Bevillningsutskottets betänkande Nr 56.

1

Nr 56.

Ankom till riksdagens kansli den 8 juni 1921 kl. 12 m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående tillfällig höjning av postavgifterna
ävensom i ämnet väckta motioner.

(l:a avd.)

Närvarande: herrar Röing, frih. Fleming, Antonsson, Sandler, Wijk, Gustaf Nilsson*),
K. A. Nilson *), Åhlmans Olof Olsson, Rosén, Eriksson i Grängesberg *),
Jönsson i Boa, Olsson i Ramsta, Johansson i Kullersta, Johansson i
Sölvedal, A. Björkman*), Sköld*), Kant, Lövgren i Nyborg och Brännström*).

*) Icke närvarit vi(J justeringen av betänkandet.

I en den 11 mars 1921 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 186, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bifogat utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för
samma dag, föreslagit riksdagen besluta, »att de av riksdagen enligt
skrivelse den 2 juni 1920, nr 317, för tiden till 1921 års utgång beslutade
postavgifterna med nedan angivna undantag skola äga fortsatt tillämpning
till och med den 31 december 1922, dock att de förhöjda avgifterna
för postabonnemang å tidning icke skola tillämpas beträffande sådana
abonnemang för år 1923, som verkställas under år 1922, samt att för
tiden från och med den 1 juli 1921 till och med den 31 december 1922
skall gälla,

att befordringsavgiften för inrikes brevkort skall utgöra:

för enkelt brevkort................................................................................... 15 öre,

» dubbelt » .............................................................................. 30 » ;

• att befordringsavgiften för annat inrikes korsband än utgivarkorsband
eller sådant korsband, som innehåller uteslutande blindskrift,
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 samt. 48 höft. (Nr 56.) 1

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 56.

skall utgå med 10 öre för en vikt av högst 100 gram och 5 öre för
var överskjutande vikt av 100 gram eller del därav, dock att minsta avgiften
skall utgöra för korsband, innehållande affärshandling, 20 öre och
för korsband, innehållande varuprov, 15 öre;

att för skrymmande paket det inrikes viktportot för paket skall,
enligt av Kungl. Maj:t utfärdade närmare föreskrifter, ökas med högst
100 procent;

att det må ankomma på Kungl. Maj:t att beträffande postbefordran
av skrymmande paket meddela de närmare bestämmelser, som efter verkställd
utredning må befinnas erforderliga; samt

att den avgift, som vederbörande avsändare har att, utöver belöpande
befordringsavgift, erlägga för inrikes försändelses rekommendation,
skall utgöra 30 öre.»

Till utskottet hava jämväl hänvisats två i anledning av förevarande
proposition väckta motioner, nämligen

dels nr 284 i andra kammaren, däri herr Nyländer hemställt, »att
riksdagen ville dels fastställa postportot för lokalbrev till 15 öre, dels
avslå Kungl. Maj:ts i proposition nr 186 framburna yrkande om förhöjning
av vissa portosatser, i vad förhöjningarna avse lokala postförsändelser»
;

dels ock nr 188 i första kammaren, däri herr Lindhagen hemställt,
»att riksdagen med anledning av propositionen nr 186 om tillfällig
höjning av postavgifterna ville:

l:o) uttala sig för och i sitt blivande beslut göra gällande i möjligaste
mån att de forna ideella grundsatserna för olikhet i postavgifterna
bibehållas;

2:o) besluta — icke minst av hänsyn till det ideella föreningsväsendet
— att kallelser och liknande meddelanden till möten och
sammankomster skola, även då de äro helt eller delvis skriftligen avfattade,
betinga samma porto som liknande tryckta meddelanden och i
varje händelse icke drabbas av den nu föreslagna höjningen av brevkortsportot; 3:o)

besluta såvitt vid avgörande av ifrågavarande proposition är
möjligt, att den gamla grundsatsen om lika porton för försändelser inom
som mellan de skandinaviska länderna upprätthålles, ävensom hos regeringen
begära ett återställande även i övrigt av det forna skandinaviska
samförståndet på detta område; •

4:o) begära hos regeringen en insiktsfull och opartisk undersökning,
huruvida till äventyrs de återkommande kraven på höjning av

Bevillningsutskottets betänkande Nr 5(i. 3

postavgifterna må till någon väsentlig del bero på en alltför stor förtröstan
på verkets privilegierade utväg att kunna ordna ekonomien
genom allmänhetens fortsatta tvångsbeskattning och för litet på en omtänksam
och sakkunnig ekonomisk skötsel utan äventyrande dock av de
anställdas — extraordinarie^ såväl som ordinaries — berättigade krav
på trygg anställning och skäliga löneförmåner».

Rörande motiveringarna för motionärernas förslag får utskottet hänvisa
till motionerna.

Tillfälliga höjningar av postavgifterna hava förut vidtagits enligt
beslut vid 1917 års riksdag, vid 1918 och 1919 års lagtima riksdagar
samt vid 1920 års riksdag.

År 1917 gällde förhöjningen endast paketportot, vilket — utan
ändring av viktportot för skrymmande paket — bestämdes till belopp,
som för lägsta viktsatsen utgjorde 40 öre.

Bestämmelser härom trädde i kraft den 1 juli 1917.

Av Kungl. Maj:t vid samma riksdag föreslagna tilläggsavgifter
för lokalbrev, andra inrikes brev, brevkort, korsband, postanvisning och
postförskott blevo däremot icke av riksdagen godkända.

År 1918 beslutades en höjning av avgifterna för inrikes brev,
brevkort, postanvisning och postförskott för tiden från och med den 1
juni 1918 till och med den 31 december 1919, innefattande bland annat
att de lägsta portosatserna bestämdes till: för lokalbrev 7 öre, för annat
inrikes brev 12 öre, för brevkort, jämväl lokalbrevkort, 7 öre, för postanvisning
eller postförskott 15 öre samt för paket 60 öre.

Redan innan den tid gått till ända, under vilken nyssnämnda
höjningar voro avsedda att gälla, visade det sig nödvändigt att vidtaga
en ytterligare höjning. I sådant hänseende beslutade 1919 års lagtima
riksdag på Kungl. Maj:ts förslag bland annat, att för tiden 1 juli
1919—31 december 1920 befordringsavgifterna för inrikes postförsändelser
skulle utgå med belopp, som för de lägsta viktsatserna utgjorde
för annat brev än lokalbrev 15 öre och för lokalbrev 10 öre,
för inrikes brevkort 10 öre och för inrikes postanvisning eller postförskott
15 öre. Därjämte vidtogs viss höjning av korsbandsportot.

Åven under år 1920 blev det nödvändigt att verkställa ytterligare
portoförhöjningar. Sålunda beslutade på Kungl. Majrts förslag 1920
års riksdag, bland annat, att, med upphävande av bestämmelserna om
särskilda lägre porton för lokalbrev och lokala korsbandsförsändelser,

Utskottet.

Tidigare

portoförhöj ningar.

Generalpoststyrelsen

13/u 1920.

Generalpoststyrelsen

nii 1921.

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 56.

befordringsavgifterna för nämnda försändelser skulle utgå med belopp,
som för lägsta viktsatsen utgjorde för brev 20 öre, för annat inrikes
korsband än utgivarkorsband eller sådant korsband som innehölle blindskrift
5 öre, dock att minsta avgiften skulle utgöra för korsband innehållande
affärshandling 20 öre och för korsband innehållande varuprov
10 öre; att befordringsavgifterna för ytterligare följande försändelser
skulle utgå med belopp, som utgjorde för lägsta viktsatserna: för inrikes
postanvisning och postförskott 20 öre, för assurans av inrikes försändelse
30 öre och för inrikes paket 80 öre samt att viktportot för
skrymmande paket skulle ökas med 50 procent. De sålunda beslutade
portoförhöjningarna skulle gälla till utgången av år 1921.

I skrivelse den 13 november 1920 med förslag till inkomstberäkning
beträffande postverket för år 1922 framhöll generalpoststyrelsen,
hurusom med ledning av då kända förhållanden styrelsen icke kunde
räkna med, att postverkets inkomster under åren 1921 och 1922 skulle
komma att täcka utgifterna, utan att för båda åren underskott kunde
väntas uppstå, därest icke åtgärder däremot vidtoges. Generalpoststyrelsen
beräknade därvid för år 1921 inkomsterna till 75.6 miljoner kronor
och utgifterna till 77.8 miljoner kronor samt för år 1922 inkomsterna till
76.1 miljoner kronor och utgifterna till 78.7 miljoner kronor. Enligt
dessa beräkningar skulle förlusten sålunda bliva för 1921 2.2 miljoner
kronor och för år 1922 2.6 miljoner kronor.

Statskontoret beräknade i sitt förslag till inkomstberäkning för år
1922 postverkets såväl inkomster som utgifter till 76.1 miljoner kronor.

I ämnet har föredragande departementschefen till det vid 1921 års
statsverksproposition fogade statsrådsprotokollet anfört, att departementschefen,
enär den utgiftsminskning, som kunde för postverket påräknas
såsom en följd av ifrågasatt förändring med avseende å beräkningen av
dyrtidstilläggen, syntes kunna uppskattas till 1.5 miljoner kronor, och
med hänsyn till den dåmera beslutade förhöjningen av postavgifterna
för utrikes försändelser ansåge betänkligheter ej möta mot att bibehålla
statskontorets beräkning, helst i någon mån ökade inkomster måhända
kunde tillföras postverket genom vissa jämkningar beträffande de inrikes
postavgifterna, varom pågående utredning då ännu ej blivit slutförd.

Efter det att sagda utredning blivit verkställd inom generalpoststyrelsen,
har styrelsen i skrivelse den 25 februari 1921 inkommit med
ett förslag innefattande höjning av vissa postavgifter samt bibehållande
i övrigt av nu gällande taxor.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 56. 5

1 sistberörda skrivelse har styrelsen till eu början, bland annat,
1 ram hållit, att vissa förhållanden, som inträtt efter det de i förutnämnda
skrivelse av den 13 november 1920 framlagda beräkningarna verkställts,
syntes böra föranleda en i viss mån ändrad beriikning av postverkets
ekonomiska driftresultat för åren 1921 och 1922. Härom har styrelsen
anfört följande:

Vid sistnämnda beräkningar hade generalpoststyrelsen utgått

»från att huvuddelen av postverkets inkomster — frankoteckensuppbörden —
skulle, bortsett från de belopp, som iiro att hänföra till vidtagna portoförhöjningar,
komma att sjunka till ungefärligen den summa, som erhölles, om man antoge, att
frankoteckensuppbörden, med 1911 års uppbörd såsom utgångspunkt, kontinuerligt
ökades med 5 procent årligen. Den av trafikminskning härflytande nedgång i
frankoteckensuppbörden, som kunnat konstateras under år 1920 och som, efter vad
inkomstsiffrorna för januari månad innevarande år giva vid handen, alltjämt fortfar,
synes emellertid giva anledning att nu räkna med större relativ minskning av inkomsterna
än den, vartill de vid tiden för uppgörandet av förenämnda inkomstberäkning
rådande förhållandena syntes giva anledning. Vid nyssnämnda tidpunkt
hade visserligen en allmän depression på näringslivets område börjat göra sig
gällande, om vilken nedgången i posttrafiken varslade, men denna depression har
sedermera fortskridit i en utsträckning, som omöjligt kunde förutses, och efter alla
tecken att döma torde man icke böra bortse från möjligheten av att ytterligare
nedgång å handelns och industriens område kan komma att inträffa. Då postverkets
trafik står i det intimaste samband med näringslivets utveckling, är det
klart, att en nedgång av nyssnämnda slag skulle öva en motsvarande inverkan å
poströrelsen och i följd därav å postverkets inkomster. De allt mer hotande förebuden
till en både långvarig och svår lågkonjunktur mana därför till ytterligare
försiktighet vid beräknandet av postverkets inkomster. Visserligen är det givet,
att en kraftig nedgång i poströrelsen även medför en minskning av verkets utgifter,
men man kan därvidlag alls icke med säkerhet utgå från att utgiftsminskningen
kan hålla jämna steg med nedgången i inkomsterna.

Det får nämligen icke förbises, att postverkets utgifter till övervägande delen
bestå av personalkostnader.»

Efter att härefter hava bland annat redogjort för vissa förhållanden,
vilka enligt generalpoststyrelsens mening föranledde, att postpersonalen
icke kunde eller borde indragas i samma män som arbetsminskning
inträdde, har styrelsen vidare anfört:

»Med hänsyn till de oberäkneliga förhållanden, som kunna inverka på postverkets
såväl inkomster som utgifter, låter det sig givetvis icke gorå att med någon
som helst tillförlitlighet beräkna beloppet av den inkomstminskning, som väntas,
eller i vilken mån denna minskning kan komma att motsvaras av sjunkande utgifter.

Enär emellertid, om man bortser från verkningarna av portoförhöjningarna,
frankoteckensuppbörden år 1920 i jämförelse med år 1919 utvisar en nedgång av
cirka 7.5 procent, torde postverkets sammanlagda inkomster för år 1921 icke böra

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 56.

beräknas uppgå till mera än 73 miljoner kronor. Även om man icke skulle behöva
förutsätta någon ytterligare nedgång under år 1922, torde man dock försiktigtvis
böra räkna med, att depressionens verkningar skola vara lika kännbara under sistnämnda
år. Vid sådant förhållande torde man ej heller för år 1922 böra räkna
med högre inkomstsumma än den för år 1921 nyss angivna, eller 73 miljoner
kronor. Härvid förutsättes givetvis, att de under år 1920 vidtagna portoförhöjningarna
skola oförändrade tillämpas även under år 1922.

De mot nyssnämnda inkomstbelopp svarande utgiftssummorna hava förut för
åren 1921 och 1922 beräknats till respektive 77.8 och 78.7 miljoner kronor. Någon
minskning av dessa summor lärer — under förutsättning att rörelsen icke visar
större nedgång än som motsvaras av den nu räknade inkomstminskningen — ej
kunna påräknas förutom beträffande däri ingående dyrtidstillägg å personalens avlöningar
samt vissa postföringskostnader. Genom under detta års första kvartal
inträdd sänkning av indextalet föranledes en minskning av utgifterna för dyrtidstillägg
med ungefär 700,000 kronor. Vidare har i årets statsverksproposition ställts
i utsikt sådan förändring med avseende å beräkningen av dyrtidstilläggen, som för
postverkets vidkommande skulle medföra en minskad utgift av 1.5 miljon kronor
för år 1922. Sagda båda reduceringar skulle sålunda innebära en minskning av
utgifterna för dyrtidstillägg av 1.5 miljon kronor för år 1921 och 2.2 miljoner
kronor för år 1922. Utgiftsminskningen för postföringen beräknas till ungefär en
miljon för vartdera året.»

Styrelsen ansåg därför till en början nödvändigt, att de förhöjningar
av vissa inrikes postavgifter, som jämlikt kungörelsen den 11
juni 1920 (nr 292) angående tillfällig höjning av postavgifterna m. m.
och kungörelsen av samma dag (nr 293) om ändrad lydelse av 8 och
11 §§ i förordningen den 17 juni 1916 angående villkoren för postbefordran
av tidningar och andra periodiska skrifter blivit för tiden
intill utgången av år 1921 tillfälligtvis beslutade, tillämpades jämväl efter
1922 års ingång.

Styrelsen ansåg emellertid icke de därav härflytande inkomsterna
tillräckliga utan framhöll i fortsättningen följande:

»Men även med tillämpning av ifrågavarande taxor synas postverkets inkomster
under såväl innevarande år som år 1922 icke komma att täcka utgifterna, än
mindre lämna den ersättning för det nedlagda kapitalet, som enligt uttalande av
riksdagen bör kunna påräknas. Härtill kommer, att, såsom ovan sagts, rörelsen

under år 1920 visar en driftförlust av 1,774,000 kronor utöver det av riksdagen

för täckande av dylik förlust beviljade anslaget av 3,000,000 kronor, eller tillsammans
4,774,000 kronor, samt att den nedgång i den allmänna rörelsen, i vilken

någon ljusning för närvarande icke är synlig, mycket väl kan få ett sådant inflytande
på postverkets inkomster, att dessa bliva lägre än man enligt generalpoststyrelsens
här ovan återgivna kalkyler ansett sig kunna antaga. Vid beviljandet av nyssnämnda
anslag framhöll riksdagen angelägenheten av att i god tid nödiga åtgärder
vidtoges till förebyggande av, att framdeles förlust uppkomme å postverkets rörelse.
Ehuru generalpoststyrelsen givetvis — särskilt i dessa tider, då den allmänna rörelsen
befinner sig i nedgång — anser det synnerligen önskvärt, att postavgifterna kunnat

7

Bevillningsutskottets betänkande Nr 56.

nedsättas eller åtminstone icke vidare höjas, har dock styrelsen, pa grund av riksdagens
nu återgivna uttalande, ansett det såsom sin skyldighet att söka säkerställa
postverket mot förlust på dess rörelse, och kommer styrelsen fördenskull att här
nedan beträffande avgifterna för brevkort och korsband ävensom i fråga om rekommendationsavgiften
föreslå vissa förhöjningar, vilka lämpligen bort vidtagas samtidigt
med de år 1920 rörande andra försändelseslag verkställda förhöjningarna, men som
styrelsen på grund av då gällande allmänt internationella taxor icke ansåg sig böra
för det dåvarande ifrågasätta. De taxeändringar, som nu föreslås, äro således
närmast att anse såsom konsekvenser av redan vidtagna portoförhöjningar i den
internationella postutväxlingen. Generalpoststyrelsen skall emellertid icke underlåta
att, så snart postverkets ekonomiska ställning sådant medgiver, föreslå nedsättning
av postavgifterna, och med hänsyn härtill synes det lämpligt, att avgifterna icke
fastställas för längre tid än intill utgången av år 1922.»

lutter att hava belyst omfattningen av de taxeförhöjningar, som
vidtagits vid svenska postverket under kristiden och i anslutning därtill
framhållit, att, bortsett från paketavgifterna, beträffande vilka det varit
nödvändigt att i någon mån följa de stegrade järn vägsfrakterna, postavgifterna
i allmänhet endast hade höjts med högst 100 procent, framhöll generalpoststyrelsen,
hurusom höjningarna således icke på långt när motsvarade
de prisstegringar, som under kristiden ägt rum på andra områden och
vilka givetvis i hög grad inverkat även på postverkets driftkostnader.
I sådant hänseende erinrade styrelsen om, att den av Kungl.
Maj:t för år 1921 fastställda staten för postverkets driftkostnader företedde,
i jämförelse med staten för år 1914, en ökning av omkring 220
procent. Styrelsen framhöll i anslutning härtill, att de vid postverket
vidtagna taxeförhöjningarna följaktligen måste anses mycket moderata
och att desamma i allmänhet vore betydligt lägre än de höjningar, som
under kristiden vidtagits i järnvägs-, telegraf- och telefontaxorna.

Styrelsen övergick därefter till att yttra sig om de olika slagen av
postavgifterna.

Av vad generalpoststyrelsen därvid anförde återgiver bevillningsutskottet
här endast vad som rör de avgifter, beträffande vilka generalpoststyrelsen
föreslagit höjning.

»Den ordinarie avgiften för inrikes brevkort utgör, jämlikt nådig kungörelse
den 5 juli 1884, 5 öre, när fråga är om enkelt brevkort, och 10 öre, när fråga är
om brevkort med betalt svar (dubbelt brevkort). Ifrågavarande avgifter blevo, jämlikt
nådig kungörelse den 26 april 1918, för tiden 1 juni 1918 till och med den
30 juni 1919 förhöjda till 7 respektive 15 öre, och genom nådig kungörelse den 30 maj
1919 bestämdes ifrågavarande avgifter till 10 respektive 20 öre, vilka belopp skulle
utgå till och med den 31 december 1920. Det enkla brevportot bestämdes samtidigt
till 15 öre. När sistnämnda porto, jämlikt nådig kungörelse den 11 juni
1920, höjdes till 20 öre, vidtogs icke annan åtgärd beträffande brevkortsportot än
att avgiftsbeloppen 10 respektive 20 öre skulle utgå till och med den 31 december

8

Bevillningsutskottets betänkande AV 56.

1921. Att brevkortsportot, ehuru proportionen mellan detta porto och brevportot
blev en annan än vad den under närmast föregående tid varit, icke medtogs bland
de år 1920 vidtagna portoförhöjningarna, berodde, såsom generalpoststyrelsen också
framhöll i sin underdåniga skrivelse den 9 mars 1920, därpå, att Sverige enligt då
gällande internationella bestämmelser icke ägde att för brevkort till utlandet upptaga
högre avgift än 10 respektive 20 öre. Om avgiften för inrikes brevkort då ytterligare
höjts, skulle denna avgift blivit högre än den internationella avgiften, ett
förhållande, som enligt generalpoststyrelsens mening borde så vitt möjligt undvikas.
Sedan emellertid vid den under senare delen av nästlidet år hållna världspostkongressen
det internationella brevkortsportot bestämts till 30 centimes (emot förutvarande
10 centimes), upptages i Sverige, på grund av nådigt brev till generalpoststyrelsen
den 31 december 1920, från och med den 1 innevarande februari en
avgift av 25 öre för enkelt internationellt brevkort, och i utväxlingen med Danmark
och Norge, till vilka länder brevkortsportot alltid förut varit detsamma som
i den inrikes svenska posttjänsten, är, jämlikt nådigt brev till generalpoststyrelsen
den 28 januari 1921 angående höjning av vissa avgifter i den skandinaviska postutväxlingen
m. m., likaledes från och med den 1 februari innevarande år det enkla
brevkortsportot bestämt till 15 öre. Genom de i den allmänt internationella och
den interskandinaviska postutväxlingen sålunda vidtagna höjningarna av brevkortsportot
har en avsevärd förskjutning ägt rum i förhållandet mellan brev- och brevkortsportot.
I den allmänt internationella postutväxlingen utgjorde förut brevkortsportot
(10 centimes) 2/6 av brevportot (25 centimes), men utgör nu (30 centimes)
% av sistnämnda porto (50 centimes). I den skandinaviska utväxlingen
utgör nu brevkortsportot s/4 av brevportot mot förut endast hälften. Jämväl i
den inrikes posttjänsten såväl i Danmark som i Norge är brevkortsportot 15 öre
och brevportot 20 öre. Att, såsom sålunda skett, höja brevkortsportot proportionsvis
mer än brevportot synes också hava starka skäl för sig, i det att postverkets
kostnader för behandlingen av ett brevkort näppeligen är mindre än kostnaderna
för ett brev av en viktsats. Det är därför icke ur postverkets synpunkt
något önskemål, att korrespondenterna skola övergå från brev till brevkort, men
det kan vara att befara, att i samma mån som skillnaden i avgifter för dessa försändelseslag
blir större, brevkortens antal ökas och antalet brev minskas, varigenom
postverket kommo att erhålla mindre inkomster utan motsvarande minskning i
arbetet. Före den senaste höjningen av inrikes brevportot utgjorde brevkortsportot
% av brevportot. Skulle samma proportion nu återställas, borde brevkortsportot
sättas till 12 eller 13 öre, men av praktiska skäl synes beloppet böra avrundas
till 15 öre. Med hänsyn till det nu anförda och såsom en konsekvens av de såväl
i den allmänt internationella som i den skandinaviska postutväxlingen vidtagna
förhöjningarna av brevkortsportot anser sig generalpoststyrelsen böra föreslå, att
inrikes portot sättes till 15 öre för enkelt brevkort och 30 öre för brevkort med
betalt svar.»

I fråga om avgifterna för korsbandsförsändelser har generalpoststyrelsen
anfört följande:

»Befordringsavgiften för annat inrikes korsband än utgivarkorsband eller sådant
korsband, som innehåller uteslutande blindskrift, skall, jämlikt 3 § i förut åberopade
nådiga kungörelse den 11 juni 1920 angående tillfällig höjning av postavgifterna

Bevillningsutskottets betänkande Nr 56. i)

in. in., intill utgången av innevarande år utgå med 5 öre per 100 gram eller del
därav. Samma avgiftsbelopp stadgades även i nådiga kungörelsen den 30 maj 1919.
Förut utgjorde avgiften 4 öre per 50 gram. Såsom av den vid denna skrivelse
fogade, förut åberopade tablå över hittills under kristiden vidtagna portoförhöjningar
framgår, innebär den vidtagna ändringen av korsbandsportot huvudsakligen en taxereglering,
varigenom avgiften i vissa viktlägen sänkts med ända till 37 procent.
Korsbandsportot kan således icke anses hava följt med vid de allmänna portoförhöjningarna.
Generalpoststyrelsen berörde frågan i sin ovannämnda underdåniga
skrivelse den 9 mars 1920, men ansåg av liknande skäl, som anförts beträffande
brevkortsportot, att förhöjning dä icke borde företagas. Det internationella korsbandsportot
var nämligen då 5 centimes per 50 gram och upptogs i Sverige med 5
öre, vadan, om förhöjning av inrikes korsbandsportot vidtagits, detta .skulle för de
lättaste korsbanden blivit högre än den internationella avgiften. Nu utgör emellertid
den internationella avgiften 10 centimes per 50 gram och upptages i Sverige, på
grund av förut åberopade nådiga brev den 31 december 1920, med 10 öre. Under
de senaste åren har en avsevärd förskjutning ägt rum mellan inrikes korsbandsoch
brevporton. Lägsta avgiften för korsband och för brev, vilken förut utgjorde
4 respektive 10 öre, är nu 5 respektive 20 öre, och i fråga om de högre viktgrupperna
blir förskjutningen ännu mera i ögonen fallande. Så var förut avgiften
för en försändelse med 150 grams vikt 12 öre, om försändelsen befordrades såsom
korsband, och 30 öre, om försändelsen utgjordes av ett brev, under det att motsvarande
avgifter nu äro 10 respektive 60 öre. Den nuvarande inrikes korsbandsavgiften
måste därför anses relativt allt för låg. I den inrikes danska liksom ock
i den inrikes norska posttjänsten är lägsta korsbandsavgiften 10 öre, således 100
procent högre än för närvarande här i Sverige. Från postbehandlingnxs synpunkt
är givetvis ett korsband minst lika besvärligt och kostsamt som ett brev.

På grund av det anförda anser generalpoststyrelsen en förhöjning av korsbandsportot
väl motiverad. För att emellertid försändandet av tyngre trycksaker,
till exempel böcker icke må nämnvärt fördyras, har generalpoststyrelsen tänkt sig,
att avgiften för ett korsband av högst 100 grams vikt skulle sättas till 10 öre,
men att meravgiften för varje ytterligare 100 gram eller del därav fortfarande skulle
utgöra 5 öre. Genom en sådan förändring Lomme i allt fall det inrikes svenska
korsbandsportot att beträffande de flesta viktgrupper bliva lägre än exempelvis det
inrikes norska korsbandsportot.

Den nu föreslagna höjningen av det allmänna korsbandsportot skulle icke
föranleda någon ändring av den uti 3 § i meranämnda nådiga kungörelse den 11
juni 1920 bestämda minsta avgift för korsband, innehållande affärshandling. Vad
däremot angår minsta avgiften för korsband, innehållande varuprov — vilken avgift
enligt nyssnämnda författningsrum för närvarande är 10 öre — så har denna avgift
alltid såväl i den inrikes som i den internationella postutväxlingen utgått med samma
belopp som det allmänna korsbandsportot för en försändelse av två viktsatser. I
överensstämmelse härmed bör, om allmänna korsbandsportot bestämmes på sätt av
generalpoststyrelsen nu föreslagits, minimiavgiften för inrikes korsband, innehållande
varuprov, sättas till 15 öre. Vidkommande däremot den i samma författningsrum
stadgade avgiften för korsband, innehållande blindskrift, så bär generalpoststyrelsen
tänkt sig att denna avgift skulle även efter innevarande år utgå oförändrad.»
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 samt. 48 häft. {Nr 56.)

2

Ekonomisk

innebörd.

10 Bevillningsutskottets betänkande Nr 56.

Styrelsen har vidare gjort följande uttalande i fråga om villkoren
för postbefordran av skrymmande paket:

»Såsom generalpoststyrelsen förut vid upprepade tillfällen framhållit, vålla ofta
de skrymmande paketen postverket stora svårigheter, och det har till och med förekommit,
att dörröppningarna i postkupéer, med vilka till postbehandling mottagna
paket skola befordras, icke medgivit paketens inlastning i kupéerna. Postverket
har i dylika fall liksom eljest, när paket varit allt för skrymmande i förhållande till
kupéutrymmet, nödgats sända godset med järnväg och därvid till järnvägen erlägga
högre avgift än postverket uppburit för behandlingen. Att ett dylikt förhållande
innebär en oformlighet, är uppenbart, och det vore i många fall önskvärt, att postverket
ägde frånsåga sig viss pakettrafik eller att den särskilda avgiften för skrymmande
paket, vilken nu, jämlikt 6 § av nådiga kungörelsen den 11 juni 1920, utgör
50 procent av viktportot, finge upptagas med högre belopp. Förutom att en höjning
av avgiften för sådant gods, varom nu är fråga, skulle bättre täcka postverkets
kostnader, skulle en dylik höjning sannolikt medföra, att eu del gods, som
nu inlämnas till postbehandling, i stället avlämnades till järnvägsbefordran, vilket
för dylikt gods är det naturligaste befordringssätt et. I Danmark och Norge finnas
fastställda maximimått för paket, varigenom från postbefordran utestänges gods,
som icke lämpar sig för postbehandling, men trots dessa inskränkande bestämmelser
har man i nämnda länder möjlighet att för skrymmande paket upptaga en tillläggsavgift
av högst 100 procent på den ordinarie pakettaxan. I Danmark fastställer
ministern för de offentliga arbetena reglerna för denna avgifts uttagande,
och i Norge, där konungen bestämmer paketavgifterna, utgår ifrågavarande tilläggsavgift
med lägst 25 och högst 100 procent. Generalpoststyrelsen, som åtminstone
för närvarande icke anser sig böra ifrågasätta, att vissa paket på grund av sitt
omfång skulle förvägras postbefordran, finner det dock synnerligen önskvärt, att
Kungl. Maj:t, som nu äger rätt att meddela särskilda föreskrifter om vad som inom
svenska postverket skall förstås med skrymmande paket, jämväl finge bemyndigande
att för vissa slag av skrymmande paket bestämma en tilläggsavgift av mer än 50,
men högst 100 procent. En sådan högre avgift skulle då uttagas för paket, vilkas
postbehandling skulle kräva extra kostnader eller över huvud taget bereda postverket
särskilda svårigheter. Med anledning av vad nu anförts, anser sig generalpoststyrelsen
böra föreslå sådan ändring av de i 6 § av nådiga kungörelsen den 11
juni 1920 meddelade bestämmelserna om skrymmande paket, att tilläggsavgiften för
dylikt paket må utgå med högst 100 procent i enlighet med av Kungl. Maj:t utfärdade
närmare föreskrifter. Ett liknande, ännu vidsträcktare bemyndigande än
som nu ifrågasättes, har av 1919 års lagtima riksdag lämnats Kungl. Maj:t beträffande
avgifterna för s. k. masskorsband.»

Generalpoststyrelsen bär beräknat, att den merinkomst, som genom
de föreslagna förhöjningarna i avseende å brevkorts- och korsbandsportot
samt rekominendationsavgiften komme att tillföras postverket,
skulle belöpa sig till omkring 4,700,000 kronor per år, med fördelning
på följande sätt:

Bevillningsutskottets betänkande Nr 56.

11

brevkort ................................................... 1,850,000 kronor

korsband................................................... 1,950,000 »

rekommendationsavgift ....................... 900,000 »

Summa 4,700,000 kronor.

I fråga om förslagets ekonomiska innebörd har chefen för finansdepartementet
till statsrådsprotokollet anfört bland annat följande.

Enligt generalpoststyrelsens förut omnämnda beräkningar skulle,
med bibehållande av de nu gällande posttaxorna oförändrade under innevarande
och nästpåföljande år, uppstå en brist å postverkets rörelse, som
av styrelsen uppskattats till 2 å 2.5 miljoner kronor för vartdera året.
De föreslagna jämkningarna i vissa slag av postavgifter skulle, enligt
styrelsens utredning, giva en merinkomst av sammanlagt 4.7 miljoner
kronor för år. Om dessa jämkningar vidtoges från och med den 1 juli
1921 och desamma komme att giva det beräknade resultatet, skulle
därav härflytande inkomstökning ungefärligen motsvara den för detta
år beräknade förlusten. För år 1922 skulle taxeändringarna medföra, att
det emotsedda underskottet bleve förbytt i en ungefärligen lika stor vinst.

I förevarande ärende hava till bevillningsutskottet inkommit skrivelser
från flera av landets handelskammare, från svenska bankföreningens
styrelse samt från sammanslutningar bland köpmännen ävensom enskilda
handlande. Handelskamrarna hava uttalat sig för avslag å propositionen
samt bifall till herr Nyländers motion om återinförande av ett lokalporto
för brev; dock har en av handelskamrarna endast yttrat sig om
lokalportot. Bankföreningens styrelse har hemställt, att propositionen
icke matte bifallas samt att ett särskilt lokalbrevporto måtte återinföras.
Från köpmännens sida hava dels enahanda önskningar som nu nämnts
uttalats, dels ock, under framhållande särskilt av den hårda konkurrensen
med utländska näringsidkare, vilka hade förmånen av portosatser,
på grund av valutaförhållandena väsentligt lägre än våra, begärts,
att den föreslagna höjningen av korsbandsportot icke måtte bifallas.
Svenska pappershandlareföreningen har givit uttryck åt farhåga för, att
en ytterligare höjning, av portot för brevkort skulle starkt motverka
avsättningen av illustrerade brevkort, samt på grund härav uttalat sig
mot höjning av det nuvarande brevkortsportot, i varje fall vad anginge
»illustrerade brevkort, där endast halva adressidan användes för meddelande».

Generalpoststyrelsen har i ovan först atergivna del av styrelsens
utlåtande den 25 februari 1921 framhållit, att postverkets utgifter till

Inkomna

skrifter.

Utredning.

12 Bevillningsutskottets betänkande Nr 56.

övervägande delen bestode av personalkostnader. Numera har det indextal,
som ligger till grund för bestämmandet av dyrtidstilläggen åt
statsanställda, avsevärt sjunkit, och efter vad senaste meddelanden från
socialstyrelsen giva vid handen är indextalet alltjämt statt i sjunkande.
Den nedgång i postverkets personalkostnader, som på grund härav torde
kunna beräknas, måste uppenbarligen medgiva en avsevärt lägre utgiftsberäkning
för postverket än den från vilken propositionen utgått. Vidare
medför det allmänna prisfall, som ägt rum sedan generalpoststyrelsens
i sistnämnda utlåtande återgivna beräkningar rörande postverkets utgifter
gjordes och vilket åtminstone delvis fortgår, givetvis sjunkande
priser å en del för postverkets drift erforderliga varor. Vid sådana förhållanden
har bevillningsutskottet funnit sistberörda beräkningar, från
vilka Kungl. Maj:t i föreliggande förslag utgått, icke nu kunna i alla delar
läggas till grund för riksdagens beslut i ämnet; utan har utskottet ansett
nödvändigt att kunna förete beräkningar, vid vilka hänsyn tagits
till ovan berörda nya omständigheter.

Med hänsyn till det i herr Nyländers motion gjorda yrkandet om
återinförande av lokalporto har utskottet därjämte ansett önskvärt att
erhålla någon kännedom om den inverkan på postverkets lokaltrafik,
som lokalportots upphävande tilläventyrs kan hava visat.

Av nu anförda skäl har utskottet i grundlagsenlig ordning utverkat
Kungl. Maj:ts befallning till generalpoststyrelsen att så skyndsamt
som möjligt verkställa utredning i förstberörda hänseende ävensom
att, försåvitt och i den mån någon undersökning i den senare frågan
kunde utan omfattande arbete och större tidsutdräkt åstadkommas,
därom gå i författning; och har utskottet tillika begärt, att generalpoststyrelsen
måtte beredas tillfälle att även i övrigt avgiva det yttrande
i ämnet, vartill förändrade förhållanden kunde giva styrelsen
anledning.

Sedermera har utskottet från generalpoststyrelsen mottagit dels
det utlåtande, vilket finnes såsom bilaga 1 fogat vid detta betänkande,
dels ock under hand en som bilaga 2 här bifogad promemoria rörande
lokalposttrafiken jämte förklarande tillägg.

Av utlåtandet, dagtecknat den 3 maj 1921, framgår, bland annat,
följande. Sedan grundtalet för dyrtidstillägget sänkts för innevarande
kvartal med 22 enheter och Kungl. Maj:t i en till riksdagen dåmera
avlämnad proposition avgivit förslag, innefattande ytterligare
nedsättning av dyrtidstillägget, både utredning verkställts rörande den
inverkan på postverkets utgifter, som berörda nytillkomna omständigheter
kunde komma att utöva. Nämnda utredning hade givit till

Bevillningsutskottets betänkande Nr 50. 13

resultat, att, bortsett från de föreslagna portoförhöjningarna, dyrtidstilläggens
minskning skulle medföra, att någon brist icke skulle uppstå
för år 1921 och att för år 1922 skulle uppkomma ett överskott av
2 miljoner kronor. Vidare hade undersökts, i vilken mån minskning
kunde väntas även i fråga om utgifter, som icke hänförde sig till
dyrtidstilläggen; och har generalpoststyrelsen uppskattat de besparingar,
som å sådana utgifter kunde beräknas, till 1.2 å 1.5 miljoner kronor; därvid
styrelsen emellertid anmärkt, att åtminstone en del av detta belopp
erfordrades såsom marginal med hänsyn till den ytterligare nedgång i
inkomsterna, med vilken man borde räkna.

Slutresultatet av de förnyade beräkningarna har generalpoststyrelsen
angivit sålunda:

Under förutsättning, å ena sidan, att man kunde räkna med så
stora inkomstbelopp av poströrelsen som hittills skett, samt, å andra
sidan, att man icke borde räkna med någon ytterligare nedsättning än
ovan angivits beträffande avlöningsbeloppen till den fast anställda postpersonalen,
skulle, även om de nu ifrågasatta ytterligare portoförhöjningama
icke genomfördes, någon brist å postverkets rörelse för år
1921 icke behöva befaras samt ett överskott av möjligen inemot 3 miljoner
kronor kunna påräknas för år 1922.

Av den redogörelse, utskottet nu lämnat, torde till en början klart
framgå, att de portoförhöjningar, vilka gälla för närvarande och till utgången
av detta år, måste, åtminstone i stort sett, erhålla tillämpning
även under år 1922. Inom riksdagen hava heller icke andra nedsättningar
av nu gällande postavgifter ifrågasatts än dels de i herr Lindhagens
motion berörda, dels ock den av herr Nyländer påyrkade minskningen
av avgifterna för lokala försändelser. Innan utskottet yttrar
sig härom, har utskottet att angiva sin ställning till propositionen, i
vad densamma avser förhöjning av avgifterna för brevkort och korsband
ävensom av rekommendationsavgiften.

Då bevillningsutskottet vid ovan angivna riksdagar åren 1917,
1918, 1919 och 1920 haft att yttra sig om ifrågasatt höjning av postavgifter,
har utskottet städse intagit den ståndpunkten, att en höjning
borde vidtagas endast försåvitt och i den mån en sådan vore oundgängligeä
nödvändig för att förebygga förlust och sätta postverket i stånd att
lämna ett skäligt driftresultat.

Från enahanda utgångspunkt har utskottet bedömt det nu föreliggande
förslaget om ytterligare portoförhöjningar, i vad angår förslagets
verkningar beträffande postverkets ekonomi under år 1922.

VtshotUta

yttrandi.

14 Bevillningsutskottets betänkande Nr 56.

De av generalpoststyrelsen verkställda nya utgiftsberäkningarna
giva vid handen, på sätt ovan är nämnt, att utan anlitande av nya
portoförhöjningar skulle vinnas för år 1921 enahanda resultat som
Kungl. Maj:t avsett att vinna genom de föreslagna höjningarna, och
för år 1922 ett något bättre resultat än Kungl. Maj:t beräknat. Om
än alla dylika kalkyler under nuvarande oberäkneligt växlande förhållanden
måste anses osäkra och om än en ytterligare minskning av postverkets
inkomster än den antagna kan rubba beräkningarna, så har dock enligt
utskottets mening läget blivit sådant, att ytterligare taxeförhöjningar
icke för närvarande äro ur ovan angivna synpunkter oavvisligen nödvändiga.
Vid sådant förhållande och då under den rådande allmänna depressionen
ökning av allmänna avgifter icke synes böra tillgripas annat
än i yttersta nödfall, har utskottet ansett sig kunna avstyrka bifall till
Kung!. Maj:ts proposition i nu ifrågavarande del.

Beträffande de i bilagan 2 lämnade uppgifterna rörande lokalposttrafiken
innehålla ovan omnämnda från generalpoststyrelsens sida lämnade
förklarande tillägg bland annat följande:

»För bedömande av den inverkan, lokalportots borttagande kan hava haft
pa postverkets lokaltrafik, finnas icke andra jämförelsetal tillgängliga än några i
januari månad 1917 införskaffade siffror. Dessa avse dock endast två dagar, varför
något större vitsord icke lärer kunna tillerkännas desamma. Vidare bör beaktas,
att, när nämnda siffror införskaffades, lokalportot för brev var 5 öre och att således
av en jämförelse med förhållandena år 1917 icke kan framgå, i v:lken mån lokalportots
upphävande möjligen inverkat på postverkets lokaltrafik. Det torde nämligen
kunna antagas, att redan lokalportots höjning från 5 till 10 öre på sin tid medförde
en minskning i lokalförsändelsernas antal.

Av den nu verkställda undersökningen synes emellertid framgå, att av samtliga
lokalbrev i hela riket mer än hälften (54.1 procent) inlämnas i Stockholm
(motsvarande procenttal år 1917 var 45.5 procent).

Vidkommande de av vissa postkontor lämnade meddelanden, i vilken mån
lokalförsändelsernas antal kan anses hava minskats efter lokalportots borttagande,
lärer böra ° framhållas, att dessa meddelanden måste betraktas såsom i hög grad
beroende på subjektiv uppfattning.

De uppgifter, som nu° lämnats, avse endast lokal brev. Beträffande lokalkorsband
föreligger ännu icke någon utredning, men ur ekonomisk synpunkt är antalet
lokalkorsband av ringa betydelse. Vid postkontoren synes man i allmänhet vara
av den uppfattningen, att även å orter, där minskning av lokalbreven förmärkts,
antalet lokalkorsband icke nämnvärt nedgått.»

Pe_ uppgifter rörande lokalbrevtrafiken, som generalpoststyrelsen
varit i tillfälle att meddela, synas ju tyda på, att denna trafik sedan
1917 procentuellt minskats. På grund av dels det ytterst knapphändiga
jämförelsematerialet från sistnämnda år, dels ock den omständigheten

Bevillningsutskottets betänkande Nr 56. 15

att efter materialets insamlande två portoförhöjningar ägt rum, har det
emellertid synts utskottet omöjligt att på nämnda uppgifter grunda
något bestämt omdöme om den inverkan, som lokalportots borttagande kan
hava utövat pa trafiken. Da utskottet nu avstyrker föreslagna ytterligare
portoförhöjningar, har utskottet icke ansett sig kunna samtidigt
ifrågasätta en åtgärd, genom vilken postverket skulle kunna berövas
en inkomstökning, om vars storlek någon beräkning icke kan verkställas.

Då utskottet icke förordar någon åtgärd i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition i nu behandlade delar, har utskottet icke ansett vad
som föreslagits i fråga om skrymmande paket vara av den betydelse, att
det bör föranleda någon riksdagens åtgärd i detta sammanhang.

I fråga om herr Lindhagens motion har utskottet velat erinra, att den
fråga, som genom förevarande proposition underställts riksdagens prövning,
rör de tillfälliga åtgärder, som för den närmaste framtiden kunna
vara påkallade i syfte att i första hand förebygga förlust å postverkets
drift. Att vid behandlingen av ett sådant spörsmål, på sätt herr Lindhagen
i punkterna 1) och 3) ifrågasatt, göra uttalanden eller väcka förslag,
vilka skulle röra grunderna för den postala verksamhetens anordning,
har utskottet ansett icke vara lämpligt. Bifall till yrkandet i
punkten 2) har utskottet förordat såtillvida som utskottet motsatt sig den
föreslagna höjningen av brevkortsportot. I övrigt har utskottet ansett
samma yrkande icke böra i detta sammanhang upptagas till närmare
prövning.

I anledning av vad i punkten 4) av ifrågavarande motion hemställts,
vill utskottet förklara, att utskottet ansett sig sakna anledning
att göra något uttalande om en mindre omtänksam och sakkunnig ekonomisk
skötsel av postverket.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte, med avslag å vad Kungl.
Maj:t i förevarande proposition, nr 186, hemställt i
fråga om

1) inrikes brevkort,

2) vissa inrikes korsband,

3) skrymmande paket samt

4) rekommendationsavgiften,

16

Bevillningsutskottets betänkande Nr 56.

besluta, att de av riksdagen enligt skrivelse den
2 juni 1920, nr 317, för tiden till 1921 års utgång
beslutade postavgifterna skola äga fortsatt tillämpning
till och med den 31 december 1922, dock att de förhöjda
avgifterna för postabonnemang å tidning icke
skola tillämpas beträffande sådana abonnemang för år
1923, som verkställas under år 1922;

B) att herr Nyländers motion, II: 284, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd, samt

C) att vad herr Lindhagen i motionen I: 188
yrkat i punkterna

1),

2),

3) och

4)

icke heller måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 8 juni 1921.

På bevillningsutskottets vägnar:
ERIK RÖING.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 56.

17

Bilaga 1.

Till riksdagens bevillningsutskott.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 18 nästlidne april bär bevillningsutskottet
anfört, att utskottet, som hade till behandling Kungl. Maj:ts proposition
nr 186 angående tillfällig höjning av postavgifterna, ansett att, enär, med
hänsyn till såväl det för avlöningarna inom postverket bestämmande indextalets
fall som sjunkande priser å en del för postverkets drift erforderliga
varor, de beräkningar rörande postverkets utgifter, på vilka Kungl. Maj:ts
förslag grundats, icke torde i alla delar kunna läggas till grund för riksdagens
beslut i ämnet, det vore nödvändigt att kunna förete beräkningar, vid vilka
numera tillgängliga siffror begagnats, ävensom att, för bedömande särskilt av
väckt fråga om återinförande av lokalporto det därjämte synts utskottet önskvärt
att erhålla någon kännedom om den inverkan på postverkets lokaltrafik,
som lokalportots upphävande tilläventyrs kunde hava visat; och sedan Kungl.
Maj:t numera anbefallt generalpoststyrelsen att skyndsammast verkställa och
till Eder överlämna utredning i nämnda hänseenden ävensom till Eder avgiva
det yttrande i övrigt, vartill förhållandena föranleda, får generalpoststyrelsen
härigenom anföra följande.

Då generalpoststyrelsen i skrivelse den 25 februari innevarande år för
Kungl. Maj:t framlade förslag till höjning av vissa postavgifter, hade styrelsen
med ledning av då kända förhållanden beräknat postverkets inkomster
för år 1921 till omkring 73 miljoner kronor och utgifterna för samma år till
ungefär 75.3 miljoner kronor. För år 1922 beräknades inkomsterna och utgifterna
till omkring 73 respektive 75.5 miljoner kronor. För vartdera året
beräknades sålunda en driftförlust av 2 å 2.5 miljoner kronor komma att föreligga.
Då de av generalpoststyrelsen föreslagna jämkningarna av vissa postavgifter
beräknades tillföra postverket en merinkomst av omkring 2.3 miljoner
kronor för år 1921 och 4.7 miljoner kronor för år 1922, skulle därigenom
för det förstnämnda året den beräknade bristen komma att ungefärligen täckas
och för det sistnämnda året ett överskott av något över 2 miljoner kronor
komma att uppstå.

När generalpoststyrelsen beräknade de nyss omförmälda utgiftssummorna
och därvid utgick från att de i styrelsens den 13 november 1920 avgivna
beräkningar av postverkets inkomster och utgifter för åren 1921 och 1922 upptagna
utgiftssummorna 77.8 respektive 78.7 miljoner kronor skulle kunna
minskas med 2.5 miljoner kronor för år 1921 och 3.2 miljoner kronor för år 1922,
antog styrelsen bland annat, att postverkets utgifter för dyrtidstillägg åt dess
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 sand. 48 höft. (Nr 56.) 3

18

Bevillningsutskottets betänkande Nr 56.

personal skulle komma att minskas med l.s miljon kronor för det förstnämnda
och 2.2 miljoner kronor för det sistnämnda året. Till grund för detta antagande
låg dels det för styrelsen kända förhållandet, att det för dyrtidstillägget fastställda
grundtalet under första kvartalet av år 1921 nedgått med 10 enheter,
dels ock att, enligt ett av vederbörande departementschef gjort uttalande till
det vid årets statsverksproposition fogade statsrådsprotokollet, vissa i utsikt
ställda förändringar av grunderna för dyrtidstilläggen antoges skola för
postverkets vidkommande medföra en utgiftsminskning av 1.» miljon kronor för
år 1922.

Numera hava emellertid tillkommit nya omständigheter, vilka föranlett,
att utgiftsberäkningen ställer sig annorlunda. Sålunda har grundtalet för dyrtidstillägget
för innevarande kvartal sänkts med ej mindre än 22 enheter, och
i en till riksdagen avlämnad proposition har Kungl. Maj:t föreslagit sådana
ändrade grunder för dyrtidstillägget, att, om denna proposition bifalles, ytterligare
utgiftsminskning skulle komma ati för postverket uppstå. Utredning har
nu verkställts rörande den inverkan på postverkets utgifter, som sagda nytillkomna
omständigheter skulle komma att utöva. Därvid har förutsatts, dels
att indextalet kommer att för hela andra kvartalet innevarande år utgöra 249
och för årets återstående del 240 samt för hela år 1922 likaledes 240, dels ock att
Kungl. Maj:ts nyssberörda förslag rörande ändrade grunder för dyrtidstill1
ägget vinner riksdagens bifall. Ehuru den undersökning, som under dessa förutsättningar
verkställts, uppenbarligen endast kunnat lämna ett approximativt
resultat, synes densamma dock giva vid handen, att postverkets utgifter för
dyrtidstillägg skall komma att uppgå till 16.9 miljoner kronor för år 1921 och
13.9 miljoner kronor för år 1922. Kostnaderna för dyrtidstillägget hade upptagits
i de ursprungliga utgiftsberäkningarna till 21 miljoner kronor för vartdera
året, och i reviderade beräkningar, som avgivits i februari 1921, till 19.s
respektive 18.s miljoner kronor. Skillnaden mellan de summor, som framkommit
vid de nu gjorda och de nästföregående beräkningarna, är alltså denna:

för år 1921 ........................................ kr. 19.5 miljoner

- » 16.9 »

minskning kr. 2.e miljoner; och

för år 1922 ........................................ » 18.s »

- » 13.9 »

minskning kr. 4.0 miljoner.

Under förutsättning att föregående beräkningar av utgifterna i övrigt
liksom av inkomsterna, bortsett från de föreslagna portoförhöjningarna, visa
sig hållbara, skulle, enligt den nu föreliggande utredningen, dyrtidstilläggens
minskning medföra, att någon brist icke skulle uppstå för år 1921, och att för
år 1922 i stället för brist skulle uppkomma ett överskott av över 2 miljoner
kronor.

Vad beträffar utgifterna, i den mån de icke hänföra sig till dyrtidstilllägget,
så hava dessa under innevarande års första kvartal i jämförelse med
motsvarande kvartal år 1920 visat någon tendens till nedgång. En undersökning,
i vilken mån förhållandena kunna tänkas bliva likartade under den återstående
delen av året, har givit följande resultat.

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 56.

Avlöningarna till den ordinarie personalen torde sannolikt ieke komma
att uppgå till förut beräknade belopp, beroende i huvudsak därpå, att, till följd
av nedgången i poströrelsen, ett antal tjänster ieke blivit tillsatta. Verkningarna
härav i utgiftshänseende äro svåra att beräkna, då det givetvis icke
nu kan med säkerhet avgöras, huruvida dessa tjänster komma att stå obesatta
hela året samt om ytterligare tjänster till äventyrs komma att lämnas vakanta.
1 alla händelser torde man, åtminstone icke för närvarande, kunna räkna med
större besparing härutinnan än högst 300,000 kronor för år.

Anslaget till avlöning åt extra personal synes ej komma att fullt tagas
i anspråk, enär behovet av dylik personal på grund av nedgången i posttrafiken
väsentligt minskats. På detta anslag emotses eu årlig besparing av högst
500,000 kronor.

Uen rådande depressionen liar haft till följd, att personalen numera anlitas
till övertidstjänstgöring i betydligt mindre grad än vad förut varit
fallet. Härav följer, att utgifterna för övertidsarbete antagas komma att bliva
betydligt mindre än förut. Såvitt nu är möjligt, att med ledning av siffrorna
för föregående år och sistlidna januari månad döma, kan möjligen beträffande
dessa utgifter förväntas eu besparing av inemot 300,000 kronor för år.

Till utgiftsminskning å postföringsanslagen har hänsyn tagits redan vid
den beräkning, som avgavs under sistlidna februari, och uppskattades då denna
utgiftsminskning till ungefär en miljon kronor för vartdera av åren 1921 och
1922. Att för närvarande räkna med ytterligare minskning är icke tillrådligt.

Den av Kungl. Maj:t tillsatta kommittén för utredning av, bland annat,
poststationsföreståndarnas och lantbrevbärarnas avlöningsförhållanden har
ännu icke slutfört sitt arbete, vadan det icke för närvarande är möjligt att
förutse, huruvida ytterligare förhöjning av lantbrevbärarersättningen kan
bliva en följd av utredningen i fråga.

Å anslaget till traktamenten för tjänstgöring i postkupé torde måhända
för innevarande år kunna påräknas en besparing av inemot 100,000 kronor, enär
enligt förljudande kommunikationsverkens lönenämnd i avvaktan på nytt resereglemente,
vars framläggande för riksdagen uppskjuta, tills vidare icke lärer
komma att framlägga något förslag rörande dessa traktamenten.

Å de omkostnadsanslag, som icke äro att hänföra till personal- eller
postföringskostnader — sådana anslag utgöra emellertid endast en jämförelsevis
obetydliig del av driftkostnadsstaten, omkring 6 procent — lära på grund
av den fallande prisnivån vissa besparingar kunna göras. Så är exempelvis
fallet med anslagen till postlokalers uppvärmning, till blankett- och cirkuläi’-tryck m. m. Huru stora belopp det därvidlag gäller, låter sig knappast för närvarande
beräkna. Möjligen kan det röra sig om 200,000 å 300,000 kronor för år.

Inalles skulle de nu angivna besparingarna å andra utgifter än dyrtidstillägg
uppgå till en summa av l.j å 1.5 miljon kronor. Det torde emellertid
kunna ifrågasättas, huruvida icke försiktigheten borde bjuda att räkna med åtminstone
viss del av detta belopp såsom erforderlig marginal mot den ytterligare
nedgång i inkomsterna, varmed man under nuvarande ovissa förhållanden
måste räkna. Generalpoststyrelsen vill med avseende härå särskilt understryka
vad som förut framhållits, nämlign att med de höga belopp, vartill
postverkets inkomster numera stigit, en procentuellt taget obetydlig trafikminskning
föranleder en ganska avsevärd inkomstminskning, Då inkomsterna

I

20 Bevillningsutskottets betänkande Nr 56.

nu beräknats till omkring 73 miljoner kronor, innebär ju en sänkning av det
beräknade beloppet med endast 4 procent inemot 3 miljoner kronor lägre in"
komster.

De sålunda verkställda förnyade beräkningarna giva följande slutresultat.
Under förutsättning, å ena sidan, att man kan räkna med så stora inkomstbelopp
av poströrelsen, som hittills skett, samt, å andra sidan, att man
icke bör räkna med någon ytterligare nedsättning äjn ovan angivits beträffande
avlöningsbeloppen till den fast anställda postpersonalen, skulle, även om de
nu ifrågasatta ytterligare portoförhöjningarna icke genomföras, någon brist
å postverkets rörelse för år 1921 icke behöva befaras samt ett överskott av möjligen
inemot 3 miljoner kronor kunna för år 1922 påräknas.

Vidkommande slutligen den av Eder ifrågasatta utredningen för vinnande
av kännedom i vilken män lokalportots upphävande tilläventyrs kan
hava inverkat på postverkets lokaltrafik, får generalpoststyrelsen meddela,
att styrelsen redan den 15 nästlidna april beslutat att från postanstalterna
införskaffa vissa uppgifter i förevarande hänseende. Insamlandet vid postanstalterna
av dessa uppgifter pågår till och med den 7 respektive 8 innevarande
maj, och den bearbetning av uppgifterna, som därefter målste hos generalpoststyrelsen
verkställas för utrönande av- undersökningens resultat, lärer
icke hinna avslutas förr än tidigast vid mitten av denna månad. Generalpoststyrelsen
skall icke underlåta att i sinom tid — såvida icke detta blir
alltför sent — meddela Eder vad av undersökningen framgått som kan vara
av vikt för bedömande av nu föreliggande fråga.

Stockholm den 3 maj 1921.

Kungl. Generalpoststyrelsen.

JULIUS JUHLIN.

HERMAN ASKBERG.

Arv. Frithiof.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 56.

21

Bilaga 2.

V. P. M.

Preliminär redogörelse för vissa delar av de statistiska undersökningarna
under tiden 2r,/A — 8/s resp. V6-7/b beträffande portopliktiga brev,
brevkort och vissa korsband.

Sedan numera flertalet uppgifter ingått angående dels den av kungl. styrelsen
genom cirkulärskrivelse av den 15 april 1921 för åtskilliga större postkontor föreskrivna
statistiken över lokalbrev och lokalkorsband under tiden 25/t—-8/5 samt dels
den i cirk''. B. 20 föreskrivna statistikperioden under tiden 1—7 innevarande månad,
får statistiska kontoret härmed vördsamt avgiva preliminära siffror för dessa statistiska
undersökningar i den mån de beröra frågan om omfattningen av lokalbrev
i förhållande till andra brev. Redogörelsen omfattar 240 postkontor, underlydande
poststationer ej inbegripna. Bland de postkontor, som ej ingå i redogörelsen, äro
bland annat Malmö 1, Sundsvall och Östersund.

Under tiden 17—18 januari 1917 verkställdes å samtliga postkontor en räkning
av åtskilliga slag av brevförsändelser, varvid bland annat erhölls proportionen
mellan å ena sidan lokalförsändelser och å andra sidan andra försändelser. Resultatet
av nämnda undersökning i vad den angår brev (icke tjänste-) jämföres härnedan
med resultatet av den nu utförda undersökningen, varvid dock endast anföras
de procentuella siffrorna, enär de absoluta talen, såsom omfattande olika långa tidsperioder
och till en del icke samma postkontor, äro ojämförbara.

Den procentiska fördelningen av brev (Icke tjänste-) 1917—1921.

1917 1921

% %

Lokalförsändelser ................................................ 18.o 14.2

Riks » ................................................ 75.5 77.4

Försändelser till Norge och Danmark ............ 2.o . 2.3

» » övriga utlandet........................ 4.5 6.i

Summa 100 100.

Som framgår av ovanstående siffror skulle alltså lokalbreven hava nedgått
till att utgöra 14.2 % medan de 1917 utgjorde 18 % av samtliga brev. Minskningen
i antalet lokalbrev skulle således utgöra omkring 22 %.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 samt. 48 käft. (Nr 56.)

4

22

Bevillningsutskottets betänkande Nr 56.

Från åtskilliga av de postkontor, vilka skulle under tiden -6/4 — 8/s verkställa
räkning av lokalförsändelserna, har även lämnats mer eller mindre utförliga meddelanden
om dels huruvida större korrespondenter, vilka före lokalportots borttagande
regelbundet avlämnade lokalförsändelser, numera icke betjäna sig av postverket
för dylika försändelsers distribution, dels i vilken mån lokalförsändelsernas
antal kan anses hava efter det särskilda lokalportots borttagande minskats. En
översikt över dessa meddelanden lämnas härnedan.

I. Postkontor, från vilka icke omtalas någon minskning.

Stockholm. Från samtliga postkontor meddelas, att ingen minskning konstaterats.
Från Stockholm 2 anföres dock, att första tiden efter lokalportots borttagande
åtskilliga banker befordrade lokalposten med egna bud, men att detta numera
upphört.

Kristianstad, Halmstad och Jönköping. Ingen minskning.

Linköping. Ingen minskning. Bankerna och andra större företag befordra
sina lokalbrev med post i samma utsträckning som förut.

II. Postkontor, från vilka omtalas minskning.

Göteborg. I Göteborg konstateras avgjord minskning. Från Göteborg 2 anföres
följande.

»Av de större korrespondenterna synas de flesta allt fortfarande anlita Postverket
för distribution av lokalförsändelser, men hava dock gjort vissa inskränkningar
och besparingar härvidlag, dels genom delvis egen distribution dels genom
att i större utsträckning begagna sig av tryckta meddelanden, där förut brev eller
brevkort kommit till användning.

Korrespondenterna låta i allmänhet sina egna bud utbära breven (ej trycksaker)
till adressater i stadens centrala delar men överlåta distributionen åt Postverket
i de periferiska stadsdelarna. Under tiden omedelbart efter lokalportots
borttagande minskades lokalbreven avsevärt, men synas därefter så småningom tilltagit
utan att dock komma upp till det antal, som förefanns före lokalportots borttagande.
»

Malmö 2, 3 ogh 7. Någon minskning.

Lund. Minskningen uppskattas till 10 %.

Kalmar. Avsevärd minskning. Nio större firmor, däribland en bank, använda
numera egna bud.

Borås. Minskning med 20 å 25 tusen försändelser per år.

Norrköping. Avsevärd minskning. Endast V* rn°t förut. Ett 20-tal större
firmor, vilkas lokalpost uppgick sammanlagt till omkring 50,000 brev per år, befordra
nu sina lokalbrev med egna bud.

Visby. Minskning.

Gävle. Minskning med 50 %.

Stockholm, Kungl. Generalpoststyrelsens Statistiska kontor, den 14 maj 1921.

E. f.

Fr. Sandberg.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1921.