Bevillningsutskottets betänkande Nr 57.

1

Nr 57.

Ankom till riksdagens kansli den 9 juni 1921 kl. 1 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Majds proposition
med förslag till förordning om ändrad lydelse
av 3 § 1 mom. i förordningen den 6 november 1908
angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av
fondpapper, m. m.

(l:a avd.)

Närvarande: herrar Röing, Antonsson, Sandler, Wijk, Wohlin, Gustaf Nilsson, K.

A. Nilson, Åhlmans Olof Olsson, Rosén, Eriksson i Grängesberg,
Månsson i Hagaström, Jönsson i Boa, Olsson i Kullenbergstorp, Bärg,
Olsson i Ramsta, Boman, A. Björkman, Kant och Uddenberg.

I en den 25 februari 1921 dagtecknad, till bevillningsutskottet
hänvisad proposition, nr 149, har Kungl. Maj:t, under åberopande av
propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen att antaga följande vid propositionen
fogade

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 3 § l mom. i förordningen den 6 november
1908 angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper.

Härigenom förordnas, att 3 § 1 mom. i förordningen den 6 november
1908 angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper
skall erhålla följande ändrade lydelse:

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 samt. 49 käft. (Nr 57.) 1

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 57.

3 §•

1. Avräkningsnota, varom i 2 § förmäles, skall, där ej nedan
annorlunda stadgas, vid köp förses med stämpel till följande belopp,
nämligen:

a) vid köp av aktier, lotter, andelsbevis och delaktighetsbevis 60
öre, då de överlåtna aktiernas, lotternas, andelsbevisens eller delaktighetsbevisens
sammanlagda värde icke överstiger 100 kronor, och därutöver
60 öre för varje påbörjat belopp av 100 kronor,

b) vid köp av obligationer 10 öre, då de överlåtna obligationernas
sammanlagda värde ej överstiger 100 kronor, och därutöver 10 öre för
varje påbörjat belopp av 100 kronor,

dock att, där den ene kontrahenten är fondhandlare och avtalet
avslutas icke för dennes räkning utan i kommission, avräkningsnotan
skall förses,

c) vid köp av aktier, lotter, andelsbevis och delaktighetsbevis med
stämpel av 30 öre, då de överlåtna aktiernas, lotternas, andelsbevisens
eller delaktighetsbevisens sammanlagda värde icke överstiger 100 kronor,
och därutöver 30 öre för varje påbörjat belopp av 100 kronor, samt

d) vid köp av obligationer med stämpel av 5 öre, då de överlåtna
obligationernas sammanlagda värde ej överstiger 100 kronor, och därutöver
5 öre för varje påbörjat belopp av 100 kronor.

Ävenledes skall, där ej nedan annorlunda stadgas, avräkningsnota
vid byte förses med stämpel till följande belopp, nämligen:

e) vid byte av aktier, lotter, andelsbevis och delaktighetsbevis 30
öre, då det värde, som enligt 4 § 4 mom. skall i avräkningsnotan upptagas,
ej överstiger 100 kronor, och därutöver 30 öre för varje påbörjat
belopp av 100 kronor, samt

f) vid byte av obligationer 5 öre, då det värde, som enligt 4 §
4 mom. skall i avräkningsnotan upptagas, ej överstiger 100 kronor, och
därutöver 5 öre för varje påbörjat belopp av 100 kronor.

Med fondhandlare förstås i denna förordning solidariskt bankbolag,
bankaktiebolag och fondmäklare ävensom annan, som driver sådan
rörelse med fondpapper, att han på grund därav är pliktig föra handelsböcker.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1921 och äger giltighet
till och med den 30 juni 1922, med rätt för Konungen att under

Bevillningsutskottets betänkande Nr 57. B

förordningens giltighetstid, om särskilda förhållanden det påkalla, förordna
om nedsättande av de i förordningen stadgade avgifter till lägst
de belopp, varmed avgifter i motsvarande fall ntgingo enligt förordningen
den 15 augusti 1913 om ändrad lydelse av 3 § i ovannämnda
förordning den 6 november 1908.

Genom beslut vid 1908 års riksdag antogs Kungl. Maj:ts förslag
om införande av en särskild stämpelavgift vid köp och byte av
fondpapper. Skatten bestämdes härvid — med sänkning av de i propositionen
föreslagna skattesatserna — att utgå vid direkta försäljningar av
aktier och banklotter med 20 öre, då de överlåtna aktiernas eller banklotternas
sammanlagda värde icke överstege 200 kronor, och därutöver
20 öre för varje påbörjat belopp av 200 kronor, samt vid direkta försäljningar
av obligationer med 10 öre, då de överlåtna obligationernas
sammanlagda värde ej överstege 200 kronor, och därutöver 10 öre för
varje påbörjat belopp av 200 kronor; vid byte till hälften av dessa
skattesatser. Förordning i ämnet utfärdades den 6 november 1908
(nr 129).

Nämnda skattesatser blevo gällande till år 1913, då riksdagen i
anledning av väckt motion beslöt höja de vid direkta försäljningar av aktier
och banklotter utgående fondstämpelavgifterna till 30 öre, då de överlåtna
aktiernas eller banklotternas sammanlagda värde icke överstege 200
kronor, och därutöver 30 öre för varje påbörjat belopp av 200 kronor.
Beträffande försäljning av obligationer förblevo skattesatserna oförändrade.
För byte reglerades skattesatserna så, att de fortfarande kommo att
utgöra hälften av de för köp gällande. Förordning i ämnet utfärdades
den 15 augusti 1913 (nr 191).

Vid 1917 års riksdag beslöts, på förslag av Kungl. Maj: t, en fördubbling
av de vid respektive köp och byte av aktier, lotter samt
andels- och delaktighetsbevis då gällande skattesatserna, varefter författning
utfärdades den 30 mars 1917 (nr 101). Förhöjningarna skulle
gälla till dag, som av Konungen bestämdes, dock ej längre än till den
1 april 1918.

Genom proposition, nr 39, till 1918 års lagtima riksdag föreslog
Kungl. Magt, att sistnämnda bestämmelser skulle gälla jämväl för
tiden efter den 1 april 1918 till dag, som av Kungl. Maj:t bestämdes,
dock ej längre än till den 1 april 1919. Förslaget blev av riksdagen
antaget, och förordning i ämnet utfärdades den 12 mars 1918 (nr 123).

Uti en till 1918 års urtima riksdag avlåten proposition, nr 25,

Utskottet.

Proposi tionen.

Frågans behandling
vid
föregående
riksdagar.

Bank• och
fondinspektionen.

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 57.

föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att för överlåtelser av samtliga här
ifrågavarande värdehandlingar fastställa dubbelt så höga stämpelavgifter
som i sistberörda provisoriska förordning. Det vid propositionen fogade
författningsförslaget avsågs skola gälla från och med den 20 november
1918 till dag, som av Konungen bestämdes, dock ej längre än till den
1 juli 1919.

Sedan riksdagen bifallit Kungl. M.aj:ts sistnämnda proposition
med endast den ändring, att författningen på grund av den framskridna
tiden förklarades skola gälla från och med den 1 december 1918, utfärdades
i enlighet härmed den 29 november samma år förordning i
ämnet (nr 911).

Med proposition den 18 februari 1919, nr 98, föreläde Kungl. Maj:t
riksdagen förslag, avseende förhöjning av fondstämpelavgiften under
ytterligare ett år eller till och med den 30 juni 1920. Berörda förslagskilde
sig i sak från bestämmelserna i förordningen den 29 november
1918 huvudsakligen därutinnan, att förslaget ej innebar någon rättighet
för Kungl. Maj:t att under författningens giltighetstid låta de beslutade
förhöjningarna träda ur kraft.

I skrivelse den 18 mars 1919, nr 56, anmälde riksdagen, att
riksdagen antagit sistberörda förslag, varefter Kungl. Maj:t den 26 i samma
månad utfärdade förordning om ändrad lydelse av 3 § 1 mom. i förordningen
den 6 november 1908 angående en särskild stämpelavgift
vid köp och byte av fondpapper (nr 120).

Aven vid 1920 års riksdag förelädes proposition (nr 215) angående
bibehållande under ännu ett år av den högre fondstämpelavgiften.

Propositionen bifölls av riksdagen, och förordning i ämnet utfärdades
därefter den 21 maj 1920 (nr 223). Denna förordning gäller till
och med den 30 juni 1921.

I skrivelse den 20 november 1920 anmodade chefen för finansdepartementet
bank- och fondinspektionen att inkomma med yttrande,
huruvida och i sådant fall för vilken tid bestämmelserna i sistnämnda
förordning borde erhålla utsträckt giltighet. Sådant yttrande avgavs av
bank- och fondinspektionen den 29 december 1920.

I sitt utlåtande har inspektionen framhållit den depression på fondmarknaden,
som under år 1919 inträtt och sedermera ytterligare tilltagit, och
med hänsyn härtill hemställt om dels vidtagande av åtgärder för att de nuvarande
provisoriska bestämmelserna angående beloppen av fondstämpelavgiften
måtte snarast möjligt ersättas av föreskrifter i ämnet utan begränsad
giltighetstid, innefattande jämväl behörighet för Kungl. Maj:t att inom an -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 57. 5

givna gränser bestämma beloppen för nämnda avgift, dels ock, med
tillämpning av de sålunda ifrågasatta nya bestämmelserna, vidtagande
av eu nedsättning i den för närvarande utgående fondstämpelavgiften,
om möjligt till det belopp varmed densamma utgått före tillkomsten
av de provisoriska bestämmelserna på nu ifrågavarande område.

Statskontoret, som den 20 januari 1921 avgivit infordrat utlåtande
i ärendet, bär ansett sig icke böra göra någon erinran mot att åtgärder
vidtoges i det av inspektionen angivna syftet.

Chefen för finansdepartementet har till ovannämnda statsrådsprotokoll
anfört bland annat följande.

Uppenbart vore, att, om det kunde påvisas, att den högre stämpelavgiften
verkligen hade en avsevärd inverkan på den rådande situationen
på fondmarknaden, frågan om dess sänkning måste tagas under
allvarligt övervägande. Departementschefen kunde dock icke finna, att
några övertygande skäl förebragts för att så skulle vara fallet. Stämpeln
stode ju i proportion till köpeskillingen — när kursen på fondpapperen
folie, bleve stämpeln lägre. Det förefölle i själva verket osannolikt,
att fondmarkuaden skulle varit nämnvärt gynnsammare, om samtliga
kurser genomgående varit t. ex. 1 procent lägre än de, som i verkligheten
varit gällande. Under dylika förhållanden vore det svårt att förstå,
att en stämpelavgift, som i sin helhet för varje köp i regel icke uppginge
till 1 procent, skulle väsentligen bidraga till depressionen. Förklaringen
till denna vore utan tvivel att huvudsakligen söka i helt andra faktorer.

Härvid ville departementschefen dock medgiva, att frågan kunde för
dagsspekulanter eller i allmänhet spekulanter på kort tid äga en viss
betydelse, då dessa alltid måste räkna med ett försäljningspris, som med
stämpelns belopp överstege inköpspriset samt dessutom gåve påräknad
vinst. På denna spekulation torde sålunda den höjda fondstämpeln kunna
inverka i någon mån hämmande. För kapitalplacerare däremot måste
spörsmålet hava en underordnad vikt.

Departementschefen ville därjämte särskilt understryka den statsfinansiella
synpunkten, som gjorde det betänkligt att utan synnerligen
tungt vägande skäl upphöra att utnyttja de skattekällor av någon betydenhet,
som redan hittills anlitats.

Departementchefen förordade alltså en fortsatt utsträckning för en
tid av ytterligare ett år av de högre stämpelsatsernas giltighet.

Emellertid ansåge departementschefen, att vissa skäl talade för en
anordning, varigenom möjlighet bereddes att, därest särskilda förhållanden

Statskontoret.

Departements chefen.

Utskottets

yttrande.

Lägre stam
pel för
»reportaffärer».

6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 57.

skulle sådant föranleda, under den löpande giltighetstiden för en författning
i ämnet vidtaga en sänkning av fondstämpelavgiften. Detta skulle
kunna ske på den vägen, att man åter lade i Kungl. Maj:ts hand att vidtaga
en dylik sänkning. Departementschefen hade ansett sig böra tillstyrka
en bestämmelse av dylik innebörd.

Utskottet hänvisar i övrigt till innehållet i ovannämnda, vid propositionen
fogade protokollsutdrag.

Bevillningsutskottet har ansett den statsfinansiella synpunkten
böra i förevarande fråga tillmätas avgörande betydelse. Inför de av
utskottet redan tidigare i annat sammanhang framhållna svårigheterna
att finna täckning för statsverkets nödvändiga utgifter, har utskottet
icke funnit sig böra tillstyrka åtgärder, genom vilka statsverkets inkomster
av fondstämpeln skulle väsentligt nedsättas. Utskottet har därmed
emellertid icke velat underkänna det ovan anförda skäl, som av bankoch
fondinspektionen anförts för en sänkning av fondstämpeln. I den
mån det statsfinansiella läget kan komma att medgiva en dylik nedsättning,
anser utskottet önskvärt att åtgärder i sådan riktning vidtagas.

Under behandlingen av detta ärende har bevillningsutskottet från
styrelsen för Stockholms fondbörs mottagit en skrift, däri framställning
gjorts om ändring i viss del av 1908 års fondstämpelförordning. Skriften
jämte bilaga närslutes detta betänkande såsom bilaga.

I den härigenom uppkomna frågan har bevillningsutskottet från
finansdepartementet mottagit en av t. f. chefen för departementets lagbyrå
upprättad, den 17 maj 1921 dagtecknad promemoria, i vilken till
en början lämnats följande redogörelse.

»Uti § 15 i den av Kungl. Maj:t den 23 april 1920 fastställda börsordning
för Stockholms fondbörs stadgas, att ’å fondbörsen kunna såväl kassaaffärer som
tidsaffärer förekomma’. I § 19 meddelas föreskrift, att, ''innan tidsaffärer få förekomma
å fondbörsen, skola bestämmelser angående de olika slag av tidsaffärer,
vilka må äga rum, ävensom angående villkoren därför av börsstyrelsen underställas
Kungl. Maj:ts provning’.

Med en den 8 mars 1921 dagtecknad skrivelse har nu styrelsen för Stockholms
fondbörs till Kungl. Maj:t överlämnat ett förslag till bestämmelser för terminsaffärer
å fondbörsen. Samtidigt har börsstyrelsen hemställt, att Kungl. Maj:t
ville för möjliggörande av de i § 13 i berörda förslag omförmälda reportaffärerna
föreslå riksdagen vidtagande av vissa ändringar i förordningen den 6 november
1908 angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper.

Över denna framställning, i vad densamma avser ändring i fondstämpelförordningen,
har bank- och fondinspektionen den 23 mars 1921 avgivit ett till finansdepartementet
den 26 mars 1921 inkommet utlåtande, däri börsstyrelsens framställning
i berörda del tillstyrkts.»

7

Bevillningsutskottets betänkande Nr 57.

1 nämnda promemoria har vidare, efter erinran att det återstode
att meddela bestämmelser om de särskilda former, under vilka terminsaffärer
skulle företagas, anförts följande.

»Ärendet är emellertid ännu icke i det skick, att bestämmelser härom kunna
utfärdas. Ett avgörande skäl att icke nu meddela sådana föreskrifter synes för
övrigt vara den omständigheten, att nuvarande bestämmelser om fondstämpelavgiften
torde omöjliggöra införandet av reportaffärer, vilka, enligt vad som uppgives i
börsstyrelsens motivering, äro med alla terminsaffärer oskiljaktiga’. Att särskilda
bestämmelser om stämpelavgifter vid reportavtal påkallas, har av bank- och fondinspektionen
bekräftats. Det torde även vara tydligt, att det förslag till rätt för
Kungl. Maj:t att i viss mån fatta beslut om nedsättande av fondstämpelavgiften,
som i proposition förelagts riksdagen, om det antages, icke möjliggör en sådan stämpelbeläggning,
som nu blivit ifrågasatt.

Det förevarande ärendet förelåg icke vid den ordinarie propositionstidens utgång
i sådant skick, att proposition i anledning av börsstyrelsens berörda framställning
kunnat dessförinnan framläggas för riksdagen.»

Ytterligare har i promemorian uttalats önskvärdheten av att, när
frågan angående utfärdande av bestämmelser om terminsaffärer å Stockholms
fondbörs komme att slutligen företagas, Kungl. Maj:t icke vore
bunden av sådana bestämmelser angående fondstämpelavgiften, som måhända
omöjliggjorde en rationell lösning av frågan.

Samtidigt med mottagandet av om förmälda promemoria erhöll utskottet
meddelande om, att chefen för finansdepartementet anslöte sig till
de synpunkter, som i promemorian framförts.

Sedermera har utskottet från finansdepartementet mottagit ytterligare
en av t. f. chefen för lagbyrån avgiven, den 6 juni 1921 dagtecknad
promemoria, i vilken anförts följande.

»Under hänvisning till en av mig till herr statsrådet och chefen för finansdepartementet
den 17 maj 1921 avlåten vördsam promemoria angående eventuella
föreskrifter om särskild stämpelavgift vid s. k. reportavtal får jag härmed tillägga,
att, därest dylika föreskrifter nu skola meddelas, dessa lämpligen synas kunna erhålla
formen av ett tillägg till den i Kungl. Maj:ts proposition nr 149 föreslagna
förordning om ändrad lydelse av 3 § 1 mom. i förordningen den 6 november
1908 angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper, vars
rubrik och ingress samtidigt torde omformuleras. Detta tillägg torde kunna ske i
ett nytt mom. 5 i 3 § av följande lydelse:

''Slutes reportavtal, skall endast den avräkningsnota förses med stämpel,
som gäller den till beloppet större av de båda till reportavtalet hörande affärerna;
och skall stämpelavgiften utgå med femtedelen av det belopp, som enligt 1 mom.
eljest skolat utgöras, i varje fall dock minst 5 öre.

Skall vid reportavtal icke särskild ersättning erläggas till den andre kontrahenten
i avtalet, äge stämpelplikt icke rum.’

Bestämmelsen om tiden för ikraftträdandet torde kunna erhålla exempelvis
följande lydelse:

Utskottets

yttrande.

8 Bevillningsutskottets betänkande Nr 57.

»Denna förordning —--— den 6 november 1908; dock att de i 3 §

5 mom. meddelade föreskrifter skola tillämpas först från och med dag, som Konungen
efter särskild prövning bestämmer.»

I anledning av vad sålunda förekommit har bevillningsutskottet —
som givetvis icke ingått i någon prövning av frågan om behovet eller
lämpligheten av att terminsaffärer införas å Stockholms fondbörs —
icke velat undandraga sig att tillmötesgå de från börsstyrelsen framställda
och från olika håll bland med saken förtrogna kretsar understödda
önskningarna, sedan en inom finansdepartementet utarbetad avfattning
av erforderlig tilläggsbestämmelse blivit ställd till utskottets
förfogande.

Utskottet har sålunda velat i förevarande sammanhang, med begagnande
av den utskottet jämlikt § 40 riksdagsordningen utskottet
tillkommande befogenhet, väcka förslag i ämnet.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen må antaga följande förslag till

förordning om ändrad lydelse av 3 § i förordningen den
6 november 1908 angående en särskild stämpelavgift
vid köp och byte av fondpapper.

Härigenom förordnas, att 3 § i förordningen den
6 november 1908 angående en särskild stämpelavgift
vid köp och byte av fondpapper skall erhålla följande
ändrade lydelse:

3 §•

1. Avräkningsnota, varom i 2 § förmäles, skall,
där ej nedan annorlunda stadgas, vid köp förses med
stämpel till följande belopp, nämligen:

a) vid köp av aktier, lotter, andelsbevis och delaktighetsbevis
60 öre, då de överlåtna aktiernas, lotternas,
andelsbevisens eller delaktighetsbevisens sammanlagda
värde icke överstiger 100 kronor, och därutöver
60 öre för varje påbörjat belopp av 100 kronor,

b) vid köp av obligationer 10 öre, då de överlåtna
obligationernas sammanlagda värde ej överstiger

Bevillningsutskottets betänkande Nr 57. 9

100 kronor, och därutöver 10 öre för varje påbörjat
belopp av 100 kronor,

dock att, där den ene kontrahenten är fondhandlare
och avtalet avslutas icke för dennes räkning utan
i kommission, avräkningsuotan skall förses,

c) vid köp av aktier, lotter, andelsbevis och delaktighetsbevis
med stämpel av 30 öre, då de överlåtna
aktiernas, lotternas, andelsbevisens eller delaktighetsbevisens
sammanlagda värde icke överstiger
100 kronor, och därutöver 30 öre för varje påbörjat
belopp av 100 kronor, samt

d) vid köp av obligationer med stämpel av 5
öre, då de överlåtna obligationernas sammanlagda värde
ej överstiger 100 kronor, och därutöver 5 öre för varje
påbörjat belopp av 100 kronor.

Ävenledes skall, där ej nedan annorlunda stadgas,
avräkningsnota vid byte förses med stämpel till följande
belopp, nämligen:

e) vid byte av aktier, lotter, andelsbevis och
delaktighetsbevis 30 öre, då det värde, som enligt 4
§ 4 mom. skall i avräkningsnotan upptagas, ej överstiger
100 kronor, och därutöver 30 öre för varje
påbörjat belopp av 100 kronor, samt

f) vid byte av obligationer 5 öre, då det värde,
som enligt 4 § 4 mom. skall i avräkningsnotan upptagas,
ej överstiger 100 kronor, och därutöver 5 öre
för varje påbörjat belopp av 100 kronor.

Med fondhandlare förstås i denna förordning
solidariskt bankbolag, bankaktiebolag och fondmäklare
ävensom annan, som driver sådan rörelse med fondpapper,
att han på grund därav är pliktig föra handelsböcker.

5. Slutes reportavtal, skall endast den avräkningsnota
förses med stämpel, som gäller den till beloppet
större av de båda till reportavtalet hörande affärerna;
och skall stämpelavgiften utgå med femtedelen av det
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 samt. 49 höft. (Nr 57.) 2

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 57.

belopp, som enligt 1 mom. eljest skolat utgöras, i varje
fall dock minst 5 öre.

Skall vid reportavtal icke särskild ersättning
erläggas till den andre kontrahenten i avtalet, äge
stämpelplikt icke rum.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1921
och äger giltighet till och med den 30 juni 1922,
med rätt för Konungen att under förordningens giltighetstid,
om särskilda förhållanden det påkalla, förordna
om nedsättande av de i förordningen stadgade
avgifter till lägst de belopp, varmed avgifter i motsvarande
fall utgingo enligt förordningen den 15
augusti 1913 om ändrad lydelse av 3 § i ovannämnda
förordning den 6 november 1908; dock att de i 3 §
5 mom. meddelade föreskrifter skola tillämpas först
från och med dag, som Konungen efter särskild prövning
bestämmer.

Stockholm den 9 juni 1921.

På bevillningsutskottets vägnar:

ERIK RÖING.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 57.

11

Reservationer:

av herrar K. A. Nilson, Rosén, Olsson i Ramsta och A. Björkman,
vilka ansett, att utskottet icke bort avgiva det förslag, som innefattas
i 5 mom. av 3 § i utskottets hemställan; samt

av herr Månsson, vilken ansett, att stämpelavgifterna vid reportavtal
icke böra vara lägre än å vanlig avräkningsnota för köp av
aktier, lotter, andelsbevis och delaktighetsbevis; detta emedan han ansett
reportavtalets införande i vårt börsliv endast vara ett första steg, som
kommer att följas av alla de andra på utlandets fondbörser förekommande
avtalsformerna, vilka äro ägnade att i hög grad på en gång
utöka och förvirra spekulationen i nämnda papper.

12

Bevillningsutskottets betänkande Nr 57.

Bilaga.

Till riksdagens bevillningsutskott.

Sedan Kungl. Maj:t den 25 februari 1921 uti proposition nr 149 föreslagit
riksdagen antaga förslag till förordning om ändrad lydelse av § 3 i förordningen
den 6 november 1908 angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av
fondpapper, har styrelsen för Stockholms fondbörs uti skrivelse den 8 mars 1921
till Kungl. Maj:t, med överlämnande av förslag till bestämmelser för terminsaffärer
å Stockholms fondbörs, hemställt, att Kungl. Maj:t ville i detta sammanhang föreslå
innevarande års riksdag vidtagande av vissa för terminsaffärernas införande
erforderliga förändringar i omförmälda stämpelförordning.

I och för möjliggörande av terminsaffärers införande å fondbörsen från och
med instundande höst, vilket börsstyrelsen för sin del har funnit vara synnerligen
önskvärt, tillåter sig börsstyrelsen hos bevillningsutskottet hemställa, att bevillningsutskottet
ville i samband med behandlingen av omnämnda kungl. proposition taga
under omprövning det av börsstyrelsen väckta förslag om vidtagande av vissa
ändringar i 1908 års stämpelförordning.

Stockholm den 25 april 1921.

Å börsstyrelsens vägnar:

HERM. LAMM.

Kurt Belfrage.

Till Konungen.

Jämlikt § 19 i den av Eders Kungl. Maj:t den 23 april 1920 för Stockholms
fondbörs fastställda börsordning är stadgat, att innan tidsaffärer få förekomma å fondbörsen,
bestämmelser angående de olika slag av tidsaffärer, vilka må äga rum, ävensom
angående villkoren därför skola av börsstyrelsen underställas Eders Kungl.
Maj:ts prövning.

Styrelsen för Stockholms fondbörs, som för sin del är av den övertygelsen,
att en fondbörs, där icke tids- eller terminsaffärer äro officiellt införda, är i avsaknad
av en synnerligen viktig beståndsdel samt att de ensidiga och farliga kursfluktuationer,
som under de senaste åren inträffat å Stockholms fondbörs, näppeligen
skulle hava varit möjliga eller åtminstone i samma utsträckning kunnat förekomma,

13

Bevillningsutskottets betänkande Nr 57.

därest en ordnad terminsbörs då funnits, har därför trott det angeläget vara att
snarast låta uppgöra och för Eders Kungl. Maj:t framlägga förslag till sådana affärers
införande å Stockholms fondbörs. För detta ändamål har börsstyrelsen uppdragit
åt börschefen att företaga en erforderlig studieresa till olika utländska fondbörser
för att på ort och ställe studera terminsbörserna och därefter inkomma
med förslag till anordnande i Stockholm av en sådan börs.

Sedan börschefen i anledning därav verkställt erforderlig utredning och till
börsstyrelsen inkommit med utförligt förslag i ämnet, vilket börsstyrelsen funnit sig
kunna i allt väsentligt biträda, får börsstyrelsen härjämte i underdånighet för fastställelse
överlämna närslutna förslag till bestämmelser för terminsaffärer å Stockholms
fondbörs jämte tillhörande motivering.

I detta sammanhang får ock börsstyrelsen på de i berörda förslag angivna
skäl hemställa, att Eders Kungl. Maj:t ville för möjliggörande av de i § 13 uti
förslaget omförmälda reportaffärerna föreslå innevarande års riksdag vidtagande av
följande förändringar uti förordningen angående en särskild stämpelavgift vid köp
och byte av fondpapper av den 6 november 1908, nämligen:

§ 3. 2. Avslutas reportavtal, skall, där ej nedan annorlunda stadgas, stämpelavgift
erläggas endast för den av de båda till reportavtalet hörande affärerna, för
vilken högsta stämpelavgift skall beräknas samt utgå med sjättedelen av det belopp,
varmed avräkningsnotan enligt de i mom. 1 givna bestämmelser eljest skolat
förses, i varje fall dock minst 5 öre.

3. Avslutas avtal (lika med nuvarande mom. 2.)

4. Stämpelplikt äger icke rum i följande fall, nämligen:

a) då bägge kontrahenterna äro fondhandlare och avtalet å vardera sidan
avslutas icke för egen räkning utan i kommission;

b) då aktie, lott, andelsbevis eller delaktighetsbevis utan mellanavgift utbytes
mot annan eller andra aktier, lotter, andelsbevis eller delaktighetsbevis i samma
bolag och till enahanda eller lägre belopp;

c) vid reportavtal, då särskild ersättning icke skall erläggas till motparten
i reportavtalet;

d) lika med c) i nuvarande mom. 3;

e) lika med d) i nuvarande mom. 3;

f) lika med e) i nuvarande mom. 3.

Stockholm den 8 mars 1921.

A börsstyrelsens vägnar:

Underdånigst:

HERM. LAMM.

Kurt Belfrage.

Bestyrkes

å tjänstens vägnar

Gustaf Fredin.

Registrator.

14

Bevillningsutskottets betänkande Nr 57.

Motivering.

Report- och prolongationsavtalen.

(§ 13.)

Ehuru, som ovan anförts, det synes vara klokast att till en början begränsa
de olika former av terminsavtal, som å de utländska börserna förekomma, har
börsstyrelsen dock icke ansett sig kunna underlåta att föreslå införandet av de med
alla terminsaffärer oskiljaktiga prolongations- och reportavtalen å Stockholms börs.

I överensstämmelse med vad som å en del utländska börser är stadgat har
börsstyrelsen emellertid ansett det vara försiktigast att till en början föreslå tvenne
bestämda inskränkningar i prolongationsrätten. Dels skulle sålunda prolongationsoch
reportavtal icke få ingås, därest ej, då framställning därom göres, vederbörlig
säkerhet finnes i behörig ordning avlämnad, dels skulle prolongationsavtal icke
flera gånger få förnyas, än att den ursprungliga terminsaffären ovillkorligen skulle
vara fullgjord senast å den likvidationstermin, som infaller näst efter fyra månader
från terminsaffärens ingående.

Skillnaden mellan prolongations- och reportavtalen består, som bekant, däri.
att prolongationsavtalet är en uppgörelse mellan de ursprungliga kontrahenterna om
framflyttande till nästa likvidationstermin av terminsavtalets fullgörande, i regel
väl mot en viss på förhand bestämd ersättning till medkontrahenten härför, medan
reportavtalet är en överenskommelse med tredje man likaledes i allmänhet mot en
viss gottgörelse, att denne i ena kontrahentens ställe övertager avtalets fullgörande.

Vid reportförfarandet ernår man det önskade uppskovet med terminsaffärens
fullgörande genom ingåendet av en dubbelaffär med tredje man. Man säljer eller
köper per kontant till likvidationskursen de omliandlade värdepapperen och återköper
eller återsäljer samtidigt av samma kontrahent papperen per nästa likvidationstermin
till samma likvidationskurs, vartill i regel, som nämnts, plägar komma
en viss ersättning, benämnd report eller deport, och vilken ersättning i allmänhet
är beroende av räntefoten.

Ehuru reportavtalet rent formellt sett består av tvenne affärer, utgöra dock
dessa båda affärer juridiskt sett allenast en enda enhetlig affär och därför gäller
för reportaffärerna i stämpelhänseende överallt särskilda regler. Sålunda skall
enligt den tyska riksstämpellagen blott den av de båda till reportavtalet hörande
affärerna stämpelbeläggas, som »i förhållande till sitt värde utgör den högre affären.»
Sker reportaffär till oförändrad kurs utan erläggande av report eller deport skall
ingen stämpel erläggas.

På samma sätt är ordnat i Frankrike; endast en av de båda till reportavtalet
hörande affärerna stämpelbelägges och även där den, å vilken högsta stämpel
erhålles. För övrigt utgår där stämpeln vid reportaffärer med fjärdedelen av den
eljest vanliga stämpeln (för reportaffäror i rente franpaise är stämpeln ännu mycket
mindre). Även i courtagehänseende har den franska börslagen föreskrivit reducering
för reportaffärerna. Courtage får sålunda blott uttagas för den ena affären (»den,
som är mest avlägsen»).

Bevillning sutskottets betänkande Nr 57.

15

Därest prolongations- och reportaffärerna skola kunna tänkas vinna burskap
i vårt land, kan givetvis i fråga om dem icke våra för vanliga köpeavtal gällande
och i och för sig ovanligt höga stämpelavgifter komma till användning. Man måste
nämligen göra klart för sig, att reportavtalen icke äro eller kunna betraktas såsom
köpeavtal i egentlig bemärkelse, d. v. s. avtal innebärande verklig överlåtelse ulan
de facto allenast lån (ena gången av penningar, andra gången av värdepapper), som
tagit den egendomliga formen av en dubbeltransaktion (köp eller försäljning och
vice versa). Vad frågan här gäller, är alltså, enligt börsstyrelsens förmenande, icke
att hos riksdagen begära någon nedsättning av redan fastställda stämpelavgifter,
utan i stället huruvida över huvud vår stämpelförordning skall anses äga tillämpning
å nu omhandlade slag av lånetransaktioner samt i så fall, vilka avgifter då böra
för dem fastställas. Med hänsyn till statsverkets behov av stämpelinkomster och
på grund av att utomlands i allmänhet stämpel pålägges för ifrågavarande affärer,
har det synts börsstyrelsen riktigast att föreslå, att framställning till riksdagen må
göras angående stämpelbeläggning av även ifrågavarande affärer. På det att emellertid
dessa affärer över huvud må bliva möjliga att göra och följaktligen statsverket
skall erhålla de ökade stämpelinkomster, som med säkerhet kunna förväntas, därest
dessa affärer, som av alla börsaffärer säkerligen äro de mest riskfria och ur kapitalplaceringssynpunkt
på kort sikt mest förmånliga, nå större omfattning, måste en
helt annan norm för dessa stämpelavgifters utgående fastställas. I ungefärlig motsvarighet
till vad i Frakrike, där reportavtal tagit den största omfattning, är stadgat,
synes det börsstyrelsen lämpligt att söka i vårt land å dessa affärer få till stånd
en stämpelavgift, utgörande en sjättedel av den eljest utgående avgiften, vilken
stämpel emellertid, i överensstämmelse med allmänt gällande regler, endast må. utgå
å den av de båda till avtalet hörande affärerna, å vilken högsta avgift kan beräknas.
Samtidigt bör, i överensstämmelse med allmänt gällande bestämmelser utomlands,
ingen stämpelplikt äga rum vid reportavtal, som ske utan erläggande av särskild
ersättning, varjämte det synes börsstyrelsen självfallet att prolongationsavtalen,
som icke ens till formen hava karaktären av köp eller överlåtelse utan allenast äro
mellan de ursprungliga kontrahenterna ingångna avtal om uppskov till kommande
likvidationstermin med en terminsaffärs fullgörande, icke kunna anses vara hänförliga
under gällande stämpelförordning och följaktligen böra vara stämpelfria.

I detta sammanhang böra slutligen bestämmelserna i § 29 i börsordningen om
provision för vederbörande fondkommissionärer undergå viss ändring, så att courtage
endast får uttagas för den ena av de båda till reportavtalet hörande affärerna.

Bestyrkes

å tjänstens vägnar

Gustaf Fredin

Registrator.

16

Bevillningsutskottets betänkande Nr 57.

Förslag till terminsaffärers införande & Stockholms fondbörs.

§ 13.

Önskar en av parterna uppskov med fullgörande av terminsavtal till nästföljande
likvidationstermin, äger han att senast dagen före likvidationsterminens
början, under förutsättning att den nedan i § 16 omnämnda säkerhet då finnes i
behörig ordning avlämnad, därom träffa överenskommelse antingen med sin medkontrahent
(prolongationsavtal) eller med tredje man (reportavtal).

Reportavtal, som avser, att tredje man skall övertaga fullgörandet av ingånget
terminsavtal, består av en mellan samma parter avslutad dubbelaffär, nämligen köp
eller försäljning, att fullgöras i enlighet med de för kassaaffärer gällande föreskrifter
samt en motsatt affär att uppgöras å andra efter reportavtalets ingående inträffande
likvidationstermin. Vid reportavtal är part icke skyldig att återlämna värdepapper
bärande samma nummer, som dem han emottagit.

Prolongationsavtal få icke förnyas flera gånger, än att terminsaffären ifråga
ovillkorligen skall vara uppgjord senast å den likvidationstermin, som infaller näst
efter fyra månader från det ursprungliga avtalets ingående.

Bestyrkes

å tjänstens vägnar

Gustaf Fredin

Registrator.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG-, 1921.