Bevillningsutskottets betänkande Nr 58,
l
Nr 58.
Ankom till riksdagens kansli den 10 juni 1921 kl. 11 f. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse
av 18 §, 20 § 1 mom. och 22 § i förordningen den 15
december 1914 angående statsmonopol å tobakstillverkningen
i riket.
(l:a avd.)
Närvarande: herrar Röing, Antonsson, Wijk, Gustaf Nilsson, K. A. Nilson, Örne,
Åhlmans Olof Olsson, Rosén, Jönsson i Boa, Olsson i Kullenbergstorp,
Bärg, Olsson i Ramsta, Johansson i Kullersta, Boman, Björnsson,
Grevesmuhl, Sköld, Kant, Lövgren i Nyborg och Winkler.
I en den 4 februari 1921 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 61, bar Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för
samma dag, föreslagit riksdagen att antaga följande, vid propositionen
fogade
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 18 §, 20 § 1 inom. och 22 § i förordningen
den 15 december 1914 (ur 436) angående statsmonopol å tobakstillverkningen
i riket.
Härigenom förord nas, att 18 §, 20 § 1 mom. och 22 § i förordningen
den 15 december 1914 angående statsmonopol å tobakstillverkningen
i riket skola i nedan angivna delar erhålla följande ändrade
lydelse:
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 samt. 50 käft. (Nr 58-) 1
2
Bevillningsutskottets betänkande Nr 58.
18 §.
I varje tobaksvaras priskurantpris skal] skatt ingå med ett belopp,
som motsvarar nedanstående procent av priskurantpriset eller i fall, som
avses i 22 § 2 mom. fjärde stycket, av varans värde, nämligen:
för cigarrer och cigarrcigarretter..................................... 15 procent
» snus..................................................................................... 25 »
20 § 1 mom.
Tobaksvara — — — kontrollstämpel.
Ur — — — cigarrett.
Därest å restaurant, hotell eller liknande lokal försäljning av tobaksvara
till gäst förmedlas genom servitör eller annan å lokalen anställd
person, må försäljningen, därest den avser mindre kvantitet än hel förpackning,
ske endast så, att varan av gästen själv eller i dennes åsyn
upptages ur originalförpackningen.
22 §.
1 mom. Den, som bevisligen inom riket yrkesmässigt driver handel
med tobaksvaror, ävensom annan innehavare av registrerad firma, vilken
genom hyrande av lokal, inköp av lager eller dylik åtgärd tydligen
ådagalägger, att han ämnar driva sådan handel, må, utan hinder av
vad i 2 § stadgas, till riket införa dylika varor; skolande härvid såsom
tobaksvara icke anses tobaksmjöl.
2 mom. För tobaksvara, importerad till tullinlandet enligt denna
paragraf, skall, vare sig varan direkt förtullas eller uttages från tullager,
jämte den å varan enligt tulltaxan belöpande tull, erläggas en licensavgift,
som utgöres av den å varan enligt 18 § belöpande skatt ävensom
av ett belopp, motsvarande vad monopolets utövare för täckande
av sina omkostnader samt vinst pålägger tobaksvara med samma priskurantpris
eller i fall, som avses i fjärde stycket av detta mom,, med
samma värde.
Till omkostnader — — — tull.
Priskurantpriset — — — priskurantpriset.
Där det av importören uppgivna priskurantpriset befinnes uppenbart
för lågt i förhållande till varans värde, skall till utgångspunkt för
licensavgiftens bestämmande tagas i stället för priskurantpriset det värde,
som varan med hänsyn till inom landet gängse priser å tobaksvaror, enligt
Bevillningsutskottets betänkande Nr 58. 3
av monopolets utövare verkställd uppskattning, skäligen kan anses äga
i detaljhandel.
Importör är skyldig att, där så för licensavgiftens bestämmande
anses nödigt, för monopolets utövare på anfordran förete sin inköpsfaktura.
Licensavgiftens belopp — — — avgift.
3 mom. Tobaksvara — — — vara.
Till ovannämnda statsrådsprotokoll bär chefen för finansdepartementet
återgivit en till grund för propositionen liggande, till Konungen
ställd skrivelse från styrelsen för Aktiebolaget svenska tobaksmonopolet,
däri styrelsen föreslagit vissa ändringar i och tillägg till förordningen
den 15 december 1914 angående statsmonopol å tobakstillverkningen i
riket (monopolförordningen). Därvid har styrelsen till en början anmärkt,
att stadgandena i 20 § 1 mom. av monopolförordningen i tillämpningen
givits en tolkning, som knappast hade varit av lagstiftaren avsedd, och
vidare anfört följande:
»I nämnda författningsrum stadgas, att tobaksvara må förekomma till försäljning
inom riket endast i originalförpackning, försedd genom monopolets utövares
försorg med av Kungl. Maj:t fastställd kontrollstämpel; dock att ur sådan förpackning
större eller mindre del av innehållet må — med visst närmare angivet undantag
— för sig försäljas. Det har nu visat sig, att nämnda stadganden icke ansetts
utgöra hinder för bibehållande av det före monopolets tillkomst allmänt gängse
bruket att å restauranter och liknande lokaler tillhandahålla gästerna tobaksvaror,
upptagna ur originalförpackningen, i glas, porslinsbehållare eller dylika kärl.»
I framställningen har därefter meddelats, att berörda fråga varit
föremål för domstols prövning, därvid, omförmälda försäljningsform befunnits
icke vara stridande mot gällande bestämmelser, och har bolaget
därefter fortsatt:
»Emellertid ligger det i öppen dag, att denna (försäljningsform) icke blott omöjliggör
varje kontroll från allmänhetens sida över att den tobaksvara, som erhålles, verkligen
betingar det fordrade priset utan jämväl är ägnad att äventyra statens rätt
att, på sätt 18 § av monopolförordningen stadgar, för varje tobaksvara erhålla skatt
med vissa procent av varans utförsäljningspris. Detta pris, i förordningen kallat
priskurantpriset, skall enligt 19 § finnas utsatt å varje förpackning och får — såsom
liggande till grund för skattens beräknande — enligt 20 § 2 mom. vid försäljningen
icke överskridas. Skulle så ske, komme nämligen staten att undandragas en del
av den skatt, som rätteligen bort för varan utgå.»
Departements
chefen.
4
Bevillningsutskottets betänkande Nr 58.
Med förmälan vidare att vid det sålunda tillämpade försäljningssättet
kontrollen över att pris kurantprisen vid försäljningen tillämpades
bleve fullständigt illusorisk, bär bolaget föreslagit införande av det
tillägg till ovannämnda 20 § 1 mom. i monopolförordningen, vilket finnes
intaget i det av Kungl. Maj:t framlagda författningsförslaget.
Rörande den föreslagna ändringen i § 22 av ifrågavarande förordning
bar bolaget anfört:
»Denna paragraf innehåller bestämmelser om den enligt monopollagstiftningen
enskilda tobakshandlare medgivna rätt att, utan hinder av det i förordningens
2 § stadgade förbud mot införsel av tobak och tobaksfabrikat, till
riket införa färdiga tobaksvaror. Dylik rätt tillkommer enligt 22 § 1 inom., jämfört
med vad å sid. 76 i Kungl. Maj:ts proposition nr 254 till 1914 års senare riksdag
därom yttras, i obegränsad omfattning »varje firmaregistrerad tobakshandlare».
För alla av enskilda handlande importerade tobaksvaror skall emellertid, innan varorna
utlämnas till vederbörande importörer, förutom stadgad tullavgift erläggas en
för den särskilda varan av monopolets utövare uträknad s. k. licensavgift,
innefattande dels den å varan enligt 18 § belöpande skatt, dels ock ett belopp, motsvarande
vad monopolets utövare pålägger vara med samma priskurantpris för
täckande av sina omkostnader samt vinst. Priskurantpriset skall bestämmas av
monopolets utövare till det belopp, importören önskar erhålla för varan; och skall
därvid licensavgiften inräknas ^priskurantpriset. I praktiken har, såsom ock i den
kungl. propositionen förutsattes, vid licensavgiftens bestämmande så tillgått, att
icke blott skattebeloppet utan även den del av licensavgiften, som motsvarar monopolets
omkostnader och vinst, utgått med visst för alla tobaksvaror på förhand
fastslaget procenttal av priskurantpriset»
Av vad bolaget härom vidare anfört återgiver utskottet följande:
Utgångspunkten vid utarbetandet av här ifrågavarande bestämmelser hade
påtagligen varit det antagandet, att alla tobaksvaror, som av enskilda handlande
till riket infördes, komme att utförsäljas till allmänheten samt att priskurantpriset
alltså icke komme att sättas lägre, än att detsamma såväl täckte importörens
samtliga omkostnader för varans inköp och hemfraktande m. in. som ock beredde
importören själv handelsvinst — — —.
Nu förhölle det sig emellertid så, att de priskurantpris, handlandena önskade
åsätta importerade tobaksvaror, ingalunda alltid gåve riktigt uttryck åt det värde,
varorna i detaljhandeln skulle äga. Det hade nämligen icke sällan förekommit, att
handlande, som till riket infört tobaksvaror, avsedda till försäljning åt allmänheten
i vanlig ordning, samtidigt därmed eller någon tid efteråt infört tobaksvaror —
ofta av alldeles samma slag — vilka syntes vara avsedda för eget bruk, samt för
dessa begärt åsättande av ett priskurantpris, vida lägre än för de till återförsäljning
avsedda varorna och understundom säkerligen till och med långt understigande
varornas inköpspris. Licensavgiften för dylika för eget bruk importerade tobaksvaror
komme under sådana omständigheter att utgå med lägre belopp, än vad som
skulle blivit fallet, därest varorna varit avsedda för återförsäljning; och då, på sätt
ovan nämnts, i licensavgiften inginge jämväl den å varan belöpande skatt till staten,
iBevillning ant slottets betänkande Nr 58. 5
undandroges staten följaktligen för dessa varor en dol av den skatteinkomst, som
rätteligen bort för desamma utgå.
Efter att hava närmare utvecklat de möjligheter, vilka sålunda
gällande bestämmelser i berörda hänseende lämnade öppna, har styrelsen
vidare framhållit,
hurusom den farhågan läge nära till hands, att enskilda personer, som ville för
sitt eget eller sina vänners behov förskaffa sig utländska tobaksvaror, på nu antytt
sätt förskaffade sig möjlighet härtill och därefter vid varornas införsel begärde
åsättande av ett priskurantpris så lågt, att varorna praktiskt taget bleve fria från
beskattning, samtidigt som tobaksmonopolet så gott som fullständigt ginge miste
om det licensavgiftsbelopp, som bort tillkomma tobaksmonopolet. Aven för den
verkliga handlandekåren framstode en dylik utsträckning till enskilda personer av
den handlandena förbehållna importrätten såsom en kännbar olägenhet.
I syfte att avlägsna sistberörda missförhållande har styrelsen föreslagit,
»dels att stadgandet i 22 § 1 mom. av monopolförordningen förtydligas därhän,
att någon tvekan icke kan råda om att importrätt tillkommer endast den, som bevisligen
inom riket yrkesmässigt driver handel med tobaksvaror,
dels ock att rättighet måtte inrymmas för tobaksmonopolet att vid bestämmandet
av licensavgiften för importerad tobaksvara pröva, huruvida det av importören
begärda priskurantpriset med hänsyn till inom landet i allmänhet gängse
priser å tobaksvaror kan anses giva ett någorlunda riktigt uttryck för det värde,
som tobaksvaran vid försäljning i detaljhandeln skäligen kan anses äga. Därest
vid denna prövning det av importören uppgivna priskurantpriset befinnes uppenbart
för lågt, synes till utgångspunkt vid licensavgiftens bestämmande böra tagas, i
stället för priskurantpriset, varans sålunda uppskattade värde».
Över omförmälda framställning hava yttranden avgivits av kommerskollegium
och statskontoret, och får utskottet rörande vad av
nämnda ämbetsverk anförts ävensom beträffande föredragande departementschefens
eget yttrande i ämnet hänvisa till det vid propositionen i
utdrag fogade statsrådsprotokollet.
Den i ärendet förebragta utredningen giver vid handen, att lagstiftningen
rörande tobaksmonopolet är i de hänseenden, som ovan
berörts, behäftad med brister, vilka det med hänsyn i första hand till
statsverkets fiskaliska intresse är av vikt att avhjälpa. Mot de förslag
härutinnan, som med propositionen framlagts, har utskottet icke haft
något att erinra. Utskottet har endast velat fästa uppmärksamheten på
angelägenheten därav, att, därest monopolets utövare erhåller den av
Kungl. Maj:t föreslagna prövningsrätten vid licensavgiftens bestämmande,
utövaren omsorgsfullt undviker att begagna denna rätt på sådant sätt,
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 sand. 50 käft. (Nr 58.) 2
Utlåtanden.
Utskottets
yttrande.
6
Bevillningsutskottels betänkande Nr 58.
att enskilda importörer hindras att till priser, som äro lägre än de av
monopolet för motsvarande slag av varor tillämpade, men vilka stå i
skäligt förhållande till de inköpspriser, importörerna fått betala, inom
landet försälja sina varor.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts
proposition nr 61, antaga ovan införda förslag till
förordning om ändrad lydelse av 18 §, 20 § 1 mom.
och 22 § i förordningen den 15 december 1914 (nr
436) angående statsmonopol å tobakstillverkningen i
riket.
Stockholm den 10 juni 1921.
På bevillningsutskottets vägnar:
ERIK RÖING.
Reservation:
av herr Boman, som avstyrkt den i 20 § 1 mom. föreslagna nya
bestämmelsen.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1921.