understöd av telegrafverkets medel till belopp av 360 kronor
för år räknat,
I fråga om utredningen i förevarande ärenden tillåter sig utskottet
att hänvisa till ovanberörda statsrådsprotokoll.
Utskottet har icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag
och hemställer sålunda, att riksdagen må medgiva,
a) att medicine licentiaten Seth Valentin Lindström
må från och med månaden näst efter den, under
vilken han kan komma att entledigas från sin anställning
som telegrafverkets läkare, av verkets medel under
sin återstående livstid uppbära ett årligt understöd av
2,000 kronor; samt
b) att förre bokhållaren Knut Alfred Norélius’
änka Aurora Norélius, född Lagergréen, må från och
med den 1 juli 1920 under sin återstående livstid, så
länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, uppbära
ett understöd av telegrafverkets medel till belopp
av 360 kronor för år räknat.
Ang. en- 3;o) I en till riksdagen den 4 februari 1921 avlåten proposition,
till telegraf- nr 50, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utverkets
''änke- drag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för samma dag,
°kassa för föreslagit riksdagen medgiva, att såsom bidrag till beredande av delaktigberedande
het i telegrafverkets änke- och pupillkassa för den från aktiebolaget Stock"pefsionft
holmstelefon av telegrafverket övertagna personal, vilken erhållit ordinaeftenterande
rie tjänst vid nämnda verk, må av telegrafmedel till berörda kassa utbeSx&ftalas
ett beloPP av 81,912 kronor.
Bankoutskottets utlåtande Nr BJ
3
1 statsrådsprotokollet är upplyst, bland annat, följande:
J sammanhang med övertagandet år 1918 av aktiebolaget Stockholmstelefons
telefonanläggningar träffades mellan telegrafstyrelsen och
direktionen för Allmänna telefonaktiebolagets pensions- och gratifikationskassa
ett avtal, varigenom de hos aktiebolaget Stockholmstelefon anställda
tjänstemän, vilka varit tillförsäkrade pension från bolaget och övergått i
telegrafverkets tjänst, tillerkändes rätt till tjänstepension från telegrafverket,
mot villkor dels att bolaget förpliktade sig att erlägga retroaktivavgifter
i enlighet med verkställda beräkningar och dels att personalen i fråga erlade
pensionsavgifter i likhet med vad som vore gällande för telegrafverkets
tjänstemän. Någon rätt till pension för efterlevande hustru och
barn var däremot bolagets personal icke tillförsäkrad, varför bolaget icke
ansåg sig hava någon anledning att ekonomiskt medverka till att personalen
tillerkändes dylik rätt efter densammas övergång i telegrafverkets tjänst.
Enligt bestämmelse i 2 § i det av Kungl. Maj:t den 10 december
1920 för telegrafverkets änke- och pupillkassa fastställda reglemente har
varje manlig innehavare av ordinarie tjänst vid telegrafverket skyldighet
att vara delägare i kassan. Motsvarande bestämmelse fanns även intagen
i § 1 av det tidigare gällande reglementet av den 17 juni 1908. Då enligt
bägge reglementena delägarnas årsavgifter till kassan utgå oberoende
av inträdesåldern i densamma och retroaktivavgifter icke förekomma, skulle
det givetvis hava inneburit en alltför stor risk för kassan, om de från aktiebolaget
Stockholmstelefon till telegrafverket övergångna manliga befattningshavare,
av vilka flertalet överförts å ordinarie stat från och med
den 1 juli 1920, skulle hava vunnit delaktighet i kassan utan att densamma
tillfördes ersättning härför, särskilt som många av dem uppnått
mera framskriden ålder.
På framställning av telegrafstyrelsen i skrivelse den 4 november
1919 har också Kungl. Maj:t i brev den 12 december 1919, bland annat,
bemyndigat styrelsen förordna, att vid dylik tjänstemans konstituerande
till ordinarie befattning vid telegrafverket hans inträdande i telegrafverkets
ordinarie tjänst icke skulle medföra delägarskap i telegrafverkets
änke- och pupillkassa, och har sådant förbehåll intagits i vederbörandes
konstitutorial. Anmärkas må även i detta sammanhang, att i 39 § av
reglementet den 10 december 1920 föreskrives, att från delaktighet i kassan
kunna genom beslut av Kungl. Maj:t undantagas innehavare av ordinarie
tjänst vid telegrafverket, vilka vid statens övertagande av enskilt
företag övergått i tjänst vid verket.
I skrivelse den 31 augusti 1920 har nu telegrafstyrelsen gjort framställning
om statsbidrag till telegrafverkets änke- och pupillkassa för be
-
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 13.
redande av pensioner åt efterlevande till ifrågavarande personal och därvid
på anförda skäl hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
besluta att till nämnda kassa av telegrafverkets medel anvisa ett engångsbidrag
av 175,000 kronor för beredande av familjepension åt efterlevande
till den från aktiebolaget Stockholmstelefon av telegrafverket övertagna
personal, vilken erhållit eller kommer att erhålla ordinarie tjänst vid
telegrafverket.
Till följd av remiss bar kommunikationsverkens lönekommitté den
13 januari 1921 avgivit utlåtande i ärendet. Kommittén har därvid i
likhet med telegrafstyrelsen förordat beviljande av statsbidrag för ifrågavarande
ändamål. Kommittén har emellertid på anförda skäl ansett, att
beloppet av detta bidrag kunde inskränkas till 81,912 kronor.
Departe- Departementschefen har för egen del anfört följande:
entschefen. »Lika med telegrafstyrelsen och lönekommittén anser jag, att åtgär
der
böra vidtagas för att den från aktiebolaget Stockholmstelefon av
telegrafverket övertagna personal må erhålla möjlighet att sörja för pensioneringen
av sina efterlevande genom inträde i telegrafverkets änkeoch
pupillkassa i enlighet med bestämmelserna i det nya reglementet av
den 10 december 1920. Med en sådan åtgärd skulle jämväl undvikas,
att i en mängd fall frågor om beredande av pension direkt av statsmedel
åt efterlevande till ifrågavarande befattningshavare tid efter annan
behövde underställas riksdagens prövning, vilket eljest säkerligen skulle
bliva förhållandet.
Större delen av den övertagna personalen skulle emellertid vid sitt inträde
i kassan vara av relativt hög levnadsålder, vadan den risk, kassan måste
åtaga sig för pensioneringen, icke skulle komma att uppvägas av de pensionsavgifter,
som av personalen efter inträde i kassan årligen skola erläggas. Att
de nytillträdande delägarna själva skulle i sin helhet betala erforderligt tillskott
till kassan för övertagande av avsedda pensionsskyldighet torde
ej böra ifrågasättas. Ehuru jag hyst någon tvekan, om ej möjligen någon
del av det behövliga tillskottet borde kunna gäldas i sådan ordning, har
jag emellertid, med hänsyn till att några retroaktivavgifter ej i reglementet
äro stadgade för någon delägare i kassan och på grund av vad
lönekommittén i övrigt anfört, ansett mig böra tillstyrka förslaget, att
staten träder emellan och med ett engångsbidrag till kassan, motsvarande
hela summan av det erforderliga tillskottet, underlättar personalens delägarskap
i kassan, helst genomförandet av en anordning med uppdelning
av bidraget skulle vara förbundet med åtskilliga svårigheter.
Vad beloppet av det ifrågasatta bidraget beträffar, framgår av löne -
Bankoutskottets utlåtande Nr 13.
5
kommitténs utredning i ämnet, att ett bidrag av 81,912 kronor skulle
kunna anses tillräckligt för att bereda dem av nu omförmälda befattningshavare,
som erhållit ordinarie tjänst vid telegrafverket, delaktighet
i kassan. Då kommitténs beräkning av bidragets belopp är grundad på
den förutsättningen, att nämnda befattningshavare i fråga om inbetalning
av avgifter skulle bliva jämställda med telegrafverkets övriga ordinarie
personal — något som däremot ej synes bliva fallet vid tillämpningav
telegrafstyrelsens beräkningssätt — vill jag ansluta mig till lönekommitténs
förslag i ämnet. Något statsbidrag till kassan för den personal,
som ännu ej vunnit ordinarie anställning vid telegrafverket, torde däremot
av skäl, som lönekommittén anfört, ej vara behövligt.»
Även utskottet anser åtgärder från statens sida böra vidtagas för Utskottet.
beredande av möjlighet för den av telegrafverket från aktiebolaget Stockholmstelefon
övertagna personalen till inträde i telegrafverkets änke- och
pupillkassa. Beträffande beloppet av det ifrågasatta statsbidraget har
utskottet icke funnit anledning till erinran mot den av kommunikationsverkens
lönekommitté gjorda beräkningen. Vid sådant förhållande har
utskottet ansett sig böra tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förslag.
Utskottet hemställer sålunda,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
proposition.
4:o) I en inom andra kammaren av herrar Hedvall och Sjöström Ang. pension
väckt motion, nr 109, hemställes, »att riksdagen måtte besluta tillerkänna gjrgl™ svid
förra städerskan vid statens järnvägar Sofia Dorotea Verhage, född Hell-statens firnman,
en årlig pension av 400 kronor att utgå fr. o. m. den 1 januari 1921.» jDm-oteaVerTill
stöd härför anföres i motionen: hage, född
»Den 1 oktober 1919 nödgades städerskan Sofia Yerhage, änka efter e rnan''
extra lokputsaren Verhage, att på grund av hög ålder och tilltagande
sjuklighet sluta sin anställning vid statens järnvägar.
Ända sedan år 1885, då hon på grund av mannens frånfälle själv
måste sörja för sitt och familjens uppehälle, har hon skött städningen
av expeditions-, reserv- och överliggningsrummen vid statens järnvägars
lokomotivstallar i Göteborg. Sedan hon av ovan angivna orsaker nödgats
sluta sin anställning som städerska, har hon för sin försörjning huvudsakligen
varit hänvisad till den hjälp hennes barn kunnat lämna. Dessa
äro emellertid själva familjeförsörjare samt i små omständigheter och kunna
därför icke, så som önskligt och nödigt är, draga försorg om den gamla.
6
Bankoutskottets utlåtande Nr 13.
Utskottet.
Ang. årligt
under slöd åt
e. o. gränsridaren
O. 0
Sandins
änka och
barn.
Intyg om änkan Verhages 85-åriga anställning samt präst- och
läkareintyg skola tillhandahållas vederbörande utskott.»
Till utskottet hava överlämnats intyg, bestyrkande riktigheten av de
i motionen lämnade uppgifterna.
Av utredningen i ärendet framgår, att änkan Yerhage, som är född
den 26 december 1849 och alltså uppnått en ålder av 7 lår, under en tid av omkring
35 år varit anställd såsom städerska vid statens järnvägars lokomotivstallar
i Göteborg och att hon hösten 1919 på grund av sjuklighet, som
gjort henne oförmögen att genom arbete försörja sig, lämnat sin berörda
anställning. Med hänsyn till vad sålunda blivit upplyst rörande änkan
Verhage och hennes verksamhet i statens järnvägars tjänst anser utskottet,
att något understöd bör beredas henne under hennes återstående
livstid. Beträffande storleken av detta har utskottet icke haft något att
erinra mot motionärernas förslag. Understödet torde böra anvisas att
utgå av trafikmedel.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen, i anledning av förevarande motion,
må medgiva, att till förra städerskan vid statens järnvägar
änkan Sofia Dorotea Yerhage, född Hellman, må
från och med den 1 januari 1921 under hennes återstående
livstid av trafikmedel utgå ett årligt understöd
av fyrahundra kronor.
5:o) I en till riksdagen den 4 februari 1921 avlåten proposition
fnr 58 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen medgiva, att extra ordinarie gränsridaren i Haparanda tullkammardistrikt
Olof Oskar Sandins änka Maria Vilhelmina Sandin, född
Harju, samt makarnas tre barn Karl Oskar, Johannes Gustaf Adolf och
Nanna Cecilia tilldelas ett årligt understöd av 336 kronor att av det å
tullverkets omkostnadsstat uppförda förslagsanslaget till diverse utgifter
från och med den 1 januari 1921 utgå enligt — i tillämpliga delar —
de grunder, som i reglementet den 30 maj 1884 för tullstatens enskilda
pensionsinrättning med däruti sedermera gjorda ändringar föreskrivas
i fråga om pension till änkor och barn efter ordinarie befattningshavare
vid tullverket, samt med iakttagande, att understödsbeloppet
minskas med 42 kronor för varje barn vid upphörandet av dess rätt till
pension.
Bankoutskottets utlåtande Nr 13.
7
Beträffande den i ärendet förebragta utredningen får utskottet
hänvisa till ovanberörda statsrådsprotokoll.
På de skäl, som i statsrådsprotokollet blivit anförda, har utskottet
ansett sig böra tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts framställning och hemställer
alltså,
att Kungl. Maj:ts förevarande proposition nr 58
må av riksdagen bifallas.
6:o) I en till riksdagen avlåten, den 10 december 1920 dagtecknad
proposition, nr 12, har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att bifalla de_
förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Departementschefen har till statsrådsprotokollet över jordbruksärenden
för nyssangivna dag hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen medgiva,
a) att en var av förre krono jägarna i B j örsjö bevakningstrakt av
Malingsbo revir Erik Gustaf Andersson och i Vassgårda norra bevakningstrakt
av Kristinehamns revir Anders Gustaf Andersson Ekman må,
Andersson från och med den 1 mars 1920 och Ekman från och med
den 1 maj 1920 under sin återstående livstid från statens domäners fond
uppbära, utöver honom författningsenligt tillkommande pension, en årlig
fyllnadspension till sådant belopp, att båda pensionsbeloppen tillsammans
uppgå till 1,400 kronor för år, samt
b) att förre extra skogsbevakaren i Jörns revir Carl Erik Stenberg
må från och med den 1 januari 1921 under sin återstående livstid uppbära
en årlig pension av fyrahundra kronor att utgå från statens domäners
fond.
I fråga om den i ämnet förebragta utredning får utskottet hänvisa
till propositionen bilagt utdrag av ovannämnda statsrådsprotokoll.
Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts
förslag, varför utskottet hemställer,
att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition nr 12
må av riksdagen bifallas.
Stockholm den 17 februari 1921.
Ang. vissa
pensioner
rån statens
domäners
fond.
På bankoutskottets vägnar:
EMIL KRISTENSSON.